EN FINLANDSSVENSK GEMENSKAP AV ANSVAR OCH DELAKTIGHET. En strategi för diakoni- och samhällsarbetet i Borgå stift 2010

Transkript

1 EN FINLANDSSVENSK GEMENSKAP AV ANSVAR OCH DELAKTIGHET En strategi för diakoni- och samhällsarbetet i Borgå stift 2010

2 Innehållsförteckning 1. Inledning 2 2. Historisk bakgrund 2 3. Förändringar i verksamhetsmiljön Svenskfinland förändras Demografiska uppgifter Kommun- och servicestrukturreformen Borgå stift förändras Tendenser inom diakoni och samhällsansvar i helhetskyrkan Tendenser inom diakoni och samhällsansvar i Borgå stift Jämförelser med andra stift Arbetet på stiftsnivå/helhetskyrkonivå förändras Utvecklingsbehov i den nuvarande verksamheten Grundläggande uppgift Ledande branschsekreterare för diakoni och samhällsansvar Stiftssekreterare för församlingsdiakoni Värderingar Vision Mål Yrkesskicklighet, diakoniidentitet och arbetshälsa hos diakonitjänsteinnehavarna En diakonal församling Ökad beredskap inför åldringsboomen En levande svensk gemenskap Källor och litteratur 17 1

3 1. Inledning Kyrkostyrelsen godkände vid sitt plenum riktlinjer för kyrkans diakoni och samhällsarbete. Riktlinjerna är sammanställda i skriften En gemenskap av ansvar och delaktighet riktlinjer för diakoni och samhällsarbete Syftet med riktlinjerna är att stöda den planering som sker på olika nivåer inom kyrkan och på diakonianstalterna samt i diakoniorganisationerna. Arbetsgruppen för riktlinjerna, i vilken professor Briitta Koskiaho- Cronström fungerat som ordförande, anser det vara viktigt att enheter på alla nivåer inom kyrkan gör upp sina egna strategier, som skulle vara bindande för ledningen och de anställda och som beaktar precis den verksamhetsmiljö som den i fråga varande enheten arbetar i. Riktlinjerna utkom på svenska i september 2004, ett år senare än på finska. Eftersom det svenskspråkiga arbetet på en del punkter skiljer sig från det finska, finns det skäl att analysera den verksamhetsmiljö som det svenska diakoni- och samhällsarbetet verkar i. Styrelsen för stiftsrådet i Borgå stift tillsatte på sitt sista möte en strategigrupp inom ansvarsområdet för diakoni och samhällsansvar för att utforma en strategi för diakoni och samhällsansvar på stiftsnivå. Till den valdes de ledande diakonitjänsteinnehavarna Tua Sandell (Esbo svenska), Dan-Anders Ventus (Vasa svenska) och Carita Holmedahl (Åbo svenska) samt stiftssekreterarna Asta Särs och Pia Kummel-Myrskog. Pia Kummel-Myrskog har fungerat som gruppens ordförande och sekreterare. Efter det att strategigruppen började sitt arbete har stiftsrådet upplösts och Asta Särs blev från stiftssekreterare för församlingsdiakoni vid domkapitlet medan Pia Kummel-Myrskog blev ledande branschsekreterare för diakoni och samhällsansvar vid Kyrkans central för det svenska arbetet (KCSA) vid kyrkostyrelsen. Strategiplanen fortsätter dock att gälla främst dessa två tjänster. Denna strategi har sin utgångspunkt och referensram i En gemenskap av ansvar och delaktighet. Läsaren av strategin förutses till en viss grad känna till riktlinjerna. Till exempel upprepar inte denna strategi de bibliska och teologiska utgångspunkter som diakoni och samhällsarbetet i Finland har och som det redogörs för i riktlinjerna. Det redogörs inte heller för diakonins historia i Finland på de punkter där den är gemensam. Några historiska tillbakablickar på stiftets diakoni och samhällsarbete ges dock, främst på stiftsnivån. Dispositionen är den samma som i riktlinjerna, medan en del substans skalats bort för att fokusera på det som är av betydelse för det svenska arbetet. Strategigruppen uppfattar strategi dels i betydelsen hur en grunduppgift utförs, dels som ett instrument för hur verksamheten kan utvecklas. För att nå fram till detta analyseras verksamhetsmiljön, förändringar och utvecklingsbehov. Därefter formuleras grunduppgiften, en vision, mål och åtgärder för att uppnå målen. Strävan har varit att göra målen och åtgärderna så konkreta och uppföljningsbara som möjligt. Förhoppningsvis kan strategin även fungera som en modell för andra branscher och för församlingarnas strategiarbete eller verksamhetsplanering. 2. Historisk bakgrund Borgå stift grundades 1923 som ett resultat av den svenska samlingsrörelsen, som i början av seklet slöt sig samman i egna organisationer och institutioner för att värna sina politiska, kulturella, andliga och ekonomiska intressen. I riksdagen motiverades det svenska stiftet bland annat med att grundandet av ett svenskt stift skulle möjliggöra en effektivering av 2

4 arbetet i de svenska församlingarna. Beslutet var inte i första hand språkpolitiskt utan sågs som en kyrklig angelägenhet kyrkan behövde utvecklingsmöjligheter och rörlighet för att kunna utföra sitt uppdrag. 1 Vid kyrkomötet år 1943 skrev man in närmare bestämmelser om diakonin i kyrkolagen och ålade varje församling att inrätta en tjänst för diakonin. Detta ledde också till att kyrkan måste organisera diakoniarbetet centralt. En socialsekreterartjänst med uppgift att svara för arbetet i hela landet inrättades vid Centralförbundet för församlingsverksamhet i Finlands kyrka (CFFK). I varje stift skulle det finnas en diakonipastor. Hösten 1945 gav förstärkta biskopsmötet Förbundet för svenskt församlingsarbete i Finland uppdraget att fungera som kyrkans officiella organ för det svenska sociala arbetet inom det svenska stiftet. Församlingsförbundet tillsatte våren 1946 ett socialutskott, benämnt Kristen samhällstjänst. Den svenska socialpastorn fungerade även som stiftets diakonipastor. Den första diakonipastorn, Johan Osvald Mattila, tillträdde sommaren Som en följd av krigstiden, som förde kyrkan och folket, i synnerhet arbetarbefolkningen, närmare varandra, utvecklades kyrkans samhällsarbete på 1950-talet. Utvecklingen skedde separat från diakonin och koncentrerade sig på frågor om industrin och arbetsfrågor och fortsatte därifrån till att gälla även andra socialetiska frågor. Även inom Församlingsförbundet satte man fokus på det samhällsetiska arbetet. Under John Vikströms tid som socialpastor ( på heltid, på deltid) och Runar Backmans tid som Församlingsförbundets direktor ( ) nådde verksamheten sin höjdpunkt. Man arrangerade socialetiska konferenser på de svenska industriorterna för att få i gång samtal mellan företagsledningen, tjänstemännen, arbetarna och församlingsledningen. Först gällde samtalen kyrkans försummelser ända sedan sekelskiftet och inbördeskriget. Senare kunde man behandla teman som produktionseffektivitet, människovärde och kyrkans ställning i dessa frågor. Man frågade också vad församlingarna kunde göra för arbetarna och arbetarhemmen. En annan typ av konferens var tvärsnittkonferenserna vid olika företag, där ledningen, tjänstemännen och arbetarna träffades för att diskutera allmänna arbetsplatsfrågor och specifika problemrelaterade frågor. Den tredje pelaren i den socialetiska verksamheten var skördefesterna som arrangerades runtom i församlingarna i samarbete med Svenska Lantbruksproducenternas Centralförbund. På 60-talet aktualiserades diakonissornas behov av stöd från stiftet. En efterfrågad fortbildningskurs för diakonissor arrangerades av socialutskottet En diakonisekreterare anställdes på halvtid, vars uppgifter bestod av att besöka diakonissorna. Rundbrev började skickas ut till diakonissorna och kurser ordnades regelbundet. Stiftsnivån engagerade sig också för diakonissornas anställningsvillkor. År 1974 omvandlades socialpastorstjänsten till en s.k. stiftssysterstjänst med en diakonissa som tjänsteinnehavare. Modellen hade man från andra stift, varav Kuopio stift var först med att inrätta en sådan tjänst (1965). Stiftssystern besökte församlingarna, ordnade fortbildning och lyfte fram diakonistatistiken i verksamhetsberättelserna. Den nya folkhälsolagens tillämpning och dess konsekvenser för församlingsdiakonin präglade diskussionerna. Den socialetiska verksamheten sköttes närmast av några lokalförsamlingar och de socialetiska 1 Martti Simojoki 1973, 9; Bill Widén 1973, Detta kapitel bygger, om inte annat nämns, på uppgifter i Pia Kummel-Myrskogs pro gradu-manuskript om stiftstjänsten för diakoni. Källmaterial är Församlingsförbundets verksamhetsberättelser, protokoll från dess socialutskotts möten samt stiftsrådets verksamhetsberättelser. 3

5 kurserna för präster upphörde. Gemensamt för de båda verksamheterna var ett aktivt intresse för den internationella diakonin. Den första stiftssystern, eller stiftssekreteraren, Anna-Lisa Järvinen, tjänstgjorde åren övergick hennes tjänst till det nybildade stiftsrådet i Borgå stift efterträddes hon av pol.mag., diakonissa Seidi Burman. En blindkurator hade också anställts vid avdelningen för diakoni och socialetik, och man betjänade de döva med Dövas församlingsblad som började utkomma Under 80-talet aktualiserades samarbetet mellan den offentliga sektorn, organisationerna och kyrkans diakoni. Likaså fick man en ny läroplan för utbildningen av diakonissor. Bristen på sökande till diakonissutbildningen ledde till flera rekryteringsbesök i olika skolor. År 1995 bytte avdelningen namn till ansvarsområdet för diakoni och samhällsansvar (ADS). Ansvarsområdet hade utökats med en omsorgspräst och även dövpräststjänsten inlemmades talet präglades av den ekonomiska recessionen i landet. Diakonin gjorde omprioriteringar då arbetslöshet, ekonomiska och mentala problem trängde på i samhället. Förväntningarna på diakonin ökade samtidigt som diakonitjänsteinnehavare sades upp eller fick gå ner till deltid. ADS genomförde år 1992 ett socialetiskt projekt som resulterade i diakonissa Karin Degermans Friställd och överskuldsatt en utmaning för församlingens diakoni. Man satsade också på diakonifostran och arbetshandledning för de många gånger trötta diakonitjänsteinnehavarna. I slutet av decenniet ändrades inriktningen på den andra stiftssekreterartjänsten (tidigare handikappkonsulenten) till att omfatta församlingsdiakoni. Den svenska utbildningen av diakonissor/diakoner var en av de viktigaste frågorna. Utbildningen flyttades till yrkeshögskolorna som var enspråkiga, enligt beslut från riksdagen. På finska sidan bildades yrkeshögskolan Diak medan den svenska utbildningen placerades vid Yrkeshögskolan Sydväst som utbildade diakoner. Den långa traditionen av att utbilda diakonissor vid anstalterna bröts därmed. Kyrkomötet beslöt år 2004 att inrätta en specialenhet för det svenska arbetet vid kyrkostyrelsen. Detta ledde till att stiftsrådet i Borgå stift upphörde att existera De flesta tjänsteinnehavare flyttades över till specialenheten medan två stiftssekreterartjänster blev kvar vid domkapitlet. Av ansvarsområdet för diakoni och samhällsansvars två stiftssekreterartjänster förlades en till domkapitlet (stiftssekreteraren för församlingsdiakoni Asta Särs) och en till kyrkostyrelsen (stiftssekreteraren för diakoni och samhällsansvar Pia Kummel-Myrskog). Förändringen ledde även till omfördelningar av uppgifterna. 3. Förändringar i verksamhetsmiljön 3.1. Svenskfinland förändras Demografiska uppgifter Den första landsomfattande sammanställningen av befolkningen fördelad efter språk gjordes år Då var finlandssvenskarna till antalet och utgjorde 14,3 % av befolkningen. År 2002 var antalet nästan det samma, nämligen och finlandssvenskarna utgjorde 5,6 % av befolkningen. Absolut flest var finlandssvenskarna år 1940 ( ). De främsta 4

6 orsakerna till den procentuella nedgången har varit emigrationen till Sverige på 70-talet, en fördubbling av den finska befolkningen under hela 1900-talet, avfolkningen av den yttre skärgården, flyttningsrörelsen och ett ökat antal tvåspråkiga äktenskap. 3 Den svenskspråkiga befolkningen utanför det egentliga svenska bosättningsområdet har minskat. Detta har varit en trend under hela 1900-talet, även om det också förekommit en mottrend under de senaste decennierna genom svenskspråkiga som flyttat ut till kranskommunerna i huvudstadsregionen och omkring Åbo och Tammerfors. Drygt (4 %) av finlandssvenskarna bor i enspråkigt finska kommuner, och år 2002 fanns det minst 29 svensktalande i 66 enspråkigt finska kommuner. 5 År 1950 var en fjärdedel av den svenskspråkiga befolkningen under 15 år medan knappt en tiondel var över 65 år. Ålderspyramidens bas krympte under det följande halvseklet och år 2002 var 18,1 % av den svenskspråkiga befolkningen under 15 år medan 20,1 % var över 65 år. Av hela befolkningen i Finland är drygt 15 % över 65 år, det vill säga betydligt färre, och genomsnittsåldern för de svenskspråkiga 42,2 mot 39,8 för de finskspråkiga. Dessa skillnader har dock utjämnats under 1900-talet. Under de senaste åren har det registrerats 10 % fler svenskspråkiga barn än det totala antalet barn som fötts av svenskspråkiga kvinnor. Detta beror på att man i många tvåspråkiga familjer registrerat barnen som svenskspråkiga. En nyfödd svensk pojke hade en förväntad medellivslängd på drygt 77 år medan en nyfödd svensk flicka hade en förväntad medellivslängd på 82,5 år. I Nyland och Åboland har man länge haft en negativ naturlig tillväxt medan Österbottens födelseöverskott avstannade först Åland är det enda svenska område som har en positiv naturlig befolkningstillväxt. Den svenska befolkningens storlek och sammansättning har påverkats allra mest av den geografiska omflyttningen genom åren. Under perioden var emigrationsförlusten så stor som personer. Efter det har utflyttningen avstannat för att i mitten av 90-talet vara i balans med inflyttningen. År 2002 uppgick emigrationsförlusten till 88 personer. Majoriteten av de utflyttade är kvinnor. I fråga om migrationen är Österbotten förlorande och Åland vinnande part. Nyland och Åboland har fluktuerat. De senaste trettio åren har det ingåtts fler äktenskap över språkgränsen än mellan svenskspråkiga. Drygt 40 % av männen och cirka 33 % av kvinnorna gifter sig med finskspråkiga partners. Drygt 60 % av barnen registreras som svenskspråkiga. Moderns modersmål är den mest utslagsgivande faktorn för barnets språk. Barnen måste inte välja grundskola utgående från det språk de registrerats till. Under 90-talet har de svenska årskullarna varit ungefär en tiondel större än motsvarande antal svenskregistrerade barn. Finlandssvenskarna finns representerade i alla yrkesgrupper men det är tjänstesektorn och handeln som dominerar. Variationerna enligt ålder är små men av dem som är under 35 år finns det bara få som sysslar med jordbruk. Männen arbetar inom tillverkningsindustrin medan kvinnorna arbetar inom näringssektorn. Jordbruket är en betydande näring i Österbotten, kommunikationerna på Åland och handeln i Nyland. År 1995 fanns det svenskspråkiga yrkesverksamma och arbetslösa. År 2001 var motsvarande siffror yrkesverksamma och arbetslösa. Arbetslöshetsgraden har relativt sett sjunkit 3 Finnäs 2002 är källan för hela kapitlet om inte annat anges. 4 Språkfördelningen i Svenskfinland Se bilaga 1. 5

7 från 11,8 % till 6,1 %. Arbetslösheten har varit lägst på Åland. De svenskspråkiga har generellt haft en lägre arbetslöshetsgrad än de finskspråkiga, oberoende av boningsort, utbildningsnivå, ålder och konjunkturläge. Det är endast en liten del av de unga som inte skaffar sig en vidareutbildning efter grundskolan. Alla slutför dock inte sina studier: andelen utan formell utbildning i åldrarna över 20 år är 10 %. Männen i de högre åldersgrupperna har högre utbildning än kvinnorna, men kvinnorna under 40 år har gått förbi männen i fråga om högre högskoleutbildning. Kring Helsingfors och Åbo är utbildningsnivån hög medan den på Åland och perifera landsbygdskommuner är låg. Av svenska kvinnor i åldern år har 6 % akademisk examen på Åland (i Åbo är motsvarande siffra 41 %). Framtidsutsikten på demografisk bas visar att antalet personer över 75 år redan är så stort att det inte kommer att öka under de närmaste femton åren. Efter det kommer dock troligen en kraftig åldringsboom, samtidigt som antalet personer i aktiv ålder minskar. För att antalet barn skall hållas lika högt som de senaste åren krävs det minskad emigration eller höjd fruktsamhet. Ålderspyramiden, som nämndes ovan i det tredje stycket, krymper ytterligare i basen och siffrorna för 2030 kan vara att av totalt svensktalande är 15,5 % under 15 år medan 29,6 % är över 65 år. Framtiden är dock ljusare nu än för några decennier sedan. Emigrationen har nästan helt avtagit och finlandssvenskarna föder i medeltal fler barn än vad hela befolkningen gör. Att fler barn från tvåspråkiga familjer registreras som svenskspråkiga och går i svensk skola inverkar också i en positiv riktning. 6 Ett livskraftsindex som Kommunernas framtid-projektet har räknat ut visar att alla helt svenska kommuner, 52 % av de tvåspråkiga med svensk majoritet och 76 % av de tvåspråkiga med finsk majoritet ligger över medelsnittet. Orsaken beräknas inte ligga i språket utan i att dessa kommuner ligger i livskraftiga områden, vid kusten. Under medelsnittet år 2003 var Lovisa, Pojo, Västanfjärd, Houtskär, Vörå, Maxmo och Pedersöre Kommun- och servicestrukturreformen De stora pensionärskullarna är inget finlandssvenskt fenomen utan gäller hela landets befolkning. Därför har statsmakten satt i gång ett kommunprojekt för att ta fram en modell som garanterar att samma tjänster produceras i framtiden, då var tredje invånare är pensionär. Decentraliseringens princip får stiga tillbaka för en modell med större och starkare enheter som kan leva upp till invånarnas och ministeriernas krav på service. 8 Kommun- och servicestrukturreformen handlar om en omfördelning av uppgifterna inom social-, hälso- och bildningsväsendet mellan kommunerna och staten. Senast i maj 2006 ska strukturgruppen överlämna ett förslag till statsrådet om var ansvaret skall ligga för att tjänster ska stå till buds för medborgarna och hur tjänsterna skall produceras. Det finns tre modeller som har presenterats för regionerna i slutet av Den ena, primärkommunsmodellen, talar för större och starkare kommuner som fortsätter att ansvara för finansiering och tjänster. Den 6 Det är betydligt svårare att få tvåspråkiga familjer att engagera sig i svensk politik än vad det är att få barnen till svenska skolor, sa statsvetare Jan Sundberg i Vanda Brommels Slutrapporten av undersökningen presenterades i slutet av von Martens

8 andra, distriktsmodellen, vill skala bort social-, bashälso- och specialiserad sjukvård från kommunerna och skapa en tredje, helt ny, aktör, nämligen distriktet. Den tredje, regionkommunsmodellen, vill behålla nuvarande kommuner som närkommuner och placera dem in under regionkommuner som får rätten till kommunbeskattningen och statsandelarna. De nya administrativa distrikten får betydelse för den svenskspråkiga befolkningen. Från att ha varit kommuninvånare i en liten tvåspråkig kommun, där språken är jämnstarka, kan individen plötsligt bli del av en stor kommun där det ena språket har en marginell andel. Folktinget skriver i ett utlåtande att de finlandssvenska områdena måste ges en större tyngd i beredningen av kommun- och servicestrukturen och påpekar att en språklig konsekvensbedömning bör göras. Minister Wideroos sade för sin del på Kommunmarknaden i september 2005 att hon tror att regeringen kommer att vara öppen för särlösningar som behövs just på grund av språken eller andra speciella förhållanden. Både Kommunförbundets finska och svenska enhet rekommenderar starka primärkommuner, dvs. förslag ett. Idag bor ca hälften av finlandssvenskarna i kommuner med svenska som majoritetens språk. Sådana kommuner är oftast småkommuner. I småkommunerna finns oftast endast en, ibland två, socialarbetare Borgå stift förändras Borgå stift har från församlingar varav 50 är enspråkigt svenska och 24 är tvåspråkiga med svensk majoritet, medan en är tysk. Drygt personer är medlemmar i en församling i Borgå stift. 10 Över trettontusen svenskspråkiga finländare är sannolikt medlemmar i församlingar i andra stift. Direktorn för kyrkans forskningscentral Kimmo Kääriäinen skriver i kyrkans fyraårsrapport att eventuella sammanslagningar av kommunerna även kommer att påverka antalet ekonomiska församlingsenheter, vilka i så fall kommer att minska betydligt. 11 Förslaget om kommun- och servicestrukturreformen hade dock inte lagts fram under redogörelseperioden. Om lösningen blir storkommuner, kan det föra ännu mer omstörtande förändringar med sig för de ekonomiska församlingsenheterna. Å andra sidan tvingar kommunsammanslagningar inte automatiskt fram församlingssammanslagningar. Ett möjligt scenario är även det att den lilla församlingen blir en betydelsefull minsta enhet i de stora kommunerna. Människorna vill ha kvar den lokala församlingen för att kunna identifiera sig med något nära. 12 Vi måste slå vakt om det svenska och se till att det blir en sådan lösning som tillgodoser den svenska kulturautonomin. De enheter där svenska ingår får inte bli för stora, säger biskop Erik Vikström i Jakobstads Tidning Inom Borgå stift genomfördes vid årsskiftet några församlingssammanslagningar. Antalet församlingar minskade med fem. I och med kommun- och servicestrukturreformen blir man eventuellt tvungen att genomföra ytterligare sammanslagningar. På Åland har man 9 Verksamhetsplan inom det sociala området för den svenskspråkiga befolkningen Statistisk årsbok för kyrkan , En kyrka mitt i förändringar 2005, Biskop Erik Vikström i en diskussion om framtiden med personalen på kyrkans central för det svenska arbetet Hongell

9 gått inför att ha relativt många och små kommuner och den kommunala strukturreformen berör i princip inte landskapet Åland där landskapsstyrelsen är behörig myndighet. I Ålands prosteri har man dock märkbart färre församlingar än kommuner, varför trenden är annorlunda där än i det övriga landet Tendenser inom diakoni och samhällsansvar i helhetskyrkan Helhetsbilden av tendenserna inom diakoni och samhällsansvar på rikskyrklig nivå ges i En gemenskap av ansvar och delaktighet riktlinjer för diakoni och samhällsarbete Bilden kompletteras här med de tendenser som fyraårsrapporten 2005 från kyrkans forskningscentral ger samt övriga statistikuppgifter. År 2004 fanns det 1437 arbetare inom diakonin. Det är en ökning med 35,8 % från år Av dessa var 1209 fast anställda och 91,5 % kvinnor. Den största åldersgruppen (18 %) bland diakoniarbetarna var åringarna. Genomsnittslönen för en diakoniarbetare var Klientkontakterna inom diakoniarbetet fortsatte minska, under åren med 14 % och antalet klienter med 10 %. Statistisk årsbok 2004 visar att minskningen har fortsatt. 15 Minskningen var störst i fråga om klientkontakter i hemmet. 16 Diakoniarbetarna menar att minskningen kan bero på att klientkontakterna har blivit mer krävande då klienterna har fler problem än tidigare. Den kan också ha sin orsak i att kontakterna har flyttat från hemmen till mottagningarna. Klientkontakten bokförs först när klienten beställt tid. 17 Det finns därför också möten som inte statistikförs. En tredje orsak är att matbankerna upphört och en fjärde att adb-systemen preciserat statistikföringen. Men diakoniarbetarna nämner också att tröskeln för att göra hembesök har vuxit, liksom att arbetstiden allt mer går åt till planering och möten. Långtidssjukledigheterna har dessutom ökat och ofta låter församlingarna bli att skaffa vikarie. 18 År 2003 var 6,6 % av kyrkans folkmängd klienter inom diakoniarbetet. Personer i åldern var fortfarande den största åldersgrupp som anlitade diakonitjänsterna (39 %), följande grupp var personer äldre än 74 år (22,6 %). Mest frekvent ärende var de ekonomiska frågorna, men de är på nedgång liksom frågor i anslutning till långtidsarbetslöshet. En liten ökning kan ses i frågor om hälsa och sjukdom samt problem med människorelationerna. 19 Öppet husverksamheten verkar öka i popularitet inom diakoniarbetet. 20 Diakoniarbetarna önskade mer resurser för familjearbete och förebyggande arbete, eftersom behovet av diakoniarbete bland barn växte under perioden Likaså växte behovet av arbete bland äldre. Enligt fyraårsrapporten försköts tyngdpunkten under recessionen på nittiotalet till personer under 65 år, och den betonar att i fortsättningen bör man garantera att även äldre personer får tillräckligt med diakonala tjänster. Detta förutsätter i sin tur att arbetet med hembesök blir effektivare Stiftsdekan Gunnar Grönblom i en diskussion om framtiden på kyrkans central för det svenska arbetet Statistisk årsbok för kyrkan , En kyrka mitt i förändringa. 2005, Statistisk årsbok för kyrkan , Hiilamo 6/ En kyrka mitt i förändringar 2005, Statistisk årsbok för kyrkan , En kyrka mitt i förändringar 2005, 199,

10 Enligt en enkätundersökning till församlingarna hade församlingsdiakonin upplevt en ökning i konfrontationen med problem som gällde den mentala hälsan, utkomst, ensamhet, familjen och parrelationen. Däremot hade problem som gällde missbruk, våld, rasism, hunger, inlärd hjälplöshet, arbetslöshet och andra människorelationer kvarstått oförändrade Tendenser inom diakoni och samhällsansvar i Borgå stift I Borgå stift finns 92 diakonitjänster och 100 diakoniarbetare. Sex församlingar har befrielse från tjänst för diakonin. 23 Jämförelsevis fanns det åren 1976, 1985, 1995 respektive 89, 98, 87 tjänster. 24 Under år 2004 förekom klientkontakter och klienternas antal var Medeltalet för kontakter per klient var 3,2. Förändringen i antalet klientkontakter under de senaste fem åren är obefintlig (-0,3 %) och stiftet följer därmed inte den nedåtgående trenden i kyrkan. Men om man jämför med antalet för tjugo år sedan ser man en klar nedgång. År 1984 förekom klientkontakter och klienternas antal var Medeltalet för kontakter per klient var 3,9. Andelen besök i hemmen är fortfarande hög (44 %), men den har sjunkit med sex procentenheter under de senaste fem åren. Under samma period har andelen klienter över 64 år minskat med fyra procentenheter men är fortfarande hög, då 61 % av klienterna hör till den åldersgruppen. En ökning har skett i klientkontakter inom åldersgruppen år medan diakoni riktad till enskilda personer under 18 år fortfarande är ganska ovanligt (2 %). 25 Innehållet i klientkontakterna år 2004 dominerades av hälsa och sjukdom (28 %), andliga frågor (21 %) samt mänskliga relationer (21 %), medan frågor om arbete och arbetslöshet (6 %) och ekonomi (11 %) intog en mindre plats. Förändringarna från 2000 är små. Verksamheten med öppet hus har ökat och når 22 % fler än för fem år sedan. Matserveringarna når tre gånger så många människor som för fem år sedan, medan verksamheten med arbetslösa har ökat i antalet evenemang men den når färre deltagare än för fem år sedan. År 2004 delades 3772 matbidrag ut, vilket är 466 fler än för fem år sedan, och 1965 hushåll fick ekonomiskt bidrag av annat slag, vilket är 676 fler än för fem år sedan. Samtidigt har den sammanlagda bidragssumman gått ner, vilket betyder att fler har fått dela på mindre. Antalet frivilliga medarbetare inom diakonin var 1115, vilket är drygt hundra färre än för fem år sedan. Antalet kombinerade diakoni- och missionskretsar har gått ner med 26 % från år 2000 medan antalet renodlade diakonikretsar, pensionärskretsar, handikappgrupper och grupper för missbrukare har hållits tämligen konstant. Den största ökningen i gruppverksamheten har skett i människorelationsgrupperna, som fördubblats, och sorgegrupperna, som ökat med 24 % Jämförelser med andra stift Jämförelser med andra stift visar att Borgå stift går emot trenden på vissa punkter och att avvikelserna kan vara rätt kraftiga. Som tidigare nämndes har antalet klientkontakter och 22 En kyrka mitt i förändringar 2005, Grönblom Baserar sig på uppgifter i aug Verksamhetsberättelse för stiftsrådet i Borgå stift , 8; verksamhetsberättelse för stiftsrådet i Borgå stift 1985, 25; verksamhetsberättelse för stiftsrådet i Borgå stift 1995, Statistisk årsbok för kyrkan

11 klienter gått ner inom diakonin i kyrkan med 14 % respektive 10 %. Den negativa trenden syns i varje enskilt stift utom i Borgå stift där antalet gick upp med 7 % respektive 10 %. 26 Borgå stift är klart över genomsnittet i fråga om hembesök samt klientkontakter i de övre åldersgrupperna. Hela 44 % av besöken i vårt stift sker i klientens hem, på andra plats kommer Tammerfors stift med 37 % och hela kyrkans genomsnitt är 29 %. Endast 41 % av klienterna i hela kyrkan är i genomsnitt över 64 år medan 61 % av klienterna i Borgå stift har nått den åldern. 27 Även i fråga om innehållet i klientkontakterna skiljer sig Borgå stift från de övriga. Frågor om hälsa och sjukdom dominerar klarare i Borgå stift än i de andra stiften, likaså de andliga frågorna. De ekonomiska frågorna, som spelar en stor roll i alla andra stift, har en mer undanskymd plats i det svenska stiftet. På samma sätt är man under genomsnittet när det gäller frågor kring arbete och arbetslöshet. 28 Öppet hus-verksamheten har ökat i Borgå stift vilket följer den allmänna trenden. Däremot är man fortfarande under genomsnittet i fråga om hur många man når. De frivilligas antal har ökat i genomsnitt men sjunkit i Borgå stift. Matserveringen har hållits konstant i hela kyrkan och i stiftet, även om deltagarna i matserveringen inom stiftet har tredubblats. Verksamhet bland arbetslösa går ner i hela kyrkan och även i Borgå stift. De ekonomiska bidragen i hela kyrkan följer inte Borgå stifts trend som visar att bidragstagarna har ökat men att den sammanlagda utdelade summan har minskat. 29 Att människorelationsgrupperna i Borgå stift ökat följer den allmänna trenden. Det samma gäller den positiva förändringen i antalet sorgegrupper. De kombinerade diakoni- och missionskretsarnas antal har minskat märkbart såväl i stiftet som i hela kyrkan. En liten sänkning syns i antal grupper för missbrukare och ännu mer i antalet deltagare i dessa. Detta gäller i lika stor grad i stiftet som i hela kyrkan. Antalet övriga grupper är tämligen konstant i bägge fallen. Man har i olika undersökningar försökt få fram stiftens profiler i fråga om psykosociala problem, viljan att hjälpa och hur väl församlingsdiakonin anpassas till det lokala behovet på orten. Undersökningarna baserar sig på uppgifter från Stakes Sotka-databas och/eller kyrkostyrelsens diakonistatistik. Eftersom databasen inte registrerar huruvida kommuninvånarna hör till Borgå stift eller ett finskt stift, görs indelningen så att kommuner med finsk majoritet räknas i sin helhet att höra till det finska stiftet på området. Detta leder till att endast ett fyrtiotal kommuner räknas höra till Borgå stift. Dessa är enspråkigt svenska kommuner eller kommuner där svenskan är i majoritet. Undersökningarna ger inte en rätt bild av stiftet. De kan endast ge nyttig information för de församlingar som räknats med till Borgå stift. Forskningschefen vid Diak-yrkeshögskolan Sakari Kainulainen har undersökt vilka psykosociala utmaningar det finns i stiften. Undersökningen låg till grund för den justering av fördelningen av Gemensamt Ansvar-medel till stiften som gjordes år Justeringen blev 26 En kyrka mitt i förändringar 2005, Enligt Statistisk årsbok för kyrkan 2004 är förändringen ,3 %. 27 Statistisk årsbok för kyrkan Största diskrepansen gäller de ekonomiska frågorna. Genomsnittet för hela kyrkan är 22 % medan Borgå stifts motsvarande siffra är 11 %. 29 Statistisk årsbok för kyrkan

12 aktuell när Esbo stift grundades och medlen skulle delas på nio i stället för åtta. I undersökningen har 42 kommuner räknats höra till Borgå stifts område. 23 av Borgå stifts dåvarande 81 församlingar har följaktligen hänförts till andra stifts områden. De flesta av dessa är stadsförsamlingar med höga medlemsantal. Han konstaterar i sin undersökning att Borgå stift har relativt flest hushåll med personer över 75 år. På stiftets område finns det flest dåligt utrustade bostäder, medan det finns fler traditionella familjer och det minsta omhändertagandet av barn. Stiftet var under genomsnittet i fråga om arbetslöshet och allra minst hade man lyft utkomststöd i det svenska stiftet. Man befann sig vid genomsnittet i fråga om nyttjande av allmänna psykiatritjänster men hade det lägsta antalet våldsbrott. Han konstaterade sammanfattningsvis att problemen var iögonenfallande små i Borgå och Lappo stift. Borgå stifts andel gick ner från 0,8 till 0,6. 30 Kainulainen har tillsammans med Saari och Yeung även undersökt vilka faktorer som påverkar altruismen i evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. 31 Insamlingen Gemensamt Ansvar, utgifterna inom diakonin och kollektintäkterna var föremål för den empiriska undersökningen. De konstaterar att nettoutgifterna inom diakonin är knappt 14 euro per vuxen person och att skillnaderna mellan församlingarna är stora. Lägsta utgifterna hittas på Åland (9 euro) och de högsta i landskapet Österbotten (17 euro). 32 Den åldrande befolkningen på landsbygden i kommuner med hög inkomstskattesats tenderar att öka diakonins nettoutgifter. I undersökningen konstaterar man också att församlingarna använder ungefär åtta procent av utgifterna till diakonin. Nyland och Åland ligger klart under genomsnittet medan Österbotten och Östra Nyland ligger strax över. Åldrande befolkning korrelerar kraftigt med hur stor andel av utgifterna som används till diakonin, medan hög inkomstskattesats, livlig flyttningsrörelse, hög utbildning och svenskspråkig befolkning indikerar att församlingarna använder under genomsnittet till diakonin. 33 Genomsnittet för kollektintäkter är knappt två euro per vuxen person och år. De högsta kollektintäkterna hittar man i landskapet Österbotten (4,1 euro) och de lägsta i Nyland (1,3 euro). På Åland är medeltalet 3,45. Ju fler människor som jobbar inom jord- och skogsbruk och servicebranschen, desto större kollekt, menar forskarna. Likaså påverkar, förutom fler besökare i gudstjänsten, en åldrande befolkning, en större andel svenskspråkig befolkning och en tätare befolkning i en positiv riktning. Faktorer som drar ned på kollekten är högre inkomstnivå, högre utbildning, livligare flyttningsrörelse samt en större andel barnfamiljer. 34 Dessa forskare menar, liksom Grönlund & Hiilamo, att församlingar på orter med större diakonala behov använder en relativt sett större andel av sina medel till diakonin. 35 Grönlund & Hiilamo har undersökt hur väl församlingens profil sammanfaller med behoven på orten, det vill säga om verksamheten styrs av behoven. Klientkontakterna verkar vara det viktigaste styrmedlet för att rikta diakonin åt något håll. Samtidigt garanterar detta inte att man når de 30 Kainulainen 2003, Kommuner som hänfördes till andra stifts område: Helsingfors, Esbo, Grankulla, Kyrkslätt, Pojo, Vanda, Lovisa, Sibbo, Vasa, Karleby, Nykarleby (!), Tammerfors, Åbo, Korsholm, Sjundeå. I stället kom församlingar som hör till andra stift att räknas till Borgå stift: Jakobstads fi, Kristinestads fi, Pargas fi, Hangö fi, och Karis fi. 31 Saari, Kainulainen, Yeung 2005, Landskapet Österbotten omfattar kommunerna Jakobstad, Kaskö, Korsholm, Korsnäs, Kristinestad, Kronoby, Laihela, Larsmo, Lillkyro, Malax, Maxmo, Nykarleby, Närpes, Oravais, Pedersöre, Storkyro, Vasa, Vörå. 33 Saari, Kainulainen, Yeung 2005, Saari, Kainulainen, Yeung 2005, Saari, Kainulainen, Yeung 2005, 177; Grönlund & Hiilamo

13 allra sämst lottade, eftersom dessa inte söker sig till mottagningen eller någon av församlingens verksamhetsformer. Forskarna menar att den låga andelen ekonomisk hjälp i Borgå stift korrelerar med ett lågt antal personer som har det sämre ställt. Däremot förvånar det att antalet klientkontakter och antalet olika klienter är så högt. Även här är bilden av Borgå stift ofullständig eftersom man räknat med att endast fyrtio kommuner hör till Borgå stifts område. Av dessa har man valt att undersöka fem. Antalet enspråkigt svenska kommuner är 19 och tvåspråkiga med svensk majoritet är 23. Sammanlagt är de svensk- eller tvåspråkiga kommunernas antal Arbetet på stiftsnivå/helhetskyrkonivå förändras Stiftsrådets omvandling till kyrkans central för det svenska arbetet, en specialenhet inom kyrkostyrelsen, har medfört en del förändringar. Ansvarsområdena diakoni och samhällsansvar samt vuxenarbete och kultur har gått samman till en enda enhet. Ansvarsveckan har länkats till enheten och en projektanställd för jämställdhetsfrågor och parrelationsarbete har arbetat 25 % under år Den ledande branschsekreteraren för diakoni och samhällsansvar blev chef för sex anställda, vilket ledde till en viss ökning av de administrativa uppgifterna. Enheten täcker ansvarsområden som omsorgsarbete, dövarbete, diakoni, globaliseringsfrågor, miljöarbete, samhällsfrågor, jämställdhetsfrågor, parrelationsarbete, familjearbete, vuxenarbete och kultur. Stiftssekreteraren för församlingsdiakoni blev kvar vid domkapitlet medan branschsekreteraren för diakoni och samhällsansvar alltså flyttades till centralen. Det ledde till en omfördelning av uppgifter och en definition av vad som skall ske på de båda nivåerna. I praktiken är den tjänst som blev kvar vid domkapitlet en fortsättning på det arbete stiftssystern påbörjade på 1970-talet, medan branschsekreteraren orienterar sig mera mot det samhällsinriktade arbetet och de rötter som tjänsten har från och 1960-talet. En del stiftssekreterarfunktioner blir dock kvar hos branschsekreteraren. En annan större förändring är att centralen har ansvar för att de svensktalande i finska stift också ska nås av kyrklig service. Vad det betyder och hur det arbetet skall utföras har ännu inte fått konkreta former. En väsentlig fråga är hur man når dessa personer. En annan utmaning är hur man bevarar Borgå stift som identitetsbärare och målgrupp för arbetet utan att man exkluderar de svensktalande i de andra stiften. Även de finsktalande i Borgå stift behöver uppmärksammas. 4. Utvecklingsbehov i den nuvarande verksamheten Utbildning. Diakonissanstalten i Helsingfors utbildade diakonissor som också var sjukvårdare/hälsovårdare. I och med yrkeshögskolereformen på 90-talet övertogs den svenska utbildningen av Yrkeshögskolan Sydväst som i dag utbildar diakoner som också är socionomer. Båda utbildningarna ger behörighet för församlingstjänst för diakoni. På sikt kommer det inte att finnas kunskaper i hälso- och sjukvård bland stiftets diakonitjänsteinnehavare. Med tanke på framtiden är det viktigt att det finns välutbildad personal med yrkeskunskap från både den sociala sektorn och vårdsektorn och att den har en 36 Krogell-Magni

14 stark kyrklig identitet. Inom Sydväst finns planer på en diakonissutbildning. Trots att man på finskt håll har erbjudit utbildning av diakonissor har intresset för utbildningen sjunkit märkbart under de senaste åren. 37 Den åldrande befolkningen. Befolkningsstrukturen blir bredare i toppen. Från och med 2015 stiger antalet över 75-åringar kraftigt. Församlingarna i Borgå stift har redan många klientkontakter bland de äldre och en förhållandevis hög andel hembesök. Det är en bra grund att stå på. Arbete bland åldringar bör höra till allmänt församlingsarbete. Det blir i framtiden viktigare att definiera diakonalt åldringsarbete som den del som söker upp nödlidande åldringar som ingen annan hjälp når. Den övriga delen bör höra till allmänt församlingsarbete. Arbete bland åldringar utförs således, förutom av diakoniarbetare, av präster och kantorer och många olika församlingsanställda och frivilliga. 38 Indragning av tjänster. Vid eventuella församlingssammanslagningar ökar risken för att diakonitjänster dras in. Den nybildade församlingen har skyldighet att upprätthålla bara en tjänst, men om en sammanslagning leder till stora geografiska avstånd, blir det svårt för en enda tjänsteinnehavare att upprätthålla kontakten till dem som behöver hembesök. Prioriteringar och prästernas roll i diakoniarbetet behöver då diskuteras, liksom de frivilligas roll, diakonidirektionernas roll och församlingens diakonifostran. Ensamma tjänsteinnehavare. Församlingarna i Borgå stift är i regel små. I 47 församlingar har man en tjänst för diakonin, i 17 två tjänster och i fem församlingar fler. I resten har man ingen tjänst för diakonin. Om hembesökstraditionen är stark på orten, kan det vara svårt att förändra eller börja med uppsökande verksamhet. De impulser som kommer utifrån i form av utvecklingsidéer och nya arbetssätt kan ofta ha uppstått och kan fungera i stadsmiljöer eller i församlingsenheter på flera tusentals församlingsmedlemmar, men inte i den lilla församlingen. Detta kan också skapa skuldkänslor hos den som prioriterar den traditionella diakonin. Att kommunicera det svenska. De svenska arbetarna har tyst kunskap om den finlandssvenska kulturautonomin men de behöver också kunna formulera den. De är till och med tvungna att göra det rätt ofta inför majoriteten, trots att det svenska arbetet är hela kyrkans angelägenhet. 39 Det är ett arbete i sig att upprätthålla ramen för det svenska arbetet så det håller samma nivå som det finska. Det kräver inte sällan representation både i de finska beslutsfattande organen och i de motsvarande svenska. Det kräver även att färre personer ansvarar för fler ansvarsområden. Det är inte ovanligt att det svenska arbetet glöms bort i strukturen eller att man budgeterar för små resurser för det. Inom kyrkostyrelsen är översättningen av material till svenska fortfarande en oklar fråga. Information om personalfrågor sker bara på finska. I jämförande kommunbaserade undersökningar mellan stiften faller de svenskspråkiga stadsförsamlingarna innanför andra stifts områden. Detta försvårar möjligheterna att förmedla information om det svenska inom evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. I vissa församlingar är det att betrakta som nöd när enskilda personer inte får tala sitt modersmål, vilket i sig är en orsak till diakonal verksamhet. En svensk gemenskap svarar mot ett behov för att den är svensk. 37 År 2005 hade Diak sökande/plats till Helsingfors 0,6, Björneborg 0,8 och Uleåborg 3,3. 38 Usko, toivo ja rakkaus voimavaraksi vanhuudessa 2005, 11-12, Jämför med kap. 2 första stycket. 13

15 5. Grundläggande uppgift Grundläggande uppgift för branschsekreteraren för diakoni och samhällsansvar och stiftssekreteraren för församlingsdiakoni är att leda och utveckla diakoni- och samhällsarbetet i Borgå stift tillsammans med församlingarna samt att stöda och inspirera församlingarna och särskilt diakonitjänsteinnehavarna och prästerna i deras diakoni- och samhällsarbete genom att ordna rådplägningar, fortbildning, handledning, producera material och genom att informera om aktuella diakonala och samhällsetiska frågor. Förflyttningen av branschsekreteraren till kyrkostyrelsen har, som tidigare nämnts, föranlett en omfördelning av uppgifterna mellan tjänsteinnehavarna, varför det är motiverat att redogöra för dem även i denna strategi Ledande branschsekreterare för diakoni och samhällsansvar Administration. Leder och utvecklar enheten diakoni-samhälle-kultur (namnförslag), där sekreteraren för vuxenarbete och kultur, omsorgsprästen, dövprästen, sekreteraren för Ansvarsveckan, ev. projektarbetare och en byråsekreterare arbetar. Branschsekreteraren avger verksamhetsplan och verksamhetsberättelse till nämnden för kyrkans central för det svenska arbetet. Kontakter till församlingarna. Diakonitjänsteinnehavarnas rådplägningsdagar, kyrkans svenska diakonidagar, utbildning av förtroendevalda i diakonidirektioner och olika arbetsgrupper och förtroendevalda, materialproduktion, uppdatering av webbsidorna, Information till församlingarna (KCSAs informationsblad) och informationsbrev. Är resursperson vid fortbildningen av diakonitjänsteinnehavare och präster. Medverkar vid diakonitjänsteinnehavarnas samlingar på prosterinivå (vid inbjudan). Ansvarsområden. Aktuell information om diakonins organisation och utveckling, diakoniutbildning, rekrytering, samhällsarbete och socialetik, miljöarbete, missbrukarvård, krisarbete, internationell diakoni, strategier, bestämmelser (tystnadsplikt och personregister) och rekommendationer, nordiskt samarbete. Samarbetspartner. Övriga enheter vid kyrkans central för det svenska arbetet, enheten för diakoni och samhällsansvar vid kyrkostyrelsens verksamhetsavdelning, stiftssekreteraren för församlingsdiakoni vid domkapitlet, YH Sydväst, Lärkkulla, KRAN rf, stiftssekreterarna i de andra stiften, nordiska diakonisekreterare, myndigheter och fria organisationer inom verksamhetsområdet Stiftssekreterare för församlingsdiakoni Administration. Verksamhetsplan och verksamhetsberättelse till domkapitlet. Kontakter till församlingarna. Församlingsbesök, enskild handledning och konsultationer, själavård, stöd, konferens för nyanställda, förberedelse inför vigning, kollegahandledning, uppdatering av webbsidor, Information till församlingarna (KCSAs informationsblad) och informationsbrev. Medverkar vid diakonitjänsteinnehavarnas rådplägningsdagar, deras fortbildning samt deras samlingar på prosterinivå (vid inbjudan). 14

16 Ansvarsområden. Besökstjänst, äldreomsorg, anhörigvård, mentalvård, invandrararbete, kontakten till de synskadade och andra handikappgrupper, Gemensamt Ansvar, bestämmelser (instruktioner för diakonin och diakonitjänsteinnehavare), rekommendationer och stiftets Gemensamt Ansvar-medel. Samarbetspartner. Övriga anställda vid domkapitlet, ledande branschsekreteraren för diakoni och samhällsansvar vid kyrkans central för det svenska arbetet, övriga enheter vid KCSA, enheten för diakoni och samhällsansvar vid kyrkostyrelsens verksamhetsavdelning, diakoniassessorn, stiftssekreterarna i de andra stiften, Diakonissanstalten, YH Sydväst, Lärkkulla, myndigheter och fria organisationer inom verksamhetsområdet. 6. Värderingar Diakoni och samhällsarbetet strävar efter att ge levande uttryck för följande värderingar Omsorg Människovärde Gemensamt ansvar Social rättvisa Respekt för skapelsen 7. Vision Visionen för det arbete branschsekreteraren för diakoni och samhällsansvar och stiftssekreteraren för församlingsdiakoni utför är EN SVENSK GEMENSKAP AV ANSVAR OCH DELAKTIGHET Visionen följer kyrkans vision för diakoni och samhällsarbete och innebär att kyrkan genom sitt arbete vill växa till en gemenskap av ansvar och delaktighet men att den också vill påverka samhället så att det styrs av principerna om ansvar och delaktighet. Att gemenskapen är svensk skall inte förstås som exkluderande utan som att det finns förutsättningar och rum för den svenska gemenskapen. Den pekar också på att till den finlandssvenska verkligheten hör att ständigt relatera till den finska. 8. Mål 8.1. Yrkesskicklighet, diakoniidentitet och arbetshälsa hos diakonitjänsteinnehavarna När resurserna är små, blir det uppenbarare att de måste användas rätt. Förutom skicklighet att möta människan och hennes situation är det också av stor vikt att tjänsteinnehavarna kan analysera vad som behöver göras inom församlingens område och kan hitta de lämpliga verksamhetsformerna för det. Det är också viktigt att de klarar av att begränsa, prioritera och identifiera det diakonala samt att de utvecklar ett inre mått på när de har gjort tillräckligt. 15

17 Åtgärder: 1. Att utbilda diakonitjänsteinnehavare och präster i verksamhetsanalys och verksamhetsplanering, bland annat med hjälp av stiftsrådets (ADS) material Diakonala utmaningar från Att i kontakten till församlingarna stimulera till diskussion om tillräcklighet och måttlighet i arbetsmängden. 3. Att följa med diakonitjänsternas öde vid eventuella församlingssammanslagningar och att verka för att det finns tillräckligt många tjänster i stiftet samt att stöda berörda tjänsteinnehavare i förändringsprocessen En diakonal församling Målet är att hjälpa församlingarna att lyfta fram kyrkans tjänaridentitet, med Kristus som förebild, och det ansvar människorna har för varandra och för jorden och att stöda dem att skapa en gemenskap där alla ryms med. Det innebär också att hjälpa församlingarna att tala för en måttlig livsstil och hållbar utveckling samt att tala för dem vars röster inte blir hörda eller som hörs mycket svagt. En diakonal församling verkar efter principen att diakoni är allas ansvar och att församlingsdiakoni är samhällsdiakoni. Åtgärder: 1. Att utarbeta ett material om diakoni för konfirmander. 2. Att klargöra prästernas roll i diakonin och särskilt diakoniteologens samt främja ökad dialog mellan diakonitjänsteinnehavare och präster. 3. Att ge församlingarna verktyg att genomföra Ansvarsveckan. 4. Att uppmuntra församlingarna att ställa tydliga miljömål med hjälp av Miljöguide för Borgå stift från 2005 eller Handbok för kyrkans miljödiplom Ökad beredskap inför åldringsboomen Som nämndes i kapitel visar den demografiska framtidsprognosen att antalet personer över 75 år redan är så stort att det inte kommer att öka under de närmaste femton åren. Efter det kommer dock troligen en kraftig åldringsboom, samtidigt som antalet personer i aktiv ålder minskar. Förhållandet år 2030 kan vara att av totalt svensktalande är inemot 30 % över 65 år. I en sådan situation bör man i verksamheten kunna skilja på allmänt och diakonalt församlingsarbete bland åldringar, där det senare betyder att man söker upp åldringar som inte nås av annan hjälp. Man bör också sträva efter att utnyttja den stora resurs som de aktiva över 65 år utgör. Vikten av samarbete med andra svenska aktörer på orten eller regionalt ökar. Församlingarna har dessutom en ansvarsfull uppgift i fostran av attityder gentemot de gamla samt i att få åldringarna att känna att de är unika och värdefulla. 16