DEN PARLAMENTARISKA FÖRSAMLINGEN EU LATINAMERIKA. på grundval av betänkandet från utskottet för ekonomiska, finansiella och handelsrelaterade frågor

Transkript

1 DEN PARLAMENTARISKA FÖRSAMLINGEN EU LATINAMERIKA RESOLUTION: Utmaningar och möjligheter i Doharundan på grundval av betänkandet från utskottet för ekonomiska, finansiella och handelsrelaterade frågor Föredragande EP: Föredragande LA: Erika Mann (PSE) Wilbert Bendezú (andinska parlamentet) Torsdagen den 1 maj 2008 Lima (Peru) DV\ doc AP v01-00

2 EUROLAT Resolution av den 1 maj 2008 Lima (Peru) [på grundval av betänkandet från utskottet för ekonomiska, finansiella och handelsrelaterade frågor] Utmaningar och möjligheter i Doharundan Den parlamentariska församlingen EU Latinamerika utfärdar denna resolution med beaktande av sin förklaring av den 9 november 2006, med beaktande av sin resolution av den 20 december 2007 om utmaningar och möjligheter från globaliseringen av de ekonomiska och handelsmässiga förbindelserna mellan europeiska och latinamerikanska länder, med beaktande av förklaringarna från de fyra toppmöten mellan stats- och regeringscheferna från Latinamerika, Västindien och EU som hittills hållits i Rio de Janeiro (28 29 juni 1999), Madrid (17 18 maj 2002), Guadalajara (28-29 maj 2004) och Wien (11 13 maj 2006), med beaktande av ministerförklaringen från den fjärde sessionen av Världshandelsorganisationens (WTO) ministerkonferens, som antogs den 14 november 2001 i Doha, med beaktande av det beslut som antogs av WTO:s allmänna råd den 1 augusti 2004, med beaktande av ministerförklaringen från den sjätte sessionen av WTO:s ministerkonferens som antogs den 18 december 2005 i Hongkong, med beaktande av den rapport om WTO:s framtid som den rådgivande kommittén under ordförandeskap av Peter Sutherland offentliggjorde i januari 2005, med beaktande av FN:s millenniedeklaration av den 8 september 2000, i vilken världssamfundet gemensamt fastställde kriterier för fattigdomsutrotning, de s.k. millenniemålen, med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 4 april 2006 om bedömningen av Doharundan efter WTO:s ministerkonferens i Hongkong (2005/2247(INI)), med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 27 april 2006 om ett förstärkt partnerskap mellan Europeiska unionen och Latinamerika (2005/2241(INI)), med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet och Europaparlamentet av den 8 december 2005 om ett stärkt partnerskap mellan Europeiska unionen och Latinamerika (KOM(2005)0636), med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomiska, finansiella och handelsrelaterade frågor, och av följande skäl: A. Vinsterna från de ökande handelsvolymerna är ojämnt fördelade och många utvecklingsländer är alltjämt ekonomiskt marginaliserade och kan inte integreras på världsmarknaden på ett lämpligt och rättvist sätt. AP v /6 DV\ doc

3 B. WTO:s Doharunda inleddes 2001 och skulle enligt planerna ha avslutats 2005, men inget samförstånd har ännu nåtts. Doharundan inleddes i syfte att liberalisera världshandeln på marknaderna för jordbruk, tillverkning och tjänster samt för att främja ekonomisk tillväxt för utvecklingsländer och att integrera dem i världshandeln. C. Det är nödvändigt att få stopp på denna trend och se till att världshandeln bidrar till att utrota fattigdomen. D. Det krävs politiska riktlinjer för att förbättra utvecklingsländernas kapacitet att delta i det multilaterala handelssystemet på rättvisare och mer balanserade villkor. E. Det har ännu inte gjorts några betydande framsteg, delvis på grund av den uppdelning som råder mellan den industrialiserade världen (framför allt företrädd av Europeiska unionen, Förenta staterna och Japan), tillväxtekonomierna (företrädda främst av Indien, Kina, Brasilien och Sydafrika) och de grupper av utvecklingsländer som nu är något bättre rustade att skydda sina intressen. F. Förhandlingarna i Doharundan avbröts av Pascal Lamy i juli 2006 och återupptogs i februari Nu äger förhandlingar om Doharundan rum på grundval av två omarbetade utkast till avtal som ordförandena för WTO:s jordbrukskommitté och kommittén för marknadstillträde för icke jordbruksprodukter (NAMA) lade fram i februari 2008 i egenskap av privatpersoner. G. Bilaterala och regionala handelsavtal innebär att det internationella landskapet för handel förändras. Eftersom antalet avtal ökar blir ofta ett enskilt land part i flera avtal ( spagettiskålen ), vart och ett med olika regler för ursprung, tulltaxor och genomförandeperioder, vilket försvårar tullmyndigheternas arbete och skapar komplexa regler för ekonomiska aktörer i en tid präglad av global handel med varor. H. Det faktum att stora aktörer i allt högre grad övergår till bilateralism kan medföra att tonvikten flyttas från den multilaterala nivån. Detta kan samtidigt bli en orsak till och en följd av minskade åtaganden i WTO-förhandlingarna. I. Ett av de viktigaste målen i Doharundan bör vara att få till stånd ett rättvist handelssystem som baseras på ömsesidiga multilaterala regler som respekterar immaterialrättigheter och innefattar avsnitt som inte rör handel, exempelvis diversifiering av produktionen, sysselsättning, miljöskydd, hållbar miljö, livsmedelssäkerhet, djurskydd, växtskydd och landsbygdsutveckling. Det är också mycket viktigt att fullfölja arbetet med att gradvis avskaffa exportbidrag och andra bidrag som hindrar jordbruksindustrin. Särskild hänsyn måste tas till de mest sårbara grupperna, såsom små jordbrukare. J. Förenta staternas påskyndade handelslag från 2002 upphörde att gälla den 30 juni K. Några latinamerikanska länder upplever en betydande ekonomisk tillväxt och några av dem håller på att bli stabila och globala ekonomiska partner. Efter att ha gått med i WTO spelar Kina en avgörande roll när det gäller att reformera och påverka världshandeln. 1. Församlingen påminner om att ett multilateralt handelssystem inom ramen för WTO bör bidra till att förbättra säkerheten, öppenheten, rättvisan och stabiliteten inom den internationella handeln. Samtidigt bör systemet garantera rättvist och varaktigt tillträde för alla marknadsaktörer och bidra till en bättre hantering av globaliseringen genom multilaterala regler och discipliner som är förenliga med FN:s standarder om mänskliga rättigheter, sociala rättigheter och miljörättigheter och den rättsliga regleringen av tvister. DV\ doc 3/6 AP v01-00

4 2. Församlingen påpekar att världen behöver ett starkt multilateralt handelssystem, som är det mest effektiva medlet för att utvidga och hantera handeln till förmån för alla, framför allt de minst utvecklade länderna, och som utgör en unik ram för tvistlösning. 3. Församlingen noterar att en lyckad avslutning av Doharundan, där man fastställer rättvisare villkor för internationell handel, kommer att främja utveckling, fred, kampen mot klimatförändringen och ekonomisk stabilitet i världshandelssystemet. 4. Församlingen betraktar förhandlingarna om tjänster som särskilt känsliga och anser att WTO-förhandlingarna inte under några omständigheter får begränsa staters rätt att organisera och reglera de offentliga tjänster som krävs för utveckling och demokrati. 5. Församlingen stöder de utvecklingsländer som använder de så kallade flexibiliteter som är inbyggda i TRIPS-avtalet och som erkänts genom Dohaförklaringen för att det ska vara möjligt att tillhandahålla viktiga läkemedel till överkomliga priser inom ramen för deras inhemska folkhälsoprogram. Församlingen konstaterar bekymrat att dessa program inte omsätts i praktiken och uppmanar de industrialiserade länderna att avstå från att i bilaterala avtal ta med bestämmelser som begränsar tillgången till läkemedel. Församlingen begär att åtagandena i Dohaförklaringen ska följas, så att produktionen och importen av generiska mediciner underlättas. 6. Församlingen påminner om att alla WTO:s medlemmar förband sig vid ministerkonferensen i Doha att stödja en utvecklingsrunda vars främsta syfte bör vara att främja ett mer rättvist och utvecklingsvänligt handelssystem som grundas på multilaterala regler. 7. Församlingen betonar att ett lyckat slutförande som skapar möjligheter för en verklig liberalisering av marknaderna och starkare multilaterala regler kan vara en viktig faktor när det gäller att stimulera den globala ekonomiska tillväxten, utvecklingen och sysselsättningen och kan ge ett effektivt bidrag till millennieutvecklingsmålen och till utvecklingsländernas integrering i världsekonomin. Detta bör ske utifrån klara och tydliga regler och i överensstämmelse med principen om en socialt och miljömässigt hållbar utveckling och till stöd för kampen mot klimatförändringen. 8. Församlingen understryker att världssamfundet bör undersöka om man bör införa en social klausul i WTO:s nyckelbestämmelser som gör det möjligt att anslå medel för att förhindra tvångsarbete och barnarbete, främja fackföreningsfriheten, kollektivförhandlingar och strejkrätten och att i princip eliminera alla former av diskriminering på arbetsplatsen. Syftet med en sådan social klausul skulle inte vara att avlägsna utvecklingsländernas eventuella konkurrensfördelar på kostnadsområdet utan att i själva frihandelssystemet integrera de förutsättningar som är nödvändiga för att säkra ett rättvist system med hänsyn till vissa sociala och fackliga minimikrav. 9. Församlingen bekräftar att Dohaförklaringen, som antogs vid WTO:s fjärde ministerkonferens (november 2001), uttryckligen uppmärksammar behovet av att studera förhållandet mellan WTO-reglerna och multilaterala miljöavtal. I förklaringen anges tydligt att länder får anta bestämmelser för att skydda människors och djurs hälsa, växter och miljön, under förutsättning att de åtgärder som genomförs inte leder till handelsdiskriminering eller dold protektionism. Doharundan bör därför avslutas med ett tydligt och bindande åtagande från världssamfundet. AP v /6 DV\ doc

5 10. Församlingen uppmanar Europeiska unionen och Förenta staterna att kraftigt minska sina jordbruksbidrag, framför allt exportbidrag, som snedvrider världshandeln och skadar utvecklingsländernas intressen. 11. Församlingen understryker att alla deltagande länder, men särskilt utvecklingsländerna, i hög grad kommer att gynnas av att rundan avslutas på ett framgångsrikt sätt. 12. Församlingen anser att det är nödvändigt att fortsätta främja ett reglerat multilateralt system, genom vilket man prioriterar utveckling och införlivar icke handelsmässiga dimensioner och mjuka ekonomiska värderingar (miljö, hälsa, fattigdomsutrotning, sociala standarder och respekt för principen om rimliga arbetsnormer och för Internationella arbetsorganisationens standarder). 13. Församlingen anser att det oavsett resultatet av de pågående förhandlingarna i Doharundan krävs institutionella reformer för att optimera WTO:s funktionssätt, säkerställa större effektivitet, öppenhet och demokratisk legitimitet och garantera ett effektivt deltagande av alla medlemmar. Europeiska kommissionen och de latinamerikanska ländernas regeringar uppmanas därför att lägga fram ett gemensamt initiativ i Genève. 14. Församlingen betonar att man i det slutgiltiga avtalet bör se till att alla parter får politiskt utrymme i rundan. 15. Församlingen anser att industriländerna bör erkänna utvecklingsländernas rätt att använda sig av den flexibilitet som behövs för att avreglera sina marknader i sin egen takt och i den omfattning som de själva önskar. 16. Församlingen förväntar sig att det omarbetade avtalsutkastet, som delades ut i februari 2008 och som återspeglar de senaste månadernas konvergens när det gäller ett antal frågor, ska ligga till grund för inledandet av sektorsövergripande horisontella förhandlingar, vilka ska leda till ett ramavtal om villkor för jordbruk och industrivaror och möjligen också när det gäller handel med tjänster. 17. Församlingen anser att ett sammanbrott i WTO-förhandlingarna kan leda till följande kostnader: förlust av eventuella välfärdsvinster i samband med nya WTO-reformer, risken för att WTO:s och det internationella handelssystemets trovärdighet allvarligt undermineras, risken för att det internationella handelssystemet lamslås av bilateralism och regionalism, underminering av integreringen av de minst utvecklade länderna i världshandelssystemet samt ökad protektionism. 18. Församlingen anser att bilaterala/regionala handelsavtal måste bygga på WTO:s regler och andra internationella bestämmelser genom att gå längre och vara snabbare när det gäller att främja öppenhet och integrering, ta itu med frågor som inte är klara för multilaterala diskussioner och bana väg för nästa nivå av multilateral liberalisering. Bilaterala/regionala handelsavtal kan spela en harmoniserande roll och kan komplettera och stärka det multilaterala systemet, men de kan också äventyra det multilaterala handelssystemet. DV\ doc 5/6 AP v01-00

6 19. Församlingen påpekar att WTO:s system är mer öppet och mer förutsägbart än den spagettiskål som skapats av flera hundra överlappande bilaterala/regionala handelsavtal som generar osäkerhet. Bilaterala/regionala handelsavtal kan många gånger straffa länder med begränsade förhandlingsmöjligheter, och multilateral liberalisering har en mer positiv inverkan på utvecklingen. 20. Församlingen understryker att bilaterala/regionala handelsavtal och parallella förhandlingar på multilaterala, regionala och bilaterala nivåer pressar regeringarnas institutionella kapacitet. Multilaterala/bilaterala/regionala handelsavtal är komplexa att förhandla fram, och särskilt vissa utvecklingsländer och alla de minst utvecklade länderna har mycket begränsad förmåga att klara av pågående parallella förhandlingar. WTO:s tjänsteavdelningar uppmanas därför att ge dem tekniskt stöd vid sådana förhandlingar. 21. Församlingen påpekar att Doharundan bör skapa utveckling, bland annat fritt tillträde till de minst utvecklade ländernas nationella marknader. Det bör finnas möjlighet att avskaffa jordbruksbidrag som skadar producenterna i syd och har en starkt snedvridande effekt på internationella ekonomiska förbindelser och handelsförbindelser. Doharundan bör också verka för handelsrelaterat bistånd, underlättande av handel och särskild och differentierad behandling som rättfärdigas av utvecklingsskäl. 22. Församlingen anser att utvecklingsländernas ansvar särskilt måste uppmärksammas i syfte att hjälpa de utvecklingsländer och särskilt de minst utvecklade länder som behöver stöd när det gäller kapacitetsutveckling och främjande av goda styrelseformer för den ekonomiska utvecklingen. Församlingen betonar behovet av ett åtagande om att genomföra befintliga initiativ som WTO:s arbetsprogram om bistånd för handel. 23. Församlingen understryker att parlamenten måste delta till fullo i förhandlingarna om framtida multilaterala, regionala och bilaterala avtal för att bevara öppenhet och demokratisk kontroll i samband med handelsförhandlingarna. 24. Församlingen uppmanar regeringarna inom Europeiska unionen och de latinamerikanska länderna att inte spara på krafterna när det gäller att sörja för ett rättvist och utvecklingsorienterat resultat av Doharundan. 25. Församlingen framhåller dessutom att det är EU:s uppgift att uppnå en lämplig grad av marknadstillträde i tredjeländer så att höga standarder tryggas när det gäller hälsa, säkerhet, miljö och konsumentskydd. * * * 26. Församlingen uppdrar åt talmännen att översända denna resolution till ordförandeskapet för det femte toppmötet mellan EU och länderna i Latinamerika och Västindien samt till Europeiska unionens råd, Europeiska kommissionen, parlamenten i EU-medlemsstaterna och i samtliga länder i Latinamerika och Västindien, det latinamerikanska parlamentet, det centralamerikanska parlamentet, det andiska parlamentet och Mercosurparlamentet, generalsekreteraren för Centralamerikanska integrationssystemet (SICA), Caricom, generalsekreteraren för den rådgivande kommittén, Mercosurs ständiga representantkommitté och SELA:s permanenta sekretariat. AP v /6 DV\ doc