ARBETSDOKUMENT. Utskottet för ekonomiska, finansiella och handelsrelaterade frågor Globalisering och finanskris

Transkript

1 Assembleia Parlamentar Euro-Latino-Americana Euro-Latin American Parliamentary Assembly Assemblée Parlementaire Euro-Latino Américaine Asamblea Parlamentaria Euro-Latinoamericana Utskottet för ekonomiska, finansiella och handelsrelaterade frågor ARBETSDOKUMENT Globalisering och finanskris Medföredragande: Manuel António dos Santos DT\ doc AP v01-00

2 Inledning Den globala finanskrisen, som uppstod till följd av krisen på bostadsmarknaden i USA 2007 växte till ytterst oroväckande proportioner andra halvåret Världsmarknadens brist på likviditet och den instabila banksektorn fick negativa effekter som nu upplevs mer eller mindre starkt i världens alla ekonomier. Det allvarligaste är att produktionen och tillväxten i världen har mattats av, med högre arbetslöshet som följd. Enligt Världsbanken kommer finanskrisen snabbt att gå över i en arbetslöshetskris. Samtidigt som världen försöker förstå orsaken till och följderna av den största finanskrisen sedan 1929, har de nationella regeringarna vidtagit akuta åtgärder för att stabilisera det internationella banksystemet. Experterna hävdar att det är nödvändigt att reglera finansmarknaderna, så att de blir säkrare och mer förutsägbara. Det här är första gången det råder stor enighet på internationell nivå om initiativ för att reglera kapitalflödena, som har blivit mer och mer intensiva i och med globaliseringen. Orsaken till krisen beror med andra ord på den allt intensivare globaliseringen som inte åtföljdes av ett regel- och kontrollsystem anpassat för dagens finansiella system. Samtidigt som orsakerna till krisen beror på kapitalflödena i världen försöker man hitta lösningar på krisen på global nivå som grundar sig på öppnare marknader genom att undvika protektionistiska åtgärder och isolering, och genom att gynna samordnade och fortlöpande aktioner och politiska åtgärder. Det finns med andra ord ett starkt samband mellan globaliseringen och dagens finansiella och ekonomiska kris i världen, eftersom den både är orsaken och lösningen. Finanskris: bakgrund och sammanhang Bilden av finanskrisen på senare tid Dagens kris har påverkat hela världen och skapat en allmänt utbredd finansiell och ekonomisk oro. Den uppkom mellan åren 2006 och 2007 då fastighetspriserna i USA sjönk drastiskt, vilket påverkade hela finanssystemet i landet, ett system som byggde på krediter säkrade med hypotek vars värde förändrades med marknadens svängningar. Mitt under krisen, som blev känd som sub-prime-krisen, kollapsade finanssystemet och drog med sig konkursdrabbade finansinstitut och en drastiskt begränsad tillgång till lån. I och med marknadernas och det finansiella systemets internationalisering spred sig krisen fort och blev snabbt en global kris. Ledarna för de största ekonomierna i världen, som sammanstrålade i november 2008 under G-20-mötet, kom fram till att krisens orsaker var en otillräcklig samordning av den makroekonomiska politiken, olämpliga strukturreformer och ohållbara makroekonomiska resultat till följd av dessa. Efter att marknadsaktörerna upplevt en längre period av stabilitet och stadig global ekonomisk tillväxt, kännetecknad av ett växande kapitalflöde, började de sträva efter högre och högre vinster utan att göra någon ansvarsfull bedömning av riskerna. Bland de specifika faktorer som gjorde att krisen bröt ut finns felaktiga parametrar för kreditanalys och riskkontroll samt finanssystemets bristande öppenhet 1. Sammanfattningsvis är de två främsta orsakerna till krisen marknadsliberaliseringen i slutet av 1980-talet och kontrollsystemets oförmåga att göra en global bedömning. 1 G-20, Declaration of the Summit on Financial Markets and the World Economy. Washington, 15 november AP v /9 DT\ doc

3 Trots att krisens följder redan varit ganska kännbara i slutet av 2008, är prognosen sämre för kommande år. Världsbankens prognoser pekar på en världshandel som minskar med 2,1 procent under 2009, den första minskningen sedan 1982, till följd av en minskad global efterfrågan och begränsade krediter. Experterna förutspår också att BNP-tillväxten i världen kommer att sjunka från 2,5 procent 2008 till 0,9 procent Samtidigt kommer emellertid industriländer och utvecklingsländer att påverkas på olika sätt. De förra förväntas få en negativ tillväxt 2009, samtidigt som utvecklingsländerna går från en väsentligt hög tillväxt på 7,9 procent 2007 till 4,5 procent Denna minskning beror till stor del på de begränsade lånen som direkt påverkar investeringarna, som i stor utsträckning står för den tillväxt som observerats i utvecklingsländerna de senaste fem åren 3. Krisen kommer förmodligen att innebära slutet på eran med en fri och oreglerad, eller otillräckligt reglerad, marknad. I slutet av 2008, några få månader efter att krisen brutit ut i USA, började arbetslösheten stiga i vissa europeiska länder 4. I Estland steg till exempel arbetslöshetssiffran från 4,7 procent 2007 till 5,0 procent 2008, och beräknas nå 7,7 procent I Litauen förväntas arbetslösheten stiga från 4,3 procent till 8,4 procent mellan 2007 och I Spanien visar beräkningarna på en stigning från 8,3 procent till 15,5 procent under samma period, och i Irland från 4,6 procent till 7,4 procent 5. Den sjunkande exporten är ett av de främsta tecknen på kris. När det gäller exempelvis Tyskland påverkades landets ekonomi starkt av den sjunkande internationella efterfrågan på kapitalvaror, som är landets dominerande exportprodukt. Den avmattade produktionen och konsumtionen är ytterligare en faktor som gör det svårt att få fart på den europeiska ekonomin. I euroområdet har tillväxten varit särskilt låg, en tendens som förvärras av krisen. Euroområdet hade en BNP-tillväxt på 2,9 procent 2006 och 2,6 procent 2007, vilken sjönk till 1,1 procent Prognosen för 2009 är -0,6 procent, med en viss återhämtning 2010 med en tillväxt på 1,6 procent 6. I Latinamerika har finanskrisen också fått allvarliga följder för realekonomin, framför allt från början av Exportutvecklingens negativa effekt börjar märkas och det pekar på att de flesta ekonomier i Latinamerika kommer att avmattas. Regionen har uppvisat en tendens till låg tillväxt i förhållande till andra utvecklingsländer och denna tendens håller troligen i sig under 2009 och Samtidigt som tillväxtsiffran för utvecklingsländer i allmänhet förutspås bli 4,5 procent förväntas den bara växa 2,1 procent 7 i Latinamerika Krisen tog sig uttryck i sjunkande export och minskade investeringar i tillverkningssektorn, 1 Världsbanken, Global Economic Prospects December Tillgänglig på: 2 Ibid. 3 Hans Timmer, i Världsbanken, Historic commodity price boom ends with slowing global growth. Finns på: 4 Europeiska kommissionen Ordförande José Manuel Durão Barroso. Finns på: 5 Europeiska kommissionen, Economic Forecast Autumn November Finns på: 6 Världsbanken, Regional forecast detail. Prognos ställd i oktober Den finns på: 990&menuPK=612532&piPK= Ibid. DT\ doc 3/9 AP v01-00

4 emigranternas minskade pengaöverföringar och tillväxtländernas svårigheter på den internationella finansmarknaden 1. Enligt ECLAC kommer de mest drabbade länderna att vara de som är mest beroende av sina emigranters pengaöverföringar; vars ekonomier är hårdast knutna till marknaden i USA, och vars export är mer ensidig och koncentrerad på varor vars marknader är särskilt drabbade av krisen 2. De flesta latinamerikanska länderna hör till dem med sämre förutsättningar att genomföra stora offentliga investeringar för att rädda sina ekonomier. De sjunkande priserna på handelsvaror som olja och livsmedel påverkar också de latinamerikanska intäkterna negativt. Till följd av den bromsade tillväxten, det stigande utbudet och omprövningen av prognoserna på grund av finanskrisen, har de två senaste årens tendens till höjda priser på handelsvaror blivit den omvända sedan slutet av 2008, med väsentligt sjunkande intäkter för de länder som exporterar dessa varor. Det finns å andra sidan också länder i den regionen som har lyckats stå emot den globala krisens effekter, som Brasilien. Uppgifterna från Världsbanken visar på en liten nedgång i den brasilianska tillväxten från 5,4 procent 2007 till 5,2 procent Dessa uppgifter visar, jämfört med tillväxtnedgången i andra stora utvecklingsländer under samma period, som Kina (från 11,9 procent till 9,4 procent), Indien (från 9,0 procent till 6,3 procent) och Sydafrika (från 5,1 procent till 3,4 procent) 3, att landet har klarat sig relativt bra från krisen. Trots att prognoserna för minskad ekonomisk tillväxt är mer negativa för industriländerna, är det de sårbara befolkningsgrupperna i utvecklingsländerna som kan drabbas hårdast av den förvärrade krisen, vilket skulle vända på en trend med sjunkande fattigdom och misär i dessa regioner. Arbetslöshet och ökad fattigdom kan bli krisens skadligaste resultat för den latinamerikanska befolkningen. Bland de mest utsatta finns egenföretagare och de som verkar i den så kallad informella ekonomiska sektorn. När det gäller kampen mot fattigdom och ojämlikhet kan krisens effekter utgöra ett hinder för en fortsättning på de senaste årens framsteg. Det uppskattas att 46,1 procent av den latinamerikanska befolkningen (motsvarande 253 miljoner människor) lever i fattigdom 2008 (33,2 procent) eller i extrem fattigdom (12,9 procent) 4. Mellan 2003 och 2007 minskade fattigdomen och den extrema fattigdomen väsentligt i regionen, som ett resultat av den ekonomiska tillväxten och den förbättrade inkomstfördelningen i länderna 5. Under 2008 var framstegen mer begränsade, något som kan tolkas som en följd av den stigande inflationen 1 FN:s ekonomiska kommission för Latinamerika och Västindien (ECLAC), presskommuniké: Enligt en rapport från ECLAC: Fattigdomen kommer att minska något i Latinamerika och Västindien, trots den internationella finanskrisen. Finns på: prensa/tpl/p6f.xsl&base=/tpl/top-bottom.xsl 2 Ibid. 3 Världsbanken, Country-Specific Historical Data. Finns på: 4 FN:s ekonomiska kommission för Latinamerika och Västindien (ECLAC), op.cit. I studien betecknas de som inte kan tillgodose sitt livsmedelsbehov som extremt fattiga, medan de som inte kan tillgodose sina grundläggande behov betecknas som fattiga (sid. 4, fotnot 2). 5 FN:s ekonomiska kommission för Latinamerika och Västindien (ECLAC), finns på: AP v /9 DT\ doc

5 som observerats sedan 2007, stigande livsmedelspriser och den ekonomiska tillbakagången i världen det året. Den förväntade minskningen av den ekonomiska tillväxten för 2009, till följd av krisen, kommer att drabba fattigdomsbekämpningen i Latinamerika ännu mer negativt. Experterna tror att krisen ännu inte har nått sin höjdpunkt och att den ekonomiska tillbakagången i världen kan pågå länge. Åtgärder mot den globala finanskrisen Utmaningarna till följd av finanskrisen krävde och kräver fortfarande akuta åtgärder från de nationella regeringarnas och de internationella organisationernas sida. Allvaret i händelseutvecklingen har skapat enighet kring behovet att åtgärda dess strukturella orsaker för att undvika en upprepning av en så omfattande kris. Åtgärder för att kontrollera krisen har vidtagits på olika nivåer och inbegriper multilaterala organ, organisationer för regional integrering och nationella institutioner. De viktigaste åtgärderna har vidtagits i hela världen av nationella regeringar som har vidtagit akuta och exceptionella åtgärder för att stabilisera finansmarknaderna och kontrollera tillväxtens skador. Olika regeringar i hela världen har infört paket för att stimulera tillväxten i syfte att minimera krisens effekter och skynda på den ekonomiska återhämtningen. Syftena med de akuta politiska åtgärderna har varit att öka ekonomiernas likviditet, stärka finansinstitutens kapital, skydda besparingar och banktillgodohavanden, hantera de bristfälliga regleringarna och blåsa liv i kreditmarknaden 1. Inom EU har krisen bekämpats med hjälp av offentliga ingripanden på nationell nivå, via en europeisk samordning. Betydande åtgärder har också vidtagits på EU-nivå, särskilt efter rådets antagande av en ekonomisk återhämtningsplan för EU i december Planen har fått en budget på 1,5 procent av EU:s BNP (nästan 200 miljarder euro) och utgör en gemensam ram för att samordna och optimera medlemsstaternas och EU:s åtgärder mot krisen. De latinamerikanska institutionerna har också gjort uttalanden till förmån för en bättre samordning mellan länderna för att bekämpa krisens effekter. Inom ramen för Mercosur gjorde Mercosurs parlament ett uttalande i november 2008 Rekommendation till rådet för den gemensamma marknaden om inrättandet av en grupp för övervakning av finanskrisen. Mercosurs länder understryker där vikten av enighet mellan länderna i gruppen och en fördjupad regional integrering för att kunna hantera ekonomiska svårigheter, ett ställningstagande som också fanns med i Akut åtgärdsplan för hantering av den internationella finanskrisens effekter i regionen godkänd av det centralamerikanska integreringssystemet, och i Uttalande från det rådgivande rådet för finans- eller ekonomiministrar, centralbanker och de ansvariga för den andinska gemenskapens ekonomiska planering, antaget i november Den andinska gemenskapen gav en permanent teknisk arbetsgrupp uppgiften att bedöma och följa upp krisens effekter på realekonomin, studera olika sätt att få medel från internationella organ och skapa mekanismer för att kontrollera eventuella nödsituationer. 1 G-20, Declaration of the Summit on Financial Markets and the World Economy. Washington, 15 november DT\ doc 5/9 AP v01-00

6 Både i Europa och i Latinamerika omnämns de regionala utvecklingsbankerna som centrala aktörer för den ekonomiska återhämtningsplanen. Hela kreditkapaciteten hos Europeiska investeringsbanken, Interamerikanska utvecklingsbanken, Banco del Sur, Andinska ländernas utvecklingsbank (CAF) och Centralamerikanska banken för ekonomisk integration (BCIE) bör utnyttjas, främst för att stabilisera marknaderna och återskapa tillväxten, i syfte att skydda arbetstillfällen och bibehålla inkomstnivåerna. På multilateral nivå arbetar länderna på att skapa en lämplig miljö för att reformera det internationella finanssystemet. Dessa reformer diskuterades på högsta nivå vid G-20-mötet, som särskilt underströk den roll som de internationella finansinstituten har, särskilt Internationella valutafonden och Världsbanken, när det gäller att stimulera återhämtningen av den globala tillväxten genom att deras kapacitet utnyttjas för att stödja länder med ogynnsamma ekonomiska förhållanden, framför allt tillväxtekonomierna och utvecklingsländerna 1. En av de största utmaningarna i samband med finanskrisen är att bekämpa tendenserna till protektionism och överdrivna statliga ingripanden i ekonomin. Protektionism och ekonomisk nationalism är en fara för ekonomisk återhämtning i världen, eftersom ytterligare hinder för världshandeln skulle förvärra den redan svåra situationen. För övrigt är det inte tillräckligt att avhjälpa de konjunkturbetingade orsakerna eller införa lättnader för att minska effekterna av den finansiella och ekonomiska krisen. Den instabila situationen och den allmänna nedgången kräver ett omfattande projekt i syfte att angripa krisens strukturella orsaker, för att komplettera de kortsiktiga åtgärder som regeringarna har vidtagit hittills. Experterna varnar för att flera länders regeringar, inklusive USA:s regering, underskattar krisens omfattning och effekter. Så länge arbetslöshetssiffrorna fortsätter att stiga oroväckande snabbt, är ekonomernas bedömning att de åtgärder som industriländerna hittills har visat upp för att kontrollera krisen är otillräckliga 2. Därför ges följande rekommendationer: Rekommendationer 1. Som Europeiska kommissionen föreslår i sitt meddelande om krisen måste de drabbade länderna omvandla svårigheter till möjligheter. Med hänsyn till de utmaningar alla länder i det strategiska biregionala partnerskapet mellan Europeiska unionen och Latinamerika står inför, är ett närmare samarbete i finansiella och makroekonomiska frågor i hög grad rekommendabelt. Krisen bör lösas på global nivå och med hjälp av multilaterala förhandlingar. Även om de viktigaste åtgärderna för att kontrollera och minska krisens effekter, och för att få i gång den ekonomiska tillväxten på nytt, måste komma från de nationella regeringarna, kan en samordning av dessa åtgärder mångdubbla de positiva effekterna på deras ekonomier. Därför bör medlemsländerna aktivt sträva efter en sådan samordning. En effektiv samordning mellan Europa och Latinamerika vid planeringen av åtgärder på kort och medellång sikt, och vid anpassningen av strukturreformprogrammen 1 Ibid. 2 James K. Galbraith, universitetet i Texas, vid ett föredrag för Europaparlamentet via videosamtal den 3 mars AP v /9 DT\ doc

7 för att göra dessa mer effektiva i kampen mot krisens effekter skulle vara värdefullt för båda parter. 2. I det samordnade arbetet mellan Europa, Latinamerika och Västindien måste hänsyn tas till ländernas olika budgetförutsättningar för att ta itu med krisen och stimulera ekonomiernas tillväxt. 3. I överensstämmelse med G-20-gruppens uttalanden måste de åtgärder som vidtas inom partnerskapet respektera och stärka principerna om frihandel, och varje form av protektionism förkastas. Det är mycket viktigt att länderna stöder varandra när de anpassar sig efter den nya internationella finansiella och ekonomiska verkligheten, särskilt vid genomförandet av handlingsplanen för att införa reformprinciper, godkänd av G-20, som är avsedd att stärka öppenhet och ansvar, förbättra regleringen, en försiktigöversyn, riskhanteringen, främja finansmarknadernas etik, stärka det internationella samarbetet, och reformera de internationella finansinstituten. 4. Världshandeln måste underlättas genom biregionala och multilaterala överenskommelser. Att avsluta Världshandelsorganisationens Doharunda bör prioriteras, så att en heltäckande och balanserad överenskommelse skapas som gör världshandeln dynamisk och fördelaktig för alla parter. Likaså måste förhandlingarna EU Mercosur, EU Centralamerika och EU Andinska gemenskapen få nya impulser så att avtalen kan ingås så snart som möjligt. Initiativ till bilaterala partnerskap är också välkomna och de måste fungera som ett komplement till de biregionala dialogerna. 5. Det biregionala ekonomiska samarbetet måste stimuleras med principerna om frihandel som grund, men hänsyn måste också tas till förekomsten av marknadsstörningar som måste kompenseras. Partnerskapet kan använda sig av kompensationsåtgärder utifrån varje lands situation, så att nödvändig enighet kan uppnås för att genomföra omfattande avtal om avreglering av den biregionala handeln. 6. På samma sätt som protektionismen förkastas, måste alla typer av produktionsstöd avvisas eftersom dessa skapar hinder för frihandeln och försvårar de biregionala avtalen. 7. Kortsiktigt bör åtgärderna för att återupprätta förtroendet för banksektorn bibehållas och vid behov stärkas. När det är gjort måste banksystemet börja fungera normalt, för att underlätta kreditbeviljande. Det är också nödvändigt att dessa åtgärder inte är diskriminerande och äventyrar de jämlika villkoren på marknaden. Därför är det bråttom att fastställa gemensamma linjer för statligt ingripande i bankerna, framför allt när det gäller användningen av offentliga medel för insättningsgarantier eller rekapitalisering. 8. Bankräddningsplanerna måste också underkastas vissa villkor, särskilt när det gäller aktieutdelning, policyn avseende chefslöner, kreditbeviljande och lånevillkor. 9. Enskilda och företag måste garanteras tillgång till lån, särskilt små och medelstora företag samt små och medelstora jordbrukare. 10. Alla finansmarknader, produkter och deltagare måste regleras och övervakas, utan undantag och oberoende av ursprungsland. Därför är det nödvändigt att upprätta en DT\ doc 7/9 AP v01-00

8 förteckning över sanktioner mot skatteparadis (off-shores) och få den godkänd av de flesta länderna, och en angelägen reglering av hedgefonder, spekuleringsfonder och kreditvärderingsinstitut. 11. Länderna i associeringsavtalet mellan Europeiska unionen och Latinamerika/Västindien måste ta ställning för finansinstitutens öppenhet och ansvar. Riskhanteringens brister, som är krisens ursprung, måste rättas till. En bättre riskhantering måste ligga till grund för reformen av finanssystemet. 12. Investeringar i infrastrukturer bör prioriteras för att få i gång ekonomin och driva på regional utveckling och integrering. 13. Bland de långsiktiga åtgärderna måste ökade satsningar på forskning och utveckling, teknisk innovation och utbildning räknas in. Därför bör samarbetet EU LA stödja en intensifiering av utbytesprogrammen för studenter och överföring av befintlig teknologi samt samarbeta med studie- och vetenskapsvärlden för att skapa nya samarbetsformer. När Europeiska kommissionen lade fram en EU-plan för innovation, uppstod ett lämpligt tillfälle att diskutera ett intensifierat samarbete EU Latinamerika/Västindien på området teknisk innovation med inriktning på hållbar utveckling och framtidens tekniker Initiativen för en bättre makroekonomisk och finansiell samordning bör stödjas inte bara mellan Europa och Latinamerika och Västindien, utan också inom associeringsavtalet mellan blocken Europeiska unionen och Latinamerika/Västindien. Ett tekniskt EU-stöd till de latinamerikanska partnerna vore välkommet för att de ska kunna utforma sina regionala samordningsstrategier och strategier för interaktion med olika finansiella organ och organ för multilateral utveckling. 15. Samarbetet EU Latinamerika bör också vara ett stöd för kontrollen av statsskulden. Därför rekommenderas, när de politiska förutsättningarna har skapats, inrättandet av regionala institutioner för förvaltning av statsskulden i Europa och i Latinamerika och Västindien samt att dessa finansieras. 16. När det gäller åtgärderna för att nå internationell finansiell öppenhet, har Europa, Latinamerika och Västindien uppmanats att ta regional ställning när det gäller ej samarbetsvilliga skatterättsliga områden, eller så kallade skatteparadis. En rörelse för förbud av skatteparadis bör starta som tar hänsyn till möjliga ersättningar för dessa länder och områden. 17. Uppgiften för associeringsavtalet Europeiska unionen och Latinamerika/Västindien och de organisationer som hör dit, till exempel Eurolat, måste vara att stödja ett framgångsrikt genomförande av de planer som de regionala blocken har utarbetat för sin ekonomiska återhämtning, samtidigt som regeringarna måste uppmärksammas på de frågor som har störst betydelse för befolkningen. Krishanteringen får dock inte innebära ett åsidosättande 1 Europeiska unionens råd Ordförandeskapets slutsatser, sid /12/2008. Bland framtidstekniker nämns energi, informationsteknik, nanoteknik, rymdteknik och de tjänster som följer därav samt livsvetenskaper. AP v /9 DT\ doc

9 av frågor som migration, livsmedelssäkerhet, demokrati och rättsstat, miljön, kamp mot fattigdom samt energisäkerhet. 18. Arbetstagarnas rörlighet mellan associeringsländerna måste underlättas så att en återhämtning av den ekonomiska dynamiken i Europa, Latinamerika och Västindien kan ske. 19. Befolkningens välstånd måste garanteras, och åtgärder måste vidtas för att skydda medborgarna och de ekonomiska sektorer och geografiska regioner som är extremt utsatta på grund av krisen. 20. En ny ekonomisk omstruktureringsstrategi måste baseras på ökad produktivitet och tillväxt som kan förbättra medborgarnas livsvillkor och minska arbetslösheten och fattigdomen. En långsiktig tillväxt grundad på frihandel måste vara i fokus för det ekonomiska samarbetet EU ALC. 21. Miljöskydd och kampen mot klimatförändringar måste prioriteras även i fortsättningen. Utifrån en bred utvecklingsvision bör associeringsländerna EU ALC investera i ren teknik, alternativa energikällor (inklusive biobränsle) och miljöskyddsåtgärder. De bör särskilt hejda skogsavverkningen och göra omfattande åtaganden för att minska koldioxidutsläppen. 22. Kampen mot klimatförändringarna är intimt förknippad med framgången för projekt för hållbar utveckling, och särskilt måste de åtgärder som krävs för att hejda den globala uppvärmningen i en omfattande plan för biregional ekonomisk återhämtning uppmärksammas. De associerade länderna uppmanas därför att ägna sina ansträngningar åt att tillämpa handlingsplanen från Bali inom ramen för FN:s konvention om klimatförändringar, och att försöka nå enighet vid förhandlingarna om ett protokoll i Köpenhamn 2009 när Kyotoprotokollet löpt ut. 23. Ansträngningarna för att nå FN:s millenniemål måste fortsätta och stärkas. Vikten av att sträva mot dessa mål blir ännu tydligare när det gäller de utmaningar som krisen har fört med sig, med tanke på att tillväxtländerna och utvecklingsländerna är allvarligt drabbade och de mest utsatta befolkningsgrupperna befinner sig i en kritisk situation. 24. Vid omstruktureringen av det globala finansiella systemet, och investeringarna med inriktning på ekonomisk återhämtning, måste respekten för medborgarnas politiska rättigheter och försvaret av den demokratiska rättsstaten beaktas. Medborgarnas ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter måste också respekteras genom uppmuntran att skapa arbetstillfällen och investera i utbildning och hälsa. 25. För att kunna genomföra ovanstående lösningar måste det strategiska biregionala partnerskapet mellan EU och Latinamerika/Västindien lägga fram ett initiativ baserat på EU:s Lissabonstrategi med fastställda tillväxt- och sysselsättningsmål samt riktlinjer för det biregionala samarbetet om miljö, vetenskap, teknik och utbildning. Detta initiativ måste kopplas till millenniemålen. DT\ doc 9/9 AP v01-00