REFERAT FRÅN FARTYGSFORUM 2014

Transkript

1 REFERAT FRÅN FARTYGSFORUM 2014 Eskilstuna oktober 2014 Lördag 11 oktober SMM Dnr: Årets fartygsforum inleddes av museichefen på Sjöhistoriska museet Hans-Lennart Ohlsson. Från Eskilstuna kommun hälsade Robert Lindberg från Kultur- och fritidsnämnden välkommen med en kortare reflektion över stadens sjöfartshistoria med kopplingar till både nuläge och framtid. Eskilstuna binds samman med Mälaren genom Eskilstunaån och ett par grävda kortare kanaler och slussar vid Torshälla. Även i centrala Eskilstuna finns sluss för att sjötransporterna skulle fungera. I dagsläget har man en miljöutmaning vad gäller sanering av bottnar men samtidigt ser man utvecklingsmöjligheter kopplade till sjöfartsmiljöerna i stadsbilden. Deltagarna vid fartygsforum i Munktellmuseet. Foto: Claes Wollentz/SMM. Presentation av Munktellmuseet Från Munktellmuseet gjorde museichefen Leif Anväg en presentation av Munktellmuseet och verkstädernas historia. Produktionen har sina rötter i Johan Theofron Munktells verkstad som öppnades 1832 i Eskilstuna. Flera av den tidens moderna tekniska innovationer tillverkades här, bland annat den första mekaniska vävstolen. Till produktionen hörde även ångmaskiner bland annat byggdes Sveriges första ånglok Förstlingen här. En annan storprodukt blev tändkulemotorer. Under 1900-talet var företaget känt för sina traktorer. Till de produkter som varit betydelsefulla för sjöfarten hör förstås både ångmaskinerna och motorer. Sedan många år tillbaka har företaget genom

2 olika sammanslagningar blivit en del av Volvo-koncernen. Munktellmuseet ägs och drivs därför av Volvo Construction Equipment. Enkät om de k-märkta fartygen Fredrik Blomqvist från Sjöhistoriska museet presenterade kortfattat resultatet från den enkät som museet skickade ut till fartygsägare av de k-märkta fartygen under senhösten2013/tidig vår Sammanfattningsvis kan konstateras att bland de synpunkter som kom in framhöll många att en utökning av det ekonomiska stödet är nödvändig, att man önskar större samverkan med lokala parter samt regellättnader från Transportstyrelsen. I enkäten kunde även utläsas att i 59% av fartygen har någon förening kopplad till sig och att medlemstalen i dessa föreningar rör sig sammanlagt runt personer. Viktigt gentemot både regering och rikdag är siffrorna på antalet besökare på de k-märkta fartygen där siffran för 2013 var personer varav närmare var under 18 år. Rapporten finns på Sjöhistoriska museets hemsida. Transportstyrelsen om aktuella frågor Tomas Olsson från Transportstyrelsen presenterade främst myndighetens arbete med det förenklade tillsynssystem som ska gälla alla nationella fartyg (utom fritidsfartyg under 24 meter). De av fartygen som omfattas av internationellt regelverk eller direktiv ingår inte i de förenklingar som diskuteras. Transportstyrelsen har arbetat med en referensgrupp där deltagare för de kulturhistoriskt värdefulla fartygen ingår både i Göteborg och i Stockholm. Förenklingarna handlar i stor utsträckning om att man övergår till att redaren gör egenkontroll. Se presentation av arbetet under rubriken projekt nya föreskrifter (PNF) på Transportstyrelsens hemsida: Man kan med fördel göra en sökning på sidan på PNF. Vad gäller de mer särskilda frågor kring framtida förenklingar avseende bemanning så är ett projekt initierat men arbetet har ännu inte dragits igång. För specifika frågor kring detta hänvisade Tomas Olsson till: sjofart.behorighet@transportstyrelsen.se Constantia från fraktfartyg till skolfartyg Hakon Malmborg höll en presentation med utgångspunkt i sina erfarenheter från den drygt 100 åriga skonaren Constantia. Han inledde utifrån rubriken kulturhistorien med uppmaningen att man alltid ska gå till originalet! Genom att t ex läsa den tidens handböcker och se hur allt ska göras. Eftersom bevarandet av vårt maritima kulturarv har stor betydelse för förståelsen av vår historia och inte minst arbetets historia är det viktigt att saker görs korrekt. Hakon pratade även utifrån rubriken; Den sociala frågan; och berättade att erfarenheten från Constantia varit att det generellt sett är lättare att få pengar till social verksamhet än till rent kulturhistoriskt bevarande. Dem man jobbar med är då t ex skolklasser, föreningar, funktionshindrade osv. Fördelen när man seglar är att alla begrepp vänds på huvudet. De tysta får visa vad de går för. Dyslektikerna slipper känna sig dumma. Invandrare slipper rasistiska attityder. De skutor som har ett socialt program kan sannolikt överleva länge på de intäkter som verksamheten ger, förutsatt att det finns engagerade människor också iland. En annan viktig aspekt är den pedagogiska frågan, där man kan säga att förhållandena ombord är positivt fostrande. Erfarenheten är att även det tvångsmässiga samarbetet faktiskt ger känslan av ett det är kul att arbeta tillsammans.

3 Constantia vid starten i Lerwick, foto från Stiftelsen Solnaskutan. Men inget fartyg kan överleva om man inte tar hänsyn även till den tekniska frågan, där man dels måste följa den tradition och den teknik som var aktuell när fartyget byggdes. Dessutom är det nödvändigt av flera olika anledningar att sjunga långsamhetens lov i alla tonarter för att det ska bli så rätt som möjligt. Slutligen tog Hakon upp den ekonomiska frågan. Det är i och för sig viktigt att ha en stödförening som ger medvind men ingen skuta klarar sig bara på några enskilda personer som engagerar sig på kvällar och helger. Därför är ekonomiskt stöd både från det offentliga och från andra håll av avgörande betydelse. Här behövs en rejäl utökning. Kanske kan en ny kulturminister och gemensamma ansträngningar både från fartygsägarna och Sjöhistoriska museet göra skillnad för det är enligt Hakon nödvändigt utifrån ett långsiktigt perspektiv.

4 Hakon Malmborg vid en av Munktellmuseets karaktäristiska traktorer. Foto Claes Wollentz/SMM. Sociala medier, crowdfunding och kostnadseffektiv marknadsföring Kiki Beije från SSF och skonaren Ellen, höll en presentation om de möjligheter som de sociala medierna och den nyaste digitala informationstekniken erbjuder. De sätt man kan sprida både information och själv komma med åsikter är en ny värld för många av deltagarna. Kanske har ändå de flesta använt sökmotorn Google för att titta på vad som skrivs om en själv. Man kan kostnadsfritt skaffa sig ett Google konto vilket i sin tur innebär att man även kan skaffa sig en Youtube-kanal. Via dessa medier finns sedan möjligheten att med mycket enkla medel t ex med en digital kamera göra särskilda filmsnuttar som kan öka intresset för t ex att segla med en skonare, eller att sätta fyr i en ångpanna. Den typ av Youtube-filmer som är aktuella i det här sammanhanget är de som visar hur man gör något särskilt. För att se mer om hashtag (#)finns i spellistan Kostnadseffektiv marknadsföring, som man hittar genom att söka på: seglaskuta på: För att söka på olika # (d v s taggar eller etiketter) på Instagram (de foton som är offentliga) se: Huvudsidan är I menyraden högst upp hittar man sökfunktionen. Testa och se om det redan finns en tagg från ditt eget fartyg! Kiki berättade även om s k crowdfunding (eller gräsrotsfinansiering som det heter på svenska), en finansieringsform för olika sorters projekt där sociala medier används för att nå ut och för att få många människor att bidra med en liten summa pengar. Kiki berättade att man lättats kan hitta en beskrivning av hur man gör t ex via webben hos Där kan man hitta information om hur man startar upp ett finansieringsprojekt med målsättning om vilken summa man behöver komma upp till, hur man beskriver det man samlar medel till och så vidare. Sammanlagt kan man uppnå ganska goda resultat och det är viktigt att det är något specifikt som man kan beskriva på ett intresseväckande sätt. En av Kikis huvudpunkter i presentationen var att sätten att distribuera information via de sociala nätverken kan vara en inkörsport för att fylla på med yngre engagerade människor till de olika kulturhistoriska fartygen. Hon uppmanade till att be ungdomar man har i sin närhet att hjälpa att

5 ordna med hashtags, Youtubeklipp och googlekonto. Flera flugor kan då slås i en smäll. Kiki hade gjort sin presentation via den hemsida som hon rekommenderar: Sankt Erik 100 år 2015, Hans-Lennart Ohlsson bjöd in till en gemensam manifestation av det flytande kulturarvet Sjöhistoriska museets isbrytare Sankt Erik firar 100 år 2015 och en gemensam manifestation av det flytande kulturarvet planeras i samband med firandet. I samverkan med de ideella föreningarna bjuder museet in segelfartyg, ångfartyg och andra kulturhistoriskt värdefulla fartyg att vara med och fira Sankt Eriks 100-årsjubileum och samtidigt sätta fokus på betydelsen av att bevara, använda och utveckla det flytande kulturarvet. Museet kommer, i samband med jubileet, att visa upp Sankt Erik i vid Galärvarvskajen med ångmaskinen igång under firandet. De datum som preliminärt gäller är dels dagarna runt helgen den augusti för en träff med ångbåtar och dels den augusti för en segelfartygsträff. Dessutom kommer flottans veteranfartyg att samlas i samband med isbrytarjubileet men där är ännu inte tidpunkten bestämd. Naturligtvis är fartyg från andra länder varmt välkomna till arrangemangen. Håll utkik efter program och inbjudan på Sjöhistoriska museets hemsida. En produktpresentation avseende rostskydd Lars Kjellberg från företaget Introteknik gjorde en produktpresentation av Isotrolsystemet ett rostskyddssystem som bland annat kan användas till äldre gjutjärns och stålkonstruktioner. Se: Plakettutdelning Under kvällens gemensamma middag mottog Bengt Olof Näslund från M/S Dynäs II samt Hans Naess från M/S Sunnan varsin bronsplakett som ett bevis för att fartygen är K-märkta. Timmerbogseraren Dynäs II, från 1910, har hemmahamn i Svanö (vid Ångermanälven). Passagerarfartyget Sunnan från 1968 är ett av de modernaste k-märkta fartygen, hon har hemmahamn vid Skeppsbron mitt i centrala Stockholm. Bengt Olof Näslund och Hans Naess. Foto Claes Wollentz/SMM

6 M/S Sunnan, foto från rederi Motena AB Dynäs II på Ångermanälven, foto från Föreningen Dynäs II. Söndag 12 oktober Eskilstuna stadsmuseum Monika Gyllkrans som är verksamhetsledare på Eskilstuna stadsmuseum inledde dagen med att presentera hur man arbetar på museet. Under presentationen framhölls det faktum att stadsmuseet har en del av sin verksamhet i samarbete med volontärer det gäller dels ångmaskinhallen i museet, dels den förening som engagerar sig i och kör ångslupen Gerda. Detta fartyg från 1865 tillhör stadsmuseet/kommunen och firar nästa år sin 150-årsdag. Volontärerna i ångmaskinhallen och de som är verksamma med Gerda är en förutsättning för att kunna köra maskinerna och ha trafik med ångslupen. Eskilstuna stadsmuseums ångmaskinhall, foto Fredrik Blomqvist/SMM Ångmaskinhallen Kjell Nordeman presenterade stadsmuseets ångmaskinhall på plats. För ungefär 50 år sedan gjordes en insamling av olika sorters ångmaskiner till museet. Bland de många olika maskiner som finns har i stort sett alla någon koppling endera till tillverkaren Bolinder-Munktell, eller genom att maskinerna funnits i trakterna runt Eskilstuna. Man såg till att även samla in och montera upp en ångpanna som skulle kunna driva maskinerna. Kjell är en av de volontärer som satt anläggningen i stånd under senare år. Det innebär att man idag kan köra i stort sett alla befintliga ångmaskiner. Museet har särskilda kördagar då volontärerna ser till att ångan är uppe och att hjulen snurrar. Kjell berättade

7 även att Arbetsam/SÅF arrangerat utbildningar på plats, eftersom tekniken är så pedagogiskt monterad i hallen. Ett transporthistoriskt nätverk för det rörliga kulturarvet Håkan Johansson från SÅF berättade om önskan om att få större genomslagskraft för de historiskt värdefulla fartygen i relation till politiker och beslutsfattare. Eftersom det finns många frågor som är gemensamma för de olika fordonsslagen har ett löst sammanfogat nätverk av transporthistoriska förbund bildats. Här ingår i nuläget från det maritima området både SSF och SÅF samt Båthistoriska riksförbundet (BHRF). Sammanlagt ingår 8 transporthistoriska organisationer där MHRF (motorhistoriska riksförbundet) kanske ligger främst i inflytande. Håkan framhöll att det är ett antal områden som kan anses vara gemensamma för de olika organisationerna. Ett sådant område är kunskapsöverföring, dels det som gäller de specifika certifikatgrundande kompetenserna. Dels gemensamma tekniska behov t ex av gjutna lager till ångpannor. Ett annat gemensamt område är hur man arbetar samman med besöksnäringen. Samarbete mellan de olika organisationerna kanske kan resultera i att man berättar och visar på rätt nivå gentemot sina olika besökare. Håkan visade även upp den lilla broschyr som nätverket tog fram till Almedalsveckan 2014 här poängterar man från nätverket tre gemensamma områden; stärkt bevaranderätt för transporthistoriska föremål, kunskap och kunskapsöverföring samt de transporthistoriska anläggningarnas betydelse för besöksnäringen. Utvärdering & Fartygsforum 2015 Hans-Lennart Ohlsson summerade dagarna i Eskilstuna och bad om synpunkter via e-post till Claes Wollentz för en utvärdering av årets forum. Deltagarna var överens om att Sjöhistoriska museet bör arrangera mötet även nästa år. Datum sattes till den oktober 2015 och plats meddelas i samband med inbjudan som skickas i början av september.