Nordens transportsektor

Transkript

1 Dokumenttyp/Document type Jämförande kartläggning:nordens transportsektor Infoklass/Classification Öppen Godkänd/Approved by Lagringsdata/File Reg-nr/Reg. No. ISA/Christer Wiberg CAB Utfärdare (tj-st-bet, namn)/issued by Telefon/Telephone Datum/Date Version Sida/Page ISK/Elin Hedlund COMBITECH Nordens transportsektor En jämförande kartläggning över Sveriges, Norges, Danmarks och Finlands transportsektorer

2 1 Innehåll 1. INLEDNING Bakgrund Syfte och mål Avgränsningar Metodik DET NORDISKA TRANSPORTSYSTEMET DE NORDISKA LÄNDERNAS TRANSPORTSEKTORER Sverige Centrala transportmyndigheter Sjöfart Luft Järnväg Väg Norge Centrala transportmyndigheter Sjöfart Luftfart Järnväg Väg Finland Centrala transportmyndigheter Sjöfart Luftfart Järnväg Väg Danmark Centrala transportmyndigheter Sjöfart Luftfart Järnväg Väg... 19

3 2 4. DE NORDISKA LÄNDERNAS KRISHANTERINGSSYSTEM Sveriges nationella krishanteringssystem Krisberedskap och krishantering i den svenska transportsektorn Norges nationella krishanteringssystem Krisberedskap och krishantering i den norska transportsektorn Finlands nationella krishanteringssystem Krisberedskap och krishantering i den finska transportsektorn Danmarks nationella krishanteringssystem Krisberedskap och krishantering i den danska transportsektorn SAMMANFATTNING Transportsektorn Strukturer för krisberedskap Bilaga

4 3 1. INLEDNING Combitech AB har fått i uppdrag av Samverkansområdet Transporter (SOTP) att kartlägga den nordiska transportsektorn. Arbetet resulterade i denna rapport samt en populärversion av denna rapport. Uppdraget slutredovisades i och med att resultatet presenterades på den Nordiska samverkanskonferensen som arrangerades av Samverkansområdet Transporter i november Bakgrund Samverkansområdet Transporter, SOTP, är ett svenskt samverkansfora som ska främja helhetssynen i planeringen av den svenska transportsektorns krisberedskap- samt krishanteringsförmåga. Exempel på aktiviteter inom forumet är övningar, analyser, arbete för privat-offentlig samverkan etc. Utöver detta har ett arbete gällande att förbättra den nordiska 1 samverkansförmågan kring transportfrågor dragit igång. Tanken med detta arbete är att de nordiska länderna ska lära av varandra i syfte att stärka gemensam samhällsviktig transportverksamhet inom norden. Inom ramen för detta arbete har man identifierat ett behov av att göra en övergripande kartläggning av de nordiska ländernas transportsektor. Föreliggande dokument, tillsammans med en kortare och mer lättillgänglig populärversion, utgör den kartläggningen. 1.2 Syfte och mål Syftet med detta dokument är att kartlägga de roller, ansvar samt mandat som de nordiska ländernas trafikmyndigheter besitter. Kartläggningen skall täcka in samtliga fyra trafikslag. Mer specifikt innebär detta att dels göra en generell kartläggning avseende de centrala transportmyndigheternas olika ansvarsområde och uppgifter, dels titta på deras roller, ansvar och mandat inom ramen för arbetet med transportsektorns krisberedskap och krishantering. Målet med kartläggning är primärt att göra en sammanställning över den i analysen erhållna informationen. I slutsatserna skall likheter samt skillnader mellan ländernas organisation belysas på ett övergripande sätt. 1.3 Avgränsningar I enlighet med rapportens syfte har kartläggningen avgränsats till att enbart inkludera centrala transportmyndigheter samt de statliga bolag som får anses inneha en vital roll inom transportsektorn. Övriga privata aktörer samt myndigheter med angränsande ansvar och uppgifter omfattas inte av kartläggningen. En annan avgränsning som bör belysas är att norden i detta fall inte inkluderar Island. 1 Med norden avses i detta sammanhang Sverige, Norge, Danmark och Finland.

5 4 1.4 Metodik Kartläggningen har tagits fram med hjälp av intervjuer där respondenter från flera centrala transportmyndigheter och departement i respektive land intervjuats under fysiska möten. Rapporten har sedan remitterats till samtliga respondenter för kvalitetssäkring.. Intervjuförteckning återfinns i bilaga 1. Information har även inhämtats genom hemsidor och för området relevanta rapporter och undersökningar.

6 5 2. DET NORDISKA TRANSPORTSYSTEMET Innan vi går vidare till kartläggningen av respektive lands transportsektor finns det ett värde i att kort redogöra för den politiska kontext som det nordiska transportsystemet i dess helhet befinner sig i. Utan att dyka för djupt ner i historien är det ändå värt att framhålla att transportsektorn fick sin europeisk-politiska betydelse under slutet på 50-talet och i början på 60-talet då de första EU-riktlinjerna för ett gemensamt åtgärdspaket inom transportsektorn presenterades. Transportsektorns nyvunna position som ett politiskt viktigt område var sprungen ur tanken om den inre marknadens fria rörlighet, men det skulle ändock dröja till 1992 innan det viktiga TEN-T programmet etablerades. Trans-European Networks (TEN-T) TEN-T står för Trans-European Networks for Transport och har som syfte att koppla samman sociala och ekonomiska centra med hjälp av gränsöverskridande transportinfrastruktur. 2 För att kunna genomföra TEN-T gränsöverskridande projekt krävs stora investeringar, vilka täcks både av nationerna själva samt av EUgemensamma finansieringsformer. 3 Den nordiska triangeln I EU-riktlinjerna för TEN-T har den så kallade Nordiska Triangeln pekats ut som ett särskilt prioriterat transportinfrastrukturprojekt. Syftet med projektet är att sammanbinda Norge, Sverige, Danmark och Finland via förbättrade och gränsöverskridande vägar, järnvägar och maritim infrastruktur. Förutom att projektet förbättrar förbindelserna för gods och passagerare inom Norden, anses det även skapa möjligheter för bättre och snabbare transportflöden till och från Centraleuropa, Ryssland och de baltiska länderna. 4 Karta över Nordiska Triangeln. Källa: Regeringen.se 2 Johannes Remmo, (2012), Utmaningar och hinder i gränsöverskridande transportinfrastrukturplanering: En studie av TEN-T med Nordiska Triangeln som exempel, Stockholm, s Remmo, s Remmo, s. 1.

7 6 3. DE NORDISKA LÄNDERNAS TRANSPORTSEKTORER 3.1 Sverige Centrala transportmyndigheter I Sverige ansvarar Näringsdepartementet för transport-och infrastrukturpolitik, jämte ITpolitik, energipolitik, regional tillväxt och turism. Ansvaret för samtliga politikområden är uppdelat mellan tre ministrar, varav en är ansvarig för transport-och infrastrukturpolitik. Under infrastrukturministern ligger samtliga transportmyndigheter: Sjöfartsverket, Luftfartsverket, Transportstyrelsen, Trafikanalys, Trafikverket samt VTI. 5 Transportstyrelsen uppgifter inkluderar samtliga fyra trafikslag. Myndigheten tar fram regler, för registerhållning, ger tillstånd och följer upp hur dessa efterlevs. Trafikverket ansvarar för den långsiktiga planeringen av det svenska transportsystemet för alla fyra trafikslag. Verkets uppgifter inkluderar också byggande, drift och underhåll av statliga vägar och järnvägar. Utöver detta har Trafikverket även hand om kunskapssamt körprov för körkort, taxiförarlegitimation samt yrkeskunnande trafiktillstånd liksom yrkesförarkompetens. Genom upphandlingar av trafik verkar Trafikverket också för en grundläggande tillgänglighet i den interregionala kollektiva persontrafiken. Trafikanalys huvudsakliga uppdrag är att stödja regeringen samt Regeringskansliet genom att säkra kvaliteten i olika beslutsunderlag. Trafikanalys ska också följa upp och utvärdera såväl genomförande som effekter av olika åtgärder inom transportpolitiken. Myndigheten ansvarar också för omvärldsbevakning och bevakning av den internationella utvecklingen inom transportsektorn. 5 Trafikanalys, Omvärldsanalys inom transportpolitiken i de nordiska länderna, PM 2013:7, s. 24.

8 7 VTI (Statens väg-och transportforskningsinstitut) är ett oberoende forskningsinstitut. VTI utför forskningsverksamhet inom alla trafikslag Sjöfart Den 1 april 2010 genomfördes stora förändringar i det svenska transportsystemet, vilket även påverkade Sjöfarten. Idag samverkar Trafikverket och Sjöfartsverket rörande vissa ärenden, mer om detta nedan. Sjöfartsverket 6 Sjöfartsverket är ett affärsverk med ansvar för att utveckla sjöfartspolitiken och se till att sjövägarna är framkomliga, tillgängliga och säkra. Det är således Sjöfartsverket som bygger, underhåller och utvecklar infrastrukturen till havs. Arbetsuppgifterna inkluderar bland annat mätning och utmärkning av farleder, produktion av sjökort, isbrytning, lotsning, sjö-och flygräddning samt trafikinformation. Den huvudsakliga inriktningen är mot handelssjöfarten, men fritidsbåtar, fiske och marinen inkluderas också. Finansieringen av verket kommer främst från avgifter ålagda handelssjöfarten avseende farleder och lotsning. 7 Sjöfartsverkets ansvar sträcker sig fram till hamnområdena där kommunen eller hamnbolaget övertar ansvaret. 8 Trafikverket 9 Sjöfartsverket och Trafikverket samverkar rörande vissa ärenden inom sjöfart. Kortfattat kan man säga att Trafikverket hanterar de mer strategiska frågorna medan Sjöfartsverket har hand om de operativa. Exempelvis ansvarar Trafikverket för var hamnar och andra terminaler skall lokaliseras och vilken påverkan dessa kommer att få på övriga trafikflöden. Sjöfartsverket å sin sida kan bl.a. lämna synpunkter på framkomlighet och kapacitet i sjötrafiksleder, hur en byggnation kan komma att påverka sjötrafiken eller förändringar i sjökartelagt område Enligt Förordning (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap är Sjöfartsverket en särskilt utpekad myndighet med ansvar inom samverkansområdet transporter inför och vid höjd beredskap. 7 Sjöfartsverkets hemsida A 8 Sjöfartsverkets hemsida A 9 Enligt Förordning (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap är Sjöfartsverket en särskilt utpekad myndighet med ansvar inom samverkansområdet transporter inför och vid höjd beredskap. 10 Sjöfartsverkets hemsida B

9 8 Båda verken har ansvar för att svara på remisser som gäller plan-och bygglagen och miljöbalken. Trafikverket skall motta alla sådana ärenden som berör transportsystemet, och de ärenden som gäller kust-och havsområden, de stora insjöarna samt kanalerna skall även skickas till Sjöfartsverket Luft Som tidigare omnämnts genomfördes förändringar i det svenska transportsystemet under våren Bland annat flyttades driften av de statligt ägda flygplatserna från Luftfartsverket (LFV) till Swedavia- ett nybildat statsägt bolag. LFV ansvarar numera för flygtrafiktjänst för civil och militär luftfart. Förändringarna innebar också att LFV:s monopol på flygledartjänster avskaffades i och med att den nya luftfartslagen 12 trädde i kraft samma höst. 13 Transportstyrelsen 14 Transportstyrelsen verkar för en säker luftfart. De ger ut tillstånd, tar fram regler och följer upp hur dessa efterlevs. Vad gäller luftfartsskyddet, som har som mål att skydda passagerare, besättning, markpersonal, allmänhet och egendom från olagliga handlingar, har Transportstyrelsen ansvar för vissa delar, nämligen: Tillsyn över de verksamhetsutövare som omfattas av det nationella säkerhetsprogrammet (NASP). Tillståndsärenden vilket bland annat innebär utfärdande av säkerhetsgodkännanden. Internationellt arbete. Föreskriftsarbete. Registerkontroll, det vill säga den registerkontroll som genomförs vid en säkerhetsprövning av en person som exempelvis ska arbeta på en flygplats. 15 Luftfartsverket (LFV) 16 LFV är ett affärsverk med ca anställda som har till huvuduppgift att tillhandahålla en säker, effektiv och miljöanpassad flygtrafiktjänst för både civil och militär luftfart. 17 Till skillnad från de andra transportmyndigheterna lyder LFV under Näringsdepartementet. 11 Sjöfartsverkets hemsida A 12 Luftfartslagen (2010:500) 13 Svensk näringsliv, Nu finns privat flygledning i Sverige. 14 Enligt Förordning (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap är Sjöfartsverket en särskilt utpekad myndighet med ansvar inom samverkansområdet transporter inför och vid höjd beredskap. 15 Transportstyrelsens hemsida. 16 Enligt Förordning (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap är Sjöfartsverket en särskilt utpekad myndighet med ansvar inom samverkansområdet transporter inför och vid höjd beredskap. 17 Förordning (2010:184) med instruktion för Luftfartsverket

10 9 Swedavia Swedavia är ett statligt affärsdrivande bolag som sköter äger, driver och utvecklar 10 statliga flygplatser i Sverige. Swedavia lyder under finansdepartementet Järnväg Sveriges järnväg består av ca spårkilometer. Av dessa är ca 90 % statligt ägda. Trafikverket förvaltar ca spårkilometer. De övriga spårkilometrarna består av Arlandabanan och Inlandsbanan, vilka är statligt ägda och förvaltas av statliga bolag. Utöver dessa finns även Öresundsförbindelsen, vilken samägs av den svenska och danska staten, samt museijärnvägar och industrispår med staten, kommuner och enskilda bolag som ägare. Trafikverket Trafikverket ansvarar för planering, förvaltning och drift av järnvägsnätet i Sverige. Transportstyrelsen Transportstyrelsen svarar för marknadstillsynen samt marknadsövervakningen av det svenska järnvägsnätet. Med tillsyn menas kontroll om organisation eller person utövar verksamhet enligt krav där syftet är att skapa en effektiv och konkurrensneutral marknad. Med marknadsövervakning menas att Transportstyrelsen har att ge en samlad bild av hur järnvägsmarknaden utvecklar sig ur ett effektivitets- och konkurrensperspektiv Väg Trafikverket Trafikverket ansvarar för den långsiktiga planeringen av Sveriges vägnät, liksom drift, underhåll och bygge av de statligt ägda vägarna. Transportstyrelsen Transportstyrelsen utformar regler för vägtrafiken och kontrollerar hur de efterlevs. De ger också tillstånd (körkort och certifikat), registrerar ägarbyten samt sköter trängsel och fordonsskatt. 18 Transportstyrelsen, Riktlinje för Transportstyrelsens marknadstillsyn och marknadsövervakning inom kollektivtrafik- och järnvägsområdet, TSG

11 Norge Centrala transportmyndigheter I Norge är det Samferdselsdepartementet som har det överordnade ansvaret för transportområdet. Departementet har sju underordnade trafikmyndigheter: Statens Vegvesen, Jernbaneverket, Kystverket, Luftfartstilsynet, Statens Havarikommisjon for transport (SHT) samt Statens Jernbanetilsyn. Statens vegvesen ansvarar för planering, byggande och förvaltning av riksvägar samt länsvägar i Norge. Myndigheten svarar också för utarbetandet av regler och bestämmelser gällande vägtrafik och ser till att dessa efterlevs. Utöver detta ansvarar Statens vegvesen även för fordons-och körkortsregister. Vegtilsynet är en egen enhet underlagd vägdirektören. Vegtilsynet har till uppgift att föra tillsyn över Statens vegvesen. Jernbaneverket ansvarar för drift, underhåll och byggande av den nationella järnvägsinfrastrukturen. Verket har ansvar för trafikstyrningen, vilket omfattar kapacitetsfördelning, trafikplanering och operativ trafikstyrning. SHT skall undersöka olyckor som inträffat inom luftfart-, väg-, järnväg- och sjöfartssektorn. Syftet med SHT:s undersökningar är att utreda omständigheter som kan ha betydelse för förebyggandet av framtida olyckor inom den norska transportsektorn Sjöfart Sjöfarten har en mycket stor betydelse för Norge då landets ekonomi till hög utsträckning bygger på intäkter från fiske, olja och sjöfart.

12 11 Kystverket Kystverket i Norge ansvarar för kustförvaltning, sjösäkerhet och beredskap mot akuta föroreningar till havs. 19 Mer specifikt innebär detta att Kystverket ska bidra till en effektiv sjötransport genom att bland annat utveckla och förvalta farleder och hamnar samt svara för regelutveckling och vägledning gällande sjötransporten. Kystverket ska också säkerställa att man kan färdas tryggt i de norska farvattnet samt hamnarna. Inom ramen för detta svarar verket för bland annat lotsverksamhet samt trafikcentraler. Slutligen ska Kystverket förhindra och/eller begränsa miljöskada som följd av ett utsläpp till havs och som inträffat inom norskt territorium. 20 Verket, som lyder under Samferdselsdepartementet, är delvis statsfinansierat, delvis finansierat med avgifter från sjöfarten Luftfart Den norska luftfarten är sedan den 1 april 1994 avreglerad vilket innebär att vilket företag som helst med rätt licensiering kan bedriva luftfartsverksamhet. Samferdselsdepartementet Samferdselsdepartementet svarar för regelgivningen inom luftfartssektorn. Departementet ser också till att det erbjuds flygturer även på de sträckor som inte är ekonomisk lönsamma. Detta genom upphandlingar med privata flygföretag. Luftfartstilsynet Luftfartstilsynet är ett förvaltningsorgan som svarar för att luftfartsverksamheten i Norge bedrivs på ett säkert och effektivt sätt. Detta genom att ge föreskrifter och utarbeta standarder samt ge tillstånd till de som vill bedriva flygtjänster inom landet. Luftfartstilsynet ansvarar också för att säkerställa att regelverken efterlevs och följs. Vid allvarliga händelser har Luftfartstilsynet även en koordinerande roll, bland annat som ledare av Sikkerhetsrådet for luftfarten. 22 Avinor AS Avinor AS är ett statligt ägt bolag som äger och driver 46 flygplatser i Norge inklusive flygtrafiktjänsten. Under Avinor AS finns Oslo Lufthavn Gardermoen AS som även det är ett statligt bolag. 19 Kystverkets hemsida. 20 Ibid. 21 Ibid. 22 Luftfartstilsynets hemsida.

13 Järnväg Norges järnvägsnät består av ca 4000 spårkilometer och utav dessa är det enbart en järnväg som är privat, nämligen Kirkenes-Bjornevatnbaren i Nordnorge. Denna har ingen förbindelse med någon annan järnväg utan drivs privat för transport av malm. Det norska järnvägsnätet drivs och underhålls av Jernbaneverket, medan andra företag driver själva tågtrafiken, bland annat NSB och CargoNet. Jernbaneverket Denna myndighet ska svara för driften, förvaltningen och byggandet av det statliga järnvägsnätet. Jernbaneverket har ansvar för trafikstyrningen, kapacitetsfördelningen samt den operativa trafikstyrningen vilket således även omfattar information till allmänheten. Statens Jernbanetilsyn Statens Jernbanetilsyn är en norsk tillsynsmyndighet med ansvar för järnvägstransporter, inklusive spårvagns- och tunnelbanetrafik. De sorterar under Samferedselsdepartementet. Myndigheten ska svara för att all verksamhet på de norska järnvägarna liksom spårvagns- och tunnelbanetrafiken uppfyller de fastställda kraven. Därutöver ska Statens jernbanetilsyn övervaka marknaden och säkerställa att marknadskonkurrensen sker på lika villkor Väg Statens Vegvesen Statens Vegvesen svarar för planering, underhåll och drift av de statliga vägarna i Norge. De bistår även fylkeskommunerna med denna typ av tjänster för fylkesvägnätet. Statens vegvesen ansvarar också för fordonsregistrering, utfärdandet av körkort samt godkännande och tillsyn över körskolor. De utför också fordons- och förarkontroller. Utöver detta utvecklar och godkänner Statens vegvesen även övriga regelverk gällande vägtrafik och de bistår även Samferdselsdepartementet med utredningar, forskningsresultat och förslag Vegtilsynet Vegtilsynet sorterar under Statens vegvesen och lyder direkt under vägdirektören. De har till uppgift att föra tillsyn över Statens Vegvesen och säkerställa att fastställa krav efterlevs. Vegtilsynets uppgifter är bland annat: Föra tillsyn och säkerställa att Statens vegvesen uppfyller de fastställa säkerhetskraven vad gäller planering, underhåll, drift, byggnation och beredskap på de norska riksvägarna. Få tillgång till samtliga önskvärda dokument från Statens Vegvesen. I tillsynsfrågor kan Vegtilsynet lämna rekommendationer till ansvarig enhet i Statens vegvesen. Föreslå ändringar i regelverk i syfte att förbättra säkerheten i väginfrastrukturen för transporter på offentlig väg. 23 Statens Jernbanetilsyns hemsida.

14 Finland Finlands Kommunikationsministerium svarar för två stora sektorer: trafik och kommunikation. Till ministeriets ansvarsområde hör således transportsystem, transportnät, gods- och persontrafik, trafiksäkerhet och klimat- och miljöfrågor inom trafikområdet. Ministeriet svarar också för kommunikationsnät, dataskydd och informationssäkerhet samt politik som gäller informationssamhället, massmedier och postverksamhet. Finlands transportsektor omfattas av två centrala myndigheter som bägge sorterar under Kommunikationsministeriet: Trafikverket samt Trafiksäkerhetsverket, Trafi Centrala transportmyndigheter Trafiksäkerhetsverket, Trafi, är den förvaltnings-och säkerhetsmyndighet som ska ansvara för reglering och övervakning av trafiksystemet. Verket har bland annat som uppgift att främja säkerheten inom transportsektorn samt arbeta för en hållbar utveckling. Trafikverket är ett ämbetsverk som sorterar under Kommunikationsministeriet. Verkets ansvar täcker hela transportsektorn med undantag av luftfart. De ska bland annat svara för statens väg-och bannät samt de farleder som de förvaltar. Verket ska också genom sin verksamhet främja hela trafiksystemets funktion, säkerhet och utveckling Sjöfart Från 2010 överfördes Sjöfartsverkets uppgifter till Trafikverket, Trafiksäkerhetsverket samt Närings-, trafik och miljöcentralen (NTM). Trafikverket Trafikverket ska svara för underhåll och utveckling av Finlands sjövägar. Detta är dess främsta uppgift inom sjöfarten. Sjövägarna består av km farleder. Det totala antalet säkerhetsmarkeringarna, dvs. fyrar, prickar, bojar m.m. är drygt stycken, varav Trafikverket ansvarar för Trafikverket tar hänsyn till både handelssjöfarten och den övriga sjöfarten. Utöver detta ansvarar Trafikverket även för sjökortskartläggningen och ger ut såväl tryckta som elektroniska sjökort över hav och insjöar. 24 Trafikverket tar även hand 24 Trafikverkets hemsida.

15 14 om isbrytning i finska farvatten. Servicen köps av entreprenörer inom sjöfart. Trafikverket ger också VTS (Vessel Traffic Services) genom de tre VTS centralen. Trafi Tarfiksäkerhetsverket, Trafi, ska säkerställa fartygssäkerheten, fartygs-och hamnskyddet samt säkerheten inom båtsport. Verket ansvarar även för tillsynen över dessa. Som sjöfartens tillsynsmyndighet utför Trafi således besiktningar och inspektioner i syfte att säkerställa att de fartyg som trafikerar de finska vattnen uppfyller de fastställda kraven. Utöver detta omfattar tillsynsuppdraget även allmän tillsyn över sjösäkerheten samt beaktandet av gott sjövett. 25 NTM-centralen (Egentliga Finland) Skötseln av förbindelsefartygstrafiken har koncentrerats till NTM-centralen i landskapet Egentliga Finland. De ansvarar således för 41 färjelägen där merparten av dessa är belägna i Åbo skärgård eller i insjöområden i östra Finland. NTM- centralen i Egentliga Finland har även hand om trafikförbindelserna på 10 förbindelsefartygsrutter på Skärgårdshavet samt två i Finska viken. Därtill bistår de privata färjeförbindelser liksom färjeförbindelsen i Sibbo, Raseborg samt på Skärgårdens ringvägar. Meritaito Ab Meritaito Ab är ett statsägt företag som har till uppgift att sköta farleder och andra uppgifter som kopplar till farledsskötsel. Bild över Egentliga Finland. Källa: NTMcentralens hemsida. Arctia Shipping Ab Är ett statligt aktiebolag grundat ur Rederiverkets verksamhet och som nu har till uppgift att leverera isbrytningstjänster, oljesaneringstjänster samt specialtjänster såsom undervattensbyggnation m.m Luftfart Luftfarten i Finland sköts av främst två aktörer: Trafi och Finnavia AB. Trafi Trafi är Finlands luftfartsmyndighet och verkar för att Finland bedriver en säker och miljövänlig luftfart. De ger ut tillstånd, tar fram regler och följer upp hur dessa efterlevs. Vad gäller luftfartsskyddet, som har som mål att skydda passagerare, besättning, markpersonal, allmänhet och egendom från olagliga handlingar, har Trafi ansvar för följande: Tillsyn över de verksamhetsutövare som omfattas av det nationella säkerhetsprogrammet. Tillståndsärenden vilket bland annat innebär utfärdande av säkerhetsgodkännanden. Internationellt arbete. Föreskriftsarbete. 25 Trafis hemsida.

16 15 Finavia Abp Finavia AB, tidigare Luftfartsverket Finavia, är numera ett statsägt företag som sköter och underhåller de statliga flygplatserna samt flygtrafiktjänsten på totalt 25 flygplatser runt om i Finland. De ansvarar för såväl flygplatssäkerheten som passagerarsäkerheten och svarar även för trafikledningen Järnväg Den finska statens bannät har en totallängd på km. Största delen, cirka km av banan, är elektrifierad. Spårbredden på Finlands bannät är mm vilket gör den ickekompatibel med de svenska spåren.

17 16 Trafikverket Verket ska svara för att underhåll, planering samt byggande av de finska järnvägarna sköts. Trafikverket konkurrensutsätter drift- och underhållstjänsterna. Utöver detta ansvarar verket även för trafikledningen. Trafi Trafis främst uppgift inom järnvägsfarten är att övervaka samt utveckla säkerheten och nätets driftkompabilitet. De ska också bereda normer, bevilja säkerhetsintyg liksom övriga tillstånd samt föra register över den rullande materielen. Trafi har ett nära samarbete med den Europeiska järnvägsbyrån, Europeiska kommissionen samt övriga EU-medlemsländers säkerhetsmyndigheter Väg Trafikverket Vägnätet i Finland består av landsvägar, kommunala vägar samt enskilda vägar. Trafikverket sköter om underhållet och utvecklingen av det statliga vägnätet tillsammans med de regionala närings-, trafik- och miljöcentralerna. Trafi Trafis uppgift här är att trygga samhällsmedborgarnas dagliga förflyttningar med bil genom att utöva tillsyn över bilskolorna, utfärda körkort, ansvara för Finlands fordonsregister. Trafi ansvarar även för säkerheten på de statliga vägarna. NTM-centralerna Under ledning av Trafikverket har NTM-centralerna i Finland ansvar för att landsvägstrafiken fungerar smidigt och säkert inom respektive region. Detta innebär att NTM-centralerna svarar för underhåll, anläggningar och utrustning. De ska också främja säkerheten i vägtrafiken genom att förbättra vägarna och bygga leder för lättare trafik. Samtliga underhållsarbeten utförs av entreprenörer. NTM-centralerna samarbetar med kommunerna kring trafiksystemen och har tilluppgift att lyfta fram de riksomfattande riktlinjerna och anpassa dessa efter regionens trafiksystem.

18 Danmark Transportministeriet i Danmark ansvarar för en rad olika frågor inom transportområdet: väg, vägbanor, järnväg, kollektivtrafik, hamnar och luftfart. Under ministeriet sorterar även ett antal myndigheter, nämligen Banedanmark, Vejdirektoratet samt Trafikstyrelsen. Sjöfarten sorterar i Danmark under Ministeriet för Ekonomi och Tillväxt Centrala transportmyndigheter Banedanmark är ansvarig för underhåll, trafikövervakning och utveckling av det danska järnvägsnätet. Banedanmark är ett statsägt företag. Trafikstyrelsen är en styrelse under Transportministeriet med breda ansvarsuppgifter inom järnväg, kollektivtrafik och luftfart. Vejdirektoratet har till uppgift att ansvara för planering, projektering, anläggning, drift och underhåll av Danmarks statliga vägar Sjöfart Sjöfartsstyrelsen Denna myndighet sorterar, till skillnad från de andra transportmyndigheterna, under Ministeriet för Ekonomi och Tillväxt. Sjöfartsstyrelsen ansvarar för: Danska fartygs konstruktion, utrustning och verksamhet. Detta inkluderar säkerhet, arbetsmiljö, sjösäkerhet, miljöskydd, bemanning etc. Hamnkontroll av utländska fartyg. Statens lotsverksamhet Fartygsregistrering Säkerhetsmarkeringar såsom fyrar och bojar

19 18 Information såsom varningar, GIS m.m. Sjöfartspolitik, sjörätt och handelspolitik såväl nationellt som internationellt Sjöfartsstyrelsens uppgift inkluderar inte havsövervakning, övervakning av civil sjöfart eller kontroll av föroreningar utan detta hör till Försvarsministeriet. Trafikstyrelsen Trafikstyrelsen svarar för de kommersiella danska hamnarna och dess faciliteter. Detta innebär att det är Trafikstyrelsen som godkänner renovering, utvidgning eller borttagning av dessa hamnar. Det är också Trafikstyrelsen som godkänner hamnarnas risk- och sårbarhetsanalyser samt skyddsplaner. Styrelsen ska också svara för hamnarnas krisberedskap samt erbjuda stöd och vägledning för hamnanläggningar och samverka med andra berörda myndigheter Luftfart Trafikstyrelsen Trafikstyrelsen är den danska luftfartsmyndigheten. Detta innebär att det är Trafikstyrelsen som ska godkänna alla personer, organisationer, flygplan och flygverksamheter som ingår i den civila luftfarten. Styrelsen sköter också tillsynen på över 100 flygplatser inom landet. 26 Naviair Naviair är ett statligt ägt bolag som bildades 2001 och som sorterar under Transportministeriet. Bolaget levererar lufttrafiktjänster som t.ex. flyglednings-, kommunikations-, navigations- och övervakningstjänster Järnväg Banedanmark Banedanmark är ett statsägt företag som ansvarar för att förvalta, förnya och bygga den danska järnvägen. De har också det operativa ansvaret för att styra trafiken på järnvägen. De tar även ut avgifter från de operatörer som nyttjar de danska järnvägarna. Trafikstyrelsen Trafikstyrelsen svarar för tillsynen över järnvägen samt säkerställer att de verksamheter som nyttjar järnvägen uppfyller de fastställda kraven. De ger ut licenser och certifikat och informerar verksamheter om de krav de måste uppnå. Trafikstyrelsen har även myndighetsansvar för järnvägssektorns beredskap och säkerhet. Med detta mens att det är 26 Trafikstyrelsens hemsida, A. 27 Naviairs hemsida.

20 19 Trafikstyrelsen som har det överordnade ansvaret för att koordinera järnvägssektorns beredskapsarbete samt krishanteringsförmåga Väg Vejdirektoratet Vejdirektoratet ansvarar för det nationella vägnätet, ett nät bestående av totalt ca 3800 km väg. Det statliga vägnätet utgör enbart ca 5 % av det totala antalet vägar i Danmark men trots detta kör nästan hälften av trafiken på de statliga vägarna. Vejdirektoratets uppgifter kan sammanfattas i nedanstående tre punkter: Planering Byggande och drift Trafikledning och ledning 28 Trafikstyrelsens hemsida, B.

21 20 4. DE NORDISKA LÄNDERNAS KRISHANTERINGSSYSTEM Sveriges nationella krishanteringssystem Det svenska systemet för att hantera samhällskriser bygger på tre centrala principer där den första utgörs av ansvarsprincipen; [ ] den [myndighet] som har ansvar för en verksamhet under normala förhållanden skall ha det även under kris eller krig, om verksamheten är tänkt att upprätthållas under sådana förhållanden 29, likhetsprincipen; [ ] att en verksamhets organisation och lokalisering så långt det är möjligt skall överensstämma under fred, kris krig 30 samt närhetsprincipen; [ ] en kris skall hanteras på lägsta möjliga organisatoriska nivå. 31 Dessa principer innebär, kort sagt, att en kris skall hanteras så nära sitt ursprung som möjligt, berörda organisationer och myndigheter skall agera likadant som de hade gjort under normala omständigheter och de som har ansvar för en verksamhet under normala omständigheter har så även under en kris. 32 Förutom de tre nämnda principerna grundas svensk krishantering även på principen om geografiskt områdesansvar. 33 Detta områdesansvar är indelat i tre nivåer; lokalt, regionalt och nationellt. På den lokala nivån finner vi kommunerna som ansvariga. Med detta menas att kommunen har en skyldighet att hantera händelser som hotar, eller kan komma att hota, kommuninvånarnas liv och hälsa och/eller samhällsviktig verksamhet som bedrivs inom kommunen. På den regionala nivån är länsstyrelserna geografiskt områdesansvariga. Dessa skall vid en krissituation [ ]vara sammanhållande inom sitt geografiska område och före, under och efter en kris verka för samordning och gemensam inriktning av de åtgärder som behöver vidtas. 34 De skall också ha förmåga att omedelbart upprätta en ledningsfunktion för samverkan i de fall kriser uppstår som berör länet eller de fall som medför behov av samverkan med kommuner eller andra aktörer. 35 Om situationen fordrar omfattande räddningsinsatser i kommunal räddningstjänst får länsstyrelserna även överta ansvaret från kommunerna. 36 Slutligen är det regeringen som är geografiskt områdesansvarig på den nationella nivån vilket betyder att det vid allvarliga händelser som berör nationen ligger på regeringens ansvar 29 SOU 2005:104, Sverige och tsunamin- granskning och förslag, s SOU 2005:104, s SOU 2005:104, s SOU 2005:104, s Förordning (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap, Förordning (2007:825) med länsstyrelseinstruktion, Förordning (2007:825), Förordning (2003:789) om skydd mot olyckor, 33.

22 21 att komma med övergripande styrande och strategiska lösningar. 37 I regeringens proposition Stärkt krisberedskap för säkerhetsskull framhåller man dock att kriser skall hanteras på lokal och regional nivå i så lång utsträckning som möjligt. Man understryker i samband med detta att [K]ommuner, landsting, länsstyrelser och andra lokala och regionala organ ska i en sådan [regional kris]situation, i enlighet med ansvarsprincipen, stödja och samverka med varandra. 38 Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) är den statliga myndighet som har till uppgift att utveckla samhällets förmåga att förebygga och hantera olyckor och kriser. Myndigheten ska stödja aktörer på alla nivåer i samhället. Vid en händelse har MSB inget mandat att överta krishanteringen utan ska enbart stötta krishanteringen och underlätta samverkan mellan olika aktörer Krisberedskap och krishantering i den svenska transportsektorn De ovan förklarade principerna om likhet, närhet och ansvar styr således såväl krisberedskapsarbetet som krishanteringsarbetet inom den svenska transportsektorn. Kriser ska, i enlighet med dessa principer, hanteras så nära som möjligt och av de som har ansvaret under normala förhållanden. Varje enskild myndighet har följaktligen ett krav på sig att vidta de åtgärder som behövs för att kunna hantera en kris. Bland annat ska varje myndighet genomföra risk-och sårbarhetsanalyser. De ska också regelbundet genomföra utbildningar och övningar samt samverka och stödja varandra under en krissituation. Trafikverket och Transportstyrelsen har även en Tjänsteman i Beredskap (TiB) som har till uppgift att initiera och samordna det inledande arbetet för att upptäcka, verifiera och larma och informera vid allvarliga kriser. 39 Denna funktion ska alltid vara kontaktbar. Avseende krisberedskap inom transportsektorn har Trafikverket, Transportstyrelsen, Sjöfartsverket och Luftfartsverket enligt Förordning (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap ett särskilt ansvar för att planera och vidta förberedelser i syfte att höja förmågan att hantera en kris samt förebygga sårbarheter. För att uppnå detta verkar de inom Samverkansområdet Transporter (SOTP). Detta samverkansområde ska arbeta förebyggande genom kunskapsuppbyggnad, planering och samverkan i syfte att upprätthålla en väl fungerande transportverksamhet. Gruppen träffas var sjätte vecka. I SOTP ingår följande myndigheter: Energimyndigheten 37 Jenny Deschamps-Berger, (2011), Förutsättningar för krisberedskap i Sverige, CRISMART, Försvarshögskolan, s Prop., Stärkt krisberedskap- för säkerhetsskull, s Förordning 2006:942, paragraf 12.

23 22 Luftfartsverket Sjöfartsverket Trafikverket Transportstyrelsen Försvarsmakten Länsstyrelsen i Blekinge län Länsstyrelsen i Västra Götalands län Norrköpings kommun Västerås Stad Västra Götalandsregionen Kollektivtrafikmyndigheten Region Västerbotten De fem första är ordinarie medlemmar med beslutsrätt medan de övriga enbart är adjungerade.

24 Norges nationella krishanteringssystem Norges krishanteringssystem präglas och styrs utifrån fyra övergripande principer om ansvar, likhet, närhet och samverkan 40 : De tre första principerna om ansvar, likhet och närhet är gemensamma med de som styr det svenska krishanteringssystemet och innebär att den aktör som har ansvar för en verksamhet under normala förhållanden har så även under en kris, att en krisorganisation ska vara så lik den normala organisationen som möjligt samt att kriser ska hanteras på den lägsta möjliga nivån (också kallat för LEON-principen). 41 Efter händelserna på Utöya 2011 tillkom principen om samverkan, vilken innebär att alla aktörer har ett ansvar att säkerställa samverkansförmågan såväl före, under som efter en allvarlig händelse. 42 Kommunerna har ett särskilt viktigt ansvar gällande säkerhet- och krisberedskap på den lokala nivån i Norge. Lagen ålägger kommunerna ett sektorsövergripande ansvar gällande kommunalt säkerhets- och beredskapsarbete vilket innebär att kommunerna skall svara för att göra risk-och sårbarhetsanalyser samt med utgångspunkt i dessa utarbeta en överordnad beredskapsplan vilken skall täcka in samtliga andra kris-och beredskapsplaner. 43 Fylkesmannen, som är statens representant på den regionala nivån, har det koordinerande ansvaret för samhällssäkerhet och beredskap i fylket i både fred, kris och krig. Fylkeskommunen har ett särskilt ansvar för säkerheten och beredskapen för fylkets vägnät. Fylkeskommunerna kan sluta avtal med Statens vegvesen och på så vis överlåta drift och underhåll av fylkesvägnätet på dem. Ansvaret för vägnätet kvarstannar dock alltid hos fylkeskommunen. På den nationella nivån är det Justis- og beredskapsdepartementet som, utöver sitt sektorsansvar, även svarar för samordningen av det nationella kris-och beredskapsarbetet i syfte att säkra en enhetlig och koordinerad krishantering. Justis- og beredskapsdepartementet ska även vara pådrivande i de övriga departementens beredskapsarbete. Departementets överordnade ansvar präglas också av att de ska identifiera nya behov av samordning samt bistå övriga departement med en översikt över kritiska samhällsfunktioner. Under Justis- og beredskapsdepartementet ligger Direktoratet for Samfunnsikkerhet og Beredskap (DSB). Direktoratet ska stötta Justis-og beredskapsdepartementet i samordningen av det nationella säkerhets- och beredskapsarbetet. Detta innebär bland annat 40 DSB, Instruks for departementenes arbeid med samfunnsikkerhet og beredskap, Justis-og beredskapsdepartementets samordningsrolle, tilsynsfunkjon og sentral krisehåndtering, s LEON står för lägsta effektiva operativa nivå (laveste effektive operative nivå). Beredskap mot masseødeleggelsesmidler, november 2003, Direktoratet for samfunnssikkerhet og beredskap (DSB), s DSB, Instruks for departementenes arbeid med samfunnsikkerhet og beredskap, Justis-og beredskapsdepartementets samordningsrolle, tilsynsfunkjon og sentral krisehåndtering, s DSB, Veiledning til forskrift om kommunal beredskapsplikt, s. 3.

25 24 att DSB svarar för de nationella risk-och sårbarhetsanalyserna samt planerar och genomför samverkansövningar m.m. På regional nivå har DSB till uppgift att följa upp fylkesmännens arbete gällande beredskap och säkerhet. Detsamma gäller på lokal nivå där de följer upp kommunernas arbete Krisberedskap och krishantering i den norska transportsektorn Samferedseldepartementet har det överordnande ansvaret för säkerheten inom den norska transportsektorn. Detta innebär att departementet svarar för beredskapen inför en händelse genom att bland annat genomföra sektorsövergripande risk-och sårbarhetsanalyser, övningar m.m. Det innebär också att departementet, beroende på händelsens omfattning, kan bli ledardepartement för krishanteringen. De styrande principerna i det norska krishanteringssystemet ger dock för handen att en kris eller allvarlig händelse i transportsektorn ska hanteras inom ramen för det ordinarie ansvarsområdet. Transportmyndigheter i Norge har således ett självständigt ansvar för säkerhets- och beredskapsarbetet och ska svara för att ha en tillfredsställande krisorganisation, kris-och beredskapsplaner m.m. Statens Vegvesen (SVV) och Jernbaneverket (JBV) är bägge två ansvariga för infrastruktursäkerhet och beredskap. JBV har också ett koordineringsansvar gällande säkerhet och beredskap för det norska järnvägsnätet. Statens Jernbanetilsyn (SJT) ska tillse att relevanta regelverk inom säkerhetsområdet efterlevs. Luftfartstilsynet ska svara för att relevanta regelverk inom säkerhet- och beredskapsområdet efterlevs. Luftfartstilsynet har också ett koordineringsansvar vid händelser i luften, bland annat som ledare av Sikkerhetsrådet för luftfarten. Statens Haverikommisjon for Transport (SHT) spelar en viktig roll gällande att granska olyckor och händelser och på så vis även säkra kunskapsöverföringen. Avinor AS är ett helägt statligt aktiebolag med ansvar för att leverera flygsäkerhetstjänster och för att planlägga, utveckla och driva en samlad luftfart i Norge. Därtill ska Avinor AS upprätthålla en god säkerhetsnivå på de statliga flygplatserna.

26 Finlands nationella krishanteringssystem I dokumentet Säkerhetsstrategi för samhället: sammandrag utgivet av Finlands statsråd år 2010 framkommer det att landets krisberedskap-samt krishanteringssystem styrs utav två principer vilka innehållsmässigt överensstämmer med de som i Sverige, Norge och Danmark kallas för ansvarsprincipen och likhetsprincipen: nämligen att myndigheternas ansvar och handlingsmodeller ska efterföljas så långt det är möjligt. 44 På den lokala nivån spelar kommunerna i Finland, liksom i de övriga studerade länderna, en vital roll i säkerhets- samt beredskapsarbetet i enlighet med principen om ansvar och närhet. Finland har 22 så kallade räddningsområden och kommunerna ansvarar i samverkan med varandra för räddningstjänsten inom sitt räddningsområde. Kommunerna sluter ett avtal om ordnande av räddningsväsendet. 45 På den regionala nivån finner vi regionförvaltningsverken (RFV) samt närings-, trafikoch miljöcentraler (NTM). Dessa har en viktig roll avseende beredskapen inom regionen. Regionförvaltningsverken har i uppgift att samordna beredskapen i regionen och säkerställa en fungerande samverkan. De ska dessutom svara för den regionala beredskapsplaneringen, stödja kommunernas beredskapsarbete, anordna övningsverksamhet m.m. NTM-centralerna svarar inom sina områden för den beredskap som hänger ihop med dessa, nämligen miljö- och naturresurser, trafik och infrastruktur och näringar (inklusive jordbruk). 46 Om en händelse inträffar som behöver hanteras på den nationella nivån är det den berörda myndigheten som leder det operativa arbetet tillsammans med det berörda ministeriet. Ministern för det berörda ministeriet informerar i sin tur statsledningen. 47 På den nationella nivån finner vi också Försörjningsberedskapscentralen vilket är ett statligt verk underordnat Arbets- och näringsministeriet. Detta verk har till uppgift att planera och tillgodose den operativa verksamhet som behövs för att säkerställa Finlands försörjningsberedskap inför undantagstillstånd och allvarliga störningar. För att lyckas med detta driver man ett PPP (Public-Private-Partnership) eller PFI (Private-Funding-Initiative) samarbete eller så deltar man direkt i finansieringen av olika projekt med anknytning till försörjningsberedskap. Andra verksamhetsformer för Försörjningsberedskapscentralen är till exempel att bedriva säkerhetsupplag samt att fungera som en betydande och långvarig ägare i företag med betydande roll för försörjningsberedskap. Företagen deltar i verksamheten i försörjningsberedskapsorganisationens sektorer och pooler. Olika myndigheter och organisationer och de främsta företagen i branschen deltar i samarbetet inom en sektor. Sektorernas övergripande uppgift är att styra, samordna och följa upp beredskapsåtgärderna inom respektive bransch och att fastställa målen för poolerna inom sektorn. Poolerna svarar 44 Statsrådets hemsida, Säkerhetsstrategi för samhället sammandrag, s Inrikesministeriets hemsida. 46 Statsrådets hemsida, Säkerhetsstrategi för samhället sammandrag, s Statsrådets principbeslut om den övergripande säkerheten, s. 14.

27 26 för den operativa beredskapen i egenskap av organ som fungerar under näringslivets ledning. Deras uppgift är att tillsammans med företagen i branschen följa upp, utreda, planera och förbereda åtgärder i syfte att utveckla försörjningsberedskapen i branschen och att definiera de företag i branschen som är kritiska för försörjningsberedskapen Krisberedskap och krishantering i den finska transportsektorn Så som framkommer under föregående avsnitt är utgångspunkten i Finlands beredskaps- samt krishanteringsstruktur att samma hantering gäller under normala förhållanden som under störningar, samt att ansvaret så långt det är möjligt tillfaller den aktör som har det ordinarie ansvaret. Då Finlands trafiksystem enbart innefattar två centrala transportmyndigheter ger detta för handen att dessa två, Trafi och Trafikverket, har ett stort ansvar gällande beredskap och krishantering. Förutom Trafi och Trafikverket har också NTM-centralerna en central roll för transportfrågor på regional nivå. Förutom sina ordinarie arbetsuppgifter att underhålla och förvalta vägarna, ska dessa enligt räddningstjänstlagen ansvara för att arrangera transportmedel för människor under allvarliga händelser. De ska också svara för bränsleutdelningen under undantagssituationer. Försörjningsberedskapscentralen utgör också en viktig aktör för den finska transportbranschens beredskapsförmåga. Med olika beredskapsåtgärder siktar man till att funktionsförmågan för trafik och logistik ska alltid ligga på en behövlig nivå. De funktioner som i synnerhet ska säkras är: transportmedel, hamnar, flygplatser, stationer för varu- och persontrafik, terminaler, lager samt informations- och säkerhetssystem. Beroendet av datakommunikations- och elsystem beaktas särskilt. De viktigaste varutransporterna som ska tryggas är energi-, kemikalie- och livsmedelstransporterna. Olika myndigheter och organisationer samt de främsta företagen i transportbranschen samarbetar för att säkerställa den nationella försörjningsberedskapen. Samarbetet drivs i en organisation som heter logistiksektorn. Verksamheten i logistiksektorn leds av Kommunikationsministeriet och koordineras av Försörjningsberedskapscentralen. Logistiksektorns övergripande uppgift är att värdera och utveckla funktionsförmågan för trafik- och logistiksystem samt att fastställa målen för de pooler som ingår i logistiksektorn. Inom logistiksektorn finns tre olika pooler, nämligen landtransport, sjötransport (inkl. hamnar) samt lufttransport. Poolerna svarar för den operativa beredskapen, och deras verksamhet styrs i sin tur av näringslivets representanter. De privata företagen medverkar frivilligt, och deras deltagande baserar sig på avtal. Poolernas uppgift är 48 Försörjningsberedskapscentralens hemsida.

28 27 att tillsammans med företagen i branschen följa upp, utreda, planera och förbereda åtgärder i syfte att utveckla beredskapsförmågan i transportbranschen med hjälp av riskhantering och kontinuitetshantering. Sådana åtgärder som syftar till att utveckla beredskapsförmågan identifieras oftast skilt för de enstaka företagen. Poolerna har också till sin uppgift att definiera de företag i branschen som är kritiska för försörjningsberedskapen.

29 Danmarks nationella krishanteringssystem Det danska krisberedskapssystemet styrs av totalt fem principer. Principen om sektorsansvar är överordnad de andra och innebär att den sektor som har ansvar för en verksamhet under normala omständigheter har så även under en kris. De nästföljande två principerna om likhet och närhet är desamma som för de övriga länderna. Därefter följer ytterligare två principer, nämligen: Handlingsprincipen innebär att det är bättre att vid en kris överdimensionera krishanteringsorganisationen, än att underdimensionera den. Principen ger dock för handen att aktörer snabbt ska kunna växla ner krishanteringsorganisationen. Samarbetsprincipen innebär att samtliga myndigheter och organisationer har en skyldighet att löpande värdera behovet av att samarbeta med andra aktörer, både avseende krisberedskapsplaneringen samt krishantering. Den danska krisordningen består av fyra tvärsektoriella nivåer där olika aktörer samverkar för att säkra en effektiv krisberedskap och hantering. Högst upp finner vi regeringens krishanteringsorganisation. Det är statsministern som tar beslut om att aktualisera denna organisation. På nivå två sorterar den Nationella Operative Staben (NOST) som innefattar den Centrala Operative Kommunikationsberedskapen (DCOK) samt den Internationella Operative Staben (IOS). NOST har en koordinerande funktion i händelse av en större kris och ska bland annat säkra att regeringens krishanteringsorganisation och övriga berörda myndigheter och sektorer löpande får korrekt och relevant information. De ordinarie medlemmarna i NOST är Rikspolisen, Beredskabsstyrelsen, Försvarskommandoen, Politiets Efterretningstjeeste, Forsvarets Efterretningstjeneste, Sundhedsstyrelsen och Udenrigsministeriet. NOST kan dock inkalla andra myndigheter och aktörer beroende på händelsens art och omfattning. Det är Rikspolisen som tar beslut om att sammankalla NOST. På den lokala nivån, nivå tre, finns 12 polisområden som samtliga innehåller en lokal beredskapsstab. Dessa staber har till uppgift att tillvarata den tvärgående koordineringen och samverkansförmågan inom sitt polisområde. De ordinarie medlemmarna i dessa lokala staber är polisen, Totalförsvarsregionen, Beredskabsstyrelsens regionala beredskabscenter samt kommunernas- och regionens sunhedsberedskab. Polisen kan kalla in andra aktörer om situationen så kräver. Det är Polisdirektören som beslutar om att sammankalla denna grupp. Slutligen innefattar den danska krisberedskapsordningen en lokal, operativ grupp kallad Kommandostadet (KST) som består av insatsledare från bland annat polis och räddningstjänst. Kommandostadet bildas inom ett insatsområde och gruppens uppgift är att säkra att samtliga funktioner koordineras på ett sätt som underlättar en så effektiv insats som möjligt.