Kvalitetsutveckling kring stödet för våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnar våld i Kronobergs län

Transkript

1 FOU-RAPPORT 2009:4 Kvalitetsutveckling kring stödet för våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnar våld i Kronobergs län Susann Swärd

2 FoU Välfärd i Södra Småland och författaren Bearbetning av omslagsbilden: Dorthe Geisler Redigering/layout: Dorthe Geisler

3 SAMMANFATTNING Regeringen har under 2007 och 2008 tilldelat pengar för att på kommun nivå stärka kvinnojourer och stöd till våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld. Länsstyrelsen i Kronobergs län har gett bidrag till kommunerna i västra länet för satsningar inom Familjefrid Sunnerbo i västra Kronoberg och inom Kvinnojouren Blenda i östra Kronoberg. Denna utvärdering beskriver de resultat som uppnåtts i relation till uppsatta mål. Länsstyrelsen i Kronbergs län är uppdragsgivare och FoU Välfärd i Södra Småland har genom utvärderaren Susann Swärd (fil.mag.) och handledaren Hans Thulesius (med.dr) genomfört utvärderingen. Projektledare och anställda vid Kvinnojouren Blenda och Familjefrid Sunnerbo har aktivt deltagit i utvärderingen liksom personal från länets åtta kommuner, tio samarbetsorganisationer, sju ungdomsledare och en lärare från västra Kronoberg, samt fem samarbetsorganisationer och åtta frivilliga vid Kvinnojouren Blenda från östra Kronoberg. I Sverige har antalet anmälningar av misshandel av kvinnor bekanta med förövaren och grova kvinnofridsbrott ökat. Men i Kronobergs län är den genomsnittliga ökningen mindre. I Kronobergs län har regeringens mål att stärka arbetet med våldsutsatta kvinnor uppmärksammats. De flesta kommuner i Kronoberg har uppdaterat sina rutiner och handlingsplaner som gett en ökad beredskap för stöd och hjälp åt kvinnor som utsatts för våld i nära relationer. Barnens situation och behov av stöd har betonats, vilket gett ökad kompetens bland frivilliga och kommunhandläggare. Familjefrid Sunnerbo har bland barn och ungdomar ökat medvetenheten om problemen med våld i nära relationer, och ökat kompetensen hos lärare och andra yrkesgrupper som i sin vardag arbetar med ungdomar. Familjefrid Sunnerbo har fyllt en viktig funktion i det övergripande och sammanhållande arbetet mellan kommunerna. Man har gjort förebyggande pedagogiska insatser

4 som andra aktörer inte mäktat med. Osäkerheten kring projektets fortlevnad innebär dock en risk att förlora kompetent personal, och ger svårigheter att arbeta mer långsiktigt. Kvinnojouren Blenda har genom stödet från Länsstyrelsen ökat tillgängligheten och kvaliteten i stödet till våldsutsatta kvinnor och deras barn. Man har också satsat på kompetensutveckling av ideella frivilligarbetare som har stannat kvar i stor utsträckning. Detta har ansetts vara ett resultat av att Kvinnojouren Blenda genom fasta resurser fått en ökad stabilitet och kvalitet i sina insatser. Kvinnojouren Blenda har haft en självklar ställning i arbetet med våldsutsatta kvinnor och ett fortsatt stärkt samarbete har av alla aktörer setts som både självklart och nödvändigt. Varken Familjefrid Sunnerbo eller Kvinnojouren Blenda har använt sig av evidensbaserad kunskap som grund för kompetensutvecklande insatser och det saknas en strategi kring utbildningsbehoven i länet. Det saknas även konkreta nationella forskningsresultat som visar på hur man kan skapa en evidensbaserad grund för kompetenshöjande insatser och stärkta strategiska satsningar på kommunnivå. Stödet till Kvinnojouren Blenda i östra Kronoberg, och Familjefrid Sunnerbo i västra Kronoberg har ökat fokuseringen på våld i nära relationer samt ökat samarbetet mellan kommuner och ideella aktörer.

5 INNEHÅLL 1. introduktion & metod Inledning Bakgrund Våld mot kvinnor ett globalt fenomen Våld mot kvinnor i Sverige Barn som bevittnar/utsätts för våld i hemmet Insatser i Sverige Metoddiskussion Datainsamlingsmetoder Översikt över respondenter i utvärderingen Analysmetoder Begränsningar Validering och reliabilitet situationen i kronobergs län Statistik för Kronobergs län Kvinnofrid Kronoberg Kommunernas information på nätet för våldsutsatta kvinnor Centrum mot våld i nära relationer resultat Fiktivt vinjettfall kring stödkedjan för våldsutsatta kvinnor Fiktivt vinjettfall kring stödkedjan för barn som bevittnar våld hemma Västra Kronoberg Familjefrid Sunnerbo och dess verksamhet Ungdomsgrupperna Allan och Ellen Skyddsängeln Carro Samarbete med kommunerna Kommunala handlingsplaner Samarbete med andra aktörer Kompetenshöjande insatser

6 .3.8 Övriga kommentarer kring Familjefrid Sunnerbo Östra Kronoberg Kvinnojouren Blenda och dess verksamhet Skyddat boende för våldsutsatta kvinnor och deras barn Frivilliga vid Kvinnojouren Blenda Samarbete med kommunerna Samarbete med andra aktörer Interna kompetenshöjande insatser Externa kompetenshöjande insatser Övriga kommentarer kring Kvinnojouren Blenda slutdiskussion Situationen i Kronobergs län Stödstrukturen för våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnar våld Stödet till våldsutsatta kvinnor Ökat barnfokus Projektutvecklingen av Familjefrid Sunnerbo och Kvinnojouren Blenda Stärkt förebyggande arbete mot våld i nära relationer Särskild satsning på Kvinnojoursverksamhet Ökad samverkan Kompetensutveckling av professionell personal och ideellt verksamma Slutkommentarer...73 REFERENSER...75 BILAGOR...79 Bilaga 1: Våld i nära relationer Bilaga 2: Särskilt utsatta kvinnor 6

7 Begreppsförklaringar Genusrelaterat våld Används ofta i internationella sammanhang och syftar på våld som oftast men inte enbart begås mot kvinnor och barn pga. deras svagare maktställning. Grov kvinnofridskränkning Avser upprepade/systematiska kränkningar (misshandel, hot, olaga tvång, frihetsberövande, hemfridsbrott, sexuellt tvång etc.) av kvinnan och där förövaren är en person som hon har eller har haft en nära relation till. Upprepade fall av sådana brott ska bedömas tillsammans och resultera i ett strängare straff än vad de enskilda gärningarna bedömda var och en för sig skulle medföra. Grov misshandel Kvinnofridsbrott Kvinnomisshandel Könsmaktsordningen Könsrelaterat våld Föreligger om gärningen är livshotande, offret tillfogas svår kroppsskada, allvarlig sjukdom eller gärningsmannen visar särskild hänsynslöshet och råhet. Används allmänt för våld som drabbar kvinnor i relationer, särskilt från män, samt sexuella övergrepp. Används ofta som samlingsbegrepp för systematisk upprepad misshandel inom en nära relation. Ett språkligt problem är att ord som kvinnomisshandel och ännu mer så kvinnovåld kan uppfattas som att kvinnan är förövaren och inte offret. En systematiskt och historiskt hierarkisk underordning av kvinnor i samhället och en överordning av män. Används ofta i internationella sammanhang och syftar på våld som oftast men inte enbart begås mot kvinnor och barn pga. deras svagare maktställning. 7

8 Misshandel Sexualiserat våld Sexuellt våld Våld i nära relationer Våld mot kvinnor Våldtäkt Ett brott som består i att man tillfogar en annan person kroppsskada, sjukdom, smärta eller försätter offret i vanmakt eller annat liknande tillstånd. En nordisk beteckning för en sammanslagning av det strukturella och det individuella våldet mot kvinnor från pornografi till ett incestuöst övergrepp mot ett omyndigt barn. Våldtäkt, sexuellt utnyttjande, sexuellt tvång och andra liknande övergrepp. Våld som utövas av make, sambo, pojkvän, särbo eller partner allmänt som inkluderar samkönade relationer. Det kan avse aktuella och tidigare relationer. Våld i nära relationer har liksom familjevåld även använts för att inkludera våld i andra än intima relationer. Detta övergripande begrepp syftar på våld som drabbar kvinnor i sin status som kvinnor och som ofta skiljer sig från våldet som drabbar män. Våldtäkt förutsätter inte att ett direkt fysiskt våld eller tvång har använts. Förövaren kan ändå bli dömd för det, om offret hotats eller befinner sig i hjälplöst tillstånd genom att exempelvis vara medvetslös, sovande, berusad eller påverkat av andra droger, sjuk, eller drabbad av kroppsskada eller psykisk störning. (Leander 2007) 8

9 1. INTRODUKTION & METOD 1.1 Inledning Länsstyrelserna har sammanlagt 109 miljoner att fördela under 2007 och 2008 på kommunala projekt som förbättrar stödet till våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld. Målet är att våldsutsatta kvinnor som söker stöd och hjälp ska få det oavsett vilken kommun de bor i. Som ett led i detta ska projekten öka stödet till lokala kvinnojourerna och se till att kommunernas arbete blir mer målinriktat, strukturerat och samordnat (Socialstyrelsen 2008). Länsstyrelsen i Kronobergs län är uppdragsgivare och FoU Välfärd i Södra Småland har genomfört utvärderingen genom Susann Swärd, fil.mag. och handledaren Hans Thulesius (med.dr). Syftet med denna utvärdering är att studera vilka effekter insatta resurser från Länsstyrelsen i Kronobergs län har fått i relation till Regeringens övergripande målsättning med satsningen på stöd för våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnar våld i hemmet. De två projekten har olika inriktningar: I västra Kronoberg har Familjefrid Sunnerbo främst fokuserat på förebyggande arbete gentemot elever och skolpersonal, samt utvecklande av handlingsplaner för de tre kommunerna. I östra Kronoberg har projektet syftat till att stärka Kvinnojouren Blendas verksamhet och man har tillsatt två tjänster som utökat kvinnojourens tillgänglighet och möjlighet att ge stöd till kvinnor som upplevt våld i nära relationer. 9

10 De övergripande frågeställningarna är: Hur ser stödstrukturen ut i östra respektive västra Kronoberg? Får målgruppen ett likvärdigt stöd i östra respektive västra Kronoberg? Hur har de projekt som Länsstyrelsen finansierat utvecklats i östra respektive västra Kronoberg? Från vilka strategier och utifrån vilken evidens har insatta utbildningssatsningar valts? Hur har kunskapsbasen utvecklats och tillämpats bland professionell personal och ideellt verksamma i västra och östra Kronoberg? Hur har antalet polisanmälningar om våld mot kvinnor utvecklats i Kronoberg sedan 2005? 1.2 Bakgrund Våld mot kvinnor ett globalt fenomen Våld mot kvinnor innebär en kränkning av kvinnors rättigheter och grundläggande friheter och skadar, eller t.o.m. upphäver, kvinnors åtnjutande av dessa rättigheter och friheter. Mäns våld mot kvinnor har uppmärksammats som ett hot mot hälsa, jämlikhet och demokrati för kvinnor och flickor världen över. FN deklarerade redan 1948 i Förklaringen om de mänskliga rättigheterna att envar har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet. Konventionen om avskaffande av alla slags diskriminering av kvinnor från 1979 utgår från kvinnors rättigheter och friheter att vara jämställda männen i det offentliga och privata livet. Konventionen tar även upp äktenskap och familjerättsliga frågor, men berör inte direkt våld mot kvinnor. FN:s deklaration om brottsoffers rättigheter kom 1985 och tar upp grundläggande principer för behandling av brottsoffer utifrån respekt och medkänsla, samt rätten att få rättsordningens skydd. Den behandlar även samhällets ansvar för materiell, medicinsk, psykologisk och social hjälp till brottsoffer, samt behovet av respekt, kunskap och förståelse hos berörd personal (polis, rättsväsende, sjukvård och socialtjänst), (Stenson, Claesson & Heimer 2006). 10

11 FN:s generalförsamling antog 1993 Deklarationen om avskaffandet av våld mot kvinnor, vilket i sin första artikel definierar våld mot kvinnor som:..varje könsrelaterad våldshandling som resulterar i, eller sannolikt kommer att resultera i, fysisk, sexuell eller psykisk skada eller sådant lidande för kvinnor, innefattande hot om sådana handlingar, tvång eller godtyckliga frihetsberövanden, vare sig det sker i det offentliga eller privata livet. (Stenson, Claesson & Heimer 2006) Samma deklarationsartikel konstaterar att:..våld mot kvinnor är ett uttryck för historiskt ojämlika maktförhållanden mellan kvinnor och män, vilka har lett till mäns dominans över och diskriminering av kvinnor och förhindrat kvinnors fulla möjligheter till framsteg samt att våld mot kvinnor är en av de avgörande sociala mekanismer genom vilka kvinnor tvingas in i en underordnad ställning gentemot män. (Leander 2007) Mäns våld mot kvinnor är ett globalt problem och Världshälsoorganisationen (WHO) beräknar att en tredjedel av världens kvinnor utsatts för våld eller våldtäkt, samt att i ungefär hälften av alla mord på kvinnor är deras partner förövaren (Nationellt Centrum för Kvinnofrid 2009). Skandinaviska siffror visar att fysiskt våld förekommer i nuvarande relationer för runt 7 procent av kvinnorna i Sverige, 9 procent av kvinnorna i Norge och 20 procent av kvinnorna i Finland (Stenson, Claesson & Heimer 2006) Våld mot kvinnor i Sverige Trots att Sverige har kommit långt i utvecklingen för jämställdhet medger regeringen att kvinnors utsatthet för mäns våld fortfarande är ett stort samhällsproblem. Våldet mot kvinnorna leder till fysiskt och psykiskt lidande och påverkar ofta den våldsutsatta kvinnans hela livssituation. Det konstateras att merparten av gärningsmännen är män, även om förövaren i vissa fall också varit en kvinna (Regeringens skrivelse 2007/08:39). 11

12 Män och kvinnor drabbas olika av våldsbrott. När det gäller polisanmälda mord, dråp och misshandelsfall är offren oftare män och de är mer benägna än kvinnor att polisanmäla det våld de utsatts för. Männen drabbas främst av våld utomhus och i offentliga miljöer, och endast 25 procent av männen känner den person som misshandlade honom. De flesta polisanmälningarna kring misshandel av kvinnor sker i hemmet och nästan 75 procent av kvinnorna som polisanmäler misshandel känner sin förövare. Det är oftast en man som kvinnan har eller har haft en relation till, men det kan också vara en manlig släkting eller annan bekant (Leander 2007). Kvinnor som utsatts för våld från en närstående man har ofta blivit det vid upprepade tillfällen. Minst hälften av kvinnor som polisanmäler brotten uppgav att de varit utsatta för upprepat våld. Närmare en tredjedel av de kvinnor som anmäler att de varit utsatta för misshandel av en närstående gör en ny polisanmälan inom 12 månader (Regeringens skrivelse 2007/08:39). Mäns våld mot kvinnor är inte begränsat till fysiskt våld, utan kan utövas på flera sätt: fysiskt, psykiskt och sexuellt eller genom hot. Våldet förekommer i alla samhällsgrupper och i alla åldrar, och det går inte heller att säga att det finns särskilda typer av personer som är mer våldsbenägna än andra. Våld mot kvinnor är en brottslig handling, en kränkning av den kroppsliga integriteten och av kvinnors grundläggande friheter och rättigheter (Nationellt Centrum för Kvinnofrid 2009). Regeringen klargör att varje våldsutsatt kvinna måste bemötas utifrån sitt behov av stöd och skydd oavsett vem hon är och vilken bakgrund hon har. Vissa grupper av kvinnor är dock särskilt utsatta när det gäller våld, t.ex. kvinnor med funktionsnedsättning, utländska bakgrund, missbruk eller unga/äldre kvinnor (Regeringens skrivelse 2007/08:39). I landstingets handlingsprogram Omhändertagande av våldsutsatta kvinnor nämns även kvinnor som prostituerar sig, lesbiska och bisexuella kvinnor samt kvinnor som kan utsättas för så kallat hedersrelaterat våld. Även ensamstående kvinnor och ensamstående småbarnsmammor anses vara särskilt utsatta grupper (Leander 2007). För en mer utförlig beskrivning av orsaker till att dessa kvinnor är mer utsatta än andra, se Bilaga 2. 12

13 I den Nationella trygghetsundersökningen 2006, samt i Brå-rapporten 2007:14, framkom att 1,8 procent av kvinnor i åldern år själva uppger att de varit utsatta för misshandel någon gång under senaste året. Omräknat till hela befolkningen innebär detta runt kvinnor, varav över 70 procent beräknas ha blivit utsatta för våld av en närstående person eller en bekant (Regeringens skrivelse 2007/08:39). I Sverige anmäldes fall av misshandel mot kvinnor under I fall var förövaren bekant med offret. Dessa siffror visar inte våldets hela omfattning eftersom många fall aldrig anmäls. Anmälningarna om misshandel mot kvinnor i Sverige har dock ökat med 33 procent de senaste tio åren, vilket Brottsförebyggande rådet bedömer dels beror på att kvinnor anmäler i högre grad och dels på att det faktiska våldet har ökat (Nationellt Centrum för Kvinnofrid 2009). Sedan 1990 har antalet anmälda brott ökat med i genomsnitt drygt 400 anmälningar per år (Regeringens skrivelse 2007/08:39). När det gäller våld mot kvinnor är mörkertalet troligen mycket stort och Brottsförebyggande rådet uppskattar att endast procent av all misshandel av kvinnor i nära relationer polisanmäls. När det gäller sexuella övergrepp uppskattar man att endast 5 10 procent av fallen anmäls till polisen (Leander 2007). I genomsnitt dödas 17 kvinnor varje år i Sverige av en närstående, och forskning visar att i över 50 procent av fallen där av en kvinna dödats, så är förövaren en man som offret hade eller hade haft en nära relation till (Leander 2007). För mer information kring mord, dråp och dödligt våld mot kvinnor i nära relationer i Sverige, se Bilaga 1. Socialstyrelsen har 2006 beräknat att mäns våld mot kvinnor i Sverige varje år kostar ca tre miljarder kronor. Beräkningarna fördelar sig på direkta kostnader om ca 2 2,5 miljarder kronor för bl.a. sjukvård, rättsväsende och socialtjänst och indirekta kostnader som uppskattas till ca miljoner kronor vilka inkluderar värdet av produktionsbortfall samt värdet av ideellt arbete. Därutöver uppskattas transfereringarna till 690 miljoner kronor där sjukpenning beräknas uppgöra ungefär hälften. Beräkningen bör enligt Socialstyrelsen ses som en försiktig uppskattning av de samhällsekonomiska kostnaderna (Regeringens skrivelse 2007/08:39). 13

14 1.2.3 Barn som bevittnar/utsätts för våld i hemmet Barnkonventionens artikel 19 slår fast att barn har rätt till skydd mot alla former av psykiskt såväl som fysiskt våld. Barn som bevittnar våld av eller mot närstående vuxna är att anse som offer för brott, och barn drabbas särskilt hårt av mäns våld mot kvinnor i hemmet. Enligt Rädda Barnen finns det mellan och flickor och pojkar i Sverige som bevittnar och upplever våld i hemmet. Socialstyrelsen framhåller att flera nordiska undersökningar om misshandlade kvinnor visar att barnen i merparten av fallen har varit närvarande vid våldstillfället (Regeringens skrivelse 2007/08:39). I en studie i Stockholm berättade 20 procent att de utsatts för våld under graviditeten. I nära 80 procent av fallen där kvinnan hade barn boende hos sig, hade barnen bevittnat våldet och 28 procent hade utsatts för våld, oftast av deras pappa. Ungefär hälften av de kvinnor som levde med barn ansåg att barnen behövde hjälp och flertalet av dessa hade också sökt hjälp, eftersom det är traumatiskt för barn att se sin mamma eller styvmamma bli slagen. Endast en bråkdel av de barn som upplever våld i hemmet får professionell hjälp (Stenson, Claesson & Heimer 2006). I brottsskadelagen regleras brottsoffers möjligheter att få brottsskadeersättning och lagen ändrades 2006 för att synliggöra barn som bevittnar våld mot en närstående och deras möjlighet att få brottsskadeersättning. Regeringen avser att tillsätta en utredning som bl.a. får i uppdrag att analysera och överväga om möjligheten till brottsskadeersättning för barn som bevittnar våld mot en närstående i realiteten har inneburit att stödet till dessa barn har stärkts (Regeringens skrivelse 2007/08:39) Insatser i Sverige Kommunerna har fått 109 miljoner årligen under 2007 och 2008 i statliga medel till arbetet med våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld. Syftet var att förstärka kvinnojoursverksamheten och förbättra stödet till dessa kvinnor och barn. Satsningen ska redovisas i juni De projekt som genomförts i Kronobergs län och som utvärderas i denna rapport har mottagit medel som en del av denna satsning. Regeringen angav tre övergripande mål med satsningen (Socialstyrelsen 2008): 14

15 - Våldsutsatta kvinnor som söker stöd och hjälp ska få det oavsett i vilken kommun de bor. - Socialtjänstens stöd till våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnar våld ska förbättras. Kommunernas arbete ska bli mer målinriktat, strukturerat och samordnat. - De lokala kvinnojourerna och brottsofferjourerna ska stärkas, och om det behövs ska kommunerna etablera nya ideella frivilligorganisationer som arbetar med att stödja våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnar våld. Satsningen av statliga medel till kommunernas arbete med våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld är en del av regeringens handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck, samt våld i samkönade relationer, som presenterades under hösten Totalt satsas drygt 800 miljoner kronor på 56 olika åtgärder fram till Insatserna i handlingsplanen är generella, men särskilda insatser görs bl.a. för att motverka hedersrelaterat våld och förtryck. Särskild satsning på kvinnojourer Det arbete som bedrivs inom ideella kvinnojourer, brottsofferjourer och andra frivilligorganisationer är ett värdefullt komplement till det arbete som bedrivs inom ramen för kommunens stödverksamhet. Dessa organisationer driver dessutom ett brett arbete för att öka samhällets kunskaper om frågor som rör mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer (Regeringens proposition 2006/07:38). Syftet med satsningen är att förstärka kvinnojoursverksamheten och kvalitetsutveckla stödet till våldsutsatta kvinnor och deras barn på lokal nivå, exempelvis genom kvinno- och brottsofferjoursverksamhet. Medlen fördelas av länsstyrelserna efter ansökan från kommunerna. Socialstyrelsen ansvarar för att tillsammans med länsstyrelserna följa upp och utvärdera satsningen på nationell nivå. Uppdraget ska slutredovisas den 1 juni 2009 (Regeringens proposition 2006/07:38). Stärkt förebyggande arbete Regeringens handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor lyfter fram behovet av att stärka det förebyggande arbetet, både vad det gäller att motverka att våld utövas och att avbryta våld 15

16 som pågår. Barn och unga är viktiga målgrupper i det förebyggande arbetet och handlingsplanen poängterar tidiga insatser i skolan och i andra sammanhang där barn och ungdomar befinner sig. Andra aktörer som nämns specifikt är rättsväsendets myndigheter, hälso- och sjukvården, skolan och socialtjänsten, vilka alla har en viktig roll i det förebyggande arbetet genom sina nära kontakter med människor i deras vardag. Genom ett professionellt bemötande, rutiner och dokumentation, samt kunskap om mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer, ökar förutsättningarna för att en våldsutsatt person eller en person som lever under hot om våld får rätt hjälp (Regeringens proposition 2006/07:38). Ökad samverkan Handlingsplanen för att bekämpa mäns våld mot kvinnor ser en ökad samverkan bland både offentliga och ideella aktörer som kommer i kontakt med våldsutsatta människor avgörande för att utsatta personer ska få den hjälp de behöver. Regeringen har gett länsstyrelserna i uppdrag att inom ramen för sitt ansvarsområde ta initiativ till och på olika sätt stödja samordningen i länet av frågor som syftar till att motverka mäns våld mot kvinnor och barn som bevittnar våld. Målet för verksamheten ska vara att säkra ett gott och rättssäkert stöd för våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld. Uppdraget ska redovisas senast den 1 maj På flera håll i landet har myndigheter och ideella organisationer som kommer i kontakt med våldsproblematik utvecklat modeller för samarbete för att motverka mäns våld mot kvinnor. Modellerna bygger på en helhetssyn rörande problematiken med mäns våld mot kvinnor där kvinnan får det stöd och skydd hon behöver, där barnen ges möjlighet att bearbeta sina upplevelser och där mannen erbjuds programverksamhet för att komma från sitt våldsamma handlande. Denna samverkan sker på lokal nivå och regeringen avsätter medel till kommuner som redan startat sådant samarbete för att kunna utvärdera dem samt till kommuner som är i skedet att utveckla liknande modeller (Regeringens proposition 2006/07:38). 16

17 Kompetenshöjande insatser Regeringens handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor anser att ökade kunskaper är avgörande för alla insatser som görs för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer. Forskning på området ska fördjupa och öka kunskapen hos myndigheter och ideella organisationer som kommer i kontakt med våldsutsatta och förövare, i kombination med kompetenshöjande utbildning. Bland annat ska skolledare erbjudas fortbildning om problematiken kring hedersrelaterat våld och förtryck eftersom rektorer, lärare och övrig personal anses måste kunna tyda signaler för att kunna upptäcka problem. Regeringen har även gett Ungdomsstyrelsen i uppdrag att fortsätta genomföra insatser mot hedersrelaterat våld och förtryck genom tjejjourernas verksamhet. Det anses angeläget att de flickor och unga kvinnor som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck kan få stöd genom tjejjourernas verksamhet. Syftet med satsningen är att ge tjejjourernas medarbetare bättre kunskaper om hur hedersrelaterat våld och förtryck tar sig uttryck och på vilket sätt de kan nå kvinnor som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck. Insatserna ska inriktas på kompetensutveckling av tjejjourernas medarbetare i form av nationell utbildning och lokala samarbetsseminarier mellan bl.a. tjejjourer, skola, ungdomsmottagningar, polis och socialtjänst, samt stöd till en mötesplats på Internet där ungdomar kan få information om hedersrelaterat våld och förtryck (Regeringens proposition 2006/07:38). 1.3 Metoddiskussion Datainsamlingsmetoder Denna utvärdering påbörjades under hösten 2008 och avslutades i april Under hösten genomfördes en bakgrundsanalys av information från relevanta myndigheter och aktörer som samverkar för att ge stöd till våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnar våld i hemmet. En initial telefonkontakt med Socialförvaltningen och Kvinnojouren Blenda i Växjö samt Socialförvaltningen och Familjefrid Sunnerbo i Ljungby i november/december 2008 följdes av ett första möte med Kvinnojouren Blenda i december 2008 samt Familjefrid Sunnerbo i januari Diskussionerna om hur 17

18 Länsstyrelsens medel har använts under projektet och olika sätt att mäta resultatet av de olika insatserna innebar att respondentgrupperna reviderades för att svara upp mot den verksamhet som bedrivits. Därefter utvecklades enkätfrågor till varje målgrupp, med direkt relevans för den samverkan målgruppen har haft med Kvinnojouren Blenda respektive Familjefrid Sunnerbo. Enkätfrågorna har i de flesta fall varit öppna för att inbjuda respondenterna att ge egna kommentarer, men det har även funnits ett antal fasta alternativ att ta ställning till för att en viss del av informationen skulle vara direkt jämförbar. Öppna frågor begränsar inte svaren utan respondenterna kan med egna ord beskriva sina erfarenheter och reflektioner (Rosengren & Arvidsson 2003). Två fiktiva vinjettfall om en hjälpsökande kvinna och en hjälpsökande tonåring togs fram, baserade på verkliga händelser. Vinjettfallen användes för att få fram information om vilka sorts insatser kommuner och organisationer skulle genomföra för att ge personerna stöd. Detta för att skapa en första förståelse kring om våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnar våld kan få samma hjälp oavsett vilken kommun de bor i. Enkäterna skickades ut i februari och mars, samt i två fall i april. En påminnelse gick ut till dem som ännu inte hade svarat efter tre veckor. Då två kommuner upplevde svårigheter att fylla i enkäten ställdes frågorna istället telefonledes. Tre samarbetsorganisationer upplevde att de inte hade mycket kunskap att förmedla genom enkäten. För att försäkra att få in åtminstone några relevanta kommentarer från varje respondent förtydligades ett antal nyckelfrågor som skickades mailledes till dessa. Enkäten utformades i ett standard Word-dokument, med rutor att fritt skriva i eller med olika alternativ att kryssa i. Då alla inte hade samma Wordversion, eller använde andra datorprogram, har enkäten stundom upplevts som tekniskt svår att fylla i. Utvärderaren har dock inte haft några problem att utläsa svaren. 18

19 Kvinnojouren Blendas och Familjefrid Sunnerbos svar på enkäterna följdes upp av ett möte för att diskutera och förtydliga resultatet. Dessa aktörer fick även granska de stycken där deras kommentarer presenterades för att säkerställa att den information som de givit hade uppfattats på ett korrekt sätt. Då kommunerna både är projektansvariga och nyckelaktörer har deras enkätsvar följts upp med telefonintervjuer där de kunnat förtydliga sina svar och ge mer information kring kompletterande frågor. Fyra respondenter saknade e-postadress varpå enkäterna skrevs ut och skickades med post. En av dessa fick ett frankerat svarskuvert, som dock inte kom åter. Tre svar lämnades till Kvinnojouren Blenda Översikt över respondenter i utvärderingen Respondenterna identifierades initialt i utvärderingsuppdraget av Länsstyrelsen i Kronobergs län och FoU Välfärd i Södra Småland. En viss revidering har skett som följd av de initiala diskussioner som genomförts med Familjefrid Sunnerbo och Kvinnojouren Blenda. Bland annat har målgruppen brukare tagits bort då Familjefrid Sunnerbo inte arbetar direkt med brukare och att denna målgrupp därmed inte är relevant för utvärderingen i västra Kronoberg. I östra länsdelen finns det av sekretesskäl inga kontaktuppgifter till våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld som fått hjälp av Kvinnojouren Blenda, då all sådan kontakt är konfidentiell. Vid kontakt med en Brottsofferjour arbetade den frivillige som svarade i telefon även som lärare i Ljungby och hade personliga erfarenheter av projektet Skyddsängeln Carro som hon gärna förmedlade vidare. Då hennes kommentarer belyser hur en målgrupp uppfattat det preventiva arbetet ute i skolorna lades hennes kommentarer till resultatet. I största möjliga mån har respondenternas kommentarer och åsikter presenterats på ett anonymt sätt, där det framgår vilken respondentgrupp de tillhör, men inte direkt vilken aktör inom gruppen det är. Då Kvinnojouren Blenda och Familjefrid Sunnerbo är huvudaktörer i utvärderingen presenteras deras åsikter öppet. Kommunrespondenterna i västra Kronoberg presenteras som kommun I, II och III, och kommunerna i östra Kronoberg som kommun 1-5. (För att lätt kunna få en överblick över de båda länsdelarnas 19

20 svar så användes romerska siffror i västra Kronoberg och vanliga siffror i östra Kronoberg.) Frivilliga vid Kvinnojouren presenteras som Frivillig 1-8 och de manliga ungdomsledarna presenteras som Allan 1-2 samt de kvinnliga som Ellen 1-5. Samverkansorganisationer har presenterats med namn då det av informationen oftast framgår vilken aktör det handlar om. I västra Kronoberg har följande personer deltagit i utvärderingen: Projektledarenkät Familjefrid Sunnerbo (2 projektledare Kommunenkät Ljungby kommun (sektionschef) Markaryds kommun (IFO-chef) Älmhults kommun (områdeschef) Samverkansenkät Brottsofferjouren Sunnerbo (samordnare) Brottsofferjouren Älmhult (frivillig) Kvinnojouren Märta (socionom/projektledare) Landstinget Kronoberg (distriktsläkare) Rädda Barnen (planhandläggare) Sagomuseet (berättarpedagog) Mansjouren (samordnare) Ungdomsledarenkät Ungdomsledare Allan-/Ellengrupper (7 svar från 14 ungdomsledare) I östra Kronoberg har följande personer deltagit i utvärderingen: Projektledarenkät Kvinnojouren Blenda (ordförande, samordnare, bostadsstödjare) Kommunenkät Alvesta kommun (1:a socialsekreterare) Lessebo kommun (IFO-chef) Tingsryds kommun (IFO-chef, socialsekreterare) Uppvidige kommun (IFO-chef) Växjö kommun (avdelningschef) Samverkansenkät Polisen (samordnare) Sirius och Glimten (projektledare) Tjejjouren Hera (ordförande) Wilma och Klara (samtalsterapeut) Mansjouren (samordnare) Frivilligenkät Frivilliga vid Kvinnojouren Blenda (8 svar av 18 frivilliga) Övrigt Linneskolan i Ljungby (lärare) Statistiska underlag Landstinget (chefläkare) Polismyndigheten i Kronobergs län (handläggare) Åklagarmyndigheten i Stockholm (handläggare) 20