Utveckling av samverkan mellan psykiatrin, kommunerna och institutionsvården referat från konferens den 7 december 2005

Transkript

1 Utveckling av samverkan mellan psykiatrin, kommunerna och institutionsvården referat från konferens den 7 december 2005 Dagens moderator, Gunnel Pettersson, hälsar välkommen Hon konstaterar att den grupp människor som den här dagen handlar om i slutändan är oerhört beroende av att vi som sitter här samverkar. Tanken med dagen är att skapa en gemensam plattform för det arbete som ska ske ute i regionen, och då är det bra att många yrkeskategorier är samlade. Tanken är att ni idag ska skapa dialog tillsammans med de ni sedan ska jobba med på hemmaplan. Gunnel Pettersson avslutar med en uppmaning till deltagarna om att nyttja denna dag till kommunikation och dialog. Förmiddagspass1: Dan Gustafsson, direktör Västkom De frågor vi har samlats för att diskutera här idag har sin upprinnelse i diskussioner som fördes när Västra Götalandsregionen bildades. Ganska omgående ville man föra över institutionsvården och det fördes diskussioner om hur det som idag är Gryning skulle överföras. Gryning är ett bolag som ägs av de fyra kommunförbunden började vi planera för Västbusprojektet och i fyra år har vi drivit detta fram och tillbaka bildades en politisk styrgrupp under Frank Andersson i Göteborg. Även en arbetsgrupp och ledningsgrupp bildades. Totalt 60 människor arbetade med att ta fram Västbus. Med tiden kom ett tilläggsuppdrag som handlade om institutionerna. Det finns barn i åldrarna 0-20 år i Västra Götaland, ungefär 5 10 procent får någon gång i livet problem med psykisk ohälsa. Alla dessa kräver inte samarbete mellan de båda huvudmännen. En förutsättning för vårt arbete var att förslaget inte skulle innebära något nytt skatteväxlingsförfarande, huvudmannaskapsfrågor e t c. Vi skulle inte diskutera ekonomiska transaktioner, vare sig schabloniserad ersättning eller underlag för skatteväxling. Tanken var att vi skulle upphöra att skicka räkningar till varandra. Vi hade flera fall av institutionsplaceringar där kommunerna skickade faktura till psykiatrin och vice versa utan att ha talat med varandra. Vårt första Västbusförslag var ganska omfattande och innefattade bl a koordinatorer. När detta ursprungliga förslag gick ut på remiss sa politikerna att det var för stort och att det behövde snävas in. Vi fick så småningom ett sjupunktsprogram som följde intentionerna i Västbus. Västbus utgör en plattform att jobba vidare med, det finns flera saker som fortfarande är outredda. Det finns Miltonpengar för att implementera Västbusarbetet. Christina Möller, planeringsledare, Västra Götalandsregionen Vi fick mandatet att justera Västbusutredningens förslag efter de remissvar som inkom i den politiska processen. Vi försökte göra så lite ändringar och justeringar som möjligt utifrån utredningens förslag. Respektive politisk organisation fattade beslut i våras, även på kommunsidan är beslut kanske tagna nu, det är jag lite osäker på. Riktlinjerna: 1. Gemensamma grundläggande värderingar D v s vad är det som ska styra vår gemensamma samverkan? Under den rubriken ryms ett antal ganska vedertagna punkter: - Första punkten handlar om att vi ska ha barnens bästa för ögonen och vi ska arbeta med respekt för barn och barns synpunkter. 1

2 - Den andra punkten handlar om att vi i respektive organisation tidigt ska identifiera avvikelser i utvecklingen, på så nära nivå som möjligt och detta innefattar även kollegor i primärvård, skola e t c. - Punkten tre handlar om funktionshinder som i sig inte ska vara något bekymmer, handikapp uppstår i miljön. Det är inte den rullstolsburne som har bekymmer, det är trappan som är fel. - Den fjärde punkten handlar om att vi ska samarbeta vid oklarhet om ansvarsgränser, vi har lagstiftning men den är inte solklar och gråzoner uppstår. Våra organisationer och vår omvärld förändras ständigt. - Den femte punkten handlar om att undvika dröjsmål. Barn växer. Ett halvår i ett barns levnadstid är en lång period, vi ska ta tag i problem omgående även om vi inte riktigt är klara med varandra och vårt samarbete. - Den sista punkten handlar om målgruppen för skriften. De här barnen behöver tvärprofessionell kompetens från flera håll, från olika professioner och verksamheter. Det är stor spridning inom målgruppen och behoven av hjälp varierar också kraftigt. 2. Förtydligande av ansvar Basnivå Specialistnivå Vad innebär det att vi har basnivåer och specialistnivåer? Insatser ska i första hand göras så nära barn som möjligt, på basnivå. När basnivåresurserna inte räcker till plockar vi in specialistnivån. Av riktlinjerna framgår vad är bas och specialist. Denna punkt ställer oerhört stora krav på oss, vi kan konstatera tillkortakommanden här idag både inom regionen och bland kommunerna som vi har att jobba med. 3. Samverkansskyldighet Informationsskyldighet Vi har en skyldighet att samverka med varandra. Under Västbusutredningens gång fick vi i juli 2003 en lag om stärkt skydd för barn i utsatta situationer. Vi är tvungna att samverka, socialnämnderna har i uppdrag att aktivt agera för att samverkan kommer till stånd. På motsvarande sätt har hälso- och sjukvården en skyldighet att medverka i samverkan när socialnämnden kallar. Informationsskyldigheten innebär att så fort det inträffar förändringar som påverkar den samverkande parten så ska vi informera om detta, det kan handla om omorganisationer, att verksamheter startar/lägger ner m m. 4. Gemensam kompetensutveckling Skola/IFO/BUP Jag tycker egentligen att de politiska riktlinjerna säger hur vi ska jobba, att väl fungerande samverkan handlar om god kännedom om varandra och att vi har respekt för varandra. Vi i offentlig sektor borde lära av näringslivet, de är duktiga på att jobba med att skapa goda relationer vid stora affärer, den här dagen är en sådan dag när vi skapar relationer för framtiden. Detta är något av en portalparagraf/portalpunkt. Vi måste ha respekt för de olika uppdragen, vi har alltid olika uppdrag i kommun och landsting genom lagstiftning och politiska beslut och vi påverkar inte det. Men likväl som att kunna varandras uppdrag måste vi känna trygghet i vad vår egen organisation har i uppdrag att göra, då blir vi trygga också i samarbetet. Publiken: Grejen idag är väl samverkan med institutionerna, men de är inte med här? Christina Möller: Västbusriktlinjerna är en grund. Sedan pratar vi mer om institutionerna längre fram under dagen. Dan Gustafsson: Detta handlar mer om huvudmännens ansvar, vi kommer till tilläggsuppdraget. 2

3 Publiken: Gemensam kompetensutveckling med BUP säger ni. Men vuxenpsykiatri för äldre ungdomar hur väger ni in det? Det är väl inte så enkelt att få till en brygga där? Christina Möller: Västbus tog inte det greppet. Vi får försöka ta in det som en del i det fortsatta utvecklingsarbetet. Inom psykiatrin slirar vi om när man är barn ungdom. Har vi inte skrivit en åldersgräns? Dan Gustafsson: Upp till åldern ungefär 20 år, och då finns det en grupp som inte tillhör BUP-sidan. Det står inte barn- och ungdomspsykiatri utan psykiatri. En grundläggande värdering här är att det inte endast handlar om barn- och ungdomspsykiatri utan psykiatri. Christina Möller: Det fanns inga klara åldersgränser. Cheferna ansvar för samverkan, ger förutsättningar för samverkan och är själva goda exempel och samverkar med varandra och bildar skola. Hur ska det gå till? Gemensam bas genom gemensam årlig utbildning områdesvis, ni som är här idag sitter indelade kring olika punktmarkerade bord och ni fortsätter att skapa nätverk, det blir inga stora regionala sammandragningar, det blir för stort och för opersonligt. Det ska vara samma innehåll i utbildningarna för att vi i regionen har i uppdrag att ge vård på lika villkor, då måste vården utvecklas åt samma håll. De fyra kommunförbunden ansvarar för att dra igång och då kommer regionen med. 5 Samverkan kring det enskilda barnet/ungdomen 6. Gemensamt ansvar för vård, behandling och resultat vid placering utanför hemmet Dessa båda punkter handlar om praktisk samverkan kring det enskilda barnet. Där vi har fungerande rutiner idag, och inte vill ändra fortsätt då! Se detta som stöd för samverkan inte som ett regelverk. De nio punkter som följer under den här rubriken får inte bli hinder utan stöd och hjälp. När man ser att barn har behov av fler resurser ordnas nätverksmöte eller förutsättning för nätverksdiskussion ordnas. Se till att ha koll på behoven, nätverksmöten kan ibland förhindra för att det tar för lång tid att ordna. Det är viktigt att få till en diskussion om barnet och vad som ska göras när man ser att barnet har behov från flera olika. Då är det viktigt att kartlägga behov och vilka resurser som finns, och att olika nätverksaktörer gör en gemensam skriftlig vårdplan. Varje organisation svarar för sina insatser och kostnader och är det fler aktörer måste det framgå vem som följer upp vad. Målet kan kort sammanfattas som: Samla alla, gör insatser, följ upp. Ovanstående gäller i princip barn som vistas i sitt eget hem. Barn och ungdomar som inte vistas i hemmet följer egentligen 5:ans modell också, vi utreder behov och insatser, upprättar gemensam vård- och handlingsplan, står för insatser och följer upp. Det är egentligen ingen större skillnad i arbetssätt. Dan Gustafsson: Här kom diskussionen in om finansiering av institutionsplaceringarna. Om en av parterna har förväntningar på den andre om att vara med och finansiera måste de vara överens innan. Vi ska inte skicka räkningar utan överenskommelse och vi ska vara överens innan placering sker. För akuta placeringar blir naturligtvis förfarandet något annorlunda, ibland kanske vi helt enkelt inte hinner komma överens innan. Christina Mölller: Tvister löses lokalt i linjen, av cheferna på hemmaplan. Jag tycker i och för sig inte att man tvistar med en samverkansparter, men det står skrivet så nu. Samverkan tar tid. Regionpolitikerna ville inte skapa en ny struktur utan använda vad som finns, inte bilda en massa nya grupper, och det gällde också i fråga om uppföljning. Ursprungsförslaget för uppföljning var en maffig modell med grupper men det ville inte politikerna ha. Vi ska istället 3

4 göra detta lokalt via befintliga kommunförbund och sjukhusområden. Där ligger ansvaret för att vi får till de här strukturerna. Nu är riktlinjerna era, börja samverka! Funkar samverkan behöver man inte ha en bok att stötta sig mot. Lycka till! Dan Gustafsson: Det har funnits en animerad diskussion på kommunförbunden, en önskan om en central aktör för att lösa tvister. Men vi fick en tydlig politisk markering om att ta oenighet lokalt. Har ni inte de grupper som behövs politiskt och tjänstemannamässigt så skapa dem! Vi kan inte ha samma förhållningssätt överallt, här har vi skapat ramarna och grunden, en gemensam bas. Jobbet måste ni göra själva, en hel del sunt förnuft och vilja att samarbeta krävs. Gunnel Pettersson: Jag konstaterar att det finns en stor frihet att lägga upp arbetet som man själv önskar. Förmiddagspass 2: Lena Säljö, socialchef SDF Biskopsgården: Tänk att efter 30 år i socialtjänsten stå här och göra en programförklaring. Jag har en idol: Peter Lang. Vilka bilder vi sprider av denna överenskommelse efter idag har betydelse! Går vi hem och gnäller är det vad vi sprider, men tänk om vi å andra sidan säger: Äntligen! Själv är jag stolt att stå här idag! Stephan Ehlers, medicinsk rådgivare, Västra Götalandsregionen: Fr o m nu är ni chefer huvudpersoner för att detta blir något. Av de sju punkterna är det nu punkt nr 6 som vi ska fördjupa oss i. Det går inte helt och hållet utan att sammanfläta med övriga punkter, allt hänger ihop. Lena Säljö: Denna arbetsgrupp kring institutionsdelen har jobbat länge. Vi är klara och vi vill presentera det vi har gjort. Vad tänkte du att arbetsgruppen skulle göra, Stephan? Min tanke var mest kring alla utsatta barn och ungdomar som vi har på institution. Vi uppfattade att de barnen inte fick del av de fina resurser som barnpsykiatrin har. Den verkliga huvudpersonen är ju de institutionsplacerade barnen. Stephan Ehlers: Christina pratade om portalparagraf och något vi vill lyfta fram är ledstjärnan Vård på lika villkor det är utgångspunkten. Principerna för vård utanför hemmet skiljer sig inte från de i hemmet. Bor man på institution och har psykiatriska problem ska hela BUP:s resurser, subspecialister m m finnas till buds som för vilken ungdom som helst. Ingången til BUP kan vara olika men man ska få tillgång. De över 18 år ska ha samma rätt, det är en liten lapsus att vuxenpsyk inte finns med på samma sätt men vi ska reda i det. Vilka är det som samverkar? Västbusriktlinjerna pekar ut att det är samverkan kring barn. Barn och ungdomar är utgångspunkten. För att detta ska vara möjligt krävs samverkan på ledningsnivå inom varje sjukhusområde och kommunförbundsområde, de äger linjeansvaret för samverkan och att se till att det genomförs och följa upp. Grupperna kanske redan finns, och kan justeras/anpassas. Vilka bör vara med i ledningsgrupperna? Verksamhetschefer för BUP, vuxenpsyk, socialchef, skolchef, företrädare för Gryning, SIS-institutionerna. Flexibelt att andra vårdgivare adjungeras. Lena Säljö: Vi använder ju inte våra resurser på bästa sätt om vi inte kan använda varandra på bästa sätt. När vi från socialtjänsten remitterar vet vi med detta nya enligt vilken modell vi ska göra det, vi måste bli mer konkreta för att bli bra. Med denna nya samverkan ska det bli skillnad genom att vi pratar med varandra redan innan institutionsplaceringen sker. Då kan man lägga upp vårdplan med god kännedom om varandras verksamhet. Denna diskussion ska 4

5 vi ha före placeringen, inte efter som det varit tidigare. Socialtjänsten ska vara aktiv, inte ligga i vänteläge, vilket vi kanske gjort tidigare. Stephan Ehlers: Lagen säger: samverka! Men med respekt för de olika uppdragen. Respektive verksamhet ansvarar för bedömning av barnet utifrån sitt ansvars- och kompetensområde. Vi ska dokumentera i vård-/handlingsplan. God samverkan förutsätter från varsitt håll tillräckligt god kännedom om varandra. Remiss är ett sätt att ta kontakt med BUP, det är basalt men ett bra sätt att förtydliga hur man bäst tar kontakt. Man beskriver skriftligen och kort barnets psykiatriska besvär, vad som varit, vad som är aktuellt nu och sin fråga till BUP. Vuxenpsyk har inte varit med ännu, men genom informella kontakter vet jag att de vill vara med. Lena Säljö: Det är viktigt att socialtjänsten vet när det handlar om ett basuppdrag och när man ska dra in BUP. Det tar tid. Annars får vi Svarte Petter-tid när vi skyfflar ansvaret mellan varandra. Detta tar tid idag! Stephan Ehlers: Vård på lika villkor. Får vi en remiss är det som för alla som kontaktar BUP. Vi ska erbjuda ett första besök inom tre veckor, alla ska bli bedömda med kvalitetsstjärnan, ett standardiserat sätt att bedöma symptom, föräldrabelastning, patienttillfredsställelse e t c. Vi har tagit fram ett multivariart bedömningssystem för kvalitetssäkring och vi är även ålagda att göra prioriteringar enligt riktlinjer. Hur problemet ser ut och hur barnet fungerar psykosocialt avgör hur snabbt vi kan erbjuda fortsatt uppföljning. Lena Säljö: Det innebär att institutionsplacerade barn inte särbehandlas. Stephan Ehlers: Tre veckor kan innebära några timmar, det beror på problem och detta gäller alla, oavsett institutionsplacering eller ej. Vi måste klara detta, nu har vi lagt ribban. På vissa ställen funkar detta redan medan andra kämpar. När vi har etablerat kontakt genom remissförfarandet och arbetat på det sättet kan vi ha regelbundna genomgångar av remisser. Vi kan se om vi får det underlag man vill ha, vi pratar ihop oss kort sagt. Lena Säljö: En fråga som diskuterats ibland är att hur eländigt barnet än mår så ska det släpas till era kliniker, även de barn som är på institution. Men det finns en möjlighet att BUPpersonal kommer till institutionerna det är dock inget regelverk. Stephan Ehlers: Vi talar om arbetssätt, inte var, det lämnar vi öppet. Frågan lägger vi i era händer, gäller det exempelvis konsultation, är det nödvändigt att träffa barnet och bedöma, även utrednings- och behandlingsbesök. Barnets tillstånd avgör var man bedriver vården, detta handlar om respekten och att prata ihop sig. Lena Säljö: Du har varit generös med vad ert åtagande ska vara. Socialtjänsten måste å sin sida rigga vår organisation och använda BUP när det behövs. Stephan Ehlers: Som representant för BUP kan jag säga att vi lovar mycket här och det finns en förväntan då. När det gäller remissförfarandet vill vi inte översköljas av remisser. Lena Säljö: Ledningsgrupperna måste vara med i utvecklingsarbetet. I efterhand ska man kunna tala med varandra om att här tog vi kontakt, men fick ingen kontakt o s v. 5

6 Stephan Ehlers: Oklarheter av generellt intresse bör komma upp i ledningsgrupperna, ledningsfunktion inom varje sjukhusområde måste finnas med vid betydelsefulla frågeställningar. Lena Säljö: Jag tänker på det här med att kalla till t ex nätverksmöte ingår det också i samarbetsavtalet att BUP kommer till de mötena? Stephan Ehlers: Ja, vi vet vad som förväntas. Akuta insatser för barn som finns på institution och där det inte funkar, det är en fråga vi har att fejsa där ledningsgruppen vi talar om har en viktig roll. Lena Säljö: Om BUP och IFO pratar med varandra i ett tidigt skede så blir vi kanonbeställare som kan beställa. Om det brakar åstad på institutionerna har socialtjänsten ansvar att ta kontakt med BUP. Dan Gustafsson: I samrådsorganet den 15 november hade det kommit en skrivelse från SIS och till viss del Gryning med synpunkter. Nu har vi en service i form av psykiatriinsats inköpta till institution. Det kan vara bra att veta vad politiker sa då: De vill inte diskutera utifrån verksamhetsperspektiv utan individbasis och den kopplingen avgör huruvida BUP och socialtjänsten engagerar sig inne på institution. Lena Säljö: Från kommunerna är det viktigt att institutionerna inte blir sjukvård som kommunen betalar, det vill vi komma ifrån nu. Publiken: Utveckla begreppet akuta insatser - inom psykiatri och socialtjänst är det inte alltid liktydigt! Lena Säljö: Helt klart är det inte liktydigt men vi menar barnen som har barnpsykiatriska problem akut. Stephan Ehlers: Ord har olika innebörd och valör. Jag som doktor har sett psykotisk när jag fått remiss från socialtjänsten som lagt en annan innebörd i det ordet. Det är viktigt i samverkan att ord betyder samma sak och att vi pratar oss samman om detta. Publiken: Jag är föreståndare på en utrednings- och akutavdelning inom SIS. Jag har hört om ett beslut om att inte köpa fler utredningar från SIS. Hur går det beslutet hand i hand med denna typ av samverkansformer, utifrån att elever vi har kan komma i kläm? Lena Säljö: Vi är inte intresserade av sociala utredningsplatser, vi bör veta vad barnet behöver innan placering, då ska inte institutioner göra det när placering redan är gjord. Det är socialtjänstens arbete, inte institutionernas. Den stora socialutredningen ska göras på socialkontoren. Publiken: Vi gör inte socialutredningar utan psykologiska/psykiatriska utredningar. BUP får nog en del remisser nu. Publiken: Jag har jobbat fem år inom SIS, mest med utredningar. Jag har sett många ungdomar med neuropsykiatriska funktionshinder och mycket bristfälliga underlag, det behövs bättre utredningsunderlag. Många av utredningarna från BUP är usla. 6

7 Lena Säljö: Det BUP säger nu är att man satsar på de mest utsatta och utreder så att ni får en så kvalificerad beställning att ni kan koncentrera er på ert behandlingsarbete. Missar vi får institutionerna gå tillbaka till socialtjänsten och hänvisa till korkad beställning. Publiken: Ta vara på erfarenheterna på institutionerna! Lena Säljö: Självklart! Stephan Ehlers: Det är inte bara neuropsykiatriska utredningar som BUP gjort. Det som skett under senare år är att neuropsykiatridiagnoser m m växt inom BUP, vi ser det på ett nytt sätt. Vi har diagnosen ADHD mycket oftare än tidigare. Vi lär oss och tar till oss ny kunskap. Vi vet att ADHD inte utvecklas under tonåren, oftast visar det sig i förskolan. Det är ett systemfel om institutionerna upptäcker hyperaktivitet e t c. Skolan måste vara med, vi vill få vårt samarbete med skolan, sen socialtjänsten, sen institutionerna. Vi sätter in behandling inför placering för bästa möjliga förutsättningar för placering. Lena Säljö: Det kan ju också handla om traumatiska upplevelser. Missbruksbiten kommer in här också. Om vi utgår från varje individ kanske vi hittar rätt i djungeln. Stephan Ehlers: Vi har en ny avgiftningsenhet som öppnar imorgon. En oerhörd tillgång när vi spelar ihop. Publiken: Det verkar fantastiskt om det genomförs. Jag har fått för mig att det finns vårdköer inom BUP redan idag. Jag är institutionschef och har redan idag utgått ifrån att barn på institution har lika stor rätt men att de inte har fått hjälp i samma utsträckning för att de varit för bökiga. Det finns risk för ett remissberg. Är det vad ni är ute efter, att sätta politiskt tryck? Stephan Ehlers: Naturligtvis önskar vi oss inget remissberg, men uppmärksamhet på ungdomar som har rätt att kräva hjälp. Behöver man hjälp av BUP ska man vända sig till oss. Vi har prioriteringsriktlinjer, tittar vi på vår väntelista ser vi att de mest behövande är förhållandevis få, de med lindrigare behov utgör en längre lista. Lena Säljö: Det är viktigt idag att se till att det blir såhär. Publiken: Vad innebär vårdgarantin i detta sammanhang? Stephan Ehlers: Gör vi bedömningen så ska den ges inom 90 dagar. Publiken: Har det gjorts någon inventering av barn på institution som gått miste om vård? Stephan Ehlers: Det finns barn som inte har kontakt och om det nu skrivs remiss blir det en sorts inventering. Lena Säljö: Inventering har gjorts. Det handlar om 680 barn. Stephan Ehlers: Det är er bedömning och den har jag respekt för. Nu går vi in i en andra fas och då får vi se var vi hamnar då. Dan Gustafsson: Detta är orsaken till att vi sitter här idag: Vi måste undanröja den situation ni på institutionssidan skissar. Det ni framhåller är att man inte nådde varandra och det ska 7

8 upphöra. Det förs mycket diskussion från er på institution om att ha psykiatrerna kvar men problemet är att någon betalar den kompetensen och den belastar kommunerna och det uppdrag vi har. Psykiatriska insatser belastar skattsedeln, inom regionen har man framhållit vad lagstiftning och skattebetalarna har rätt att kräva. Därefter samtalade deltagarna i grupper med utgångspunkt i ovanstående föredragningar. Efter lunch gav moderatorn grupperna följande frågor att resonera kring: 1. Remisserna. Hur ska de se ut? Vilka frågor ska ingå/besvaras? Hur omfattande? Mall? Eller remiss utifrån varje område? 2. Ledningsgrupp inom varje sjukhusområde, kommunförbundsområde. Hur vill ni att de ska se ut? Vilka funktioner ska ingå? Synpunkter på det förslag ni hört här idag? Hur ser vi till att dessa grupper kommer igång? Kan vi använda befintliga grupper? Skaraborgsgruppen: Det finns redan idag samverkan barn - ungdom. Vi har i uppdrag att jobba med detta utifrån Västbus. Vi har en ordförande från skolan. Att vi valde en skolchef beror på att det är den största basverksamheten som rör barn och ungdom. Denna arbetsgrupp har träffats en gång och vi har redan fått frågor från institutioner, habiliteringen m fl varför de inte är med. Denna arbetsgrupp avgör vilka frågor som är på dagordningen och adjungerar vid behov. Vi har påbörjat en diskussion om utformning av remiss. Ledningsgruppen ska omformas vid behov när vi ser hur samverkan kring barn och ungdomar utfaller. Sjuhärad, Södra Älvsborgs sjukhus och Gryning: Vi har diskuterat hur ledningsgruppen ska vara sammansatt. Vi har ingen ännu. Vi tror att det är bra att ha en gemensam för Västbus, ingen särskild just för institutionsfrågorna. Socialchef, BUP, vuxenpsyk, skolchef har vi pratat om. Inte institutionsrepresentanter i ledningsgruppen, de och andra kan adjungeras vid behov. Vid enskilda fall av Svarte Petter ska berörd kommun adjungeras. Tycker inte att Gryning och SIS ska vara representerade utom om det är en särskild fråga där de är involverade, då ska de adjungeras. Remissmall behövs inte endast utifrån psykiatrins behov, utan även socialtjänstens. Den ska innehålla barnets aktuella situation, historia, personalia och psykiatriska frågeställningar. Det är viktigt att begränsa frågeställningen till att röra psykiatriska frågeställningar. Det är inte helt fel att ha samma mall för hela länet. Vi tycker inte att man ska ha en särskild ledningsgrupp för institutionsvården utan för hela Västbus. GR-området: Ledningsgrupp är ett problem för oss. Vi vill ha lägsta effektiva nivå men ojämnheter i våra organisationer ställer till det. Inom BUP Göteborg får man tänka i fem distrikt, geografiska områden. Särskilt om frågan kommer att handla om enskilda barn. Ett övergripande organ för verksamhetschefer. BUP får uppdrag från SU, verksamhetschefer kan inte agera utan uppdrag från SU. Vi måste tänka enheter, distriktsmottagningar och varje habiliteringschef i förhållande till socialchef och skolchef som utser sina representanter. 8

9 När det gäller remisser ska de egentligen inte finnas. Om det är aktuellt med institutionsplacering ska det vara känt hur illa det står till. Om något nytt på institutionen dyker upp som visar på psykiatriska besvär, är det då institutionen som författar? Nej, socialtjänsten. BUP kan formulera i sektorsrådet vad man behöver veta i remissen. Grupp GR Vi har pratat om hur ledningsgruppen ska se ut på lagom nivå. Vi ser två nivåer; dels metanivå från regionala delen för att föra upp frågor, bra för feedback och för att lösa systemfel. Vi behöver också en lokal nivå, detta blir ett lärande över lång tid. Det är viktigt att de som ligger närmast basarbetet lär känna varandra och tar med ärenden att utgå ifrån vid träffar, att de samlar underlag och ser vad de gett oss. Större frågeställningar förs upp till HD eller kalla det metanivå. Det är bra om det finns exempelvis enhetschefer nära socialsekreterare och enhetschefer på BUP eller rektorer inom skolan. På metanivå tycker vi att institutionerna ska vara med för att följa utvecklingen, de är en aktör i sammanhanget. De kan tillföra diskussionen något under resans gång. För remisser är det bra att det finns en mall med frågeställningar som hjälpmedel. Remissen ska ge svar på frågan om den psykiatriska problematiken, vi har lite olika idéer om vilka frågeställningar som är aktuella. Fyrbodal Vi har riggat en organisation där kommunerna utsett socialchef, IFO-chef, skolchef och representant för elevhälsa. BUP har utsett verksamhetschef och tre enhetschefer. Utifrån punkt 6 adjungerar vi in de som behövs ytterligare. Gruppen hade delade meningar om remiss. Det finns erfarenheter av muntliga överlämningar. Skriftliga remisser markerar egentligen ett avstånd, det är lättare att överbrygga ansikte mot ansikte. Vi tycker att det har fungerat väl, vi har inte hamnat på kollisionskurs även om det hettat till en del ibland. Med de gamla remisserna hände det att temperaturen steg. Det har aldrig varit något problem att få träffa socialtjänsten, det har kunnat dröja ibland (2-3 ibland 4 veckor, strax under månad som längst). Steget innan remiss jobbar vi med i NU-sjukvården, att få samverkan väldigt strukturerad, strukturera tid och plats för samverkan, där man anonymt lyfter ett problem, med samtycke från föräldrar gå vidare, i det också utveckling skriftligt om man behöver det. Det är viktigt att chefer för institutioner är representerade. Vi har strukturerad tid för samverkan idag: 1,5 timmar var 14:e dag. Två kommuner har skriftliga samverkansavtal och muntligt fungerande avtal med Dalsland och samverkan är god även i andra kommuner som inte har skriftliga avtal ännu. Elvy Persson: Den centrala översta grupperingen: Verksamhetschefer tar grepp för skolan, socialtjänsten, verksamhetschefer inom psykiatrin. SIS och Gryning är våra två stora aktörer angående institutionsvården. Institutionsföreträdare har en viktig roll att spela och bör bjudas in. Vi har 3-4 år framöver då vi kan göra något av det här, alla goda krafter behövs, då får man vara ganska pragmatisk, verksamhetsnära och inte ombudsvälde. Det får gärna hakas in i befintlig struktur, men det ska vara nära verksamheten. 9

10 Sjukhusgrupperna och kommunförbundsföreträdarna ansvarar för att rigga dessa ledningsgrupper. Skolchefer i Göteborgsregionen har utsett tre representanter, socialcheferna här tar ställning imorgon. Finns det en deadline när ledningsgrupperna ska vara riggade? Politiskt är det sagt att varje sjukhusområde och kommunförbundsområde har bollen. Det är ingens ansvar och därmed allas ansvar. I Göteborg har man sagt att man vill ha en första återkoppling 2007 om hur det går med de sju riktlinjerna, utfallet av riktlinjerna. Stephan Ehlers: Vi har olika färdiga eller cementerade strukturer och nu gäller det att foga in dessa strukturer som Västbus kräver. Inom SU ser vi att det måste bli den här grupperingen, vi har lagt frågan till SU att hitta en lösning där vi kan ta upp frågor av principiellt värde så att arbetet med enskilda barn och ungdomar fungerar. Det var roligt här vid Göteborgsbordet: I Frölunda finns BUP-samverkan med den sociala sidan. Kanske behövs bas-/mellannivå under de kommande åren för att tackla olika frågor som dyker upp kring enskilda patienter och högre nivå. Vi vill dokumentera hur det ser ut idag och hur det blir och lära av varandra hur det växer fram samverkan på de olika nivåerna. Vem tar bollen att få med vuxenpsykiatrin? BUP har gjort försök i vuxenpsykiatrins sektorsråd. Regional konstellation kanske behövs ytterligare, vi ser till våra kusiner. Marianne, Gryning: Institutionerna tar emot barn från andra delar av regionen. Vem svarar för vem? Remisserna ställs till BUP-mottagningen där barnet finns men sen behövs en bra övergång till BUP där institutionen finns för att svara mot att institutionen inte alltid ligger nära. Av våra placeringar är 50 procent kortare än två månader i Gryning då är det viktigt att remissförfarandet går snabbt om verksamheten ska fungera bra. Remiss är inte en så stor fråga, det funkar rätt bra vid det här bordet. Publiken: Det är inte klart och tydligt i riktlinjerna att det ska vara remiss. När jag först hörde om förslaget var jag ledsen att höra att detta misslyckande skulle komma tillbaka igen. Ta gärna den svängen igen, Stephan, när du övertygade mig om det positiva i remisser! Stephan Ehlers: Remiss är ett sätt att ta kontakt. Fördelen med en skriven remiss är att man förtydligar för sig själv, det blir en del i kompetensutveckling från båda håll, att lära sig tala samma språk. Konsten är att göra det kortfattat. Vi har krav på oss att upprätta vård- och handlingsplaner och de måste vara skriftliga. Remissen är en bra utgångspunkt för detta. Det räcker med en A4-blankett. Att formulera frågan är jätteviktigt, det finns ingen motsättning i att man gör det ihop. En av fördelarna är att vi kan räkna ihop hur många individer det handlar om, om allt dokumenteras skriftligt. Marianne, Gryning: Gryning måste veta vilken BUP-mottagning vi ska ha kontakt med om barnet flyttas mellan Göteborg och Skaraborg. Stephan Ehlers: Det är viktigt att vi fungerar som helhet när barn måste flytta och det är för långt för att ha kontakt. Det är en intern angelägenhet att vi för över information. Det är bäst med behandlingskontinuitet men ibland behöver vi bryta. Är man stadigvarande boende inom vårt län ska vi ställa upp, näringsprincipen gäller, barn på institution är inget undantag. Publiken: Problemet uppstår när barn inte är stadigvarande! 10

11 Elvy Persson: Om vi ska ha en remissmall vem tar fram den? Vi har ett antal frågeställningar: Muntligt överlämnande i Uddevalla, i Skövde finns tankar kring en mall. Vi har en hel del att lära av varandras verksamheter, bedömningsinstrument, utredningar på institutioner detta behöver lyftas fram, det finns en stor källa att ösa ur. Skolan är den stora viktiga samarbetsparten att lyfta in i nästa steg. Publiken: Hur genomför vi utredningar med ungdomar som inte vill medverka, som inte kommer till socialtjänsten eller BUP? Lena Säljö: Det är oerhört sällan vi inte lyckas få kontakt. Det är verkligen på marginalen. En utredning kanske inte är fullödig med BUP och socialkontoret och då ger vi specialuppdrag till SIS, t ex om hur barnet fungerar psykosocialt. Elvy Persson: Kommunförbunden har planeringsansvar för gemensam kompetensutveckling. De fyra samverkande kommunförbunden har bjudit in BUP och kommunerna till en träff den 17 januari för fortsatta diskussioner om hur nästa steg ska se ut. Anders Milton har givit medel som underlättar implementering. Vid den här träffen kommer även folk från skolan (som kommer stegvis pö om pö) för att diskutera hur nästa aktivitet ska se ut och där tror jag att skolan står i centrum. Mona Bergman, Skövde BUP: Sektorsrådet kan jobba vidare med en mall som kan bli gemensam för hela Västra Götalandsregionen. Publiken: Några kommuner har muntliga traditioner i fråga om remisser. I Fyrbodal har vi flera små kommuner som haft hög omsättning av IFO-chefer och socialsekreterare och då är det bra att ha något skriftligt att hålla sig till när man kommer som ny. Lena Säljö: Nu ska vi banne mig samarbeta om de värst utsatta ungarna med skola och institutioner, nu tror vi på det här och förmedlar det! Nu tar vi ett krafttag i detta! Stephan Ehlers: Idrottens bild. Man förväntar sig att vi ska göra en bragd. Politikerna förväntar sig att vi kommer vidare. Hoppas ni vill ta bollen. Vi har ett ramverk. Det är viktigt att fånga upp frågor under vägen. Vi har smörjmedel i form av Miltonpengar. Vi har ett jättebra läge! Lena Säljö: Jag kommer att tänka på den här bilden som speglar var vi står idag: Sköldpaddan med snöret som tror att den kan gnaga sig ur, den gnager och gnager och ger sig inte. 11