Människan är en social varelse. Familj och släkt är viktiga sociala byggstenar.

Transkript

1 Umgänge över generationerna UMGÄNGE ÖVER GENERATIONERNA ÅSA NILSSON Människan är en social varelse. Familj och släkt är viktiga sociala byggstenar. Men också vänner. De senaste årens SOM-undersökningar visar att cirka en tredjedel av Sveriges åringar umgås med sina vänner flera gånger i veckan, och att cirka två tredjedelar gör det åtminstone varje vecka. Vidgar vi detta slags kriterium för socialt beteende till umgänge minst varje månad, kan vi räkna med 9 av 10 sociala svenskar. 1 Socialt umgänge människor emellan är ett kitt som främjar förståelse och inlevelse - förmåga i andra människors liv och situation. Det sociala livet blir på så vis mer än en privat angelägenhet; umgänge över olika gränser kön, ålder, nationalitet, yrke, socioekonomi ökar insikten om hur samhället och dess olika instanser ser ut och upplevs ur olika perspektiv. Under senare år har inte minst betydelsen av umgänget över generationsgränserna diskuterats. Det har sagts att yngre och äldre umgås i minskande utsträckning. Att samhällets olika former och funktioner blivit alltmer åldersuppdelade: vi bor isär, vi ägnar oss åt olika fritidsaktiviteter, vi tar del av olika medier, vi närmar oss ny teknologi olika snabbt, vi har olika sätt att utrycka vårt engagemang allt med resultatet att de åldersgemensamma referensramarna krymper. Studier av ålderssegregation har som regel utgått från hur yngre och äldre skiljer sig åt just ifråga om sådant som valet av fritidsaktiviteter och inriktning på engagemang. Det finns däremot få representativa studier av i vilken grad människor över huvud taget umgås över generationsgränserna. Det här kapitlet är ett första försök till en sådan beskrivning. Först dock en mer allmän översikt över svenskarnas um gängesvanor. Umgängesvanor Vissa människor är mer sociala än andra. Inte helt överraskande är ålder en viktig faktor i sammanhanget, särskilt när det handlar om det mest frekventa umgänget (tabell 1). Bland åringar umgås 76 procent med vänner flera gånger i veckan; andelen krymper därefter med stigande ålder till dess vi närmar oss de fyrtio, då det högfrekventa umgänget stabiliseras till att gälla var fjärde, var femte individ oavsett hur långt vi sträcker oss upp i åldrarna. Sätter vi gränsen för ett socialt aktivt liv vid umgänge med vänner minst någon gång i veckan är andelen sociala åringar 93 procent; även här minskar andelen mest fram till fyrtiostrecket i de redovisade åldersgrupperna över fyrtio år varierar andelen mellan 56 och 62 procent. Vad är då avgörande för vårt sociala liv efter de fyrtio; vad mer än ålder spelar in? 433

2 Åsa Nilsson Tabell 1 Andel som umgåtts med vänner den senaste månaden respektive veckan efter ålder, 2001 (procent) Flera gånger Minst någon Minst någon Antal Ålder i veckan gång i veckan gång i månaden personer år år år år år år år år Samtliga Kommentar: Frågan ingår i ett större batteri om fritidsvanor; frågans formulering lyder Hur ofta har Du under de senaste 12 månaderna gjort följande saker?, med delfrågans formulering: Umgåtts med vänner. I procentbasen ingår samtliga personer som besvarat åtminstone någon del av frågebatteriet. Det finns en liten generell tendens till att kvinnor är mer socialt aktiva än män. Bland kvinnorna uppger 67 procent att de under de senaste tolv månaderna umgåtts med vänner åtminstone någon gång i veckan, bland männen 64 procent. Men bryter vi ner svaren på olika åldersgrupper visar det sig att könsskillnaden varierar betydligt i storlek och tvärtom är den omvända på sina håll. När pensionsåldern är passerad tycks dock det generella mönstret vara att kvinnor umgås med vänner i högre utsträckning än män. Andra faktorer som vid en första anblick tycks vara av betydelse för intensiteten i umgänge är utbildning, om man bor i storstad eller på landet, om man bor i lägenhet eller i hus, om man är ensamboende eller sambo/gift, om man har barn eller ej, om man studerar, är arbetslös eller arbetar. Det generella mönstret är att studerande, ensamstående och ensamboende utan barn och boende i lägenhet i en av våra tre storstäder är mer socialt aktiva än lågutbildade, förvärvsarbetande, samboende och gifta föräldrar på landsbygden. Den första raden egenskaper är dock samtidigt de ungas egenskaper i långt högre utsträckning än de äldres och många av egenskaperna hänger dessutom samman med varandra. Även här är det alltså viktigt att ta hänsyn till ålder när man försöker se vilka faktorer som kan tänkas hänga samman med ett socialt aktivt liv. Oavsett ålder har det betydelse om man bor själv eller inte, särskilt för det mer högfrekventa umgänget. Totalt sett umgås 73 procent av de ensamboende med vänner varje vecka, att jämföra med 63 procent av dem som sambor med någon annan vuxen. Att ha barn har precis som samboende en negativ inverkan på vänumgänget: 80 procent av dem utan (egna) barn träffar sina vänner minst varje vecka, mot 59 procent 434

3 Umgänge över generationerna av dem med barn. Skillnaden minskar dock alltefter man kommer upp i åldrarna och för dem över sjuttio saknas ett entydigt mönster; andelen som träffar sina vänner flera gånger i veckan är i denna grupp till och med större bland dem med egna barn. Om vi ser enbart till de yngre (under 25), tycks det vara så att studielivet är förknippat med ett mer frekvent socialt umgänge jämfört med arbetslivet; ifråga om äldre studenter saknas dock ett entydigt samband. Vilken utbildningsgrad man har tycks i övrigt inte ha någon konsekvent betydelse för det sociala umgänget. Men däremot tycks det vara något i tjänstemannayrket som inte är förenat med ett aktivt socialt umgänge i samma utsträckning som är fallet för arbetare och egenföretagare. Att storstadsmänniskor har ett mer högaktivt socialt liv än andra, särskilt jämfört med dem som bor på landsbygden, gäller fram till pensionsåldern. Totalt sett träffar nästan hälften (47 procent) av storstadsborna sina vänner flera gånger i veckan, jämfört med en dryg fjärdedel av de boende på landsbygden (26 procent). Det verkar vara den aktuella miljön som spelar in här; var någonstans i Sverige man är uppvuxen tycks helt sakna betydelse. Ser vi däremot till dem som är uppvuxna utanför landets gränser, minskar andelen som ofta umgås med sina vänner: 66 procent av de svensk - födda umgås med vänner minst varje vecka, 55 procent av första generationens invandrare. Antalet svarspersoner medger inte statistiskt säkra jämförelser mellan olika åldersgrupper härvidlag, men den tendens som kan anas i materialet pekar på att den generella skillnaden vi ser i umgänget mellan uppvuxna i Sverige och utanför minskar/ försvinner uppåt i åldrarna. För att summera: vad är det som avgör om man fortsätter att umgås flitigt med vänner när man passerat de fyrtio? Att vara kvinna tycks bidra i något liten men tämligen försumbar utsträckning (59 procent av kvinnorna över fyrtio umgås med vänner varje vecka, 56 procent av männen). Att inte bo samman med någon annan vuxen har en mer uppenbar inverkan på det sociala umgänget i övrigt (66 procent mot 54 procent för sammanboende), liksom i någon mån att inte ha barn (63 procent mot 57 procent för föräldrar). Att bo centralt i Stockholm, Göteborg eller Malmö i stället för på landsbygden har även det en positivt effekt på det vänsociala umgänget (66 procent mot 55); i första hand gäller effekten umgänget flera gånger i veckan (32 procent mot 20). Att undvika tjänstemannasektorn tycks för övrigt vara ett klokt val för den som värdesätter ett rikt socialt liv (eller om det nu är så att socialt mer aktiva personer i mindre utsträckning alls överväger den yrkesbanan): bland tjänstemän/ akademiker över fyrtio umgås 17 procent med vänner flera gånger i veckan att jämföra med arbetarnas respektive egenföretagarnas andel på 28 procent. Skillnaden minskar dock om gränsen för socialt umgänge sätts vid åtminstone någon gång i veckan: 54 procent för tjänstemän/akademiker mot arbetarnas 60 och egenföretagarnas 61 procent. Men är ett socialt liv då något att sträva efter? Låt oss nöja oss med att konstatera att de som oftast umgås med vänner är de som säger sig vara mest nöjda med livet (tabell 2). Av dem som under det senaste året umgåtts med vänner flera gånger i veckan är 36 procent mycket nöjda med livet, av dem som umgåtts mer sällan än någon 435

4 Åsa Nilsson gång per kvartal är motsvarande andel 24 procent. I den senare gruppen hittar vi i stället 8 procent som inte alls är nöjda mot 1 procent bland dem med ett mer flitigt socialt umgänge. Det är framför allt före femtioårsåldern som umgänget spelar roll för hur man trivs med livet. Tabell 2 Nöjd med livet, efter umgänge med vänner, 2001 (procent) Någon gång Någon gång Någon gång Flera gånger Mer sällan i kvartalet i månaden i veckan i veckan Samtliga Mycket nöjd Ganska nöjd Inte särskilt nöjd Inte alls nöjd Summa Antal personer Umgänge över generationerna Vem umgås man då med; hur ser de sociala umgängesstrukturerna ut i åldershänseende? I Riks-SOM 2001 ställdes inom ramen för ett nytt forskningsprojekt 2 frågan om hur ofta man på fritiden brukar umgås med personer utanför familjen i olika åldrar. 3 De åldersgrupper som utgjorde delfrågorna framgår av tabell 3a och 3b; grupperna omfattar som synes olika stora åldersintervall, en konsekvens av att indel - ningen i första hand är gjord i syfte att fånga upp de mer generella faserna i livet: tonår (15 19 år), ungdom/unga vuxna (20 34 år), medelålder (35 64 år), vital pen - sionsålder (65 79 år) samt ålderdom (80 85 år). Skillnaden i intervallstorlek dvs. att människor i olika åldrar ingår i åldersgrupper med olika stor åldersbredd komplicerar delvis en analys av hur umgänget ser ut inom och utom olika åldersgrupper, men indelningen är inte desto mindre förtjänstfull när man vill studera i vilken mån människors sociala nätverk omfattar personer som kan sägas befinna sig i olika livsfaser. För det första kan konstateras att vårt sociala umgänge i första hand sker inom ramen för vår egen (vidare) åldersgrupp. Av de gråskuggade fälten i tabell 3a och 3b framgår att åringar i första hand umgås med människor under 20 år, åringar med andra åringar osv. I en grupp håller dock inte denna generella regel; åringar umgås mer med gruppen åringar än med sin egen åldersgrupp ett rimligt resultat med tanke på vad dagens genomsnittsålder på kring 80 år innebär. Men redan hos gruppen åringar ser vi hur man utöver den egna åldersgruppen oftare har sitt umgänge nedåt än uppåt i åldrarna. För det andra återspeglar resultaten tydligt det faktum att yngre generellt umgås mer flitigt med vänner jämfört med äldre (jfr. ovan). Gruppen åringar umgås flitigast inom den egna gruppen men också generellt; det gäller på vecko- såväl som 436

5 Umgänge över generationerna på månadsbasis. Samtidigt visar resultaten hur äldre i något större utsträckning än yngre umgås med människor i åldrar långt från den egna; andelen pensionärer som umgås på veckobasis med vänner under 20 år är större än andelen under 20 år som umgås med pensionärer. Sett till månadsumgänge gäller detta förhållandet dock bara om vi skiljer ut de äldsta pensionärerna. Tabell 3 Andel som umgås med personer utanför familjen i olika åldersgrupper, 2001 (procent) a: Minst någon gång i veckan Åldersgrupp: I umgänget: år år år år år Samtliga Under 20 år år år år år eller äldre Antal personer Kommentar: Antal personer avser lägsta antal svarspersoner per delfråga och åldersgrupp. b: Minst någon gång i månaden Åldersgrupp: I umgänget: år år år år år Samtliga Under 20 år år år år år eller äldre Antal personer Kommentar: Se ovan. Om vi fortsätter att fokusera umgänget utanför den egna åldersgruppen, men bortser från vilka åldersgrupper detta gäller, visar det sig att andelen som alls umgås utanför den egna åldersgruppen är förhållandevis jämnstor över åldrarna både sett till veckooch månadsfrekvent umgänge. Andelen med ett veckoumgänge utanför egna åldersgruppen varierar mellan 51 procent (80 85 år) och 67 procent (15 19-år). 437

6 Åsa Nilsson Motsvarande andel beträffande månadsumgänget varierar mellan 68 procent (80 85 år) och 84 procent (20 34 år). Det är alltså framför allt via det flitigare umgänget inom den egna åldersgruppen som de yngre skiljer ut sig. Sammanfattningsvis kan konstateras att yngre visserligen umgås mer, men att de socialt aktiva bland äldre har en större åldersspridning i sitt umgänge. Om vi bortser från det faktum att åldersgrupperna är av varierande storlek och skapar ett index utifrån hur många av de specificerade åldersgrupperna som ingår i det månatliga umgänget på individnivå, erhålls ett redskap för att studera hur ålders - bredden i umgänget hänger samman med andra egenskaper hos individer. Indexet antar då ett värde mellan 0 (inget månatligt umgänge) och 5 (umgås med samtliga specificerade åldersgrupper minst varje månad). Av de sammanlagt drygt personer som svarat på hur ofta de umgås med varje åldersgrupp är det 5 procent som umgåtts med samtliga grupper senaste månaden och 4 procent som inte umgåtts med några vänner, oavsett ålder. Resterande 91 procent fördelar sig relativt jämnt över antalet grupper i umgänget. Använder vi samma index för att jämföra yngres och äldres åldersbredd i umgänget, erhåller vi resultatet att den yngsta gruppen, åringarna, umgås med i genom - snitt 2,6 av de specificerade åldersgrupperna medan den äldsta gruppen, åringarna, umgås med 2,0 grupper. De övriga åldersgruppernas genomsnitt följer denna riktning; åringarnas respektive åringarnas genomsnitt är 2,5 och åringarnas 2,4. Resultaten om åldersbredden i umgänget kopplat till vad vi tidigare sett ifråga om olika åldersgruppers umgänge med andra åldrar, visar att yngre jämfört med äldre visserligen umgås betydligt mer flitigt med sina vänner, hämtade från totalt sett något fler åldersgrupper/livsfaser, men samtidigt i mindre utsträckning umgås med människor som befinner sig längst bort i åldershänseende, dvs. med de äldsta i samhället. Det är (som vi såg i tabell 3a och 3b) långt ifrån alla under trettiofem som regelbundet umgås med äldre. Frågan är nu vilka unga det är som främst svarar för umgänget med äldre. Med utgångspunkt i det umgänge som äger rum åtminstone någon gång i månaden, visar resultaten att unga kvinnor i större utsträckning än unga män umgås med vänner som uppnått pensionsåldern; det gäller 35 procent av kvinnorna mot 25 procent av männen. Det gäller vidare i högre grad dem som är samboende (33 procent mot 23 procent för ensamboende), liksom dem med egna barn (34 procent mot 29 för dem utan). Det finns också tendenser i materialet som pekar mot att unga som bor utanför storstäderna, särskilt ute på landsbygden, i större utsträckning inkluderar äldre i sitt sociala nätverk än vad unga i storstäderna gör. Om vi i stället fokuserar de äldre med ett generellt mindre frekvent socialt umgänge vad karakteriserar dem som umgås med yngre? Det visar sig att de egenskaper som tycks bidra till ett åldersöverskridande umgänge bland de yngre inte rakt av kan användas för att beskriva de äldres umgänge med yngre. Till exempel är andelen ålderspensionärer som minst varje månad umgås med vänner under trettio - 438

7 Umgänge över generationerna fem i princip densamma bland männen som bland kvinnorna (41 respektive 40 procent). Liksom hos yngre finner vi däremot att egna barn tycks fungera som ett åldersöverskridande socialt kitt även om barnens funktion måste antas se annor - lunda ut i äldres sociala nätverk jämfört med i yngres. Samboende verkar dock sakna betydelse för äldres umgänge nedåt i åldrarna. I stället tycks utbildningsfaktorn ha viss betydelse: det finns en tendens i materialet att personer med (åtminstone) en gymnasieutbildning (eller motsvarande) i högre grad inkluderar yngre i sin umgängeskrets än de utan (46 mot 38 procent), liksom de som identifierar sig som tjänstemän/ akademiker respektive egenföretagare jämfört med arbetare. Ett ålderssegregerat samhälle? Vi har sett att umgängesmönstren tenderar att variera en del beroende på våra mer grundläggande egenskaper inte minst vår ålder. Och även om analysen pekar på en hel del umgänge över generationsgränserna, tycks människans sociala natur inrymma ett inte oväsentligt mått av ålderssegregering. Vi umgås inte hur som helst över åldersgränserna. Av resultaten framgår hur yngre, mitt i den socialt mest aktiva fasen av livet, i första hand bygger sitt sociala nätverk på relationer med människor som i ålder inte avviker alltför mycket från dem själva. Detta är knappast något att förvånas över; ungdomstiden innebär ju för de flesta just att vända sig bort från den äldre (föräldra-)generationen för att i stället bygga upp ett eget nätverk av jämnåriga. Men vi har också sett hur vänskapskontakterna någonstans mellan 35 och 64 år tenderar att vända sig nedåt i åldrarna i högre grad än uppåt. Ungdom attraherar inte bara ungdomar. Frågan som inställer sig är hur länge ungdomsfasen egentligen varar och hur dagens samhälle kan tänkas skilja sig från gårdagens i detta avseende. Var det samma faktorer som var avgörande för umgänget mellan människor för ett sekel sedan som i dag? Eller har samhällets sociala nätverksbyggen påverkats av att de rumsliga dimensionerna krympt till följd av kommunikationsteknikens landvinningar? Eller har kanske ålder alltid varit en av de mer betydande faktorerna i mellanmänskliga relationer? Det sägs att en människas kön är det första vi registrerar när vi möter en okänd; hennes ålder är något annat de flesta av oss försöker avgöra mer eller mindre automatiskt. Vad man sedan menar när man beskriver någon som ung eller gammal är en annan sak. I Riks-SOM-undersökningen 2001 ingick en fråga som mycket enkelt gick ut på att svarspersonen skulle fylla i det år vid vilket man bedömde att en människa blir medelålders. Frågan resulterade i svar allt mellan 15 och 90 år även om bedömningarna i ytterkanterna hörde till ovanligheterna. Tar vi bort fåtalet svar som ligger under 25 och över 80 4, erhålls ett medelvärde på 47 år (med en standardavvikelse på 7,3 år). Svarspersonerna tenderade att svara med jämna år: 35, 40, 45 år etc.; nio av tio svar lade sig mellan 40 och 60 år och hälften mellan 45 och 50. Inte helt överraskande skiljer sig bedömningen åt mellan unga och gamla. Men samstämmigheten tycks ändå ganska god: bland de yngsta där gränsen sattes som 439

8 Åsa Nilsson lägst blev medelvärdet 43 år; bland de äldsta där gränsen sattes som högst 52 år. I övrigt varierade synen på medelålderns inträde med egen ålder enligt en rak regressionslinje ju äldre man är, desto högre sätter man gränsen. Vi tenderar alltså att skjuta ålderdomen framför oss. Att anpassa vår syn på medelåldern alltefter åren går är ett sätt. Att umgås med yngre kan vara ett annat. Noter 1 Enligt Riks-SOM-undersökningen 2001: 32, 66 respektive 90 procent. 2 Projektet har namnet Äldre i samhället och finansieras av utredningen Senior Ansvariga forskare är Sören Holmberg och Lennart Weibull. 3 Frågan kunde valideras med hjälp av den tidigare redovisade umgängesfrågan i det större frågebatteriet om fritidsvanor. På aggregerad nivå var överensstämmelsen mellan resultaten för de bägge frågorna mycket god. Andelen som i den ålders - specifika frågan svarat att man brukar umgås utanför familjen med åtminstone någon av åldersgrupperna minst någon gång i månaden skilde sig som mest 3 procentenheter från andelen som i det större frågebatteriet angett att man senaste året umgåtts med vänner minst någon gång i månaden. Begränsar vi oss till veckoumgänget var skillnaden som störst 9 procentenheter. Genomgående var det den åldersindelade frågan som resulterade i störst andel (där skillnader förekom). Den tolkning som ligger nära till hands är att minnet generellt tenderar att bli hjälpt av att man konkretiserar frågan, i det här fallet i det att man ber svars - personen beakta män niskor i sin omgivning i olika åldrar och därmed bättre påminner om det umgänge han/hon haft den senaste tiden. Om vi ser till hur en och samma person besvarat de två frågorna visar det sig att 86 procent av dem som sade sig under det senaste året ha umgåtts med vänner minst någon gång i veckan samtidigt svarade att de brukade umgås med någon åldersgrupp åtminstone någon gång i veckan. Överensstämmelsen var sämre hos dem med mindre intensivt umgänge. 4 Totalt 12 av svar. 440