Skogsbruket 4 KVALITET TILL MINSTA KOSTNAD ANDELEN MASSAVED AVGÖR BESTÅNDETS GROVLEK OCH STAMANTAL AVGÖR NETTOT.

Transkript

1

2 Skogsbruket ORGAN FÖR SVENSKBYGDENS SKOGSHUSHÅLLNING I FINLAND NR ÅRGÅNG 75 4 KVALITET TILL MINSTA KOSTNAD I PLANTSKOGSVÅRD ÄR TID DEFINITIVT PENGAR ANDELEN MASSAVED AVGÖR BESTÅNDETS GROVLEK OCH STAMANTAL AVGÖR NETTOT. VÄRMEBEHANDLAT TRÄ EN NYHET SOM BLIVIT POPULÄR VÄRMEBEHANDLAT TRÄ ÄR EN MODEFLUGA IDAG. PEFC, FSC ELLER BÅDA BLIR DET DUBBELCERTIFIERING ÄVEN HOS OSS? DUBBELCERTIFIERING ÄR KNAPPAST AKTUELL I SVENSKFINLAND. SKOGLIG RÅDGIVNING RÅDGIVNING ÄR VIKTIG FÖR ATT KONTINUITETEN BIBEHÅLLS. DAGS ATT SE UPP FÖR GREMMENIELLA REDAN I ÅR FINNS DET RISK FÖR OMFATTANDE ANGREPP. SKOGEN GER 83 EURO PER HEKTAR AVVERKADE VIRKESMÄNGDER OCH VIRKESPRISERNA ÄR AVGÖRANDE FÖR HUR STORA INKOMSTERNA BLIR. VINNANDE IDÉER SNILLEBLIXTAR HAR SETT DAGENS LJUS. PÅ OMSLAGET: ETT YPPERLIGT SÄTT ATT NJUTA AV VÅRSOLEN! FOTO: GUNNAR SALINGRE 2

3 Skogsbruket Utgivare Föreningen för Skogskultur rf Redaktion Orrspelsgränden 4, Helsingfors tfn: (09) fax: (09) Sampo: Aktia Bank: FöreningsSparb. Sverige Chefredaktör Tage Fredriksson tfn: Ledaren?? ??? Redaktionssekreterare Gunnar Salingre tfn: Redaktör Gerd Mattsson-Turku tfn: Fasta medarbetare Anne Manner tfn: Christian Hildén tfn: Heimhällen Oy Ab Ombrytning Margita Lindgren, Ekenäs Tryckeri Adressförändringar och prenumerationer Margita Törnroth tfn: Annonser: Oy Adving Ab / Ingmar Qvist Kärrbyvägen Nylands Degerby tfn (09) fax (09) ingmar.qvist@adving.inet.fi En helårsprenumeration (11 nummer) kostar 33 i Finland, i Sverige 300 SEK och i övriga länder 40. Halvår (6 nummer) kostar 20 i Finland, i Sverige 180 SEK och i övriga länder 24. ISSN Ekenäs Tryckeri Ab, Ekenäs

4 Skogsvård Kvalitet till minsta kostnad I PLANTSKOGSVÅRD ÄR TID DEFINITIVT PENGAR. NOGGRANT VALD TIDPUNKT ÄR EN GOD HJÄLP I ATT FÅ BÄSTA SKOGSVÅRD TILL MINSTA MÖJLIGA PRIS, ELLER MED MINSTA MÖJLIGA ARBETS- INSATS. En snabb blick i skogsarbetarens taxabok bekräftar det alla vet: ju högre stamantal per hektar och ju grövre stammarna är, desto längre tid tar röjningen. Det är ingen idé att sucka över ofrånkomliga fakta. Istället gäller det att se över sin egen situation. Med ögonen på plantskogen och med vård i rätt tid maximeras nyttan och kostnaderna hålls i schack. Det är en ekvation som går att lösa. Låt inte hotet bli för stort Tallplantor med lövsly som sällskap är högriskskogar. Lövsly växer betydligt snabbare än tallplantor, och på bara några år har slyet skaffat sig ett ordentligt försprång. Taxor och praktik ger vid handen, att rätt röjningstidpunkt är precis i det ögonblick, när plantskogen blir hotad. Speciellt tallen behöver avkvistas för att uppnå god kvalitet, varför en alltför tidig åtgärd är förkastlig ur skogens synvinkel. Å andra sidan tolererar plantskogen inga långa väntetider. Förlorad tillväxt, tappad styrka och plantdöd är snart ett faktum. Allt större arbetsinsats krävs, ju längre beståndet får stå och vänta på vård. En centimeter höjer kostnaden En jämförelse mellan två olika grova plantskogar, men med samma stamantal, är ganska talande. Stamantalet i båda bestånden är omkring per hektar. Taxaboken räknar med stammar som ska avlägsnas ur beståndet. Det totala antalet är alltså ett par tusen stammar högre. SLYET HÅLLER PÅ ATT VINNA I KAMPEN OM ÖVERLEVNAD. TIDSFRISTEN FÖR TALLARNA HÅLLER PÅ ATT GÅ UT, OCH KOSTNADEN LIGGER PÅ 500 EURO PER HEKTAR. SKRÄCKEXEMPEL DÄR GLASBJÖRKEN FÅTT TRÄNGA UNDAN TALLEN. ENERGIVE- DEN HJÄLPER EKONOMIN, MEN RÄDDAR DEN INTE. 4

5 I det första beståndet är medeldiametern uppemot en och en halv centimeter. I den lite längre hunna plantskogen är grovleken i snitt en centimeter högre. I det klenare beståndet beräknas en skogarbetare klara 0,682 hektar på en dag. Med en centimeter grövre stammar beräknas prestationen sjunka till 0,425 hektar per dag. Tidsåtgången gäller i blandbestånd, med både barr- och lövträd. I rena tallbestånd beräknas arbetet gå lite snabbare, medan ett granbestånd kräver mer tid för samma åtgärd. Med en röjningskostnad på 150 euro per dag fördyrar en centimeter i stubbgrovlek arbetet från 220 euro per hektar till drygt 350. Arbetskostnaden är en grov avrundning, och innehåller förutom lön och röjsågsersättning också sociala kostnader. Märk väl, att de statliga bidragen ligger på samma nivå i båda exemplen. Slutsatsen är inte svår att dra: bara ett par års väntetid har fördyrat kostnaden ordentligt. Skräckexempel finns Den högsta klassen i taxaboken grundar sig på ett stamantal som överstiger per hektar och med en grovlek på upp till tre och en halv centimeter. Här beräknas en röjare klara 0,104 hektar per dag. Kostnaden blir drygt 1440 euro per hektar. Det finns både skogsägare och skogsfackmän som avfärdar den kostnaden som omöjlig. Det är den inte. De regionala skillnaderna är enorma. I trakter där ytförsumpning är vanlig, rakar röjningskostnaderna hastigt i höjden. Exemplet hör dock hemma i skräckkabinettet. Det är synd om både plantskog och börs om ett bestånd står oskött så länge. I verkligheten röjs den här sortens bestånd sällan. Antingen utförs en förberedande röjning i väntan på en ener- DAGS FÖR BRUNNSRÖJNING. ÅTGÄRD I RÄTT TID ÄR EN SATSNING PÅ FRAM- TIDEN. givedsavverkning eller också tas hela stammar tillvara som energivirke. En ekonomisk förlust är ett obönhörligt faktum. Höjden avgör röjningsbehovet Tiden det tar för ett bestånd att utvecklas som i jämförelsen ovan varierar. Bördighet samt vatten och ljus är avgörande faktorer. I vilket fall som helst är tidsmarginalerna i ett blandbestånd inte särskilt stora. Enda sättet att klara utmaningen är att hålla uppsikt över sina plantor. Tabellen som tar fram beräknad prestation talar inte om stammarnas höjd. Det är till stor del på basen av höjden 5 som vårdbehovet bestäms. Det är uttryckligen plantornas toppar som behöver ljus. När slyet växer över barrplantornas toppar är det dags att skrida till åtgärd. Hur trångt det är i stubbhöjd har en väsentligt mindre betydelse för själva överlevnaden. Brunnsröjning underlättar För bästa tänkbara kvalitet är en brunnsröjning att föredra, medan beståndet är ungt. En radie upp till en meter friställs kring varje planta. Där tall förnyats genom sådd glesas varje så kallad såddrugg när tallarna är mellan två och tre meter. I granbestånd tas bara sådant sly som uttryckligen hotar granarnas utveckling bort. TRÅNGT I BOTTEN, MEN TALLARNAS TOPPAR ÄR FRIA. FÖR KVALITETENS SKULL RÖJS BESTÅNDET FÖRST NÄR DET ÄR HÖGRE ÄN FEM METER. Den ideala tidpunkten för egentlig plantskogsvård är när tallarna är mellan fem och åtta meter, granarna mellan fyra och fem meter höga. Visserligen är brunnsröjningen ett extra arbetsskede, men arbetsinsatsen är mindre än under en egentlig röjning. Det senare röjningsarbetet underlättas av att stamvalet i huvudsak är gjort. Beståndet är förutom växtkraftigt också starkt och motstår betydligt bättre vädrets makter och insekternas tänder. Kvävning hotar I praktiken blir brunnsröjningen ofta inte utförd. Följden är att den egentliga röjningen måste utföras i ett tidigt skede för att rädda barrplantorna. Här gäller det att vara på alerten. Får naturen bestämma, finns kanske inte mycket av det önskade trädslaget kvar. Verkligheten är ofta den, att från konstaterat behov av röjning hinner tiden gå medan stammarna blir grövre och kostnaderna stiger. Det är mänskligt att ha ett väntande arbete gnagande på samvetet, men speciellt för tallar under kvävningshot är väntetiden förödande. För den som uttryckligen vill ha ett blandbestånd är också tidens gång ett växande hot. Ett framtida blandbestånd bygger på att tallarna i röjningsskedet är starka och inte har förlorat i tillväxt. Vidare måste det finnas ett utbud av björkar, som är ungefär hälften så höga som tallarna. Det är en tumregel. Det går inte att lämna tallar och björkar av samma storlek sida vid sida i ett plantbestånd. Björken växer snabbare och tar med tiden för mycket plats på tallens bekostnad. Resultatet är ett ojämnt bestånd. TEXT OCH FOTO: ANNE MANNER

6 Andelen massaved avgör BESTÅNDETS GROVLEK OCH STAMANTAL AVGÖR NETTOT. VAL AV RÄTT BESTÅND FÖR RÄTT METOD ÄR DÄRFÖR VIKTIGT NÄR UNGA SKOGAR GALLRAS. MASSAVEDENS AN- DEL AVGÖR OM SORTIMENTS- METODEN ÄR LÄMPLIG. Malax skogsvårdsförening har tio års erfarenhet av unga gallringar. Ifjol forslades närmare kubikmeter energived från skog till olika flisanläggningar, både kommunala och privata. Dessutom avverkas årligen omkring kubikmeter gagnvirke på skogsägarnas uppdrag. Under livligare år överstiger mängden kubikmeter. Drivningskedjorna har under lång tid varit tre stycken. Hittills har tillgång och efterfrågan på energivirke varit i balans. Men behovet ökar och ger föreningen en ekvation att lösa: rätt metod i rätt bestånd med rätt uttag ska ge god skogsvård, tillräcklig mängd råvara samt lönsamhet. Det ekonomiska nettot för skogsägaren varierar. Men hittills har inget projekt gått på minus. Avverkningskostnaden är direkt relaterad till stammarnas grovlek. Det är en sanning som håller i all avverkning och transport. Massaved hjälper upp lönsamheten Andelen massaved är central för kostnadsbilden och det slutliga ekonomiska resultatet. Grovt räknat kan gränsen BOTTENRÖJNING GER ÖGONFRÖJD OCH ÄR EN FÖRUTSÄTTNING FÖR ATT SORTIMENTSMETODEN SKA KUNNA ANVÄNDAS MED GOTT RESULTAT. dras vid 20 kubikmeter massaved per hektar. Med lägre massavedsandel än så, är det tveksamt om sortimentsmetoden ger något netto i slutändan åt skogsägaren. Det säger arbetsledare Kim Back. Han har drygt ett år på nacken som arbetsledare inom två skogsvårdsföreningar, Malax och Korsnäs. Bakom sig har han sex år som virkesköpare i Ekenäs, Åboland och Korsnäs. Lönsamheten påverkas naturligtvis av massavedspriset. För ett år sedan var massavedspriset lägre än det är nu. Prisskillnaden mellan massaved och energived var så liten att massaveden kunde säljas som energivirke. 20 kubikmeter massaved är inget stort utfall. Att sådana 6 bestånd ger skogsägaren ett litet netto beror på att de små, lokala värmeföretagarna betalar ett gott pris för energiråvaran. Det gör att skillnaden i pris inte heller nu är särskilt stor, och lönsamhet kan uppnås för skogsägaren. Ett måste i projekt av det här slaget är dock de statliga stöden. Stammarnas kubikinnehåll påverkar Stamstorleken avgör långt om föreningen väljer att gallra ett bestånd. Stammar om 50 liter är de minsta som entreprenörernas taxor känner till. Klenare stammar än så lämpar sig inte för sortimentsmetoden. Alla vill ha betalt för sin del i hanteringen, och någon part blir lidande i riktigt klena gallringar. En stam som innehåller 50 liter har till exempel en brösthöjdsdiameter på elva centimeter och en höjd om 10 meter. Back ser hellre till skogsvården än till det maximala uttaget. Det betyder att vårdaspekten väger tungt, tillsammans med lönsamheten, när objekten väljs. Han varnar även för lockelsen att ta ut onödigt mycket virke ur de unga skogarna, för att maximera nettot just vid gallringen. Röjningsbehovet påverkar kostnadsbilden Kubikmetergränsen är inte definitiv. Också behovet av förhandsröjning påverkar kostnadsbilden. Ju fler klena stammar, som inte går att ta tillvara ens till flisvirke, desto dyrare blir arbetet totalt. Röjningen är en förutsättning för att sortimentsmetoden ska kunna tillämpas. Här har vi speciellt under det senaste året följt noga med kostnader och utfall. Vi har testat att lämna fler stammar vid förhandsröjningen och istället avverka de stammarna maskinellt. Back berättar, att det är stammar strax under massavedsgrovlek som lämnas att stå. Kravet är, att en ordentlig fyra meter lång virkesbit, som precis understiger massavedsgrovlek, ska kunna användas som energivirke. Klenare stammar än så lönar det sig inte att överlåta åt den maskinella avverkningen. Det blir för dyrt och ineffektivt. Energived ger mervärde Erfarenheterna är, att smärre inbesparingar kan göras i röjningsskedet, men att av-

7 verkningen istället blir något dyrare. Men å andra sidan får skogsägaren sälja större andel energived, med en högre inkomst som resultat. Skillnaden är märkbar. När alla stammar som inte fyller massavedsgrovlek röjs ner, och energiveden tas enbart från stammarnas toppar, är mängden energivirke vanligen upp emot fem kubikmeter per hektar. Genom att låta maskinen ta hand om de klenare stammarna fördubblas mängden flisved. Systemet bygger på ett fungerande informationsflöde från arbetsledare till röjare och entreprenör. Betalt enligt såld mängd Enligt Malax skogsvårdsföreningens modell säljs både massaved och energivirke enligt normala principer för leveransaffärer. Skogsägaren får betalt enligt verkliga mängder sålt virke. Det är rättvist. Men en nackdel är, att skogsägaren väntar ett år på betalt för sin energived. Strömmen av pengar kan verka invecklad, och det ekonomiska slutresultatet visar sig först när alla intäkter räknats ihop och alla kostnader beaktats. Också skatter och avdrag bör vägas in för att det slutliga nettot ska vara fullständigt klart. I nära anknytning till avverkningsskedet visar sig det mesta av ekonomin. Virkeslikvid och stöd från staten för vård av ung skog samt för tillvaratagande av energived når skogsägarens konto relativt snabbt. Fakturan för bottenröjning, avverkning, transport och arbetsledning landar också i skogsägarens brevlåda. Vi har som mål att redan i det här skedet uppnå minst ett plus-minus-nollresultat. Helst ska ett litet netto redan nu gå att få. Men ofta är det försäljningen av energiveden som ger affärens resultat ett plustecken. Värmeföretagaren tar smällen I Malax är det värmeföretagaren som lider av ett lågt värmevärde. Värmeföretagarna betalar för köpta fliskubikmeter. KIM BACK I MALAX OCH KORSNÄS FÖLJER UPP KOSTNADER I FÖRHÅLLANDE TILL STAMMARNAS GROVLEK. Skogsägaren får extra betalt om energivirket är täckt. Kim Back påpekar samma sak som alla med intresse av bra energived. Energivirket borde alltid få bästa lagringsplatsen, med sol och luft. Förut klämdes veden in i den sämsta vrån på ett lagringsområde, men det straffar sig i form av dålig torkning. Kvistat virke torkar bättre Rotköp av energivedsobjekt används på en del håll. Back är inte främmande för tanken, men tvekar lite inför bedömningen av rotaffärens värde. Rättvis betalning till skogsägaren är för honom viktig. Där massavedens andel motiverar sortimentsvisa uttag, ska inte allt köras till värmecentral. Det är inte alldeles lätt att bedöma andelen massaved i förhållande till energived i ett bestånd. Men skogsägaren skulle slippa vänta på betalningen för sin energived, förstås. På föreningen område har helträdsmetoden använts. En stor fördel med sortimentsmetoden är, att virket kvistas. Energiveden torkar då bättre, med högre värmevärde som resultat. Att riset lämnar kvar i skogen som gödsel är också en fördel. TÄCKPAPPER SKYDDAR ENERGIVIRKET OCH GER HÖGRE VÄRMEVÄRDE. TEXT OCH FOTO: ANNE MANNER 7

8 Värmebehandlat trä en nyhet som blivit populär VÄRMEBEHANDLAT TRÄ ÄR EN MODEFLUGA I DAG. FÄRGEN VA- RIERAR FRÅN LJUSBRUN TILL MÖRKBRUN BEROENDE PÅ VILKEN TEMPERATUR VIRKET UTSATTS FÖR OCH BEHANDLINGSTIDEN. SOM RÅMATERIAL ANVÄNDS TALL, GRAN, BJÖRK OCH ASP. FÖR VÄRMEBEHANDLAD ASP SOM BYGGMATERIAL I BASTUN FÅR MAN BETALA DRYGT TRE EURO PER LÖPMETER. I alla tider har människan försökt stoppa nerbrytningen av trä. Ett uråldrigt sätt att bromsa nerbrytningsprocessen var att förkolna träytan med hjälp av eld. Förr var det vanligt att man förkolade stolpar till staket som var i markkontakt. Det här kan ses som en värmebehandling av trä för att öka träets livslängd. Hållbarare trä med exotiskt utseende Finland har varit ett föregångsland när det gäller att utveckla värmebehandlig av trä. I dag finns det en produkt som heter Thermowood, värmebehandlat trä. Thermowood kallas också Nordens mahogny. Värmehandling av trä färgförändrar virket så att det liknar de tropiska träslagen teak, mahogny och merbau. Intresset för värmebehandlat trä är störst tack vare den ökade beständigheten mot nedbrytning eller bättre rötbeständighet. Biologisk nedbrytning av trä är ett komplicerat fenomen eftersom många olika typer av svampar, bakterier och insekter bryter ner trä. Beroende på i vilken miljö träet ska använ- das krävs olika motståndskraft mot nedbrytning. Träet upphettas till 200 grader Rötbeständigheten hos trä ökar när träet utsätts för värmebehandling över 120 grader. Rötbeständigheten ökar markant när trä upphettas över 200 grader. Thermowood tillverkas i graders värme. I tillverkningsprocessen används enbart hög temperatur och vattenånga, inga kemikalier 8 eller andra främmande ämnen tillsätts. Den höga temperaturen tar också bort kådan ur barrträ. Tillverkningsfaserna är följande: 1. Träets temperatur höjs snabbt till 100 grader varefter den höjs något långsammare till 130 grader. Träet kan vara antingen färskt eller förtorkat. Vattenånga i behandlingskammaren fungerar som en skyddsgas som motverkar sprickbildning i träet. Fukthalten i träet sjunker till nära noll procent. Torkningen av träet är den fas som räcker längst och är därför den egenskap hos träet som mest påverkar kostnaderna. 2. Under den egentliga värmebehandlingen höjs temperaturen till grader beroende på hurdan kvalitet som ska tillverkas. När rätt temperatur är FÄRGNYANSER HOS VÄRMEBEHANDLAD TALL. BRÄDERNA HAR UTSATTS FÖR TEMPERATURER MELLAN 120 C OCH 220 C UNDER TRE TIMMARS TID. Foto: VTT. nådd, fortsätter värmebehandlingen i 2 3 timmar. Vattenångan hindrar träet från att fatta eld. 3. Efter att värmebehandlingen är avslutad sänks temperaturen i träet med hjälp av en kylande vattendimma. Träet ska också ta upp fukt och fukthalten ska vara fem till sju procent när träet tas ut ur behandlingskammaren. Den här fasen räcker 5 15 timmar beroende på till hur hög temperatur träet har upphettats. Vilket blir brunt Upphettning av träet påverkar träets kemiska och fysikaliska egenskaper bestående. Förändringarna beror främst på hemicellulosans termiska nedbrytning. Virket är homogent ljusbrunt till mörkbrunt beroende på främst temperatur och tid för behandling. De vitigaste egenskaperna hos thermowood: tål bättre olika väderleksförhållanden fuktrörelser minskar träet blir helt genomfärgat sprickbildningen minskar kådan försvinner Thermowood ska dock inte användas i konstruktioner som är i ständig kontakt med fuktig mark och man eftersträvar byggnadstekniskt stabilitet. Praktiska försök visar dock att i objekt i mark med bra vattengenomsläpplighet, där det inte behövs byggnadsteknisk stabilitet, är thermowood bra och har en bra hållbarhet.

9 Tall, gran, björk och asp värmebehandlas I Finland tillverkas Thermowood av tall, gran, björk och asp. I försök har man också värmebehandlat ask, lärk, klibbal, bok och eukalyptys och resultaten har varit enbart positiva. För värmebehandling väljs främst sågade trävaror med friska kvistar. Träet avger en svag rökdoft Färskt värmebehandlat virke har ofta en karaktäristisk rökdoft som dock försvinner om träet ytbehandlas. Rökdoften antas kommer från kemiska föreningar i träet som kallas furfuraler. Människan förnimmer rökdoft snabbt och därför upplevs doften från thermowood starkare än doften från obehandlat trä. Tester visar dock att det är precis tvärtom. Thermowood avger bara en bråkdel av de organiska föreningar som vanlig tall avger. Inget problemavfall Termowood är ett miljövänligt byggmaterial. I tillverkningsprocessen har endast använts hög värme och ånga. Termowood blir aldrig något problemavfall utan materialet kan brännas eller föras till soptippen. I thermowood har man inte hittat några giftiga eller skadliga föreningar. Träet bör ytbehandlas Thermowood har en fukthalt i naturliga förhållanden som är ungefär hälften av fukthalten i obehandlat trä. Ultraviolett solljus ger ytspricker även i thermowood, men sprickbildningen är mindre. Den mörka färgen i thermowood bleknar efter en tid om den utsätts för solens UV-strålar och får en gråaktig nyans. För att undvika detta bör träet ytbehandlas med ett skydd mot UV-strålar. Lackering och målning av värmebehandlat trä fungerar bra. Behandlingen ger dock inte skydd mot ytmögel. Ytmöglet tränger dock inte in i träet utan det kan avlägsnas med tvätt eller skrapning. Foto. Jukka Ala-Viikari. Foto: Stora Enso. VÄRMEBEHANDLAT TRÄ SOM BYGG- MATERIAL I BASTUR ÄR POPULÄRT NU. DET ÄR SPECIELLT BRÄDERNA EXO- TISKA UTSEENDE, DE PÅMINNER OM TROPISKA TRÄSLAG, SOM GJORT MATE- RIALET POPULÄRT. Värmehandlat trä är efterfrågat Alf-Erik Hagvik på Ab Påras Oy i Kronoby uppger att värmebehandlat trä är mycket efterfrågat av bastubyggare. Det verkar vara en modesak just nu att använda värmebehandlat trä som byggnadsmaterial i bastun, berättar Alf-Erik Hagvik. Det är träets utseende, det påminner ju om tropiska trädslag, som tilltalar. Priset varierar utgående från vilket trädslag som använts. Värmebehandlad asp som passar för bastun kostar omkring 3,40 euro per löpmeter. Värmebehandlad gran är betydligt billigare, omkring 2,30 euro per löpmeter, men gran innehåller kvistar som kan lossna. Utseendet på bräder av gran är annorlunda. DEN MÖRKA FÄRGEN I VÄRMEBEHANDLAT TRÄ BLEKNAR EFTER EN TID NÄR TRÄET UTSÄTTS FÖR SOLENS UV-STRÅLAR OCH FÅR EN GRÅAKTIG NYANS. FÖR ATT UNDVIKA DETTA BÖR TRÄET YTBEHANDLAS MED ETT SKYDD MOT UV-STRÅ- LAR. TEXT: GERD MATTSSON-TURKU 9

10 Förtroendevalda med måsten och makt DE FÖRTROENDEVALDA I SKOGSVÅRDSFÖRENINGARNA HAR BÅDE UPPGIFTER OCH BE- FOGENHETER. DERAS BESLUT PÅVERKAR ALLA SKOGSÄGARE. BÅDE DAGLIG VERKSAMHET OCH FRAMTIDSVISIONER HÖR TILL UTMANINGARNA. En ny fullmäktigeperiod. Många nya beslutsfattare. Utmaningar nu och inför framtiden. Så kan nuläget i skogsvårdsföreningarna sammanfattas. Fullmäktige är högsta beslutande organ, och utser styrelsen. Kort sagt: fullmäktige besluter, styrelsen verkställer, personalen uträttar. Arbetsfördelningen kan variera i olika skogsvårdsföreningar och revir. Det är naturligt, eftersom också verksamheten skiljer sig mellan skogsvårdsföreningarna. Henrik Östman påpekar, att det finns en väsentlig skillnad mellan att styra en verksamhet och att bara låta den råka bli vad den blir. Östman arbetar till vardags som områdesansvarig inom skogsvårdsföreningen Söderskog, bland annat på Replot och Björkö. Han åker nu runt till olika skogsvårdsföreningar och delar med sig av sina kunskaper i förvaltning. Dem har han skaffat bland annat som full- HENRIK ÖSTMAN DELAR MED SIG AV SINA KUNSKAPER I FÖRVALTNING. mäktigeledamot i Korsholms kommun, men med sitt stora intresse som motor. Ekonomi för förening och skogsägare Fullmäktige kan så mycket mer än stadfästa bokslut och verksamhetsplan. Mellan årsmöte och höstmöte rullar verksamheten på. Under hela den tiden är varje fullmäktigemedlem en representant för väljarna, alltså skogsägarna. Både hur den kontinuerliga insynen sköts och om extra möten hålls kan fullmäktige besluta om. Bland mycket annat. Både skogsvårdsföreningens 10 och den enskilda skogsägarens ekonomi påverkas av de förtroendevaldas beslut. Fullmäktige fastställer betalningsgrunderna. Det innefattar den ersättning föreningen uppbär för sålda tjänster till skogsägarna, men också skogsvårdsavgiftens nivå, inom lagens ramar. Både organisationens och skogsägarens ekonomi måste beaktas. Dessutom har lagen om skogsvårdsföreningar en hel del synpunkter i frågan. Föreningens verksamhet är uppdelad i en egentlig verksamhet, som finansieras helt av skogsvårdsavgifterna. Den andra delen, affärsverksamheten, ska bära sig själv, och helst ge lite vinst, säger Östman. Skogsvårdsavgiften får användas för rådgivning och intressebevakning. Östman understryker, att skogsvårdsavgiften absolut inte får betala affärsverksamheten. Då blir det räfst och rättarting vid revisionen. Ett plusresultat i affärsverksamheten behövs både för utveckling och för nyanskaffningar. God ekonomi är en förutsättning för fortsatt service enligt skogsägarnas behov. Plus eller minus varför? Samma grundregel gäller för ekonomin som för den to-

11 tala verksamheten: styra eller driva. Det är såklart många faktorer som påverkar föreningens ekonomiska resultat. Men oberoende om resultatet i bokföringen är positivt eller negativt, är det viktigt att föreningens beslutsfattare och ledning vet varför det blev just så. Att veta orsaken är att kunna åtgärda. Det går inte att köra en förening på minus under längre tid, och börja nagga reservfonden i kanterna. Då undergräver föreningen sina egna existensmöjligheter. Reservfonden är lagstadgad. På årsmötet fattar fullmäktige beslut om eventuell överföring av medel till fonden. Medeltalet av de tre senaste årens skogsvårdsavgifter ska finnas i fonden. Överföringen sker av tillgängliga medel. Summan kan också vara bunden i till exempel fastigheter. Också köp och försäljning av fastigheter besluter fullmäktige om, liksom revisorers och förtroendevaldas arvoden. Kunskap som grund för beslut Insyn är A och O i en verksamhet. Här har fullmäktige inte bara plikter, utan också en hel del rättigheter. Fullmäktige har rätt att kräva information av både anställda och styrelse. Informationsflödet behöver vara i skick, för att beslut ska kunna baseras på kunskap och fakta. Fullmäktige utser styrelsen och ger anvisningar i frågor som har stor betydelse för förening och skogsägare. Dessutom heter det, att fullmäktige övervakar både styrelsens och hela skogsvårdsföreningens interna verksamhet. Både beslut om och fortlöpande skötsel av sådana uppgifter kräver insyn. Fullmäktige besluter om informationen ut till skogsägarna, bland annat vem som släpps över tröskeln till årsoch höstmöten. I en del föreningar bjuds medlemmarna in, i en del hålls slutna möten. En kombination av informationsträff och möte är en variant. Fullmäktige riktar också ögonen utåt. Deltagande i gruppcertifieringen är fullmäktiges beslut, liksom medlemskap i olika organisationer. Representanter till exempelvis skogsägarförbundsmöten väljs av fullmäktige. Hur möta framtiden? Ansvaret för hur organisationen ska se ut och utvecklas ligger på fullmäktiges axlar. Det är nämligen den skaran som besluter om sammanslagning eller upplösande av föreningen. Frågan är högaktuell. Oberoende av föreningens storlek finns idag ett hårdare konkurrensklimat. Utgående från organisationens förutsättningar besluter fullmäktige om utmaningar antas eller om en stilla kapitulation inför konkurrenterna blir verklighet. Det gäller inte bara årsvisa verksamhetsplaner, utan också visioner inför framtiden och ett ständigt utvecklingsarbete. Styrelsen leder och ansvarar Styrelsens centrala uppgift är att verkställa fullmäktiges beslut. Den representerar föreningen, leder den ekonomiska verksamheten och fungerar som arbetsgivare. Östman påpekar, att det är upp till styrelsen att hålla ordning på lagen. Fullmäktige kan i och för sig fatta lagstridiga beslut, men styrelsen får inte verkställa sådana, utan ska föra ärendena tillbaka till fullmäktige. Också uppgiften som arbetsgivare innebär stort ansvar. Arbetet innefattar allt från att anställa och avskeda funktionärer till att besluta om ersättningar. Däremot är det verksamhetsledaren som anställer tillfällig arbetskraft. Det ekonomiska ansvaret är stort inom styrelsen. Det är styrelsen som avgör hur pengarna i föreningen förvaltas. Principerna för affärs- respektive egentlig verksamhet gör också styrelsen upp, liksom anvisningar för bokföringen. Det är även styrelsens sak att avgöra om nyanskaffningar görs, inom ramarna för den budget fullmäktige fastställt. Roll i virkeshandeln och olika uppdrag Verksamhetsprinciperna gör styrelsen upp. Föreningens del i virkeshandel är ett exempel, liksom principer för vilka uppdrag föreningen åtar sig. Vidare klubbar styrelsen av arbetsfördelningen. Till exempel vem som har fullmakt att använda föreningens konton, rätt att godkänna verifikat och att teckna föreningens namn är det styrelsen som besluter. Ansvaret för arbetarskydd, jämställdhet och miljöskydd, liksom för kommunikation och information är också styrelsens. I en del föreningar sitter någon från fullmäktige med på styrelsens möten. Att personalen eller åtminstone verksamhetsledaren deltar är ingenting nytt. Det är en förutsättning för att arbetet ska löpa enligt fattade beslut. Skogsägare som inte betalar skogsvårdsavgift kan ansöka om medlemskap i föreningen. Styrelsen kan både anta och utesluta medlemmar. TEXT OCH FOTO: ANNE MANNER 11

12 Brister i informationen ledde till förstörda boträd SKOGSBRUKET FORTSÄT- TER ATT SYNA BRISTERNA SOM AVSLÖJADES FÖRRA HÖSTEN VID DEN PERIODISKA REVISIO- NEN AV SKOGSCERTIFIERINGEN I SVENSKFINLAND. EN AV DE AVVIKELSER SOM UPPDAGADES SOM NYA GÄLLDE KRITERIET SOM AVSER KÄNDA LIVSMIL- JÖER FÖR HOTADE ARTER. Foto: Topi Ylä-Mononen D Det är förbjudet att förstöra eller försämra platser som är viktiga för att en art som kräver särskilt skydd skall kunna fortleva. De här raderna finner man i paragraf 47 i naturvårdslagen. I ett av kriterierna för skogscertifiering i Finland står det att livsmiljöer för hotade arter skyddas vid skogsbruksåtgärder. I praktiken betyder detta att dessa områden lämnas utanför skogsbruksåtgärder. De hotade djur- och växtarter som kriteriet avser finns listade i naturvårdsförordningen. Boträd avverkades Vid höstens revision uppdagades två fall där livsmiljöer för hotade arter hade äventyrats. Båda gällde rovfåglars boträd. I det ena fallet hade två boträd förstörts. Stämplingen hade sålts på rot och avverkades helt och hållet enligt kriteriet med hänsyn till boen. Ett par år senare hade någon huggit ner boträden. Vi vet fortfarande inte vem som fällde träden. Vi har bara våra aningar, berättar Tom Engström som är verksamhetsledare vid Åbolands skogsägarförbund. Förseelsen polisanmäldes och utredningen pågår fortfarande. I detta fall kan vi inte vidta FISKGJUSENS BOTRÄD SKALL STÅ KVAR OCKSÅ EFTER AVVERKNINGEN. några åtgärder innan vi fått ett beslut från myndigheterna om det över huvudtaget är frågan om ett brott mot kriteriet. I det andra fallet var avverkningen i närheten av ett örnbo redan i full gång då en utomstående råkade anmäla att det finns ett boträd på stämplingen. Boträdet räddades därmed av en slump. Det är oklart om skogsägaren var medveten om att det fanns ett boträd på ägorna. 12

13 Informationen stapplar I kriteriet står det att skyddet gäller livsmiljöer som den regionala miljöcentralen avgränsat och tillkännagivit markägaren. Beträffande bedömningen av avvikelsen står det ytterligare att man utgår från betydelsen och omfattningen av förseelserna mot kriteriet, förutsatt att markägaren haft kännedom om lokaliserings- och behandlingsinformationen gällande objektet. Enligt miljöcentralen borde markägaren ha fått information om boet eftersom det meddelats kommunen. Engström är inte helt och hållet av samma åsikt. Det är ingen självklarhet att skogsägaren som ska hugga i sin skog ringer kommunen för att ta reda på om det finns hotade arter på området som ska avverkas. I dylika fall kan man inte förutsätta att alla som inte fått uppgifterna om objekten ska veta var de finns att tillgå. Gemensamt ansvar Engström kan inte säga vad det beror på att informationsflödet haltar mellan olika aktörer inom skogscertifieringen, men konstaterar att den här avvikelsen sannolikt kunnat undvikas om informationen nått samtliga parter. Förseelser kan dock inte enbart skyllas på brister i informationsflödet. Det är fortfarande många skogsägare och även andra aktörer som deltar i planeringen och arbetet inom skogsbruket som inte tycks vara på det klara med vad de förbundit sig till i och med deltagandet i certifieringen. En av målsättningarna för de korrigerande åtgärderna gällande avvikelsen är att skogsvårdsföreningarna i framtiden förfogar över bättre information om värdefulla livsmiljöer. Detta kan endast uppnås genom förbättrat samarbete med de myndigheter som förfogar över uppgifterna. I det här fallet är det miljöcentralerna. Ett steg i rätt riktning I Väståbolands skogsvårdsförening och Kimitonejdens skogsvårdsförening har man insett situationens allvar. Avvikelserna måste åtgärdas för att certifikatet ska bli i kraft. Skogsvårdsföreningarna har nu bättre tillgång till uppgifter om livsmiljöer för hotade arter än tidigare. Samtliga boträd finns nu med nödvändig lokaliseringsdata inritade på kartor över de skogsområden vi disponerar över. De flesta boträden är belägna på större holmar i yttre skärgården, på ställen som skogsbruket inte kommer i närheten av. Uppgifterna om boträden finns nu att tillgå och det kommer vi också att poängtera vid framtida revisioner. Det här känns som ett stort steg i rätt riktning. Det har inte krävt några speciella åtgärder av skogsägarna för att komma med i gruppcertifieringen. Bland många har därför förbindelsen till certifieringen blivit svag. För att i framtiden undvika konsekvenserna av att livsmiljöer förstörs på grund av skogsbruksåtgärder måste också skogsägarnas kunskaper om såväl skogscertifikatet som de enskilda kriterierna förbättras. Skogscertifieringen innebär gemensamt ansvar. TEXT: GUNNAR SALINGRE Certifikatet kan räddas CERTIFIKATETS FORTSATTA ÖDE ÄR ÄNNU OKLART I KUSTENS SKOGSCENTRALS OMRÅDE, MEN DESS FRAMTID SER NU BETYD- LIGT LJUSARE UT. DE KORRIGERANDE ÅTGÄRDERNA FÖR DE AV- VIKELSER SOM UPPDAGADES VID DEN PERIODISKA REVISIONEN I HÖSTAS HAR GODKÄNTS AV CERTIFIERINGSFÖRETAGET MEN TVÅ AV DEM ÄR FORTFARANDE ÖPPNA EFTERSOM MAN VÄNTAR PÅ MYNDIGHETSBESLUT. De två fall som ännu väntar på beslut gäller kriteriet för bevarandet av värdefulla livsmiljöer och kriteriet för kända livsmiljöer för hotade arter. Det senare beskrivs i artikeln på föregående sida i tidningen. Det andra gällde ett naturobjekt som röjdes trots att det var förbjudet. Enligt kriteriet skall naturobjekten lämnas obehandlade eller behandlas så varsamt att deras utmärkande egenskaper bevaras. Det mesta beror nu på vad myndigheterna besluter, och vilka åtgärder certifieringskommittén tar till på basis av besluten. Alarmerande resultat Ännu i höstas såg certifikatets framtid dyster ut. Resultatet av den periodiska revisionen var alarmerande. Vid revisionen i Svenskfinland, som sköttes av certifieringsföretaget Det Norske Veritas, antecknades fem nya avvikelser utöver de tre som förblev i kraft från föregående års revision. För att certifikatet inte ska förloras måste certifieringskommittén komma med en plan på korrigerande åtgärder för avvikelserna. Planen levereras sedan till certifieringsföretaget som antingen godkänner eller förkastar den. Vid följande års revision granskas sedan att de korrigerande åtgärderna genomförts. Allt är ännu öppet I den plan på korrigerande åtgärder som certifieringskommittén utarbetat har man fäst speciellt stor hänsyn vid utvecklingen av informationsmekanismerna mellan aktörerna i skogscertifieringen. En annan viktig bit har varit att förbättra kunskaperna om certifieringen bland skogsägare och organisationer genom kurser och personlig rådgivning. Allt är visserligen ännu öppet vad gäller certifikatets framtid. Certifieringskommittén har gjort vad som står i dess makt och certifikatets öde ligger nu i myndigheternas händer. TEXT: GUNNAR SALINGRE 13

14 PEF, SCeller båda blir det dubbelcertifiering även hos oss? DUBBELCERTIFIERING ÄR INTE KNAPPAST AKTUELL I SVENSKFIN- LAND, SÅ LÄNGE DET MEDFÖR EXTRA KOSTNADER FÖR DEN ENSKILDA SKOGSÄGAREN. MEN OM ANDRA LÄNDER FÖLJER I ENGLANDS FOTSPÅR MED KRAV PÅ FSC-CERTIFIKAT VID OF- FENTLIGA UPPHANDLINGAR KAN SITUATION SNABBT VÄNDAS TILL FSC:S FÖRDEL. MÅNGA BEFARAR ATT HOLLAND KOMMER ATT FÖLJA ENGLANDS EXEMPEL. För en tid sedan kunde vi läsa i dagstidningar att England kommer att prioritera träprodukter som har FSC-certifikat vid offentliga upphandlingar. För den finska skogsindustrin skulle det här vara en betydande förlust eftersom exporten av skogsindustriprodukter till England är stor. Den uppgår till 400 miljoner euro på årsnivå. Mest skulle exporten av sågade trävaror drabbas. Den är i nuläget 1,5 miljoner ku- bikmeter per år eller nästan en femtedel av hela Finlands sågvaruexport. En verklig kris skulle det bli fråga om ifall den privata sektorn skulle välja att följa i den offentliga sektorns spår. Från Finland gör man nu allt för att klargöra för engelsmännen att ett PEFC-certifikat är lika trovärdigt som ett FSCcertifikat. Andra länder i Englands spår? När FSC:s generaldirektör Foto: Holmen. Heiko Liedeker för en tid sedan besökte Finland var hans budskap om FSC:s framtida prioriteringar att organisationen nu kommer att koncentrera sig särskilt på marknadsändan i Nordamerika och Europa. Det förefaller med andra ord som om det också i andra länder är att vänta diskussioner av samma slag som i England inom den närmaste framtiden. Många certifieringssystem i bruk FSC och PEFC är inte de enda skogscertifieringssystemen som är i bruk i världen. De övriga stora är SFI SM och ATFS i Nordamerika, CSA i Kanada och CERFLOR i Brasilien. Samtliga certifieringssystem med undantag av FSC samarbetar med varandra och samarbetet blir allt tätare. Av alla skogar i världen är endast en bråkdel certifierade, under fem procent av skogsarealen. PEFC, det system som de finländska skogarna är certifierade enligt, har använts på 52 miljoner hektar skog, det nordamerikanska SFI SM på 55 miljoner hektar, FSC på 42 miljoner och CSA resp. ATFS på 28 resp. 11 miljoner hektar. PEFC har använts i bl.a. Österrike, Finland, Norge, Tjeckien och Tyskland. FSC har använts i bl.a. Kroatien, Polen, England, Irland, de baltiska länderna och i större delen av Sverige. FSC KRÄVER ATT FEM PROCENT AV SKOGSMARKEN SKA TOTALSKYDDAS. Finland intar topposition Utgående från skogscertifieringens omfattning hör Finland till de ledande länderna i världen. Nästan alla skogar i vårt land är certifierade och i Europa är de bara Österrike som lyckats genomföra en motsvarande prestation. I Sverige är under hälften av skogsarealen certifierad. Gruppcertifiering det enda vettiga hos oss Stora Enso, som är verksam över hela världen, har sex olika skogscertifieringssystem i bruk. Enligt skogschef Matti Karjula på Stora Enso behövs det flera skogscertifieringssystem för att man skall kunna beakta lokala förhållanden i olika delar av världen. PEFC och FSC är de enda system som är i bruk världen runt och vars principer man har kommit överens om på internationell nivå. Stora Enso testar nu i vår FSC-skogscertifieringssystemet i Finland. Tre större skogsägare är med i pilotprojektet. Bland dem finns Ferraria, Fiskars Oyj Abp:s dotterbolag, med sitt skogsinnehav på drygt hektar. I Finland behövs ett fungerande system för gruppcertifiering eftersom skogsägarna är många och skogsfastigheterna små. Därför är det viktigt att internationella standarder anpassas till de lokala förhållandena. Det här är ett av målen med pilotprojektet, berättar Matti Karjula. Även kostnaderna ska kartläggas. Vårt försök med FSC omfattar endast 14

15 hektar och ska ses som ett försök. Certifierat virke är det primära Ur Stora Ensos synvinkel är det primära att vi hanterar virke som kommer från certifierade skogar. FSC, PEFC och SFI är så gott som jämbördiga, fortsätter Karjula. Vårt mål är också att höja certifieringsgraden. I Finland är den hög. I Sverige är en betydligt mindre skogsareal certifierad, knappt hälften av arealen. FSC-systemet har använts av staten och bolag dvs. storskogsägare. PEFC:s andel är under tio procent. PEFC-certifieringen i Sverige följer inte finländsk modell utan bygger på fastighetsvis certifiering. I Finland har vi ju gruppcertifiering som betyder att skogsägarna automatiskt är med via sin skogsvårdsförening om de inte avböjer medlemskap. FSC och PEFC i Ryssland Karjula berättar vidare att certifiering även är på väg in i det ryska skogsbruket. Hans bedömning är att båda certifieringssystemen kommer att användas i Ryssland. I Estland, Lettland och Litauen dominerar FSC, men då man tittar på arealen ser man att knappt hälften av skogsmarken är certifierad och den certifierade arealen ägs av staten. Vilket är intresset för FSC i Finland? FSC har inte tidigare testats i Finland, åtminstone inte i någon större skala. Efter att pilotprojektet är genomfört i vår analyserar berörda parter hur marknaden reagerat på pilotprojektet samtidigt som de kartlägger skogsägarnas intresse för FSC-certifiering. Pilotprojektet skall också ge förbättringsförslag till FSCstandarderna och till modellen för gruppcertifiering. De facto är de finländska standarderna inte ännu godkända av FSC:s internationella organ. Målet med pilotprojektet är också att skapa alternativ till skogscertifieringen. Av Finlands skogar är merparten, över 95 procent, certifierade enligt PEFC-modellen. En dubbelcertifiering av skogarna förväntas främja växelverkan mellan FSC och PEFC. På längre sikt kan dubbelcertifiering även medverka till att de olika systemen sinsemellan erkänner varandra. Dubbelcertifiering vanlig i Sverige I Sverige är dubbelcertifiering enligt FSC-systemet och PEFC-systemet redan vanligt. Bland dem som tagit i bruk dubbelcertifiering finns Holmen Skog, Stora Enso och Skogssällskapet. Företag som gått in för dubbelcertifiering motiverar sitt val med att det medför marknadsfördelar. En skogsägare med dubbelcertifikat kan vara mera flexibel vid försäljning av virke från sin skog eftersom marknaden allt mer vill ha certifierad virkesråvara och certifierade produkter. Ferraria nappade på Stora Ensos förslag Det är ingen slump att just Ferraria är med i försöket med FSC och dubbelcertifiering. Det uppger Kåre Pihlström som är Fiskars skogschef. Redan för flera år sedan väcktes frågan om FSC-certifiering inom Ferraria, berättar Kåre Pihlström. Men då fanns det inget intresse hos virkesköparna för FSCcertifierat virke, så saken blev lagd på is. Ferraria är med i PEFC gruppcertifiering. Saken blev aktuell igen när Stora Enso tog kontakt och ville ha oss med i ett försök. Vi har samarbetat med Stora Enso en lång tid och ett försök av det här slaget strider inte mot Ferrarias intressen förutom att det kostar oss en hel del. AV FINLANDS SKOGAR ÄR ÖVER 95 PROCENT CERTIFIERADE. I SVERIGE ÄR MOTSVARANDE SIFFRA UNDER FEMTIO PROCENT. Foto: Stora Enso. FSC binder skogsägarna starkare Pihlström har satt sig in i båda certifieringssystemen rätt noggrant och kunnat plocka fram för- och nackdelar med båda. PEFC är väldigt bra och logiskt uppbyggt. Kriterierna är mätbara, vilket innebär att auditeringen kan skötas exakt. FSC är inte lika systematiskt och väl uppbyggt. Till FSC:s fördelar hör att skogsägarna är starkare bundna till certifieringen eftersom de aktivt och på eget initiativ är med och ansöker om certifikat för sin skog. Skogsägarna är med i vårt PEFC-system via sin skogsvårdsförening. Anslutningen är kollegial via skogsvårdsföreningen och alla skogsägare som är medlemmar i skogsvårdsföreningen är automatiskt med om skogsägaren inte meddelar att han vill stå utanför certifieringen. Det 15

16 här binder inte skogsägaren lika starkt eftersom hans insats är mycket liten. Det är skogsfackmännen som starkare binds till systemet och skogsägarna via dem. FSC-certifikatet blir dyrt Pihlström har räknat ut vad ett FSC-certifikat betyder för Ferraria. Ferraria har rätt mycket skog skyddad från tidigare, så FSC:s krav på att fem procent av skogen totalskyddas och att sammanlagt tio procent av arealen inte slutavverkas uppfylls redan nu. Däremot betyder ökade krav på naturvårdsträd, dött virke, skyddszoner, begränsningar för sommaravverkning, krav på hyggesbränning och dylikt att nettoinkomsten från skogsbruket minskar med cirka fyra procent. På plussidan finns knappast några ekonomiska fördelar på kort sikt, säger Pihlström. På längre sikt kan man eventuellt räkna med att dragningskraften till de byggnadsområden som planerats på bolagets mark ökar tack vare ett mjukare skogsbruk. Sannolikt kommer auditeringen att utföras av SCS, Scientific Certification System, som är ett världsomspännande företag med huvudkontor i USA. I försöket ingår tre skogsägare med totalt hektar skog. Ferrarias andel är hektar. En vecka beräknas auditeringen ta hos Ferraria och sammanlagt räcker auditeringen två veckor. Tidsmässigt infaller det i maj. Auditeringen är inte billig, tillägger Pihlström. Kostnaden per hektar är av samma storleksordning som kostnaden för en skogsbruksplan, om man inte deltar i en gruppcertifiering. Kostnaden minskar då man deltar i en gruppcertifiering och får ihop större arealer Österrike Finland Norge Tjeckien Certifierad skog i Europa, % av skogsarealen (länder, där den certifierade arealen är > ha) Kroatien Polen Irland Tyskland Lettland Estland Certifierat tot. 70 milj. ha (42 % av skogsarealen), 70 % enl. PEFC och 30 % enl. FSC FSC-standarder för Finland saknas Sverige FSC-standarder för Finland är ännu inte godkända. Därför kommer de internationella standarderna att tillämpas i försöket. Enligt Pihlström verkar det som om det i början fanns en stor entusiasm att få standarder för Finland, men att orken sedan tagit slut bl.a. för att det saknades inkomstkällor. Det första förslaget till finländska standarder skickades till FSC:s internationella byrå i Bonn i augusti Förslaget kom tillbaka som en boomerang med korrigeringsanvisningar. Efter det har reviderade standardförslag skickats flera gånger till Bonn, men hittills alltid kommit i retur med motiveringen att kriterierna inte är entydiga och inte heller mätbara. Storbritannien PEFC Exempel på olikheter mellan systemen FSC grundades av representanter för miljöorganisationer, virkesmarknaden, skogsbruket, ursprungsbefolkningen och certifierare. FSC har i allmänhet valts för stora skogsinnehav. Systemet har använts på 42 miljoner hektar skog världen runt. PEFC startades av skogsägare och deras organisationer och har i allmänhet valts för små, privatägda skogar. Systemet har använts på 52 miljoner hektar skog, mest i Europa. Holland Schweitz Belgien Litauen Frankrike Ungern Slovakien Danmark Rumänien FSC Dubbelcertifiering inte aktuell i Svenskfinland Spanien Källa: Stora Enso Italien Thomas Selänniemi, som är sekreterare för Kustens skogscertifieringskommitté, tror inte på dubbelcertifiering så länge som det medför extra kostnader för skogsägaren och regional gruppcertifiering finns inte heller som ett alternativ i FSC idag. I dagsläget är det dyrt att låta certifiera sin skog enligt FSC-modellen eftersom det sker per skogsägare nu, säger Thomas Selänniemi. FSC och PEFC godkänner inte varandra och i detta nu verkar inga närmanden vara på gång. Klyftan mellan de båda systemen har snarast utvidgats. Det betyder att en certifiering enligt det ena systemet inte ger någon fördel vid certifiering enligt det andra systemet. Ett FSC-certifikat förutsätter idag att skogsägaren är aktiv och söker certifikat för sin egen skog. Den finländska skogsbruket med små skogsfastigheter är ur kostnadssynvinkel bäst lämpat för regional gruppcertifiering. Det är min bestämda uppfattning. Grunder för ett sådant saknas tillsvidare inom FSC, fortsätter Selänniemi. FSC passar inte småskaligt skogsbruk Det är många frågor i FSCstandarderna som ska lösas innan ett gruppcertifikat kan komma i fråga. Hur ska kravet på fem procents totalskydd genomföras? Vems mark ska skyddas? Det är en omöjlighet att tänka sig att fem procent av alla medverkande skogsägares marker skulle totalskyddas. Det skulle bli små reservat på i snitt drygt en hektar. Men vilken skogsägare som helst kan vända sig till sin skogsvårdsförening och anhålla om att få sin skog certifierad enligt FSC-modellen. Föreningen sköter de praktiska detaljer, men utgifterna för auditeringen får skogsägaren stå för. Kostnaderna för PEFC-certifieringen har inte medfört några direkta utgifter för skogsägarna utan kostnaderna har delats mellan skogsindustrin och skogsägarförbunden. TEXT: GERD MATTSSON-TURKU 16

17 Vilken är framtiden skogsvårdsföreningen väljer SKOGSVÅRDSFÖRENINGARNA FÅR ALLT MERA KONKURRENS. I FÖRSTA HAND ÄR DET STORA VIRKESKÖPARE SOM LOCKAR SKOGSÄGARE MED SERVICEAVTAL. ETT NYTT SLAG AV KONKUR- RENTER ÄR SKOGSSERVICEFÖRETAG SOM ETABLERAR SIG I EN ALLT SNABBARE TAKT. Foto: NTC. Av skogsägarna bor en tredjedel utanför den kommun där skogen finns och antalet ökar. Utgående från den här bakgrunden började man för fyra år sedan på skogsvårdsföreningshåll fundera över hur man skall gå tillväga för att betjäna dessa skogsägare och samtidigt profilera skogsvårdsföreningen som skogsägarnas förening. Skogsvårdsföreningen ska vara nära Mot den här bakgrunden skapades Skogsvårdsföreningarnas Service SVFS Ab och skogsvårdsföreningarnas servicekedja. Kedjemodellen innebär att en skogsägare får service på det närmaste skogsvårdsföreningskontoret oberoende av var skogen är belägen. I Helsingfors, granne till busstationen, finns sedan flera år en servicebyrå där skogsägare som är bosatta i huvudstadsregionen kan få sina skogsvårdsföreningsärenden uträttade. Det här säger Marja Lindqvist som är VD för Skogsvårdsföreningarnas Service SVFS Ab. Av landets 155 skogsvårdsföreningar är 129 med i servicekedjan. Det betyder att över nittio procent av landets skogsägare omfattas av kedjan. Anslutningen bland skogsvårdsfören- ingarna i Svenskfinland är lägre än medeltalet för hela landet. En tredjedel av de föreningar som inte är med i servicekedjan finns på svenskspråkiga områden, förtydligar Marja Lindqvist. Skogsvårdsföreningar som är med i kedjan gör tjänster åt varandra och samarbetar i bl.a. utvecklingsfrågor. Hotbilder finns Servicekedjan har många fler fördelar, berättar Lindqvist. Öppethållningstider under sommaren och semestrarna är ett stort problem i små skogsvårdsföreningar med en och två anställda. Inom kedjan poängterar vi att semesterarrangemangen sköts via samarbete så att en skogsägare som kanske besöker hemorten och skogen endast en gång per år och under sommaren får kontakt med skogsvårdsföreningen. En telefonsvarare som under fyra veckor upplyser om att kontoret är stängt är PERSONLIG KONTAKT MED SKOGSÄGARE, SOM T.EX. SKOGSÄGARBESÖK, ÄR EN VIKTIG DEL AV KUNDARBETET. ingen service och risken att skogsägaren vänder sig till en konkurrent ökar. I Svenskfinland är konkurrensen från virkesköparna och skogsserviceföretag tillsvidare liten i jämförelse med till exempel östra Finland. Men konkurrensen ökar och det gäller att vara beredd på förändringar och reagera på dem. De bästa förutsättningarna att klara sig konkurrensen har enligt min mening de föreningar som hängt med i utvecklingen och har ett stort utbud på tjänster. Fastighetsförmedling i framtiden? Till servicekedjan hör att medverkande skogsvårdsför- EN LJUSSKYLT MED DEN HÄR LOGOTYPEN INDIKERAR ATT HÄR FINNS SKOGS- VÅRDSFÖRENINGENS KONTOR. eningar har ett enhetligt utseende. Skogsvårdsföreningen ska vara lätt att känna igen. Det betyder att vi satsar mycket på det grafiska regelverket som bland annat innefattar en logotyp som syns. Samma logotyp ska synas i skogsvårdsföreningarnas annonser när de annonserar om lediga tjänster, kurser, skogsfärdighetstävlingar mm. Det enhetliga utseendet och de gemensamma verksamhetsprinciperna gör att en liten förening är på sätt och vis verkar större, då den är med i en landsomfattande kedja. Tjänsterna som skogsvårdsföreningarna erbjuder förenhetligas också. Vi startade med virkeshandelstjänsterna år I fjol stod bl.a. skogsvårdstjänsterna i tur och i år är det tjänster som ansluter till värdering av skogsfastigheter. En del av skogsvårdsföreningar idkar redan idag fastighetsförmedling av skogsbruksmark och kan erbjuda skogsäga- 17

18 ren en heltäckande service från värdering till uppgörande av köpebrev. Fastighetsförmedlingen är starkt på kommande till skogsvårdsföreningarnas serviceutbud och den sköts oftast inom ramen för aktiebolag som grundas för det här ändamålet. Skogsfackmännens sakkunskaper och kvaliteten på arbetet är två faktorer som blir allt viktigare. Vi håller på att skapa ett gemensamt kvalitetssystem för skogsvårdsföreningarna i samarbete med Silvadata, ett företag som har specialiserat sig på skogsvårdsförenigarnas adb-system. I år kommer vi att ha en intern kvalitetsutvärdering av de skogsvårdsföreningar som är med i kedjan. Idealet för svenska Österbottens del skulle enligt Lindqvist vara en eller två skogsvårdsföreningar. Då finns det möjlighet för personalen att specialisera sig, föreningen kan erbjuda ett stort antal tjänster och man kan svara på konkurrens utifrån. I framtiden måste skogsvårdsföreningarna ännu tydligare försvara sin roll som skogsägarnas intressebevakare. Som exempel på små saker som förstärker skogsvårdsföreningens roll som en stark skogsägarorganisation är att vi har t ex terrängkläder, bänköverdrag och affischer med skogsvårdsföreningarnas logotyp. Vi vill att de anställda i skogsvårdsföreningarna använder skärmmössor, kläder och verktyg med egen logotyp vid sina skogsägarbesök, säger Lindqvist. Vi ska göra reklam för den egna organisationen och visa vem vi representerar. TEXT: GERD MATTSSON-TURKU SKOGLIG RÅDGIVNING ÄR VIKTIG FÖR ATT KONTINUITETEN BI- BEHÅLLES. SKOGSÄGAREN FÅR LÖN FÖR SINA INVESTERINGAR OCH SITT ARBETE SAMT SKOGSINDUSTRIN ERHÅLLER RÅVARA TILL PRODUKTIONSANLÄGGNINGARNA. DESSUTOM KOMMER EN TREDJE FAKTOR IN, NÄMLIGEN ATT LAGAR OCH FÖRORD- NINGAR SAMT CERTIFIERINGSAVTAL EFTERFÖLJES. SAMHÄLLET STÄLLER STORA KRAV PÅ SKOGSBRUKET IDAG MEN SAMTIDIGT BÖR SKOGSINNEHAVET VARA LÖNSAMT OCH MENINGSFULLT FÖR SKOGSÄGAREN. Som rådgivare på marknaden uppträder skogsvårdsföreningarna (skogsreviret), skogscentralerna, skogsindustrin, banker och privata skogskonsulter. Skogsvårdsföreningarna (skogsreviret) är lagstadgade föreningar med uppgift att bistå skogsägarna i alla skogliga frågor. Skogscentralerna har myndighetsuppgift att följa med hur skogslagar och förordningar efterföljes men även rådgivningsfunktioner, bl.a. i frågor som gäller skogsbruksplanering, skogsvägar och diken. Skogsindustrin behöver råvara i tillräckliga mängder, av rätt kvalitet, vid rätt tidpunkt och till rätt pris. Bankerna har intresse av löst kapital och de privata konsulterna av arbetsuppgifter. Skogsägare har olika bakgrund För den enskilda skogsägaren kan det vara svårt att på egen hand effektivt sköta sitt skogsbruk. Visst finns det internet men man måste ju också veta vad man söker. En skogsägare som vuxit upp med skog på landet har en klar fördel framom en skogsfastighetsägare med tätortsbakgrund. Denna fördel börjar dock försvinna då de flesta unga Skoglig studerar långt upp i vuxen ålder och det blir liten eller ingen tid över för skogen. Det har också blivit vanligare att skogsarbeten ges på entreprenad så det inte finns möjligheter för de unga att deltaga själv i skogsarbeten. Gruppen skogsägare som får skoglig undervisning i samband med lantbruksstudier minskar stadigt. De flesta skogsägare är nog intresserade av information och råd i skogsbruket men tröskeln att ta kontakt är oftast mycket hög. Det finns också ett stort behov av rådgivning då skog ofta anses som främmande med ett fikonspråk som bara förstås av specialister. För många har diket som avgränsar skog från odlingsmark blivit en verklig järnridå. RÅDGIVNING SOM BEFRÄMJAR PLANTSKOGSSKÖTSEL ÄR VIKTIG. 18

19 rådgivning Skogsbruk eller Skogsägaren måste själv bestämma målsättningen för sitt skogsbruk. Vad vill jag göra med min skog? De flesta väljer som mål att skogsbruket ska vara lönsamt och ge reda pengar. Det ska också samtidigt vara uthålligt d.v.s. man vill trygga en fortsatt god avkastning med tanke på kommande investeringar, generationsväxlingar m.m. Målsättningen är att producera virke av god kvalitet till skäliga kostnader. God skogsvård kostar dock pengar och det måste uppvägas av goda virkespriser. Det ligger inte i skogsägarens intresse att producera billig råvara åt industrin. Skogsägaren är virkesproducent med lönsamhetskrav samtidigt som skogsindustrin förses med råvara. Det finns även en växande grupp skogsägare som föredrar att se sin skog som en plats för rekreation, bär- och svamplockning, vilthänsyn och uteliv. Detta är deras val och bör respekteras. Skogsägaren besluter Rådgivning gäller ofta beslutsfattande med långtgående följder. Resultaten syns först efter flera år, ibland årtionden. Den idealiska rådgivningssituationen är den att skogsägaren får flera alternativ som sedan granskas, föroch nackdelar. Utgående från skogsägarens målsättningar bestämmer man slutligen vilket alternativ som lämpar sig bäst. Det bör vara skogsägarens beslut att godkänna eller förkasta, dock med hänsyn till lagar, förordningar och direktiv. Sedan återstår att se hur råden hjälper, med en så lång omloppstid som skogsbruket har är osäkerhetsfaktorerna många. Ta bara som exempel beståndets förnyelse. Vilket trädslag skall man välja, tall, gran, björk eller asp? Hur ser marknaderna ut då det blir tid för skörd och vilka faror lurar på vägen dit? Virkeshandelns dilemma är att få ut optimalt pris för sitt virke. När är rätta tidpunkten för att sälja och erhålles marknadens högsta pris? Betydligt enklare är att besluta om plantskogskötsel och gallringshuggningar då de alltid är lönande med tanke på framtiden. Kunskap är makt En skogsägare utan minsta kunskap om skogsbruk är totalt utlämnad åt sin ( sina ) rådgivare. Detta i sin tur överför det moraliska ansvaret till rådgivaren men trots detta är det skogsägaren som står för fiolerna om något skulle gå snett. Ofta gäller rådgivningen problemlösning av konkreta fall men även här är det skillnad på om skogsägaren får råd att hjälpa sig själv eller om det blir ett beroendeförhållande. Har man lärt sig för framtiden eller måste rådgivare anlitas varje gång något ska åtgärdas? Det skulle gälla för skogsägaren att skaffa grundkunskaper i skogsbruk så att de rätta frågorna kan ställas. Genom att läsa facktidskrifter, deltaga i skogsdagar, kurser och exkursioner kan man öka sina insikter om skogsbruk. Som skogsägare är det också viktigt att ha de rätta kanalerna och veta varifrån nyttig information kan erhållas. Det gäller att skapa kontakt med ett nätverk av rådgivare som man har förtroende för. Mål- EN AV MÅLSÄTTNINGARNA MED RÅDGIVNING BÖR VARA ATT FÅ FRAM GROVT VIRKE AV GOD KVALITET OCH TILL ETT GOTT PRIS. sättningarna måste sammanfalla så att både skogsägaren och rådgivaren gör en god affär. Svaret på om informationen är korrekt och den praktiska nyttan av råden fås oftast länge efter besluten. En positiv rådgivningssituation gör dock skogsägaren uppmuntrad och motiverad att sköta sin skog bättre. Alltid finns det saker att förbättra såsom plantskogsskötsel, första gallringar, hålla rålinjer och diken öppna m.m. Som socker på botten kan man glädja sig åt en lönsam slutavverkning. Knepigt med arbetsinstruktioner En skogsägare som behöver handledning i hur man säkert och effektivt använder röjsåg- och motorsåg får snart se sig om i månen efter hjälp. De flesta instruktörer som jag känner börjar vara i pensionsåldern och nya har inte hört av sig. Visserligen gör maskinerna merparten av jobben i skogen men trots detta finns det tiotusental skogsägare som jobbar med röjning och avverkning. Många fritidshuggare drar igång motorsågen utan någon som helst utbildning. Det vore väl rimligt att rådgivning och handledning även här skulle stå till buds, om inte annat så avgiftsbelagd. Här handlar det inte om ideologier utan teknik, ergonomi och säkerhet. Samspel Det gäller att förena skogsägarens, lagövervakarens och virkesköparnas intressen. Skogsägaren strävar att hålla kostnaderna i styr samtidigt som tillväxten på växtlig skogsmark ska vara hög. Avsättning och virkespris har hög prioritet. Skogslagen ger spelreglerna, direktiven, för beståndens skötsel, förnyelse och hänsyn till särskilt viktiga livsmiljöer. Rådgivning handlar om lösningar att nå uppställda mål. En saklig och korrekt rådgivning hjälper skogsägarna att välja rätt bland alla grynnor och skär. Det är ju sist och slutligen skogsägarens val. TEXT OCH FOTO: BJARNE ANDERSSON 19

20 Skogsbruksplan och virkesaffärer på hemdatorn SKOGSFÖRETAGEN OCH SKOGSVÅRDSFÖRENINGARNA ERBJUDER SKOGSÄGAREN EN UPPSJÖ AV OLIKA TJÄNSTER. UTBUDET TÄCK- ER DET MESTA FRÅN SEDVANLIGA TJÄNSTER INOM VIRKESHAN- DEL TILL FULLSTÄNDIGA BETJÄNINGSHELHETER SOM INKLUDERAR ALLT FRÅN RÅDGIVNING OCH VÄRDERINGAR TILL PLANERING OCH SKOGSVÅRDSARBETEN. SKOGSBRUKET kommer från och med detta nummer att reda ut de största virkesuppköparnas tjänster som är avsedda för skogsägare. Det är inte fråga om en jämförelse, snarast en beskrivning av vad som finns till buds för den enskilda skogsägaren. I detta nummer är Stora Ensos tjänster under luppen. Prisgaranti och -bonus Skogsindustrin måste kontinuerligt förses med en jämn ström råvara till sina fabriker. Ett gott och långvarigt förhållande till producenterna av råvaran, d.v.s. skogsägarna, är målsättningen för att virkeslagren skall hållas fyllda. Skogsbolagen erbjuder skogsägare olika slag av serviceavtal, inom vilka bolagen bland annat förbinder sig att årligen köpa den volym virke som antecknats i skogsbruksplanens avverkningsförslag. I Stora Enso kallas tjänsten för samarbetsavtal om virkesaffärer. Skogsägare som regelbundet anlitar Stora Enso då det blir dags att sälja virke får en prisgaranti vilket innebär att det slutgiltiga priset granskas vid årets slut och skogsägaren garanteras den högsta prisnivån som bolaget betalat i regionen under samma år. Raimo Summanen som är marknadsföringschef vid Stora Enso Metsä konstaterar att målet med prisgarantin är att fördela virkesaffärerna jämt under hela året så att det inte uppstår perioder med ett över- eller underutbud av virke i takt med prisfluktuationerna. Vi jämför virkessortimentens genomsnittspriser från affärer gjorda i början av året med motsvarande priser i slutet av året. Stegringen i virkessortimentens enhetspriser läggs till de slutliga enhetsprisen oberoende av stämplingens ursprungliga prissättning. Tanken är den att skogsägaren gottgörs för höjningen av prisnivån. I likhet med de stora dagligvarukedjorna har Stora Enso ett bonussystem för avtalskunder. Skogsägaren får ett prisbonus på högst 0,70 euro per kubikmeter för varje avslutat virkeskontrakt. Bonusen stiger gradvis så att kunden får 0,40 för den första affären, 0,50 för den andra och 0,70 euro per kubikmeter från och med den tredje affären, förklarar Summanen. Avtal om skogstjänster Om de skogsägare som har ett samarbetsavtal om virkesaffärer också önskar få hjälp i förvaltandet av sin skogsegendom kan tjänsten utvidgas till att omfatta skogsvård. I Stora Ensos avtal om skogstjänster ingår lång rad tjänster som är kostnadsfria för kunden. Planering av skogsvårdsarbeten, olika rådgivningstjänster, anmälningar till myndigheten, skogsvärderingar och emetsäwebbtjänsten är exempel på sådant som skogsägaren inte I LIKHET MED DE STORA DAGLIGVA- RUKEDJORNA HAR STORA ENSO ETT BONUSSYSTEM FÖR AVTALSKUNDER. SKOGSÄGAREN FÅR ETT PRISBONUS FÖR VARJE AVSLUTAT VIRKESKON- TRAKT. 20