Inventering av praktiska planteringar med snytbaggeskyddade plantor 2010

Transkript

1 Inventering av praktiska planteringar med snytbaggeskyddade plantor 2010 Resultat efter en, två och tre säsonger i fält Uppdrag Svenska Skogsplantor AB Claes Hellqvist Henrik Nordenhem SLU, Institutionen för ekologi, Uppsala 2010

2 Inventering av praktiska planteringar med snytbaggeskyddade plantor 2010 Resultat efter en, två och tre säsonger i fält Uppdrag Svenska Skogsplantor AB Claes Hellqvist & Henrik Nordenhem Institutionen för ekologi, SLU, Box 7044, Uppsala Innehåll BAKGRUND... 2 SYFTE... 3 UTFÖRANDE... 3 UPPFÖLJNING AV 2010 ÅRS PLANTERINGAR EFTER EN SÄSONG I FÄLT... 7 SNYTBAGGESKADOR... 7 TORKSKADOR ÖVRIGA SKADOR CONNIFLEX-BELÄGGNINGEN UPPFÖLJNING AV 2009 OCH 2008 ÅRS PLANTERINGAR EFTER TVÅ RESP TRE SÄSONGER I FÄLT SLUTSATSER TACK REFERENSER BILAGA. BILDER... ERROR! BOOKMARK NOT DEFINED. Bakgrund Snytbaggegnag är den främsta enskilda orsaken till plantavgångar i södra och mellersta Sverige. För att finna alternativ till kemisk bekämpning har Sveaskog och dotterbolaget Svenska Skogsplantor AB investerat i och vidareutvecklat beläggningsskyddet Conniflex. Skyddet utgörs av en tunn och mycket töjbar beläggning som är täckt av fin sand. Appliceringen av skyddet på plantornas stam sker maskinellt i plantskolan. En behandlingslinje för applicering av skyddet har utvecklats och är i praktisk drift vid Svenska Skogsplantors plantskola i Trekanten. Flera fältförsök har visat att Conniflex ger plantorna ett effektivt skydd mot snytbaggens gnag under de kritiska första två åren efter plantering. Under 2007 och 2008 planterades Conniflex-behandlade plantor ut i praktiska försöksplanteringar i södra och mellersta Sverige. Som referens sattes plantor behandlade med insekticiden Merit Forest. Försöken gjordes i samarbete mellan Svenska Skogsplantor AB och Sveaskog AB. På hösten efter plantering inventerades planteringarna av SLU, Institutionen för ekologi. För båda åren och för både Conniflex och Merit Forest registrerades mycket låga snytbaggeskador medan tork- och behandlingsskador var något högre för Conniflex (Hellqvist & Nordenhem 2007, 2008). Under 2008 skedde dessutom leverans av Conniflex-plantor till ett antal externa markägare. Även ett antal av dessa planteringar inventerades. Efter de tidigare lyckade försöksplanteringarna planterades våren 2009 ett par hundra tusen Conniflex-behandlade granplantor ut i praktiska planteringar i södra och mellersta Sverige. Ett 2

3 drygt 30-tal slumpmässigt utvalda objekt inventerades hösten 2009 med avseende på skador av snytbagge och eventuella övriga skador. Dessutom återinventerades ett mindre antal planteringar från Resultatet från inventeringen är avrapporterad till uppdragsgivaren och visade i korthet att: - snytbaggeskadorna på de flesta försöksobjekten var måttliga eller låga men med stor variation mellan olika försökslokaler. Totalt snytbaggedödades endast ca 1 % av Conniflexplantorna och på mer än hälften av objekten saknades snytbaggedödade Conniflexplantor helt - snytbaggegnaget var främst lokaliserat till den obehandlade översta delen av fjolårsskottet medan endast enstaka angripna plantor var angripna på eller nedanför beläggningen - statusen på Conniflexbeläggningen efter en säsong var mycket god och inga tecken på sprickbildning kunde påvisas. Även efter två år i fält var Conniflexbeläggningen till stora delar intakt - betydligt fler plantor var dödade av torka eller av behandlingen än av snytbaggeskador - på de planteringar som återinventerades efter två säsonger i fält registrerades nästan ingen plantdöd orsakad av snytbagge Syfte För att kontinuerligt kunna följa Conniflexplanteringar i praktisk drift under kommande år inventerades ett antal av de praktiska planteringar som gjordes våren 2010 med ett liknande upplägg som vid inventeringarna Därutöver kommer återinventeringar av två och tre år gamla planteringar att ske. Målsättningen med inventeringarna 2010 var: 1. Att på ett antal praktiska planteringar undersöka skyddseffekten mot snytbaggeskador under det första året i fält 2. Att registrera förekomst av övriga skador samt vitalitet och tillväxt på plantorna 3. Att registrera förekomst av sprickbildning och andra brister i beläggningen 4. Att återinventera några av försöken från 2008 och 2009 efter två eller tre säsonger i fält Studien är finansierad av Svenska skogsplantor AB. Utförande Våren 2008, 2009 och 2010 planterade Sveaskog AB Conniflex-behandlade granplantor på egen mark i Götaland och Svealand. På ett urval av dessa planteringar gjordes under hösten 2010 uppföljning av skador. Totalt inventerades 30 planteringar, 18 från 2010, 10 från 2009 och 2 från Planteringarna var geografiskt koncentrerade till fem områden i södra och mellersta Sverige (Tabell 1, Figur 1). Alla planteringar var utförda som normala, konventionella planteringar och på varje planteringsobjekt var endast Conniflex-behandlade plantor satta. Av de äldre planteringarna var några återinventeringar från tidigare år men de flesta var ej tidigare inventerade. Plantorna var odlade i Svepot Air vid Trekantens plantskola. Conniflexbehandlingen gjordes under senhösten-vintern vid den behandlingslinje som är utvecklad där varefter plantorna fryslagrades. 3

4 Alla hyggen inventerades med avseende på skador av snytbagge och övriga skador under perioden oktober (Laxå och Godegård) och oktober (Småland) Inventeringen genomfördes av Claes Hellqvist och Henrik Nordenhem, SLU, Institutionen för ekologi. Inventeringen gjordes i form av en provyteinventering med 20 provytor à 20 m 2 per försökslokal. Det gjordes ingen permanent markering av de enskilda plantorna. Vid inventeringen registrerades för varje planta A. plantvitalitet enligt: 0 = plantan död (alla döda plantor grävdes upp för att fastställa avgångsorsak) 1 = plantan döende 2 = planta med nedsatt vitalitet 3 = plantan vital B. skadegrad av snytbagge (mängden gnagd barkyta). Det var ej möjligt att separera gamla och nya gnag på äldre plantor, satta våren 2009 eller På dessa plantor registrerades därför ett totalgnag. C. på Conniflex-behandlade plantor registrerades om gnaget var placerat ovanför, på eller nedanför det behandlade stampartiet (eller en kombination av någon av dessa) D. förekomst av övriga skador E. planteringspunkt enligt: 0 = omarkberett 1 = humus 2 = humusblandad mineraljord 3 = mineraljord Vid registreringen av planteringspunkt gjordes bedömningen utifrån de förhållanden som antogs ha gällt vid plantering 5-6 månader tidigare. På planteringarna från 2008 och 2009 gjordes ingen registrering av planteringspunkt. I samband med inventeringen insamlades ett slumpmässigt urval av plantor från drygt hälften av objekten. Totalt insamlades 60 plantor från 9 objekt planterade 2010, 22 plantor från 2009 och 9 plantor från På dessa plantor gjordes vid Plantförsöksstationen i Vassbo en noggrann, kvalitativ bedömning av statusen på beläggningen i en femgradig skala: 1 = Underkänd täckning, merparten av stammen saknar täckning 2 = Knappt godkänd täckning med stora partier utan synlig täckning 3 = Godkänd täckning men med flera partier med sämre täckning 4 = Bra täckning men med enstaka partier med sämre täckning 5 = Perfekt, 100-procentig täckning På alla dessa plantor mättes även längden på det behandlade stampartiet. 4

5 Tabell 1. Beskrivning av de försöksobjekt som inventerades hösten 2009 efter ett år i fält. År Lokal Namn Område Trakt ID Avverkn.- Areal SI GYL Mark- Vegenr tidpunkt (ha) beredn tation Sjöända Asa EXT. SYDVED HARV MÅTTLIG 2. Sundet Hasselfors Hasselfors / Laxå UPPG. SAKNAS 2007-? 4.5 G HÖG/OM RIKLIG Asa SLU Asa * 2.9 T HÖG RIKLIG 4. Bodaskog (masten) Orrefors T HARV RINGA 5. Hässle Orrefors G HÖG RIKLIG 6. Kosta 4 Orrefors G HARV RIKLIG 7. Porla Hasselfors / Laxå G HÖG/OM RIKLIG 8. V Ängshagen Hasselfors / Laxå G HÖG RIKLIG 9. S:a Åtorp Hasselfors / Laxå G HÖG RIKLIG 10. Skjutbanan Hasselfors / Laxå G HÖG RIKLIG 11. Skogshyddan Hasselfors / Laxå G OM RIKLIG 12. Vassholma Hasselfors / Laxå G HÖG RIKLIG Anderstorp Bona / Godegård G HÖG/OM MÅTTLIG 14. Bodaskog Danskaremåla Orrefors G HARV MÅTTLIG 15. Byggeslåtter Hasselfors / Laxå G HÖG MÅTTLIG 16. Dragmossevägen Oskarshamn G OM RIKLIG 17. Däldenäsvägen Hasselfors / Laxå G HÖG MÅTTLIG 18. Hultvägen Oskarshamn G HARV RIKLIG 19. Hälleskog 6 (Ängaslätt) Orrefors G HARV MÅTTLIG 20. Hälleskog 6 N Orrefors G HARV MÅTTLIG 21. Hälleskog 6 S Orrefors G HARV RINGA 22. Hälleskog 6 V Orrefors T HARV MÅTTLIG 23. Karlsby garage Bona / Godegård G HÖG RINGA 24. N Spångmossen Hasselfors / Laxå G HÖG RINGA 25. N Äskedalen Bona / Godegård G OM RINGA 26. Ringvägen Oskarshamn T HARV MÅTTLIG 27. S Larsboda Hasselfors / Laxå G STUBB MÅTTLIG 28. S Lindberget Bona / Godegård G HÖG RINGA 29. V Krokgölen Bona / Godegård G OM MÅTTLIG 30. Vägskäl Långebro Oskarshamn T HARV MÅTTLIG *) Hjälpplantering efter försöksplantering 5

6 Figur 1. Geografisk placering av de 18 försökslokalerna i 2010 års planteringar (gröna prickar), 10 planteringar från 2009 (gula prickar) och två planteringar från 2008 (röda prickar). Siffrorna ovan eller under prickarna visar antalet inventerade hyggen inom respektive område. 6

7 Uppföljning av 2010 års planteringar efter en säsong i fält Snytbaggeskador Snytbaggeskadorna under 2010 var betydligt högre än vid tidigare års inventeringar. Drygt 30 % av de inventerade plantorna var angripna av snytbagge (Tabell 2). Under de två första åren som liknande studier gjordes, 2007 och 2008, var endast 4.9 resp 5.3 % av Conniflex-plantorna snytbaggeangripna (Hellqvist & Nordenhem 2007, 2008). Under 2009 var angreppen fler och i genomsnitt angreps 17.6 % av plantorna av snytbagge (Hellqvist & Nordenhem 2009). Orsaken till dessa ökande skador mellan åren är troligen inte förändringar av Conniflex-skyddet i sig utan beror sannolikt på mellanårsvariationer i snytbaggetryck, väderleksförhållanden och urval av planteringsobjekt. Jämförelser mellan åren försvåras dock av att det i flera fall under tidigare år saknas information om ett antal parametrar som kan förklara skadenivåerna, t.ex. hyggesvilans längd. Bara på ett objekt, Hälleskog 6 N, var färre än 10 % angripna medan angreppen på tre objekt, alla i Boda Godegårdsområdet, var över 50 %. De högsta angreppen, 76.2 %, registrerades på objektet S Lindberget. Tabell 2. Snytbaggeskador på Conniflex-behandlade plantor hösten 2010 efter ett år i fält Objekt Snytbagge- Snytbagge- Tork- Total N angripna (%) dödade (%) dödade (%) * plantdöd (%) Anderstorp Bodaskog Danskaremåla Byggeslåtter Dragmossevägen Däldenäsvägen Hultvägen Hälleskog 6 (Ängaslätt) Hälleskog 6 N Hälleskog 6 S Hälleskog 6 V Karlsby garage N Spångmossen N Äskedalen Ringvägen S Larsboda S Lindberget V Krokgölen Vägskäl Långebro Totalt *) inklusive en planta som dött av syrebrist och en som blivit uppryckt 7

8 Andelen snytbaggedödade plantor och annan plantdöd blir till viss del underskattad vid inventeringar som denna där plantorna inte märkts upp vid planteringen. Plantor som dött tidigt, strax efter plantering, och som tappat alla barr kan vara mycket svåra att upptäcka, i synnerhet på objekt med riklig vegetation, och enstaka döda plantor kan därför ha missats vid inventeringen. Vid årets inventering byttes inventeringsmetodik. Tidigare inventeringar har utförts som linjetaxeringar där 100 plantor längs en diagonal över hygget har registrerats. Inför 2010 ändrades rutinen till en provyteinventering (se Utförande). Detta bör ha resulterat i att fler döda plantor kunde återfinnas eftersom letandet efter eventuellt döda plantor kunde begränsas till en mer avgränsad yta. På hälften av objekten saknades snytbaggedödade plantor helt och totalt snytbaggedödades endast 1.7 % av totalt 1678 inventerade Conniflex-plantor. Detta är dock högre än i de tidigare undersökningarna då bara 0.7 (2009), 0.3 (2008) resp 0.5 % (2007) snytbaggedödades. Att fler dog under 2010 är inte överraskande med tanke på att nivån på snytbaggeskadorna generellt var betydligt högre. De allra flesta angripna plantorna överlevde dock angreppet och under 2010 snytbaggedödades drygt 5 % av de angripna plantorna vilket är i nivå med överlevnaden 2008 och Under 2007 var antalet angripna plantor så lågt att det inte är meningsfullt att beräkna någon överlevnadskvot för angripna plantor. I tidigare undersökningar har gnaget på snytbaggeskadade Conniflex-plantor nästan helt varit lokaliserat till den obehandlade översta delen av fjolårsskottet (Bild 1-6). På de totalt 3200 plantor som inventerades under 2009 hade 98 % av alla angripna plantor gnag ovanför beläggningen och på bara 6 % fanns gnag på eller nedanför beläggningen (Bild 7). Även i 2010 års material dominerade förstås gnag ovanför beläggningen (Figur 2). Något färre, 94 % av alla angripna plantor, var dock gnagda på den obehandlade ovandelen medan drygt 15 % hade gnag på eller nedanför sandbeläggningen. Mer än dubbelt så stor andel plantor hade alltså fått angrepp på beläggningen. En bidragande orsak till detta är förstås det högre snytbaggetrycket, en annan förklaring är en varierande kvalitet på Conniflexbeläggningen (se nedan). Liksom i de flesta tidigare studier med Conniflex utgjordes en stor del av snytbaggeskadorna av små, begränsade gnagfläckar (Figur 3). Knappt hälften av alla gnag var i storleken cm 2 och färre än var tionde planta var kraftigt gnagd (gnagytan 2.0 cm 2 ). De flesta snytbaggedödade plantorna återfanns i denna kategori men några av de snytbaggedödade Conniflex-plantorna hade en mycket liten ringbarkning nere vid rothalsen. Alla snytbaggedödade plantor hade ett gnag på minst 1.0 cm 2. Av de 28 snytbaggedödade Conniflex-plantorna hade 11 ringbarkat gnag endast på beläggningen och 15 gnag både på och ovanför beläggningen. Endast två snytbaggedödade Conniflex-plantor hade gnag bara ovanför beläggningen. På många plantor med kraftigt gnag var toppskottet visserligen ringbarkat och dött men mycket ofta hade en ny topp rekryterats från någon sidogren (Bild 8-10). Om inte nya kraftiga gnag tillkommer under kommande år så kommer dessa plantor att överleva. 8

9 Antal snytbaggeangripna plantor Antal snytbaggeangripna plantor O O+P P Figur 2. Fördelning av snytbaggegnagens placering på Conniflex-behandlade plantor. O = ovanför behandlat stamparti, P = på behandlat stamparti och O+P = gnag på båda ställena. Siffrorna ovanför resp stapel anger värdet Gnagyta (cm 2 ) Figur 3. Fördelning av snytbaggegnagens storlek på Conniflex-behandlade plantor. Siffrorna ovanför resp stapel anger värdet. Alla 18 objekt var avverkade under hösten 2008 våren 2009 och hade alltså en ettårig hyggesvila vid plantering våren Den nya generationen snytbaggar kläcktes under sensommaren och hösten 2010 och under andra hösten efter avverkning är antalet ätande snytbaggar som regel störst. Det är därför inte överraskande att snytbaggeskadorna är höga. För alla dessa hyggen kan ett vårgnag förväntas under 2010, innan den nya generationen svärmar under maj. 9

10 Andel snytbaggeangripna plantor (%) Planteringspunktens betydelse för sannolikheten att en planta blir angripen av snytbagge är som regel stor. Oftast minskar risken för snytbaggeskador och chansen för överlevnad ökar radikalt om plantan omges av ren mineraljord jämfört med plantering i humus eller i blandning av humus och mineraljord (Bild 11). Av Conniflex-plantor satta i humus eller i obearbetad humus var ca 40 % snytbaggeskadade men endast 25 % av plantorna satta i mineraljord (Figur 4). Däremot var plantor satta i en mix av humus och mineraljord något mindre angripna än plantor i ren mineraljord. Detta beror troligen på någon form av snedfördelning i materialet, exempelvis genom att några objekt med många planteringspunkter i mineraljord haft ett högt snytbaggetryck eller tvärtom omarkberett humus mix mineraljord (N=172) (N=622) (N=459) (N=425) Figur 4. Fördelning av snytbaggeskadade Conniflex-behandlade plantor för olika planteringspunkter Torkskador Flera tidigare fälttester har visat att beläggningsskydd (t.ex. Conniflex och Bugstop) något oftare än insekticid- och obehandlade plantor drabbas av plantdöd som inte kan kopplas till någon snytbaggeskada. Ibland kan detta bero på att den behandlade plantan varit alltför liten och blivit helt täckt av beläggningen i samband med behandlingen. I andra fall kan det även för relativt erfarna plantinventerare vara svårt att med säkerhet fastställa dödsorsak på en död planta utan synlig och tydlig skada. I de fall då den döda plantan varit planterad i lös, lucker humus eller i en mineraljordshög med grovt material kan man ganska säkert klassificera den som torkdödad. Ibland är dock plantan död utan att man kan se något uppenbart fel i planteringspunkten. I dessa fall kan man oftast misstänka att plantan redan vid planteringen haft en nedsatt vitalitet, orsakad av t.ex. skyddsbehandlingen, av köldskador på rötterna i samband med vinterlagringen i plantskolan eller av en alltför lång lagring i fält innan plantering. Plantor där skadegöraren varit okänd har i denna studie genomgående klassificerats som torkstresskadade eftersom det i fält är omöjligt att separera dessa olika skadeorsaker. I alla tidigare uppföljningar har betydligt fler plantor varit dödade av torka än av snytbaggeskador. Detta mönster upprepades även i uppföljningen av 2010 års Conniflexplanteringar då fem gånger så många plantor dog av torka som av snytbaggeskador (Figur 5). Torkdödade plantor förekom på alla de 18 objekt som planterades våren På de flesta objekten var endast några få procent av plantorna dödade av torka men på sex objekt var mer än 10

11 Andel döda plantor (%) var tionde planta torkdödad. En stor del av variationen kan troligen förklaras med olika förutsättningar med avseende på marktyp, fuktighet och val av planteringspunkt mellan olika objekt. De svåraste torkskadorna registrerades på några av objekten runt Godegård, både vid Karlsby garage och S Lindberget var ca 25 % av plantorna dödade av torka. I dessa fall kan man möjligen misstänka att vitaliteten på plantorna varit nedsatt redan vid planteringen, exempelvis p.g.a. alltför lång lagring i fält Orsak till plantdöd Snytbagge Torka / behandling Övrigt (N=600) (N=1600) (N=3200) (N=1678) Figur 5. Andel plantor som dött av snytbaggeskador, torkskador och övrig plantmortalitet vid uppföljningarna 2007, 2008, 2009 och Flera tidigare studier har påvisat ett tydligt samband mellan förekomst av torkskador och valet av planteringspunkt. Plantering i humus i tiltan ger vid t.ex. djupplantering en god etablering och tillväxt. När humuslagret i tiltan är luckert och plantan saknar kontakt med underliggande mineraljord riskerar dock plantan att drabbas av torkskador. I sammanställningen av planteringspunktens fördelning på de olika försökslokalerna (Figur 6) framgår att variationen i planteringspunkt mellan olika objekt var mycket stor. Av alla inventerade plantor var 37 % satta i humus, 27 % i humusblandad mineraljord och 25 % i mineraljord. Ca 10 % av plantorna var satta omarkberett i obearbetad humus. Flest torkdödade plantor var satta i humus (12.4 %) och omarkberett (8.7 %) medan knappt 5 % av plantorna i mineraljord dog av torkskador. 11

12 Försöksobjekt nr 31 omarkberett humus humusblandad mineraljord mineraljord Andel planteringspunkter (%) Figur 6. Fördelning av andel planteringspunkter på de olika försöksobjekten (för förklaring, se Tabell 1). Plantvitalitet och skador orsakade av planthantering och lagring I de två uppföljningar som gjordes 2007 och 2008 observerades vid höstinventeringen att vitaliteten på Conniflex-plantorna på några av försökslokalerna inte var bra. Många av dessa plantor förlorat alla äldre barr och ibland hade toppskottet dött. De flesta av dessa skadade plantor överlevde, oftast genom att en ny topp rekryterats från någon sidogren. Orsaken till skadorna var sannolikt brister i planthanteringen i samband med transporter och lagring. Vid uppföljningen av planteringarna 2009 och 2010 saknades dessa skador helt och plantorna var i allmänhet vitala med en friskt grön barrmassa och normal skottskjutning (Bild 12-14). Övriga skador Skador av snytbagge och torka var de helt dominerande av alla registrerade skador. I övrigt drabbades ca 1 % av plantorna av betningsskador, troligen rådjur. I något fall hade plantan även ryckts upp. Dessutom förekom på några av lokalerna plantor med lättare trampskador av älg. Lokalt på några objekt förekom även spridda angrepp av ögonvivel och svart granbastborre och någon enstaka planta med syrebrist-, svamp- och frostskador. De flesta av dessa skador medförde en vitalitetsnedsättning men som regel överlevde plantan skadan. Conniflex-beläggningen I jämförelse med de första versionerna av skyddet var beläggningen helt koncentrerad till stammen och endast basen på barren var täckt av beläggning (Bild 15). Liksom under tidigare inventeringar var statusen på Conniflex-beläggningen efter en säsong i fält på de flesta objekt god. Enda undantaget var fyra objekt i Misterhultstrakten norr om Oskarshamn där kvaliteten på 12

13 Antal plantor beläggningen var mycket varierande och på många plantor ej godkänd (Figur 7). På dessa plantor saknades sand på stora delar av stammen och i många fall hade områden med dålig täckning fått omfattande gnag av snytbagge (Bild 16). Det visade sig att plantorna i detta parti var de sist behandlade under säsongen och att man i samband med detta testade olika inställningar på maskinen (Hans Thyr, pers komm). Detta parti skulle alltså egentligen aldrig ha planterats ut. Trots bristerna i beläggningen på dessa plantor och det höga snytbaggetrycket var överlevnaden hög och endast 3.8 % av plantorna dog av snytbaggeskador. På övriga objekt i Småland var beläggningen bättre. Vårt spontana intryck vid inventeringen var dock att kvaliteten på beläggningen var något bättre på de nordliga plantmaterialet. Vid inspektionen av de insamlade plantorna konstaterades att beläggningen allra längst ner mot rothalsen på en del plantor var något sämre än högre upp. Denna del av behandlingen har befunnit sig under jord och en del sand kan ha släppt när plantan gjordes ren från jord och humus. Vi kunde därför inte ta hänsyn till statusen på den allra nedersta delen av stammen. Längden på det Conniflex-behandlade stampartiet var 15.5 cm Beläggningsstatus Misterhult (4 objekt) Övriga objekt Figur 7. Status på Conniflexbeläggningen (1 är underkänd, 5 är perfekt) på 31 plantor på 4 objekt i Misterhultstrakten och 29 plantor på 5 övriga, geografiskt spridda objekt. För förklaring av beläggningsstatus, se Utförande 13

14 Uppföljning av 2009 och 2008 års planteringar efter två resp tre säsonger i fält I de tio planteringar från 2009 som återinventerades efter två säsonger hösten 2010 var snytbaggeskadorna mycket varierande. På ett objekt, Asa SLU, var endast en planta angripen av snytbagge. Detta objekt var dock en omplantering av ett sju år gammalt hygge (Tabell 1). Ytterligare ett objekt, Skogshyddan, var en gammal omplantering men här förekom rätt omfattande gnag. På övriga mer normala objekt var andelen snytbaggeangripna plantor rätt hög (Tabell 4) och på hälften av objekten hade mer än varannan planta nya eller gamla gnag. Tabellen visar det ackumulerade gnaget under två år eftersom det var omöjligt att separera gammalt och nytt gnag. Tabell 4. Snytbaggeskador och övrig plantdöd efter två år i fält för de två försök från 2008 och 2009 som återinventerades hösten 2010 År Objekt Snytbagge- Snytbagge- Tork- Total N angripna (%) dödade (%) dödade (%) * plantdöd (%) 2008 Sjöända Sundet Hasselfors Asa SLU Bodaskog (masten) Hässle Kosta Porla Porlamossen S:a Åtorp Skjutbanan Skogshyddan Vassholma Totalt En orsak till att så få plantor dog av snytbaggeskador, trots att så många blev angripna, är att många av dessa plantor efter två tillväxtsäsonger var mycket stora, grova och vitala och i hög utsträckning passerat den mest snytbaggekritiska storleken nere vid rothalsen (Bild 17). På merparten av de angripna plantorna hade gnaget därför bara marginellt påverkat plantans vitalitet och många tidiga gnag var nästan helt övervallade (Bild 18-20). Många plantor med svåra skador på stammen ovanför eller på beläggningen hade rekryterat en ny topp från en oskadad sidogren. På objekt med kraftigt snytbaggetryck observerades dock även gnag på sidogrenarna och vissa av dessa plantor riskerar att dö. På plantorna på de två objekten från 2008 gjordes en normal vitalitetsbedömning, däremot ingen registrering av snytbaggegnaget eftersom tidiga gnag var nästan helt övervallade och svåra att upptäcka. Totalt snytbaggedödades endast fem av de totalt drygt 1000 inventerade plantorna från 2008 och Alla dessa plantor förekom på ett och samma objekt, Kosta 4, som även vid inventeringen efter det första året hade rätt höga skador. Det är dock möjligt att de gamla skadorna underskattats något eftersom plantor som dött under det första året efter plantering kan vara mycket svåra att återfinna i den ofta rikliga vegetationen. På de tio objekten (20 provytor per objekt) från 2009 registrerades i medeltal 81.1 plantor, döda och levande. Detta motsvarar 2027 plantor per ha. Detta är drygt 10 % mindre än för de 18 objekten från På dessa återfanns i 14

15 Antal plantor snitt 93.2 plantor vilket omräknat motsvarar 2330 plantor per ha. En del av denna skillnad kan troligen förklaras med att en del döda plantor från det första året i fält inte återfunnits. Även torkskadorna var mycket låga och totalt återfanns 0.7% torkdödade plantor, de flesta troligen från det första året. En annan förklaring till de låga snytbaggeskadorna är förstås att skyddet även under det andra året i fält är mycket effektivt. Av de plantor som slumpmässigt samlades in för inspektion av statusen på beläggningen hade mer än 3/4 av plantorna som sattes våren 2009 en helt intakt beläggning, både nere vid rothalsen och högre upp på plantan (Figur 8). På resterande plantor fanns sprickor och missar i beläggningen där oskyddad bark fanns tillgänglig. Som väntat var kvaliteten på beläggningen något sämre på de plantor som sattes våren 2008 och som vuxit i fält under tre år (Figur 8). Inga plantor hade en perfekt beläggning men förvånansvärt många hade en fullt acceptabel beläggning Beläggningsstatus (2 objekt) 2009 (6 objekt) Figur 8. Status på Conniflexbeläggningen (1 är underkänd, 5 är perfekt) på 9 plantor från 2 objekt planterade 2008 och 22 plantor från 6 objekt planterade För förklaring av beläggningsstatus, se Utförande Väldigt många av återinventerade granplantorna hade blivit utsatta för ett omfattande vinterbete av rådjur. På Smålandsobjekt hade drygt 60 % av plantorna betskador. På alla betade plantor hade emellertid en eller flera nya toppar rekryterats från oskadade sidogrenar (Bild 21). Slutsatser - Snytbaggeskadorna efter ett år i fält var genomgående högre än vid motsvarande inventeringar tidigare år. Variationen i skador mellan olika försökslokaler var stor och i genomsnitt angreps knappt 32 % av plantorna 15

16 - Totalt snytbaggedödades endast 1.7 % av totalt 1678 inventerade Conniflex-plantor vilket är något högre än plantmortaliteten i motsvarande inventeringar På hälften av objekten saknades snytbaggedödade plantor helt - Eftersom snytbaggetrycket genomgående var högre än tidigare hade fler plantor fått angrepp även på beläggningen. Ca 15 % av av de angripna plantorna hade gnag på beläggningen Det mesta gnaget var dock fortfarande huvudsakligen lokaliserat till den obehandlade översta delen av fjolårsskottet och 94 % av alla skadade plantor hade gnag ovanför beläggningen - En stor del av snytbaggeskadorna bestod av små, begränsade gnagfläckar. Nästan hälften av alla gnag bestod av bara någon eller några små gnagfläckar medan färre än var tionde planta var kraftigt gnagd - Statusen på Conniflexbeläggningen efter en säsong var mycket god och inga tecken på sprickbildning kunde påvisas. Enda undantaget var några objekt i södra Sverige där plantorna härrörde från ett parti som ej var avsett att gå ut i fält - Liksom i tidigare uppföljningar var betydligt fler plantor dödade av torka än av snytbaggeskador, under 2010 fem gånger så många. Däremot hade inga plantor hade fått skador som tydligt var orsakade av brister i planthantering och lagring. Möjligen kan dock höga torkavgångar på några objekt bero på brister i planthanteringen. - Totalt på 12 två eller tre år gamla planteringar registrerades en handfull snytbaggedödade plantor, alla på ett och samma objekt. Däremot kan ett något lägra plantantal på dessa objekt förklaras med att en del plantor som dött under det första året ej återfunnits. - Conniflexbeläggningen var till stora delar intakt efter två säsonger i fält Tack Tack till Ulf Allvin, Bosse Näslund och Mats Walfridsson, alla Sveaskog, för hjälp med att plocka fram lämpliga objekt och kompletterande uppgifter för alla objekt. Referenser Hellqvist, C. & Nordenhem, H Inventering av praktiska planteringar med snytbaggeskyddade plantor. Resultat efter en säsong i fält. Uppdrag Svenska Skogsplantor AB. SLU, institutionen för ekologi. Stencil. 17 s Hellqvist, C. & Nordenhem, H Inventering av praktiska planteringar med snytbaggeskyddade plantor. Resultat efter en och två säsonger i fält. Uppdrag Svenska Skogsplantor AB. SLU, institutionen för ekologi. Stencil. 38 s Hellqvist, C. & Nordenhem, H Inventering av praktiska planteringar med snytbaggeskyddade plantor. Resultat efter en och två säsonger i fält. Uppdrag Svenska Skogsplantor AB. SLU, institutionen för ekologi. Stencil. 26 s 16