Verksamhetsplan. Demens. I samarbete med Värmlands kommuner

Transkript

1 Verksamhetsplan Demens I samarbete med Värmlands kommuner Reviderad

2 2

3 Bakgrund Planering och genomförande av den första psykogeriatriska länskonferensen i Sunne, januari Den blev en viktig milstolpe i det fortsatta arbetet för utvecklingen av demensvården i Värmland Lägesrapport (LIV/KFV). Geriatriska Utvecklingsgruppen får uppdraget att utarbeta ett vård- och samverkansprogram för LiV och värmlands kommuner Psykogeriatrisk arbetsgrupp. Projektdirektiv avseende Internetbaserat vårdprogram om demens Demensprocessen i LiV 2002 inleds. Arbetsgruppen blir även processgrupp Verksamhetsplanen för demensprocessen klar. Den presenteras, tillsammans med vård- och samverkansprogrammet om demens (VOSP), på den andra psykogeriatriska länskonferensen i Sunne. VOSP blir tillgängligt på Internet, Öppet forum om demensvården i Värmland anordnas i Torsby. Lokalt demensprogram och mobilt demensteam presenteras. Ett seminarium om demens och trafik genomförs i Karlstad Öppet forum hålls i Arvika med temat unga anhöriga till demenssjuka. Öppet forum anordnas även i Grums med temat utbildning av vårdpersonal. Verksamhetsplanen revideras Grundlig revidering av VOSP. Öppet forum om demens med temat omvårdnad och läkemedelsbehandling vid demenssjukdom hålls i Kristinehamn. I promemorian från Socialdepartementet På väg mot en god demensvård anges som en referenslänk till god information om demens Verksamhetsplanen revideras för andra gången. Öppet forum om demenssjukdom hos yngre personer planeras i Karlstad. 3

4 Projektledare Överläkare Ragnar Åstrand Geriatriksektionen, Medicinkliniken, Centralsjukhuset, Karlstad Gruppmedlemmar Enhetschef Elisabeth Aass Jonsson Karlstads Kommun Distriktläkare Peter Brattström Vårdcentralen Grums Undersköterska Gunnilla Calais Kristinehams Kommun Sjuksköterska Ulla Hiller Eriksson Geriatriksektionen, Medicinkliniken, Centralsjukhuset, Karlstad Kurator Sigrid Hjorth - Wernius Geriatriksektionen, Medicinkliniken, Centralsjukhuset, Karlstad Malin Jonsson Demensföreningen i Torsby Demenssjuksköterska Eva Karlsson Karlstads Kommun Medicinskt ansvarig sjuksköterska Annika Nilsson Kils Kommun Arbetsterapeut Eva Sillén Sjukhuset, Säffle Informationsassistent Ulrika Svanberg Informationsstaben, Landstingets kansli 4

5 Tidigare medlemmar i processgruppen/projektgruppen Distriktsläkare Stig Andersson Vårdcentralen Hermes, Säffle Enhetschef Agneta Blom Karlstads Kommun Distriktsläkare Vendela Englund Burnett Herrhagens vårdcentral, Karlstad Medicinskt ansvarig sjuksköterska Eva Franzén Arvika Kommun Demenssjuksköterska Andrea Gummesson Sunne Kommun Hemtjänstassistent Anne Johansson Årjängs Kommun Medicinskt Ansvarig Sjuksköterska Eva Jonsson Forshaga Kommun Demenssjuksköterska Agneta Mikaelsson Karlstads Kommun Klinikchef Kerstin Myhr Psykiatriska kliniken, Sjukhuset, Kristinehamn Informationsassistent Gunilla Swedlund Informationsenheten, Landstingsstyrelsens kansli Vårdutvecklingschef Seija Söderberg Sjukhuset, Arvika Marie-Louise Örtengren Dementanhörigas förening, Kristinehamn Processledare Sjuksköterska Ann Sjögren Bengtsson Sjukhuset, Torsby Projektledare Elisabeth Larsson Distriktskanliet, Sjukhuset, Kristinehamn Chefskurator Christina Johansson Centralsjukhuset, Karlstad Kvalitetssamordnare Kermith Jossebo Distriktskansliet, Sjukhuset, Kristinehamn 5

6 Ärende Att utarbeta en verksamhetsplan för den värmländska demensvården Samverkan: Utredning Behandling / \ Personen med LiV, kommuner, Boende demens eller Anhörigprivata vårdgivare Omsorg demensliknande stöd symptom \ / Utbildning Planen ska vara tydlig, begriplig, tillgänglig, allmänt känd, accepterad och ska gälla Med demens menas allvarlig och långvarig nedgång av en vuxen persons intellektuella funktioner på grund av sjukdom. Personen får svårigheter med minnet men också ofta med att förstå, uttrycka sig, orientera sig, känna igen samt utföra praktiska sysslor. Psykiska sjukdomssymptom samt förändring av personlighetsdrag och beteende kan vara associerade med demenssjukdom. Demens har många olika orsaker, varav flera är botbara och nästan alla tillgängliga för någon slags lindring. Därför är det viktigt att den som drabbas får genomgå utredning. De vanligaste demenssjukdomarna är Alzheimers sjukdom och vaskulär demens (demens på grund av störningar i hjärnans blodcirkulation). Dessa sjukdomar är starkt åldersrelaterade och symptomen debuterar sällan före 65 års ålder. I Värmland finns cirka personer med vårdkrävande demens och varje år utreds cirka 400 personer på grund av begynnande symptom på demenssjukdom. 6

7 Nutidshistorik om demensvård Fram till slutet av 1970-talet: De vanliga benämningarna på demens i allmänheten och i de flesta vårdsammanhang var åderförkalkning, glömska, förvirring och senilitet. Innebörd: Läkarvetenskapen: Boende: Lagändring: Vårdansvar: Arbetsmetodik: Hemsjukvård: Dessa symtom betraktades som en ogynnsam variant av normalt åldrande som det inte gick att göra något åt. Kunskaper om olika demenssjukdomar fanns i en trängre krets. De var av föga intresse i läkarutbildning, vårdutbildning och inom praktisk verksamhet. Diagnoserna var slentrianmässiga och ytliga: senil demens. Demenssjuka personer bodde fram för allt i sina hem men även på sjukhem, långvårdskliniker, mentalsjukhus, ålderdomshem. På landstingets kliniker och sjukhem fanns ett avgiftsfritt friår som gjorde vården och boendet förmånligt. I mitten av 70-talet ändrades bestämmelsen om att barn hade ansvaret för sina åldriga föräldrar. Samhället tog över ansvaret. Klimatet präglades ofta av diskussioner utifrån mallen: det här är inte vårt bord. Ansvariga myndigheter och andra intressenter hade inga ekonomiska fördelar av att göra vård och behandling effektiva. Kuratorer handlade väntelistor till långvårdskliniker och sjukhem. Ingen specifik och utvecklad omvårdnadsmetodik fanns att tillgå. I slutet av 70-talet startades landstingets hemsjukvård. Den omfattade dock inte demens eller annan psykiatrisk vård. 7

8 1980-talet: Klockaregården startade på Öland och blev snabbt ett begrepp för en ny slags vård av demenssjuka, nämligen dagverksamhet för glömska åldringar. Inom vårdorganisationerna började man tala om dement beteende i stället för demens. Minnesträning blev ett annat begrepp och bedrevs på bred front men på ett överoptimistiskt sätt. Överhuvudtaget kan man säga att en normaliseringsprincip rådde i bemötandet och behandlingen av de demenssjuka. Hemlika avdelningar inreddes och startades på sjukhem och på SMHI (Serviceboende med helinackordering), det vill säga de tidigare ålderdomshemmen. Boende infördes som begrepp. En del i normaliseringsprincipen. Kvalitet innebar i första hand den fysiska miljön. Den skulle vara så normal som möjlig och statsbidrag gavs till ombyggnad av tidigare ålderdomshem endast om lägenheter inrättades. I mitten av 80-talet kom det igång utbildning om demens och organiska hjärnsjukdomar för läkare och vårdpersonal. Bland annat kurserna med Håkan Eriksson i Säffle. Detta skedde parallellt med att moderna undersökningsmetoder i form av neuropsykologiska test och bildtekniker för avspegling av hjärnans genomblödning och metabolism togs i mer allmänt bruk. Datortomografi blev en standardmetod inom röntgen. Begreppet omvårdnad utvecklades och vetenskapliggjordes genom att institutioner för omvårdnad utvecklades. I detta sammanhang tillkom också omvårdnadsmetodik för demenssjuka. Särskilda gruppboenden för dementa började byggas. En förgrundsgestalt i detta utvecklingsarbete var överläkare Barbro Beck-Friis, Motala. 8

9 1990-talet Ädel - reformen genomfördes och ledde till definierade ändrade ansvarsförhållanden mellan landstingen och kommunerna. Kommunerna fick nu ansvaret för de klinikfärdiga patienterna. Därmed växte kommunernas hemsjukvård till starkt och sjukhemmen togs över av kommunerna. Inom hemsjukvården betonades de första åren omvårdnad och service starkt. Normalisering var en ledstjärna i kommunernas planering. Därvid bedömdes att behovet av sjukvård och sjukvårdskompetens skulle minska. Landstinget rustade ned sin geriatriska kompetens. Geriatriker omskolades och långvårdsklinikerna stängdes. Läkarinsatserna inom hemsjukvården och på sjukhemmen minskade. Delvis berodde detta på en betoning av tillgänglighet och akutsjukvård för primärvården och den samtidigt beslutade husläkarreformen. Demensutredning blev ett känt begrepp i mitten av 1990-talet, bland annat på grund av en stark lansering vid Läkardagarna i Örebro 1994 och det av Apoteksbolaget utnämnda Demensåret Samtidigt startades särskilda högskoleutbildningar om demens och demensvård på ett flertal orter. Detta tillsammans med att kända personer som Gösta Bohman och Maj Fant skrev om sina anhöriga gjorde att demens började få massmedialt intresse. Anhöriga uppmärksammades och anhörigföreningar bildades. Projektet Anhörig 300 gav kommunerna särskilda medel för anhörigstöd. Hjärnforskningen expanderade kraftigt under 80- och 90-talen och i takt därmed även demensforskningen och utvecklingen av läkemedel mot demens. I mitten av 90- talet kunde de första specifika läkemedlen vid Alzheimers sjukdom lanseras. Det fastslogs i riksdagens prioriteringsbeslut att vården av kroniskt sjuka med nedsatt autonomi, inte minst de med demenssjukdom, har högsta prioritet! 9

10 2000-talet Nationella Handlingsplanen för utveckling av hälso- och sjukvården betonar bland annat vikten av att stärka primärvårdens läkarinsatser inom äldrevården. Socialdepartementet utger en promemoria På väg mot en god demensvård. (D: s 2003:47). I denna ges en nationell bild av hur demensvården i Sverige har utvecklats under de senaste åren. Här anges också, i ett uppmärksammat 16-punktersprogram, vilka områden som är viktiga att prioritera och utveckla under de närmaste åren. Genombrottsprojektet, En Bättre Demensvård, startas i samverkan mellan Landstingsförbundet, Svenska Kommunförbundet och Socialdepartementet. Projektet ger team inom den svenska demensvården möjlighet till utbildning och verksamhetsutveckling. Under 2004 presenteras en SBU-rapport (Statens institut för beredning av medicinsk utvärdering) om evidensbaserad demensvård. Här görs en vetenskaplig granskning av olika metoder för diagnostik och behandling inom demensvården. 10

11 Nulägesbeskrivning Medicinsk kunskap och tradition Allmänläkarna har ansvar för att demensutredningar utförs. Intresse och ambitionsnivå varierar, delvis styrt av lokala resurser för specialiserad utredning på det egna länsdelssjukhuset (geriatriker, psykiatriker, invärtesmedicinare). Särskilda demensteam underlättar demensutredning och höjer kvaliteten. Sådana team finns i Värmland, både primärvårdsbaserat och kommunalt. På Centralsjukhuset finns ett Psykogeriatriskt konsultteam som utgör särskild resurs för kunskapsförmedling inom området. Det förekommer på vissa håll samråd kring demenssjukas läkemedelsbehandling mellan patientansvarig distriktsläkare, apotekare och patientansvarig sjuksköterska i kommunen, så kallade läkemedelsgenomgångar. Värmlands läkemedelsråd har tagit fram terapirekommendationer både för behandling av demens vid Alzheimers sjukdom och beteendemässiga eller psykiska symptom vid demenssjukdom (BPSD). För allmänheten finns goda möjligheter till kunskapsinhämtning om demens, exempelvis via apotek, bibliotek, studieförbund och intresseföreningar. Ett vård- och samverksprogram för den värmländska demensvården finns tillgängligt via Internet under adressen Programmet har länkar till socialtjänsten i samtliga värmländska kommuner. 11

12 Vårdresurser och organisation Förutsättning för god demensvård är ändamålsenlig organisation av vården och omsorgen samt tillräckliga resurser. Detta ser olika ut i de olika länsdelarna och kommunerna. Det finns på många håll en strävan mot utvecklad samverkan mellan distriktssköterskor, biståndsansvariga inom kommunen, distriktsläkare, psykiatrin och andra vårdgivare genom teaminriktat samarbete för att tillvarata och öka kompetensen. I samtliga kommuner finns demenssjuksköterskor och i några kommuner finns demensteam. Handledning för personal som arbetar med demensvård förekommer men i begränsad omfattning. Vid en enkät angående detta har nästan alla kommuner i Värmland angivit avancerad handledning som önskvärd men eftersatt. Boende/Stöd Under 1990-talet har det runt om i Sverige byggts gruppboenden för demenssjuka men fortfarande finns det få boenden med möjlighet till vård på olika nivåer. I Värmland saknas det till exempel gruppboenden för personer med frontallobsdemens och för yngre personer med demenssjukdom. Allt fler demenssjuka vårdas i det egna hemmet. Vid behov görs en vårdplanering. Kommunala insatser kan erbjudas i form av hemtjänst, hemsjukvård och eller stöd från anhörigvårdare. Dagverksamhet eller dagvård, avlösarservice och korttidsvård eller växelvård blir komplement. Anhörigföreningar som finns på många orter ger möjlighet till råd, stöd och gemenskap för närstående till demenssjuka personer. Lagar och förordningar Det som styrt samhällsutvecklingen till nuläget gällande demensvård är bland annat lagstiftning, attityder och värderingar. Inom lagstiftningen är Hälso- och sjukvårdslagen (HSL) och Socialtjänstlagen (SOL), de två viktigaste ramlagarna. Därtill finns lagstiftning om landstingens och kommunernas ansvar gentemot den enskilde. Det finns också lagar som styr personals åliggande i sekretesslagstiftningen, informationsansvar och informationsöverföring. Lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade (LSS), är en rättighetslag för den enskilde. Viss tvångslagstiftning, som Lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT), kan ha betydelse. Civilrättslig lag som kan vara aktuell är Föräldrabalken angående godmanskap. Även riksdagens prioriteringsbeslut påverkar nuläget. Inriktning på personer med kronisk sjukdom och förlust av autonomi/självbestämmande får hög prioritet i vården. När det gäller attityder är vår människosyn grundläggande. Respekten för och synen på de äldre är ett område som nu lyfts fram men behöver arbetas vidare med genom kunskap och handledning. Via detta läggs grunden för ett gott och professionellt bemötande. 12

13 13

14 14

15 Fram amtiden Visioner Diagnostik: Utvecklade metoder för fastställande av diagnos. Nya diagnoser. Behandlingsmetoder: - Förebyggande åtgärder. - Nya läkemedel. Utvidgad användning för gamla läkemedel. - Utvecklad omvårdnadsmetodik. Boenden: Mera varierat utbud. Boendepeng kan ge större valfrihet. Kvarboendeprincipen modifieras. Anhöriga: Behov av ökade anhöriginsatser och därmed ökat anhörigstöd. Kvalitetskriterier: Utarbetas på nationell nivå för - Utredning - Läkemedelsbehandling - Omvårdnad - Boende - Utbildning och handledning Status: Ökad kunskapsnivå ger högre status för arbetet. Utbildning: I all vårdutbildning betonas den etiska värdegrunden. Juridik: Demenssjukas rättsliga ställning stärks, bland annat genom att en myndighet med Demensombudsman (DO) inrättas. Ny lagstiftning kommer med syfte att minska tvånget inom demensvården. Samtidigt leder det till tydligare riktlinjer för användande av olika skyddsåtgärder, när sådana är nödvändiga. Samhälle: Ökad kunskap hos allmänheten om demenssjukdomar. Omvårdnadsforskning: Ökade tvärvetenskapliga forskningssatsningar. Prioritering: Riksdagens prioriteringsbeslut får genomslag. Ökade resurser för vård av personer med nedsatt autonomi och självbestämmande. Nationella handlingsplanen för hälso- och sjukvården blir ett viktigt styrdokument. Vårdgivare: Ökat utbud, bland annat genom privata initiativ. 15

16 Ver erksamhetsplanen Syfte Verka för att personer med demens eller demensliknande symptom får god livskvalitet genom... utredning och behandling god vård och omsorg samverkan mellan olika vårdgivare, närstående och intresseorganisationer Framgångsfaktorer Trygghet Tydlighet Tillgänglighet - med stort professionellt kunnande! Mål Vi vill uppnå: - ökade kunskaper hos allmänheten om demenssymptom och vikten av tidig utredning. - att alla personer med demens eller demensliknande symptom ges rätt till utredning och behandling. - att den enskilde ges rätt till individuell utformning av stödinsatser och boende. - att all personal inom sitt kompetensområde utför sitt arbete på ett professionellt sätt. - att all samverkan ska utformas så att det gagnar personen med demens och dennes närstående. - att de mänskliga, tekniska och ekonomiska resurser som står till buds utnyttjas optimalt. 16

17 Aktiviteter Målen ska uppnås genom att - utarbeta ett vård- och samverkansprogram om demens inkluderande Internethemsida. Genomförd aktivitet! - ordna en ny psykogeriatrisk konferens i Sunne år 2000, med presskonferens, medial resursperson samt litteraturmässa. Genomförd aktivitet! - utarbeta information om viktiga slutsatser från konferensen/prioriterade aktiviteter. Genomförd aktivitet! - nå ut i media med kunskaper och information om demenssjukdomar och demensvård. Pågående aktivitet! - lyfta ut en checklista från vårdprogrammet och verka för att den blir ett samarbetsinstrument (kvalitetssäkrande hjälpmedel för utredning). Genomförd aktivitet! - utveckla kunskaperna om bedömning av förmågan att köra bil vid demens. Genomförd/pågående aktivitet! - skapa struktur för vårdplanering och övrigt informationsutbyte. Genomförd/pågående aktivitet! - definiera och kvalitetssäkra kunskapsnivån hos personal inom demensvården. Pågående aktivitet! - bilda flera tvärfackliga demensteam. Pågående aktivitet! - verka för tillkomst av länsresurs med psykogeriatriska/geropsykiatriska vårdplatser och mobilt demensteam. Pågående aktivitet! - verka för att regelbundna läkemedelsgenomgångar genomförs i olika former av demensboenden. Pågående aktivitet! - utveckla riktlinjer för särskilda boendeformer och omsorg i hemmet samt påvisa behovet av differentierade stödinsatser och boendeformer. - ge ökade möjligheter för yngre demenssjuka att delta i meningsfulla aktiviteter. - organisera särskilt stöd för yngre närstående till demenssjuka personer. - höja kunskapsnivån om vård och omsorg vid demensutveckling hos personer med utvecklingsstörning. Pågående aktivitet! - informera om riksdagens prioriteringsbeslut. Pågående aktivitet! 17

18 Personal och ch organisa ganisation - Vem/Vilka förväntas genomföra de föreslagna aktiviteterna och under vilka organisatoriska former? Utarbeta ett Vård- och samverkansprogram om demens inkluderande Internet- hemsida. Genomförd aktivitet. Se Anordna en ny psykogeriatrisk konferens i Sunne år 2000, med presskonferens, medial resursperson samt litteraturmässa. Genomförd aktivitet. Utarbeta information om viktiga slutsatser från konferensen/prioriterade aktiviteter. Genomförd aktivitet, se Vård- och samverkansprogrammet! Nå ut i media med kunskaper och information om demenssjukdomar och demensvård. Pressrelease görs i samband med viktiga aktiviteter som projektgruppen är engagerad i. Lyfta ut en checklista från vårdprogrammet och verka för att den blir ett samarbetsinstrument (kvalitetssäkrande hjälpmedel för utredning). Genomförd aktivitet, se vård- och samverkansprogrammet, Lathund för demensutredning. Utveckla riktlinjer för bedömning av förmågan att köra bil vid demens. Lagstadgade allmänna riktlinjer finns och är kända av varje läkare som ansvarar för bedömning av personer med kognitiva (intellektuella) funktionshinder. I praktiken är bedömningen dock svår, till exempel vid mild demens, och etiska dilemman uppkommer inte sällan. I oktober 2001 anordnades ett seminarium om demens och bilkörning med projektgruppen som arrangör i samverkan med Länsstyrelsen Värmland, 18

19 Kommunförbundet Värmland, Vägverket och Polismyndigheten Värmland. Yrkesgrupper såsom läkare, sjuksköterskor, kuratorer, psykologer, arbetsterapeuter, poliser, berörda tjänstemän på Länsstyrelsen, representanter för anhörigföreningar och massmedia bjöds in. En viktig resursperson var Länsstyrelsens konsultläkare. Som referenslitteratur på området rekommenderas boken Trafikmedicin, utgiven av Vägverket Nya instrument har utvecklats för bedömning av körförmågan vid kognitiva handikapp. Ett exempel är den nordiska versionen av Stroke Drivers Screening Assessment (norsdsa), vilket administreras av arbetsterapeuter. Skapa struktur för vårdplanering och övrigt informationsutbyte. I riktlinjer utarbetade för landstingets och kommunernas hälso- och sjukvård i Värmland finns överenskommelser beträffande begreppet utskrivningsklar patient. Här finns ansvarsfördelning och metoder för informationsöverföring reglerat på ett detaljerat sätt. Eventuellt utarbetar projektgruppen för VOSP en checklista för vårdplanering vid demenssjukdomar eftersom dessa kräver särskilda hänsynstaganden. Definiera och kvalitetssäkra kunskapsnivån hos personal inom demensvården. Av VOSP ska framgå vilka typer av utbildning inriktade mot demensvård som finns att tillgå. De olika kursprogrammen definierar vilket formellt kunskapsinnehåll den aktuella utbildningen ger. En idé som framförts i projektgruppen är, att i samarbete med formella vårdutbildningar, resurspersoner inom landsting och kommuner och bildningsförbund erbjuda personer, som står inför professionellt eller frivilligt vårdarbete med demenssjuka, ett särskilt kursprogram. Kursen skulle ge lämpliga baskunskaper och leda till vad man populärt skulle kunna kalla ett demensdiplom. Vid Karlstads Universitet finns en högre utbildning inom ämnesområdet geriatrik. Dessutom finns en 5-poängsutbildning med temat Att möta personer med demenssjukdom. Psykogeriatriska teamet vid CSK har regelbundna kontakter med universitetet. Arbetsledarna ansvarar för att kontrollera att vårdpersonalen har tillräckliga kunskaper och lämplighet för sitt arbete med demenssjuka personer. Detta gäller oberoende av organisationsform och huvudman och är viktigt att beakta vid upphandling av alternativa driftsformer. Det är väsentligt att man som verksamhetsansvarig aktivt arbetar för att tillräckliga resurser avsätts för personalens fortbildning och handledning. För att rätt kunna bedöma och hantera lämplighet i vårdarbetet krävs att arbetsledare och övrig vårdpersonal har ett samarbete nära vårdtagarna. Ett öppet forum om demensvården i Värmland under hösten 2002 behandlade särskilt utbildningsfrågor. Bilda flera tvärfackliga demensteam. Att samla specifik kompetens genom tvärfackligt samarbete är särskilt fruktbart inom demensvården, inte minst genom att överskridandet av organisatoriska gränser underlättas. Teamets kompetens kan användas vid demensutredning, anhörigrådgivning, 19

20 utbildning och fortbildning, omvårdnadsanalys och personalhandledning. Flera demensteam behöver bildas i Värmland. Detta kan ske inom länsdelsbaserad sjukhusverksamhet (jämför Psykogeriatriska konsultteamet/pg-teamet vid Centralsjukhuset), primärvården (jämför Minnesmottagningen vid Sjukhuset i Säffle), kommunerna (jämför Demensteamet i Kristinehamns Kommun) eller genom organisatorisk samverkan mellan huvudmännen (jämför Minnesmottagningen i Sunne). Processgruppens förhoppning är att flera demensteam bildas genom att man rationellt samordnar befintliga resurser inom länet. Det kan dock krävas politiska beslut för att uppnå målet att man som patient, anhörig eller vårdpersonal ska kunna knyta kontakt med ett lokalt demensteam var man än bor i Värmland. Ett demensteam kan bestå av demenssjuksköterska arbetsterapeut kurator demensutbildad, erfaren undersköterska eller skötare anhörigkonsulent geriatriker eller allmänläkare med särskilt intresse för demenssjukdomar Som alternativ till fast teamanknuten läkare kan övriga teamet samverka med olika läkare inom det aktuella geografiska området. Verka för tillkomst av länsresurs med psykogeriatriska och geropsykiatriska vårdplatser och mobilt demensteam. Tillskapande av en länsresurs med en liten slutenvårdsenhet (5-8 vårdplatser) och därifrån utgående mobilt öppenvårdsteam, framhölls redan vid den psykogeriatriska länskonferensen 1997 som ett av de viktigaste önskemålen för en utvecklad värmländsk demensvård. Syftet med en sådan verksamhet är att tillhandahålla en samlad, högspecialiserad och interdisciplinär kompetens för bedömning och behandling av demenssjuka med särskilt svåra psykiska störningar och problematiskt beteende. Resursen är tänkt att användas då medicinsk bedömning och behandling primärt inte givit tillfredsställande resultat eller då omvårdnadssituationen i ett demensboende blivit ohållbar, trots olika interventionsförsök. Läkare såväl som vårdansvariga sjuksköterskor inom kommunerna skulle kunna remittera för konsultation eller eventuell vårdperiod (medicinsk bedömning, medicininställning, omvårdnadsanalys, rådgivning). Det medicinska ansvaret för enheten skulle lämpligtvis delas mellan specialister i geriatrik/psykogeriatrik och psykiatri/äldrepsykiatri. Läkare under vidareutbildning och allmänläkare med önskemål om fortbildning inom området skulle välkomnas att tjänstgöra på enheten. Organiserat samarbete med neurologkonsult skulle eftersträvas. Enheten skulle vara bemannad med erfarna sjuksköterskor, undersköterskor och skötare med demensutbildning, arbetsterapeut och kurator. Länsverksamheten för psykiatri i Värmland har tillsammans med kommunerna genomfört ett processinriktat arbete kring psykisk ohälsa hos äldre. I verksamhetsplanen framkommer liknande tankar kring samverkan mellan äldrepsykiatri, psykogeriatrik och kommunal hälso- och sjukvård. 20

21 Verka för att regelbundna läkemedelsgenomgångar genomförs i olika former av demensboenden. Ansvaret för ordination och uppföljning av läkemedelsbehandling i särskilda boendeformer för demenssjuka vilar naturligtvis på de patientansvariga läkarna, oftast allmänläkare. Motivationen för regelbundna, systematiska läkemedelsgenomgångar kan höjas genom information om vilka resultat som kan uppnås och genom påvisande av goda exempel. Översiktliga riktlinjer och kontaktpersoner finns angivna i VOSP. En projektgrupp har bildats med syfte att ge en förbättrad läkemedelsanvändning på kommunernas särskilda boenden. Gruppen består av representanter för Apoteket, Värmlands läkemedelsråd, Länsverksamheten för allmänmedicin och medicinskt ansvariga sjuksköterskor i kommunerna. Utveckla riktlinjer för särskilda boendeformer och omsorg i hemmet samt påvisa behovet av differentierade stödinsatser och boendeformer Vård- och samverkansprogrammet om demens ger hänvisningar till god dokumentation angående detta. Exempel är de riktlinjer som utgivits av Demensförbundet, se I de värmländska kommunerna finns endast enstaka enheter för dagvård eller boende anpassade för demenssjuka med särskilda vårdbehov. Det kan gälla yngre personer med demenssjukdom eller personer med mycket svåra beteendemässiga och psykiska symptom på grund av demenssjukdom (BPSD). Detta innebär att många demenssjuka vistas i vårdmiljöer som inte är optimala, vilket även skapar påfrestningar för medboende och vårdpersonal. En orsak till att differentieringen av stödinsatser och boendeformer dröjt, är att de mindre kommunerna inte, kvantitativt sett, har underlag för att skapa egna enheter för udda vårdbehov. Projektgruppen vill i denna fråga uppmana ansvariga politiker och vårdadministratörer i kommunerna till samverkan med grannkommuner, gärna med Region Värmland som samordnare. En grupp vars behov särskilt behöver uppmärksammas är invandrare med demenssjukdom. En nationell satsning angående detta föreslås i promemorian från Socialdepartementet, På väg mot en god demensvård. Ge ökade möjligheter för yngre demenssjuka att delta i meningsfulla aktiviteter. Riktade stödverksamheter eller särskilda boenderesurser för yngre värmlänningar som drabbats av demenssjukdom förekommer på enstaka orter. Yngre personer med demenssjukdom, jämfört med äldre, har oftast annorlunda behov av och krav på aktiviteter, som anknyter till det yrkes- och samhällsengagemang och som man på grund av sin sjukdom fått allt svårare att upprätthålla eller tvingats lämna. Ofta kan patienten få stöd via LSS eller personlig assistans, men risken för social isolering är stor. Någon form av nätverk för yngre personer med demenssjukdom och deras anhöriga skulle kunna vara till hjälp, liksom särskilda träffpunkter för menings- 21

22 fulla dagaktiviteter. Även i denna fråga är samverkan mellan grannkommuner viktig, eftersom det rör sig om relativt få individer (omkring 80 personer yngre än 65 år med demensdiagnos beräknas finnas i hela Värmland). Det är vanligt att personer med tidiga symptom på demenssjukdom blir missförstådda och kommer i plågsamma konflikter på arbetsplatsen. Det är därför viktigt att kunskaperna om hur man identifierar och hanterar de vanligaste tidiga symptomen ökar i arbetslivet. Det är även viktigt att skilja mellan tidiga symptom på demenssjukdom och stressrelaterade kognitiva (intellektuella) störningar. I samband med diagnos är det av stort värde om patienten och dennes familj har ett lokalt demensteam att vända sig till för råd och stöd. Samverkan med företagshälsocentraler och försäkringskassor behöver förstärkas för att underlätta anpassning av arbete till demenshandikapp och göra avvecklingen av yrkesarbetet så skonsam som möjligt, då detta blir ofrånkomligt. Projektgruppen planerar ett seminarium om demens i arbetslivet hösten 2004 med medverkan från medicinskt sakkunniga, kommuner, försäkringskassor, företagshälsovård samt patient- och anhörigrepresentanter. Organisera särskilt stöd för yngre närstående till demenssjuka personer. Även då det gäller yngre närstående är möjligheten till kontakt med ett lokalt demensteam viktig, både för information tillsammans med övriga familjen och via anhörigträffar för yngre. Möjligheterna till detta är i dagens läge ytterst begränsade. Ett uppmärksammat initiativ från demensteamet i Klarälvdalen (norra delen av Torsby kommun) gav unga närstående möjlighet att träffas för aktiviteter och samtal under några sommardagr Ungdomsträffen planeras återkomma sommaren 2004 med Demensförbundet som medarrangör. Diskussionsforum för unga anhöriga finns via Alzheimerföreningen i samarbete med Octopus på Höja kunskapsnivån om vård och omsorg vid demensutveckling hos personer med utvecklingsstörning. Vård av utvecklingsstörda, vars funktioner nedsatts och beteende förändrats på grund av demensutveckling (till exempel Down syndrom med demens av Alzheimertyp), ställer särskilda krav på personalens lämplighet, utbildning och tillgång till kvalificerad handledning. VOSP belyser översiktligt kunskapsområdet och utvecklingsbehovet. Då det gäller bedömning av tilltagande kognitiva (intellektuella) symptom hos personer med Down syndrom är Vuxenhabiliteringen i Värmland en viktig resurs. (Kommentar: Enligt internationell överenskommelse har beteckningen Down s syndrom ersatts med Down syndrom). 22