Ambassadens kartläggning av HBT- situationen i Tanzania. Bilaga: HBT-rörelser/organisationer i Tanzania

Transkript

1 Telemeddelande (A) Sid. 1(6) Mnr DARE/ Ambassaden Dar es Salaam Daniel Axelsson UD-AF Dnr 27 Ambassadens kartläggning av HBT- situationen i Tanzania. Bilaga: HBT-rörelser/organisationer i Tanzania HBT- personer i Tanzania lever under svåra omständigheter. De saknar juridiskt skydd, tillgång till sjukvård och statliga institutioner. Motståndet mot HBT- personer är brett förankrat i samhället. Återkommande trakasserier och övergrepp förekommer mot medlemmar inom de organisationer som försöker lyfta frågan. Ambassadens personal har under hösten träffat representanter från aktiva HBT- organisationer. Ett möte mellan organisationerna och ambassadören har även ägt rum. Givet det begränsade utrymme som finns för att stödja organisationerna, kan ambassaden fungera som en länk mellan dessa och förmedla kontakter till potentiella samarbetspartners. Där öppningar finns kan ambassaden även bedriva påverkansarbete genom dialog, framför allt med andra enskilda organisationer. Det legala ramverket Sexuella relationer mellan män är kriminaliserade enligt tanzanisk lag i sektionerna 154 och 157 i brottsbalken, och kan leda till upp till 30 års fängelse. Sexuella relationer mellan kvinnor nämns dock inte i lagstiftningen, men samhällsklimatet är generellt hårt mot alla samkönade relationer. Zanzibar reviderade sin lagstiftning på området 2004, då kriminaliserades även samkönade relationer mellan kvinnor. Lagen möjliggör nu fängelsedomar upp

2 2(9) till 25 år för samkönade sexuella relationer mellan män, och upp till 7 år för kvinnor. Den juridiska situationen tvingar HBT-samhället att arbeta under jord, då risken att arresteras eller hängas ut inför allmänheten anses stor. MR-situationen för HBT personer Vid ett flertal tillfällen har HBT-personer arresterats, under 2009 sammanlagt 41 personer vid två olika tillfällen. Vid det första tillfället arresterades två aktivister för sedeslöshet och vid det senare tillfället greps 39 deltagare under ett privat möte. Polisen menade att aktivisterna bedrev prostitution, varpå de åtalades för detta under paragraf 176(a) i brottsbalken. Under rättegången nekades aktivisterna borgen, då deras påstådda brottslighet ansågs ha spridande effekt. Aktivisterna sattes i häkte under en kortare tid innan de släpptes fria. 1 Under 2009 lade Tanzania fram sin fjärde periodiska rapport till FN:s råd för mänskliga rättigheter (UNHRC). Rådet uppmanade Tanzania att avkriminalisera frivilliga samkönade sexuella relationer mellan vuxna samt införa lagstiftning med syfte att skydda sexuella minoriteter. Uppmaningarna slogs upp stort i tanzaniska medier, och föranledde ett än hårdare klimat för HBT- personer med omfattande trakasserier samt dödshot riktade mot personer misstänkta för att ha bistått med bakgrundsinformation. I höstas granskades Tanzania inom ramen för UPR (Universal Periodic Review), en process under UNHRC där FN:s medlemsstaters MR-situation var fjärde år granskas av en arbetsgrupp bestående av 47 länder. I rekommendationerna till Tanzania lyfte Sverige, Spanien och Slovenien frågan om HBT- personers rättigheter. Tanzania avvisade dessa med motiveringen att homosexualitet går emot landets traditionella, kulturella och religiösa värderingar och därför var förbjudet. Tanzania hänvisade även till ställningstagandena under betänkandet av dess fjärde rapport om konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, (ICCPR) från 2009 som fortfarande gäller. HBT- personer i Tanzania måste dölja sin sexuella identitet för att undgå stigmatisering och avståndstagande från den egna familjen och för att kunna utbilda sig, arbeta och inneha bostad. HBT- personer uppfattas av den stora allmänheten som mindre värda och homosexualitet uppfattas i stor utsträckning som synonymt med sexarbete alternativt pedofili. Stigmatiseringen och rädslan att bli upptäckt leder till att HBT- personer undviker kontakt med myndigheter och sjukvård. Detta leder till en försämrad hälsosituation inom framför allt gruppen män som har sex med män. Prevalensen av hiv/aids är väsentligt högre inom denna grupp, 12.4 procent, jämfört med befolkningen i allmänhet, 5.6 procent (Baral et al). I Tanzanias 1

3 3(9) strategiska ramverk för hiv/aids (från 2007) inkluderas män som har sex med män som en extra utsatt grupp. Mycket tyder dock på att de intentioner som funnits att utveckla service, mottagande och kunskap kring HBT- personers hiv-prevention, inte lett till några konkreta ageranden, vilket också bekräftas av HBT- organisationerna. För närvarande genomförs en norsk studie, HIV vulnerability and HIV prevention needs among men who have sex with men in Tanzania, i samarbete mellan Oslo universitet och Muhimbili university of health and allied sciences. Övergrepp mot HBT- personer polisanmäls inte på grund av rädsla, risken för förödmjukelse och bristande sekretess. Utsatta individer anser det inte värt risken och undviker hellre att anmäla än att utsätta sig för kränkande behandling av poliser. De organisationer ambassaden träffat vittnar om att ryktesspridningen och smutskastning även leder till att personer förlorar sina arbeten och blir vräkta från sina boenden, vilket förstärker deras utsatthet. Den senaste tidens utveckling I samband med samväldsmötet i höstas uttalade den brittiske premiärministern David Cameron att länder som åtnjuter brittiskt bistånd måste respektera mänskliga rättigheter, inklusive HBT- personers rättigheter. Detta uttalande ledde till starka tanzaniska reaktioner. Utrikesminister Bernard Membe uttalade sig enligt media att Tanzania aldrig kommer acceptera sådana krav, eftersom det strider mot den egna kulturen, moralen och lagstiftningen. Membe förklarade vidare att Tanzania inte tillåter någon rik nation att ge bistånd baserat på oacceptabla villkor enbart för att Tanzania är utsatt. Membe gick till och med så långt att han konstaterade att Tanzania klarar sig utan Storbritanniens stöd, om så krävs. 2 Under ett möte mellan företrädare för ambassaden och Tanzanias vice talman Job Yustino Ndugai gjordes liknande uttalanden. Ndugai gav uttryck för indignation och menade att det var fullständigt oacceptabelt av Cameron att ställa dessa krav. Ndugai föreföll också sakna större insikt om HBTsituationen i Tanzania och avfärdade frågan helt. Under hösten har GALCOT, paraplyorganisationen för HBT organisationer, vid upprepade tillfällen rapporterat till ambassaden om förföljelse och övergrepp på deras medlemmar. Detta skedde efter skriverier i media om Camerons uttalande och efter att GALCOT genomfört en manifestation i 2 Tanzania stands firm on aid-gay rights spat with UK

4 4(9) samband med en jämställdhetsfestival arrangerad av en nätverksorganisation på jämställdhetsområdet, TGNP. HBT rörelser / organisationer I Tanzania finns ett fåtal organisationer som arbetar för HBT- personers rättigheter. Dessa samlas under paraplyorganisationen GALCOT Gays and lesbians coalition of Tanzania, som enligt egna uppgifter är baserade i Dar es Salaam med drygt 1000 medlemmar över hela landet, inklusive Zanzibar och Pemba. Totalt finns sex rörelser som med olika infallsvinklar organiserar HBT personer. Samtliga är små med låg kapacitet och med begränsad erfarenhet av samarbete. Organisationerna förlitar sig helt på frivilliga aktivister. De saknar finansiering, kontorslokaler och kapacitet för påverkansarbete. De har inte heller några kontinuerliga internationella kontakter eller samarbeten. Under senare år har framför allt en organisation drivit på för att etablera och stärka paraplyorganisationen GALCOT, för att på så vis kunna samarbete med internationella aktörer. Den juridiska situationen omöjliggör registrering för den faktiska verksamheten hos myndigheterna. Vissa organisationer löser detta genom att enbart registrera sig som MR organisationer, medan andra väljer att förbli helt inofficiella. HBT- rörelser påpekar dessutom svårigheterna att söka kontakter med etablerade MR- organisationer, på grund av den negativa hållning som finns gentemot HBT- personer inom MR- organisationernas personal. Utmaningar organisationerna själva identifierar är avsaknaden av juridiskt skydd, stigmatiseringen inom polisväsendet och svårigheterna att närma sig medier och övriga civila samhället på grund av den allmänt utbredda negativa attityd gentemot HBT- individer. Tidigare närmanden till andra organisationer har medfört trakasserier, ryktesspridning och förtal, vilket ytterligare cementerar HBT- rörelsernas isolering. Organisationerna identifierar själva bristen på finansiering som största orsaken till avsaknaden av kapacitet. Andra aktörer Idag är ingen ambassad eller nationell givare särskilt aktiv inom området HBT- personers rättigheter i Tanzania. Ett antal organisationer arbetar indirekt med frågorna, exempelvis RFSU inom ramen för projektet Tanzanian Men as Equal Partners, även om projektets innehåll inte specifikt rör HBT.

5 Telemeddelande (A) Sid. 5(3) Mnr DARE/ (9) Ambassaden Dar es Salaam Daniel Axelsson Tidigare har en holländsk organisation, Hivos, stött en ungdomsorganisation för HBT personer, SANA finansiellt. UNFPA följer frågan, men lyfter den inte aktivt och bidrar inte med stöd till någon organisation. Ambassadens kommentar och planerade insatser Givet den legala situationen och det utbredda motstånd som finns i Tanzania gentemot HBT- personer är möjligheterna till insatser från ambassadens sida begränsade. Det hårda klimatet måste hållas i åtanke när frågan lyfts i olika sammanhang, då situationen för individer och organisationer kan påverkas negativt av externa aktioner. Ambassaden kommer lyfta frågan i dialog med andra givare och ambassader samt med de organisationer ambassaden samarbetar med. Vidare kommer insatser genomföras internt på ambassaden för att öka kunskapen om HBT- frågor och dess koppling till mänskliga rättigheter. Ett HBT- perspektiv kan i många fall inkluderas i de pågående programmen. Ambassaden avser också hålla dörrarna öppna och hjälpa till med att länka HBT-nätverken i Tanzania till potentiella samarbetspartners. HJELMÅKER Frågan om Östafrikanska utvecklingsbanken, EADB, har immunitet uppe i Tanzanias högsta domstol, Court of Appeal. Se även ambassadens TM (Dnr 11)

6 6(9) Den 13 och 14 december pågick förhandlingar i Tanzanias högsta domstol Court of Appeal mellan parterna EADB och företaget Blueline Ltd. Även African Development Bank, AfDB, deltog i förhandlingen, där EADB driver frågan om sin immunitet. Kortare Bakgrund: I september 2011 förlorade EADB i sista instans ett mycket långdraget och omdiskuterat rättsfall mot Blueline Ltd. Domslutet innebar att EADB skall betala USD 137 miljoner till Blueline Ltd, en betalning som skulle äventyra EADB:s finansiella bas och framtid. Efter detta domstolsutslag stod EADB:s sista hopp till att ett annat pågående rättsfall, huruvida EADB åtnjuter immunitet eller ej. Även detta fall skulle avgöras i Court of Appeal. Om EADB skulle förlora även immunitetsfallet skulle det innebära inte bara problem för EADB men också andra internationella organisationer med liknande status på immunitetsområdet. Till mångas förvåning och trots att inte målet om immunitet ännu var avgjort dömde i november 2011 High Court of Tanzania EADB att utbetala till Blueline Ltd 137 miljoner USD. Detta bestreds av bankens juridiska företrädare som överklagade domen med hänvisning till utvecklingsbankens immunitet. Beloppet var även felräknat på cirka 20 miljoner USD. High Court of Tanzania beviljade även utmätning av bankens fasta egendom. Även detta bestreds av banken och bägge delarna av fallet kom därför att hanteras i Court of Appeal förra veckan. Eftersom immunitetsfrågan i sig är av intresse för andra internationella organisationer och mot bakgrund av att Afrikanska utvecklingsbanken, AfDB, är samarbetspartner och delägare i EADB, deltog även ADB i veckans förhandling, och hade också uppe en egen prövning om immunitet. Rättegångsförhandlingen Under första dagen argumenterade parterna inför domstolen att slå ihop de två parallella förhandlingarna den redan beordrade utmätningen av fast egendom, samt frågan om immunitet till en förhandling. Detta beviljades och rätten ajournerades till påföljande dag. Andra dagen ägnades till stor del åt juridiska teknikaliteter och procedurspörsmål. Då anförandena baseras på hänvisningar till andra rättsfall och paragrafer i Tanzanisk lag var det stundtals svårt att följa utvecklingen i fallet. EADB representeras av den brittiske advokaten Michael Sullivan, en internationellt erkänt duktig advokat som bland annat drev ett korruptionsmål mot före detta presidenten Chiluba i Zambia. Sullivan ägnade sitt anförande åt EADBs immunitet vilken enligt honom är skyddad av samma internationella

7 7(9) traktat som Världsbanken, IMF m fl. För att styrka detta redovisade Sullivan ett flertal utslag från olika länder där liknande fall hanterats. Blueline Ltd representant, professor Fimbo från University of Dar es Salaam, ägnade sitt anförande åt att konstatera att detta var en kommersiell transaktion varför immunitetsfrågan var irrelevant. Hans auktoritet som professor och det faktum att en stor majoritet av den juridiska kåren i Dar es Salaam haft honom som lärare har helt klart en betydelse i hur argumenten mottogs. Fimbo läts regelbundet kommentera proceduren och motpartens argument, med hänvisning till hans kunnande inom fältet. AfDB:s advokat läste högt ur den lag som reglerar utvecklingsbankernas immunitet, där det tydligt konstateras att banken åtnjuter fullständig immunitet mot juridiska processer i samtliga situationer förutom gällande sin egen inlåning. Hans slutsats var att banken har fullständig immunitet, då detta fall berör bankens utlåning till Blueline och det efterspel detta fått. Efter avslutad förhandling konstaterade rättens ordförande att ett domslut bör kunna presenteras innan årsskiftet. Ambassadens kommentar Ambassaden fanns på åhörarplats under hela förhandlingen. Ett intressant intryck som bland annat delades av EADBs chefsjurist var att rätten tycktes ha större förståelse för immunitetsfrågan än vad den tidigare haft i själva sakfrågan. Under förhandlingar i lägre instanser har rätten lyssnat till, men ej tyckts förstå immunitetens betydelse, varför denna veckas förhandling enligt chefsjuristen ansågs utgöra en betydande skillnad jämfört med tidigare. EADB:s enda återstående möjlighet att vinna detta fall är således genom en hänvisning till immunitet. Även om detta sker har banken ändå på många sätt förlorat, då detta fall, inte minst domstolsbehandlingen av själva sakfrågan, visat på sårbarheten i Tanzanias rättssystem. Detta har också lyfts fram i media och den oro som detta skapar bland investerare och internationella aktörer beskrevs för en tid sedan av bl a av en ugandisk finansman tidigare aktiv inom Standard & Poor s i ett öppet brev publicerat i tidningen East African. En alternativ möjlighet som lyfts fram inom Östafrikanska gemenskapen, EAC, är att fallet tas upp i East African Court of Justice, men än så länge saknar EACJ mandat att ta upp en sådan fråga. Fallet har även fått konsekvenser inom Östafrikanska gemenskapen. EAC, där det nått högsta politiska nivå. Vid EAC:s Council of Ministers möte i Burumbuja för några veckor sedan rekommenderade ministrarna att frågan skulle avhandlas under statschefsmötet den 28 november, ett möte där President Kikwete dock inte deltog. Vid mötet i Bujumbura beslutades dock

8 8(9) att EAC-ländernas justitieministrar skulle mötas för denna fråga, ett möte som dock tycks ha skjutits upp i avvaktan på utslag i Court of Appeal. Tanzanias agerande i denna fråga är ytterligare en del av ett för närvarande ganska problematiskt regionalt integrationsarbete, där många menar att Tanzania genom oförutsägbara manövreringar drar benen efter sig i integrationsprocessen. Samtidigt har Tanzanias finansminister precis varit med och beslutat om en påfyllning av EADB, vilket är en motstridig signal till andra ageranden och uttalanden. HJELMÅKER CC: UD-FMR UD-UP Ben David, Annika Ström, Jakob Mårtensson, Carina Woodford Berger, Prudence Fredriksson, Lisa Hjelmåker, Lennarth van Berlekom, Maria

9 Emanuel, Anders Arvidsson-Hyving, Stellan al Fayadh, Samer Sher, Afzal Theodossiadis, Love Cedergren, Magnus Holmström, Birgitta Schill, Göran Bergsten, Katarina Kampala, Ambassaden Nairobi, Ambassaden Sundelin, Dag 9(9)