Uppstartskonferens Södra Älvsborg En förälder blir till

Transkript

1 Uppstartskonferens Södra Älvsborg En förälder blir till Pulsen Konferens, Borås Karin Apelkvist från Central Barnhälsovård Södra Älvsborg hälsar välkomna och introducerar dagen och Kunskapscentrum för Jämlik vård. Nu är det dags för uppstart av En förälder blir till i Södra Älvsborg! Peder Welin från KJV presenterar sig själv, KJV och dagens syfte. Idag ska alla få en introduktion till verktyget, prata om hur vi ska jobba konkret och hur ska arbetet gå till rent praktiskt. Idag lägger vi grunden för ett roligt år med reflektion och ett värdefullt arbete. Den här dagen ska också ge oss en gemensam kunskapsbas att stå på. Åsa Davidsson från KJV går igenom dagens program: - Vi börjar med en introduktion till En förälder blir till - Mikael Bengtsson från KJV föreläser om att utveckla en normkritisk blick LUNCH - Kunskapspåfyllnad: Lena Gunnarsson intervjuar olika personer FIKA - Konkret arbete med verktyget, vi planerar upp året framöver! Hur går det till i praktiken? - Senast 16:30 säger vi hej då Nu är det dags att fylla i var sitt självskattningsformulär. Lena introducerar vikten av att mäta vad vi gör: ni skattar er själva innan och efter arbetet, då kan vi också se vad som har hänt om ett år. Varför är det så viktigt? Därför att detta är helt unikt! Detta sker inte i övriga landet. Då måste vi kunna se: har detta någon effekt? Är detta något bra? Lena introducerar självskattningsformuläret, frågorna och alternativen. Deltagarna fyller i själskattningsformulären. 1

2 Introduktion till En förälder blir till Peder och Lena förklarar bakgrund och innehåll, och berättar om erfarenheter från piloten i Skaraborg. I Skaraborg undrade man: vi vill bli mer jämlika men hur gör vi rent konkret? Ursprunget till verktyget är alltså att hitta ett sätt att arbeta praktiskt! Vi är experter på jämlikhet, men det kan vara ganska abstrakt. Jämlik vård vad är det? I Skaraborg rekryterade vi två processtödjare, som är tänkta att vara en länk mellan KJV och barnhälsovården. Lena berättar om vikten av att rigga chefer, och att Södra Älvsborg har stöd från högsta ledningen. Detta är viktigt: att chefer har fått en introduktion kring sin roll, vad som kommer att krävas av personalen och vilken tid som krävs! Utifrån detta så gör man gå gott man kan utifrån den egna verksamheter och dess förutsättningar. Peder och Lena introducerar verktyget. Innehållet i de fyra temana. Tidsplanen är ungefär ett år, och en verksamhet arbetar med ett tema/kapitel åt gången, cirka två månader per tema. Varje tema har fyra steg: vad är problemet (forskning säger detta ) inspiration (andra verksamheters erfarenheter) inventering (ni tittar på den egna verksamheten) handling (ni gör en handlingsplan utifrån vad som ska göras, hur det ska göras, när det ska göra och vem som är ansvarig för att det genomförs). Detta är inga revolutioner! Det handlar om små förbättringar i vardagen: vart finns riskerna? Hur kan jag förbättra? Reflektionerna är också viktiga: verktyget fokuserar mycket på känslor och tankar! Peder visar resultatet från Skaraborgs självskattning. Det visar generellt på en förbättring utifrån personalens egna upplevelser av att bland annat kunna omsätta kunskaper de fått i En förälder blir till i praktiken. Dags att möta processledarna! Som stöd kommer ni att ha två processtödjare: det är dessa ni ska vända er till för stöd i arbetet! Ann-Louise Kokko från Spädbarnsverksamheten Borås och Karin Apelkvist från Närhälsan Centrala Barnhälsovården i Södra Älvsborg presenterar sina roller. Arbetet introduceras och Ann-Louise och Karin pratar om de fyra stegen i verktyget. Ann-Louise och Karin vill att deltagarna ska känna att de finns tillgängliga för, och att detta kommer att bli ett roligt år. De kommer att omvärldsbevaka och tipsa varandra om saker som sker runt omkring. Vi kommer att sprida tips och idéer och ge feedback. Vi kan komma ut och vara med vid något tillfälle och bolla, vi kan vara en länk mellan era olika verksamheter, sammanfattar Ann-Louise. 2

3 Mikael Bengtsson från KJV föreläser mm konsten att utveckla en normkritisk blick Mikael introducerar föreläsningen som kommer att handla om normer och värdering och hur dessa påverkar oss i våra möten med till exempel personal och patienter (familjer). Vi gör en övning ihop, kring normer och fördomar: Mikael visar bilder på olika människor och frågar vad vi tror att det jobbar med. Vilka bilder får vi upp? Författare, politiker, rapartist, sjuksköterska är exempel som kommer upp. Har vi rätt? Mikael visar vad de egentligen arbetar med eller varför de är kända. Personerna är kända poeter, författare, serietecknare, mördare och rånare. Övningen är ett sätt att reflektera över vilka föreställningar vi bär med oss och vad dessa får för konsekvenser. Vad har då detta med vård att göra? Jo, dessa föreställningar påverkar såklart vårt möte med barn och föräldrar. Finns det till exempel bra och dåliga patienter? Mikael berättar om sina erfarenheter från ambulanssjukvården: dåliga patienter är de som stör, de som inte gör som vi säger. Varför tänker vi såhär? Vi gör ibland omotiverade skillnader, till exempel i diagnos och behandling. Mikael ger exempel på ojämlikheter i svensk hälso- och sjukvård: - Kvinnor får vänta 15 min längre på akutmottagningen - Kön och social ställning påverkar vilken medicin individen får - HBT-personer och människor med utländsk härkomst har lägre tillit till vården och söker vård i lägre utsträckning (kvinnor i samkönade relationer kommer i lägre utsträckning till cellprovsscreening än kvinnor i olikkönade relationer) - Betydligt fler kvinnor än män sjukskrivs för psykisk ohälsa (30% av kvinnors sjukskrivningar är på grund av psykisk ohälsa) - 70 % av alla självmord begås av män Varför? Män beskriver sig ofta utifrån fysiska aktivitet; vad jag är kapabel till, medan kvinnor beskriver sig utifrån emotioner. Personalen bekräftar ofta detta med frågor. Vi fostras olika, kvinnor har en närmre kontakt med vården (många fler mötestillfällen tex genom tonårsmottagning, livmoderhalsscreening osv) medan män fostras i att bita ihop inte visa sig sjuka - de är också mer sjuka när de kommer till vården. Vad påverkar då dessa skillnader? Mikael pratar om hur olika maktordningar och strukturer samverkar och hur detta kan kopplas till hälsa. Vad är normer? Normer brukar beskrivas som oskrivna regler. Behöver det vara ett problem? Vissa normer är ju sköna att ha! Att inte tränga sig före i kön till exempel, eller att inte spotta varandra i ansiktet följer man normerna ses vi som en bra och god människa, och vi behöver normer! Men med normer följer ju också privilegier och makt. Vissa privilegier föds vi med: som att vara man. Klass är också ett privilegium. En överklasskvinnas ser kanske inte sin klasstillhörighet som ett privilegium. En vit arbetarklassman ser kanske inte sin hudfärg eller kön som ett privilegium. 3

4 Mikael visar bilder från reklamens värld: kläder, leksaker. Det börjar när vi är barn: vi behandlas olika och bygger succesivt en identitet i samspel med omgivningen. Jag lär mig ganska snabbt vad som är positivt och negativt utifrån vilket kön jag har. Normer skapar också förväntningar utifrån hur vi ska bete oss och vilka egenskaper vi ska ha. (När en man pekar med hela handen är han en bra ledare, när en kvinna gör det är hon en bitch). Könsmärkningen påverkar inte bara egenskaper, utan också till exempel yrkesval. Vi lägger till ett prefix: Jag hade en kvinnlig läkare / jag hade en manlig sjuksköterska, han var väldigt ömsint. Det vi inte uttalar är oftast normen. Det vi uttalar gör vi av en anledning. Att leva efter feminina och maskulina normer är destruktivt för oss, det tär på oss, det begränsar oss. Det får konsekvenser för våra villkor och möjligheter. Och det handlar inte om att sudda ut kön, det måste vara okej att till exempel leva enligt mansnormer som man, men det måste också vara okej att inte göra det! Mikael pratar om normer kring föräldraskap och kön. Varför ser till exempel uttaget av föräldraledighet så ojämställt ut? Vad får det för konsekvenser? En undersökning som Kamratposten gjort visar att pappa kommer på femte plats, efter alternativet ingen på frågan om vem du pratar med om du är ledsen. Vi får se ett exempel på en situation från förskolan, där Pelle tar Lisas mössa och slänger den i en vattenpöl. Lisa blir arg och säger till pedagogen, som svarar att Pelle nog ville visa Lisa att han tycker om henne. Vi diskuterar i bikupor. Vilka normer får vi syn på? KÖN! Pelle gillar Lisa Tjejer ska vara snälla, får inte bli arga Män får vara lite våldsamma - men han tycker nog om dig ändå Ålder, makt och position Funktionalitet Om Lisa tagit Pelles mössa, vad hade pedagogen sagt då? Om Pelle gjort så mot Kalle? (Heteronormen) Vad får det för konsekvenser på lång sikt? Våld i nära relationer, våldtäkt, frågan om ansvar. Är det ett problem att vara hen inom hälso- och sjukvården? Det förutsätts att du identifierar dig som det kön du tilldelats och att du blir kär i någon av motsatt kön. Detta finns såklart med sen om du skaffar familj och möter vården. När spelar patientens ålder någon roll? Hur många har varit för ugna för att förstå? Hur många har blivit för gamla för att hänga med? Människors livserfarenheter skiljer ju sig så mkt åt att det är omöjligt att säga vad de vet eller vad de kan! 4

5 Har någon av er upplevt att ni blivit bortsorterade på grund av ert efternamn när ni säker jobb? 90 % av personer utan svenskt efternamn sorteras bort. Hur många av er kan köpa hudfärgade plåster? Vi får syn på normerna först när de bryts. Det finns också normer kring hur en kropp ska fungera. Det så kallade handikappet eller hindret uppstår när personen möter omgivningen, det sitter inte i personen. Barnhälsovården möter föräldrar för första gången! Då en förälder blir till. Ni har möjlighet att arbeta med och uppmuntra till ett jämlikt föräldraskap. Det handlar inte om att bjuda på kaffe. Utan om ansiktsuttryck, förståelse, att bli tilltalad, bli sedd i kommunikationen. Det handlar inte om att behandla alla på samma sätt, utan om att bemöta likvärdigt, alltså utifrån individens behov Vad kan ni göra då? Granska! Våga se! Vad har jag för position? Vad har individen för position? Vem tilltalas av vår verksamhet? Vilka syns? Vilka är verksamheten anpassad för? Våga förändra! Våga ifrågasätta! Verktyget handlar inte om att ge varandra pekpinnar. Utan om att uppmuntra till reflektion! LUNCH Lena intervjuar tre personer på scen Psykisk hälsa: Intervju med psykolog Kerstin Johannesson Lena introducerar kapitlet Psykiskt ohälsa. Det uppstod som ett resultat av ett identifierat problem med svårigheter att fånga upp partners som mår dåligt i samband med sitt föräldrablivande. Reagerade någon kring statistiken från Skaraborg? Det hade bara förbättrats med 2 % i personalens upplevda trygghet. Det kan finnas olika förklaringar till detta! En sak skulle kunna handla om att kapitlet fokuserar ganska mycket på depression vi tänker att det istället borde fokusera på mående/omställningskris. Detta kapitel kommer därför att skrivas om. Intervju med Kerstin Johannesson. L: Är det barnhälsovårdens ansvar att fånga upp partners som mår dåligt? K: Man kan ju tänka såhär: föräldrarnas mående är intressant för oss i den mån det påverkar barnet. När ni säger psykisk hälsa så tänker inte jag nödvändigtvis föräldrarnas hälsa. Jag tänker också barnets hälsa. Deras välbefinnande är vår uppgift. Och det beror på många faktorer, till exempel miljön i form av föräldrarna. De är en väldigt stor del av ens livssituation i den låga åldern. Vi måste alltså jobba med att främja möjligheterna att barnen mår så bra som möjligt. Jag vill hellre zooma in på det! Så om vi fokuserar på föräldrarnas hälsa vet jag inte om det är en genväg vi vill ta 5

6 L: Hur menar du då? K: Det finns tecken på att det finns ett starkare samband mellan barnets mående och föräldrarnas förmåga att ta hand om barnet oavsett hur föräldern mår. Starkare än sambandet mellan föräldrars och barnets mående. L: Men kan man göra allt det där om man mår dåligt? K: Ja en del kan det. Och då är vår uppgift att stötta föräldrarna att vara så bra föräldrar de kan, oavsett hur de mår. L: Är detta något annat än det vi gör idag, med EPDS-screening? K: Jag tänker såhär: vi ska ha ett helhetstänk kring de människor vi träffar i vården. Man screenar hela tiden på något sätt, i mötet med familjen. Där ska vi göra ett svep och fånga upp hur förädlarna beter sig och fånga upp skillnader. Så EPDS är en grej L: Så hur ska vi fånga upp partners? K: Ja, då får vi återgå till vårt uppdrag, att stötta föräldrarna. Där tycket jag att vi borde ha ett individuellt samtal med förädlarna, en och en, där vi diskuterar: hur mår du i ditt föräldraskap? I den här omställningen? L: Men görs inte detta redan idag? Du sa ju att vi screenar hela tiden? K: Jo men, vi behöver nog rama i det lite så att det finns lite uttalade ramar: vilka frågor som ska ställas här med mera. L: Om det faller ut här då, om man fångar upp där att partnern mår dåligt vad gör man då? Hur gå vidare? K: Det måste man ju ha en rutin för, som med allt. Om A, så B då får man diskutera vidare, behöver föräldern få hjälp på vårdcentralen eller med något annat? L: Familjecentralen i Åmål utvecklade en ny rutin som löd att när mamman får utfall på EPDS-screeningen så frågade de automatiskt paret att komma och prata med familjerådgivaren på Familjecentralen. Så nu har de rutiner för att fånga upp hela situationen, och att partnern är med. Och där kan även partnern få individuell hjälp om det behövs. K: Ja, problem i familjen behöver ju lösas gemensamt! Er uppgift är att få familjesystemet att fungera, för barnets mående BIKUPA. Vad tänker ni? Vad väcks inom er? Viktigt att få en möjlighet att ställa frågor kring barn-förälder relation! Det behövs ett förtydligande av syftet med EPDS: föräldrarna kan inte få samma typ av diagnos eftersom det är kopplat till att föda barn, hormoner och kemiska processer. Å andra sidan, de vi tar emot uppfyller ofta inte kriterierna. Vi handlar ju ändå inte därefter? Det här med att få familjesystemet att fungera: skulle du kunna förtydliga det Kerstin? Vart går gränsen mellan familje-par samtal och vår insats som föräldrastödjande? 6

7 K: Nej, parrelationer är inte barnhälsovårdens uppgift att rätta till. Men föräldrarnas mående är relevant för barnets mående. Och sedan är varje kommun skyldig att tillhandahålla familjerådgivning, de kan man kanske göra lite reklam för. Sen tycker jag också att man gå in med lite förebyggande kunskap inför man väntar barn: vad bör ni förvänta er? Hur kan det påverka vuxenrelationerna när barnet kommer? L: Sedan får vi inte glömma bort partnern, de känner sig ofta inte sedda inom barnhälsovården. K: Ja, där får vi skärpa oss. Och då är det viktigt att skärpa till oss i vårt dagliga arbete. T.ex. bli bättre på att vara tuffare med vikten av att båda föräldrar är hemma på hembesök, att ställa varannan fråga, att ringa båda föräldrarna och boka besök. L: Och det verkar ju gå och i hand med hela verktygets uppdrag. Det får bli sista ordet! Tack Kerstin! Stjärnfamiljen: Intervju med förälder Malin Olsson Malin berättar om sin familj, som består av henne själv, hennes sambo Suzana och deras son Aston som är två år. L: När ni skulle bli föräldrar, vilket var ert första möte med vården? M: Vi mötte en gynekolog som skulle ta olika medicinska prover och göra en fertilitetsutredning inför en insemination. L: Hur var det mötet? M: Första mötet per telefon var ganska normativt, de frågade Suzana efter hennes man, de frågade varför vi inte kunde få barn, hur länge vi försökt. Heteronormen var väldigt stark, särskilt på telefon när de inte såg oss. De frågade oss också om hur det gick till nu, när vi är två kvinnor. Vi förväntades veta vad som skulle göras och själva göra jobbet med att fixa proverna. Det borde ju finnas rutiner på plats efter så många år med lagen på plats. L: Du fick också göra en faderskapsutredning? M: ja, det fick jag. Och jag fick också skriva under som pappa. L: Vad gör det med dig? M: Ja, att alltid behöva bli påmind om att vara annorlunda, att ständigt behöva komma ut. Det är först i mötet med myndigheter och vården som vi får känna på att vi är annorlunda, vi går ju inte runt o tänker så annars. Vi är ju en familj. L: Ni blev gravida direkt, och då var det dags för MVC. Hur var det? M: Ja, när vi väl fått en barnmorska funkade det bra. Då känner hon oss. Men till exempel på föräldrautbildningarna var det mycket normer. Mycket pappa, även fast vi satt i rummet. Då blir man ju inte inkluderad i språket. Och på tal om jämställdhet: Malin berättar exempel om 7

8 hur det på föräldrautbildningar uppmuntrats till att ni pappor måste hjälpa till hemma nu när mamman har fött barn. Flera föräldrar upplevde detta som förnedrande och kom inte tillbaks. L: Hur var förlossningen? M: Där kände jag mig involverad. De pratade med och vände sig till oss båda. L: Vad skulle personalen göra istället? M: För mig hade det räckt med att personalen säger partner eller förälder, istället för pappa. Sedan kom jag på en annan sak, när vi fick åka ner till Malmö för att ha ett samtal med en kurator för att bli bedömda som lämpliga föräldrar. Där fick vi en del värdeladdade frågor, som vilka manliga förebilder barnet skulle få, eller hur våra familjer tog emot att vi är ett samkönat par. Det känns som att det är frågor som de inte hade ställt till ett heterosexuellt par. Det handlar ju mycket om hur man stället frågor, vilka värderingar man lägger in i begreppet familj. Skulle man då våga vara ärlig ifall man inte har en bra kontakt med sin familj? Man är ju i en beroendeställning. L: Jag sitter och tänker på alla heterosexuella familjer som skaffar barn, som bara blir med barn och inte tänker alls på det man behöver utstå i denna situation BIKUPA Vad tänker ni? Vad väcks inom er? fråga till Malin: tror du att ni blev särbehandlade i de frågor som ni fick inför inseminationen, på grund av att ni är ett samkönat par? M: Just de frågor som handlade om familjens reaktioner på att vi blev ihop till exempel, tror jag inte hade ställts till ett olikkönat par. Jag är lite fascinerad av att detta poppar upp idén om att manliga/kvinnliga förebilder måste finnas inom familjen. Det trodde jag att vi kommit ifrån men det sitter väldigt djupt! Vad konstigt. M: Ja vad tänkte de då med den frågan? Att den här mannen har för egenskaper som inte vi besitter? Det finns ju massa undersökningar om barn till ensamståendeföräldrar mår sämre än barn till par. Svaret är nej. M: Mina/våra generella råd är att vara lite mer neutral, använda ett mer neutralt språk, titta över papper; vad står där? Jag fick till exempel vara med i pappagruppen. Jag var där en gång, sen skaffade jag mig mina egna nätverk. Just det här hela tiden: hur vi pratar, när vi stället frågor: är det frågor vi ställer av intresse? Eller är det för att de är viktiga? L: Att det ibland kan finnas en nyfikenhet? M: Ja men intresse och nyfikenhet. Det kan vara en jättetrevlig dialog. Men ibland undrar man ifall de frågor som kommer upp (frågor om språk, om vad vi kallas oss mamma och mamma?) är relevanta för barnet? Det känns jättekul att vara här och dela med oss med våra erfarenheter. Vi har ju bara velat fokusera på det positiva, men nu när jag fick frågan fick jag möjlighet att reflektera! Tack! 8

9 Kulturkompetens: Intervju med BVC-sjuksköterskan Jeanette Svantesson Jeanette är här i egenskap av att vara processtödjare i Skaraborg, och med erfarenhet av att ha jobbat på BVC Oden som arbetade med kulturkompetens. L: Ni började arbeta med kulturkompetenstemat, varför det? J: Vi hade till kommunen (Falköping) fått en stor andel anhöriginvandring, från Somalia. Och kommunen jobbade en hel del med integration. Och vi på BVC Oden, som är Falköpings största BVC, kände att vi behövde jobba mer med detta område. L: Sen var ni lite irriterade? J: Ja, vi upplevde att de utlandsfödda familjerna kom på outsatta tider, lite när som helst och det störde oss. Sedan uteblev de en del från bokade besök Och vi behövde göra något här. Vi fick också höra på en föreläsning att vi inte skulle berömma de somaliska barnen. Och vi som hade gått ECDP-utbildningar blev helt förvirrade (där ska man ju se och berömma barnen!) L: Vad hände då? J: Vi kontaktade er på KJV och fick hjälp. Vi kom i kontakt med doulor (en tolk/kulturtolk och stödperson vid förlossningen). Vi träffade några somaliska dolour. Vi ställde frågan rätt ut om att berömma barnen, och de skrattade åt oss och sa att det var nonsens. L: Vad hände i er arbetsgrupp? J: Vi började rannsaka oss själva: vad är bra? Mindre bra? Exkluderar vi? Vad gör vi som inkluderar? Vi började jobba med begrepp: vilka har vi med att göra? Vi landade till slut med att: vi möter föräldrar! Vi kommer alla ifrån olika sammanhang. L: Och ni började omsätta det? J: Vi började våga fråga! Vi började vara nyfikna på ett ödmjukt sätt. Frågade om förväntningar, erfarenheter av BVC innan Oden, vad vet ni och vad vill ni veta om oss? Då kunde vi förklara vad som händer här. L: Ni blev tydligare med ert uppdrag helt enkelt. Vad hände då? J: Inga mer uteblivna besök, mindre spontanbesök. Det blev en spegel: vi blev mer öppna, föräldrarna blev mer öppna. Vi tittade även över allt material: vem vänder vi oss till? Vad skriver vi? Mamma, pappa? Du, ni? Vad har man för erfarenhet av att gå till föräldragrupp om man kommer från Somalia. Vi har alltid tolk, på plats eller på telefon. Vi insåg att ni behövde längre tid per besök, det blev i längden en förbättring. L: Hur går det för Oden nu? J: De har alltid längre tid vid läkarbesök med tolk, än utan tolk. De tycker fortsättningsvis att uteblivna besök/spontanbesök är lågt. I och med verktyget så har man nu efter två års tid en timme varje vecka reflektionstid där man byter erfarenheter med varandra. Det spar också tid! L: Sedan blev du processtödjare för En förälder blir till i Skaraborg? 9

10 J: Ja, och då hade vi ett försprång på temat kulturkompetens. Vi tittade över allt material: finns allt översatt? Det fanns ett exempel där kommentaren kom vi har inga utlandsfödda/möter inte den gruppen, så vi behöver inte jobba med detta. Det tyckte vi var intressant, för att det fanns en annan grupp som sa att vi möter inte denna grupp, men det är en bra förberedelse inför den dagen vi gör det! L: Detta kapitel var väl det som väckte mest diskussion? J: Ja, och det är också bra att det väcker diskussion och tankar! Det berikar och lyfter verksamheten. Alla upplever att de här samarbetena vi hade kring En förälder blir till, mellan olika verksamheter, att vi jobbar med olika frågor, olika perspektiv. Det stärker arbetet! Ni kommer att ha görkul! L: Ett spännande exempel på kulturkpompetensarbete kommer från Töreboda Familjecentral? J: De knackade på dörren till migrationsverket, därför att de hade inga egna utlandsfödda på sin BVC, men de hade två migrationsboenden nära. Så de ville hinta om att vi finns!, och startade också Svenska med baby. De översatte sin beskrivning av familjecentralens uppdrag med hjälp av kommunens migationrssamordnare. De bjöd in familjer, skapade integrerade grupper. De åkte också ut till boenden och hade språk- och barnkurser. Det växte, de fick anslag, politikerna såg behovet och en person kunde gå upp i tid. L: BIKUPA och frågor till Jeanette? Jag jobbar på en familjecentral. Har ni lyckats få de utlandsfödda att komma till föräldrautbildningarna? J: Nej, det har vi inte fått till. Där måste arbetet fortsätta. L: I intervjuer vi har gjort med somaliska föräldrar ville de inte ha separata familjegrupper. Men vi vet tester som gjorts på andra platser i Sverige där det blivit väldigt bra. Det är lite olika vad som passar bäst, vilken väg man får gå, verkar det som. Nu ska vi gå igenom verktyget mer konkret! Alla öppnar verktyget! Åsa går igenom verktyget konkret. Det är indelat i fyra olika kapitel, alla är uppdelad på samma sätt: vad är problemet, inspiration, inventering och handling! I alla kapitel ska vi läsa ett antal korta texter som fördjupar. Alla kan läsa alla texter, eller så delar ni upp dem och återberättar för varandra. Texterna finns under rubriken heter Läs det här. För den som är mer nyfiken finns även Mer att läsa. Steg 1: Vad är problemet? Här beskrivs området med fakta, forskning och problemformulering. Steg 2: Inspiration: forskning, inspiration och erfarenheter från andra verksamheter! Sedan finns olika inspirationstexter; hur har andra löst/funderat kring problemet? Steg 3: Inventering hur gör vi nu på vår enhet/verksamhet? Olika sätt att närma sig ämnet! Hur gör din kollega? Hur ser våra väntrum ut? Vilka tidningar har vi? Att konkret gå ut och närma sig ämnet utifrån verksamhetens egna rutiner! Inventeringen ligger till grund för handlingsplanen: vilka problem finns, vad gör vi då? 10

11 Steg 4: Handling. Vad har ämnet väckts för känslor/tankar? Vad fungerar bra? Mindre bra? Vilka slutsatser drar vi och hur gå vi vidare? I handlingsplanen spaltar vi ner: vad ska vi göra? Hur ska vi göra det? När gör vi det? Vem är ansvarig för det? Bocka av när det är klart! Ni kan också ta hjälp från processtödjarna i de olika stegen. Det finns också ett stödkapitel (5) Ord och bild. Detta handlar om kommunikation; vilka bilder/texter finns. Hur skriver vi? Slutligen finns ett kapitel som heter Hjälp att få : har ni kört fast? Är det problem i gruppen? Hur löser vi det? Hur kommer vi vidare? Problem som ofta kan uppstå i förbättringsarbeten. Hur hanterar man dilemmat privat-professionellt? Kanske finns politiska övertygelser? Osv. Hur ska vi arbeta praktiskt med verktyget? Ann-Louise och Karin introducerar det kommande året. A-L: Hur har vi gjort med årsplanen för södra Älvsborg? Det ligger förslag på grupper på borden! Vi har tänkt geografiskt. Familjecentraler arbetar tillsammans. Det rosamarkerade gruppnamnet är sammankallande. Uppgiften är att dra ihop så att man träffas första tillfället så att man kommer igång. Det är upp till er att lösa gruppindelningen på ett annat sätt, så länge vi får info om det. Karin: Det ideala är att ha tre timmar/månad. Men man gör så gott man kan! Lena går igenom Yammer och rutiner kring hur man laddar ner, fyller i och skickar in handlingsplaner. Alla har fått en lapp med instruktioner på hur det går till att ladda ner en handlingsplan. Alla kommer bjudas in per mejl att delta i en sluten Yammergrupp där vi kan byta erfarenheter och ställa frågor. Grupperna pratar nu ihop sig kring hur de ska organisera sig! Frågor: Hur viktigt är det att alla är med vare gång? Lena: det får ni anpassa efter verkligheter. Den som inte är plats kan uppdateras/dagboksanteckningar, korta! Ett annat tips utse en gruppledare vid första mötet det kan vara en ledare per kapitel. Denna har i uppdrag att skicka in handlingsplanen. Reflektionsövning över dagen! Vad känns bra? Mindre bra? Deltagarna samtalar i smågrupper och skriver ner på post it-lappar. Sammanfattning orosmoln Väldigt många lappar handlar om tid! Peder och Lena bemöter oron och säger att ja detta är alltid den stora utmaningen. Vi vet att många av er väldigt tidspressade och man kan bara göra så gott man kan i detta. Alla chefer 11

12 har fått informationen att tid behöver avsättas och att det är uppskattningsvis tre timmar per person och månad. Sammanfattning positiva lappar Kul att få samarbeta ihop med kollegor och andra! Bra struktur, tydighet Bra påminnelse om sådant jag har läst Betydelsefullt och viktigt förbättringsarbete! Vinsten med att få göra något ihop, bara att vara här idag Bra föreläsning Inspirerande bra dag som ger lust att pröva alla verktyg Karin avrundar: Tack för idag! Detta påverkar oss som människor, inte bara i våra yrken! Jag och Ann-Louise finns tillgängliga för er! 12