TIGGERIFÖRBUD EN BAKGRUND

Transkript

1 TIGGERIFÖRBUD EN BAKGRUND

2 TIGGERIFÖRBUD EN BAKGRUND INLEDNING De senaste åren har tiggeri diskuterats livligt i media och på olika politiska arenor. Vissa debattörer förespråkar en total kriminalisering av tiggeri, andra diverse begränsningar. I Sala, Vellinge och Eskilstuna har lokala politiker redan tagit konkreta initiativ för att införa förbud, men frågan har stött på patrull i juridiska instanser. Vi förväntar oss att fler kommuner kommer försöka införa lokala förbud eller tillståndsplikt under de kommande månaderna, och det är därför viktigt att vi agerar snabbt. Vår ståndpunkt är, som alltid, grundad i de mänskliga rättigheterna. Att förbjuda utsatta människor från att be om hjälp strider mot rätten till yttrandefrihet, och skulle dessutom kraftigt inskränka dessa människors rätt till en tillfredsställande levnadsstandard. Att kräva tillstånd för att få rätt att tigga kan likställas med ett förbud eller i vart fall en kraftig begränsning av möjligheten att be om hjälp. Tillståndsplikt försvårar för människor att tigga för sin försörjning och leder i praktiken med stor sannolikhet till administrativa procedurer som är svåra för människor som lever i stor utsatthet att följa. I det här dokumentet finner du mer information till varför Amnesty International arbetar med frågan och i vilka människorättsprinciper vi lutar vårt arbete mot. BAKGRUND Det finns mellan och utsatta EU-medborgare i Sverige, även om den exakta siffran är okänd. Med begreppet utsatta EU-medborgare menar Amnesty är personer från andra EU-länder (främst Rumänien och Bulgarien) som lever i extrem fattigdom och som tjänar sitt uppehälle genom att tigga, panta burkar eller ta små ströjobb. Majoriteten av dem, men inte alla, är romer. Analfabetismen är utbredd i gruppen. De bor i tillfälliga läger, husvagnar, i skogsdungar eller, under kortare perioder, på härbärgen. Antalet barn i gruppen i Sverige är okänt men det rör sig troligen inte om fler än ett hundratal barn. Flertalet av de vuxna personerna har barn att försörja kvar i hemlandet, vilket är en av de främsta orsakerna till att de är här. Den ökande närvaro i det offentliga rummet av utsatta EU-medborgare som tigger har lett till en flod av antiziganistiska hatbrott och trakasserier mot gruppen. Eftersom åtgärderna om tiggeri och avhysningar inte kompletteras med några för- 2

3 slag om alternativa försörjningsformer för utsatta EU-medborgare i Sverige, måste utspelen tolkas som att deras egentliga mål är att få människorna att lämna landet och återvända till sina hemländer. Detta för tankarna till hållningen i den statliga utredningen om lösdriveri från 1923 som tydligt uttryckte att enda sättet att bli av med de människor romer som ansågs oönskade i Sverige var att göra livet så svårt som möjligt för dem här med förhoppningen att de skulle söka sig någon annanstans: Då zigenarnas inordnande i samhället hos oss synes vara ett olösligt problem, är enda utvägen att få zigenarna ut ur landet Deras försvinnande ur landet [kan] icke nås på annat sätt, än att starka inskränkningar läggs på deras rörelsefrihet, att de finna med sin egen fördel förenligt att lämna landet, och utvandra till ett land med för dem gynnsammare förhållanden. SOU 1923:2, Förslag till lag om lösdrivares behandling. Vid sidan av de tydliga historiska parallellerna finns det en mängd anledningar till oro över förslagen som ska få bort tiggeriet utan att föreslå alternativa möjligheter till försörjning. FATTIGDOM OCH DISKRIMINERING Den fattigdom och den strukturella diskriminering som är anledningen till att romska utsatta EU-medborgare söker sig till Sverige och andra EU-länder kommer inte att försvinna för att tiggeri förbjuds eller försvåras. Det är också osannolikt att människor som saknar möjlighet att försörja sig i sina hemländer kommer att sluta komma till Sverige för att tiggeriet här försvåras. Det som skulle kunna hindra mycket fattiga människor från exempelvis Rumänien och Bulgarien att ta sig hit skulle vara avskaffandet av den fria rörligheten för EU-medborgare, vilket i förlängningen skulle kräva att Sverige lämnar EU, eller krav på viss socioekonomisk status för att omfattas av EU:s fria rörlighet, vilket skulle strida mot EU-rätten. Tiggeriförbud eller begränsningar kan marginellt minska antalet synliga tiggande individer på gatorna, men mycket fattiga utlänningars närvaro i Sverige kommer att bestå. I Köpenhamn, där tiggeri redan är förbjudet, har ett förslag diskuterats som gick ut på att förbjuda affärer från att lämna ut kontanter till pant, eftersom tiggeriförbudet uppenbarligen inte ledde till att de utsatta EU-medborgarna försvann från Danmark. 1 3

4 KRIMINALITET Om fattiga arbetslösa människor utan utbildning inte längre tillåts tigga eller om tiggeri avsevärt försvåras kommer de att försöka försörja sig och sina familjer på andra sätt. Så länge andra legala försörjningar inte möjliggörs finns risken att personer söker sig till kriminella och/eller potentiellt farliga aktiviteter som stöld, häleri och prostitution. Med stor sannolikhet skulle människohandeln öka eftersom de utsatta grupperna skulle bli än mer desperata och därmed ett lättare rov för kriminella ligor. Stigmatiseringen av personer som tigger, vilken redan är avsevärd, skulle förstärkas om delar av deras beteende kriminaliseras. Detta skulle öka utsattheten och bidra till en föreställning om att individer i den här gruppen är i praktiken rättslösa. Svåra livssituationer skulle göras än svårare, samtidigt som polisväsendet skulle belastas ytterligare. HEMLÖSHET Så länge människor inte har någonstans att sova kommer de att fortsätta att söka efter vila i det offentliga rummet. I nuläget satsas stora summor på att avhysa utsatta EU-medborgare, sanera utrymmen och handlägga nödbiståndsprövningar som uppstår på grund av akut hemlöshet. Det här är utgifter som istället skulle kunna läggas på enkla men trygga och legala boendealternativ. Sådana finns redan på sina håll i landet, t ex i Lund och på Gotland som erbjuder helårshärbärge under en längre tid. Vid sidan av ekonomiska fördelar och att nedskräpning och andra olägenheter kan undvikas leder legala boenden också till att kontakterna med myndigheter underlättas. Därigenom kan personer som far illa, inklusive barn, lättare identifieras. Eftersom vatten och sanitet finns till hands kan sjukdomsspridning bättre förhindras och fysisk och psykisk ohälsa inom gruppen fångas upp. 2 Personernas möjligheter att lära sig svenska och att hitta annan försörjning än tiggeri ökar om de har en trygg plats att sova på - och de har en adress att uppge till presumtiva arbetsgivare. ATT BE OM HJÄLP SKA INTE KRIMINALISERAS Enligt straffrättslig doktrin används kriminalisering för att komma åt ett förkastligt beteende i samhället. Att be om hjälp bör aldrig klassificeras som ett förkastligt beteende. Även en begränsad kriminalisering eller tillståndsplikt skulle signalera att det i Sverige betraktas som klandervärt att be andra om ekonomiskt stöd. Vidare måste alla former av kriminalisering rikta in sig på ett generellt beteende, inte på en viss grupp. Det innebär att olika former av vädjan om ekonomiskt stöd skulle omfattas, inklusive välgörenhetsorganisationernas bössor och kollekt i kyrkan. Genom en kriminalisering av just sättet att be om pengar som yttrar sig som tiggeri utpekar staten än en gång gruppen romer som kriminella. 4

5 Vitboken om behandlingen av romer i Sverige under 1900-talet visar att detta synsätt har en lång och problematisk historia i Sverige. 3 ATT SAMARBETA SKA INTE KRIMINALISERAS Vissa förslag syftar till att förbjuda människor att tjäna pengar på andras tiggeri. Hur ett sådant förbud skulle utformas vet vi ännu inte, men eftersom exploatering och andra former av utnyttjande redan är kriminaliserade finns anledning till oro över detta nya förbud. Om att tjäna pengar på andras tiggeri tolkas brett, utan krav på att otillbörliga medel som tvång eller vilseledande skulle ingå i brottsbeskrivningen, kan detta komma att omfatta samarbete personer emellan. Det skulle innebära, exempelvis, att om två personer delar på bördan så att en av dem tigger medan den andra passar bådas barn eller söker gemensam sovplats så skulle den senares beteende kunna kategoriseras som brottsligt. Frivilligt samarbete kring en verksamhet som i sig inte är brottslig ska inte heller kriminaliseras. Förslaget skulle leda till ytterligare utsatthet eftersom personerna i fråga skulle tvingas till större isolering och risktagande. MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER Enligt EU-rätten har EU-medborgare rätt att resa till och vistas i andra EU-länder under tre månader utan andra krav än att de har en giltig ID-handling, men många utsatta EU-medborgare stannar under mycket längre tid än så. Många är också här i kortare sammanhållande perioder men återkommer gång på gång. Även om EU-medborgares vistelse i andra medlemsstater regleras av EU-rätten betyder det inte att de inte också omfattas av skyddet för mänskliga rättigheter enligt de konventioner som Sverige har förbundit sig att följa. Enligt folkrätten gäller mänskliga rättigheter alla individer som befinner sig inom en stats territorium. Mänskliga rättigheter är med andra ord inte knutna till medborgarskap eller uppehållsrätt. Ett förbud mot tiggeri, eller begränsningar med samma faktiska effekt som ett förbud, skulle vara oförenligt med flera av de människorättskonventioner Sverige har ratificerat. Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter, Nils Muiznieks, menar att förbud mot tiggeri är per definition diskriminerande och att de bottnar i djupt rotade negativa föreställningar om hemlösa personer och okunskap om de svårigheter de lever under och den diskriminering de tvingas utstå. Muiznieks har noterat att termerna tiggare och rom i många länder i Europa på senare år blivit i princip utbytbara, och att romer i media tenderar att beskrivas som att de kommer till Västeuropa i stora antal för att utnyttja värdstaternas välfärdssystem. Muiznieks har beskrivit tiggeriförbuden som försök att krimina- 5

6 lisera romers närvaro i det offentliga rummet. Detsamma skulle gälla i Sverige om tiggeriförbud eller begränsningar av utsatta människors möjligheter att tigga skulle införas här. Vidare är åtgärder som syftar till att få en viss grupp (romer) att sluta tigga, och som också drabbar just den romska gruppen, per definition diskriminerande. FN:s särskilda rapportör om extrem fattigdom och mänskliga rättigheter, Magdalena Sepúlveda, har konstaterat att kriminalisering av tiggeri strider mot principerna om jämlikhet och icke-diskriminering i och med att de öppnar för en godtycklig tillämpning av lagen och att de ökar risken att fattiga personer utsätts för våld och trakasserier Människorättsorganisationen Läkare i världen vittnar om att upprepade avhysningar leder till akuta, och för samhället kostsamma sjukdomstillstånd: 3. Den mörka och okända historien. Vitbok om övergrepp och kränkningar av romer under 1900-talet, Ds 2014:8, 4. Se tredjepartsinlaga från European Roma Rights Center i fallet Lacatus mot Schweiz, 2016: upload/file/third-party-intervention-lacatus-v-switzerland-22-august-2016.pdf. 6