Bara mitt bröst - Kvinnors upplevelser i samband med bröstrekonstruktion efter mastektomi som följd av bröstcancer

Transkript

1 Bara mitt bröst - Kvinnors upplevelser i samband med bröstrekonstruktion efter mastektomi som följd av bröstcancer Evelina Knutsson Lena Larsson Sofie Rasmussen Sjuksköterskeprogrammet 180 hp Omvårdnad hp Vt 2008 Sektionen för Hälsa och Samhälle Box Halmstad

2 Only my breast - Womens experiences in relation to breast reconstruction after mastectomy following breast cancer Evelina Knutsson Lena Larsson Sofie Rasmussen Nursing programme 180 hp Nursing care hp Spring term 2008 School of Social and Health Sciences Halmstad University Box Halmstad, Sweden

3 Titel Författare Sektion Handledare Examinator Bara mitt bröst - Kvinnors upplevelser i samband med bröstrekonstruktion efter mastektomi som följd av bröstcancer Evelina Knutsson, Lena Larsson och Sofie Rasmussen Sektionen för Hälsa och Samhälle, Högskolan i Halmstad, Box 823, Halmstad Gunvi Johansson, universitetsadjunkt Kristina Ziegert, universitetslektor, med dr Tid Vårterminen 2008 Sidantal 20 Nyckelord Sammanfattning Bröstcancer, bröstrekonstruktion, livskvalitet, mastektomi, upplevelser Bröstcancer är den i Sverige vanligaste cancerformen hos kvinnor och omkring en av tio kvinnor kommer att drabbas någon gång i livet. Vissa kvinnor är tvungna att göra en mastektomi till följd av bröstcancern och kan då välja att göra en bröstrekonstruktion, som har till syfte att återställa upplevelsen av normalitet och kvinnlighet. Syftet med litteraturstudien var att belysa bröstcanceropererade kvinnors upplevelser i samband med att ha genomgått bröstrekonstruktion. Studien genomfördes som en litteraturstudie och innefattade 14 vetenskapliga artiklar. I resultatet framkom fem kategorier: behov av information, där majoriteten av kvinnorna inte upplevde behovet som tillfredställt, behov av stöd, då kvinnorna fick stöd från både familj, vänner och kvinnor som varit i en liknande situation. Kategorin livskvalitet innefattar både skäl att genomgå en rekonstruktion och hur livet blev efter rekonstruktionen samt varför ånger kan uppstå. Den femte kategorin beskrev skillnader mellan äldre och yngres upplevelser, där det framkom att yngre kvinnor bekymrade sig mer för sin kroppsuppfattning än äldre kvinnor. Vidare forskning behövs kring om kvinnor ska erbjudas psykologhjälp i samband med valet om rekonstruktion ska genomföras eller inte.

4 Title Author Department Supervisor Examiner Only my breast - Womens experiences in relation to breast reconstruction after mastectomy following breast cancer Evelina Knutsson, Lena Larsson och Sofie Rasmussen School of Social and Health Sciences, Halmstad University, Box 823, S Halmstad. Gunvi Johansson, Lecturer Kristina Ziegert, Senior Lecturer, PhD Period Spring 2008 Pages 20 Keywords Abstract Breast neoplasms, breast reconstruction, experience, mastectomy, quality of life In Sweden breast cancer is the most common form of cancer in women, affecting about one in ten women some time in their life. Certain women are forced to do a mastectomy as a result of the breast cancer and can then choose to do a reconstruction with the intention of restoring the experience of normality and femininity. The aim of this study was to illumine womens` experiences in connection with breast reconstruction after mastectomy. The study was implemented as a literature study and included 14 scientific articles. In the review of the articles, five categories were chosen to illumine the womens experiences of the breast reconstruction: need of information, the majority of the women did not feel that they had enough information prior to surgery, need of support, from their family, friends and from others that have received the same treatment. Quality of life, that includes both why the women chose to undergo the reconstructive surgery, the life after the sugery and if they regret having the surgery done. The fifth category was differences of experiences between older and younger patients. The younger women were more concerned with their body-image. Further research is needed to illumine if women should be offered psychological help in evaluting the need to have reconstructive surgery done or not.

5 Innehållsförteckning Inledning 1 Bakgrund 1 Diagnostik 2 Etiologi 2 Behandling 3 Förlust av ett eller båda brösten 3 Förlustbearbetning 3 Bröstrekonstruktion 4 Postoperativ omvårdnad 4 Sjuksköterskans roll vid vård av bröstcancersjuka kvinnor 5 Syfte 6 Metod 6 Datainsamling 6 Databearbetning 8 Resultat 8 Behov av information i samband med bröstrekonstruktion 8 Behov av stöd i samband med bröstrekonstruktion 9 Livskvalitet i samband med bröstrekonstruktion 10 Att ångra en bröstrekonstruktion 12 Skillnader mellan äldre och yngre kvinnor upplevelser i samband med bröstrekonstruktion 13 Diskussion 14 Metoddiskussion 14 Resultatdiskussion 15 Behov av stöd och information i samband med bröstrekonstruktion 15 Livskvalitet i samband med bröstrekonstruktion 17 Skillnader mellan äldre och yngre kvinnors upplevelser

6 i samband med bröstrekonstruktion 18 Konklusion 19 Implikation 19 Referenser Bilagor Bilaga I: Sökhistorik Bilaga II: Artikelöversikt

7 Inledning Min tanke är nu de får inte stympa mig, de får inte ta mitt bröst. Ta gärna min livmoder, en arm eller ett ben eller ett öga, men inte mitt bröst (Myrberg, 1980 s.15) Varje dag får kvinnor diagnosen bröstcancer bara i Sverige och därmed är det den vanligaste cancerformen bland svenska kvinnor (Berg, et.al., 2007); Nystrand, 2007; Socialstyrelsen 2007). Hur god prognosen är för tillfrisknande går inte att förutse, då det finns olika former av bröstcancer (Nystrand, 2007). Kvinnor som drabbas av bröstcancer, ställs inför många val och funderingar. Vetskapen om att ha en sjukdom som kan ha en dödlig utgång, skapar oro och drabbade kvinnor behöver stöd (Berg, et.al., 2007). Även tankarna på hur livet ska bli om cancern besegras, finns där. För en del kvinnor medför det inga större svårigheter att förlora ett eller båda brösten. Flertalet uppfattar det dock som en traumatisk upplevelse (Järhult & Offenbartl, 2006). Därför har sjuksköterskan en viktig roll genom att stödja och informera i samband med behandling av bröstcancerpatienter (Onkologiskt centrum, 2001). Sjuksköterskan finns med patienten under hela sjukdomsförloppet och kan med sitt handlande underlätta för kvinnan under sjukdomsperioden. Även om kvinnan har blivit fri från bröstcancer kan hon känna sig missnöjd med kroppens nya utseende (Crompvoets, 2006). Då kan en bröstrekonstruktion, vilken har till avsikt att återställa upplevelsen av kvinnlighet och normalitet, vara en utväg. Återuppbyggnaden av ett nytt bröst ersätter aldrig det bröst som kvinnan har förlorat, men kan ändå skapa en harmoni mellan kropp och själ. Det är därför viktigt att belysa kvinnors upplevelser i samband med bröstrekonstruktion. Bakgrund Bröstcancer, cancer mammae (Farmacevtiska specialiteter i Sverige [FASS], 2008), är ett allt vanligare problem och den vanligast förekommande cancersjukdomen bland kvinnor i Sverige (Socialstyrelsen 2007). Omkring 7000 kvinnor drabbas varje år (Nystrand, 2007; Socialstyrelsen 2007). Omkring 10 % av alla svenska kvinnor kommer någon gång att drabbas av bröstcancer i sitt liv, det vill säga, en kvinna av tio. Enligt Socialstyrelsen (2007) ökar bröstcancerincidensen mycket i Sverige och har de senaste 45 åren fördubblats. Samtidigt överlever allt fler drabbade kvinnor (Berg, et.al., 2007). För omkring 30 år sedan var bröstcanceröverlevnaden efter fem år cirka 65 %. Idag ligger denna siffra på 95 %. Det beror främst på att kvinnor har ökad kunskap om vilka symtom de ska leta efter, deltar i undersökningar som mammografiscreening samt söker läkare i tid, vilket hindrar tumören att växa och bilda metastaser. Enligt Järhult & Offenbartl (2006) är det vanligaste förekommande symtomet på bröstcancer en knöl i bröstet, som många gånger är hård och oöm. Ibland upplever patienten även smärta. Ett annat symtom på bröstcancer kan vara blodigt eller varigt sekret från bröstvårtan, och även att bröstvårtan kan vara indragen. Bröstcancer ökar markant med stigande ålder (Jakobsson & Jansson, 1994; Järhult & Offenbartl, 2006; Nystrand, 2007; Socialstyrelsen 2007). Främst medelålders och äldre kvinnor drabbas. Att insjukna i bröstcancer före 40-års ålder är mycket sällsynt. Faktorer 1

8 som ökar risken för bröstcancer kan tidig menstruationsdebut, vilket gör att det kvinnliga könshormonet, östrogen, ökar i kroppen (Järhult & Offenbartl, 2006). Användning av p- piller, ökar risken av samma anledning. Östrogen har en cancerframkallande effekt, exakt hur detta går till är okänt, men idag vet forskarna att hormonet ökar bröstkörtelcellernas delningsförmåga. Då en ökad celldelning sker, finns också en större risk för att mutationer uppstår. Ytterligare en faktor som påverkar är ärftlighet (Berg, et.al., 2007). Cirka en fjärdedel av all bröstcancer är ärftlig. Detta fenomen är svårt att åtgärda men kvinnor som har nära anhöriga som drabbats, bör vara extra uppmärksamma på förändringar i brösten. Det har framkommit att kvinnor som fått många barn löper mindre risk att få bröstcancer, liksom kvinnor som får barn i unga år (Berg, et.al., 2007). Orsaken till detta förmodas vara en förändring av bröstkörtelcellerna vid graviditet, som gör att celldelningen som normalt äger rum, minskar. Detta leder i sin tur till reducerad risk för skadlig mutation. Det har visat sig vara stora skillnader i antalet bröstcancerdrabbade kvinnor mellan olika kontinenter. I områden som västra Europa, Nordamerika och Australien insjuknar omkring 100 kvinnor av varje år i bröstcancer. I Asien och Afrika diagnostiseras endast 20 kvinnor av , vilket beror på lägre vårdstandard, ofullständig cancerregistrering samt att sjukvården inte är åtkomlig för alla i befolkningen. Därför kan stora mörkertal förekomma i Asien och Afrika. Även en kortare medellivslängd på dessa kontinenter, jämfört med i västvärlden, inverkar på hur många kvinnor som drabbas av bröstcancer (Berg, et.al., 2007). Diagnostik Som Järhult & Offenbartl, (2006); Nystrand, (2007); Socialstyrelsen (2007) påpekar så används i första hand tre olika undersökningsmetoder, för att utreda om en kvinna har bröstcancer. Till att börja med gör läkaren den så kallade kliniska undersökningen, där en palpation och inspektion av bröst och lymfkörtlar utförs. Därefter får patienten ofta genomgå en mammografiröntgen, då bröstet röntgas och eventuell tumörvävnad framträder. Avslutningsvis görs en så kallad finnålsbiopsi, där en fin nål suger ut celler för cytologisk provtagning. Fungerar inte detta görs en mellan eller grovnålsbiopsi. Även där sugs med hjälp av en nål celler från tumören ut och kontrolleras i ett mikroskop. Enligt Järhult & Offenbartl (2006) finns det ytterliggare en metod att använda sig av, så kallad kirurgisk biopsi där hela förändringen i bröstet avlägsnas genom operation. Det alternativet används då man med finnåls- alternativt grovnålsbiopsi inte kunnat avgöra om diagnosen är cancer. Etiologi Ett kvinnobröst är till största delen uppbyggt av bindväv och fett men består även av mjölkkörtlar, där modersmjölken bildas (Järhult & Offenbartl, 2006). Cancer uppstår när balansen i cellerna, som avgör när cellen ska dela sig rubbas, vilket orsakas av en mutation. Cellerna vet inte när det är dags att avbryta delningen och celldelningen fortgår ohämmat. Efter en tid blir det en knuta som kallas tumör (Nystrand, (2007). Enligt Järhult & Offenbartl, (2006); Nystrand, (2007); Socialstyrelsen (2007) är det två olika sorters bröstcancer som är de vanligast förekommande. Ductal cancer, där cancern börjar i mjölkgångarnas celler och lobulär cancer, där cancern börjar i mjölkkörtlarna (Nystrand, 2007), vilket är i 99 % av bröstcancerfallen (Socialstyrelsen 2007). Resterande andel tumörer (1%) uppstår i bröstets stödjevävnad. 2

9 Behandling Den oftast figurerande behandlingsmetoden vid bröstcancer är kirurgi (Hatschek, 2008; Järhult & Offenbartl, 2006; Nystrand, 2007). Därefter kommer stålbehandling och läkemedel som komplement. Järhult & Offenbartl, (2006) menar att kirurgi har varit den vanligast förekommande bröstcancerbehandlingen under mer än 100 år. Bröstbevarande kirurgi innebär att den del av bröstet där tumören är placerad avlägsnas (Hatschek, 2008). Bröstet bevaras till stor del och den operationsformen utgör omkring % av all kirurgisk behandling av bröstcancer. Har kvinnan flera tumörer i bröstet eller en tumör som är större än tre-fyra cm, föredras inte denna metod. Risken finns då att all tumörvävnad inte försvinner. Ända fram till 1960-talet togs hela bröstet bort på alla kvinnor i samband med operationen och en utrymning av alla lymfkörtlar i närheten av bröstet, det vill säga radikal mastektomi ägde rum (Järhult & Offenbartl, 2006). Mastektomi, vilket innebär borttagande av bröstet, används när kvinnan själv önskar det, om tumören är spridd i bröstet eller i förebyggande syfte (Berg, et.al., 2007). Förlust av ett eller båda brösten Förlust definieras som ofrivilligt slut på förfogande över något värdefullt (Nordstedts svenska ordbok, 2003). Det finns förluster av olika slag, så som förlust av trygghet, tillit och kontroll av den egna kroppen (James & Friedman, 2003). Vid en förlust av något är sorg en naturlig och normal reaktion, i likhet med de känslor som är förknippade med förlusten (James & Friedman, 2003). Svårigheter kan uppstå om vi upplever dessa känslor som onaturliga och onormala, till följd av vår socialisering. Bland våra känslor är sorg den emotion som upplevs som starkast (James & Friedman, 2003). Sorg kan beskrivas som motstridiga känslor som uppkommer vid förändring samt då ett välbekant och tryggt livsmönster får ett slut. Dessa motstridiga känslor kan uppkomma vid förlusten av ett cancerdrabbat bröst, då det inte längre är ett hot mot hälsan. En lättnad infinner sig, samtidigt som det smärtar ofantligt att bröstet oåterkalleligt är borta. Problem av psykisk karaktär är vanligt förekommande och hänger samman med det uppenbart förlorade bröstet/brösten och att känslan av att kvinnligheten går förlorad (Zederfeldt, Bengmark, Bergentz & Rydholm, 1996). Bland bröstcanceropererade kvinnor har uppemot 30 % psykiska problem. Många kvinnor känner oro och lider av depression efter operationen (Almås, 2002). Hur situationen hanteras är dock ytterst individuellt och beroende av en mängd faktorer. Vissa drar sig tillbaka medan andra återgår till vardagen och i den mån det går, livet som det var innan. Som sjuksköterska är det viktigt att stödja och hjälpa, oavsett patientens hanteringsförmåga av situationen. Förlustbearbetning Alla drabbas vi av förluster i livet. (James & Friedman, 2003). Trots detta har vi väldigt lite kunskap om hur förlusten och sorgen ska bearbetas. Det är inte enkelt att få sorgen att läka efter en förlust. För att skapa välmående måste den cancerdrabbade kvinnan uppleva sig ha kontroll, över sin situation. Det innebär att tillåta sig att glädjas åt gamla minnen, utan att ångesten och sorgen tar överhand. Att finna en ny mening med livet, fri från rädslan att åter drabbas av förlust. 3

10 Bearbetning innebär också att det känns hälsosamt och normalt att prata om den upplevda förlusten (James & Friedman, 2003). Om förlusten ligger begravd, förlängs och förstärks smärtan och frustrationen vi kopplar samman med den obearbetade förlusten. Oavsett vad förlusten orsakas av, finns det en risk att ett ofullständigt bearbetande av förlusten leder till en livslång oförmåga att känna lycka (James & Friedman, 2003). Bröstrekonstruktion Sedan 1970 har bröstrekonstruktioner efter bröstcancer genomförts i allt högre utsträckning, vilket innebär att ett nytt bröst konstrueras genom kirurgi (Harcourt & Rumsey, 2001). Försök att rekonstruera ett förlorat bröst påbörjades under tidigt 1900-tal. Då användes antingen skinn och vävnad från ryggen för att återskapa ett bröst eller så delades det kvarvarnade bröstet, för att på så sätt skapa ett nytt bröst (Harcourt & Rumsey, 2001). Dessa operationsmetoder upphörde på grund av dåliga resultat. Fula ärr var vanligt och frekvensen av misslyckade operationer var hög. Till en början gjordes rekonstruktioner först några år efter mastektomin men har sedan 1980-talet även gjorts i samband med den första operationen det vill säga omedelbar rekonstruktion (Berg, et.al., 2007). Bröstrekonstruktion har inte getts någon hög prioritet inom vården, då det inte klassificeras som en livsuppehållande åtgärd (Socialstyrelsen 2007). I USA genomgår 30 % av kvinnorna som gjort mastektomi en rekonstruktion, (Harcourt & Rumsey, 2001) medan det i Danmark endast är 10 % som väljer att genomgå en rekonstruktion (Elberg, Blichert-Toft, & Drzewiecki, 1995). En omedelbar rekonstruktion innebär att vid samma tillfälle som cancertumören opereras bort, rekonstrueras bröstet (Berg, et.al., 2007). Till det nya bröstet används oftast en protes men även vävnad från patienten kan användas eller en kombination av dessa. En fördel med direkt rekonstruktion är att huden från bröstet sparas, vilket ger ett mer naturligt resultat. En omedelbar rekonstruktion utförs inte om brösten har strålbehandlats innan eller efter operationen, då risken för komplikationer då ökar. Även vid en sen bröstrekonstruktion används en protes, egen vävnad eller en kombination av dessa. Både en direkt- och en sen bröstrekonstruktion anses som säkra metoder, med bra resultat (Berg, et.al., 2007). TRAM (transverse rectus abdominis muscle) flap, är en metod där kroppsvävnad från antingen magmuskulaturen eller ryggmuskulaturen används för att återuppbygga ett bröst (Crompvoets, 2006; Harcourt & Rumsey, 2001). Bröstvårtan kan rekonstrueras med skinn från blygdläpparna eller av hud från insidan av låret, alternativt tatueras (Crompvoets, 2006). Postoperativ omvårdnad Enligt omvårdnadsforskaren Siri Næss (1978) kännetecknas en person med hög livskvalitet av att personen är aktiv, har samhörighet, har självkänsla samt en grundstämning av glädje. Detta kan definieras såväl objektivt, hur det är, som subjektivt, det vill säga hur personen själv upplever det. Det är då individens referensramar och grundstämning som avgör vad som upplevs som bra eller dåligt när vid allvarlig sjukdom. Vidare visar det sig att i samband med en allvarlig sjukdom behöver patienten mycket stöd från anhöriga och särskilt från en eventuell partner (Almås, 2002). Ganska ofta är den närstående till den bröstcanceropererade kvinnan en man. Många kvinnor anser att 4

11 deras män har svårigheter att prata om cancern (Ulleneus, 1996). Männen har ofta svårt för sjukhus, blod, ärr, sår och annat som de länkar samman med sjukdomen. Den sjuka kvinnan försöker då, av hänsyn till mannen, hålla honom utanför sin sjukdom och anstränger sig för att hantera bröstcancern på egen hand. Vissa män gör sig delaktiga genom att följa med på sjukhusbesök (Ulleneus, 1996). Mannen kan uppleva det som ett förtroende, när kvinnan vill involvera honom i processen. Det finns även män som uppträder rationellt (Ulleneus, 1996). De finner det inte särskilt märkvärdigt med sjukdomen, utan signalerar till kvinnan att hon är viktig, med eller utan bröst. Kvinnan, som i denna situation har nedsatt självkänsla, kan tolka detta som att hennes man finner henne oattraktiv. Det är då viktigt med en kommunikation som främjar närhet, så att inte avståndet i relationen växer. Sjuksköterskan har en betydande roll under hela sjukdomsförloppet, främst genom att vara ett stöd och svara på frågor och funderingar. Den samordnade rollen som sjuksköterskan har är också av avgörande betydelse, då hon har en utslagsgivande roll i samarbetet mellan olika vårdprofessioner och vårdenheter (Onkologiskt centrum, 2001). Då patienten får sin cancerdiagnos sker detta på en specialistklinik och både en läkare och en sjuksköterska är närvande, då patienten informeras (Socialstyrelsen, 2007). Enligt ICN:s etiska koder ansvarar sjuksköterskan för att den enskilda individen får tillräcklig information, för att kunna ge samtycke till vård och behandling (Svensk sjuksköterskeförening, 2000 s.4). Kvinnan ska informeras av sjukvårdspersonalen om vilken behandlingsform som är bäst för henne, men ska sedan själv ta ställning till beslutet om vilken behandling hon vill genomgå (Almås, 2002). Sjuksköterskan ska finnas till hands för att ge information, stötta och koordinera de val som patienten gör. Preoperativt är sjuksköterskans huvudroll att vara ett stöd (Almås, 2002). I väntan på att operationen ska ske är det viktigt att kvinnan upplever att hon har någon att kontakta och ställa frågor till. Sjuksköterskan har ett betydande uppdrag i att fungera som en trygghet i patientens tillvaro och fungerar även som stöd för anhöriga (Socialstyrelsen, 2007). Det är av stor betydelse för patienten att ha en namngiven sjuksköterska att vända sig till, vid frågor och funderingar. För vårdpersonal är det även vikigt att ha i åtanke, att det är särskilt väsentligt för kvinnor som inte har stöd i sin egen familj att ha kontakt med en sjuksköterska. Psykiskt stöd är också av stor vikt, postoperativt efter bröstkirurgin (Almås, 2002). Som sjuksköterska är det viktigt att ta i beaktande att mastektomipatienten är frisk i jämförelse med medpatienter. Därför vågar kvinnorna ofta inte be om hjälp, av rädsla att vara till besvär. Det är då viktigt att visa patienten att det finns tid för frågor, samtal, råd och stöd. Enligt Kompetensbeskrivningen ska sjuksköterskan kunna kommunicera med patienter, närstående, personal och andra på ett respektfullt, lyhört och empatiskt sätt (Socialstyrelsen, 2005, s.11). Målet är att kvinnan ska känna trygghet i sin situation och tillit till vårdpersonalen. Innan kvinnan lämnar sjukhuset ska hon därför ha tittat på sitt operationssår, vilket kan upplevas obehagligt för flertalet kvinnor (Almås, 2002). Därför är det bra att göra det tillsammans med sjuksköterskan, som då kan besvara frågor och funderingar som uppkommer samt finnas där som ett stöd. Det är också vikigt att patienten får lära sig självpalpation, då de flesta förändringar i brösten upptäcks av kvinnan själv (Onkologiskt centrum, 2001). Efter att kvinnan lämnat sjukhuset måste sjuksköterskan ge patienten 5

12 möjlighet att komma på rehabiliteringssamtal. Många gånger uppkommer frågor och tankar först när den medicinska behandlingen är avslutad och livet börjar återgå till det normala. Det är av betydelse med bekräftelse från andra som har varit med om en liknande situation (Onkologiskt centrum, 2001). Stödföreningar kan därför vara till stor hjälp för kvinnor som haft bröstcancer. Syfte Syftet med litteraturstudien var att belysa bröstcanceropererade kvinnors upplevelser i samband med att ha genomgått bröstrekonstruktion. Frågeställningar - Hur upplever kvinnorna livet efter en bröstrekonstruktion? - Är det någon skillnad på yngre och äldre kvinnors syn på bröstrekonstruktion? - Hur upplever kvinnor sjuksköterskans stöd i samband med bröstrekonstruktion efter mastektomi. Metod Metoden som användes var en litteraturstudie, där aktuell forskning som ansågs relevant för området analyserades (Friberg, 2006). Det innebar att en granskning av vetenskapliga artiklar med både kvalitativ och kvantitativ ansats gjordes. Även annan litteratur inom området granskades och analyserades. Resultatet sammanställdes sedan genom att materialet analyserades i förhållande till det beskrivna syftet och frågeställningarna. Datainsamling Till en början gjordes en pilotsökning över området för att se om det fanns någon tidigare forskning inom ämnet. Med hjälp av Flemmings struktur för problemformulering utformades en tabell, där olika delar i problemområdet applicerades för att finna olika tänkbara sökord (Willman & Stoltz, 2002), se Tabell 1. Tabell 1. Struktur för problemformulering Population Kvinnor som har opererat bort ett eller båda brösten i samband med bröstcancer Intervention Bröstimplantat Bröståteruppbyggnad Outcome Upplevelser/Erfarenheter Stöd Behov Med stöd av problemformuleringen identifierades fem nyckelord som omvandlades till medicinska ämnesord, MesH-termer och thesaurus, i de olika databaserna (Backman, 1998), (Tabell 2). 6

13 Tabell 2. Sökord som omvandlats till MesH-termer och thesaurus. Sökord enligt problemform Cinahls Thesaurus Psyc-INFO Thesaurus PubMed MesH uleringen Kvinnor Female and Women Women and Upplevelser Bröstcancer Bröstimplantat Bröståteruppbyggnad women Exper-ience and life change events Breast neoplasms and breast cancer Breast implants and breast implantation Breast reconstruction Experience Breast neoplasms Breast implants Breast reconstruction human femals Experience Breast neoplasms Breast implants and breast implantation Breast reconstruction Sökningarna utfördes med en kombination av ämnesord och nyckelord. Flera olika sökordskombinationer användes för att få så relevanta artiklar som möjligt. Databaser som genomsöktes var: Cinahl, PsycINFO, PubMed, SweMed+ och The Cochrane Library. Dock resulterade sökningarna i The Cochrane Library och SweMed+ inte i att några nya studier, som var relevanta till vårt ämne, återfanns. Den manuella sökningen utfördes genom att läsa referenslistor i tidigare C-uppsatser och i artiklar. Ytterligare två artiklar valdes ut vid manuell sökning. Sökvägen till de utvalda artiklarna redovisas i Tabell 3 (bilaga I). För att finna lämpliga artiklar som motsvarade syftet genomlästes alla titlar vid sökningen. Därefter lästes artiklarnas abstract igenom och de artiklar som verkade överrensstämma med syftet valdes ut. De artiklar som fanns i fulltext printades ut och resterande söktes i Halmstad Högskolebiblioteks elektroniska tidskriftslista. Återstående artiklar beställdes eller hämtades ur originaltidskriften. Sökvägen till de artiklar som användes i resultatet redovisas i sökhistoriken, som presenteras i bilaga 1. De 30 artiklar som valdes ut till urval 1 lästes igenom utifrån en bedömningsmall för kvalitativa och kvantitativa studier (Carlsson & Eiman, 2003). 14 stycken av dessa artiklar uppfyllde våra inklusions- och exklusionskriterier. Artiklarna motsvarade vårt syfte och var av hög vetenskaplig kvalitet samt uppfyllde våra urvalskriterier. Inklusionskriterier var att artiklarna skulle; vara publicerade mellan år vara publicerade i vetenskapliga tidskrifter och därmed granskade av peer review vara skrivna på engelska Exklusionskriterier som användes var att; artiklarna inte skulle handla om sjuksköterskans upplevelser av bröstcancerdrabbade kvinnor som genomgått en mastektomi Databearbetning 7

14 Samtliga gruppmedlemmar läste alla artiklar i fulltext. Artiklarna lästes igenom flera gånger för att undvika missförstånd och därefter skrevs en svensk sammanfattning, till varje artikel. Detta för att lättare kunna jämföra artiklarna både övergripande och på detaljnivå. Artiklarna analyserades för att finna kvinnors olika erfarenheter av bröstrekonstruktion vid bröstcancer. Utifrån innehållet grupperades artiklarna och följande fem kategorier, som speglar kvinnors upplevelser av att ha genomgått en bröstrekonstruktion, framkom: Behov av information i samband med bröstrekonstruktion Behov av stöd i samband med bröstrekonstruktion Livskvalitet i samband med bröstrekonstruktion Att ångra en bröstrekonstruktion Skillnader mellan äldre, över 65 år, och yngre kvinnor, under 65 år, i samband med bröstrekonstruktion Resultatet presenteras utifrån kategorierna i löpande text. Resultat Behov av information i samband med bröstrekonstruktion Enligt Wolf (2004a) var ett kirurgiskt ingrepp vid behandling av cancer, oftast en känslosam och stressrelaterad upplevelse. Kvinnor som insjuknade i bröstcancer och skulle genomgå mastektomi var tvungna att fatta ett snabbt beslut angående rekonstruktion, i de fall där en direkt rekonstruktion var möjlig. För att kvinnan skulle kunna fatta ett riktigt beslut var hon tvungen att få all den information hon behövde. Det var nödvändigt för patienten att få information om för- och nackdelar med olika metoder, exempelvis hur operationsärren kunde komma att se ut och vilka typer av implantat som fanns. Under beslutsprocessen var det viktigt för kvinnan att ha tid till att begrunda de olika alternativen. I Harcourt & Rumsey s (2004) studie framkom det tre olika tillvägagångssätt för att fatta beslut, angående direkt rekonstruktion eller inte. Den första kategorin, som framkom, var de som fattade beslutet omedelbart, vilket var majoriteten av de tillfrågade. Den andra gruppen av kvinnor innefattade de som lade ner mycket tid och energi på att skaffa information om de olika alternativen, innan de gjorde sitt slutgiltiga val. Den sista gruppen hade mycket svårt att fatta ett beslut (Harcourt & Rumsey, 2004). De sökte stora mängder av information men informationen gjorde dem mer villrådiga. Kvinnor som skulle genomgå rekonstruktion fick information från en mängd olika källor (Wolf, 2004b). Många av kvinnorna fick detaljerad information om rekonstruktion av läkaren samma dag som de fick sin diagnos. Ett stort antal av de bröstcancerdrabbade kvinnorna ansåg att de bara borde fått nödvändig information vid detta tillfälle, med löfte om mer djupgående upplysningar vid en senare tidpunkt. Dock ansåg kvinnorna att de som så önskade skulle få detaljerad information direkt. Under läkarens samtal informerades patienten främst om hur det kirurgiska ingreppet skulle gå till (Abu-Nab & Grunfeld, 2007, Wolf, 2004b). En sjuksköterska fortsatte sedan samtalet med kvinnan om vilken fysisk och psykisk påverkan som ingreppet kunde 8

15 medföra. Kvinnorna upplevde svårigheter att ställa frågor till läkaren, förmodligen på grund av deras emotionella tillstånd innefattande rädsla och nedtyngdhet (Wolf, 2004a). Patienter fick ta del av information på många olika sätt, förutom genom samtal med vårdpersonal (Nissen, Swenson & Kind, 2002). Videofilmer, böcker, internet och foton var vanliga informationskällor. Foto på andra kvinnor som genomgått rekonstruktion visades nästan alltid för patienten, för att de skulle få en uppfattning om hur resultatet kunde komma att bli (Abu-Nab & Grunfeld, 2007, Marshall & Kiemle, 2005; Nissen, et.al., 2002; Wolf, 2004a). Tillfället då fotona visades, var samma dag som kvinnorna fick information om rekonstruktionen (Wolf, 2004a). Reaktionen på fotografierna varierade mycket mellan olika kvinnor (Abu-Nab & Grunfeld, 2007; Wolf, 2004a). För vissa skapades orealistiska förväntningar, då kvinnorna trodde att deras bröst skulle bli som de som visades på bilderna (Wolf, 2004a). De tog inte hänsyn till hur väl deras bröst stämde överens med brösten på fotografierna. Andra kvinnor menade att fotona varit till hjälp för att förbereda dem på det estetiska resultatet (Wolf, 2004a). Kvinnorna upplevde sig välinformerade innan ingreppet ägde rum, vissa ansåg till och med att de hade tillgång till för mycket information (Nissen, et.al., 2002). Ändå fanns det många områden som kvinnorna önskade att de hade haft mer kunskap om innan de genomgick rekonstruktionen. Detta för att förväntningarna då hade svarat bättre mot resultatet. Wolf (2004b) tog i sin artikel upp att kvinnor önskade bättre information om hur pass lång tid det tar innan allt känns som vanligt efter operationen. Kvinnorna ansåg också att det var vikigt med information om hur rekonstruktionen skulle komma att se ut, hur det nya bröstet kändes samt varför bröstvårtorna togs bort. Även den minskade känsligheten i bröstet, postoperativ smärta, komplikationer och risken för återfall av bröstcancer ansågs vara betydelsefulla uppgifter preoperativt. Behov av stöd i samband med bröstrekonstruktion You need all help you can get (Nissen, et.al., 2002, s. 551) var en vanlig känsla bland bröstcancerdrabbade kvinnor. Stöd från familj, vänner och arbetskamrater var till stor hjälp både psykiskt och fysiskt. Dock var det inte ovanligt med relationsförändringar under sjukdomstiden (Hill & White, 2008; Nissen, et.al., 2002). De relationer som innefattade gemensamma erfarenheter och emotionellt stöd stärktes, medan relationen till andra blev mer distanserade. Detta berodde främst på att dessa personer inte förstod kvinnans erfarenhet av cancer eller på grund av en rädsla för sjukdomen. Kvinnor som genomgått en rekonstruktion ansåg att det hade varit ett stort stöd för dem att ha kontakt med andra kvinnor, som erfarit samma operation (Abu-Nab & Grunfeld; 2007 Harcourt & Rumsey, 2004). Den erfarna kvinnan skulle kunna komma med råd och information, då hon varit i samma situation. Sjukvårdspersonal sågs som källor till kunskap och många kvinnor sökte stöd och råd hos personalen angående rekonstruktionen (Harcourt & Rumsey, 2004). Sjuksköterskan ansågs ha ett särskilt stort ansvar. Det var ofta hon som hade den mest frekventa kontakten med kvinnan och var den som var lättast tillgänglig för patienten (Wolf, 2004a). Flertalet patienter såg sjuksköterskan som ovärderlig. Sjuksköterskan upplevdes i regel som ärlig, vänlig och lyhörd och kvinnorna upplevde att hon var ett stort stöd (Holtzmann & Timm, 2005; Wolf, 2004a; Wolf, 2004b). 9

16 Under de tillfällen som det gavs information av sjukvårdspersonal, nämnde många kvinnor att det kunde vara ett bra stöd att i förväg hade antecknat frågor och funderingar (Wolf, 2004b). Det kunde även vara till stor hjälp att en nära vän eller att maken deltog vid informationstillfällena och läkarbesöken. Flertalet kvinnor upplevde ett behov av stöd även efter sjukhusvistelsen och kände sig övergivna då de kom hem (Holtzmann & Timm, 2005). En hel del kvinnor uppfattade det som att de fick stöd och hjälp medan de var inlagda på sjukhus, men att de skulle klara sig på egen hand då de inte längre var sängbundna. Detta skapade känslor av osäkerhet och ensamhet och kvinnorna hade flera obesvarade frågor, då de lämnade sjukhuset. Trots det beskrev flertalet kvinnor personalen som trevliga, hjälpfulla och öppensinnade under sjukhusvistelsen. Majoriteten av de kvinnor som genomgått en rekonstruktion upplevde att deras fysiska och emotionella situation inte accepterades av omgivningen (Hill & White, 2008). I samhället idag anses en bröstrekonstruktion som ett kosmetiskt ingrepp och de kvinnor som genomgick ingreppet ansågs som fåfänga. Behovet av att återskapa ett bröst sågs som ett tecken på misslyckande. Kvinnorna upplevde det omöjligt att uttrycka sina verkliga känslor för andra. Då kvinnorna ansträngde sig för att vara normala, kände de sig annorlunda. Livskvalitet i samband med bröstrekonstruktion Bröstrekonstruktion vid bröstcancer hade som intention att bibehålla eller till och med öka livskvaliteten hos kvinnor som genomgått mastektomi (Nissen, et.al., 2002). Dock kunde det generellt inte sägas att rekonstruktiv kirurgi, efter mastektomi, resulterade i ökad livskvalitet (Holly, Kennedy, Taylor, & Beedie, 2003; Wehrens, Cuypers, Boeckx, & van der Hulst 2005). Detta kunde förklaras med att kvinnor hade olika beteenden och reaktionsmönster vid mastektomi (Wehrens, et.al., 2005). Den psykologiska profilen hos kvinnor som valde bröstrekonstruktion skiljde sig signifikant från de kvinnor som avstod rekonstruktion. Kvinnorna i den rekonstruktiva gruppen var mer utåtriktade, självsäkra och även mer självmedvetna gällande sin sexuallitet. Dessa kvinnor var också mer socialt kompetenta, hade lätt för att söka kontakt, lätt för att prata, tog gärna initiativ och framhävde ofta sig själva. Trots att den psykologiska profilen visade på stor skillnad mellan grupperna, beskrevs livskvaliteten i stort sett vara den samma för alla kvinnor som genomgått mastektomi, med eller utan rekonstruktion. Kvinnor valde att genomgå en bröstrekonstruktion av både psykiska och fysiska skäl (Abu-Nab & Grunfeld 2007; Nissen, et.al., 2002). Fysiska anledningar som ofta nämndes var en önskan att se bra ut i kläder, underkläder och baddräkt och uppleva kroppen som en helhet. Vidare omtalades också en önskan om att återfå någon form av normalitet, trots bristen på naturlighet och symmetri i det rekonstruerade bröstet (Nissen, et.al., 2002). Just symmetrin var en vanligt förekommande anledning till att genomgå en rekonstruktion, liksom att undvika en extern protes (Contant, et.al., 2004). Det vanligaste förekommande psykiska skälet till att genomgå en rekonstruktion, var tron att utan rekonstruktionen fick kvinnan dagligen en påminnelse om cancern (Nissen, et.al., 2002). Återhämtningen efter bröstoperationen upplevdes, av en del kvinnor, som svår och långvarig (Abu-Nab & Grunfeld 2007; Nissen, et.al., 2002; Wolf, 2004b). Kvinnorna gav 10

17 uttryck för stark smärta, sårinfektion, vätskeansamling i sår, inskränkningar i armrörelser och hårdhet i bröstet (Nissen, et.al., 2002). Brist på känsel i det rekonstruerade bröstet var också vanligt förekommande (Holtzmann, & Timm 2005; Nissen, et.al., 2002). Andra fysiska problem var illamående, sömnsvårigheter, sänglägeskomplikationer och svårigheter med egenvård (Holtzmann, & Timm 2005; Wehrens, et.al., 2005). Hos de kvinnor där vävnad tagits från rygg eller mage upplevdes en känsla av obehag från donationsområdet, vilket innebar en ständig påminnelse om operationen (Harcourt & Rumsey, 2004; Wolf, 2004b). Majoriteten av de kvinnor som valde att göra en rekonstruktion var nöjda med sitt beslut (Abu-Nab & Grunfeld 2007; Nissen, et.al., 2002; Wehrens, et.al., 2005). Den främsta anledningen till detta var att kvinnorna, med hjälp av rekonstruktionen återfick en känsla av normalitet och helhet (Holtzmann, & Timm, 2005; Marshall & Kiemle, 2005; Nissen, et.al., 2002). Det kvinnorna upplevde störst missnöje med, var att det rekonstruerade bröstet ofta uppfattades som ljummet och att bristande symmetri rådde mellan brösten (Nissen, et.al., 2002). Flertalet hade ett ambivalent förhållande till rekonstruktionen, då det inte ansågs rättvist att ha för höga förväntningar på det estetiska utfallet på det rekonstruerade bröstet. En patient som inte var helt nöjd med resultatet uttryckte sig dock med orden God didn`t make me perfect the first time, and I can t expect a surgeon to make me perfect the second time around. (Nissen, et.al., 2002, s.552). Flera kvinnor tog situationen med att ha förlorat ett bröst med jämnmod, medan andra beskrev en stor saknad (Nissen, et.al., 2002). För att få tillbaka känslan av normalitet krävdes det en tid av återanpassning (Hill & White, 2008). Kvinnan måste på nytt finna det normala, då det som tidigare var, inte längre existerar. Detta innefattade inte bara kroppsuppfattning och självkänsla, utan även relationer, familjesituation och livsstil. Kvinnorna kände en stark oro för att åter drabbas av bröstcancer, en oro som de täta läkarbesöken efter operationen förstärkte (Nissen, et.al., 2002). Erfarenheten av att förlora ett bröst upplevdes som oväntad, oerhört personlig och betydelsefull (Hill & White, 2008). Kvinnorna upplevde det ofta som att andra inte igenkände deras känslor och uppfattade sig som avvikande på grund av sin förändrade kroppsbild. Ökad självmedvetenhet, minskad självkänsla och minskad tillit var vanligt bland de bröstcancersjuka kvinnorna. De flesta drabbades av någon form av depression, några drog sig tillbaka från samhället och kände sig isolerade från omvärlden. Kvinnorna som genomgick en sen rekonstruktion ansåg att de var dåligt förberedda på inverkan mastektomin hade på dem (Hill & White, 2008). De trodde de kunde klara sig utan en rekonstruktion, men blev förvånade över mastektomins emotionella påverkan. Kvinnorna som gjorde en sen rekonstruktion fick oftast en förbättrad kroppsuppfattning och självkänsla efter bröstrekonstruktionen. Däremot fick kvinnorna som gjorde en direkt rekonstruktion en försämrad kroppsuppfattning och självkänsla, som dock förbättrades över tiden. De flesta kvinnor erfor någon form av sexuell förändring efter bröstrekonstruktionen (Marshall & Kiemle, 2005). Kvinnor uttryckte att brösten var en del av sexualiteten och när de förändrades, blev även sexlivet annorlunda. Flertalet kvinnor upplevde det besvärande och obekvämt med det nya, främmande bröstet. Eftersom de ofta saknade känsel, fann de det onödigt att deras partner vidrörde bröstet vid förspelet. Kvinnor som tidigare upplevde brösten som en viktig erogen zon i den sexuella relationen var mer upprörda över den saknade känsligheten, än de kvinnor som innan rekonstruktionen inte 11

18 ansåg sina bröst vara någon viktig del gällande sexuell upphetsning. Enligt Wehrens, et.al., (2005) var de kvinnor som hade en stark psykologisk profil självsäkra i sin sexualitet. De kände sig attraktiva och hade ett stort intresse för sex. Efter rekonstruktionen kände dessa kvinnor sig obekväma i sexuella situationer, upplevde svårigheter i att slappna av och var mer medvetna om hur deras partner upplevde dem. Det har i en studie framkommit (Holly, et.al., 2003) att kvinnor som genomgått rekonstruktion hade ett bättre sexliv än de som bara genomgått mastektomi. Majoriteten ansåg att om sexlivet före rekonstruktionen var bra, så fortsatte det oftast att vara bra efteråt (Marshall & Kiemle, 2005). Denna upplevelse delades av både kvinnorna och deras partners. Om det å andra sida fanns problem i sexlivet innan, kvarstod dessa oftast också efter operationen. Flertalet partners hade inga svårigheter med att röra det rekonstruerade bröstet på ett naturligt sätt. Dock fanns ofta en rädsla att skada bröstet eller göra sin partner illa. Många män och kvinnor fick omvärdera sin syn på intimitet och sexuell samvaro, vilket kunde leda till en mer avslappnad syn på deras förhållande (Marshall & Kiemle, 2005). Med en öppen kommunikation var det lättare att komma till en överenskommelse, där båda parter var nöjda. Eftersom bröstrekonstruktionen föregicks av en livshotande cancersjukdom, sågs det i allmänhet som ett mindre bekymmer med ett rekonstruerat bröst, än risken att mista livet, alternativt mista sin partner. Ofta var informationen om sexualitet bristfällig, trots att den sågs som viktig för patient och partners (Marshall & Kiemle, 2005). Patienter hade inledningsvis efter operationen ingen önskan om att diskutera sexuella frågor utan dessa framträdde först i hemmet. Därför kunde det vara mer lämpat att diskutera sexuella frågor vid ett återbesök. Kvinnorna i studien ansåg att det var viktigt att sjukvårdspersonalen tog initiativ till att dessa frågor diskuterades. Flertalet kvinnor upplevde livet efter bröstcancer och bröstrekonstruktion som mer meningsfullt (Hill & White, 2008). Rekonstruktionen hjälpte kvinnorna att känna hopp och se ljusare på framtiden (Holtzmann & Timm, 2005). De insåg att livet var till för förverkligande och glädje (Hill & White, 2008). Denna insikt fick kvinnorna att arbeta mindre, ha mer roligt och ta mer hänsyn till sig själva. Det förekom till och med kvinnor som ansåg att bröstrekonstruktionen hade förändrat dem till bättre människor. Majoriteten upplevde sig som mer sympatiska, empatiska och medlidande, vilket ledde till en vilja att hjälpa andra kvinnor med bröstcancer. Att ångra en bröstrekonstruktion De flesta kvinnor som genomgick en rekonstruktion var enligt Hacourt & Rumsey (2004) nöjda med sitt beslut trots smärta. Majoriteten som gjorde en rekonstruktion ansåg att obehag efter operationen var det pris de fick betala för att återskapa formen av ett bröst. Många kände ett missnöje över ärren, som ofta syntes tydligt, även lång tid efter ingreppet (Abu-Nad & Grunfeld, 2007; Hacourt & Rumsey, 2004). För att kvinnan skulle bli nöjd med sitt nya bröst krävdes ofta upprepade operationer, vilket många menade att de var oförberedda på. Somliga kvinnor upplevde så mycket smärta och andra komplikationer med det rekonstruerade bröstet att de valde att avlägsna implantatet. De främsta skälen till missnöje hos kvinnor som genomgått en rekonstruktion var behovet av mer kirurgi för att uppnå ett tillfredställande resultat och problemet med långvarig smärta postoperativt (Harcourt & Rumsey, 2004; Sheehan, Sherman, Lam & Boyages, 2008) Andra faktorer som skapade missbelåtenhet var bristande känsel i det nya bröstet 12

19 eller misslyckande med att återskapa bröstet i symmetri med kvinnans egna bröst (Harcourt & Rumsey, 2004), då de inte såg ut som ett par (Abu-Nad & Grunfeld, 2007). I de fall där ånger uppstod hade rekonstruktionen inte uppfyllt de förväntningar som kvinnan hade preoperativt (Harcourt & Rumsey, 2004). Kvinnor som hade en negativ kroppsuppfattning hade större benägenhet att ångra sitt beslut att genomgå en bröstrekonstruktion (Sheehan, et.al., 2008). Att ångra ett beslut var förenat med minskat självförtroende och orsakade samvetskval, skuld och skam. En stark ånger kunde påverka livskvaliteten negativt och för kvinnor som önskade att de inte genomgått rekonstruktion kunde det i värsta fall leda till psykosocial dysfunktion. För att undvika att kvinnor ångrade rekonstruktionen ansåg Sheehan, et.al., (2008) att patienterna borde få rätt information innan operationen genomfördes. Många ångrade sitt beslut på grund av att de preoperativt hade orealistiska förväntningar på resultatet. Det framkom även att kvinnorna borde få en realistisk information om vad de kunde förvänta sig av rekonstruktionen och vilka komplikationer som kunde uppstå. I kombination med information från läkare och sjuksköterska borde patienten få möjlighet att samtala med en psykolog, både innan och under beslutsprocessen. På detta sätt kunde psykologen upptäcka om kvinnan hade orealistiska förväntningar, hur kvinnans självbild var och det värde hon satte på sina bröst. Många kvinnor uppgav att de använde försvarsmekanismer för att förtränga oönskade tankar och minska den känslomässiga stressen. Den negativa självbilden kunde minskas genom att låta kvinnan förklara sina tankar och bekymmer rådande kroppsuppfattning, känsla av helhet och sexualitet för en psykolog (Sheehan, et.al., 2008). Skillnader mellan äldre och yngre kvinnor upplevelser i samband med bröstrekonstruktion Den främsta anledningen till att äldre kvinnor valde att genomgå en rekonstruktion var enligt Bowman, Lennox, Clugston, & Courtemanche (2005) en oro för sin kroppsuppfattning, om de avstod. Andra skäl för att göra en rekonstruktion var råd från läkaren eller råd från en familjemedlem eller en kombination av ovannämnda anledningar. Girotto, Schreiber, & Nahabedian (2002) hävdade i sin studie att det inte var någon ökad risk för komplikationer på grund av hög ålder. Trots det var yngre kvinnor avsevärt mer benägna att genomgå en bröstrekonstruktion än de äldre kvinnorna. De yngre kvinnorna var också mer benägna att slutföra sin rekonstruktion, än vad äldre kvinnor var. Äldre kvinnor som genomgått bröstrekonstruktion fick bättre resultat i hälsoundersökningar, gällande emotionellt välbefinnande, social funktion, vitalitet och generell hälsa, än jämnåriga kvinnor i befolkningen och kvinnor som bara genomgått mastektomi, utan rekonstruktion (Girotto, et.al., 2002). Fysiskt mådde de äldre kvinnorna som genomgått en rekonstruktion sämre än yngre kvinnorna, medan äldre kvinnors psykiska hälsa var betydligt bättre än de yngre kvinnornas. De flesta kvinnor tyckte inte att åldern borde vara ett kriterium när det gällde bröstrekonstruktion, utan menade att god hälsa borde prioriteras (Bowman, Lennox, Clugston, & Courtemanche, 2005). Vissa kvinnor över 65 års ålder ansåg dock att endast yngre kvinnor skulle få möjlighet att genomgå en rekonstruktion, då en sådan kunde vara förenad med komplikationer. Det kunde ta lång tid att tillfriskna och återgå till det 13

20 normala. Idag saknas kriterier för när bröstrekonstruktion kan genomföras, förutsatt att patienten är vid god hälsa för övrigt. Majoriteten av de äldre kvinnorna som genomförde rekonstruktionen var nöjda med sitt resultat (Bowmans, et.al., 2005). De flesta skulle ha valt rekonstruktionen igen om de behövde. Alla kvinnorna i undersökningen som genomgått sen rekonstruktion ansåg att de skulle ha blivit informerade om omedelbar rekonstruktion, i samband med mastektomi-informationen. Diskussion Metoddiskussion För att få fram relevanta nyckelord användes Flemmings struktur som grund för formulering av problemområdet (Backman, 1998). Dessa nyckelord användes i olika sökkombinationer, tills inga nya sökresultat uppkom. Därmed ansågs området väl genomsökt med hjälp av de sökord som valts. Många av artiklarna återfanns ett flertal gånger, vilket kan ses som en styrka, då detta tyder på att relevanta sökord valts ut. Databaserna som genomsöktes var Cinahl, PsycINFO, PubMed, SweMed+ och The Cochrane Library. Dock resulterade sökningarna i SweMed+ och The Cochrane Library inte i några, för vårt syfte, relevanta artiklar. Då så många som fem databaser genomsökts kan detta anses som en styrka för uppsatsen. Litteraturstudie som metodval gav en bred bild av aktuell forskning inom området. De artiklar som förekommer i resultatet är publicerade de senaste sex åren och ger därmed ett aktuellt resultat. För att resultaten i artiklarna ska vara användbara i Sverige krävs det att studierna är utförda i länder som är jämförbara med svenska förhållanden. De valda artiklarna är från Australien, Canada, Danmark, Nederländerna, Storbritannien och USA. Möjligen hade resultatet blivit annorlunda om artiklar från länder med en lägre levnadsstandard funnits med i litteraturstudien. De utvalda artiklarna var skrivna på engelska. Då tillräcklig språkkunskap saknades, valdes artiklar på övriga språk bort. Då majoriteten av artiklarna hade ett stort bortfall och bestod av små undersökningsgrupper kan detta tänkas påverka resultatet och anses därmed som en svaghet för litteraturstudien. Anledningar till bortfallen kan till viss del förklaras med, att det i denna undersökningsgrupp finns ett naturligt bortfall då vissa kvinnor tråkigt nog dör. Ett annat skäl var deltagare, som av emotionella eller fysiska skäl inte kunde eller ville slutföra intervjuerna. Nästan alla artiklar som ingick i litteraturstudien var retrospektiva, vilket bör ses som en svaghet. Det ansågs, av förståeliga skäl, oetiskt att genomföra en studie samtidigt som kvinnorna fått ett cancerbesked, vilket kan ses som en förklaring till att genomföra studierna i ett retrospektivt perspektiv. Dock kan studiernas resultat bli missvisande, då det inte alltid var enkelt att beskriva känslomässiga upplevelser i efterhand. Endast en artikel som inriktade sig på sexualitet i samband med bröstrekonstruktion efter mastektomi, återfanns, vilket kan tänkas ge en ensidig bild. Det måste dock poängteras att artikeln var av hög vetenskaplig kvalitet, gav en bred bild av deltagarnas upplevelser samt svarade väl till vårt syfte. 14