Snytbaggeskador på Conniflexbehandlade

Transkript

1 Examensarbete Snytbaggeskador på Conniflexbehandlade plantor en studie av tre olika markberedningsmetoder ett år efter plantering på färska hyggen Pine weevil damage in Conniflex-treated plants a study of three different soil preparation methods, one year after planting on new felling sites Författare: Handledare: Cecilia Malmqvist Biträdande handledare: Kristina Wallertz Examinator: Johan Lindeberg Handledare, företag: Åke Granqvist, Bergvik Skog Datum: Kurskod: 2TS10E, 15 hp Ämne: Skogs- och träteknik Nivå: Kandidat I Institutionen för skog och träteknik

2 Fakulteten för teknik Kalmar Växjö Tel Lnu.se/fakulteten-for-teknik II

3 Sammanfattning I dagens svenska skogsbruk är snytbaggeskador på planterade plantor av gran och tall ett stort problem. Av de tre arter av snytbagge som är knutna till barrträd i Sverige är det vanlig snytbagge (Hylobius abietis) som är den främsta skadegöraren. Snytbaggeskador kan minskas med markberedning och att plantering sker i bra planteringspunkter. Det är viktigt att plantorna skyddas från snytbaggegnag de första åren. Hittills har det varit vanligast att behandla plantorna med insekticider vilka nu ska fasas ut inom skogsbruket. Ett alternativ att skydda plantorna mot snytbaggegnag är att använda sig av ett beläggningsskydd, där Conniflex är ett alternativ. Syftet med detta examensarbete var att efter den första tillväxtsäsongen utvärdera snytbaggeskador och planttillväxt i 15 praktiska planteringar med tre olika markberedningsmetoder där plantorna behandlats med Conniflex. De markberedningsmetoderna som användes var harvning, högläggning och inversmarkberedning. Lokalerna där fältundersökningen genomfördes låg i norra Uppland samt södra Gästrikland. Resultatet visade att det fanns snytbaggeskadade plantor på 14 av de 15 inventerade lokalerna. Andelen snytbaggeskadade plantor per lokal varierade mellan 0 % och ca 17 % med ett medelvärde på drygt 8,5 % varav knappt 0,5 % var snytbaggedödade. Majoriteten av de snytbaggeskadade plantorna hade små skador. Inventeringarna visar att det finns skillnader i snytbaggeskadade och snytbaggedödade plantor mellan de olika markberedningsmetoderna. Avvikelsen är dock ej statistiskt signifikant (pvärde 0,2362), vid 95 % signifikantnivå. Risken för snytbaggeskador minskar rejält då planteringspunkten är i ren mineraljord eller humusblandad mineraljord. Toppskottens tillväxt den första säsongen skiljde sig lite åt mellan de olika markberedningsmetoderna. I undersökningen framgick att det var en stor variation mellan de olika lokalerna avseende andelen snytbaggeskador. Det var ingen signifikant skillnad mellan de olika markberedningsmetoderna även om tendensen var att inversmarkberedning hade något färre snytbaggeskadade plantor. III

4 Abstract I dagens svenska skogsbruk är snytbaggeskador på planterade plantor av gran och tall ett stort problem. Syftet med detta examensarbete vara att efter den första tillväxtsäsongen utvärdera snytbaggeskador och planttillväxt i 15 praktiska planteringar med tre olika markberedningsmetoder där plantorna behandlats med Conniflex. Fältundersökningen skedde på färska hyggen belägna i norra Uppland och södra Gästrikland. Medelvärdet för andelen snytbaggeskadade plantor låg på drygt 8,5 % per lokal. Risken för snytbaggeskador minskar rejält då planteringspunkten är i ren mineraljord eller humusblandad mineraljord. Skillnaden i granens toppskottstillväxt var liten mellan de olika markberedningsmetoderna. Det var ingen signifikant skillnad i snytbaggeskador mellan de olika markberedningsmetoderna även om tendensen var att inversmarkberedning hade något färre snytbaggeskadade plantor. Nyckelord: Conniflex, snytbagge, markberedningsmetoder, planteringspunkt, tillväxt IV

5 Förord Detta examensarbete är på kandidatnivå inom Skogs- och träprogrammet vid Linnéuniversitetet i Växjö och omfattar 15 högskolepoäng. Bergvik Skog AB är uppdragsgivare och finansiär av arbetet. Jag vill rikta ett stort tack till min handledare Cecilia Malmqvist, Linnéuniversitetet i Växjö, för sitt stöd och handledning under arbetets gång. Jag vill ge ett stort tack till Åke Granqvist på Bergvik Skog AB som gav mig förtroendet att utföra detta arbete. Jag vill framföra ett stort tack till biträdande handledare Kristina Wallertz på SLU, Asa Försökspark, för att du tog dig tid att hjälpa mig med bland annat utformandet av undersökningens upplägg. Jag vill även tacka Lars Sängstuvall på Bergvik Skog AB för hjälp med den tekniska utrustningen. Siljansnäs, maj 2015 V

6 Innehållsförteckning 1. Introduktion Bakgrund Snytbaggens biologi Markberedning och planteringspunkt Plantskydd Bergvik Skog Syfte och mål Avgränsningar 5 2. Material och metod Metodik Tillvägagångssätt Hjälpmedel Provyteutläggning Inventering Bearbetning av fältmätt data Resultat Snytbaggeskador i planteringar_ Snytbaggeskador per markberedningsmetod Snytbaggeskador per planteringspunkt Avstånd till orörd humus Andra skador Granens tillväxt per markberedningsmetod och planteringspunkt Diskussion och slutsatser Diskussion Snytbaggeskador Markberedningsmetod och planteringspunkt Granens tillväxt Metod och kritik Förslag på vidare studier Slutsatser Referenser 23 VI

7 1 1. Introduktion 1.1. Bakgrund Snytbaggeskador på planterade barrträdsplantor är ett stort problem i Sverige (Nordlander et al. 2006). Skadorna består av att snytbaggen gnager av plantornas bark, vilket kan leda till att plantan dör (Snytbaggen 2015). Det innebär att de årliga kostnaderna för skogsbruket beräknas bli flera hundra miljoner kronor (Weslien 1998). Det finns flera sätt att minska snytbaggeskadorna. Ett sätt kan vara att genomföra åtgärder som minskar mängden snytbaggar på hygget, exempelvis genom hyggesvila. Ett annat sätt är att markbereda vilket gör att snytbaggen drar sig för att uppehålla sig där. Ett tredje sätt kan vara att plantera under skärm vilket leder till att skadenivån minskar. Det beror troligtvis på ett större utbud av annan föda under skärmen. Ett fjärde sätt är att se till att plantan är motståndskraftig mot skador, det är viktigt med storleken på plantan (Örlander & Norlander 1998). Någon gång under 1940-talet började skogsbruket använda sig av insekticider (kemiska bekämpningsmedel)(snytbaggen 2015). DDT började användas på 1950-talet och var då vanligt i både Sverige och övriga Europa. DDT förbjöds i Sverige år 1975 (Långström & Day 2004). Under 1980-talet kom det fram nya insekticider som innehöll permetrin, vilket också visat sig vara skadligt för miljön (Snytbaggen 2015). Nu ska insekticider fasas ut och då har det tagits fram olika mekaniska skydd (barriärskydd och beläggningsskydd) som ska skydda mot snytbaggeskador. Ett sådant mekaniskt skydd är Conniflex. Ett sätt att möjligen få ett ännu bättre skydd är att kombinera ett mekaniskt skydd med någon form av markberedning eller med större plantor alternativt med andra kombinationer (Nordlander et al. 2006). Bergvik Skog och Billerud Korsnäs har möjlighet att använda sig av hyggesvila som en del i arbetet med att undvika snytbaggeskador. Hyggesvila har dock flera nackdelar, inte minst ekonomiska, genom att flera års tillväxt går förlorad. Därför har Bergvik Skog och Billerud Korsnäs nu genomfört planteringar på färska hyggen utan hyggesvila, så kallade direktplanteringar, i kombination med olika markberedningsmetoder och behandling av plantorna med Conniflex Snytbaggens biologi I Sverige finns det tre arter av släktet Hylobius som kan bindas till våra barrträd. Den art som är den främsta skadegöraren är vanlig snytbagge (Hylobius abietis). Den mindre snytbaggen (H. pinastri) och den fläckiga

8 2 snytbaggen (H. excavatus) är inte lika vanligt förekommande som den vanliga snytbaggen. Det finns även en fjärde art i släktet Hylobius (H. transversovittatus), vilken lever på fackelblomster (Snytbaggen 2015). Fortsättningsvis är det enbart den vanliga snytbaggen som beskrivs. Snytbaggen finns i hela landets barr- och blandskogar, men den största skadan görs upp till Mellansverige. En fullvuxen snytbagge är 8 14 mm lång (Snytbaggen 2015). Snytbaggen får det mesta av sitt näringsintag genom gnag på rötter, stammar, grenar på ungträd och på trädkronornas tunnare grenar. Störst skada gör den när den gnager innerbarken på unga plantor. Ofta sker det på stammens nedersta del vilket kan leda till att den ringbarkas (Nordlander et al. 2006). I genomsnitt gnager den drygt 20 mm 2 bark per dag (Bylund et al. 2004). Hur mycket den äter beror på barrträdsart, barktjocklek samt temperaturen (Day et al. 2004). Snytbaggen svärmar då temperaturen uppgår minst till 18 grader, vilket sker i månaderna maj eller juni. Dessutom ska vindarna vara svaga. De flyger normalt kortare sträckor men med vindens hjälp kan de flyga flera mil. Det är doften från färska stubbar av barrträd och kvarlämnade grenar och toppar som lockar snytbaggarna till hygget. Äggläggningen påbörjas direkt efter landningen på hygget och pågår fram till augusti. Äggen läggs i rötter till färska stubbar av barrträd. Oftast gnager honan hål i rotens bark och där läggs sedan ägget, det kan även läggas i jorden i närheten av en färsk stubbes rot (Snytbaggen 2015). En snytbaggehona kan lägga upp till 70 ägg under det första året. Hur många ägg som läggs beror på vädret och olika ståndortsfaktorer (Bylund et al. 2004). Det dröjer enbart ett par veckor innan äggen kläcks och larverna börjar då äta innerbarken på roten. När larven vuxit klart förpuppar den sig. Det sker den andra sommaren någon gång under perioden mitten av juni till mitten av augusti. Den kläcks sedan som färdig snytbagge efter ca tre veckor. En del nykläckta snytbaggar kryper då direkt upp till markytan medan andra stannar kvar i puppkammaren för att istället krypa upp nästa vår. Höstgnaget av de nyckläckta snytbaggarna det andra året efter avverkning ger oftast det svåraste skadorna tillsammans med försommargnaget det första året samt vårgnag tredje året efter avverkning (Snytbaggen 2015). Generationstiden i Sverige varierar från två år i södra och mellersta delarna till tre år och längre norrut (Eidmann & Klingström 1976). Snytbaggens aktivitet minskar under hösten och de övervintrar i marken (Snytbaggen 2015).

9 Markberedning och planteringspunkt Snytbaggeangreppen kan minskas med markberedning. Är den väl utförd skulle det kunna ge en ökad vitalitet hos plantorna vilket då även kan minska de negativa effekterna av ett snytbaggeangrepp (Örlander & Gemmel 1989). Det finns flera olika markberedningsmetoder. Nordborg et al. (2002) beskriver tre av dessa enligt nedan: - Harvning: Humusen avlägsnas så att mineraljorden blottläggs i kontinuerliga spår. - Högläggning: Sker fläckvis där torvan av humus läggs upp och ner på orörd mark vilket överst bör resultera i ett ca 10 cm tjockt lager av mineraljord. - Inversmarkberedning: Sker fläckvis där torvan av humus läggs upp och ner i sin egen grop vilket överst bör resultera i ett ca 10 cm tjockt lager av mineraljord. Det är viktigt att plantans placering är i ren mineraljord och att den sitter minst 10 cm från humuskanten. Vid ökad humusinblandning ökar skadorna från snytbaggen. Vid plantering på omvända torva bör det finnas ett mineraljordslager på minst 2 cm, vilket då ger ett lika bra skydd som om den vore planterad i ren mineraljord. Planteringspunkten bör inte vara under marknivån utan den bör vara upphöjd för att undvika att skräp som pinnar och kottar hamnar runt plantan. Vid en låg planteringspunkt finns risken att snytbaggar ramlar ner i gropen och har svårt att ta sig därifrån vilket leder till ökad risk för gnag (Nordlander et al. 2000). En anledning till varför det är mindre snytbaggegnag på plantor som planterats i mineraljord är att snytbaggarna ökar hastigheten då de kommer ut på mineraljorden och går rakt över den (Kindvall et al. 2000) Plantskydd Det är viktigt att plantorna skyddas från snytbaggegnag under de första åren. Den vanligaste metoden har hittills varit att behandla plantorna med insekticider, en kemisk behandling. Förnärvarande finns det fyra godkända preparat som ej FSC-certifierade företag kan använda, dessa är: - Hylobi Forest, godkänt till och med Forester, godkänt till och med Imprid Skog, godkänt till och med Merit Forest WG, godkänt till och med För de företag som är FSC-certifierade är det egentligen inte tillåtet att använda sig av insekticider. De kan emellertid ansöka om dispens, för att ett år i taget använda sig av Imprid Skog och Merit Forest WG (Snytbaggen

10 4 2015). Enligt de handlingsplaner som finns kommer alla FSC-certifierade företag att sluta använda sig av insektcider efter sommaren 2019 (FSC 2014). Det finns idag två former av mekaniskt plantskydd, och det är barriärskydd och beläggningsskydd. Barriärskyddet består av att något skyddar runtom plantan, det kan exempelvis vara en papphylsa. Problemet är att hitta en teknik för att enkelt och billigt kunna sätta på skyddet på väldigt många plantor. Skyddet måste även brytas ned efter två till tre år för att inte plantans tillväxt ska försämras (Nordlander et al 2006). Idag finns en typ av barriärskydd på marknaden (Snytbaggen 2015): - MultiPro, består av en papphylsa vilken träs över större plantor. Plantorna får ett beläggningsskydd på stammen genom doppning eller sprutning. Det är viktigt att beläggningen är tillräckligt hård eller seg för att förhindra snytbaggegnag samt att det ska hålla minst två år. En viktig egenskap är därför att det ska kunna expandera utan att spricka sönder. Idag går det att applicera beläggningsskydd på plantor i stor skala vilket är en fördel. Det finns tre beläggningsskydd där massapplicering används: - Kvaae (f.d. Bugstop), där det skyddande lagret består av en vaxbeläggning som sprutas på plantorna för att sedan stelna. - Cambiguard, beläggningsskyddet består av en vit flexibel beläggning som manuellt sprutas på plantorna. - Conniflex, där det skyddande lagret består av en tunn och väldigt töjbar beläggning som sedan binder den sand som sprutas på plantorna (Snytbaggen 2015) Bergvik Skog Bergvik Skog bildades 2004 då de förvärvade de skogsägande bolag som ägdes av Stora Enso och Korsnäs. De är ett av de största skogsägande företagen i Sverige. Innehavet i Sverige är drygt 2,3 miljoner hektar mark vilken främst är belägen i Mellansverige. De har även ett skoginnehav i Lettland på knappt 0,1 miljoner hektar. Den produktiva skogsmarken i Sverige uppgår till 1,9 miljoner hektar, varav ungefär 0,1 miljoner hektar är avsatta för naturvårdsändamål. Totalt avverkar de årligen ungefär 6,2 miljoner m 3 fub i Sverige. År 2012 planterades drygt hektar mark i Sverige och drygt hektar i Lettland (Bergvik Skog 2015).

11 5 1.2 Syfte och mål Syftet är att utvärdera snytbaggeskador och planttillväxt i ett antal praktiska planteringar. De frågeställningar som ska besvaras är följande: a) Hur stora är snytbaggeskadorna i respektive plantering ett år efter plantering? b) Är det någon skillnad på snytbaggeskadorna beroende på markberedningsmetod? c) Är det någon skillnad i granens tillväxt beroende på markberedningsmetod och vilken planteringspunkt som användes? Målet är att belysa risken för snytbaggeskador vid direktplantering med Conniflex-behandlade plantor vid olika markberedningsmetoder. Resultaten bör kunna ge ett underlag för riskbedömning och val av etableringsmetod. 1.3 Avgränsningar Bergvik Skog tillsammans med Billerud Korsnäs har 31 stycken hyggen, nedan kallade lokaler, där direktplantering skedde inför denna tillväxtsäsong. De markberedningsmetoder som användes var harv, högläggning och inversmarkberedning. Fem lokaler av vardera markberedningsmetoden valdes ut för denna undersökning, totalt 15 lokaler. Anledningen till att det valdes ut fem av varje markberedningsmetod var att de bara använt inversmarkberedning på totalt fem lokaler och det därför bedömdes som lämpligt att ha lika många av varje. Antalet provytor vid lokaler över 5 hektar bestämdes till 4 per hektar efter önskemål av Bergvik Skog. Vid lokaler på upp till 5 hektar gjordes 20 provytor för att få bra jämförelsematerial (Wallertz 2014). Vid jämförelsen av tillväxten mellan de tre markberedningsmetoderna valdes enbart trädslaget gran på grund av att det bara hade planterats gran på lokaler där högläggning användes.

12 6 2. Material och metod 2.1 Metodik På uppdrag av Bergvik Skog genomfördes en fältundersökning på de utvalda lokalerna för att kunna samla in relevant information om plantornas status en tillväxtsäsong efter plantering Urvalet skedde genom en genomgång av de lokaler som hade direktplanterats och utifrån dessa valdes de som är med i undersökningen, se tabell 1. De fem med inversmarkberedning fick alla vara med. Däremot valdes de övriga lokalerna för markberedningsmetoderna högläggning och harv ut beroende på deras geografiska läge då de skulle ligga inom rimligt avstånd till varandra. Det var ett praktiskt val som inte bedömdes ha någon betydelse för resultatet i undersökningen. I fältundersökningen lades fasta provytor ut för att resultatet ska kunna följas upp efter två ytterligare säsonger. Vid inventeringen av plantorna samlades det in kvantitativ data. Varje planta som ingick i provytorna observerades. Inventeringen gjordes enligt Bergvik Skogs önskemål och följde i stort sett de instruktioner som används vid Asa Försökspark, SLU, vid denna typ av undersökning (Wallertz 2014). På det sättet gick det att jämföra detta resultat med resultat från tidigare gjorda undersökningar av direktplanteringar. 2.2 Tillvägagångssätt Fältundersökningen genomfördes mellan 26 mars och 10 april Lokalerna ligger i norra Uppland samt södra Gästrikland, se figur 1-3 och tabell 1. Täckrotsplantor av gran (1-1,5 åriga) och tall (1 åriga) planterades våren I lokalerna 14 och 15 planterades granplantor med en större jordklump än övriga granplantor.

13 Figur 1. Sverige karta där lokalerna ligger i de rödmarkerade områdena (Lantmäteriet 2015). 7

14 8 Figur 2. Karta över lokalerna belägna kring Hedesunda i södra Gästrikland och norra Uppland. Figur 3. Karta över lokalerna kring Österbybruk i norra Uppland.

15 9 Tabell 1. Beskrivning av de lokaler som inventerades i fältundersökningen. Lokalnr/namn Bestånds id Markbered Trädslag SI Höh (m) Areal (ha) Antal provytor 1. G:a 66G8B2239 Harv Gran G ,9 28 Mellanbov 2 2.G:a 66G8B1738 Harv Tall T ,6 20 Mellanbov 2 3.G:a 66G8B1937 Harv Tall/Gran T ,5 20 Mellanbov 2 4. Stormuren 67F0J1576 Hög Gran G , G8B4430 Harv Gran G ,4 20 Sandfallsvägen 6. 66G8B4132 Harv Gran G ,9 34 Sandfallsvägen 7. Srömsbro 66G6G8892 Invers Tall/Gran G ,3 20 grönris 8. Strömsbro 66G6G8387 Invers Tall/Gran T ,9 51 grönris 9. Ullanda 66G9B8455 Hög Gran G ,7 22 Fäbod 10. Ullanda 66G9B9155 Hög Gran G ,6 20 Fäbod 11. Baggbo 66G8B2117 Invers Tall T , Baggbo 66G8B2317 Invers Tall T , G0E1486 Invers Tall/Gran G ,6 20 Vadmanstorp G0E1487 Hög Gran G ,5 20 Vadmanstorp 15. Vadmanstorp 67G0E1086 Hög Gran G , Hjälpmedel Det material som användes var kartmaterial, handdator med beståndsindelning, tumstock, kompass, grön sticka för markering av provytecentrum, vit sticka för markering av den första plantan, gul sticka för markering av andra plantor, sprayburk med orange färg Provyteutläggning Varje lokal numrerades, likaså numrerades varje provyta och planta i respektive provyta. Antalet provytor per lokal var 20 stycken upp till 5 hektar. Antalet provytor på lokaler över 5 hektar var 4 per hektar med ett

16 10 förband om 50 m. Förbandet för lokaler upp till 5 hektar räknades ut med nedanstående formel. Förband = Varje provyta var en cirkel med en yta av 10 m 2. Vid utläggning av provytorna användes en systematisk utläggning med början i det lämpligaste hörnet på varje lokal, se figur 4. Varje provyta markerades som en punkt i en handdator, SXPad, samtidigt noterades vilken rad provytan låg i. Rad 1 skrevs som r1 osv. Programmet som användes var ArcGis 10 och materialet sparades som en shapefil. Kompassen användes för att hålla rätt riktning vid stegningen av förbandet mellan provytorna. I de fall det inte fanns några plantor inom tänkt provyta flyttades den till närmaste planta, detta för att det var viktigt att få med tillräckligt med plantor i undersökningen. I varje provyta markerades centrum med en grön sticka som sprayades med färg för att synas bättre. Figur 4. Systematisk utläggning av provytor (Södra 2010).

17 Inventering Inventeringen av plantorna i provytan påbörjades alltid i nordlig riktning, med tumstocken utfälld på 1,785 m. Inventeringen fortsatte därefter medsols. Den första plantan markerades med vit pinne, övriga plantor markerades med gula pinnar. Varje planta noterades och det undersöktes om det fanns eventuella snytbaggegnag och skadornas betydelse graderades, se tabell 2. Tabell 2. Skala som anger snytbaggeskadans betydelse för plantan. Klass Skadans betydelse 0 Ingen skada 1 Obetydlig/tveksam skada 2 Något skadad 3 Starkt skadad 4 Livshotande skadad 5 Död Vidare noterades om snytbaggegnaget skett på den behandlade delen av plantan, på de obehandlade delarna eller kombinationer av dessa, se tabell 3. Tabell 3. Skala som anger var på stammen snytbaggegnaget skett. Klass Snytbaggegnagets placering 0 Behandlad del 1 Obehandlad förvedad del 2 Obehandlad färskt skott 3 Kombination av 0 och 1 4 Kombination av 0 och 2 5 Kombination av 1 och 2 6 Kombination av 0, 1 och 2 Förutom snytbaggegnag noterades ifall plantor skadats av vilt på toppskottet eller var döda, se tabell 4. Tabell 4. Skala för bedömning av andra typer av skador. Klass Andra typer av skador 0 Toppskott - viltbetad 1 Död Vid varje lokal noterades vilken markberedningsmetod som använts. I planteringspunkten gjordes en markbedömning i en radie om 10 cm runt

18 12 plantorna samt att avståndet mättes till orörd humus. Markbedömningen delades in i fyra kategorier, se tabell 5. Tabell 5. Skala för bedömning av marken runt plantans planteringspunkt. Klass Markbedömning 0 Omarkberett 1 Bearbetad humus 2 Humusblandad mineraljord 3 Ren mineraljord Med ren mineraljord menas att minst 70 % av marken inom radien runt plantan ska vara mineraljord. För att räkna ut tillväxten och bedöma planteringspunkter var det bara de levande plantorna som beskrevs i varje provyta. På dem mättes höjden och toppskottet i cm Bearbetning av fältmätt data Kvantitativa data bearbetades i olika tabeller och figurer. Medelvärden, standardavvikelse och SE redovisades för de mätningar som gjordes på varje lokal samt per markberedningsmetod. Ett ANOVA-test (ANOVA = analysis of variances) gjordes för de olika markberedningsmetoderna. Uträkningarna skedde i Excel.

19 13 3. Resultat Nedan presenteras resultatet från inventeringen av de 15 undersökta lokalerna där totalt 1008 plantor undersöktes. 3.1 Snytbaggeskador i planteringar Av de 15 lokaler som inventerats fanns det snytbaggeskadade plantor på 14 lokaler. Medelvärdet för andelen snytbaggeskadade plantor låg på drygt 8,5 % per lokal, där variationen var mellan 0 % till drygt 17 %. På fyra lokaler översteg andelen snytbaggeskadade plantor 11 %. Av dessa var samtliga planterade med gran, se tabell 6. Det fanns snytbaggedödade plantor på 4 av de inventerade lokalerna, där dödligheten varierade mellan 0,6 % och 3,4 %. Det var ingen synbar skillnad i dödlighet mellan gran- och tallplantor, se tabell 6. Majoriteten, ca 80 %, är dock i kategorierna obetydligt/tveksamt skadade samt något skadade, se figur 5. Andel skadade plantor i % 4 3,5 3 2,5 2 1,5 1 0,5 0 Typ av skada Figur 5. Fördelningen av snytbaggegnagens betydelse i % av total andel inventerade plantor. Snytbaggegnagen skedde till största del på den obehandlade förvedade delen av plantan, 72 %. Därefter var det 22 % som hade gnag både ovanför (förvedad del) och på den behandlande delen samt 4,9 % som enbart hade gnag på den behandlade delen, se figur 6.

20 Andel snytbaggegnag i % På Ovanför, förvedad del Ovanför, färskt skott Ovanför + på Snytgaggegnagets position Figur 6. Fördelningen av snytbaggegnagens placering i % av de snytbaggeangripna plantorna som behandlats med Conniflex. Plantorna har delats in i följande grupper beroende på gnagets placering på stammen: på, ovanför (förvedad del), ovanför (färskt skott) eller både ovanför (förvedad del) och på behandlad del av stammen.

21 15 Tabell 6. Sammanställning av de inventerade lokalerna med information om trädslag, antal plantor, totalt snytbaggeangripna plantor i %, andel snytbaggedödade plantor i %, plantor döda av andra orsaker i % samt andel plantor med viltbetning i %, medelvärden, standardavvikelse och standard fel. Lokal nr/namn Trädslag Antal plantor Snytb. angripna (%) Snytb. död (%) Annan död (%) Viltbete (%) 1. G:a Gran 71 10, ,5 Mellanbov 2 2. G:a Tall 52 1,9 0 3,8 1,9 Mellanbov 2 3. G:a Tall/Gran 56 10,7 0 1,8 10,7 Mellanbov 2 4. Stormuren Gran 167 4,8 0,6 4, Gran 69 8,7 0 4,3 0 Sandfallsvägen 6. Gran 90 11,1 0 2,2 2,2 Sandfallsvägen 7. Srömsbro Tall/Gran 51 5, ,8 grönris 8. Strömsbro Tall/Gran 114 7,0 0,9 1,8 13,2 grönris 9. Ullanda Fäbod Gran 58 17,2 3,4 6,9 25,9 10. Ullanda Gran 52 13,5 0 3,8 11,5 Fäbod 11. Baggbo Tall , Baggbo Tall 52 7,7 1,9 7,7 3,8 13. Vadmanstorp Tall 35 8,6 0 2, Vadmanstorp Gran 44 13, ,5 15. Vadmanstorp Gran 49 6, ,2 Medel 67,2 8,51 0,45 3,05 11,35 Stand.avv 32,79 4,39 0,94 2,48 11,61 SE 8,47 1,13 0,24 0,64 3,0 3.2 Snytbaggeskador per markberedningsmetod Resultatet från inventeringarna visar att det finns skillnader i snytbaggeskadade och snytbaggedödade plantor mellan de olika markberedningsmetoderna. Skillnaden är dock ej statistiskt signifikant (pvärde 0,2362), vid 95 % signifikantnivå. De två markberedningsmetoderna med flest snytbaggeskadade eller snytbaggedödade plantor är högläggning (9,2 %, varav 0,8 % döda) och harv (8,8 %, ingen död). På lokalerna med

22 16 inversmarkberedning var andelen snytbaggeskadade eller snytbaggedödade plantor lägst (6 %, varav 0,7 % döda), se figur 7. Andel snytbaggeskadade plantor i % Harv Hög Invers Markberedningsmetod Snytbaggedödade Snytbaggeskadade Figur 7. Sammanställning av andel snytbaggeskadade och snytbaggedödade plantor i % per markberedningsmetod. 3.3 Snytbaggeskador per planteringspunkt Resultatet visar att risken för snytbaggeskador minskar rejält då planteringspunkten är i ren mineraljord eller humusblandad mineraljord. Bearbetad humus ger också färre skador än vid plantering i omarkberett, se tabell 8. Tabell 8. Fördelning av snytbaggeskadade plantor vid olika planteringspunkter. Planteringspunkt Antal plantor Antal skadade plantor Andel skadade i % Omarkberett Bearbetad humus ,2 Humusblandad ,7 mineraljord Ren mineraljord ,7 Vid en jämförelse mellan de olika markberedningsmetoderna hade harv lägst andel planterade plantor i ren mineraljord och störst andel i bearbetad humus. Inversmarkberedning hade störst andel plantor i planteringspunkterna humusblandad mineraljord samt ren mineraljord, totalt 85 %, se tabell 9.

23 17 Tabell 9. Fördelning av andel plantor i % per planteringspunkt och markberedningsmetod. Planteringspunkt Harv Hög Invers Omarkberett 11,8 10,8 7,7 Bearbetad humus 29 8,4 7,3 Humusblandad 48,8 42,4 47,3 mineraljord Ren mineraljord 10,4 38,4 37,7 3.4 Avstånd till orörd humus Av det antalet plantor som planterats i markbedd planteringspunkt var det endast 13, varav en var snytbaggeskadad, som befann sig inom avståndet till orörd humus mellan 0 10 cm. Resterande plantor hade mellan cm till orörd humus. 3.5 Andra skador Det fanns plantor med andra skador i form av viltbete på 13 av 15 lokaler. I genomsnitt låg andelen viltbetade plantor på drygt 11 % per lokal, med en variation från 0 % till drygt 45 %. De två lokaler där andelen viltbetade plantor översteg 25 % var också de två lokalerna med högst andel snytbaggegnag, se tabell 6. Plantor dödade av annan orsak än snytbagge fanns på 10 lokaler. Den genomsnittliga andelen döda plantor per lokal var drygt 3 %, med en variation mellan 0 % till 7,7 %. De tre lokalerna med en andel över 5 % döda plantor visade på stora skillnader i både vad gäller andel snytbaggeskadade och snytbaggedödade plantor men också vad gäller viltskadade plantor, se tabell Granens tillväxt per markberedningsmetod och planteringspunkt Toppskottens tillväxt den första säsongen skiljdes lite åt beroende på markberedningsmetod. Den högsta tillväxten, 12 cm, hade både högläggning och harv i planteringspunkten bearbetad humus. De båda markberedningsmetoderna hade även den lägsta tillväxten, 8 cm, i planteringspunkten ren mineraljord. Inversmarkberedningsmetoden gav en jämnare tillväxt oberoende på planteringspunkt, från 10 cm i omarkberett och ren mineraljord till 11 cm för övriga planteringspunkter. Antalet plantor för de olika markberedningsmetoderna var följande, harv 252, högläggning, 353 och inversmarkberedning 94. Tillväxten i samtliga markberedningsmetoder var bäst i bearbetad humus och humusblandad mineraljord, se figur 8. I lokalerna med högläggning fanns det två lokaler där en större jordklump användes. De hade likvärdig tillväxt jämfört med två

24 18 av de övriga lokalerna och bättre än den femte och största av lokalerna. I den största lokalen där högläggning användes inventerades 167 plantor med den mindre klumpen och de flesta var planterade i ren mineraljord vilken bestod av sand. Tillväxten var även något bättre jämfört med de övriga lokalerna med harv och inversmarkberedning Tillväxt i cm Harv Högläggning Invers 0 Omarkberett Bearbetad humus Humusbl. mineraljord Planteringspunkter Ren mineraljord Figur 8. Sammanställning över granens toppskotts genomsnittliga tillväxt i cm ett år efter plantering.

25 19 4. Diskussion och slutsatser 4.1 Diskussion Snytbaggeskador I undersökningen framgick att det var en stor variation mellan de olika lokalerna och deras andel snytbaggeskador. Det stämmer väl överens med tidigare studier (Hellqvist & Nordenhem 2011). Det var även stor variation i viltbetade plantor mellan de olika lokalerna. Där har ingen fördjupning av resultatet skett då det var ett önskemål från uppdragsgivaren att undersöka viltbetning men att det ligger utanför rapportens huvudsyfte. Två av de fyra lokaler med störst andel snytbaggegnag låg nära varandra rent geografiskt. En möjlig anledning till skillnaderna kan vara att det finns befintliga hyggen med snytbaggar i närheten till de lokalerna med högre andel snytbaggeskador. Det har då inneburit att en större mängd snytbaggar samlats där efter att de svärmat. En annan orsak kan vara olika status på Conniflex-skyddet, vilket inte har undersökts i denna studie. Det totala antalet snytbaggeskadade plantor i denna undersökning var relativt lågt jämfört med Hellqvist & Nordenhems (2011) studier. Där fanns en spridning under fem års undersökningar mellan 4 % till drygt 30 % men där var det inte enbart färska hyggen som ingick i undersökningen utan även de som var främst ett år gamla. Det bör därför vara en större andel snytbaggeskadade plantor i de undersökningarna eftersom det då är två generationer snytbaggar på hygget jämfört med denna undersökning där det bara var den första generationens snytbaggar som fanns samt att effekten av markberedningen avtar. I Hellqvist & Nordenhems (2011) studie fanns det fyra färska hyggen och de hade 4 % snytbaggeskador Att det bara var fyra färska hyggen som inventerats innebär att det eventuellt kan ha gett ett relativt litet jämförelsematerial. De resonerar att en anledning till att resultaten skiljer sig åt kan vara att antalet snytbaggar skiftar mellan varje år. Det kan också bero på olikheter i de olika lokalernas förutsättningar, exempelvis det geografiska läget. I undersökningarna där det varit stora snytbaggeskador kan avståndet till den orörda humuskanten haft betydelse. I denna undersökning var avståndet till orörd humus för de allra flesta plantor över 10 cm, vilket är viktigt för att minska snytbaggeskadorna (Nordlander et al 2000). Andelen snytbaggedödade plantor efter första säsongen var låg men ligger inom det intervall, 0,3 1,7 %, i försöken som Hellqvist och Nordenhem (2011) gjort under ett flertal år. Det stämmer också överens med två andra försök där dödligheten var 0 respektive 3,3 % (Härlin 2013:1 och 2013:2).. Andelen plantor som dör på grund av snytbaggegnag kan öka i framtiden då det finns befintliga plantor som redan är snytbaggeskadade i olika grad men framförallt försämras skyddet samtidigt som växtligheten ökar i markberedningen vilket kommer att påverka skadenivån. I den här studien

26 20 var det stora flertalet bara obetydligt/ tveksamt skadade eller något skadade vilket gör att de borde ha stor chans att överleva i framtiden. Några lokaler hade både stor andel snytbaggeskadade och viltbetade plantor. Den stora andelen viltbetade plantor gör att den totala mängden skadade plantor i framtiden riskerar att ge virke av sämre kvalitet. Snytbaggegnagets betydelse har bara uppskattats okulärt av författaren. För att kunna jämföra med andra studier borde skadorna ha mätts upp. Slås obetydlig/tveksam skada ihop med något skadad är de drygt 80 % av de snytbaggeskadade plantorna. Vid en jämförelse med Hellqvist & Nordenhems (2011) resultat visar det sig att antalet plantor med snytbaggegnag upp till 1 cm 2 motsvarar knappt 90 %. Resultatet visar att snytbaggen till stor del undviker att gnaga på den behandlade ytan. Resultatet visar också att ca 27 % av snytbaggegnagens placering hamnade i de två klasserna på (ca 5 %) eller ovanför och på (22 %) den behandlade delen, se tabell 3 klass 0 och 3. Det är betydligt mer än de 6 15 % som tidigare undersökningar visat (Hellqvist & Nordenhem 2011). Även här hade det varit intressant att undersöka Conniflex-skyddets status för att se om det var orsaken till ovanstående skillnad Markberedningsmetod och planteringspunkt Inversmarkberedning var den markberedningsmetod som verkade ha något färre snytbaggeskador jämfört med de övriga två men det var ingen signifikant skillnad mellan de olika metoderna, vilket kan bero på att det är en stor variation i snytbaggeangrepp mellan de olika lokalerna inom varje markberedningsmetod. Vid en studie av olika markberedningsmetoders inverkan på snytbaggeskador visade det sig att flest antal plantor som dog av snytbaggeskador, ett år efter plantering med insekticidbehandlade plantor, var vid högläggning medan det inte var någon skillnad mellan harv och inversmarkberedning (Petersson 2011). Resultatet från den studien kan vara relevant även för detta resultat, oavsett skillnad i skyddsbehandling av plantorna. Planteringspunkternas inverkan på andelen snytbaggegnag hade stor betydelse i denna undersökning, där det var en synlig skillnad mellan de två bästa planteringspunkterna jämfört med de sämsta. En anledning skulle kunna vara att det finns mer material (humus eller humusblandad jord) som ger snytbaggen skydd vid de planteringspunkterna med sämst resultat. Resultatet bekräftas i en annan studie av Petersson et al (2005), där det är en signifikant skillnad i snytbaggeskador beroende på vilken planteringspunkt som använts. En orsak kan vara att snytbaggen troligtvis uppfattar den humusblandade mineraljorden mer som mineraljord än de andra alternativen och därför drar sig för att vistas där. Risken för snytbaggeskador i humusblandad mineral jord riskerar dock att öka kommande år. Hellqvist & Nordenhem (2011) fick inte detta resultat i deras studie men resonerar att det normalt ska vara stora skillnader i snytbaggeskador mellan humus och

27 21 mineraljord. Högst andel bra planteringspunkter fanns i inversmarkberedningen vilket kan vara en bidragande orsak till den något lägre skadenivån jämfört med de två övriga markberedningsmetoderna. Resultatet tyder även på att det kan vara svårare att hitta bra planteringspunkter i ren mineraljord vid harvning Granens tillväxt Det var ingen större skillnad i tillväxt beroende på markberedningsmetod. En skillnad var i planteringspunkten ren mineraljord vilket kan tyda på att växtförutsättningarna varit bäst för lokaler med inversmarkberedning. En orsak kan vara att i planteringspunkten ren mineraljord var det ofta mycket sand och att det därmed inte fanns tillgång till lika mycket näring som i övriga planteringspunkter vilket ledde till mindre tillväxt i ren mineraljord. Dessutom var det en torr sommar och att sand är grovkornig och dess vattenhållande förmåga liten samtidigt som marken kan självdräneras vilket ledde till att plantornas rötter inte nådde vattnet. Andra orsaker som kan ha påverkat resultatet är skillnader i lokalernas höjdläge, topografi och lutning. Samtidigt fanns det inte lika många plantor på de inversmarkberedda lokalerna, varför resultatet kan vara missvisande. De plantor som hade en större jordklump planterades i lokaler med högläggningsmetoden. Eventuellt kunde resultatet i tillväxt för plantor i högläggningsmetoden varit annorlunda om enbart plantor med mindre jordklumpar använts. Någon hänsyn till plantornas ålder har inte tagits då det inte gått att få fram vilka som var 1 år respektive 1,5 år gamla vid planteringen. En studie av Johansson et al (2012) visar att tillväxten av toppskottet ett år efter plantering med täckrots plantor är ca 10 cm. Det stämmer ungefär med resultatet i denna undersökning Metod och kritik Valet av de lokaler som fanns tillgängliga att inventera gjordes utifrån att det skulle vara tidseffektivt att genomföra inventeringen rent praktiskt under 10 arbetsdagar. Alternativet hade varit att lotta vilka lokaler som skulle inventeras men då hade det troligtvis behövts minst 2 dagar till i fält. Vid utläggandet av provytor skulle det vara minst 20 per lokal för att få bra jämförelsematerial. Nu blev det i genomsnitt för harv 24,4, för högläggning 28,2 och för inversmarkberedning 26,2 provytor per lokal. Därför borde antalet inventerade plantor ge ett representativt resultat för hur mycket snytbaggeskador det fanns efter första tillväxtsäsongen. Avståndet mellan provytorna stegades och anpassades något för att få in fler plantor i provytan för att på det sättet få ett mer relevant resultat. Ett alternativ var att få färdigbestämda provytor men då var risken stor att ett antal provytor inte skulle innehålla några plantor alls på grund av diken, stora stenar och andra hinder.

28 22 De fasta provytorna kommer att användas de två nästkommande åren. Bergvik Skog kommer då att undersöka hur snytbaggeskadorna utvecklas både på de idag snytbaggeskadade plantorna men även på de andra plantorna som finns i respektive provyta. Resultaten från de undersökningarna ska bli intressanta att ta del av för att kunna dra mer långtgående slutsatser Förslag på vidare studier Ett par förslag till vidare studier inom området. - Fördjupa kunskapen i skillnaderna i snytbaggeskador på Conniflexbehandlade plantor mellan de olika markberedningsmetoderna genom en större studie. - Studera eventuella skillnader i planteringspunkter mellan de olika markberedningsmetoderna och andelen snytbaggeskadade plantor. 4.2 Slutsatser Slutsatserna är att Conniflex-behandlade plantor ett år efter plantering har ett gott skydd då drygt 8,5 % av plantorna var snytbaggeskadade varav endast 0,45 % var döda. De flesta snytbaggeskadade plantorna (80 %) hade små skador och de fanns oftast på den obehandlade delen av stammen. Eftersom det endast var en lokal av 15 som inte hade snytbaggeskadade plantor är det viktigt för skogsbruket att ta hänsyn till snytbaggeproblematiken i det framtida skogsbruket. Det var ingen signifikant skillnad mellan de olika markberedningsmetoderna men inversmarkberedning verkar i denna studie ge något färre snytbaggeskador. Planteringspunkten visade sig vara väldigt viktig för att undvika framtida snytbaggeskador. Plantering i ren mineraljord är att rekommendera. Tillväxten var bäst i bearbetad humus för samtliga markberedningsmetoder, harv 12 cm, högläggning 12 cm och inversmarkberedning 11 cm. Dock var den lika bra i humusblandad mineraljord för inversmarkberedning.

29 23 5. Referenser Bergvik Skog Hemsidan för Bergvik Skog. Tillgänglig på hämtad Bylund, H.; Nordlander, G.; Nordenhem, H Feeding and oviposition rates in the pine weevil Hylobius abietis (Coleopetra: Curculionidae). Bulletin of Entomological Research 94: Day, K.K.; Nordlander, G.; Kenis, M.; Halldorsson, G General biology and life cycles of bark weevils. Chapter 14, in: Lieuter, F.; Day, K.R.; Battisti, A.; Gregorie, J.; Evans, H.F. Bark and Wood Boring Insects in Living Trees in Europe, a Synthesis. Kluwer Academic Publishers, Dordrecht, The Netherlands Eidmann, H.H.; Klingström, A Skadegörare i skogen. LTs förlag. FSC FSC driver utvecklingen till ett kemikaliefritt skogsbruk. Pressmedelande den 3 september Tillgänglig på hämtad Hellqvist, C.; Nordenhem, H. 2011: Inventering av planteringar med Conniflexbehandlade plantor Resultat efter en, två och tre säsonger i fält. Uppdrag Svenska Skogsplantor AB. Institutionen för ekologi, SLU. Härlin, C. 2013:1. Preliminär rapport Test av mekaniska plantskydd år 2, hösten 2013 (ver 2). SLU. Tillgänglig på hämtad Härlin, C. 2013:2. Preliminär rapport Test av mekaniska plantskydd år 1, hösten SLU Tillgänglig på hämtad Johansson, K.; Langvall, O.; Bergh, J Optimization of Environmental Factors Affecting Initial Growth of Norway Spruce Seedlings. Silva Fennica 46(1): Kindvall, O.; Nordlander, G.; Nordenhem, H Movement behavior of the pine weevil Hylobius abietis in relation to soil type: an arena experiment.entomologia Experimentalis et Applicata 95: 53 61, Lantmäteriet Sverige underlagskarta i pdf-format. Tillgänglig på hämtad

30 24 Långström, B.; Day, K.R Damage, control and management of weevil pests, especially Holobius abietis. Chapter 19, in: Lieuter, F.; Day, K.R.; Battisti, A.; Gregorie, J.; Evans, H.F. Bark and Wood Boring Insects in Living Trees in Europe, a Synthesis. Kluwer Academic Publishers, Dordrecht, The Netherlands Nordborg, F.; Nilsson, U.; Örlander, G Inversmarkberedning snabbare plantetablering och mer näring till plantan. SLU Fakta Skog Nr 9, Nordlander, G.; Örlander, G.; Petersson, M.; Bylund, H.; Wallertz, K.; Nordenhem, H.; Långström, B Snytbaggebekämpning utan insektcider slutrapport för ett TEMA-forskningsprogram. SLU, Asa försökspark, Nr 1, Nordlander, G.; Örlander, G.; Petersson, M.; Hellqvist, C Skogsskötselåtgärder mot snytbagge. Version april Petersson, M.; Örlander, G.; Nordlander, G Soil features affecting damage to conifer seedlings by the pine weevil Hylobius abietis. Forestry Vol 78, No 1: 83-92, Petersson, M Markberedningsmetoders effekt på snytbaggeskador. Rapport nr 1. SLU, Asa försökspark Snytbaggen Snytbaggen - biologi och aktuell forskning. Tillgänglig på hämtad Södra Planteringsstandard. Tillgänglig på ngsstandard.pdf?epslanguage=sv, hämtad Wallertz, K Forskare SkogD. SLU Asa försökspark. Studiebesök Weslien, J Vad kostar snytbaggeskadorna? Kungliga Skogs- och Lantbruksakademiens Tidskrift 137, 15: Örlander, G.; Gemmel, P Markberedning. Sveriges Skogsvårdsförbunds Tidskrift Örlander, G.; Nordlander, G Skärmar, markberedning och andra skogssötselåtgärder kan de minska snytbaggeskadorna? Kungliga Skogsoch Lantbruksakademiens Tidskrift 137, 15:

31 Fakulteten för teknik Kalmar Växjö Tel Lnu.se/fakulteten-for-teknik