Universitet & högskolor

Transkript

1 Rapport 2012:10 R Universitet & högskolor Högskoleverkets årsrapport

2

3 Rapport 2012:10 R Universitet & högskolor Högskoleverkets årsrapport 2012

4 Högskoleverket Luntmakargatan 13 Box 7851, Stockholm tfn fax e-post Universitet & högskolor Högskoleverkets årsrapport 2012 Utgiven av Högskoleverket 2012 Högskoleverkets rapportserie 2012:10 R ISSN X REDAKTÖRER Marie Kahlroth, Ingeborg Amnéus UTBILDNING PÅ GRUNDNIVÅ OCH AVANCERAD NIVÅ Ingeborg Amnéus, Lena Eriksson, Torbjörn Lindqvist, Thomas Furusten, Helen Dryler, Åsa Rurling, Jana Hejzlar, Lars Pettersson UTBILDNING PÅ FORSKARNIVÅ Ingrid Pettersson, Helen Dryler INTERNATIONELL MOBILITET Anders Wiberg, Torbjörn Lindqvist UTBILDNING OCH ARBETE Torbjörn Lindqvist PERSONAL Per Gillström EKONOMI OCH FORSKNINGSFINANSIERING Marie Kahlroth, Per Hyenstrand SVERIGE I ETT INTERNATIONELLT PERSPEKTIV Max Kesselberg, Åsa Rurling NYCKELTAL Jan-Åke Engström TABELLER Eva-Marie Larsson GRAFISK FORM OCH GRAFIK Alexander Florencio FOTO, OMSLAG Blekinge tekniska högskola/eddie Andersson FOTO, INLAGA Eva Dalin TRYCK Ineko, Stockholm, juni 2012, Tryckt på miljömärkt papper

5 Förord Svensk högskola genomgår stora förändringar. Avgifter i högskolan utgör ett nytt inslag och påverkar lärosätenas utbildningsutbud och studentrekrytering. Nya och stora forskningsanslag har fördelats i sektorn så att lärosätenas olikheter markeras. I årets rapport kan vi också se att lärosätena nu har byggt ut sin verksamhet så att den ökade omfattningen av forskningsmedel utnyttjas i takt med att de strömmar in. Den samlade bilden av svensk högskola är att utbildning och forskning fortsätter att utgöra en mycket omfattande verksamhet också i ett internationellt perspektiv. Även om studentantalet och utbildningsplatserna minskar något så utgör 2010/11 ett av rekordåren i svensk utbildningshistoria. Detta markeras också av att antalet forskarstudenter ökar något, att antalet examina på grund- och avancerad nivå ökar kraftigt och att lärarna och forskarna aldrig har varit fler. Högskolan befäster därmed sin position som den största statliga arbetsplatsen. Men i denna årsrapport ser vi också ett skifte mot mindre utbildningsvolym de kommande åren. Avgiftsinförandet har inneburit färre inresande studenter och 2012 minskas anslagen så att lärosätena kan ta emot färre studenter i framtiden. Årsrapporten beskriver den nationella bilden av svensk högskola, men skillnaderna mellan lärosätena är betydande. De tabeller som avslutar rapporten, liksom den fylligare statistikbilaga som publiceras vid senare tillfälle, utgör viktiga komplement för att förstå alla delar av den svenska högskolan. Detta är den sista årsrapporten från Högskoleverket. Jag vet att rapporten är uppskattad och utgör ett standardverk för alla som vill hålla sig informerad om högre utbildning i ett nationellt och internationellt perspektiv. Bakom rapporten ligger en stor mängd data och kvalificerad kunskap hos erfarna analytiker och statistiker vid Högskoleverket och SCB. Detta utgör grunden för den analys av högskolesektorn och dess omvärld som är nödvändig för att planera, genomföra och utvärdera utbildning och forskning med hög kvalitet. < Lars Haikola, Universitetskansler FÖRORD 3

6 Lärosäten Universitet Uppsala universitet Lunds universitet Göteborgs universitet Stockholms universitet Umeå universitet Linköpings universitet Karolinska institutet Kungl. Tekniska högskolan Chalmers tekniska högskola* Luleå tekniska universitet Handelshögskolan i Stockholm* Sveriges lantbruksuniversitet Karlstads universitet Linnéuniversitetet Örebro universitet Mittuniversitetet Högskolor Blekinge tekniska högskola Försvarshögskolan Gymnastik- och idrottshögskolan Högskolan i Borås Högskolan Dalarna Högskolan på Gotland Högskolan i Gävle Högskolan i Halmstad Högskolan i Jönköping* Högskolan Kristianstad Högskolan i Skövde Högskolan Väst Malmö högskola Mälardalens högskola Södertörns högskola Konstnärliga högskolor Beckmans Designhögskola* Dans- och cirkushögskolan Konstfack Kungl. Konsthögskolan Kungl. Musikhögskolan i Stockholm Operahögskolan i Stockholm Stockholms dramatiska högskola Övriga enskilda utbildningsanordnare Ersta Sköndal högskola Gammelkroppa skogsskola Johannelunds teologiska högskola Newmaninstitutet Röda Korsets Högskola Sophiahemmet Högskola Stockholms Musikpedagogiska Institut Teologiska Högskolan, Stockholm Örebro Teologiska Högskola * Enskild utbildningsanordnare Dessutom finns även några enskilda utbildningsanordnare med tillstånd att utfärda psykoterapiexamen.

7 Innehåll FÖRORD 3 LÄROSÄTEN 4 PERSONAL 63 Personalen totalt 64 Den forskande och undervisande personalen 64 Kvinnor och män 69 SAMMANFATTNING 7 UTBILDNING PÅ GRUNDNIVÅ OCH AVANCERAD NIVÅ 11 Sökande och antagna 12 Nybörjare 14 Studenterna 19 Examina 21 Genomströmning 24 Utbildningens omfattning och inriktning 27 EKONOMI OCH FORSKNINGSFINANSIERING 71 Intäkter, kostnader och resultat 72 Utbildning på grundnivå och avancerad nivå 76 Forskningsfinansiering 79 SVERIGE I ETT INTERNATIONELLT PERSPEKTIV 89 Jämförelser enligt Education at a Glance 90 Utbildningsmål i Europa UTBILDNING PÅ FORSKARNIVÅ 33 Nybörjare 34 Doktorander 38 Examina 40 NYCKELTAL 99 TABELLER 115 INTERNATIONELL MOBILITET 45 Utresande studenter från Sverige 46 Inresande studenter till Sverige 48 Efter avgiftsinförandet 50 UTBILDNING OCH ARBETE 55 Etablering på arbetsmarknaden 56 Doktorsexaminerades etablering 58 Stort tillskott till arbetsmarknaden 58 Framtidsutsikter 59 Faktarutor Basår 12 Högskoleprovet 13 Studenter med funktionshinder 17 Erkännande och behörighetsprövning av utländsk utbildning 18 Lärarutbildningen 29 Standard för svensk indelning av forskningsämnen Avgiftsreformen 51 Resurstilldelning för utbildning på grundnivå och avancerad nivå 77 Eurostudent en jämförelse av studenternas sociala och ekonomiska villkor 95

8

9 Sammanfattning SAMMANFATTNING 7

10 År 2011 var det första året med studieavgifter i svensk högskola i modern tid. Inför höstterminen infördes anmälnings- och studieavgifter för studenter från länder utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och Schweiz som inte deltar i utbytesprogram. Det ledde till att antalet sökande till internationella kurser och program minskade kraftigt. Även antalet svenska sökande utan tidigare högskolestudier var något lägre än föregående år, men fortfarande högt i ett historiskt perspektiv. Trots färre sökande blev det lite svårare att komma in på högskolan. Minskningen beror på att lärosätena dragit ned på utbildningsvolymen för att anpassa den till minskande takbelopp kommande år. God tillströmning till högskolan läsåret 2010/11 Tillströmningen av nya studenter till högskolan var mycket god läsåret 2010/11. Då började nästan nya studenter, varav en fjärdedel var inresande studenter, att studera vid ett svenskt lärosäte. Antalet nybörjare minskade med tre procent jämfört med rekordåret 2009/10, men i ett längre perspektiv var antalet nybörjare läsåret 2010/11 fortfarande på en historiskt hög nivå. Det är allt fler som efter avslutade gymnasiestudier går direkt till högskolan och under flera år har andelen 19-åringar ökat bland högskolenybörjarna. Detta återspeglas i att medianåldern för svenska högskolenybörjare har sjunkit med drygt ett år sedan 2001, och läsåret 2010/11 var medianåldern 20,7. Det har alltså skett en tydlig föryngring bland högskolenybörjarna under det senaste decenniet. I ett internationellt perspektiv har emellertid nybörjarna i Sverige fortfarande en hög medianålder. En hög andel inresande studenter på avancerad nivå bidrar till detta, i kombination med att svenska ungdomar är förhållandevis gamla när de avslutar gymnasieskolan. Studenter i alla åldrar i högskolan De flesta studenter stannar flera år i högskolan och nybörjarna är alltså bara en delmängd av det totala antalet registrerade studenter. Höstterminen 2011 studerade studenter på grundnivå och avancerad nivå i högskolan. Det är färre än förra läsåret, men fortfarande ett mycket högt antal. Könsfördelningen bland studenterna har under det senaste decenniet varit stabil, omkring 40 procent män och 60 procent kvinnor. Andelen av befolkningen som studerar i högskolan varierar mellan olika åldersgrupper, från sena tonåren upp till 90-årsåldern. Allra högst är deltagandet i högskoleutbildning i åldrarna år, men även bland 24- och 25-åringarna är deltagandet högt. Deras antal i befolkningen påverkar till stor del antalet studenter i högskolan. Antalet 19-åringar minskar visserligen de kommande åren, men antalet åringar ökar. Om mönstret står sig för olika åldersgruppers deltagande i högskoleutbildning kan man vänta sig fortsatt hög efterfrågan på utbildning de närmaste åren. Sedan 2007, då nuvarande examensordning infördes, har det skett en förskjutning i utbildningsvolymen på campus från fristående kurser till program. Samtidigt har antalet helårsstudenter som läser fristående kurser på distans ökat och sammantaget innebär det att det fortfarande är lika många helårsstudenter på fristående kurser som innan När det gäller relationen studenter och hur många poäng de tar, så har prestationsgraden sjunkit något. Det hänger bland annat samman med det ökande antalet studenter som läser på distans, vilka i allmänhet presterar något lägre. Sveriges befolkning tillräckligt välutbildad? Antalet personer som tog en examen på grundnivå eller avancerad nivå var rekordstort läsåret 2010/ examinerade. Andelen i befolkningen som tagit en minst treårig högskoleexamen har ökat påtagligt de senaste åren, särskilt bland kvinnor. Vid 35 års ålder hade 35 procent av kvinnorna en sådan examen, för männen var motsvarande andel 21 procent. I Europeiska unionens strategi för tillväxt har utbildningsfrågorna fått ökad betydelse och ett av målen är att höja utbildningsnivån, bland annat genom målsättningen att minst 40 procent av åringarna ska ha minst tvåårig eftergymnasial utbildning. Sveriges nationella mål för motsvarande åldersgrupp är satt till intervallet och i Eurostats uppföljning av målet låg Sverige redan på 46 procent Notera dock att detta mått inkluderar all eftergymnasial utbildning som är minst två år, oavsett om personen avlagt en examen eller inte. Högskoleutbildade etablerar sig i allmänhet snabbare på arbetsmarknaden än personer med enbart gymnasieutbildning. Av de som tog en examen på grundnivå eller avancerad nivå läsåret 2007/08 hade 78 procent etablerat sig på arbetsmarknaden 1,5 år senare. En stor majoritet av de högskoleutbildade har yrken både i linje med examensinriktningen och med krav på högskoleutbildning. Deltagandet i högskoleutbildning varierar mellan olika grupper Även om befolkningens utbildningsnivå ökar i Sverige är det stora skillnader i vilka grupper som deltar i högskoleutbildning, särskilt vad gäller kvinnor och män. Vid 24 års ålder hade 51 procent av kvinnorna påbörjat högskoleutbildning jämfört med 36 procent av männen. En annan faktor som påverkar benägenheten att påbörja högskoleutbildning är föräldrarnas utbildningsnivå. Ju högre utbildning en persons föräldrar har, desto större är sannolikheten att han eller hon ska påbörja högre utbildning. Det har inte skett någon förändring i den sociala snedrekryteringen under den senaste tioårsperioden, varken i positiv eller i negativ riktning. För personer med utländsk bakgrund däremot, ökar andelen som går vidare till högskoleutbildning, så att den närmar sig övergångsfrekvensen för svenskar. 8 SAMMANFATTNING

11 Den kraftiga tillväxten av inresande studenter har upphört Läsåret 2010/11 var det sista innan avgifter infördes för studenter från länder utanför EU/EES och Schweiz, s.k. tredjeland, och antalet inresande studenter var rekordstort Två tredjedelar av dem var studenter som ordnade sina studier på egen hand, så kallade freemover-studenter. Drygt hälften av dessa kom från länder utanför Europa och det är just freemover-studenter som från hösten 2011 berörs av studieavgifter, utbytesstudenter är undantagna. Under 2000-talet har antalet inresande studenter ökat varje år, men hösten 2011 vände trenden. Antalet nya inresande studenter minskade med en tredjedel, från till jämfört med hösten Antalet nya utbytesstudenter var i stort sett oförändrat jämfört med hösten 2010, men i övrigt ser bilden olika ut beroende på varifrån de nya freemoverstudenterna kommer. Hösten 2010 var de knappt från tredjeland och hösten 2011 var de cirka 1 600, vilket är en nedgång med 79 procent. Svenska studenter som reser till andra länder för att studera är betydligt färre än de inresande studenterna till Sverige. Läsåret 2010/11 deltog svenska studenter i högskoleutbildningar utomlands, och antalet har legat på ungefär samma nivå under tio års tid. Europeiska unionen har som mål för studerandemobilitet att 20 procent av de examinerade ska ha studerat utomlands under utbildningen. Av svenskar som tog en examen i Sverige läsåret 2010/11 hade 13 procent studerat utomlands. Utbildning på forskarnivå Omkring doktorander påbörjade en forskarutbildning 2011, vilket är ungefär lika många som föregående år. Mer än en tredjedel av nybörjarna var utländska doktorander som kommit till Sverige i syfte att studera. På forskarnivå dominerar alltså inresande studenter mer än på grundnivå och avancerad nivå. Flest nybörjare, en tredjedel, fanns inom medicin och hälsovetenskap, följt av naturvetenskap respektive teknik. Inom dessa tre forskningsämnesområden fanns sammanlagt tre fjärdedelar av nybörjarna. Totalt sett är könsfördelningen jämn i utbildning på forskarnivå. Så har det dock inte alltid varit och det finns stora skillnader mellan olika forskningsämnesområden. Det totala antalet doktorander var under 2011, vilket är lite fler än föregående år. Doktorander ska ha en tryggad försörjning under utbildningen, i första hand doktorandanställning. Under många år har omkring 55 procent av doktoranderna haft en sådan anställning, men 2011 steg andelen till 60 procent. Det beror på att flera lärosäten har beslutat att ge alla nya doktorander anställning. Antalet examina på forskarnivå har minskat under några år, men vände åter uppåt Totalt avlades knappt examina, vilket är 200 fler än föregående år. Antalet doktorsexamina har inte ökat, hela ökningen beror på ökat antal licentiatexamina. Under 2011 avlades cirka doktorsexamina och 900 licentiatexamina. Andelen undervisande och forskande personal ökar Högskolan expanderar och bland personalen är det de som arbetar inom kärnverksamheten som blivit allt fler. Under de senaste 25 åren har det skett ett skifte i fördelningen mellan den personal som har respektive inte har forskande och undervisande uppgifter. Sedan 1985 har andelen forskande och undervisande personal ökat med nästan 20 procentenheter, till 58 procent. Jämfört med 2010 har den forskande och undervisande personalen ökat med nära helårspersoner och uppgick 2011 till helårspersoner, det högsta antalet någonsin. Under de senaste tio åren har antalet anställda lärare och forskare ökat i alla personalgrupper, förutom adjunkter samt gäst- och timlärare. Adjunkterna har minskat kontinuerligt sedan 2003 medan antalet lektorer och professorer ökar. Särskilt tydlig är ökningen bland kvinnliga lektorer. Därutöver har antalet anställda inom kategorin annan forskande och undervisande personal ökat påtagligt. Ökningen sammanfaller med det ökade inflödet av forskningsmedel till lärosätena. Det pågår en utveckling mot en jämnare könsfördelning bland lärare och forskare. För tio år sedan var andelen kvinnor 37 procent och 2011 var motsvarande andel 43 procent. Den tydligaste ökningen har skett bland lektorerna, där andelen kvinnor har ökat från 30 till 44 procent på tio år. Verksamheten har hunnit ikapp intäktsflödet Många lärosäten har under några år varit inne i en expansiv fas. Det har möjliggjorts av väsentligt ökade forskningsintäkter och tillfälligt utökade takbelopp. Intäkterna har emellertid ökat i snabbare takt än lärosätena har hunnit omsätta dem i verksamhet och betydande ekonomiska balanser har skapats på många lärosäten. År 2011 ökade emellertid verksamheten väsentligt, särskilt inom forskningen. En stor del av ökningen är dock koncentrerad till ett fåtal lärosäten. Fler anställda lärare och forskare och förbättrade anställningsförhållanden för doktoranderna fler fick doktorandanställning innebar att kostnaderna för 2011 sammantagna i stort sett var i nivå med intäkterna. Bilden för de olika lärosätena varierar dock. Lärosäten som har liten forskningsverksamhet är mer beroende av anslagen för utbildning på grundnivå och avancerad nivå och flera av dem har inte så stora ekonomiska balanser. Anslagen minskade 2011 med anledning av att studieavgifter infördes och 2012 upphör den tillfälliga takbeloppsutökningen. Snart slår den totala effekten av studieavgiftsreformen igenom och lärosätenas möjligheter att möta denna typ av förändrade ekonomiska förutsättningar varierar. < SAMMANFATTNING 9

12

13 Utbildning på grundnivå och avancerad nivå Antalet studenter som deltog i utbildning på grundnivå och avancerad nivå var fortfarande högt 2011, även om de blivit något färre jämfört med det förra året. De senaste läsåren har de studenter som för första gången började i högskolan högskolenybörjarna blivit yngre. Läsåret 2010/11 utgjorde 19-åringarna 30 procent av de svenska högskolenybörjarna, och lägger man till 20- och 21-åringarna utgjorde denna åldersgrupp 60 procent av nybörjarna. Det är en ökning med 10 procentenheter under tio års tid. UTBILDNING PÅ GRUNDNIVÅ OCH AVANCERAD NIVÅ 11

14 SÖKANDE OCH ANTAGNA Inför höstterminen 2011 minskade antalet svenska sökande utan tidigare högskolestudier något jämfört med höstterminen 2010, minus 3 procent till Sett i ett längre perspektiv är dock antalet fortfarande högt. Det var runt nya sökande till varje hösttermin under 2000-talets första hälft, men antalet minskade kraftigt mellan höstterminen 2005 och höstterminen 2006, till omkring Därefter ökade det måttligt igen fram till höstterminen 2008, varefter det skedde en kraftig ökning (med 29 procent) till nya sökande höstterminen Det är det högsta antalet nya sökande någonsin. Ökningen 2009 sammanföll både med att antalet 19-åringar i befolkningen var stort och att arbetsmarknadsläget försämrades kraftigt. Sedan 2009 har antalet nya sökande legat på denna höga nivå med omkring nya sökande per hösttermin. I alla åldersgrupper var det en lägre andel av befolkningen som sökte till högskolan hösten 2011 jämfört med hösten 2010, men för alla åldersgrupper var nedgången liten. Fortfarande var det 19-åringarna som sökte i störst utsträckning. Drygt var fjärde 19-åring i befolkningen sökte till högskolan inför höstterminen Fördelningen mellan könen bland sökande utan tidigare högskolestudier har varit densamma under lång tid, 60 procent kvinnor och 40 procent män. Från och med höstterminen 2009 blev den något jämnare, och en likartad fördelning gällde inför höstterminen 2011 av de sökande utan tidigare studier var 58 procent kvinnor och 42 procent män. Färre får erbjudande om plats Antalet svenska antagna utan tidigare studier var inför höstterminen Det är en minskning med 5 procent jämfört med höstterminen Eftersom den minskningen är större än minskningen av antalet sökande utan tidigare studier innebär det att det totalt sett blivit lite svårare att komma in på högskolan. Andelen antagna av de sökande har då minskat något från 53 procent höstterminen 2010 till 51 procent höstterminen Sett i ett längre perspektiv har dock andelen antagna ökat från 41 procent höstterminen Könsfördelningen bland de antagna utan tidigare studier var snarlik den bland de sökande. Andelen 19-åringar av samtliga antagna var 34 procent höstterminen 2011 vilket är densamma som höstterminen innan. 19-åringarna är också den åldersgrupp där den största andelen av de sökande blev antagna 58 procent av 19-åringarna som sökte blev antagna höstterminen I ett längre perspektiv är det i denna åldersgrupp som andelen antagna ökat mest hösten 1998 blev 40 procent av 19-åringarna som sökte antagna. Ökningen av andelen antagna 19-åringar beror bland annat på att det under senare år skett flera förändringar av antagningsreglerna syftande till att underlätta för unga att antas till högskoleutbildningar. En sådan förändring skedde inför höstterminen Det var första gången som avgångna från Basår Basårsutbildning är en förutbildning om maximalt ett år som ger särskild behörighet till vissa högskoleutbildningar. När studenter antas till basåret antas de samtidigt till den högskoleutbildning som basåret ska ge särskild behörighet till. Basåret är dock inte en högskoleutbildning och ger inga högskolepoäng. Basåret har funnits i högskolan sedan Fram till 2002 gavs basåret endast som förutbildning till naturvetenskapliga eller tekniska utbildningar, men numera kan lärosätena ge basårsutbildning för alla utbildningar där det finns brist på behöriga sökande och där det finns ett behov på arbetsmarknaden av utbildad arbetskraft. Basårsutbildning med annan inriktning än naturvetenskap och teknik är dock ovanliga. Läsåret 2010/11 studerade personer på basår. De senaste tre läsåren har det skett en betydande ökning av antalet basårsstudenter. Läsåret 2008/09 var antalet 4 240, för att läsåret 2009/10 öka till Tidigare låg antalet basårsstudenter under tio års tid relativt stabilt omkring Ökningen av antalet basårsstudenter de senaste tre läsåren sammanfaller med att antalet nybörjare i högskolan totalt har ökat. Basårsutbildning fanns vid totalt 25 lärosäten läsåret 2010/11. Flest basårsstudenter läsåret 2010/11 fanns vid Umeå universitet (880 studenter), följt av Kungl. Tekniska högskolan (840), Örebro universitet (490) och Mittuniversitetet (350). Av dem som var nybörjare på basår läsåret 2009/10 studerade två tredjedelar i högskolan ett år senare, dvs. läsåret 2010/11. Av dessa studerade 55 procent på en naturvetenskaplig eller teknisk högskoleutbildning, medan 41 procent studerade på en högskoleutbildning inom andra ämnesområden trots att de allra flesta precis läst in naturvetenskaplig eller teknisk behörighet. 3 procent studerade fortsatt på basåret. Det är en något större andel av männen (32 procent) än av kvinnorna (30 procent) som inte alls studerade i högskolan ett år efter att de börjat på basåret. Bland dem som studerade i högskolan är det dock en betydligt större andel bland männen (62 procent) än bland kvinnorna (44 procent) som fortsatte på en naturvetenskaplig eller teknisk utbildning. Antal Sökande Antagna Figur 1. Sökande och antagna utan tidigare högskolestudier per hösttermin Endast personer med svenska personnummer ingår i redovisningen. Från och med 2007 gäller ett nytt samordnat antagningssystem, NyA. Tidigare förekom en viss dubbelräkning, och därför bör jämförelser över tid göras med försiktighet. 12 UTBILDNING PÅ GRUNDNIVÅ OCH AVANCERAD NIVÅ

15 gymnasieskolan kunde tillgodoräkna sig meritpoäng för moderna språk, engelska, matematik och så kallade områdeskurser från hela sin gymnasietid. Samma höst infördes också en tudelning av betygsurvalsgruppen som innebar att de som läst kurser i kommunal vuxenutbildning (komvux), och som använde komvux-kurserna i ansökan till högskolan (vanligen något äldre sökande), fick relativt sett färre platser att söka till. (Se vidare Nya antagningsregler påverkar nybörjaråldern, statistisk analys 2012/4, Högskoleverket.) Det totala antalet sökande överstiger alltid det totala antalet antagna. Skillnaden kan emellertid inte tolkas som ett direkt mått på hur mycket större efterfrågan på högre utbildning är än utbudet. Dels finns stora skillnader mellan olika utbildningar vad gäller utbud och efterfrågan, dels är ansökning och antagning en lång och komplex process med föränderliga populationer. Alla sökande är inte behöriga, vissa som antas tackar nej till sin plats i något av urvalen, och vissa som påbörjar utbildning har inte sökt inom ramen för antagningssystemet. (För mer uppgifter om sökande och antagna, se Universitet och högskolor. Sökande och antagna till högskoleutbildning på grundnivå och avancerad nivå höstterminen 2011, Statistiska meddelanden UF 46 SM 1101, Högskoleverket och SCB.) Färre utländska sökande efter att avgifter införts Till och med våren 2011 ökade också antalet utländska sökande kraftigt, men uppgifter om de utländska sökande är något svårtolkade. Utländska sökande saknar fullständiga personnummer, och ofullständiga personnummer innebär att det saknas en unik identitet, vilket kan leda till dubbelräkningar. Tack vare en större samordning av antagningssystemen från och med våren 2007 har problemen med dubbelräkning minskat, men det förekommer fortfarande mellan olika antagningsomgångar. I den ordinarie antagningsomgången hösten 2010 sökte personer med ofullständiga personnummer. Från och med hösten 2011 måste sökande från länder utanför EU/EES och Schweiz, som inte deltar i utbytesstudier, betala dels en anmälningsavgift för att söka, dels en studieavgift för att börja studera. Höstterminen 2011 minskade antalet sökande med ofullständiga personnummer i den ordinarie antagningsomgången kraftigt (med 64 procent), till Sedan höstterminen 2008 finns två separata antagningsomgångar utöver den ordinarie antagningsomgången som vänder sig till utländska studenter. Den ena omgången innehåller internationella kurser och program på grundnivå och den andra innehåller internationella masterprogram. Antalet sökande inom dessa två omgångar ökade kraftigt mellan 2008 och 2010, men efter avgiftsinförandet hösten 2011 har antalet sökande minskat dramatiskt. Jämfört med höstterminen 2010 minskade antalet sökande till internationella kurser och program med 86 procent höstterminen 2011, medan antalet sökande till internationella masterprogram minskade med 81 procent. Högskoleprovet Högskoleprovet är ett allmänt studiefärdighetstest. Förutom betyg kan resultat från högskoleprovet användas om ett urval till en utbildning måste göras. Vid urval ska minst en tredjedel av platserna fördelas på grundval av betyg, minst en tredjedel på grundval av högskoleprovsresultat och högst en tredjedel på grundval av urvalsgrunder beslutade av högskolan. Provet ger ytterligare en möjlighet att bli antagen för sökande som är behöriga, men som inte har betyg som räcker till. Alltfler utbildningar använder också högskoleprovsresultatet för att särskilja sökande med lika meriter i betygsurvalet. Provet har därmed fått en större roll i antagningen under senare år. Hösten 2011 infördes ett förnyat prov. Skillnaden jämfört med det gamla provet består främst i att antalet uppgifter har utökats och att provet nu består av två jämnstora delar en verbal och en kvantitativ. Förändringen innebär att den kvantitativa delen har utökats med två nya delprov jämfört med det gamla provet. I den kvantitativa delen prövas förmågan att lösa matematiska problem; förmågan att göra kvantitativa jämförelser; förmågan att hantera matematiska och logiska problem; samt förmågan att hämta och tolka information ur diagram, tabeller och kartor. I den verbala delen prövas förmågan att förstå ord och begrepp, både i sitt sammanhang och tagna ur sammanhanget; samt svensk och engelsk läsförståelse. Syftet med förändringarna har varit att göra provet mer effektivt genom att utöka antalet uppgifter; att förbättra provets prognosförmåga genom en utökning av både antalet uppgifter och delprov med kvantitativt innehåll; samt att möjliggöra olika viktning av provets delar för olika utbildningar. Det senare förutsätter dock en förändring i högskoleförordningen. Högskoleprovet anordnas två gånger per år. Under senare år har antalet provdeltagare ökat, men är inte uppe i samma nivåer som under 1990-talet, med toppar 1992 och 1997 då cirka personer årligen skrev provet. År 2007 var antalet provdeltagare nere på totalt cirka personer, men ökade därefter igen. År 2011 skrev drygt personer provet. Våren 2011 var det drygt personer som skrev provet, vilket var en ökning med 5,5 procent jämfört med våren innan. Hösten 2011 minskade antalet provdeltagare med cirka 7 procent jämfört med hösten 2010 och uppgick då till cirka En förklaring till vårens ökning och höstens minskning kan vara att många valde att skriva provet innan den nya provsammansättningen infördes hösten Trenden är att provdeltagarna blir allt yngre. Andelen provdeltagare som är 20 år eller yngre har ökat successivt under åren och denna åldersgrupp utgör sedan 2008 mer än hälften av provdeltagarna. Denna andel ökade hösten 2011 och uppgick då till 58 procent, den högsta någonsin. Andelen kvinnor som skriver provet har alltid varit större än andelen män, så även under Hösten 2011 var skillnaden dock liten, 51 procent av provdeltagarna var kvinnor och 49 procent män. Sedan början av 1990-talet har majoriteten av provdeltagarna en tre- eller fyraårig gymnasieutbildning. Våren 2011 var andelen med den utbildningsbakgrunden den högsta någonsin, 88 procent. Hösten 2011 var andelen 77 procent, vilket var på samma nivå som under mitten av 2000-talet. Det är dock inte alla sökande i de internationella omgångarna som berörs av avgifter. Av de sökande till internationella kurser och program höstterminen 2011 var 49 procent avgiftsskyldiga. Av sökande till internationella masterprogram var UTBILDNING PÅ GRUNDNIVÅ OCH AVANCERAD NIVÅ 13

16 motsvarande andel 47 procent. Emellertid är det uppenbart att avgifterna lett till att antalet utländska sökande minskat kraftigt (läs mer om inresande studenter i kapitlet Internationell mobilitet). Antal sökande Antal antagna 2008 Internationella kurser och program Internationella masterprogram NYBÖRJARE Fortsatt högt antal högskolenybörjare Läsåret 2010/11 började nästan nya studenter att studera vid svenska universitet och högskolor. I jämförelse med läsåret innan minskade antalet nybörjare med 3 procent läsåret 2010/11. Sett i ett längre perspektiv är det dock fortfarande ett högt antal nybörjare. Under tio års tid har antalet nybörjare ökat med nära 50 procent, från läsåret 2000/01 till läsåret 2010/11. Ungefär en fjärdedel av nybörjarna läsåret 2010/11 var inresande studenter, dvs. utländska studenter som kom till Sverige i syfte att studera. De inresande studenterna var fler än någonsin detta läsår, det sista läsåret innan studieavgifter för studenter från länder utanför EU/EES och Schweiz infördes. Om man enbart ser till de svenska nybörjarna var dessa drygt till antalet läsåret 2010/11. Det är 7 procent färre än föregående läsår. Av de svenska nybörjarna var 58 procent kvinnor och 42 procent män. Både antalet män och antalet kvinnor har minskat med 7 procent mellan 2009/10 och 2010/11. Uppgifter för hösten 2011 visar att antalet nybörjare fortsatt att minska. De svenska nybörjarna minskade med 6 procent jämfört med hösten 2010, men framför allt var det de inresande studenterna som minskade (läs mer i kapitlet Internationell mobilitet). 43 procent av 24-åringarna har påbörjat högskolestudier Bland dem som under 2010 fyllde 24 år, dvs. de som var födda 1986, hade 43 procent påbörjat en högskoleutbildning, antingen i Sverige eller utomlands. Andelen som påbörjat högskolestudier senast vid 24 års ålder har sjunkit med 2 procentenheter jämfört med årskullarna födda , se figur 3. För de årskullar som uppnått 19 års ålder t.o.m har däremot en ökad andel påbörjat högskolestudier jämfört med tidigare årskullar. I årskullarna födda 1990 och 1991 hade 16 respektive 15 procent påbörjat högskolestudier vid 19 års ålder, vilket kan jämföras med procent bland dem födda på 1980-talet. Detta återspeglas också i att det de senaste åren har skett en tydlig föryngring bland högskolenybörjarna. Under tio års tid har medianåldern hos de svenska högskolenybörjarna nämligen sjunkit betydligt. Högst var medianåldern läsåret 2002/03 (21,8 år) och lägst läsåret 2010/11 (20,7 år), se figur 4. Det är stora skillnader mellan kvinnor och män när det gäller hur stor andel som påbörjat högskolestudier. I den årskull som var född 1986 hade 51 procent av kvinnorna påbörjat högskolestudier t.o.m. 24 års ålder jämfört med 36 procent 2009 Internationella kurser och program Internationella masterprogram Internationella kurser och program Internationella masterprogram Internationella kurser och program därav avgiftsskyldiga Internationella masterprogram därav avgiftsskyldiga Tabell 1. Sökande och antagna till de två internationella antagningsomgångarna höstterminerna Antal /01 Inresande 2002/03 Svenska 2004/ / / /11 Figur 2. Antalet högskolenybörjare, dvs. studenter som inte tidigare studerat i svensk högskoleutbildning, 2000/ /11. Läsåret 2010/11 minskade antalet högskolenybörjare något jämfört med läsåret innan. Historiskt sett var antalet nybörjare emellertid fortfarande högt. av männen. Samma könsskillnader syns vid en mätning av de årskullar som blev 21 respektive 19 år under 2010 (födda 1989 respektive 1991), även om skillnaderna mellan könen tycks växa ju äldre årskullen blir. Det är också stora regionala skillnader i andelen som påbörjat högskoleutbildning. I Uppsala län och Stockholms län hade 49 respektive 48 procent av dem som var födda 1986 påbörjat högskolestudier, vilket kan jämföras med 36 respektive 38 procent i Jämtlands län och Gotlands län (läs mer i Stora skillnader i högskolestart bland ungdomar, statistisk analys 2011/8, Högskoleverket). 14 UTBILDNING PÅ GRUNDNIVÅ OCH AVANCERAD NIVÅ

17 Högskolenybörjarna har blivit yngre De två senaste läsåren, dvs. 2009/10 och 2010/11, har antalet 19-åriga högskolenybörjare varit betydligt fler än tidigare läsår. Detta beror delvis på att 19-åringarna var ovanligt många i befolkningen under 2009 och 2010, men också på att det var en större andel av 19-åringarna i befolkningen som påbörjade högskoleutbildning dessa år, vilket framgår i figur 3. Att en större andel av 19-åringarna än tidigare påbörjade högskolestudier kan ha olika orsaker. En viktig orsak är sannolikt de förändringar i antagningsreglerna till högre utbildning som infördes hösten 2010, vilka gynnar unga personer. Därtill kommer en kärvare arbetsmarknad för unga. Läsåret 2010/11 utgjorde 19-åringarna 30 procent av de svenska nybörjarna. Om man till 19-åringarna också lägger 20- och 21-åringar utgjorde denna grupp (till och med 21 år) 60 procent av de svenska nybörjarna. Andelen bland de svenska högskolenybörjarna som var 21 år eller yngre har därmed ökat med 10 procentenheter de senaste tio åren. Motsatt förhållande gäller för de äldre åldersgrupperna. Antalet högskolenybörjare som var 30 år eller äldre har nämligen minskat under senare tid, och deras andel av de svenska högskolenybörjarna har sjunkit från 22 procent till 13 procent mellan läsåren 2000/01 och 2010/11. Tydliga könsskillnader i övergången från gymnasieskolan till högskolan De allra flesta av högskolenybörjarna har avslutat ett program i gymnasieskolan. Bland högskolenybörjarna 2010/11 (inresande studenter exkluderade) hade 69 procent enbart studerat i gymnasieskolan, medan 16 procent hade både avslutade gymnasiestudier och studerat på gymnasial nivå i komvux. 9 procent hade enbart studerat i komvux, och för 6 procent fanns ingen uppgift om utbildningsbakgrund. De senaste tio läsåren har andelen av högskolenybörjarna som enbart studerat i gymnasieskolan ökat från 50 till 69 procent, medan andelen som både avslutat gymnasiestudier och studerat på gymnasial nivå i komvux har halverats. Tidigare i detta kapitel redovisades att andelen av en årskull som påbörjar högskolestudier skiljer sig mellan män och kvinnor. Detta blir också tydligt då man studerar årskullarna utifrån deras studier i gymnasieskolan. Läsåret 2007/08 avslutade totalt elever gymnasieskolan. Av dessa hade 44 procent gått vidare till högskolestudier inom tre år. Bland kvinnorna hade 49 procent påbörjat högskolestudier inom tre år efter avslutad gymnasieskola, medan motsvarande andel bland männen var 38 procent. Till viss del hör könsskillnaderna samman med att män och kvinnor läser olika utbildningar på gymnasiet, framför allt att kvinnor i högre utsträckning läser på de studieförberedande programmen. Om man enbart ser till naturvetenskapsprogrammet, samhällsvetenskapsprogrammet, teknikprogrammet och International Baccalaureate är skillnaderna i övergångsfrekvens mellan kvinnor och män betydligt mindre: 69 procent av kvinnorna och 66 procent av männen som Procent Födelseår Figur 3. Andel av årskullarna födda som påbörjat högskolestudier (i Sverige och utomlands) t.o.m. 19, 21 respektive 24 års ålder. För årskullarna födda 1990 och 1991 är andelen som påbörjat högskolestudier t.o.m. 19 års ålder betydligt större än för tidigare årskullar. Medianålder, år 23,0 22,5 22,0 21,5 21,0 20,5 1985/86 24 år 21 år 19 år 1990/ / / / /11 Figur 4. Medianålder bland högskolenybörjare (exklusive inresande studenter) läsåren 1985/ /11. Notera den kapade åldersaxeln. Under de senaste tio läsåren har högskolenybörjarnas medianålder sjunkit från som högst 21,8 år läsåret 2002/03 till 20,7 år under de två senaste läsåren. avslutat något av de fyra programmen 2007/08 hade påbörjat högskolestudier inom tre år. Naturvetenskapsprogrammet är det gymnasieprogram med i särklass högst övergångsfrekvens. Av de elever som slutförde ett sådant program 2007/08 (inklusive utbildningar vid fristående skolor) hade 83 procent påbörjat högskolestudier inom tre år. Det är också det enda gymnasieprogram där män hade högre övergångsfrekvens än kvinnor. På alla andra gymnasieprogram var andelen som påbörjade högskolestudier högre på vissa program betydligt högre bland kvinnorna än bland männen, se tabell 2. UTBILDNING PÅ GRUNDNIVÅ OCH AVANCERAD NIVÅ 15

18 Antal elever som slutförde gymnasieskolan 2007/08 Andel (%) som påbörjat högskolestudier t.o.m. 2010/11 Totalt Kvinnor Män Totalt Kvinnor Män Samtliga ,9 49,5 38,3 Naturvetenskapsprogrammet ,4 83,2 83,6 Samhällsvetenskapsprogrammet ,9 64,4 55,0 Teknik programmet ,0 68,3 60,8 International Baccalaureate ,4 62,3 59,5 Summa NV-, SP,- TPpgm, Int Bacc ,6 69,4 65,7 Barn- och fritidsprogrammet ,8 32,8 16,1 Byggprogrammet ,0 12,5 3,5 Elprogrammet ,9 35,4 22,4 Energi programmet ,6 36,4 6,1 Estetiska programmet ,6 47,3 41,5 Fordonsprogrammet ,4 5,4 2,2 Handels- och adm. programmet ,2 22,5 18,5 Hantverksprogrammet ,0 17,9 10,3 Hotell- och restaurangprogrammet ,2 12,6 8,7 Industriprogrammet ,8 43,5 16,5 Livsmedelsprogrammet ,9 13,0 9,1 Medie programmet ,2 38,9 32,4 Naturbruksprogrammet ,8 29,8 12,2 Omvårdnadsprogrammet ,6 30,1 26,3 Övriga ,3 23,5 10,3 Summa övriga nationella program ,7 29,9 15,8 Summa specialutformade program ,9 55,0 42,2 med ankn. till NV ,6 73,9 71,3 med ankn. till SP ,9 59,1 45,0 ej anknytning till NV eller SP ,4 42,3 28,9 Tabell 2. Antalet elever som slutförde gymnasieskolan 2007/08 och andelen av dem som till och med läsåret 2010/11 påbörjat studier i högskolan. I de nationella programmen ingår även motsvarande gymnasieutbildningar inom fristående skolor. De senaste åren har det blivit vanligare att elever gått vidare till högskolan direkt efter avslutade gymnasiestudier i stället för att som tidigare ofta vänta något år. Läsåret 2007/08 var det en femtedel av dem som avslutade gymnasiestudierna som gick vidare direkt till högskolestudier. Bland avgångsgymnasisterna läsåren 2008/09 och 2009/10 hade denna andel ökat till en fjärdedel. Vanligt att studenter med högutbildade föräldrar studerar i högskolan Läsåret 2009/10 hade 34 procent av högskolenybörjarna under 35 år högutbildade föräldrar (minst en av föräldrarna hade avslutat en högskoleutbildning om tre år eller mer) och 28 procent hade lågutbildade föräldrar (tvåårig gymnasieutbildning eller kortare). I befolkningen som helhet i åldrarna år hade 23 procent högutbildade föräldrar och 43 procent hade lågutbildade föräldrar. Det innebär att studenter med högutbildade föräldrar är överrepresenterade i högskolan i förhållande till deras andel i befolkningen medan studenter med lågutbildade föräldrar tvärtom är underrepresenterade. Denna sociala snedrekrytering, mätt med hjälp av föräldrarnas utbildningsnivå, är olika stark på olika högskoleutbildningar. Exempelvis, till långa utbildningar som förbereder för yrken med hög status samt i flera fall goda karriärmöjligheter, är den sociala snedrekryteringen särskilt stark. Det gäller bland annat läkarprogram (70 procent hade högutbildade föräldrar), arkitektprogram (68 procent), tandläkarprogram (58 procent) samt psykologprogram respektive apotekarprogram (båda 56 procent). Illustrativt är att andelen med högutbildade föräldrar var 54 procent läsåret 2009/10 på civilingenjörsprogrammet medan motsvarande andel endast var 31 procent på den kortare utbildningen mot högskoleingenjörsexamen. Med breda penseldrag kan man säga att det endast har skett marginella förändringar av den sociala snedrekryteringen under den senaste tioårsperioden. Andelen med högutbildade föräldrar bland högskolenybörjarna har visserligen ökat några procentenheter mellan läsåren 1999/2000 och 2009/10, men eftersom motsvarande ökning också har skett i befolkningen vad gäller andelen med högutbildade föräldrar så signalerar detta inte någon ökad social snedrekrytering. En uppföljning av den sociala snedrekryteringen med hjälp av födelsekullarna ger samma resultat, det vill säga att den sociala snedrekryteringen har varken ökat eller minskat. (Läs mer i Universitet och högskolor. Högskolenybörjare 2009/10 och doktorandnybörjare 2008/09 efter föräldrarnas utbildningsnivå, Statistiska meddelanden, UF 20 SM 1003, Högskoleverket och SCB.) Nybörjare med utländsk bakgrund Med utländsk bakgrund avses att man antingen är född i ett annat land än Sverige eller att man är född i Sverige men båda föräldrarna är utrikes födda. Utländska studenter som kommer till Sverige i syfte att studera, det vill säga inresande studenter, räknas dock inte till denna grupp. Under den senaste tioårsperioden har andelen högskolenybörjare med utländsk bakgrund ökat från 14 procent 2001/02 till 18 procent 2010/11. I antal räknat fanns cirka högskolenybörjare med utländsk bakgrund i den svenska högskolan läsåret 2010/11 och en majoritet (60 procent) av dessa var kvinnor. Könsmönstret liknar det som finns bland nybörjare med svensk bakgrund där kvinnorna utgjorde 58 procent. 16 UTBILDNING PÅ GRUNDNIVÅ OCH AVANCERAD NIVÅ

19 Svensk bakgrund Utländsk bakgrund Läsår Antal Procent Antal Procent 2001/ / / / / / / / / / Tabell 3. Högskolenybörjare (under 65 år) med svensk respektive utländsk bakgrund läsåren 2001/ /11 (antal och procent). Trots att studenter med utländsk bakgrund utgör en allt större andel av dem som börjar i högskolan är det en mindre andel i denna grupp som går vidare till högskolestudier än bland dem med svensk bakgrund. I årskullen 1985 var det 39 procent av dem med utländsk bakgrund som senast vid 25 års ålder, det vill säga 2010, hade gått vidare till högskolestudier medan 44 procent hade gjort det i gruppen med svensk bakgrund. Skillnaden mellan de två grupperna har dock minskat under den senaste tioårsperioden bland födda 1976 var det som jämförelse 29 procent av dem med utländsk bakgrund som senast vid fyllda 25 hade påbörjat högskolestudier medan 43 procent av dem med svensk bakgrund hade gjort detsamma. I samtliga årskullar födda mellan 1976 och 1985, och oavsett om bakgrunden är svensk eller utländsk, så är det en större andel av kvinnorna än männen som har påbörjat högskolestudier senast vid 25 års ålder. (Läs mer i Universitet och högskolor. Utländsk bakgrund för studerande i högre utbildning 2010/11, Statistiska meddelanden, UF 19 SM 1201.) Skillnader inom gruppen studenter med utländsk bakgrund Studenter med utländsk bakgrund är en heterogen grupp. Några exempel är att föräldrarna har olika lång utbildning och man har invandrat till Sverige från olika länder och i olika åldrar (eller också är man född här, men föräldrarna har invandrat). Att kvinnor och män i olika utsträckning studerar i högskolan bland studenter med utländsk bakgrund har redan belysts, men det finns även skillnader mellan andra undergrupper. I årskullen 1985 gick, som nämnts ovan, 39 procent av dem med utländsk bakgrund vidare till högskolan senast vid 25 års ålder. I den grupp som hade två utrikes födda föräldrar men som själva var födda i Sverige var det emellertid 41 procent som hade börjat i högskolan. Bland dem som själva var födda utomlands var det 37 procent som läste vidare på högskolenivå. Studenter med funktionshinder Stockholms universitet har regeringens uppdrag att redovisa uppgifter om studenter med funktionshinder vid universitet och högskolor. Under 2011 var det kända antalet studenter med funktionshinder Detta antal omfattar dem som tagit kontakt med en samordnare för studenter med funktionshinder samt dem som kommit till en samordnares kännedom genom att lärare eller vägledare konsulterat en samordnare. Det kända antalet 2011 är en ökning om cirka 6 procent jämfört med året innan. I sin redovisning framhåller Stockholms universitet att i takt med att den generella tillgängligheten för funktionshindrade studenter utvecklas kommer ett stigande antal studenter inte med i denna statistik. I studentgruppen var drygt 60 procent kvinnor och knappt 40 procent män, vilket motsvarar könsfördelningen i studentpopulationen totalt sett. Av de studenterna med funktionshinder var det cirka som fick särskilt pedagogiskt stöd, dvs. pedagogiska insatser i den enskilda studentens studiesituation för att kompensera en funktionsbegränsning, eller riktade pedagogiska insatser som erbjuds studenter i grupp. Mer än hälften av de studenter som fick sådant stöd var studenter med dyslexi eller läs- och skrivsvårigheter. Den näst största gruppen, och den grupp som antalsmässigt ökat mest, var studenter med kognitiva funktionshinder. Källa: Stockholms universitets årsredovisning En jämförelse mellan utrikes födda personer från olika länder visar också på stora skillnader. Sannolikt kan dessa utbildningsskillnader bland födda i olika länder delvis bero på att deras föräldrar har olika långa utbildningar. Ju högre utbildning föräldrarna har desto mer sannolikt är det att en person med utländsk bakgrund påbörjar högskoleutbildning. Motsvarande skiktning efter föräldrarnas utbildningsnivå finns också bland personer med svensk bakgrund även om det också finns vissa skillnader mellan dem med svensk och utländsk bakgrund. Studenter med utländsk bakgrund utgjorde läsåret 2010/11 en lika stor andel bland högskolenybörjarna, 18 procent, vare sig studierna skulle leda fram mot en generell examen eller en yrkesexamen. På några yrkesexamensprogram är personer med utländsk bakgrund emellertid betydligt mer välrepresenterade. Exempelvis gäller det receptarieprogram (74 procent av högskolenybörjarna hade utländsk bakgrund) och apotekarprogram (62 procent). Antalet högskolenybörjare är dock inte så stort på dessa utbildningar (under 200 högskolenybörjare i båda exemplen). På utbildningar med många studerande, exempelvis lärarprogram och civilingenjörsprogram, utgjorde högskolenybörjare med utländsk bakgrund 19 respektive 13 procent. Fler nybörjare på masterprogram Utbildning på grundnivå och avancerad nivå kan delas in i fristående kurser och program. Ungefär hälften av alla högskolenybörjare, dvs. med inresande studenter inräknade, läste under sitt första läsår enbart på fristående kurser och hälften läste på ett program. UTBILDNING PÅ GRUNDNIVÅ OCH AVANCERAD NIVÅ 17

20 Antal nybörjare Förändring från föregående läsår (%) Andel kvinnor/män (%) Inresande studenter (%) Högskoleexamensprogram /53 1 Kandidatprogram /44 4 Magisterprogram /48 54 Masterprogram /57 61 Tabell 4. Nybörjare på generella program läsåret 2010/11. På magister- och masterprogram var en majoritet av nybörjarna inresande studenter, något som också påverkar könsfördelningen då män är i majoritet bland de inresande studenterna. Den som är nybörjare på program behöver dock inte vara nybörjare i högskolan, utan kan mycket väl ha erfarenhet av tidigare högskolestudier. För nybörjare på magister- och masterprogram är det dessutom en nödvändighet: det krävs en tidigare examen för att antas till dessa program. Från det att masterexamen infördes i den svenska högskolan 2007 har antalet nybörjare på masterprogram ökat årligen. Läsåret 2010/11 började studenter på masterprogram, vilket motsvarar en ökning med 18 procent jämfört med antalet läsåret 2009/10. (En mindre del av ökningen beror dock på att civilingenjörsprogrammet på vissa lärosäten övergår till ett masterprogram de sista två åren, varpå dessa studenter redovisas som nybörjare på masterprogram.) Också antalet nybörjare på magisterprogram har ökat sedan Då ändrades magisterexamen från att ha varit fyraårig (s.k. djupmagister) eller ettårig (s.k. breddmagister, som förutsatte en tidigare treårig examen) till att vara en ettårig examen på avancerad nivå. Läsåret 2010/11 var antalet nybörjare på magisterprogram 4 620, ungefär lika många som läsåret innan. På magister- och masterprogram har inresande studenter varit i majoritet ända sedan Läsåret 2010/11 var 54 procent av nybörjarna på magisterprogram och 61 procent av nybörjarna på masterprogram inresande studenter. Det innebär att minskningen av inresande studenter hösten 2011 har haft stor påverkan på nybörjartalen på magister- och masterprogram denna termin. Det gäller i synnerhet för masterprogram där antalet nybörjare minskade med en tredjedel hösten 2011 (läs mer i Antalet nybörjare i högskolan minskar, statistisk analys 2011/10, Högskoleverket). De inresande studenterna bidrar till att jämna ut könsfördelningen bland nybörjarna på dessa program, eftersom en betydligt större andel av de inresande studenterna än av de svenska studenterna är män. På masterprogram är männen i majoritet, vilket är en konsekvens av den höga andelen inresande studenter. Bland de svenska nybörjarna på masterprogram är nämligen kvinnor i majoritet. Kandidatprogram är den klart största programformen bland de generella programmen. På dessa program är emellertid andelen inresande studenter liten. Antalet nybörjare Erkännande och behörighetsprövning av utländsk utbildning Utöver de som avlägger examen vid svenska universitet och högskolor tillförs den svenska arbetsmarknaden också högskoleutbildade som har invandrat till Sverige eller studerat i något annat land. Högskoleverket och Socialstyrelsen erkänner eller behörighetsprövar de flesta utländska högskoleutbildningarna. Erkännande: Personer med utländsk högskoleutbildning, exklusive utbildningar som leder till ett reglerat yrke, kan få sin utbildning bedömd och erkänd av Högskoleverket. I bedömningen görs en jämförelse med examina i den svenska examensordningen. Under 2011 utfärdade Högskoleverket utlåtanden. Den vanligaste bedömningsjämförelsen är kandidatexamen. Drygt utbildningar ansågs motsvara svensk kandidatexamen eller konstnärlig kandidatexamen. Drygt 310 utbildningar bedömdes motsvara högskoleexamen, cirka 860 magisterexamen, cirka 320 masterexamen och cirka 90 doktorsexamen. Bland yrkesexamina avsåg de flesta utlåtandena ingenjörsutbildningar, cirka 330 bedömdes motsvara högskoleingenjörsexamen och cirka 180 civilingenjörsexamen. De inkomna ansökningarna för bedömning omfattade 137 utbildningsländer. Flest ansökningar avsåg Irak (642 stycken). Därefter följde Iran (327), Ryssland (259), Polen (234), Rumänien (194), Storbritannien (180) och USA (180). Legitimation: Om en utländsk utbildning avser arbete inom hälso- och sjukvården där legitimation krävs, är det Socialstyrelsen som gör bedömningen och utfärdar legitimation. Under 2011 utfärdade Socialstyrelsen cirka legitimationer för personer med utländsk utbildning, varav avsåg läkarlegitimation. Behörighetsprövning: Personer med utländsk lärarutbildning kunde fram till den 1 juli 2011 ansöka till Högskoleverket om att få sin utbildning behörighetsprövad för den svenska arbetsmarknaden. Under 2011 utfärdades 300 behörighetsbevis av Högskoleverket. Sedan den 1 juli 2011 legitimationsprövar i stället Skolverket personer med lärarexamen, inklusive dem med utländsk lärarutbildning. Sammantaget innebär detta att cirka utlåtanden, legitimationer och behörighetsbevis utfärdades under 2011 för personer med utländsk utbildning, vilket motsvarar mer än en tiondel av antalet examinerade från svenska universitet och högskolor. på kandidatprogram var läsåret 2010/11, vilket var i stort sett detsamma som föregående läsår. Till skillnad från övriga generella program minskade antalet nybörjare på högskoleexamensprogram kraftigt läsåret 2010/11, med 15 procent. På dessa program har det alltid funnits få inresande studenter, och minskningen avser därmed enbart svenska nybörjare. På högskoleexamensprogram är en majoritet av nybörjarna män, vilket sannolikt hör samman med att många av dessa program finns inom ämnesområdet teknik, vilket är ett traditionellt mansdominerat område. Små förändringar i antalet nybörjare på de flesta yrkesexamensprogram Det finns ett femtiotal yrkesexamensprogram i högskolan. Programmen skiljer sig mycket åt storleksmässigt. De nio största programmen, räknat i antalet nybörjare, hade 85 procent av alla nybörjare på yrkesexamensprogram (se tabell 5). 18 UTBILDNING PÅ GRUNDNIVÅ OCH AVANCERAD NIVÅ

21 En stor del, 43 procent, av de som var nybörjare på ett yrkesexamensprogram 2010/11 hade tidigare studerat i högskolan. Antalet inresande studenter är litet på alla yrkesexamensprogram. På två av de större yrkesexamensprogrammen minskade antalet nybörjare betydligt 2010/11. Det var civilekonomprogram, som minskade med 20 procent jämfört med läsåret 2009/10, och socionomprogram, som minskade med 12 procent. Civilekonomexamen infördes 2007, och antalet nybörjare ökade stadigt fram till 2009/10. Flera lärosäten har dock valt att i stället för civilekonomprogram ge magister- eller masterprogram i ekonomi. För övriga större yrkesexamensprogram var förändringarna relativt små. Antalet nybörjare på civilingenjörs- och högskoleingenjörsprogram minskade med 5 procent vardera. De stora utbildningarna inom medicin samt vård och omsorg ökade däremot något; sjuksköterskeprogram med 5 procent och läkarprogram samt specialistsjuksköterskeprogram med 3 procent. Antalet nybörjare på juristprogram minskade med 2 procent läsåret 2010/11, medan antalet nybörjare på lärarprogram detta sista läsår innan de fyra nya lärarutbildningarna infördes i princip var oförändrat. (För mer information om lärarutbildningen, se faktarutan Lärarutbildningen.) Inom många av yrkesexamensprogrammen är könsfördelningen sned. Kvinnodominansen är stor på yrkesexamensprogrammen inom vård och omsorg samt på lärarprogram. Männen är däremot i tydlig majoritet på yrkesexamensprogrammen inom teknik, med undantag för arkitektprogram. Inom några stora yrkesexamensprogram är dock könsfördelningen inom intervallet 40 60: civilekonomprogram, juristprogram och läkarprogram. Fler uppgifter om yrkesexamensprogram finns i en separat nyckeltalstabell i kapitlet Nyckeltal. STUDENTERNA Nybörjarna i högskolan utgör en delmängd av samtliga högskolestudenter. Utöver de som kommer nya till högskolan består studentpopulationen av dem som sedan tidigare är kvar i högskolestudier och dem som återkommer till högskolestudier efter en viss tids frånvaro från högskolan. Höstterminen 2011 studerade personer på grundnivå och avancerad nivå i högskolan. Alla dessa befann sig inte i högskolan samtidigt, antalet studenter varierar givetvis också under en termin eftersom det finns studenter som studerar i högskolan under kortare perioder. De inresande studenterna utgör cirka en tiondel av studentpopulationen, alltså betydligt mindre än bland högskolenybörjarna där de utgör en fjärdedel. Antalet studenter har minskat med 2 procent jämfört med höstterminen Historiskt sett var dock antalet högskolestudenter fortfarande mycket högt höstterminen Sedan Antal nybörjare Förändring från föregående läsår (%) Andel kvinnor/män (%) Lärarprogram /26 Civilingenjörsprogram /72 Sjuksköterskeprogram /16 Högskoleingenjörsprogram /77 Socionomprogram /16 Civilekonomprogram /49 Juristprogram /41 Specialistsjuksköterskeprogram /15 Läkarprogram /46 Tabell 5. Nybörjare på yrkesexamensprogram 2010/11. Endast program med fler än nybörjare redovisas i tabellen. På dessa nio program fanns 85 procent av alla nybörjare på yrkesexamensprogram. Uppgifter om nybörjare på alla yrkesexamensprogram över en längre tidsperiod finns i tabell 2 i kapitlet Tabeller. 1977, då bland annat lärar- och vårdutbildningar fördes in i högskolan, har antalet högskolestudenter mer än fördubblats. Under hela 1980-talet låg antalet studenter på samma nivå, omkring , men under 1990-talet och i början av 2000-talet ökade antalet studenter kraftigt. Ökningen berodde framför allt på att antalet nybörjare ökade, men också på att flera högskoleutbildningar blev längre och studenterna därmed var kvar i högskolan en längre tid. Antalet studenter ökade kontinuerligt fram till och med Därefter minskade studentpopulationen under några år vände dock utvecklingen och antalet studenter ökade igen. Antal Totalt 1999 Kvinnor 2003 Män Figur 5. Antal registrerade studenter i utbildning på grundnivå och avancerad nivå per hösttermin Antalet studenter minskade höstterminen 2011 jämfört med höstterminen 2010, men historiskt sett ligger antalet studenter på en mycket hög nivå. UTBILDNING PÅ GRUNDNIVÅ OCH AVANCERAD NIVÅ 19

22 Studenternas studiemönster och totala studietider I Högskoleverkets rapport Studenternas studiemönster och totala studietider (2012:2 R) redovisas studenternas studiemönster i form av bl.a. antal studieperioder och totala studietider. Undersökningen omfattar alla personer som varit nybörjare i högskolan under perioden 1978/ /98 men också de som tog examen inom den dåvarande högskoleutbildningen före 1977 och varit registrerade i högskolan efter Uppföljningen har gjorts till och med 2009/10. Rapporten visar behovet av långa uppföljningstider eftersom svensk högskoleutbildning utmärks av flexibilitet och erbjuder stor valfrihet, något som också utnyttjas av studenterna. Till skillnad från i många andra länder finns det i Sverige möjlighet att fritt välja ett stort antal kurser med olika inriktningar men också att, oberoende av ålder, återvända till högskolan för nya eller kompletterande studier. Resultatet av kartläggningen visar att det livslånga lärandet är en realitet särskilt för kvinnor. Resultatet av undersökningen är sammanfattningsvis följande: Av alla nybörjare i högskolan under 20-årsperioden 1978/ /98 har över 40 procent återkommit till nya högskolestudier efter en avslutad studieperiod. Bland kvinnorna har hälften återkommit och bland männen en tredjedel. Ju längre tid kvinnorna haft på sig att återkomma, i desto större utsträckning har de gjort det, medan detta inte är lika tydligt bland männen. Männen verkar mer benägna att koncentrera sina studier i en studieperiod, men med många registreringsterminer, medan kvinnorna inte studerar lika länge som männen i sin första studieperiod men i större utsträckning återvänder till nya studieperioder. En stabil andel, cirka 10 procent, av varje nybörjarkull under hela 20-årsperioden 1978/ /98 har varit registrerade under högst en termin och sedan inte återkommit till högskolestudier. Kvinnorna som tog examen före 1977 har i högre omfattning än männen varit registrerade i högskoleutbildning efter Kvinnorna har varit registrerade under fler studieperioder än männen och även under fler terminer totalt. Det tycks inte finnas någon tids- eller åldersgräns för att återvända till högskolestudier. Det framgår t.ex. av att bland de personer som tog examen före 1977 och som återvände för en andra studieperiod, totalt cirka , var det cirka som återvände läsåren 2005/ /10, dvs. 30 år eller mer efter den första studieperioden. Mer än hälften var då över 60 år. Kvinnorna återkommer alltså i större utsträckning än männen till nya studieperioder. Studiemönstret bland kvinnor som varit nybörjare inom det största området, nämligen juridik och samhällsvetenskap, är en god illustration av vad som brukar betecknas som det livslånga lärandet, vilket framgår av tabell 6 som visar åldersfördelningen vid påbörjandet av varje ny studieperiod. Ålder Period 1 Period 2 Period 3 Period 4 Period Alla % Tabell 6. Kvinnor som var nybörjare 1978/ /88 inom området juridik och samhällsvetenskap. Ålder vid inledningen av respektive ny studieperiod. Den största åldersgruppen i respektive period är markerad. Antalet kvinnor har de senaste trettio åren ökat mer än antalet män, något som inneburit att andelen kvinnor gradvis har vuxit. Det senaste decenniet har dock könsfördelningen varit stabil, omkring 40 procent män och 60 procent kvinnor. En fjärdedel av åringarna studerar i högskolan Det finns högskolestudenter i alla åldrar, från sena tonåren ända upp till 90-årsåldern. Ungefär hälften av alla studenter hösten 2011 var 24 år eller yngre, en knapp fjärdedel var år och en dryg fjärdedel var 30 år eller äldre. Bland kvinnorna var andelen äldre betydligt större än bland männen. Andelen av befolkningen som studerar i högskolan varierar mellan olika åldersgrupper (figur 7). Deltagandet i högskoleutbildning är högst i åldrarna år. En fjärdedel av befolkningen i dessa åldersgrupper sammantagna studerade i högskolan höstterminen Allra högst var deltagandet bland 22- och 23-åringarna. I dessa åldrar var det 28 respektive 27 procent av befolkningen som studerade i högskolan. Även bland 24- och 25-åringarna var deltagandet högt: av Antal åringar åringar Figur 6. Antalet 19-åringar respektive 25-åringar i befolkningen Mellan 2000 och 2011 redovisas antalet 19- respektive 25-åringar per den 31 december varje år. Mellan 2012 och 2030 är antalet uppskattat baserat på antalet i yngre åldersgrupper. Det innebär att ingen hänsyn tagits till eventuell in- och utvandring. 20 UTBILDNING PÅ GRUNDNIVÅ OCH AVANCERAD NIVÅ

23 landets 24-åringar studerade en fjärdedel i högskolan, och bland 25-åringarna en femtedel. I äldre åldersgrupper sjunker dock deltagandet kraftigt. Att deltagandet i högskoleutbildning är så högt också bland 24- och 25-åringarna innebär att deras antal i befolkningen till stor del påverkar antalet studenter i högskolan. Såsom beskrivs i avsnittet Nybörjare minskar antalet 19-åringar i befolkningen, men antalet 25-åringar i befolkningen ökar däremot fram till 2015 (figur 6). Om deltagandet i högskoleutbildning är oförändrat i de olika åldrarna skulle det innebära att antalet studenter de närmaste åren kommer att ligga på samma nivå som i dag. Genomgående för alla åldersgrupper är att en större andel av kvinnorna än av männen i befolkningen studerar i högskolan. I befolkningen i åldrarna år var det 28 procent av kvinnorna och 19 procent av männen som studerade i högskolan höstterminen Att deltagandet skiljer sig åt mellan könen är framför allt ett utslag av att kvinnorna är fler än männen bland högskolenybörjarna. Men i de äldre åldrarna har det också betydelse att kvinnorna återkommer till högskolestudier i större utsträckning än männen. (Se faktarutan Studenternas studiemönster och totala studietider.) En femtedel studerar enbart på distans Allt fler studerar på distansutbildning i högskolan. Under tio års tid har antalet distansstudenter fyrfaldigats. Höstterminen 2011 var det personer som studerade på distans. Av dessa studerade enbart på distans medan kombinerade campusstudier och distansstudier. Antalet distansstudenter har ökat mer än antalet campusstudenter, vilket innebär att distansstudenternas andel av studentpopulationen har ökat. Hösten 2011 utgjorde de som Procent Ålder Figur 7. Andel av befolkningen i olika åldrar som var registrerade i högskoleutbildning höstterminen I alla åldrar var det en större andel av kvinnorna än av männen som studerade i högskolan. Män Kvinnor enbart studerade på distans nästan en femtedel av samtliga högskolestuderande. Begreppet distansutbildning täcker in såväl utbildning vid så kallade lärcentrum som helt webbaserade utbildningar utan några fysiska träffar. Gränsen mellan distansutbildning och campusutbildning blir alltmer flytande då samma tekniska lösningar används såväl i campusutbildning som i distansutbildning. I statistiken definieras distansutbildning som utbildning där lärare och studenter i huvudsak är åtskilda i tid och/eller rum. I en kartläggning som Högskoleverket gjort framkom att många distansstudenter saknar avklarade poäng, vilket väckt frågan om distansstudenternas aktivitet. En del av distansstudentpopulationen består möjligen av studenter som bara registrerat sig på utbildningen utan att delta i den, vilket gör att antalet distansstudenter i realiteten kan vara något överskattat (läs mer i Högskoleverkets rapport Kartläggning av distansverksamheten vid universitet och högskolor, 2011:2 R). En majoritet av distansstudenterna är kvinnor. Det gäller både i gruppen som enbart studerade på distans (69 procent kvinnor hösten 2011) och i gruppen som kombinerade distans- och campusstudier (61 procent kvinnor). Könsfördelningen är alltså snedare bland distansstudenter än bland campusstudenter (57 procent kvinnor). Distansstudenter skiljer sig också från campusstudenter i fråga om åldersstrukturen. En större andel bland distansstudenterna tillhör nämligen de äldre åldersgrupperna. Merparten av dem som enbart studerar på distans gör det på deltid. Sett över ett helt läsår (2010/11) var det 77 procent av dem som enbart studerade på distans som var deltidsstuderande. Motsvarande andel bland campusstudenterna, inklusive dem som kombinerade distans- och campusstudier, var 17 procent (läs mer i Universitet och högskolor. Studenter och examina på grundnivå och avancerad nivå 2010/11, Statistiska meddelanden UF 20 SM 1202, Högskoleverket och SCB). EXAMINA Antalet examinerade studenter, dvs. de studenter som har avlagt examen, under ett läsår är inte detsamma som antalet utfärdade examina under läsåret, eftersom många examinerade avlägger mer än en examen under samma läsår. Antalet utfärdade examina vid universitet och högskolor läsåret 2010/11 var nästan vilket är fler än någonsin tidigare. Ökningen i förhållande till läsåret 2009/10 var rekordstor, närmare Antalet personer som examinerades ökade med närmare mellan läsåren 2009/10 och 2010/11 vilket också är en rekordstor ökning och uppgick därmed till totalt cirka Ökningen av såväl utfärdade examina som examinerade individer gäller exklusive den efterrapportering av examina som sker påföljande år, vilken innebär att antalet examina ökar med cirka en procent. UTBILDNING PÅ GRUNDNIVÅ OCH AVANCERAD NIVÅ 21

24 Av de examinerade läsåret 2010/11 var det eller 15 procent som avlade två examina, s.k. dubbla examina, vilket vanligtvis innebär att studenterna ansöker om en generell examen, t.ex. kandidatexamen eller masterexamen, parallellt med en yrkesexamen, t.ex. en sjuksköterskeexamen eller en civilingenjörsexamen. 800 av de examinerade, eller drygt en procent, avlade tre examina under läsåret. Av samtliga examinerade läsåret 2010/11 var 65 procent kvinnor och 35 procent män. Medianåldern för de examinerade var 27 år. Såväl antalet utfärdade yrkesexamina som generella examina ökade det senaste läsåret. För generella examina, dvs. högskoleexamen, kandidatexamen, magisterexamen och masterexamen, innebär detta en fortsättning på den utveckling som gällt sedan 2007, dvs. en årlig ökning av antalet generella examina. För yrkesexamina innebär det att minskningen av antalet utfärdade yrkesexamina de två föregående åren byttes till en ökning. Den sedan 2007 nya kategorin konstnärliga examina ökade något till drygt 600 examina. Kandidatexamina och masterexamina ökar mest bland generella examina Över kandidatexamina utfärdades läsåret 2010/11 vilket innebär en ökning med nästan jämfört med föregående läsår. Hälften av ökningen gäller kandidatexamina med inriktning mot samhällsvetenskap, handel, juridik och administration. De senaste tio åren har antalet kandidatexamina fördubblats, från strax under läsåret 2001/02 till drygt läsåret 2010/11. Till viss del beror detta på att antalet dubbla examina har ökat. Två tredjedelar av alla kandidatexamina utfärdades till kvinnor läsåret 2010/11. Antal Masterexamen infördes i det svenska examenssystemet Antalet utfärdade masterexamina ökade med nästan 50 procent läsåret 2010/11 jämfört med föregående läsår, till cirka Hälften av alla masterexamina 2010/11 hade inriktning mot teknik och tillverkning och det var också masterexamina med denna inriktning som ökade mest det senaste läsåret, med cirka 800. Cirka av de utfärdade masterexamina var dubbla examina i den bemärkelsen att de utfärdades tillsammans med en yrkesexamen med samma inriktning. Av samtliga masterexamina 2010/11 utfärdades 59 procent till inresande studenter. Bland dessa utgör männen en majoritet, 61 procent. Av samtliga masterexamina utfärdades 42 procent till kvinnor, vilket innebär att masterexamen är den enda generella examen som utfärdas till färre kvinnor än män. Männen är i majoritet bland såväl inresande studenter som svenska studenter som avlägger masterexamen; dock är andelen män större bland inresande än bland svenska studenter. Dubbla examina allt vanligare Av samtliga personer som ansökte om och fick en kandidatexamen läsåret 2010/11 var det 27 procent som samtidigt ansökte om och fick en yrkesexamen med samma ämnesinriktning. Vanligast var detta för personer som avlagt kandidatexamen med inriktning mot hälso- och sjukvård samt social omsorg. Av alla personer som avlagt kandidatexamina med denna inriktning läsåret 2010/11 avlade 73 procent samtidigt en yrkesexamen med samma inriktning. Framför allt är det sjuksköterskeexamen som utfärdas samtidigt. Även för dem som avlagt en ettårig magisterexamen enligt 2007 års examensordning är hälso- och sjukvård samt social omsorg den vanligaste ämnesinriktningen beträffande dubbla examina, i kombination med specialistsjuksköterskeexamen och barnmorskeexamen. För dem som avlagt master- Antal Examina Yrkesexamina Examinerade Generella examina Konstnärliga examina 2001/ / / / / / / /11 Figur 8. Antalet utfärdade examina respektive examinerade individer läsåren 2001/ /11. Antalet utfärdade examina var fler än antalet examinerade individer läsåret 2010/11 vilket i stor utsträckning beror på dubbla examina. Den vanligaste kombinationen är att en generell examen utfärdas samtidigt med en yrkesexamen. Figur 9. Antalet utfärdade yrkesexamina, generella examina respektive konstnärliga examina läsåren 2001/ /11. Antalet generella examina fortsatte att öka läsåret 2010/11 och antalet yrkesexamina ökade för första gången sedan 2007/ UTBILDNING PÅ GRUNDNIVÅ OCH AVANCERAD NIVÅ

25 Generella examina 2009/ /11 Andel kvinnor % Ökning/ minskning antal % Högskoleexamen Kandidatexamen Magisterexamen (2007) Masterexamen Gamla magisterexamina Totalt Tabell 7. Antal utfärdade generella examina läsåret 2010/11 jämfört med läsåret 2009/10. Antalet masterexamina ökade med närmare 50 procent eller nästan examina det senaste läsåret. Antalsmässigt ökade kandidatexamina mest med närmare examina. examen är den vanligaste inriktningen teknik och tillverkning beträffande dubbla examina och då är det framför allt civilingenjörsexamen som utfärdas samtidigt. Det finns även andra varianter av dubbla examina. Efter kombinationen yrkesexamen generell examen med samma inriktning är den vanligaste kombinationen två olika generella examina med samma inriktning, t.ex. en kandidatexamen och en masterexamen. Det förekommer även att det utfärdas tre examina till samma individ vid samma tillfälle, t.ex. en yrkesexamen och två generella examina med samma inriktning. Lärarexamina ökade mest av yrkesexamina Bland yrkesexamina ökade lärarexamen mest mellan läsåren 2009/10 och 2010/11 med nästan examina. Det innebär att antalet lärarexamina ökade med 35 procent jämfört med läsåret innan, till närmare Sannolikt har kravet på lärarlegitimation, som förutsätter avlagd examen, haft en stor betydelse för denna kraftiga ökning. Detta krav ökar givetvis benägenheten att ansöka om examensbevis för avklarad utbildning eller tidigare avklarad utbildning (Läs mer i faktarutan Lärarutbildningen). Efter lärarexamen är de tre största yrkesexamina sjuksköterskeexamen, civilingenjörsexamen och socionomexamen. Alla dessa tre examina ökade mellan läsåren 2009/10 och 2010/11. Yrkesexamen 2009/ /11 Andel kvinnor % Ökning/ minskning antal % Lärarexamen Sjuksköterskeexamen Civilingenjörsexamen Socionomexamen Specialistsjuksköterskeexamen Högskoleingenjörsexamen Juristexamen Läkarexamen Sjukgymnastexamen Psykologexamen Tabell 9. Yrkesexamina med fler än 400 avlagda examina läsåret 2010/11 samt förändring jämfört med föregående läsår. Antalet lärarexamina ökade mest bland yrkesexamina läsåret 2010/11. I tabell 3 längst bak i denna rapport redovisas antalet avlagda examina generella, konstnärliga och yrkesexamina under de senaste fem läsåren. Högskoleingenjörsexamen kandidatexamen i teknik Antalet avlagda högskoleingenjörsexamina har minskat varje år, med ett undantag, sedan läsåret 2003/04. Sedan läsåret 2007/08 har i stället antalet kandidatexamina med inriktning mot teknik och tillverkning ökat. Läsåret 2010/11 utfärdades kandidatexamina med inriktning mot teknik och tillverkning varav drygt var sådana dubbla examina som har utfärdats samtidigt med en yrkesexamen med samma inriktning, i detta fall högskoleingenjörsexamen. Även om man exkluderar de kandidatexamina som är dubbla examina i denna bemärkelse, har antalet kandidatexamina med inriktning mot teknik och tillverkning ökat sedan 2007/08 samtidigt som antalet högskoleingenjörsexamina har minskat. Tillsammans var dessa två examina lika många läsåret 2010/11 som de var läsåret 2006/07. Examens inriktning Därav även yrkesex % Därav även yrkesex % Kandidatexamina Magisterexamina Masterexamina Därav även yrkesex % Alla Hälso- och sjukvård, social omsorg Teknik och tillverkning Pedagogik och lärarutbildning Lant- och skogsbruk, djursjukvård Tabell 8. Antal personer som avlagt kandidatexamen, magisterexamen (ettårig) och masterexamen läsåret 2010/11 samt andel av dessa som samtidigt har avlagt en yrkesexamen med samma inriktning. Alla inkluderar även de inriktningar som inte finns med i tabellen. De inriktningar som är vanligast för dubbla examina redovisas. Dubbla examina är vanligast inom området hälso- och sjukvård samt social omsorg. UTBILDNING PÅ GRUNDNIVÅ OCH AVANCERAD NIVÅ 23

26 35 procent av kvinnorna har en minst treårig examen vid 35 års ålder Andelen av en årskull som tagit en minst treårig examen senast vid 35 års ålder har ökat dramatiskt bland kvinnor födda i mitten av 1960-talet och framåt; från 12 till 35 procent. Ökningen bland männen har inte varit lika stor; från 11 till 21 procent. En annan skillnad mellan könen ligger i ökningstakten. Andelen av kvinnorna i varje årskull som tagit examen senast vid 25 års ålder var relativt konstant bland kvinnor födda , men ökade därefter snabbt från cirka 5 procent till cirka 12 procent för att sedan stanna på den nivån. Bland männen är andelen som tagit examen senast vid 25 års ålder densamma bland födda på 1980-talet som bland födda i slutet av 1940-talet, nämligen 5 procent. Andelen av en årskull, både män och kvinnor, som tagit en examen senast vid 35 års ålder var 28 procent i den senaste årskullen som blivit 35 år, dvs. de som är födda Det är dock främst de som avlägger examen mellan 25 och 30 års ålder som har ökat betydligt mer bland kvinnor än bland män. För kvinnorna gäller att cirka 5 procent av varje årskull födda under första halvan av 1960-talet avlade sin första examen när de var mellan 25 och 30 år. Motsvarande andel var cirka 20 procent bland årskullarna födda i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet, dvs. en ökning med 15 procentenheter. För männen gäller en ökning från cirka 6 procent till cirka 12 procent av respektive årskull under motsvarande tidsperiod. Sammantaget innebär utvecklingen att för den senaste årskullen kvinnor som blivit 35 år, dvs. de som är födda 1976, har 35 procent tagit en examen senast vid 35 år ålder. Samtidigt kan man notera att bland de kvinnor som blivit 40 år, dvs. födda 1971, har ytterligare närmare 5 procent tagit en examen mellan 35 och 40 års ålder. Antal /07 Kandidatexamina teknik, ej dubbelexamina 2007/ /09 Högskoleingenjörsexamina 2009/ /11 Figur 10. Antal högskoleingenjörsexamina samt kandidatexamina med inriktning mot teknik och tillverkning som inte är dubbla examina. Antalet kandidatexamina med inriktning mot teknik och tillverkning har ökat medan antalet högskoleingenjörsexamina har minskat under de senaste åren. För männen gäller att den senaste årskullen som blivit 35 år, dvs. de som är födda 1976, har 21 procent tagit en examen senast vid 35 år ålder. Bland de män som blivit 40 år, dvs. födda 1971, har ytterligare 1,5 procent tagit en examen mellan 35 och 40 års ålder. GENOMSTRÖMNING Studenternas prestationer i högskolan kan diskuteras i termer av genomströmning, något som ger intryck av en mätning av hur studenterna strömmar genom högskolan. För många studenter ser högskolestudierna också ut som ett tydligt flö- Procent 50 Examen senast vid 40 års ålder Procent 50 Examen senast vid 40 års ålder 40 Examen senast vid 35 års ålder Examen senast vid 30 års ålder 40 Examen senast vid 35 års ålder Examen senast vid 30 års ålder Examen senast vid 25 års ålder Examen senast vid 25 års ålder Figur 11. Andel av varje årskull kvinnor födda som har avlagt en minst treårig examen senast vid 25, 30, 35 respektive 40 års ålder. 35 procent av den årskull kvinnor som blev 35 år läsåret 2010/11 hade avlagt en minst treårig examen. Figur 12. Andel av varje årskull män födda som har avlagt en minst treårig examen senast vid 25, 30, 35 respektive 40 års ålder. 21 procent av de män som blev 35 år läsåret 2010/11 hade avlagt en minst treårig examen. 24 UTBILDNING PÅ GRUNDNIVÅ OCH AVANCERAD NIVÅ

27 de, som de strömmar genom. Dessa studenter börjar på en utbildning och de slutför denna utbildning utan några sidospår. Samtidigt finns det många studenter i högskolan som inte alls studerar på detta sätt. De kan till exempel börja på en fristående kurs för att därefter fortsätta på ett program, eller byta mellan olika program. De kan ta längre eller kortare studieuppehåll från studierna, och de kan komma tillbaka till högskolestudier efter att tidigare ha avslutat en högskoleutbildning. Kort sagt, studenternas studiemönster skiljer sig åt. Likaså skiljer sig deras avsikter med studierna. För vissa studenter är det viktigt att avlägga examen, för andra är det den förvärvade kunskapen som är viktig inte att prestera poäng. Detta gör att olika mått för genomströmning lämpar sig olika bra för att mäta studenternas resultat, beroende på studenternas studiemönster och avsikter med studierna. Hög examensfrekvens på utbildningar mot legitimationsyrken Examensfrekvensen är andelen av en nybörjarkull på ett program som avlagt examen. För att kunna göra en sådan mätning krävs alltså uppgift om nybörjartidpunkt på programmet. Uppföljningen av avlagd examen görs efter programmets nominella studietid plus tre år. Uppgifter om nybörjartidpunkt på generella program finns från tidigast 2007, vilket gör att det ännu är för tidigt att ta fram uppgifter om examensfrekvens för de generella programmen. Uppgifter om examensfrekvens finns däremot för yrkesexamensprogram. Högst är examensfrekvensen för studenter på yrkesexamensprogram som utbildar mot legitimationsyrken, dvs. yrken där det krävs att man har avlagt examen för att få legitimation och kunna arbeta inom det yrket. På läkarprogram var examensfrekvensen högst: 90 procent av nybörjarna avlade en läkarexamen. Också på barnmorske-, tandhygienist-, sjuksköterske- och tandläkarprogram var examensfrekvensen hög över 80 procent. Examensfrekvensen var lägst för studenter på högskoleingenjörsprogram, 33 procent av programnybörjarna hade avlagt en högskoleingenjörsexamen. Därtill hade 10 procent avlagt en annan examen, framför allt teknisk kandidatexamen. I gruppen utan examen hade 9 procent uppnått 180 högskolepoäng inom programmet, vilket motsvarar så många högskolepoäng som krävs för att ta ut en högskoleingenjörsexamen. 21 procent saknade färre än 30 programpoäng. I en enkätundersökning som Högskoleverket gjort till studenter som inte tagit ut högskoleingenjörsexamen, visade det sig att en viktig orsak till att studenter på högskoleingenjörsprogram avbröt sin utbildning var att de fick ett arbete som matchade utbildningen. (Läs mer i Högskoleverkets rapport Orsaker till studieavbrott, 2010:23 R.) Oavsett yrkesexamensprogram är det tydligt att kvinnor i större utsträckning än män avlägger examen. Detta gäller såväl för program med en majoritet av kvinnor som för program med en majoritet av män, se tabell 10. (Ytterligare Antal nybörjare Andel som avlagt sådan examen (procent) Skillnad Totalt Kvinnor Män kvinnor/män Läkarprogram Barnmorskeprogram Tandhygienistprogram Sjuksköterskeprogram Tandläkareprogram Psykologprogram Specialistsjuksköterskeprogram Psykoterapeutprogram Arbetsterapeutprogram Sjukgymnastprogram Socionomprogram Specialpedagogprogram Receptarieprogram Biomedicinsk analytikerprogram Apotekarprogram Lärarprogram Juristprogram Studie och yrkesvägledarprogram Civilingenjörsprogram Arkitektprogram Högskoleingenjörsprogram Tabell 10. Andelen av nybörjare på yrkesexamensprogram som avlagt examen på programmet t.o.m. 2009/10. Program med fler än 200 nybörjare per läsår redovisas. Uppföljningen är gjord efter programmets nominella studietid plus tre år. Antalet nybörjare och examensfrekvens avser senaste möjliga nybörjarkull, vilket skiljer sig mellan olika program (2001/ /06). För barnmorskeexamen och studie- och yrkesvägledarexamen är antalet män för litet för att beräkna examensfrekvensen. uppgifter finns i Universitet och högskolor. Genomströmning och resultat på grundnivå och avancerad nivå till och med 2009/10. Statistiska meddelanden UF 20 SM 1103, Högskoleverket och SCB.) Lägst prestationsgrad för fristående kurser på distans Den genomsnittliga prestationsgraden för all högskoleutbildning på grundnivå och avancerad nivå läsåret 2010/11 var 80 procent vilket är 3 procentenheter lägre än fem år tidigare, dvs. läsåret 2005/06. UTBILDNING PÅ GRUNDNIVÅ OCH AVANCERAD NIVÅ 25

28 Skillnaderna är stora mellan olika studieformer. Prestationsgraden är betydligt högre för program än för fristående kurser. Den genomsnittliga prestationsgraden för alla former av program, dvs. yrkesexamensprogram, generella program och konstnärliga program, var 88 procent läsåret 2010/11. Den högsta prestationsgraden finns inom konstnärliga program, 95 procent. Nästan lika hög prestationsgrad gäller för yrkesexamensprogram, nämligen 91 procent, medan prestationsgraden för generella program är betydligt lägre, 83 procent. Prestationsgraden för fristående kurser är 25 procentenheter lägre än för program, nämligen 63 procent. När man delar upp de fristående kurserna i kategorierna fristående kurser på campus respektive på distans, blir skillnaden mellan dessa kategorier 21 procentenheter. Prestationsgraden var 70 procent för fristående kurser på campus läsåret 2010/11 och 49 procent för fristående kurser på distans. Utvecklingen sedan 2005/06 visar att prestationsgraden för fristående kurser på distans sjönk mellan 2005/06 och 2008/09 med 9 procentenheter men har därefter ökat något. Minskningen sammanfaller med en kraftig ökning av antalet helårsstudenter på fristående kurser på distans. En liknande utveckling gäller prestationsgraden för generella program. Den har sjunkit med några procentenheter under samma period som antalet helårsstudenter på generella program har ökat (se avsnittet Utbildningens omfattning och inriktning). Såsom beskrivs i faktarutan Prestationsgrader blir en naturlig följd av en ökning av antalet helårsstudenter att prestationsgraden minskar. Kvinnornas prestationsgrader är högre än männens. Det gäller samtliga studieformer. Den största skillnaden mellan kvinnor och män finns inom generella program, där kvinnorna har 8 procentenheter högre prestationsgrad än männen. Prestationsgrader Ett grovt mått på genomströmning är måttet prestationsgrad. Prestationsgrad är en kvot mellan antalet helårsprestationer och antalet helårsstudenter under ett år. Det finns ingen individkoppling mellan helårsstudenter och helårsprestationer. Måttet bygger på en summering av samtliga avklarade poäng respektive registreringspoäng, omräknade i helårsekvivalenter. Det innebär att helårsprestationer ett år delvis omfattar avklarade poäng från studenter som varit registrerade under tidigare år. Denna eftersläpning innebär också att prestationsgraden, allt annat lika, minskar när antalet helårsstudenter ökar och att den ökar när antalet helårsstudenter minskar. En del av ökningen eller minskningen av antalet helårsprestationer, som är en naturlig effekt av ökningen respektive minskningen av antalet helårsstudenter, infaller nämligen inte samma år som förändringen av antalet helårsstudenter inträffar. Denna svaghet i måttet prestationsgrad är särskilt påtaglig när prestationsgraden beräknas per kalenderår. De avklarade poäng som infaller i januari, som i de flesta fall tillhör höstterminen året innan, registreras då på det nya kalenderåret. Av bl.a. detta skäl redovisar Högskoleverket numera prestationsgrader endast per läsår. En viss eftersläpning förekommer också vad gäller inrapporteringen av avklarade poäng från lärosätena till universitets- och högskoleregistret (som förs av Statistiska centralbyrån). Alla avklarade poäng under ett läsår finns inte med i inrapporteringen som görs efter läsårets slut utan kommer i stället med vid nästa års inrapportering. Det innebär att de prestationsgrader som redovisas för det senaste läsåret regelmässigt är något lägre än vad som kommer att redovisas för samma läsår ett år senare. Allt detta sammantaget innebär att de prestationsgrader som redovisas i denna årsrapport och i andra sammanhang måste tolkas med en viss försiktighet, särskilt när det gäller utvecklingen över tid. Procent 100 Yrkesexamsprogram Konstnärliga program Generella program 80 Fristående kurs campus Procent Kvinnor Män 60 Fristående kurs distans / / / / / /11 Figur 13. Prestationsgrader på konstnärliga program, yrkesexamensprogram, generella program, fristående kurser på campus respektive distans läsåren 2005/ /11. Sjunkande prestationsgrader kan noteras för de studieformer där antalet helårsstudenter har ökat betydligt, dvs. generella program och fristående kurser på distans. 0 Konstnärliga program Yrkesexamsprogram Generella program Fristående kurs campus Fristående kurs distans Figur 14. Prestationsgrader för kvinnor respektive män inom olika studieformer läsåret 2010/11. Kvinnorna har genomgående högre prestationsgrader än männen. Störst är skillnaden inom generella program. 26 UTBILDNING PÅ GRUNDNIVÅ OCH AVANCERAD NIVÅ

29 UTBILDNINGENS OMFATTNING OCH INRIKTNING I detta avsnitt redovisas utbildning på grundnivå och avancerad nivå, mätt i antalet helårsstudenter. Alla studenter är inte registrerade på heltid under hela året och därför är antalet helårsstudenter under ett läsår drygt 70 procent av antalet individer som varit registrerade någon gång under läsåret. Utvecklingen av antalet helårsstudenter totalt redovisas per kalenderår (budgetår) där 2011 är det senaste året medan övrig redovisning av helårsstudenter gäller läsår, där läsåret 2010/11 är det senaste året. I avsnittet Studenterna redovisades studentpopulationen, dvs. individerna. Minskat antal helårsstudenter 2011 Antalet helårsstudenter 2011 var vilket innebär en liten minskning, med 2 500, i förhållande till Minskningen beror till viss del på en anpassning till tillgängligt takbelopp för 2011 och i vissa fall till ett minskat takbelopp för Sett i ett längre perspektiv, de senaste 20 åren, har antalet helårsstudenter mer än fördubblats. I början av 1990-talet var antalet helårsstudenter och 2003 var antalet Åren minskade antalet helårsstudenter för att därefter återigen öka. Det hittills största antalet nåddes 2010 med helårsstudenter. Fördubblingen av antalet helårsstudenter från början av 1990-talet fram till 2003 är ett resultat av den så gott som årliga utbyggnaden av den högre utbildningen som skedde under denna period. Den minskning som inträffade efter 2004 var ett resultat av en svagare efterfrågan från studenternas sida. Den kraftiga ökningen av helårsstudenter 2009 och 2010 beror sannolikt på den djupa lågkonjunkturen och rekordmånga 19- och 20-åringar. Med anledningen av lågkonjunkturen ökades tillfälligt takbeloppen motsvarande platser under åren 2010 och Alla ämnesområden har ökat I det följande redovisas utvecklingen av antalet helårsstudenter per läsår. Eftersom minskningen av helårsstudenter mellan kalenderåren 2010 och 2011 inträffade på hösten 2011 har ingen minskning noterats för läsåret 2010/11 jämfört med läsåret 2009/10. Det betyder att antalet helårsstudenter har ökat varje läsår sedan 2007/08. Läsåret 2010/11 var antalet helårsstudenter fler än läsåret 2007/08. Ökningen var störst mellan läsåret 2008/09 och 2009/10. Ämnesområdet juridik och samhällsvetenskap är det största området med 43 procent av alla helårsstudenter läsåret 2010/11. Näst störst är området humaniora och teologi med 16 procent av alla helårsstudenter följt av teknikområdet med 14 procent och området naturvetenskap med 10 procent. Återstående ämnesområden står för totalt 17 procent av alla helårsstudenter. Fördelningen av helårsstudenter mellan områdena var i stort sett densamma läsåret 2007/08. Den årliga ökningen av helårsstudenter sedan 2007/08 har gällt samtliga ämnesområden. Det område som ökat mest i antalet helårsstudenter är juridik och samhällsvetenskap, som har ökat med totalt helårsstudenter, följt av det tekniska området som har ökat med helårsstudenter sedan läsåret 2007/08. Generella program fortsätter öka Antalet helårsstudenter som studerade på program ökade läsåret 2010/11. Det gäller såväl yrkesexamensprogram, generella program som konstnärliga program. Ökningen var störst på generella program, både antalsmässigt och procentuellt. Däremot minskade antalet helårsstudenter på fristående kurser. En uppdelning av helårsstudenterna på fristående kurser i de som studerade på campus respektive på distans visar att det enbart är campusstudenter som har minskat, medan helårsstudenter som studerar på distans har fortsatt att öka. Antal Övrigt område 3 % Medicin-odontologi 5 % Vård och omsorg 6 % Konstnärligt område 2 % Okänt 1 % Juridiksamhällsvetenskap 43 % Naturvetenskap 10 % Teknik 14 % 88/89 93/ Humaniora-teologi 16 % Figur 15. Antalet helårsstudenter 1988/ Antalet helårsstudenter 2011 var en minskning med jämfört med Figur 16. Fördelning av helårsstudenter mellan olika ämnesområden läsåret 2010/11. Området juridik och samhällsvetenskap är det största området följt av området humaniora och teologi. UTBILDNING PÅ GRUNDNIVÅ OCH AVANCERAD NIVÅ 27

30 Antal Antal Juridik-samhällsvetenskap Yrkesexamensprogram Fristående kurs campus Humaniora-teologi Naturvetenskap Teknik Vård-omsorg Generella program Fristående kurs distans Medicin-odontologi Konstnärliga program 2007/ / / / / / / / / / /11 Figur 17. Antal helårsstudenter per ämnesområde 2007/ /11. Området juridik och samhällsvetenskap har ökat mest vad gäller antal helårsstudenter med under perioden. I figuren ingår inte de minsta områdena övrigt område respektive konstnärligt område. Figur 18. Antalet helårsstudenter på yrkesexamensprogram, generella program, konstnärliga program samt på fristående kurser på campus respektive på distans läsåren 2004/ /11. Antalet helårsstudenter på fristående kurser på campus var större än antalet helårsstudenter på generella program före 2007/08. Därefter har det omvända gällt. Ökningen av antalet helårsstudenter på generella program inleddes läsåret 2007/08 vilket tyder på att studier till generella examina sker i programform i större omfattning efter examensreformen 2007 än före reformen. Minskningen av helårsstudenter på fristående kurser på campus har pågått under hela perioden 2004/ /11 med undantag för läsåret 2009/10. Helårsstudenter på fristående kurser på distans har däremot ökat varje år under samma period. Det innebär att totalt sett, trots minskningen av fristående kurser på campus, var antalet helårsstudenter på fristående kurser i stort sett detsamma läsåret 2010/11 som läsåret 2004/05. Sammantaget gäller att före 2007/08 var antalet helårsstudenter på fristående kurser på campus fler än antalet helårsstudenter på generella program. Från 2007/08 och därefter gäller det omvända. 14 procent av helårsstudenterna på fristående kurser och 22 procent av helårsstudenterna på generella program läsåret 2010/11 var inresande studenter. Större andel av kvinnorna än av männen finns på yrkesexamensprogram Bland kvinnorna är andelen helårsstudenter på yrkesexamensprogram 42 procent medan motsvarande andel bland männen är 37 procent. Bland männen är däremot andelen som finns på generella program större än bland kvinnorna 32 procent jämfört med 24 procent. Delvis beror detta på könsfördelningen bland de inresande studenterna, men även om man exkluderar dessa är det en större andel av männen än av kvinnorna som finns på generella program. Andelen helårsstudenter på fristående kurs på campus är lika stor bland kvinnor som bland män 21 procent. < Fristående kurs distans 12 % Konstnärliga program 1 % Fristående kurs distans 9 % Konstnärliga program 1 % Yrkesexamensprogram 42 % Yrkesexamensprogram 37 % Fristående kurs campus 21 % KVINNOR Fristående kurs campus 21 % MÄN Generella program 24 % Generella program 32 % Figur 19. Andelen helårsstudenter inom olika studieformer bland kvinnor respektive män läsåret 2010/11. En större andel av kvinnorna än av männen, mätt i helårsstudenter, finns på yrkesexamensprogram medan det omvända gäller för generella program. 28 UTBILDNING PÅ GRUNDNIVÅ OCH AVANCERAD NIVÅ

31 LÄRARUTBILDNINGEN Den nya lärarutbildningen som infördes höstterminen 2011 innebär att utbildningen leder till antingen förskollärarexamen, grundlärarexamen, ämneslärarexamen eller yrkeslärarexamen. Tidigare skedde utbildningen till lärare inom förskola, fritidshem, grundskola och gymnasieskola inom en sammanhållen utbildning. Tillstånd att utfärda fyra nya lärarexamina Höstterminen 2011 antogs de första studenterna till de fyra nya lärarutbildningarna. När nya examina införs prövar Högskoleverket samtliga lärosäten som vill erbjuda de berörda utbildningarna för tillstånd att utfärda dessa. Två omgångar av prövning genomfördes under läsåret 2010/11. Under de senaste tio åren har lärarutbildningen styrts av en examensordning som innebar att det fanns en enda lärarexamen med olika längd och olika inriktningar för tidigare respektive senare år. Utbildningen har fått en hel del kritik i två utvärderingar (Högskoleverkets rapporter Utvärdering av den nya lärarutbildningen vid svenska universitet och högskolor, 2005:17 R samt Uppföljande utvärdering av lärarutbildningen, 2008:8 R). Under 2010, dvs. innan de fyra nya lärarutbildningarna startade, anordnades lärarutbildning av 25 lärosäten av vilka tre är tydligt specialiserade (Gymnastik- och idrottshögskolan, Konstfack och Kungl. Musikhögskolan). Övriga lärosäten erbjöd samtliga inriktningar (åldersspann), ett antal specialiseringar samt ett flertal ämnen. Undantag var Högskolan i Borås som inte erbjöd inriktning mot gymnasieskolan samt Lunds universitet som endast utbildade musiklärare. Vid prövning för tillstånd att utfärda en examen prövas lärosätets förutsättningar för att studenterna ska kunna uppnå examensmålen enligt examensbeskrivningen i högskoleförordningen. För de fyra nya lärarexamina fick Högskoleverket i uppdrag från regeringen att genomföra prövning per examen, inriktning och ämne. Det innebar att för grundlärarexamen prövades förutsättningar för tre inriktningar: mot arbete i fritidshem, mot arbete i förskoleklass och årskurs 1 3 (F 3) samt mot arbete i årskurs 4 6. Tillståndet för ämneslärarexamen prövades för två inriktningar: arbete i grundskolans årskurs 7 9 samt arbete i gymnasieskolan. I bägge fall gjordes prövningen på ämnesnivå. Ämnen och möjliga ämneskombinationer fanns angivna i en särskild bilaga till högskoleförordningen. Tillstånd söktes av samtliga 25 lärosäten som tidigare har utbildat lärare samt av fyra nya (Chalmers tekniska högskola, Dans- och cirkushögskolan, Kungl. Tekniska högskolan samt Stockholms Musikpedagogiska Institut). Resultatet efter två prövningsomgångar för examen och inriktning redovisas nedan. Sammanfattningsvis har antalet lärosäten som erbjuder lärarutbildning för arbete i förskola samt i förskoleklass och årskurs 1 3 minskat med två jämfört med år 2010, för arbete i årskurs 4 6 med tre. När det gäller utbildning av lärare för arbete i fritidshem saknas uppgift för 2010 men troligen erbjöds den minst av fyra fler (dvs. de som har fått avslag) än de som nu har tillstånd. Yrkeslärarexamen har inte funnits sedan Med tanke på behovet av behöriga lärare inom fritidsverksamheten samt för de praktiskt inriktade gymnasieprogrammen och de förestående pensionsavgångarna är troligen antalet lärosäten som nu erbjuder utbildning för dessa lärarkategorier alltför litet. Ur behovssynpunkt kan även utbudet av några ämnen för både grundskolans årskurs 7 9 och gymnasieskolan behöva lyftas fram. Antalet lärosäten som erbjuder ämneslärarutbildning inom bristämnena matematik och naturvetenskap är betydligt lägre än antalet som erbjuder ämnena svenska, engelska och samhällsvetenskapliga ämnen där behovet inte är lika stort (tabell 11). Bland de sju lärosäten som erbjuder teknik för gymnasieskolan finns numera Chalmers tekniska högskola och Kungl. Tekniska högskolan. Ämnet modersmål erbjuds endast vid ett lärosäte (arabiska och turkiska), och de nationella minoritetsspråken saknas helt. Examen/inriktning Antal sökande lärosäten Antal lärosäten som erhållit tillstånd Förskollärarexamen Grundlärarexamen, fritidshem Grundlärarexamen, F Grundlärarexamen, Ämneslärarexamen, matematik fysik kemi biologi teknik 13 7 svenska engelska historia samhällskunskap slöjd 4 4 idrott 12 7 Ämneslärarexamen, gymnasiet matematik fysik kemi biologi 12 8 teknik 10 7 svenska engelska historia samhällskunskap idrott 11 6 Yrkeslärarexamen Tabell 11. Ansökningar och erhållna tillstånd för de fyra nya lärarexamina, inklusive inriktningar samt ett urval av ämnen i ämneslärarexamen, läsåret 2011/12. Några obligatoriska skolämnen kan ytterligare behöva lyftas fram ur behovssynpunkt, nämligen slöjd och idrott som nu endast erbjuds av ett fåtal lärosäten. Gymnasieskolan har emellertid fått ett nytt ämne, dans, som erbjuds av två lärosäten. Skälet till avslag på de flesta ansökningar om tillstånd för ämneslärarexamen var brister i ämnesdidaktik, ett område som lyftes fram särskilt i de nya examensbeskrivningarna. Högskoleverket genomför för närvarande nya prövningar av ansökningar om tillstånd att utfärda ämneslärarexamen i ämnen lärosäten inte sökt eller fått avslag för i en tidigare prövning. När beslut har fattats kan bilden komma att förändras. Färre nybörjare höstterminen 2011 Läsåret 2009/10 bröts en trend av minskade nybörjartal till lärarutbildning som pågått i fem år (figur 20). En stor minskning har emellertid skett i nybörjartalen för höstterminen 2011 jämfört med hösten Lärarutbildningen utmärker sig som en av de stora utbildningarna som tappat flest nybörjare höstterminen Antalet nybörjare på lärarutbildningen var då 8 311, vilket innebär en minskning med 15 procent jämfört med höstterminen 2010 då antalet nybörjare var UTBILDNING PÅ GRUNDNIVÅ OCH AVANCERAD NIVÅ 29

32 Antal / / / /11 Figur 20. Nybörjare på lärarexamensprogram läsåren 2001/02 till 2010/11. En stor minskning har skett i nybörjartalen höstterminen 2011, vilket inte framgår av figuren. Program/inriktning Antal nybörjare Förskollärarexamen Grundlärarexamen fritidshem 463 F Ämneslärarexamen gymnasieskolan Yrkeslärarexamen 419 Lärarexamen Samtliga lärarprogram Tabell 12. Nybörjare på lärarutbildningsprogram höstterminen De studenter som är nybörjare på (den gamla) lärarexamen höstterminen 2011 består till största delen av deltagare i de särskilda satsningarna VAL (vidareutbildning av lärare) och ULV (utländska lärares vidareutbildning). Det finns även en del registreringar på gamla program. Inriktning på lärarexamensprogrammet Antal nybörjare Fritidshem 364 Förskola/förskoleklass Förskola/förskoleklass, fritidshem 374 Förskola/förskoleklass, fritidshem och grundskolans tidiga år Förskola/förskoleklass, grundskolans tidiga år Grundskolans tidigare år 808 Grundskolans senare år 198 Grundskolans senare år och gymnasieskola Gymnasieskola 721 Övriga kombinationer 929 Totalt Tabell 13. Nybörjare på lärarexamensprogram höstterminen Antalet nybörjare på inriktningarna mot grundskolans senare år och gymnasieskola summerar till 3 515, vilket kan jämföras med nybörjare på program mot ämneslärarexamen höstterminen I kategorin övriga kombinationer ingår även de öppna ingångarna. Nybörjare ht 2010 Nybörjare ht 2011 Förändring Män % Kvinnor % Totalt % Andel män 27 % 28 % Tabell 14. Nybörjare på lärarutbildning höstterminen 2010 respektive höstterminen 2011 samt förändring. Innan förändringen av lärarutbildningen till fyra olika examina definierade lärosätena själva gränserna mellan grundskolans tidigare och senare år, och de kunde fritt kombinera olika inriktningar. Det fanns också så kallade öppna ingångar där studenterna valde inriktning först efter en tids studier. Den nya indelningen från och med höstterminen 2011 innebär en större tydlighet i nybörjarnas inriktningsval. Samtidigt är det svårt att per inriktning göra jämförelser med föregående år då det tidigare som framgår av tabell 13 fanns många olika kombinationer att välja på. Jämförelsen mellan höstterminen 2010 och 2011 visar att den 15-procentiga minskningen som innebär färre nybörjare till största delen har skett på ämneslärarsidan. Minskningen av antalet nybörjare på lärarutbildningen är större för kvinnor än för män. Bland nybörjarna höstterminen 2011 var det jämfört med året innan 17 procent färre kvinnor och 10 procent färre män. Detta innebär en marginell ökning av andelen män bland nybörjarna med 1 procentenhet. Eftersom män är vanligast på ämneslärarutbildning innebär denna minskning av antalet kvinnor en förstärkning av männens koncentration på program mot ämneslärare. Stor brist på yrkeslärare Prognoserna om lärarbehoven framöver signalerar brist på lärare inom vissa delar av skolan, i synnerhet förskollärare och yrkeslärare. Enligt SCB:s Trender och prognoser 2011 är yrkeslärare den lärargrupp inom vilken det på några års sikt kommer att bli störst brist, och det finns därför anledning att särskilt uppmärksamma denna grupp. Obalansen mellan tillgång och efterfrågan kommer att växa om dagens utveckling fortsätter, främst beroende på stora pensionsavgångar som inte täcks upp av ett lika stort antal examinerade. Antalet examinerade yrkeslärare läsåret 2010/11 var endast 466. Det går inte att utläsa någon förändring av situationen i nybörjartalen för höstterminen Behöriga till yrkeslärarutbildning i den nya lärarutbildningen är de som har kvalificerade och relevanta yrkeskunskaper, förvärvade genom yrkeserfarenhet eller högskoleutbildning och annan eftergymnasial utbildning. Trots denna bredd i behörighetskraven var antalet nybörjare på utbildning mot yrkeslärare bara 419 i hela landet, plus några hundra som läser till yrkeslärare inom de särskilda satsningarna för vidareutbildning av lärare (VAL) och utländska lärares vidareutbildning (ULV). Per separat yrkesämne är antalet nybörjare och examinerade så litet att det inte är meningsfullt att redovisa. Nybörjarna på yrkeslärarutbildning kommer inte på långa vägar att räcka till för behoven av lärare inom den nya gymnasieskolans 12 yrkesprogram, där det finns sammanlagt 190 olika yrkesämnen. Dessutom är det enligt uppgifter från lärosätena en stor andel som hoppar av från yrkeslärarutbildningarna. En avgörande orsak sägs vara att det är svårt för yrkeslärarstudenterna att kombinera studier med yrkesverksamhet. Det rör sig om en grupp studenter som är väsentligt äldre än de flesta andra studenter, och som därför ofta har familj. Sammanfattningsvis kan konstateras att såväl nybörjarsiffrorna som uppgifterna om examinerade är i linje med den påtalade växande bristen på yrkeslärare. 30 UTBILDNING PÅ GRUNDNIVÅ OCH AVANCERAD NIVÅ

33 Ökning av antalet examinerade Kravet på lärarlegitimation för att arbeta som lärare och förskollärare har skjutits till den 1 december Från och med detta datum är det endast, med vissa undantag, legitimerade lärare och förskollärare som är behöriga för en viss undervisning som får bedriva den undervisningen. Vidare kommer som huvudregel endast den som har legitimation att få anställas som lärare och förskollärare, och fullt ut få ansvara för undervisningen och betygsättningen. Grundregeln för att kunna ansöka om legitimation är att man har en lärar- eller förskollärarexamen. Man ska dessutom ha arbetat som lärare alternativt förskollärare i minst ett läsår på heltid eller motsvarande. Legitimationskravet innebär sannolikt att en större andel än tidigare tar ut sin lärarexamen efter avslutad utbildning. Dessutom innebär det att många som har en redan avklarad lärarutbildning och en anställning som lärare, men inte har tagit ut sin examen, tar ut denna. Dessa har tidigare inte haft lika stark anledning att ansöka om sitt examensbevis. Det är troligen huvudsakligen det kommande legitimationskravet som också avspeglas i examensstatistiken för läsåret 2010/11. Antalet lärarexamina detta läsår var en ökning med 35 procent från föregående läsår (se även avsnittet Examina). Av dessa examina har 2 352, lite drygt en femtedel, tagits av män. Nära fyra av fem lärarexamina har tagits av kvinnor. Den största ökningen läsåret 2010/11 har skett beträffande lärarexamen med inriktning mot tidigare år där kvinnorna är i majoritet, vilket har inneburit en svag förstärkning av kvinnornas dominans inom dessa inriktningar. Ökningen har emellertid inte inneburit några större skillnader i fördelningen av lärarexamina mellan kvinnor och män jämfört med föregående läsår. En övervägande majoritet av männen, 74 procent, har tagit examen med inriktning mot grundskolans senare år och/eller gymnasieskolan. 33 procent av kvinnorna har examen med denna inriktning. Majoriteten av kvinnorna, 63 procent, har tagit examen med inriktning mot förskola, fritidshem och/eller grundskolans tidigare år. Motsvarande andel för männen är 24 procent. Förskollärarexamen Grundlärarexamen Ämneslärarexamen Yrkeslärarexamen Lärarexamen (gamla) Dans- och cirkushögskolan Gymnastik- och idrottshögskolan Göteborgs universitet Högskolan Dalarna Högskolan i Borås Högskolan i Gävle Högskolan i Halmstad Högskolan i Jönköping Högskolan i Skövde Högskolan Kristianstad Högskolan Väst Karlstads universitet Konstfack Kungl. Musikhögskolan i Stockholm Linköpings universitet Linnéuniversitetet Luleå tekniska universitet Lunds universitet Malmö högskola Mittuniversitetet Mälardalens högskola Stockholms universitet Södertörns högskola Umeå universitet Uppsala universitet Örebro universitet Riket, totalt Tabell 15. Nybörjare på lärarutbildning per lärosäte och examensinriktning höstterminen Nybörjare på (den gamla) lärarexamen ht 2011 består till största delen av deltagare i VAL och ULV (621 studenter). Det finns även en del registreringar på gamla lärarprogram. Totalt UTBILDNING PÅ GRUNDNIVÅ OCH AVANCERAD NIVÅ 31

34

35 Utbildning på forskarnivå Andelen doktorander som studerar på forskarnivå på de nya universiteten och högskolorna med examenstillstånd inom ett område har ökat Utbildningen på forskarnivå är dock fortfarande koncentrerad till de största universiteten. Under 2011 har doktorandernas försörjningsförhållanden förbättrats och fler har fått en doktorandanställning. UTBILDNING PÅ FORSKARNIVÅ 33

36 Antalet personer som bedrev studier på forskarnivå i Sverige uppgick 2011 till och det var något fler än föregående år. Antalet nybörjare var cirka vilket var oförändrat jämfört med föregående år. För både nybörjare och doktorander sker det en efterrapportering av antalsuppgifterna. För att det ska vara möjligt att avgöra om antalet nybörjare på forskarnivå respektive det totala antalet doktorander har ökat eller minskat har vi gjort en prognos. Prognosuppgifterna används bara i vissa delar av avsnittet och då anges det. År 2010 innebar det att antalet nybörjare ökade med 5 procent och antalet doktorander ökade med 3 procent efter efterregistreringen. För 2011 har vi utgått från att efterrapporteringen kommer att ligga på samma nivå och redovisar antalet nybörjare och doktorander med den estimerade efterrapporteringen inkluderad. I figur 21 framgår antalet nybörjare och doktorander 2011 enligt den prognos vi gjort baserad på erfarenhet sedan tidigare. Under 2011 avlades knappt doktorsexamina vilket var oförändrat sedan förgående år medan antalet licentiatexamina ökade betydligt och uppgick till nästan 900. Det totala antalet doktorander ett år påverkas av flera orsaker, bl.a. hur många nybörjare det var några år tidigare. Nedgången av antalet nybörjare 2004 och 2005 var en orsak till att antalet som studerade på forskarnivå i slutet av 2000-talet minskade (se blå staplar i figur 21 där antalet doktorander redovisas på höger axel). Utbildningen på forskarnivå är i stor utsträckning koncentrerad till ett fåtal lärosäten fanns cirka två tredjedelar av alla doktorander vid sex av de största universiteten, Lunds universitet, Karolinska institutet, Kungl. Tekniska högskolan, Uppsala universitet, Göteborgs universitet och Stockholms universitet. Dessa lärosäten samt Linköpings universitet, Chalmers tekniska högskola och Umeå universitet hade minst doktorander vardera under Även fördelningen av antalet nybörjare och antalet avlagda examina följer samma mönster som fördelningen av doktorander. För fler uppgifter om nybörjare, doktorander och examina, se tabell 4 längst bak i rapporten. Antal Examenstillstånd på forskarnivå Universiteten har generellt tillstånd att utfärda generella examina på forskarnivå. Från 1 januari 2010 kan alla högskolor ansöka om att få tillstånd att utfärda examina på forskarnivå. Examenstillståndet söks inom ett område och ansökan prövas och beslutas av Högskoleverket. Ett område kan rymma ett eller flera forskarutbildningsämnen och är normalt sett smalare och mer tydligt avgränsat än vad det tidigare avgränsningsområdet vetenskapsområde var. Under 2010 beviljades åtta lärosäten tillstånd att utfärda examina på forskarnivå inom sammanlagt 15 områden och under 2011 var det fyra lärosäten som beviljades examenstillstånd på forskarnivå inom sju områden. De statliga högskolorna som hade vetenskapsområde fick i en anmälan till Högskoleverket precisera inom vilka områden deras examenstillstånd skulle gälla. Konstnärlig licentiatexamen och doktorsexamen infördes som egna examina den 1 januari För denna examen gäller att såväl universitet som högskolor måste ansöka om examenstillstånd Doktorander Nybörjare Doktorsexamina Licentiatexamina Figur 21. Nybörjare, doktorander och examina på forskarnivå Antalet nybörjare minskade mellan åren 2004 och 2005 från nästan år 2003 till knappt år Det var en orsak till att doktoranderna minskade med från år 2005 till 2009, se blå staplar i diagrammet där antalet doktorander redovisas på höger axel. NYBÖRJARE Under 2011 påbörjade drygt doktorander en utbildning på forskarnivå och ungefär hälften av dessa var kvinnor, 48 procent. De senaste tio åren har andelen män och kvinnor i stort sett varit densamma, men jämför man antalet kvinnliga och manliga nybörjare under en längre period har dock andelen kvinnor ökat betydligt. År 1990 var de manliga nybörjarna nästan dubbelt så många som kvinnorna. Exkluderas de utländska nybörjarna uppgick andelen kvinnor 2011 till 52 procent av doktorandnybörjarna. Antalet rapporterade nybörjare 2011 uppgick enligt aktuella uppgifter till drygt 3 400, men varje år sker en viss efterrapportering av antalet doktorandnybörjare. Efterrapporteringen var 5 procent 2010, och för 2011 har vi utgått från att den kommer att ligga på samma nivå, dvs. 5 procent. Därmed skulle antalet nybörjare inklusive efterrapporteringen vara, Sett i ett längre perspektiv var antalet nybörjare i forskarutbildning 48 procent högre 2011 än 1990, men variationerna under perioden har varit stora (figur 22). Åren registrerades det högsta antalet nybörjare minskade antalet nybörjare kraftigt och minskningen fortsatte Därefter låg nybörjarantalet kvar på samma nivå ett par år ökade antalet nybörjare igen och denna utveckling har fortsatt, förutom det senaste året som förefaller att vara en stagnation i antalet nybörjare. På de nya utbildningarna mot konstnärlig licentiatexamen och doktorsexamen fanns det sex doktorandnybörjare UTBILDNING PÅ FORSKARNIVÅ

37 Standard för svensk indelning av forskningsämnen 2011 En förändring i statistiken över utbildning på forskarnivå 2011 är att en ny standard för indelning av forskningsämnen har införts, Standard för svensk indelning av forskningsämnen 2011 (reg.nr ), som finns på Högskoleverkets webbplats Från 2011 samlas uppgifter om nybörjare, doktorander och examinerade in efter forskningsämnen enligt den nya standarden. Statistikuppgifter avseende utbildning på forskarnivå för åren redovisas även här efter den nya standarden då forskningsämnen enligt den gamla indelningen har översatts till ett forskningsämne i den nya standarden. Det har skett med hjälp av en översättningsnyckel, Generell översättningsnyckel mellan den nationella förteckningen före 2011 och standarden för indelning av forskningsämnen från 2011(reg.nr ), som finns på Högskoleverkets webbplats. Uppgifter om de översatta forskningsämnena finns från och med Figurerna som innehåller redovisningar av forskningsämne finns därför från I denna rapport redovisas statistikuppgifterna fördelade på forskningsämnen på den grövsta nivån, forskningsämnesområden. Det finns sex forskningsämnesområden (i fortsättningen benämnda ämnesområden) och dessa är naturvetenskap, teknik, medicin och hälsovetenskap, lantbruksvetenskap, samhällsvetenskap och humaniora. Mer finfördelade uppgifter redovisas i Universitet och högskolor. Doktorander och examina på forskarnivå 2011, Statistiskt meddelande UF 21 SM 1201, Högskoleverket och SCB samt i Högskoleverkets NU-statistikdatabas. Enligt den nya standarden för indelning av forskningsämnen ingår numera informationsvetenskap och matematik i ämnesområdet naturvetenskap vilket det inte gjorde tidigare och det är en orsak till att antalet nybörjare inom naturvetenskap är högre än tidigare års redovisningar enligt den gamla indelningen. Antal Totalt Män Kvinnor Figur 22. Nybörjare på utbildning på forskarnivå personer började en forskarutbildning under Efterrapportering av antalsuppgifterna sker varje år och här är antalet nybörjare redovisade när efterrapporteringen är inkluderad. Antal Medicin och hälsovetenskap Naturvetenskap Teknik 600 När uppgifter om totalt antal doktorandnybörjare redovisas i denna rapport ingår de konstnärliga doktorandnybörjarna. Medianåldern bland samtliga doktorandnybörjare låg 2011 på 29 år och den har legat på samma nivå sedan Nybörjarnas ålder varierade mellan de olika ämnesområdena och var lägst för de nyantagna doktoranderna inom naturvetenskap och teknik, 27 år. Den högsta medianåldern hade nybörjarna inom medicin och hälsovetenskap med sina 32 år. Inom lantbruksvetenskap respektive humaniora var medianåldern för doktorandnybörjarna 31 år och under de senaste åren har medianåldern sjunkit något för nybörjarna inom humaniora. Medianåldern för doktorandnybörjarna inom samhällsvetenskap var 29 år. För ytterligare uppgifter se Universitet och högskolor. Doktorander och examina på forskarnivå 2011, Statistiskt meddelande UF 21 SM 1201, Högskoleverket och SCB (publiceras i juni 2012) Humaniora Lantbruksvetenskap Samhällsvetenskap Figur 23. Nybörjare fördelade på olika forskningsämnesområden En tredjedel av doktorandnybörjarna 2011 påbörjade en forskarutbildning inom medicin och hälsovetenskap. Uppgifterna om antalet nybörjare per ämnesområde är inte justerade för efterrapporteringen. När efterrapporteringen gjorts kommer antalet nybörjare troligtvis öka för samtliga ämnesområden. Flest nybörjare inom medicin och hälsovetenskap Nybörjarna inom medicin och hälsovetenskap utgjorde en tredjedel av alla doktorandnybörjarna under Inom naturvetenskap och teknik fanns ytterligare drygt 40 procent av doktorandnybörjarna, ungefär jämnt fördelat mellan de två ämnesområdena. Antalet nybörjare inom teknik har minskat mellan 2010 och 2011, men uppgifterna om nybörjare fördelade per forskningsämnesområde är inte justerade för efterrapporteringen. Det är därför svårt att uttala sig om nedgången inom teknik innan efterrapporteringen skett. Inom samhällsvetenskap fanns relativt stor andel doktorandnybörjare, 17 procent, medan andelen nybörjare var mindre inom humaniora respektive lantbruksvetenskap Jämn könsfördelning bland nybörjarna Andelen kvinnor bland doktorandnybörjarna var 48 procent Minst andel kvinnor var det inom teknik, 29 procent. Uppgifterna om nybörjare fördelade per forskningsämnesområde är dock inte justerade för efterrapporteringen som UTBILDNING PÅ FORSKARNIVÅ 35

38 Forskningsämnesområde Antal nybörjare 1999 Andel kvinnor (%) Andel män (%) Antal nybörjare 2011 Andel kvinnor (%) Andel män (%) Naturvetenskap Teknik Medicin och hälsovetenskap Lantbruksvetenskap Samhällsvetenskap Humaniora Totalt Tabell 16. Antalet nybörjare inom de olika forskningsämnesområdena 1999 och 2011 samt andelen kvinnor och män, antalsuppgifter innan efterrapporteringen har skett. Andelen kvinnor har ökat från 1999 till 2011 och var lägst inom teknik både 1999 och tidigare uppgifter om nybörjare i avsnittet är. Inom naturvetenskap var det färre kvinnor än män som började studera på forskarnivå, andelen kvinnor var 40 procent. Däremot var det fler kvinnor än män bland nybörjarna inom de övriga ämnesområdena. Andelen var störst inom lantbruksvetenskap samt medicin och hälsovetenskap där kvinnorna utgjorde 60 respektive 59 procent. Även inom samhällsvetenskap och humaniora var det fler kvinnliga nybörjare, 55 procent respektive 52 procent. Under perioden har anden kvinnor ökat inom alla ämnesområden och har under alla dessa år varit lägst inom teknik. Antal Naturv. Teknik Medicin och hälsov. Samhällsv. Lantbruksv. Svenska män Svenska kvinnor Utländska män Utländska kvinnor Humaniora Figur 24. Antal utländska och svenska nybörjare inom de olika forskningsämnesområdena 2011, fördelat på kön. Det var flest utländska nybörjarna inom områdena naturvetenskap och teknik Utländska nybörjare Det fanns utländska nybörjare bland de drygt nybörjarna på forskarnivå Andelen utländska nybörjare i utbildning på forskarnivå har ökat de senaste åren och 2011 var andelen den högsta någonsin, 37 procent och 2010 var andelen 34 procent. Med utländsk doktorand menas en utrikes född person som kommit till Sverige i syfte att gå en utbildning på forskarnivå. Uppgifter om utländska doktorandnybörjare finns sedan Då var andelen 16 procent och sedan dess har såväl antalet som andelen ökat kontinuerligt. De utländska doktorandnybörjarna berörs inte av avgiftsreformen som innebär att inresande studenter på grundnivå och avancerad nivå som kommer från länder utanför EU/ EES och Schweiz måste betala studieavgift, se kapitlet Internationell mobilitet. Minskningen av utländska studenter på avancerad nivå kan dock komma att påverka antalet utländska doktorander inom en nära framtid eftersom en av rekryteringsvägarna för utländska doktorander går via den avancerade nivån i högskolan. De utländska doktorandnybörjarna kom främst från Asien och EU, närmare 80 procent kom från dessa regioner. Hälften kom från Asien och nästan en tredjedel från EU. Det land som flest utländska doktorandnybörjare kom från var Kina. De utländska doktorandnybörjarna valde i störst utsträckning att studera inom forskningsämnesområdena teknik och Högskola Antal nybörjare totalt Antal utländska nybörjare Andel utländska nybörjare Kungl. Tekniska högskolan % Blekinge tekniska högskola % Högskolan i Borås % Luleå tekniska universitet % Chalmers tekniska högskola % Mittuniversitetet % Sveriges lantbruksuniversitet % Södertörns högskola % Stockholms universitet % Karolinska institutet % Uppsala universitet % Linnéuniversitetet % Lunds universitet % Linköpings universitet % Karlstads universitet % Umeå universitet % Örebro universitet % Göteborgs universitet % Tabell 17. Antal och andel utländska doktorandnybörjare fördelat på de lärosäten som hade fler än tio utländska nybörjare Flest utländska doktorander fanns vid Kungl. Tekniska högskolan Tabellen är sorterad efter högst andel utländska nybörjare. 36 UTBILDNING PÅ FORSKARNIVÅ

39 naturvetenskap 2011, då drygt 60 procent påbörjade en forskarutbildning inom dessa områden. De svenska doktorandnybörjarna valde däremot att främst studera inom de övriga områdena. De svenska nybörjarna påbörjade forskarstudier i störst utsträckning inom medicin och hälsovetenskap, följt av samhällsvetenskap (figur 24). Jämförs könsfördelningen mellan de svenska och utländska doktorandnybörjarna visar det sig att bland de svenska var 52 procent kvinnor och bland de utländska nybörjarna var 40 procent kvinnor Andelen kvinnor bland de utländska doktorandnybörjarna har under hela perioden legat närmare 40 procent med något undantag. Det var fler män än kvinnor som påbörjade en utbildning på forskarnivå inom teknik och naturvetenskap och det gäller både utländska och svenska nybörjare 2011 (figur 24). Bland de utländska nybörjarna var könsfördelningen i stort sett jämn inom medicin och hälsovetenskap, lantbruksvetenskap och samhällsvetenskap. Däremot dominerade kvinnorna bland de utländska nybörjarna inom humaniora. Andelen utländska nybörjare varierar mellan de olika lärosätena. De lärosäten som har mer än tio utländska nybörjare presenteras i tabell 17. Det var främst lärosäten med forskarutbildning inom teknik som hade de högsta andelarna utländska nybörjare Kungl. Tekniska högskolan var ett av de lärosäten där de utländska nybörjarna dominerade och var dessutom det lärosäte som hade högst antal utländska nybörjare på utbildningen på forskarnivå Blekinge tekniska högskola, Luleå tekniska universitet och Chalmers tekniska högskola är ytterligare exempel på lärosäten med forskarutbildning inom teknik och som hade hög andel utländska doktorandnybörjare Doktorandnybörjare med utländsk bakgrund Totalt bland doktorandnybörjarna 2011 tillhörde 63 procent den svenska befolkningen, medan 37 procent var utländska doktorandnybörjare enligt beskrivningen ovan. Bland doktorandnybörjarna som tillhörde den svenska befolkningen hade 18 procent utländsk bakgrund. Med utländsk bakgrund menas de som är födda utomlands och har invandrat till Sverige sedan mer än två år eller de som är födda i Sverige och har två utrikes födda föräldrar. Störst andel nybörjare med utländsk bakgrund fanns inom medicin och hälsovetenskap där de utgjorde 23 procent av doktorandnybörjarna Minst andel utgjorde de inom lantbruksvetenskap med 8 procent. Se vidare i Utländsk bakgrund för studerande i grundutbildning och utbildning på forskarnivå, Statistiska meddelanden UF 19 SM 1201, Högskoleverket och SCB. Doktorandnybörjare har högutbildade föräldrar Den överrepresentation av studenter med högutbildade föräldrar och underrepresentationen av studenter med lågutbildade föräldrar som finns bland studenter på grundnivå och avancerad nivå gäller även för doktoranderna på forskarnivå. Exempelvis hade 55 procent av doktorandnybörjarna som var under 35 år läsåret 2008/09 högutbildade föräldrar medan andelen med högutbildade föräldrar i den svenska befolkningen (åldrarna år) endast var 23 procent. Med högutbildade föräldrar avses här att minst en av föräldrarna hade avslutat en eftergymnasial utbildning om tre år eller mer. Uppgifterna om föräldrarnas utbildningsnivå för doktorandnybörjarna gäller endast för de svenska doktorandnybörjarna, för de utländska finns inte dessa uppgifter. En intressant fråga är att jämföra om andelen med högutbildade föräldrar är ungefär densamma bland doktorander som bland studenter med annan högskoleutbildning. Om man ser till dem som var högskolenybörjare på grundutbildning, numera grundnivå och avancerad nivå, läsåret 2003/04 och som alltså på ett ungefär kunde komma i fråga för att påbörja forskarstudier läsåret 2008/09, var det 33 procent som hade föräldrar med hög utbildning. Eftersom det bland doktorandnybörjarna var 55 procent som hade högutbildade föräldrar verkar det således som om det sker en social snedrekrytering, utifrån föräldrarnas utbildningsnivå, i steget från den avancerade nivån till forskarnivån. Det är dock viktigt att komma ihåg att olika högskoleutbildningar i olika grad förbereder för vidare forskarstudier. En bidragande orsak till att andelen med högutbildade föräldrar är större i forskarutbildningen än i annan högskoleutbildning är att studenter med högutbildade föräldrar oftare än andra studerar på långa högskoleutbildningar som förbereder för och ger behörighet till forskarstudier. Se vidare i Högskolenybörjare 2009/10 och doktorandnybörjare 2008/09 efter föräldrarnas utbildningsnivå, Statistiska meddelanden UF 20 SM 1003, Högskoleverket och SCB. Övergång till utbildning på forskarnivå Övergången till utbildning på forskarnivå har studerats för de som är examinerade från grundutbildningen 2002/ /07, dvs. innan nuvarande examensordning infördes. Det är denna grupp som redovisas i det här avsnittet. De doktorander som inte har tagit ut en examen från grundutbildning eller avancerad nivå även om de har motsvarande antal högskolepoäng, är alltså inte med i redovisningen. Det innebär en underskattning av övergången. Under perioden 2002/ /07 examinerades sammanlagt cirka studenter från grundutbildningen. Av dem hade , eller fem procent, börjat en utbildning på forskarnivå fram till utgången av läsåret 2010/11. Övergången till utbildning på forskarnivå är störst bland studenter med en examen med inriktning naturvetenskap, matematik och data, 18 procent. Inom området undervisning var övergången till utbildning på forskarnivå betydligt lägre. Skillnaderna i övergång förklaras till stor del av karaktären på de olika grundutbildningarna. Vissa utbildningar, exempelvis inom undervisning, förbereder på ett tydligt sätt för ett yrkesliv utanför högskolan. Andra utbildningar har en tydligare koppling till en akademisk karriär eller en karriär UTBILDNING PÅ FORSKARNIVÅ 37

40 utanför högskolan där en utbildning på forskarnivå är en efterfrågad merit. DOKTORANDER Antalet doktorander uppgick till hösten 2011 inklusive den förväntade efterrapporteringen, vilket är något fler än föregående år. Med doktorander avses här endast de som är aktiva, det vill säga de som har mer än en procents aktivitet (se faktaruta för definition av aktivitet). Även de som är antagna till studier för licentiatexamen räknas in i gruppen doktorander. De två senaste åren har antalet doktorander ökat jämfört med åren innan, men antalet är fortfarande lägre än vid toppnoteringen 2003 (figur 25). Åren var antalet doktorander som högst, runt , för att därefter minska fram till Det totala antalet doktorander påverkas av inflödet till utbildningen på forskarnivå, genomströmningen och hur många som hoppar av studierna på forskarnivå. En orsak till att doktorandpopulationen minskade under perioden är alltså att antalet nybörjare minskade åren Att antalet doktorander hade ökat 2011 beror delvis på ökningen av nybörjarna från 2008 och framåt. Det fanns flest studerande på forskarnivå inom medicin och hälsovetenskap 2011, en tredjedel av alla doktoranderna. Inom teknik, naturvetenskap respektive samhällsvetenskap fanns ytterligare ca en femtedel av doktoranderna inom varje ämnesområde. Könsfördelningen var på totalnivå jämn bland doktoranderna hösten 2011, andelen kvinnor var 49 procent vilket den har varit de senaste åren var andelen kvinnor 43 procent, men har därefter successivt ökat. Fler män än kvinnor studerar på heltid Hösten 2011 ägnade sig 59 procent av doktoranderna åt studier på heltid, se figur 26. De doktorander som har en aktivitetsgrad mellan 80 och 100 procent anses ägna sig åt heltidsstudier. Fler män än kvinnor studerade på heltid, 62 procent jämfört med 56. Däremot var det fler kvinnor än män som hade en aktivitetsgrad på procent, 25 procent jämfört med 20. Det var en femtedel av doktoranderna som lade ner mindre än 40 procent på sina forskarstudier och det var lika stor andel bland männen och kvinnorna. Det kan förefalla vara en relativt hög andel, men en förklaring kan vara att en doktorand har påbörjat sin forskarutbildning en bit in på terminen eller återkommit efter ett uppehåll. Ytterligare en förklaring är att en del doktorander genomför sin forskarutbildning på deltid vid sidan av ett arbete fanns en tredjedel av doktoranderna inom medicin och hälsovetenskap. Inom teknik, naturvetenskap och samhällsvetenskap fanns även en hög andel av doktoranderna, figur 27. Andelen doktorander som studerade på heltid inom de olika ämnesområdena varierade Inom naturvetenskap, lantbruksvetenskap och teknik var det en hög andel, nästan tre fjärdedelar, av doktoranderna som ägnade sig åt heltidsstudier. Inom medicin och hälsovetenskap samt inom humaniora var det hälften av doktoranderna som utförde sin utbildning på forskarnivå på heltid 2011 och en fjärdedel av doktoranderna inom dessa två områden ägnade mindre än 40 Antal Män Kvinnor (prognos) Figur 25. Antalet doktorander per hösttermin åren Hösten 2011 fanns det doktorander inklusive den förväntade efterrapporteringen. Könsfördelningen var jämn % Doktoranders aktivitet En aktivitet på 100 procent ska motsvara en arbetsinsats av 40 timmar per vecka i genomsnitt under det aktuella kalenderhalvåret. Doktorander kan vara aktiva, det vill säga ha en aktivitet om en procent eller mer, eller vara inaktiva och då ha aktiviteten noll procent under kalenderhalvåret. Doktoranders aktivitet är en uppgift som hämtas från lärosätenas studiedokumentationssystem Ladok % % % Figur 26. Aktivitetsgrad bland de forskarstuderande hösten procent av alla doktorander studerade på heltid ( procent). 38 UTBILDNING PÅ FORSKARNIVÅ

41 procent åt sina studier. Det förklaras till en del av att dessa doktorander arbetar parallellt med forskarutbildningen, Förutom de aktiva doktoranderna fanns det även registrerade doktorander som inte var aktiva under höstterminen 2011 och det innebär att det totalt var som var antagna till forskarutbildningen. Enbart aktiva doktorander ingår i redovisningen. Som inaktiva räknas de som har gjort ett tillfälligt uppehåll, exempelvis för att vara föräldralediga eller för att arbeta med något annat. Det kan också gälla doktorander som har avbrutit sin forskarutbildning, men som ännu inte har avregistrerats infördes som nämnts konstnärliga examina på forskarnivå. Göteborgs universitet, Lunds universitet och Högskolan i Borås har tillstånd att utfärda konstnärliga examina på forskarnivå. Dessa tre lärosäten hade 2011 sammanlagt 39 doktorander inom det konstnärliga området. Det fanns 20 vid Lunds universitet, tio vid Högskolan i Borås och nio vid Göteborgs universitet. När uppgifter om totalt antal doktorander redovisas i detta avsnitt ingår uppgifter om doktorander inom det konstnärliga området. Doktorandanställning blir allt vanligare Studerande på forskarnivå kan finansiera sina studier på olika sätt. Doktorandanställning var den vanligaste försörjningsformen bland doktoranderna hösten 2011, 60 procent hade den finansieringen. Det är en ökning sedan 2010 då 56 procent hade en doktorandanställning. Doktoranderna kan även ha utbildningsbidrag, som senast två år innan planerad disputation ska övergå till en anställning, enligt högskoleförordningen i dag. Andra försörjningsformer är stipendier eller anställningar inom eller utom högskolan. Flera lärosäten har beslutat att alla doktorander ska ha en anställning under 2011, antingen en doktorandanställning eller en annan anställning inom högskolan. Redan nu kan alltså noteras att doktorandanställningarna har ökat mellan 2010 och Förutom doktorandanställning kan doktorander ha någon annan anställning inom eller utanför högskolan, inom vilken de kan bedriva forskarstudier. Runt 5 procent vardera av doktoranderna hade olika anställningar som företagsdoktorand, läkaranställning, anställning inom eller utom högskolan, se figur 28. Utbildningsbidrag och stipendier var emellertid den näst vanligaste förekommande försörjningsformen och de utgjorde 9 procent vardera. 6 procent av doktoranderna finansierades genom övrigt och i den gruppen finns bl.a. de personer som doktorerar på sin fritid och därmed inte har någon särskild finansiering för studierna. Det kan vara doktorander som närmar sig disputationen och vars doktorandanställning eller utbildningsbidrag har upphört. Doktorandanställning var nästan lika vanligt bland kvinnorna som bland männen. Männen hade däremot i större utsträckning än kvinnorna anställning som företagsdoktorand och det var fler män än kvinnor som hade stipendier. En Samhällsvetenskap 17 % Lantbruksvetenskap 2 % Humaniora 7 % Medicin och hälsovetenskap 32 % Naturvetenskap 21 % Teknik 21 % Figur 27. Antalet doktorander per forskningsämnesområde höstterminen Inom ämnesområdet medicin och hälsovetenskap fanns en tredjedel av doktoranderna. Annan anställning utom högskolan 6 % Läkaranställning 4 % Företagsdoktorand 4 % Utbildningsbidrag 9 % Stipendier 9 % Annan anställning inom högskolan 4 % Övrigt 6 % Doktorandanställning 60 % Figur 28. Doktorandernas försörjning hösten 2011 (heltidsekvivalenter). Nästan två tredjedelar av doktoranderna hade hösten 2011 doktorandanställningar. Olika försörjningsformer De olika försörjningsformerna skiljer sig åt vad gäller social trygghet och ofta även i själva inkomstnivån. Anställning i olika former är vanligtvis den mest fördelaktiga försörjningsformen. Den ger full tillgång till socialförsäkringssystemet, det vill säga sjukförsäkring, föräldraförsäkring och arbetslöshetsförsäkring. Utbildningsbidraget uppgår från den 1 januari 2009 till kronor per månad. Bidraget är tjänstepensionsgrundande men ger inte rätt till det sociala trygghetssystemet som en anställning gör. Doktoranden har dock rätt att behålla bidraget vid exempelvis sjukdom och föräldraledighet och det kan sedan förlängas med motsvarande tid. Utbildningsbidraget ska vara en inledande försörjningsform som ersätts med en anställning som doktorand senast när två år återstår till disputation. Regeringen har aviserat att fatta beslut om att utbildningsbidrag får vara högst ett år. Stipendium ger en sämre social trygghet för doktoranden även om det i vissa fall kan vara fördelaktigt när det gäller nivån på det belopp som beviljas. UTBILDNING PÅ FORSKARNIVÅ 39

42 Procent Medicin och hälsovetenskap Lantbruksvetenskap Samhällsvetenskap Humaniora Naturvetenskap Teknik Doktorandanställning Annan anställning inom högskolan Utbildningsbidrag Företagsdoktorand Läkaranställning Annan anställning utom högskolan Stipendier Övrigt Figur 29. Doktorandernas försörjning hösten 2011 per forskningsämnesområde (helårspersoner). Doktorandanställning är den vanligaste försörjningsformen inom alla ämnesområden, men den är mindre vanlig inom medicin. Staplarnas bredd representerar ämnesområdenas storlek mätt i helårspersoner. orsak till skillnaden är att män och kvinnor studerar inom olika ämnesområden. Mer detaljerade uppgifter om doktorandernas försörjning under höstterminen 2011 finns i tabell 5 längst bak i denna rapport samt i tabellbilagan. Försörjningsformerna varierar mellan de olika ämnesområdena, se figur 29. Inom alla ämnesområden utom medicin och hälsovetenskap hade emellertid mer än 60 procent doktorandanställning. Doktoranderna inom medicin finansierade sina studier i större utsträckning med andra anställningar (främst anställning som läkare) samt utbildningsbidrag än vad övriga doktorander gjorde. Företagsdoktorander var mest förekommande inom teknik. Doktoranderna i teknik, samhällsvetenskap och lantbruksvetenskap hade stipendier i större utsträckning än de övriga doktoranderna. För doktoranderna inom humaniora var övriga försörjningsformer den vanligaste finansieringen vid sidan av doktorandanställning. Det beror på att en del av dessa doktorander studerar på deltid. Doktorander vid anknytande högskolor Före 2010 hade flertalet högskolor inte tillstånd att anta eller examinera i forskarutbildningen. Det finns därför ett antal doktorander som är antagna till ett annat lärosäte med examenstillstånd än det lärosäte som de i praktiken huvudsakligen bedriver sina studier vid, s.k. anknytande högskolor. Det egna lärosätet bidrar till forskarutbildningen genom att helt eller delvis bidra till doktorandens försörjning. På samma sätt Anknytande högskola Totalt Kvinnor Män Totalt Högskolan Dalarna Högskolan i Borås Malmö högskola Södertörns högskola Högskolan i Gävle Högskolan i Skövde Högskolan i Halmstad Högskolan Väst Försvarshögskolan Högskolan Kristianstad Mälardalens högskola Sophiahemmet Högskola Gymnastik- och idrottshögskolan Högskolan på Gotland Blekinge tekniska högskola 9 9 Ersta Sköndal högskola 7 7 Dans- och cirkushögskolan Konstfack Örebro Teologiska Högskola 3 3 Teologiska Högskolan, Stockholm Kungl. Konsthögskolan Operahögskolan i Stockholm 2 2 Stockholms dramatiska högskola 1 1 Högskolan i Jönköping 1 1 Ericastiftelsen 1 1 Tabell 18. Doktorander vid högskolor utan examenstillstånd eller med begränsat examenstillstånd i utbildning på forskarnivå. Hösten 2011 fanns det totalt 588 doktorander som studerade vid en högskola där de inte var antagna, s.k. anknytande högskola. bidrar högskolor med examenstillstånd inom endast ett eller ett par områden (tidigare vetenskapsområde) till försörjning av doktorander antagna utanför det egna lärosätets områden. Uppgifter om doktorander vid anknytande högskolor samlas in särskilt av SCB direkt från lärosätena. De kan inte som de övriga uppgifterna om doktorander hämtas från lärosätenas studiedokumentationssystem Ladok. Antalet doktorander som studerade vid en högskola där de inte var antagna var hösten 2011 totalt 588 och de utgör ungefär 3 procent av totalantalet aktiva doktorander. Det är en minskning med 60 doktorander sedan föregående år. EXAMINA Det totala antalet avlagda examina på forskarnivå ökade 2011 till nästan 3 500, se figur uppgick antalet avlagda examina till Ökningen beror på att antalet licentiatexamina ökade med 25 procent uppgick antalet licentiatexamina till nästan 900 jämfört med nästan 700 år 40 UTBILDNING PÅ FORSKARNIVÅ

43 Antal Totalt 2002 Doktorsexamina Licentiatexamina Figur 30. Antalet examina från utbildning på forskarnivå Antalet doktorsexamina var oförändrat det senaste året medan antalet licentiatexamina ökade påtagligt (figur 30). Ökningen som har skett det senaste året kan delvis vara en effekt av regeringens satsning 2008 för yrkesverksamma lärare avlade 78 lärare licentiatexamina vid forskarskolorna för yrkesverksamma lärare. Antalet doktorsexamina var dock i stort sett oförändrat och uppgick till knappt för Åren dessförinnan, , har antalet doktorsexamina minskat, men sett i ett längre perspektiv har antalet doktorsexamina ökat kraftigt sedan En orsak till att antalet som avlägger en doktorsexamina har minskat är förmodligen att nyantagningen till forskarutbildningen minskade Under 2011 avlades flest doktorsexamina inom medicin och hälsovetenskap, drygt en tredjedel (figur 31). Ytterligare en fjärdedel av antalet doktorsexamina avlades i naturvetenskap. Antalet avlagda doktorsexamina inom humaniora har minskat sedan 2003 och var 2011 det lägsta sedan Inom lantbruksvetenskap var det även det lägsta antalet 2011 och det har varit en successiv minskning under hela perioden Från 2008 har antalet doktorsexamina minskat inom teknik, naturvetenskap och samhällsvetenskap medan antalet examina inom medicin och hälsovetenskap har minskat sedan 2009 Nästan hälften av antalet licentiatexamina avlades i teknik och ytterligare en dryg fjärdedel avlades inom naturvetenskap Inom teknik avlades nästan lika många licentiatexamina som doktorsexamina 2011 och det förhållandet har gällt sedan Inom de övriga ämnesområdena är det övervägande doktorsexamina som avläggs. Antalet avlagda licentiatexamina har minskat inom alla ämnesområden mellan 2005 och Under 2011 ökade antalet licentiatexamina mest inom teknik, men det var även en ökning inom samhällsvetenskap, naturvetenskap och humaniora. Ökningen är delvis en effekt av regeringens satsning 2008 på forskarskolor för yrkesverksamma lärare. Varför hoppar doktorander av forskarutbildningen? I rapporten Orsaker till att doktorander lämnar forskarutbildningen utan examen en uppföljning av nybörjarna på forskarnivå läsåren 1999/2000 och 2000/01 (2012:1 R.) gjorde Högskoleverket en kartläggning av studieavbrott bland doktorander. Enkäten som genomfördes gemensamt med Delegationen för jämställdhet i högskolan, skickades till drygt doktorander som hade påbörjat forskarstudierna läsåren 1999/2000 och 2000/01, men som fortfarande vid utgången av 2009 inte hade avlagt vare sig någon licentiat- eller doktorsexamen. Av de 574 doktoranderna som besvarade enkäten var det 331 som uppgav att de hade hoppat av forskarutbildningen (övriga bedrev fortfarande forskarstudier alternativt hade de hunnit avlägga en forskarexamen efter 2009). Som svar på vad som var det viktigaste skälet till att man avbrutit forskarstudierna svarade majoriteten av doktoranderna sociala skäl (35 procent) och skäl med anknytning till själva forskarutbildningen (31 procent). I de sociala skälen ryms faktorer av mer specifik karaktär, exempelvis att doktoranderna inte trivdes, att de hade haft svårt att kombinera forskarstudierna med sin familjesituation eller att de hade hindrats av sjukdom. Faktorer med anknytning till själva forskarutbildningen handlade bland annat om att doktoranderna inte hade fått tillräckligt med stöd av handledaren, att de hade tappat motivationen eller att studierna varit för svåra. Trots att sociala orsaker var viktigast när doktoranderna var tvungna att prioritera mellan de olika skälen till avhopp så var det tre skäl med anknytning till själva forskarutbildningen som i störst utsträckning hade bidragit till att doktoranderna lämnat forskarutbildningen utan att avlägga examen. Otillräckligt stöd av handledaren nämndes nämligen av 40 procent av de avhoppade doktoranderna, 37 procent menade att de hade tappat motivationen för att fortsätta fram till examen och därtill uppgav 28 procent att brister i forskarutbildningens psykosociala miljö hade bidragit till att de avbrutit forskarstudierna. Kvinnor och män har i flera fall uppgett samma bidragande orsaker till avhopp. Men det finns också skillnader, framför allt att kvinnor i större utsträckning än män har uppgett brister i forskarutbildningens psykosociala miljö som bidragande orsak till att de hoppat av: 38 procent av kvinnorna jämfört med 19 procent av männen. Det var lika många kvinnor som män som avlade doktorsexamen 2011 och det har varit en jämn könsfördelning de senaste åren. Men sett i ett tjugoårigt perspektiv har andelen kvinnor ökat från 27 till 50 procent. Andelen kvinnor bland dem som avlade licentiatexamen var lägre, 41 procent. Det kan förklaras av att hälften av alla dessa examina avlades inom teknik och det är det ämnesområde där männen dominerar tydligt bland doktoranderna. Under de senaste tjugo åren har andelen kvinnor bland dem som avlägger licentiatexamen ändå ökat, då kvinnorna endast utgjorde 21 procent Studietiden för doktorerna var drygt åtta terminer För de doktorander som avlade en doktorsexamen under 2011 var den genomsnittliga nettostudietiden 8,3 terminer. Med nettostudietid menas den tid doktoranderna aktivt ägnar UTBILDNING PÅ FORSKARNIVÅ 41

44 Antal Licentiatsexamina Doktorsexamina Naturvetenskap Teknik Medicin och hälsovetenskap Samhällsvetenskap 400 Humaniora 200 Lantbruksvetenskap Figur 31. Antalet examina från utbildning på forskarnivå fördelat på forskningsämnesområde Flest doktorsexamina avlades inom medicin och hälsovetenskap. Inom teknik avlades nästan hälften av licentiatexamina. sig åt utbildning på forskarnivå. Bruttostudietiden däremot anger den totala tiden i utbildningen utan hänsyn tagen till aktivitetsgrad. Under 2011 var bruttostudietiden i genomsnitt 11,0 terminer för de som avlade en doktorsexamen. Det finns variationer i nettostudietiden mellan de olika ämnesområdena, inom medicin och hälsovetenskap uppgick den till 7,7 terminer och inom humaniora till 9,0 terminer. För licentiaterna var nettostudietiden i genomsnitt 5,0 terminer och bruttostudietiden i genomsnitt 7,0 terminer Kvinnorna som avlade doktorsexamen 2011 hade något högre bruttostudietid än männen, 12,0 år jämfört med 11,0 år. Bland de som avlade licentiatexamen var det ingen skillnad i studietid mellan män och kvinnor. Under 2011 var medianåldern för en nyexaminerad doktor 34 år och för en licentiat 31 år. Medianåldern har legat på samma nivå de senaste åren. De nyexaminerade doktorernas medianålder varierar dock mellan de olika ämnesområdena och den var lägst 2011 inom teknik och naturvetenskap med 32 år. Inom lantbruksvetenskap var medianåldern bland doktorerna högst med 40 år, följ av samhällsvetenskap och humaniora med 37 år och därefter medicin och hälsovetenskap med 36 år. Medianåldern bland de som avlagt licentiatexamen var lägst inom teknik och naturvetenskap med 30 år och högst inom humaniora med 42. I genomsnitt är kvinnorna något äldre än männen när de tar sin doktorsexamen och licentiatexamen. < Forskarskolor för yrkesverksamma lärare Under 2008 startade regeringens satsning för yrkesverksamma lärare på forskarnivå. Lärarna ska, med bibehållen lön, kunna gå utbildningen under två och ett halvt år och samtidigt arbeta kvar som lärare på 20 procent av sin arbetstid. Utbildningen ska leda fram till en licentiatexamen. Utbildningen bedrivs inom tio forskarskolor. Forskarskolorna består av en värdhögskola och ett antal partnerhögskolor (medverkande högskolor). Åtta lärosäten är värdhögskolor som ansvarar för utbildningen. Därutöver medverkar ett antal partnerhögskolor. Hösten 2008 startade utbildningen vid sju av de tio forskarskolorna för lärare. Under våren 2009 startade de resterande tre forskarskolorna. Under hösten 2008 antogs 107 lärare till forskarskolorna och hösten 2009 antogs ytterligare cirka 53. Därefter har ingen antagning skett eftersom det är en tidsbegränsad satsning. Ungefär lika många kvinnor som män påbörjade utbildningen 2008 och Under 2011 avlades de första licentiatexamina vid forskarskolorna. Bland de 78 lärare som avlade examen var det ungefär lika många kvinnor som män. 42 UTBILDNING PÅ FORSKARNIVÅ

45

46

47 Internationell mobilitet Allt fler studenter i världen studerar utomlands. För svensk del märks det genom att fler svenska studenter studerar utomlands och att antalet utländska studenter som studerar i Sverige mer än trefaldigats under det senaste decenniet. Den kraftiga tillväxten av utländska studenter i synnerhet från Afrika och Asien har emellertid upphört i samband med att studieavgifter införts hösten INTERNATIONELL MOBILITET 45

48 Antalet utresande studenter ökade för tredje året i rad och under läsåret 2010/11 deltog svenska studenter i högskoleutbildningar utomlands. Ökningen har dock varit måttlig, de senaste tio åren har antalet utresande studenter varierat mellan och Antalet utländska studenter som påbörjar studier vid svenska lärosäten har däremot mer än trefaldigats under 2000-talet. Under läsåret 2010/11 studerade studenter från andra länder på grundnivå och avancerad nivå i Sverige. Antal Utresande Inresande UTRESANDE STUDENTER FRÅN SVERIGE De utresande studenterna brukar delas upp i två kategorier: utbytesstudenter och freemover-studenter. Utbytesstudenterna reser ut inom ramen för ett utbytesprogram som organiseras av det svenska lärosäte där de studerar. Denna grupp uppgick läsåret 2010/11 till studenter och har ökat med nästan studenter sedan läsåret 2001/02. (Se vidare Internationell mobilitet i högskolan läsåret 2010/11, Statistiska meddelanden, UF 20 SM 1201, Högskoleverket och SCB.) En betydligt större grupp är de studenter som själva ordnar sina studier utomlands. Uppgiften avser de studenter som fått studiemedel från Centrala studiemedelsnämnden (CSN) för utlandsstudier som de organiserar på egen hand. Dess freemover-studenter var läsåret 2010/11 och gruppen ökade för sjätte året i rad. I statistiken har studenter som läst språkkurser tidigare ingått bland freemover-studenter men kan nu särredovisas. Anledningen till att de som läser språkkurser särredovisas är att huvuddelen av dem studerar på kurser som betecknas som icke-akademiska och följaktligen inte bedöms vara på högskolenivå. Ett motiv för att läsa en sådan kurs kan vara att förbereda sig för akademiska studier i det aktuella landet, ett annat kan vara en önskan att förbättra sina språkkunskaper inför inträde i arbetslivet. CSN bedömer att en liten del (cirka 10 procent) av alla som studerar språk i kategorin språkkurser trots allt gör detta på högskolenivå. Antalet språkstudenter uppgick läsåret 2010/11 till och har mer än halverats under de tio senaste åren. En orsak till minskningen är troligtvis förändrade regler för studiemedel. Europa populärast för svenska studenter För de svenska studenter som väljer att studera utomlands är länder i Europa den vanligaste destinationen, nästan två tredjedelar studerar där. Detta gäller för alla utresande studenter sammanlagt och så har det alltid sett ut. Storbritannien är det land som flest studenter åker till, läsåret 2010/11 var det nästan eller 19 procent av samtliga svenska utresande studenter. Därefter följde USA, Danmark, Australien, Spanien, Frankrike och Polen. Allt fler svenska studenter väljer att läsa i Asien. Nästan studerade i Asien läsåret 2010/11, vilket kan jämföras med drygt 300 studenter läsåret 2001/02. Till Japan och Kina Figur 32. In- och utresande studenter läsåren 2001/ /11. Antalet inresande studenter har ökat kraftigt och dessa är betydligt fler än svenskar som åker utomlands för att studera. Nästan studenter från andra länder studerade i Sverige läsåret 2010/11. Antal / / / / /08 Freemover-studenter Studenter som läser språkkurser 2007/08 Utbytesstudenter 2010/ /11 Figur 33. Utresande studenter läsåren 2001/ /11. Både antalet utbytesstudenter och freemover-studenter exklusive studenter som läser språk har ökat sedan början av 2000-talet. Däremot har antalet studenter som läser språkkurser mer än halverats under samma period. reste nästan 700 studenter vardera. Antalet som läser språkkurser i Asien har ökat och till Japan åkte 450 studenter för att studera språk under läsåret 2010/11 att jämföra med 15 studenter tio läsår tidigare. Till Kina har antalet språkstudenter ökat från 35 till 270 under samma period. Vilka länder som studenterna väljer har förändrats över åren. Antalet utresande till Australien har minskat mellan 2001/02 och 2010/11, från till Länder som har blivit populärare är Danmark, Polen, Japan och Kina. Ökningen till Danmark har varit särskilt stor och numera är Danmark det tredje största landet för svenska studenter utomlands. Antalet utresande till USA var på samma nivå 2010/11 som för tio läsår sedan. Till Spanien, Frankrike, Tyskland 46 INTERNATIONELL MOBILITET

49 och Italien har antalet utresande minskat under de senaste tio läsåren. Spanien och Frankrike är de länder där minskningen varit störst och antalet utresande till dessa länder har halverats. Det är framför allt studenter som läser språkkurser som har minskat, till Spanien har antalet studenter minskat från till 900 och till Frankrike från till 600. Trots att antalet som studerar i de nämnda länderna har minskat så har Europa behållit sin andel av de utresande studenterna. Det innebär att de svenska studenterna i stället har valt andra länder i Europa. Fler kvinnor än män studerar utomlands Fler kvinnor än män studerade utomlands och läsåret 2010/11 var drygt 59 procent av det totala antalet utlandsstuderande kvinnor. Att kvinnorna är i majoritet i fråga om utlandsstudier är sannolikt en spegling av att de är i majoritet totalt sett inom den svenska högskolan. Andelen kvinnor bland de utresande har varit relativt stabil under lång tid, men har sjunkit något under de senaste åren. Läsåret 2001/02 var andelen kvinnor drygt 63 procent medan den har minskat med nästan 4 procentenheter till 2010/11. Könsfördelningen bland utbytesstudenter var något jämnare än bland freemover-studenter, vilket åtminstone delvis beror på skillnader i studiernas inriktning. Läsåret 2010/11 var andelen kvinnor i gruppen utbytesstudenter 57 procent, medan den i gruppen freemover-studenter var drygt 59 procent. Bland svenskar som studerar språk utomlands var 66 procent kvinnor. Läkar- och veterinärutbildning utomlands fortsatt populär De flesta utbytesstudenter är utomlands endast en eller ett par terminer. Skillnaden är stor mellan utbytesstudenter och freemover-studenter. Den senare gruppen läste i större utsträckning tre terminer eller fler utomlands. Allt fler skaffar sig hela eller större delen av sin utbildning utomlands. Det märks genom att andelen av de utlandsstuderande som studerat utomlands sex terminer eller mer har ökat, från 20 till 25 procent mellan läsåren 2001/02 och 2010/11. Antalet som studerar utomlands under längre perioder har ökat, särskilt på utbildningar där det i Sverige är stor konkurrens om platserna. Det gäller särskilt läkarutbildningen. Sedan läsåret 2001/02 har antalet studenter som studerar på en läkarutbildning utomlands ökat från 600 till Fyra länder hade mer än 300 svenska läkarstudenter läsåret 2010/11: Polen 900, Danmark 690, Rumänien 360 och Ungern 310. Jämfört med förra läsåret har antalet dock minskat i dessa länder, förutom i Rumänien. Antalet veterinärstuderande utomlands har ökat, från 100 till 400 under de senaste nio läsåren, varav 220 studerar i Danmark, 40 i Ungern och 40 i Slovakien. Samtliga utlandsstuderande därav freemoverstudenter därav utbytesstudenter därav studenter på språkkurser Land Danmark Finland Island Norge Norden Belgien Frankrike Grekland Irland Italien Lettland Litauen Malta Nederländerna Polen Portugal Rumänien Ryssland Schweiz Slovakien Spanien Storbritannien och Nordirland Tjeckien Turkiet Tyskland Ungern Österrike Övriga Europa Europa utom Norden Egypten Zimbabwe Övriga Afrika Afrika Kanada Mexiko USA Övriga Nord- och Mellanamerika Nord- och Mellanamerika Argentina Chile Övriga Sydamerika Sydamerika Hongkong Israel Japan Kina Sydkorea Saudiarabien Singapore Taiwan Thailand Övriga Asien Asien Australien Nya Zeeland Oceanien Totalt Tabell 19. Antalet svenska studenter som studerade utomlands 2010/11. Länder med minst 50 utresande studenter särredovisas. Observera att en person som är utbytesstudent en viss tid av läsåret kan vara freemover-student en annan tid av läsåret, varför de tre högra kolumnerna inte alltid summerar till den vänstra kolumnen. Värdena i tabellen är avrundade. INTERNATIONELL MOBILITET 47

50 Teknik och tillverkning, 4 % Naturvetenskap, matematik och data, 4 % Tjänster, 5 % Lant- och skogsbruk samt djursjukvård, 2 % Lärarutbildning och pedagogik, 1 % Humaniora (språk) och konst, 20 % Andelen studerande inom övriga områden var några få procent vardera (se figur 34). Det gäller också området teknik och tillverkning vars andel av de utresande freemoverstudenterna var 4 procent eller knappt 700 studenter. Okänd, 7 % Allmän utbildning, 4 % Figur 34. Studieområde för utresande freemover-studenter läsåret 2010/11. Tre områden dominerade bland dem som studerade i andra länder: samhällsvetenskap-ekonomi-juridik och medicin-hälsa-omsorg och humaniora-konst. Antal /02 Medicin, hälsa och omsorg, 21 % 2004/05 Inresande Utresande 2007/08 Samhällsvetenskap, ekonomi och juridik, 31 % 2010/11 Figur 35. In- och utresande Erasmusstudenter till respektive från Sverige läsåren 2001/ /11. Källa: Internationella programkontoret. Var tredje läser samhällsvetenskap Svenska studenter som läser språkkurser utomlands redovisas som tidigare nämnts inte längre bland freemover-studenter som läser humaniora. Det innebär att antalet freemover-studenter som redovisas är mindre än tidigare och att humaniora inte längre var det största studieområdet läsåret 2010/11. Det största enskilda ämnesområdet för utresande freemover-studenter läsåret 2010/11 var samhällsvetenskap-ekonomi-juridik med 31 procent av freemover-studenterna. Det näst största området var hälso- och sjukvård samt social omsorg, främst till följd av att allt fler studerar till läkare utomlands. Andelen studerande inom området har mer än trefaldigats sedan läsåret 2001/02 och av de utresande freemover-studenterna 2010/11 hade 21 procent denna inriktning. Humaniora och konst var det tredje största området med 20 procent av freemover-studenterna. Bilaterala utbytesprogram vanligast bland utbytesstudenter Läsåret 2010/11 deltog nästan studenter i någon form av utbytesprogram organiserat av ett svenskt lärosäte. Av dessa var kvinnor och män. Flest deltog i bilaterala utbytesprogram (som sluts mellan lärosätena oberoende av program som till exempel EU-programmen) följt av EU-program. Bilaterala avtal svarade för drygt hälften av programutbytet. Störst av EU-programmen var Erasmusprogrammet. Därutöver finns bland annat det nordiska programmet Nordplus, som är avsett för studenter och lärare inom högre utbildning i Norden. Under läsåret 2010/11 var det knappt 200 svenska studenter som deltog i detta program, en minskning med 50 deltagare jämfört med läsåret 2009/10. Utlandsstudier vanligast bland arkitektstudenter Totalt var det studenter som tog examen i Sverige (exklusive inresande studenter) läsåret 2010/11. Av dem hade 13 procent studerat utomlands inom en sexårsperiod före examen. Skillnaderna var dock stora mellan olika examina. De flesta som studerat i ett annat land återfanns bland personer med arkitektexamen. Nästan varannan av de examinerade hade studerat utomlands (46 procent). Därefter följde magisterexamen inom samhällsvetenskap, juridik, handel och administration med 38 procent och juristexamen med 37 procent. I de stora grupperna av examinerade inom vård- och omsorg respektive undervisning var det betydligt färre som hade studerat utomlands, 5 respektive 3 procent. INRESANDE STUDENTER TILL SVERIGE Trendbrott för antalet inresande studenter hösten 2011 Höstterminen 2011 minskade antalet inresande studenter efter en lång period av uppgång. Orsaken var att från och med denna termin måste studenter från länder utanför EU/EES och Schweiz betala för sina studier i Sverige. Se faktaruta och avsnittet Efter avgiftsinförandet. Under 2000-talet har antalet inresande studenter ökat varje år fram till och med läsåret 2010/11 då omkring utländska studenter deltog i svensk högskoleutbildning på grundnivå eller avancerad nivå. Det var en ökning med eller med 14 procent jämfört med läsåret innan. Detta innebar att skillnaden mellan antalet inresande och utresande studenter fortsatte att öka t.o.m. läsåret 2010/11. Antalet utresande studenter motsvarade läsåret 2010/11 mindre än två 48 INTERNATIONELL MOBILITET

51 tredjedelar av antalet inresande. Den hittillsvarande ökningen av antalet inresande studenterna har alltså inneburit att dessa har kommit att utgöra en betydande andel av samtliga studenter i Sverige och deras andel har ökat från 4 till nästan 11 procent under det senaste decenniet. Könsfördelningen i högskolan påverkas också eftersom det är fler inresande män än inresande kvinnor. Av de utländska studenterna läsåret 2010/11 var omkring så kallade freemover-studenter, dvs. de ordnade själva sina studier i Sverige. Denna grupp har mer än fyrfaldigats de senaste tio åren, läsåret 2001/02 uppgick antalet freemoverstudenter till omkring Läsåret 2010/11 kom ytterligare drygt inresande studenter till Sverige inom ramen för utbytesprogram, vilket innebär en fördubbling av gruppen utbytesstudenter under samma tioårsperiod. Antalet utbytesstudenter som kom via ett EU-program har ökat från till mellan läsåren 2001/02 och 2010/11. Däremot har andelen minskat med 4 procentenheter till 66 procent. Under samma tidsperiod har antalet utbytesstudenter inom bilaterala program ökat från till studenter, från 20 till 30 procent. Antalet studenter inom det nordiska programmet Nordplus har minskat från 700 till 600 studenter. Många freemover-studenter från Asien Cirka 45 procent av de freemover-studenterna i Sverige läsåret 2010/11 kom från Europa, om man räknar med de som saknar landsuppgift (se faktaruta). Andelen från Europa har minskat successivt under senare år. Till exempel var andelen 79 procent läsåret 2001/02. Det är många studenter från Asien som kommer till Sverige för att studera och andelen freemover-studenter från Asien ökade från 11 till 45 procent mellan läsåren 2001/02 och 2010/11. Läsåret 2010/11 fanns det freemover-studenter från Asien och läsåret 2001/02 var de 790. Studenterna kommer framför allt från Kina, Pakistan, Iran, Indien och Bangladesh, och från dessa fem länder kom 39 procent av de freemover-studenter som fanns i Sverige och som hade landsuppgift läsåret 2010/11. MOBILA STUDENTER Uppgifterna om antalet inresande respektive utresande utbytesstudenter hämtas från universitets- och högskoleregistret, medan uppgifterna om freemover-studenter sammanställs på annat sätt. Utresande freemover-studenter Utlandsstuderande med studiemedel från CSN delas upp i freemover-studenter och deltagare i språkkurser. CSN har även information om utbytesstudenter men om dessa inte är definierade som utbytesstudenter i universitets- och högskoleregistret ingår de inte i redovisningen. Anledningen till att dessa utbytesstudenter inte ingår i denna redovisning är att det inte finns någon koppling till ett universitet eller en högskola. Personer som reser utomlands för att studera utan studiemedel från CSN ingår inte heller i redovisningen. Inresande freemover-studenter Med inresande freemover-studenter avses i statistiken de som har beviljats uppehållstillstånd för studier i Sverige, de som inte begärt uppehållstillstånd för studier men fått tillfälliga personnummer som konstruerats av svenska lärosäten, samt de som är utrikes födda och har invandrat mindre än sex månader före studiestarten. För omkring av de inresande freemover-studenterna läsåret 2010/11 saknades uppgift om vilket land de kom ifrån. Det beror bland annat på att personer från EU/EES och Schweiz inte behöver uppehållstillstånd för att studera i Sverige. Att det saknades uppgift om land kan också bero på att studenten enbart läste på distans och kanske inte ens befann sig i Sverige. Det är troligt att det inom gruppen okända fanns ett antal tredjelandsstudenter som bedrev distansstudier. Antal / / / /11 Figur 36. Antal freemover-studenter från länder utanför EU/EES och Schweiz läsåren 2001/ /11. Antalet studenter från tredjeland, dvs. länder vars studenter måste betala studieavgifter, ökade kraftigt till och med läsåret 2010/11. Läsåret 2010/11 var antalet nästan Freemover-studenter läser på program Under de senaste tio åren har andelen äldre freemover-studenter ökat. Till exempel har andelen i åldrarna år ökat med nästan 10 procentenheter under de senaste tio åren, från till studenter. En förklaring kan vara att många av dessa studenter läser på de nya magister- och masterprogrammen, där en tidigare examen är behörighetskrav. Andelen freemover-studenter som är yngre än 25 år har minskat från 47 till 37 procent medan antalet studenter har ökat från till studenter. Freemover-studenterna läser i allt större utsträckning på program. Under 2000-talet har antalet programstudenter ökat från till och andelen har ökat från 48 till 76 procent. Det handlar främst om magister- och masterprogram. Eftersom dessa program är relativt korta, ett respektive två år, bidrar detta till att freemover-studenter ofta har en kort studietid i Sverige. Läsåret 2010/11 hade 52 procent i denna grupp studerat högst två terminer i Sverige och 79 procent hade studerat högst fyra terminer. INTERNATIONELL MOBILITET 49

52 Ursprungsland Samtliga inresande studenter därav utbytesstudenter därav freemoverstudenter Danmark Finland Island Norge Norden Belgien Frankrike Grekland Italien Litauen Nederländerna Polen Ryssland Schweiz Spanien Storbritannien och Nordirland Tjeckien Turkiet Tyskland Ukraina Österrike Övriga Europa utom Norden Europa utom Norden Etiopien Kamerun Nigeria Övriga Afrika Afrika Kanada Mexiko USA Övriga Nordoch Mellanamerika Nord- och Mellanamerika Sydamerika Bangladesh Indien Iran Japan Kina Sydkorea Nepal Pakistan Singapore Thailand Vietnam Övriga Asien Asien Australien Övriga Oceanien Oceanien Okänt Totalt Tabell 20. Antalet inresande studenter till Sverige 2010/11. Länder som totalt hade fler än 200 inresande studenter särredovisas. Observera att en person som är utbytesstudent en viss tid av läsåret kan vara freemover-student en annan tid av läsåret, varför de två högra kolumnerna inte alltid summerar till den vänstra kolumnen. Värdena i tabellen är avrundade. Teknik och tillverkning fortsatte under läsåret 2010/11 att vara den vanligaste ämnesinriktningen och 31 procent av de inresande freemover-studenterna i Sverige återfanns inom detta område. På tio år har andelen ökat med drygt 10 procentenheter. Den näst vanligaste inriktningen var studier inom samhällsvetenskap, där andelen läsåret 2010/11 var drygt 25 procent. De vanligaste områdena efter teknik och samhällsvetenskap var naturvetenskap och humaniora. Drygt deltar i utbytesprogram i Sverige Antalet inresande studenter via utbytesprogram har mer än fördubblats på 2000-talet. Läsåret 2010/11 studerade utbytesstudenter i Sverige. Det innebär att inom utbytesprogrammen var antalet inresande till Sverige mer än dubbelt så stort som antalet svenskar som reste ut. Majoriteten av de inresande studenterna, , läsåret 2010/11 kom från Europa. De enskilt största länderna var Tyskland, Frankrike och Spanien och dessa länder svarade för en tredjedel av alla utbytesstudenter. Antalet utbytesstudenter från Europa har dock minskat under senare år. Minskningen gäller inte minst studenter från övriga nordiska länder. Andelen inresande studenter via utbytesprogram från dessa länder har halverats under de senaste tio åren och läsåret 2010/11 utgjorde de inte mer än 6 procent eller studenter. Läsåret 2010/11 studerade nästan asiatiska studenter inom utbytesprogram, och det motsvarade 14 procent av alla inresande utbytesstudenter detta läsår. Det kan jämföras med omkring 200 inresande utbytesstudenter från Asien läsåret 2001/02. De flesta av de inresande utbytesstudenterna är unga, andelen som är under 25 år har ökat från 82 till 85 procent under den senaste tioårsperioden. Så gott som alla utbytesstudenter studerade högst två terminer i Sverige, och de studerade nästan uteslutande på fristående kurser. De flesta studerade inom området juridik-samhällsvetenskap (31 procent). Andra vanliga områden var humaniora-konst (20 procent) samt teknik och tillverkning (23 procent). Även inom området naturvetenskap-data-matematik fanns en relativt stor andel inresande utbytesstudenter (13 procent). EFTER AVGIFTSINFÖRANDET Färre nya inresande hösten 2011 Från och med hösten 2011 ska studenter som kommer från länder utanför EU/EES och Schweiz, s.k. tredjelandsstudenter, och som studerar på egen hand i Sverige som s.k. freemover-studenter betala för sina högskolestudier. Avgifterna har medfört att antalet nya inresande studenter minskat och totalt sett sjönk antalet med en tredjedel mellan hösten 2010 och 2011, från till , en minskning med inresande eller 33 procent. Det bör noteras att detta avsnitt handlar om enbart nya inresande studenter, alltså nybörjare, medan kapitlet i övrigt avser hela populationen inresande studenter. 50 INTERNATIONELL MOBILITET

53 I det totala antalet nya inresande studenter ingår både studentkategorierna utbytesprogramstudenter och freemoverstudenter. Antalet nya utbytesstudenter har ökat lite mellan höstterminerna, plus 2 procent eller från drygt till Hela minskningen beror således på att antalet nya freemover-studenter minskat rejält mellan höstarna, från drygt till 4 900, en nedgång med 61 procent. Nya freemover-studenter från tredjeland har minskat med 79 procent Antalet nya inresande studenter har förändrats på olika sätt för olika studentkategorier och beroende på om de kommer från länder inom eller utom EU/EES och Schweiz. Antalet nya utbytesstudenter är nära nog oförändrat mellan höstterminerna, oavsett varifrån de kom. För nya inresande freemover-studenter ser bilden olika ut beroende på varifrån de kom. De har minskat kraftigt från tredjeland, vilket inte är förvånande med tanke på avgiftsinförandet. Hösten 2010 var de knappt från tredjeland och hösten 2011 var de cirka 1 600, vilket är en nedgång med 79 procent. Från länder inom EU/EES och Schweiz har däremot de nya freemover-studenterna ökat från hösten 2010 till knappt hösten 2011, vilket är en ökning med 27 procent. Det finns också en relativt stor grupp nya freemover-studenter vilkas landsuppgifter är okända. De var nära hösten 2010 och drygt hösten 2011, vilket är en minskning med 56 procent. Minskningen är så stor att den tyder på att det även inom gruppen okända fanns ett antal tredjelandsstudenter hösten Sannolikt bedrev de distansstudier i stor utsträckning och behövde inte ansöka om uppehållstillstånd i Sverige. Därmed kunde deras ursprungsland inte fastställas. Det finns då anledning att utgå ifrån att avgiftsinförandet också påverkat antalet studenter i gruppen med okänd landsuppgift. Det går dock inte att fastställa hur mycket. Det innebär att minskningen av antalet nya freemover-studenter från tredjeland till och med kan ha varit något större än de 79 procent som redovisats ovan. Det är viktigt att notera att inte alla freemover-studenter från tredjeland är studieavgiftsskyldiga. Hösten 2011 var det nya freemover-studenter från tredjeland som började studera. Av dem var 72 procent eller betalande. Resterande dryga fjärdedel av de nya freemover-studenterna från tredjeland, knappt 450, var undantagna från betalningsskyldighet. Undantag medges för personer som bedöms ha stark anknytning till Sverige, exempelvis har permanent uppehållstillstånd eller uppehållstillstånd i Sverige av annat skäl än studier. Freemover-studenter från länder inom EES och Schweiz är också undantagna från att betala studieavgifter, liksom alla utbytesprogramstudenter oavsett om de kommer från tredjeland eller inte. Stor minskning från Afrika och Asien Det totala antalet nya tredjelandsstudenter, dvs. inklusive utbytesstudenter, har minskat mest från Asien och Europa AVGIFTSREFORMEN Den 1 juli 2011 infördes anmälnings- och studieavgifter för utländska studenter på grundnivå och avancerad nivå som inte deltar i utbytesprogram och som kommer från länder utanför EU/EES och Schweiz (prop. 2009/10:65). Samtidigt som studieavgifter infördes skapades statliga stipendier för att främja rekryteringen av särskilt kvalificerade avgiftsskyldiga studenter. Under 2011 har 30 miljoner kronor avsatts via Internationella programkontoret för utbildningsområdet (IPK) för stipendier som ska täcka hela eller delar av studieavgiften (men inte levnadsomkostnader). Dessa stipendier får lärosätena använda flexibelt över tid och en del av stipendierna för höstterminen 2011 hade ännu inte delats ut. Svenska institutet (SI) har flera stipendieprogram för utländska studenter. I samband med avgiftsreformen inrättades ett nytt stipendieprogram för särskilt kvalificerade studenter från utvecklingsländer som Sverige har ett långsiktigt utvecklingssamarbete med, och som vill studera på avancerad nivå. Stipendierna ska täcka både hela studieavgiften och kostnaden för uppehälle. Under 2011 uppgick stipendiebeloppet för SI till 30 miljoner kronor. Utöver dessa statliga stipendier administrerar en del lärosäten stipendier finansierade av egna medel eller från företag och organisationer. Införandet innebar stor arbetsinsats för lärosätena Högskoleverket genomförde tillsammans med Verket för högskoleservice en enkätundersökning bland universitet och högskolor under hösten 2011, se Högskoleverkets rapport 2011:17 R Avgiftsreformen lärosätenas första erfarenheter. Enkätsvaren visar bland annat att lärosätena lagt ned mycket kraft på att införa reformen, och man upplever att det har varit mycket arbete för ett begränsat utfall räknat i antal registrerade avgiftsskyldiga studenter. Det har varit många frågor för lärosätena att ta ställning till under antagningsprocessen och lösningar har fått utarbetas allteftersom. Av enkätsvaren framgick att drygt 40 procent av de registrerade avgiftsskyldiga studenterna hade någon form av svenskt stipendium för hela eller delar av studieavgiften. Det framkom också att studenter tackat nej till stipendium och av dem hade flera angett höga levnadskostnader i Sverige som anledning. Reformen innebär minskade anslag för lärosätena Under 2011 minskades lärosätenas anslag med 111 miljoner kronor med anledning av att studieavgifter infördes. Lärosätenas intäkter från studieavgifter var 81 miljoner kronor 2011, vilket motsvarar knappt tre fjärdedelar av anslagsminskningen. I takt med att reformen får genomslag kommer lärosätenas anslag att minskas successivt och den permanenta indragningen kommer 2013 att vara 539 miljoner kronor (prop. 2010/11:1 Utgiftsområde 16). Avgifternas storlek Anmälningsavgiften är 900 kronor per anmälan. Studieavgiften per läsår för internationella masterprogram som söks via Verket för högskoleservice börjar på kronor och var i genomsnitt kronor läsåret 2011/12. (förutom EU/EES och Schweiz). Antalet nya inresande studenter minskade med från Asien och knappt 550 från Europa (utom EU/EES och Schweiz) mellan hösten 2010 och INTERNATIONELL MOBILITET 51

54 Ursprungsområde Studentkategori Ht 2010 Ht 2011 Förändring (%) Betalande Ht 2011 Antal (%) Samtliga Freemover Utbyte Summa EU/EES och Schweiz Freemover Ej EU/EES eller Schweiz (tredjelandsstudenter) Utbyte Summa Freemover Utbyte Summa Okänd* Freemover Summa Tabell 21. Antalet nya inresande studenter till Sverige som inte studerat i Sverige tidigare per ursprungsområde och studentkategori hösten 2010 och 2011, samt den procentuella antalsförändringen mellan höstarna. * För vissa freemover-studenter saknas uppgift om land. Den relativa minskningen uttryckt i procent var dock störst för Afrika (minus 71 procent), tätt följt av Asien (minus 70 procent). För övriga tredjelandsvärldsdelar var den relativa minskningen väsentligt lägre. Det hänger samman med att utbytesstudenterna utgör en betydligt större andel av det totala antalet nya tredjelandsstudenter i övriga tredjelandsvärldsdelar än i Afrika och Asien, och utbytesstudenterna har ju inte påverkats av avgiftsinförandet. Det totala antalet nya tredjelandsstudenter har minskat mest från Kina ( 1 000), Iran ( 900), Pakistan ( 900), Indien ( 800) och Bangladesh ( 500). Dessa fem länder stod för 70 procent av den totala antalsminskningen för samtliga tredjeländer. Relativt sett har minskningen varit störst från Pakistan, Nepal, Bangladesh och Kamerun. Från dessa länder har antalet nya inresande studenter till Sverige minskat med närmare 95 procent. För Kina, som stod för den största antalsmässiga minskningen, var den relativa minskningen väsentligt lägre (minus 55 procent), vilket beror på att inslaget av utbytesstudenter är relativt stort från Kina. Inslaget av utbytesstudenter är störst från Singapore, Australien, Kroatien, Japan och Sydkorea över 92 procent av de inresande från dessa länder är utbytesstudenter vilket är en förklaring till att antalet inresande från dessa länder bara minskat lite, eller till och med ökat något, mellan höstarna. Mönstret för olika världsdelar och länder i utvecklingen av antalet nya freemover-studenter är snarlikt mönstret i antalsutvecklingen totalt sett av nya studenter från tredjeland. De relativa minskningarna är naturligt nog större. Antalet nya freemover-studenter har minskat från samtliga tredjeländer och i genomsnitt var minskningen 79 procent. Männen har minskat mer än kvinnorna Av de sammanlagt nya inresande studenterna hösten 2010 var kvinnor (44 procent) och män (56 procent). Hösten 2011 hade både kvinnor och män minskat i antal, till kvinnor (51 procent) respektive män (49 procent). Nedgången är störst för männen (minus 41 procent), vilket har medfört att könsfördelningen totalt sett jämnats ut. Mellan höstarna har dock könsfördelningen bland nya inresande från länder inom EU/EES och Schweiz inte förändrats alls, utan varit helt jämn, dvs. 50/50. Den förändrade könsfördelningen beror helt och hållet på att den antalsminskning som skett bland nya tredjelandsstudenter (både freemover- och utbytesstudenter) varit större för män än för kvinnor. Av tredjelandsstudenterna utgjorde männen en majoritet hösten 2010 (60 procent), men hösten 2011 hade antalet män minskat med 66 procent, medan antalet kvinnor minskat med 47 procent, vilket sammantaget lett till att könsfördelningen svängt om så att kvinnorna nu är i majoritet (51 procent). Läs mer i Färre studenter från Asien efter avgiftsreformen, Högskoleverkets statistiska analys 2012/6. < 52 INTERNATIONELL MOBILITET

55

56

57 Utbildning och arbete Det årliga tillskottet till arbetsmarknaden av examinerade från universitet och högskolor är betydligt större än antalet personer med högre utbildning som går i pension varje år. Med varje årskull högskoleutbildade som kommer ut på arbetsmarknaden sker således en uppgradering av kompetensen i arbetskraften. UTBILDNING OCH ARBETE 55

58 Högskoleutbildade har lägre arbetslöshet Högskoleutbildade har i allmänhet ett försteg på arbetsmarknaden framför dem som har en gymnasial utbildning, vilka i sin tur har en starkare ställning än de som enbart har grundskoleutbildning. Ett tecken på detta är arbetslöshetssiffrorna. Oberoende av konjunkturläge är arbetslösheten högst för den del av arbetskraften som har grundskoleutbildning eller motsvarande som högsta utbildning. Arbetslösheten är lägre för dem som har gymnasieutbildning som högsta utbildning och lägst för dem som har högskoleutbildning. Under 2011 var arbetslösheten bland högskoleutbildade 4,6 procent enligt Statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökningar (AKU). Bland dem med gymnasieutbildning var arbetslösheten 6,8 procent och bland grundskoleutbildade 13,3 procent. I många fall är det uppenbart varför längre utbildning också medför en starkare ställning på arbetsmarknaden. Ofta finns en yrkeshierarki med viss utbytbarhet mellan nivåerna och en person med högre utbildning kan lättare ersätta en person med lägre utbildning än tvärtom. Det finns dessutom en tendens till att arbetsgivarna ställer ökade kompetenskrav inom olika yrkesområden. Det behöver inte alltid betyda att den längre utbildningen är nödvändig för yrket, men den ger ofta individen ett extra plus som arbetsmarknadskvalifikation. Procent Gymnasieskola Grundskola Högskola Figur 37. Arbetslöshet (procent) efter utbildningsnivå i arbetskraften (16 64 år , år ). Uppgifterna är hämtade från Statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökningar (AKU). Under 2005 ändrades definitionen av arbetslöshet, vilket medför att uppgifterna om arbetslöshet till och med 2004 inte kan jämföras med uppgifterna från och med Uppgifterna i figuren är baserade på en svensk definition av arbetslöshet under perioden , vilket innebär att heltidsstuderande som söker och kan ta ett arbete inte räknas som arbetslösa. Under perioden räknas däremot arbetssökande studenter som arbetslösa, vilket är en internationell definition. I gruppen med högskoleutbildning ingår också ett fåtal med annan eftergymnasial utbildning än den som ges vid universitet och högskolor. ETABLERING PÅ ARBETSMARKNADEN Flertalet nyexaminerade från universitet och högskolor etablerar sig snabbt på arbetsmarknaden. Läsåret 2007/08 hade drygt personer avlagt en generell, konstnärlig eller yrkesinriktad examen på grundnivå eller avancerad nivå från universitet och högskolor. Detta är den grupp examinerade Högskoleverket senast har följt upp i fråga om etableringen på arbetsmarknaden. Vid uppföljningen 2009, ett till ett och ett halvt år efter examen, hade av dem fortsatt studera och hade flyttat utomlands eller avlidit. De resterande examinerade 2007/08 kunde följas med avseende på arbetsmarknadsställning Av dessa var 78 procent etablerade på arbetsmarknaden detta år. Det etableringsmått Högskoleverket använder vid uppföljning av etableringen innebär att man varit sysselsatt i november månad och haft vissa arbetsinkomster det år som uppföljningen avser. Den examinerade ska dessutom inte ha varit studerande eller ha flyttat utomlands, eller haft perioder av arbetslöshet eller arbetsmarknadspolitiska åtgärder under året, för att betraktas som etablerad. Utifrån vilken arbetsmarknad examen riktas mot har de examinerade delats in i olika examensgrupper. (Metoden beskrivs i Högskoleverkets rapport Etableringen på arbetsmarknaden, 2003:7 R. De senast redovisade uppgifterna finns i Etableringen på arbetsmarknaden, 2011:16 R.) Totalt sett var andelen etablerade två procentenheter lägre 2009 än Att andelen etablerade var lägre 2009 än 2008 speglar den allmänna utvecklingen på arbetsmarknaden. En förklaring till att etableringsförloppet trots en svagare arbetsmarknad inte har påverkats mer för de högskoleutbildade, är att många som lämnar universitet och högskolor är inriktade mot den offentliga sektorn där efterfrågeutvecklingen inte alltid överensstämmer med utvecklingen inom det privata näringslivet. Exempelvis ökade antalet anställda i statlig sektor med 1,4 procent mellan 2008 och 2009, medan antalet anställda i privat sektor minskade med 2,8 procent och i kommunal sektor med 2,6 procent. (Se Statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökningar (AKU)). Andelen etablerade skiljer sig åt mellan män och kvinnor. År 2009 var skillnaden fyra procentenheter till männens favör drygt 81 procent etablerade män och knappt 77 procent etablerade kvinnor. Till övervägande del förklaras etableringsskillnaderna av att kvinnor och män väljer olika utbildningar och etablerar sig inom olika sektorer. Tas hänsyn till de olika utbildningsvalen kvarstår dock 1,5 procentenheter av skillnaden i etableringsandel till männens favör. Hög andel etablerade inom vård och medicin Andelen etablerade varierar beroende på vilket ämnesområde examen är inriktad mot. Examinerade inom områdena vård/ omsorg och medicin/odontologi samt teknik hade etableringsandelar om 85 respektive 84 procent, dvs. klart över genomsnittet för samtliga ämnesområden som var 78 procent. Andelen etablerade låg nära genomsnittet inom områdena undervisning, juridik och samhällsvetenskap samt lant- och skogsbruk. Klart under den genomsnittliga andelen etable- 56 UTBILDNING OCH ARBETE

59 Ämnesområde Antal examinerade i uppföljningen Andel etablerade (procent) Vård/omsorg och medicin/odontologi Teknik Lant- och skogsbruk Juridik och samhällsvetenskap Undervisning Naturvetenskap Humaniora och teologi Konstnärligt område Redovisas inte per examen Totalt Tabell 22. Andelen (procent) etablerade på arbetsmarknaden 2009 efter ämnesområden i examen läsåret 2007/08. I tabellen grupperas examina efter åtta ämnesområden och för flertalet områden inkluderas olika generella examina och yrkesexamina. I områdena undervisning samt lant- och skogsbruk ingår enbart olika yrkesexamina. I området juridik och samhällsvetenskap ingår förutom kandidat- och magisterexamen med juridik eller samhällsvetenskap som huvudämne även jurist-, socionom- och psykologexamen. Tre procent av de examinerade hade avlagt någon av de examina som inte redovisas per examen. rade låg examinerade inom ämnesområdena naturvetenskap, humaniora och teologi samt det konstnärliga ämnesområdet. Högst etableringstal för tandläkare och läkare Även när det gäller enskilda examina var andelen etablerade högst för dem med yrkesexamina inom ämnesområdena vård/omsorg och medicin/odontologi samt teknik. Andelen etablerade var 90 procent eller högre för exempelvis nyexaminerade civilingenjörer med inriktning mot data eller bygg, läkare, psykoterapeuter, specialistsjuksköterskor, tandläkare och veterinärer. Flera av grupperna med minst 90 procent etablerade tillför arbetsmarknaden efterfrågade kompetenser där behovet av utbildade är stort. Det gäller exempelvis personer med tandläkar- eller läkarexamen. Drygt 13 procent av alla examinerade (5 500 personer) hade examina där minst 90 procent hade etablerat sig på arbetsmarknaden. För vissa examinerade var etableringen hög för att utbildningarna i stor utsträckning är vidareutbildningar för redan yrkesverksamma. Det gäller främst psykoterapeuter, yrkeslärare, specialistsjuksköterskor och specialpedagoger. För dessa examinerade var etableringsandelen 2009 drygt 91 procent. För en stor majoritet av de examinerade, 76 procent, var andelen etablerade mellan 70 och 89 procent. Inom detta spann ligger flera av de allra största examensgrupperna i högskolan sett till antalet examinerade, bland annat examinerade lärare, ekonomer, jurister, samhällsvetare och flertalet högskoleingenjörer liksom sjuksköterskor. Det är en förhållandevis liten andel av samtliga examinerade 10 procent som har examina med låga etableringsandelar, under 70 procent. Här återfinns examinerade Examensgrupper Antal examinerade Andel etablerade (procent) Tandläkare Läkare Psykoterapeuter Specialpedagoger Specialistsjuksköterskor Civilingenjörer Jurister Tandhygienister Sjuksköterskor Mag. ex., vård, medicin Mag. ex., ekonomi Biomedicinska analytiker Högskoleingenjörer Kand. ex., data Psykologer Socionomer Teologer Kand. ex., ekonomi Kand. ex., teknik Apotekare Mag. ex., teknik Lärare Sjukgymnaster Kand. ex., samhällsvetare Kand. ex., beteendevetare Studie- och yrkesvägledare Mag. ex., naturvetare Arkitekter Receptarier Kand. ex., naturvetare Arbetsterapeuter Mag. ex., jour./komm./info Mag. ex., språk Mag. ex., hist./filo./teol Konstn. ex., design Konstn. ex., teater/film/dans Totalt Tabell 23. Andel (procent) etablerade på arbetsmarknaden 2009 av de examinerade 2007/08. Det är relativt stora skillnader i andelen etablerade på arbetsmarknaden för examinerade med olika examina. Det är låga etableringstal för dem som har en konstnärlig eller humanistisk utbildning. Betydligt högre etableringstal har examinerade med inriktning mot legitimationsyrken inom vård, medicin och odontologi, liksom examinerade från påbyggnadsutbildningar. med generella examina inom humaniora och språk, liksom examinerade inom det konstnärliga området. Examinerade inom det konstnärliga området har under flera år haft en låg andel etablerade. Till viss del beror det på att många inom detta område varvar perioder av anställningar med arbetslös- UTBILDNING OCH ARBETE 57

60 het och att det inom det konstnärliga området förekommer stipendier som inte räknas in i årsinkomsten. Över 90 procent av de examinerade har yrken med krav på högskoleutbildning Etableringsmåttet säger inget om vilket yrke de examinerade hade vid mättillfället. Emellertid finns uppgifter om yrke för 86 procent av de som kunde följas med avseende på arbetsmarknadsställning En majoritet av dem med en yrkesexamen har yrken som var nära kopplade till examensinriktningen. För de med generella examina gäller vanligen att de etablerade återfinns inom en hel rad olika yrken. Detta är grupper som vanligen har något svårare än grupper med yrkesexamina att etablera sig. Av de examinerade 2007/08 som det finns yrkesuppgifter för var mer än 90 procent etablerade i yrken med krav på högskoleutbildning. 56 procent fanns i yrken med krav på ledande befattning eller lång högskoleutbildning, 40 procent fanns i yrken med krav på kortare högskoleutbildning medan 4 procent fanns i yrken utan krav på utbildning eller där det normalt krävs en gymnasieutbildning. Sammantaget kan det konstateras att en stor majoritet av de etablerade har yrken både i linje med examensinriktningen och med krav på högskoleutbildning. Det gäller särskilt examinerade inom ämnesområden riktade mot yrken där examen eller legitimation är ett krav för yrkesutövning, såsom inom medicin och odontologi, undervisning samt vård och omsorg. DOKTORSEXAMINERADES ETABLERING Hur personer som avlagt doktorsexamen etablerar sig på arbetsmarknaden mäts enligt samma metod som etableringen för de med examen från grundnivå eller avancerad nivå som redovisats ovan. För de doktorsexaminerade går etableringen på arbetsmarknaden i allmänhet lite bättre än för högskoleexaminerade från lägre utbildningsnivåer, men skillnaderna är små. Under 2000, 2002 och 2005 tog sammantaget personer, inklusive utländska doktorander, svensk doktorsexamen. Deras etablering på arbetsmarknaden har följts upp Av de doktorsexaminerade var det ungefär som inte längre bodde i Sverige eller som fortfarande studerade i högskolan under 2008, och som därmed inte ingår i uppföljningen. (Se Högskoleverkets rapport Doktorsexaminerades etablering på arbetsmarknaden, 2010:21 R.) Av dem som examinerades 2000 och 2002 hade 88 procent etablerat sig på den svenska arbetsmarknaden 2008 medan andelen var lägre, 80 procent, för dem som examinerades Det var ingen skillnad i etablering mellan kvinnor och män som examinerades 2000 och Bland doktorsexaminerade 2005 var andelen etablerade fyra procentenheter högre för män än för kvinnor tre år efter examen. Doktorsexaminerade arbetar oftast inom den offentliga sektorn Precis som för lägre utbildningsnivåer i högskolan skiljer sig etableringen åt beroende på vilket område examen är inriktad mot. Andelen etablerade var hög bland doktorsexaminerade inom medicin och teknikvetenskap, medan den var relativt låg bland doktorsexaminerade inom humaniora och naturvetenskap. Det finns flera förklaringar till skillnader i etablering mellan examensområden, bland annat att konjunkturen på arbetsmarknaden varierar för olika branscher. En annan förklaring är att doktorsexaminerade med exempelvis postdoktorala stipendier inte klassificeras som etablerade på arbetsmarknaden. Det kan ha viss betydelse för etableringsandelen för doktorsexaminerade inom naturvetenskap, som i förhållandevis stor utsträckning bedriver postdoktorala studier. Omkring var tredje doktorsexaminerad var universitetseller högskolelärare och var femte hade ett arbete som hälsooch sjukvårdsspecialist, främst läkare. Det innebär att varannan examinerad fanns i någon av dessa yrkesgrupper. Detta betyder också att de flesta av de doktorsexaminerade var anställda inom offentlig sektor, där universitet och högskolor samt landsting är stora arbetsgivare. I den privata sektorn återfanns drygt var tredje etablerad. STORT TILLSKOTT TILL ARBETSMARKNADEN Av de som tar en examen vid universitet och högskolor är det drygt per år som träder ut på arbetsmarknaden vilket motsvarar ungefär 40 procent av en årskull. Därutöver tillkommer ett ganska stort antal som lämnar universitet och högskolor utan examen. I denna grupp finns dock ett stort antal individer som har minst tre års högskoleutbildning och således i många sammanhang är jämförbara med dem som avlagt examen. I vissa fall är erbjudande om anställning inom det tilltänkta yrkesområdet skälet till att studierna avslutas utan examen. Dessutom får Sverige varje år ett nettotillskott på omkring individer med eftergymnasial utbildning, tack vare att det är fler med en eftergymnasial utbildning som invandrar än som utvandrar. Sverige är i detta sammanhang en nettomottagare av eftergymnasialt utbildade personer och har så varit varje år sedan början av 1990-talet. Utbildningsnivån i arbetskraften ökar Varje år får arbetsmarknaden således ett betydande tillskott av högskoleutbildade. Bland dem som går i pension är antalet högskoleutbildade knappt hälften så stort. Med varje ny årskull som träder ut på arbetsmarknaden sker således en uppgradering av kompetensen i arbetskraften. Dessutom återkommer en del äldre till arbetsmarknaden efter fortbildning eller vidareutbildning vid universitet eller högskola, vilket ytterligare höjer utbildningsnivån i arbetskraften. 58 UTBILDNING OCH ARBETE

61 I genomsnitt räcker således antalet som lämnar högskolan med en utbildning mer än väl till för att fylla luckorna efter de högskoleutbildade som lämnar arbetsmarknaden. Med de senaste tjugo årens kraftiga utbyggnad av den högre utbildningen kommer andelen högskoleutbildade i arbetskraften att fortsätta att öka i flera decennier, när varje årgång som går i pension ersätts av ett nytillskott från högskolan som har en högre genomsnittlig utbildningsnivå än dem som avgår med pension. (Se Statistiska centralbyråns rapport Trender och prognoser 2011.) Men det finns givetvis skillnader mellan yrkeskategorier. Vissa examensgrupper har ökat kraftigt, andra inte alls. Samtidigt förändras behoven av kompetens hos personer inom olika yrkeskategorier på olika sätt. Antal Invandrare Utvandrare FRAMTIDSUTSIKTER De senaste årens snabba svängningar i konjunkturen visar att arbetsmarknadens behov av att rekrytera nyexaminerade snabbt kan förändras. Uppgifter om dagens eller de senaste årens balanssituation på arbetsmarknaden ger därför inte så mycket ledning i fråga om hur olika utbildningar bör dimensioneras för framtiden. Långsiktigt är det istället faktorer som näringsgrensutveckling, yrkessammansättning, pensionsavgångar och annan rörlighet som är avgörande för efterfrågan på olika examensgrupper. Prognosinstitutet vid Statistiska centralbyrån presenterar vart tredje år beräkningar av hur tillgång och efterfrågan på utbildade kommer att se ut framöver. (Se vidare Statistiska centralbyråns rapport Trender och prognoser 2011.) Den senaste beräkningen utgår från 2011 och sträcker sig fram till Beräkningarna baseras dels på att nuvarande mönster för utbildningsval, antalet nybörjare och antalet examinerade består över tid, dels på antaganden om framtida utveckling för befolkningen, näringsgrenarna och sysselsättningen. Befolkningen ökar och åldras fler behövs inom äldreomsorgen Två utvecklingstendenser har särskilt stor betydelse för resultaten. Sveriges folkmängd väntas öka från drygt 9,4 miljoner idag till 10,3 miljoner 2030 och den starkast växande gruppen är ålderspensionärerna, det vill säga personer över 65 år. Den gruppen ökar under prognosperioden från 1,7 till 2,3 miljoner personer, vilket bidrar till att efterfrågan på vård- Figur 38. Antal invandrare och utvandrare år med eftergymnasial utbildning. Tillskottet av eftergymnasialt utbildade personer till den svenska arbetsmarknaden beror inte enbart på hur många som examineras från universitet och högskolor i Sverige. Även det mångåriga migrationsöverskottet av eftergymnasialt utbildade personer bidrar till att allt fler i den svenska befolkningen har eftergymnasial utbildning. Nettotillskottet har i genomsnitt varit närmare personer per år sedan Uppgift om utbildningsnivå saknas för många nyinvandrade. Det medför att antalet invandrare med eftergymnasial utbildning, i synnerhet för 2010, är underskattat. Källa: Uttag ur SCB:s register över befolkningens utbildning. In- och utvandrare år efter kön, ålder, nationell bakgrund, utbildningsnivå, utbildningsinriktning SUN och omsorgsutbildade ökar, i synnerhet med inriktning mot geriatrik och gerontologi. Prognosinstitutet redovisar beräkningar för 55 utbildningsgrupper, varav flertalet är eftergymnasiala. För flera av de eftergymnasiala grupper som för närvarande har lättast att etablera sig på arbetsmarknaden kan man även för framtiden förutse att behovet av nyrekrytering från utbildningsväsendet kommer att överstiga det antal som examineras med nuvarande dimensionering av utbildningen. Det gäller till exempel läkare, sjuksköterskor, förskollärare, fritidspedagoger och yrkeslärare. Det gäller även vissa grupper av ingenjörer och tekniker inte minst när stora grupper av gymnasieingenjörer födda på fyrtiotalet går i pension. Grupper för vilka det enligt SCB finns stor risk för överskott med nuvarande dimensionering av utbildningen är exempelvis biologer, ekonomer, journalister, examinerade med konstnärlig utbildning, personal- och beteendevetare samt socionomer (se tabell på nästa sida). < UTBILDNING OCH ARBETE 59

62 Risk för framtida brist Relativt balanserat Risk för överskott Agronomer och hortonomer Apotekare Biologer Arkitekter Arbetsterapeuter Ekonomer Biomedicinska analytiker Biblioteks- och informationsvetare Humanister Fritidspedagoger Civilingenjörer, totalt Journalister Fysiker Systemvetare Jurister Förskollärare Tandläkare Jäg- och skogsmästare Högskoleingenjörer Teologer Konstnärer Grundskollärare, tidigare år Veterinärer Personal- och beteendevetare Grundskollärare, senare år och gymnasielärare Socionomer Kemister Läkare Psykologer Receptarier Samhälls- och förvaltningsvetare Sjukgymnaster Sjuksköterskor Speciallärare och specialpedagoger Yrkeslärare Framtida brist, balans eller överskott på olika utbildningsgrupper på arbetsmarknaden. Tabellen visar den framtida balanssituationen på arbetsmarknaden för olika utbildningsgrupper om inga förändringar i antalet nybörjare görs. Läkare, sjuksköterskor, förskollärare, fritidspedagoger, yrkeslärare och ingenjörer tillhör de grupper för vilka brist kan förväntas om inte antalet nybörjare ökar. För biologer, ekonomer, journalister, examinerade med konstnärlig utbildning, personal- och beteendevetare samt socionomer finns risk för ett framtida överskott. (Källa: Statistiska centralbyråns rapport Trender och prognoser 2011.) 60 UTBILDNING OCH ARBETE

63

64

65 Personal Högskolan expanderar och det är kärnverksamheten som växer. Under de senaste 25 åren har det skett ett skifte i fördelningen mellan den personal som har respektive inte har forskande och undervisande uppgifter. År 1985 utgjorde de anställda som har forskande och undervisande uppgifter 40 procent av samtliga anställda (exklusive doktorander). År 2011 utgjorde de 58 procent. Jämfört med 2010 ökade den forskande och undervisande personalen med nära helårspersoner och uppgick 2011 till helårspersoner, det högsta antalet någonsin. PERSONAL 63

66 PERSONALEN TOTALT De anställda i högskolan utgör ungefär en fjärdedel av all statlig personal och uppgick 2011 till individer, eller helårspersoner, det högsta antalet någonsin. Undantar man den delmängd av forskarstuderande som är anställda som doktorander blir antalet helårspersoner Personalen vid universitet och högskolor har successivt ökat sedan början av 1990-talet, med undantag för då antalet anställda minskade något för att återigen öka När högskolesektorn byggdes ut under 1990-talet ökade antalet anställda kraftigt. Ökningen av personalen under senare delen av 1990-talet beror också till viss del på att de medellånga vårdutbildningarna vid landstingens vårdhögskolor överfördes till statliga lärosäten och personalen vid dessa utbildningar kom då att ingå i statistiken över högskolans personal. De senaste årens personalökning hänger förmodligen samman med att lärosäten tillförts ökade anslag. Personalen delas in efter de som har forskande och undervisande uppgifter och de som inte har sådana uppgifter. Det är den forskande och undervisande personalen som ökat i antal, medan antalet anställda som inte har forskande och undervisande uppgifter har varit ungefär detsamma. Under de senaste 25 åren har det skett ett skifte i fördelningen mellan den personal som har respektive inte har forskande och undervisande uppgifter. År 1985 utgjorde de anställda som har forskande och undervisande uppgifter 40 procent av samtliga anställda (exklusive doktorander) utgjorde de 58 procent. Uppgifter om hur högskolans personal fördelar sig på olika lärosäten finns i kapitlet Tabeller längst bak i rapporten. Antal Anställda utan forskande och undervisande uppgifter Samtliga anställda Anställda exklusive doktorander Forskande och undervisande personal Figur 39. Antalet anställda vid universitet och högskolor , helårspersoner. Sedan 2001 redovisas även den del av den tekniska och administrativa personalen som har forskande eller undervisande uppgifter som forskande och undervisande personal. Fakta om statistiken Redovisningen av uppgifter om personalen vid universitet och högskolor baseras på Statistiska centralbyråns vidarebearbetning av konjunkturlönestatistiken för statliga myndigheter som utgår från individuppgifter avseende oktober månad. Dessutom finns all personal med forskande och undervisande uppgifter fördelad på ämnen. Genom en särskild insamlingsrutin omfattar redovisningen även individbaserad statistik över personalen hos enskilda utbildningsanordnare. Inför insamlingen 2012 kommer en ny klassificering av forskningsämnen att tas i bruk, Standarden för svensk indelning av forskningsämnen som bygger på en internationell förlaga, Field of Science and Technology (FOS). Men för 2011 används fortfarande den äldre indelningen. För personalen kommer två nivåer ur den nya klassifikationen att användas för statistikredovisning forskningsämnesområde (6 olika) och forskningsämnesgrupper (42 olika). Uppgifter om högskolans personal redovisas även i de statistiska meddelanden som SCB och Högskoleverket gemensamt producerar. (Se Personal vid universitet och högskolor 2010, Statistiska meddelanden, UF 23 SM 1101, Högskoleverket och SCB). DEN FORSKANDE OCH UNDERVISANDE PERSONALEN Räknar man med forskarstuderande med anställning som doktorand (vilka är en delmängd av samtliga forskarstuderande), hade 64 procent av all personal vid universitet och högskolor forskande eller undervisande uppgifter I den följande texten om den forskande och undervisande personalen har de forskarstuderande exkluderats. I detta sammanhang betraktas de främst som studerande och ingår därför inte i uppgifterna. Då de forskarstuderande med anställning som doktorand undantas, uppgick andelen som hade forskande eller undervisande uppgifter till 58 procent av all personal 2011, eller helårspersoner. Detta innebär en ökning med nära helårspersoner eller 6 procent jämfört med Den forskande och undervisande personalen består till stor del av de lärare som var anställda enligt de föreskrifter i högskoleförordningen som gällde fram till den 1 januari 2011 professorer, lektorer, forskarassistenter, adjunkter samt gäst- och timlärare. Sedan den 1 januari 2011 regleras enbart anställning som professor och lektor i enlighet med lärosätenas ökade autonomi. Det är emellertid för tidigt att fastställa i vilken mån den s.k. autonomireformen har inverkan på statistiken. Utöver dessa tidigare reglerade anställningar finns ett stort antal anställda med forskande eller undervisande uppgifter som ingår i gruppen annan forskande och undervisande personal. Denna grupp består huvudsakligen av personer som anställts med andra anställningsformer än dem som tidigare reglerades i högskoleförordningen, ofta benämnda som forskare eller forskningsassistenter, bland vilka det är vanligt med tidsbegränsad anställning. Se vidare avsnittet Anställningsform nedan. 64 PERSONAL

67 Den enskilt största personalgruppen är lektorer, som utgjorde cirka 27 procent av den forskande och undervisande personalen 2011 (helårspersoner). Med 21 och 20 procent följde sedan grupperna annan forskande och undervisande personal respektive adjunkter, medan professorer utgjorde 17 procent. Teknisk och administrativ personal som har forskande eller undervisande arbetsuppgifter, (t.ex. forskningsingenjörer och projektledare) utgjorde 8 procent. Slutligen utgjorde forskarassistenter (här ingår också biträdande lektorer) samt gäst- och timlärare 5 respektive 1 procent av den forskande och undervisande personalen. Uppgifter om hur den forskande och undervisande personalen fördelar sig på olika lärosäten finns i kapitlet Tabeller längst bak i rapporten. Adjunkterna allt färre Antalet anställda (helårspersoner) har mellan 2010 och 2011 ökat i alla personalgrupper, med undantag för adjunkter samt gäst- och timlärare. Adjunkterna har minskat i antal kontinuerligt sedan 2003, medan antalet gäst- och timlärare har varierat mellan ungefär 400 och 500 helårspersoner de senaste tio åren. År 2011 var antalet adjunkter och antalet gäst- och timlärare var 350 (helårspersoner). De senaste årens tillbakagång av antalet adjunkter kan antagligen tillskrivas högskolornas strävan att främst anställa disputerade lärare som ett led i målsättningen att öka forskningsanknytningen inom utbildning på grundnivå och avancerad nivå. Vidare har det varit möjligt för en adjunkt att befordras till lektor om hon eller han bedömts vara lektorsbehörig, exempelvis genom doktorsexamen. (Från och med den 1 januari 2011 avskaffades den centrala regleringen i högskoleförordningen med motiveringen att lärosätena själva ska reglera hur, om och på vilket sätt befordran kan ske.) Antal Adjunkt Annan forskande/undervisande personal TA-personal Forskarassistent Lektor Professor Gäst- och timlärare Figur 40. Antalet forskande och undervisande helårspersoner vid universitet och högskolor , inklusive TA-personal med forskande/undervisande arbetsuppgifter. sedan 2003 har antalet adjunkter minskat, medan antalet professorer, lektorer och annan forskande och undervisande personal har ökat. Annan forskande och undervisande personal Teknisk och administrativ personal Forskarassistenter Gäst- och timlärare Lektorer 27 % Adjunkter Professorer 5 % 1 % 8 % 17 % 21 % 20 % Figur 41. Antal helårspersoner i olika personalgrupper inom den forskande och undervisande personalen samt den andel varje grupp utgör av den forskande och undervisande personalen totalt. lektorer är den största personalgruppen och utgör 27 procent av den forskande och undervisande personalen. Tillbakagången av adjunkter är något tydligare bland de manliga än bland de kvinnliga adjunkterna, som sedan 2003 minskat med 22 respektive 14 procent. Det tycks emellertid inte vara så att manliga adjunkter i högre grad än kvinnliga blir lektorer. Bland dem som var anställda som adjunkt 2008 var det 4 procent av männen och 5 procent av kvinnorna som var lektorer Bland dem som var anställda som lektor 2009 hade 17 procent av männen och 27 procent av kvinnorna varit anställda som adjunkt någon gång under (uppgifter sammanställda från registret över högskolans personal).... men allt fler lektorer och professorer Antalet lektorer har ökat tydligt och uppgick till helårspersoner Det är speciellt de kvinnliga lektorerna som har ökat i antal. Sedan 2001 ökade antalet med drygt helårspersoner, nära en fördubbling av antalet. Motsvarande ökning bland de manliga lektorerna var 100 helårspersoner, en ökning med 2 procent. Även lektorer har haft möjligheten att ansöka om befordran, till anställning som professor, i de fall de varit professorsbehöriga, vilket förklarar en betydande del av ökningen av professorer. Sedan 2001 har antalet professorer ökat med helårspersoner och uppgick 2011 till helårspersoner. Antalet kvinnliga professorer har ökat med drygt 600 helårspersoner sedan 2001, medan antalet manliga professorer ökade med nära 900 helårspersoner. Eftersom det fanns relativt få kvinnliga professorer 2001 har den procentuella ökningen av kvinnliga professorer varit betydande, 135 procent, medan antalet manliga professorer ökade med 32 procent. Vid sidan av professorer och lektorer har även gruppen annan forskande och undervisande personal ökat markant, särskilt under de senaste tre åren, men här var utvecklingen ungefär densamma bland kvinnor och män. Ökningen infaller samtidigt med de senaste årens ökning av lärosätenas Personal 65

68 forskningsintäkter, se kapitlet Ekonomi och forskningsfinansiering. Gruppen består till stor del av personal som anställts för att arbeta med forskning, exempelvis forskare eller forskningsassistenter. I gruppen ingår även postdoktorsanställningar. Gruppen annan forskande och undervisande personal uppgick till helårspersoner Den del av den tekniska och administrativa personalen som har forskande eller undervisande uppgifter ökade till drygt helårspersoner Utveckling inom ämnesområdena Totalt sett ökade antalet forskande och undervisande personal med nära helårspersoner eller nästan 6 procent mellan 2010 och Antalsmässigt skedde den största förändringen inom teknikvetenskap och samhällsvetenskap. Inom dessa båda forskningsämnesområden (benämns härefter ämnesområde) ökade den forskande och undervisande personalen med nära 300 helårspersoner. Under perioden 2001 till 2011 är det särskilt inom samhällsvetenskap och medicin som den forskande och undervisande personalen har ökat, med respektive helårspersoner. Matematik är det enda ämnesområde som minskat sedan 2001, en nedgång med 60 helårspersoner. Olika ämnesområden olika personalgrupper Det finns tydliga skillnader mellan ämnesområden beträffande vilka personalgrupper som finns anställda. Andelen professorer är särskild hög inom medicin och farmaci, där de 2011 utgjorde 26 procent av den forskande och undervisande personalen. Lägst andel professorer fanns inom området övriga forskningsområden, 7 procent. Farmaci Medicin Naturvetenskap Rättsvetenskap/juridik Matematik Teknikvetenskap Veterinärmedicin Odontologi Skogs- och jordbruksvetenskap samt landskapsplanering Humaniora och religionsvetenskap Samhällsvetenskap Övriga forskningsområden Professor Lektor Forskarassistent Adjunkt Gäst- och timlärare Annan forskande och undervisande personal Teknisk och administrativ personal Figur 42. Forskande och undervisande personal 2011 fördelad efter personalgrupp och ämnesområde (helårspersoner). Andelen professorer är högst inom medicin och farmaci, där de utgjorde drygt en fjärdedel av den forskande och undervisande personalen. Antal Humaniora och religionsvetenskap Övriga forskningsområden Skogs- och jordbruksvetenskap samt landskapsplanering 2001 Rättsvetenskap/juridik 2003 Naturvetenskap 2005 Teknikvetenskap 2007 Samhällsvetenskap Medicin Matematik Figur 43. Antalet forskande och undervisande personal fördelade efter ämnesområde (helårspersoner). Under perioden 2001 till 2011 är det särskilt inom samhällsvetenskap och medicin som den forskande och undervisande personalen har ökat. Lektorerna var förhållandevis många inom matematik och samhällsvetenskap, 42 respektive 38 procent, medan de var få inom skogs- och jordbruksvetenskap, 7 procent. Skogs- och jordbruksvetenskap hade i stället en markant stor andel av sina lärare och forskare i kategorin annan forskande och undervisande personal, 56 procent. Området övriga forskningsområden, där vårdvetenskap ingår, hade förhållandevis många adjunkter, 46 procent. Andelen adjunkter var däremot låg inom medicin, naturvetenskap samt skogs- och jordbruksvetenskap, 4 6 procent. Meriteringsanställningar Efter doktorsexamen finns det möjligheter att genom en tidsbegränsad anställning meritera sig för fortsatt forskarkarriär och för högre befattning. För detta ändamål har det funnits särskilt reglerade anställningar, nämligen forskarassistent, biträdande lektor och postdoktor. Möjligheterna till en sådan anställning har varit begränsade då antalet anställningar inte motsvarar antalet disputerade. Då det gäller meriteringsanställningar utöver postdoktor, finns sedan 1 januari 2011 inte längre någon reglering eller centralt avtal, även om det under 2011 pågick förhandlingar om ett centralt avtal för tidsbegränsad meriteringsanställning. Regeringen har aviserat att den avser att reglera en sådan anställning från den 1 januari Postdoktorer är en relativt ny anställningsform sedan hösten 2008, då Arbetsgivarverket och fackliga företrädare slöt ett avtal om en tidsbegränsad anställning som postdoktor. Enligt avtalet kan universitet och högskolor anställa en postdoktor tillsvidare, dock längst två år, med möjlighet till förlängning om det finns särskilda skäl. Anställning som postdoktor fanns emellertid även tidigare. Sådana anställningar var då lokalt utformade på lärosätena, men sedan har alltså en centralt utformad anställningsform skapats. Antalet 66 PERSONAL

69 Antal Procent Annan forskande och undervisande personal Forskarassistent Postdoktor Teknisk och administrativ personal 30 Adjunkter 500 Biträdande lektor Lektorer Professorer Figur 44. Antalet forskarassistenter, biträdande lektorer samt postdoktorer (helårspersoner). Antalet postdoktorer har ökat markant under senare år och uppgick 2011 till drygt helårspersoner Figur 45. Andel med tidsbegränsad anställning i olika personalgrupper inom den forskande och undervisande personalen, helårspersoner, inklusive TA-personal med forskande/undervisande arbetsuppgifter. postdoktorer har ökat markant under senare år och uppgick 2011 till drygt helårspersoner, varav drygt hälften var kvinnor. Många av postdoktorerna, 24 procent, är kvinnor verksamma inom området medicin. Ytterligare 14 procent av postdoktorerna utgörs av män inom medicin. Antalet forskarassistenter har varit i stort sett oförändrat under senare år, med en svag ökning mellan 2007 och 2011, från 910 till helårspersoner. Fyra av tio forskarassistenter var kvinnor I likhet med postdoktorer, är många av forskarassistenter verksamma inom området medicin, nära 28 procent. Biträdande lektor har funnits som anställningsform sedan 2001, med liknande behörighetskrav som för forskarassistent. En viktig skillnad mellan forskarassistenter och biträdande lektorer är att de senare enligt tidigare reglering hade rätt att bli prövade för befordran till tillsvidareanställning som lektor. Antalet biträdande lektorer har långsamt ökat och 2011 fanns det drygt 360 helårspersoner, varav 35 procent var kvinnor. Drygt en tredjedel av de biträdande lektorerna var män inom teknikvetenskap. Adjungerad personal Den adjungerade personalen vid universitet och högskolor uppgick 2011 till 880 individer, som tillsammans utgjorde 270 helårspersoner. Nära hälften, 46 procent, av den adjungerade personalen bestod av professorer (helårspersoner). Adjunkter utgjorde 32 procent och lektorer 21 procent. Könsfördelningen bland adjungerade professorer och lektorer skiljer sig inte från den bland övriga professorer och lektorer. Däremot är en större andel bland de adjungerade adjunkterna kvinnor, 66 procent, vilket ska jämföras med 56 procent bland adjunkter i stort. En stor del av förklaringen till detta ligger i att många, 37 procent, av de adjungerade adjunkterna är verksamma inom ämnesområdet övriga forskningsområden, ett område där flertalet är kvinnor. Antalet adjungerade anställda har i stort sett varit detsamma under de senaste tre åren, både vad gäller individer och helårspersoner. Anställningsform År 2011 var det ungefär två tredjedelar av den forskande och undervisande personalen som hade tillsvidareanställning och en tredjedel som hade tidsbegränsad anställning (helårspersoner). Andelen med tidsbegränsad anställning inom högskolesektorn är hög då man jämför med andra sektorer, något som till del kan förklaras av att vissa anställningar enligt det tidigare regelverket skulle vara tidsbegränsade. Så gott som alla forskarassistenter och gäst- och timlärare hade tidsbegränsad anställning, vilket också var den anställningsform som de normalt skulle anställas på enligt de regler som gällde enligt högskoleförordningen fram till den 1 ja- Att ansöka om forskningsmedel tar tid I genomsnitt ägnade den forskande och undervisande personalen drygt 40 procent av sin arbetstid åt forskning under Fyra procent av arbetstiden, eller 10 procent av forskningstiden gick åt till att ansöka om forskningsfinansiering. Det är särskilt forskarassistenter och forskare som ägnade förhållandevis stor andel av arbetstiden åt att ansöka om medel, 11 respektive 9 procent av arbetstiden. I förhållande till den tid som läggs ned på forskning, ägnade professorerna nästan en fjärdedel av forskningstiden till att ansöka om medel för att finansiera forskningen. Resultaten bygger på uppgifter från en SCB-enkät om FoUverksamhet till anställda vid universitet och högskolor och redovisas i Högskoleverkets analys Tio procent av forskningstiden ägnas åt att ansöka om forskningsmedel, Statistisk analys 2011/11. PERSONAL 67

70 nuari Därutöver var tidsbegränsad anställning vanlig i gruppen annan forskande och undervisande personal. Under se senaste fyra åren har drygt en tredjedel av den forskande och undervisande personalen haft tidsbegränsad anställning, men det finns vissa skillnader då man jämför de olika personalgrupperna. Sedan 2008 har andelen minskat bland dels annan forskande och undervisande personal, dels teknisk och administrativ personal med 10 respektive 8 procentenheter. Totalt sett var det en större andel av kvinnorna än av männen som år 2011 hade tidsbegränsad anställning, 37 respektive 32 procent. Även i de flesta av personalgrupperna var det något vanligare att kvinnorna hade en tidsbegränsad anställning. Störst var skillnaden bland adjunkter samt annan forskande och undervisande personal, där skillnaden var nära 4 procentenheter. Bland forskarassistenter respektive gäst- och timlärare hade så gott som alla tidsbegränsad anställning, oavsett kön, eftersom detta var den ordinarie anställningsformen. Personalen något äldre Åldern varierar mellan olika personalgrupper. Eftersom professor är den främsta anställningen som lärare inom universitetet och högskolor, tillika den anställning som det tar längst tid att meritera sig till, är det naturligt att många av professorerna är relativt äldre. Nära 59 procent av professorerna var 55 år eller äldre Bland adjunkter och lektorer var 36 respektive 33 procent 55 år eller äldre. Bland forskarassistenterna, en anställning som man ofta erhåller en relativt kort tid efter doktorsexamen, är i stället många relativt unga. Två av tre var under 40 år. Rörligheten mellan svenska lärosäten bland professorer, lektorer och adjunkter Högskoleverket har i en analys (Rörligheten mellan svenska lärosäten bland professorer, lektorer och adjunkter, Statistisk analys 2012/1) studerat rörligheten mellan svenska lärosäten bland dem som var anställda 2009 som professor, lektor eller adjunkt. Den rörlighet som avses är om personen bytt lärosäte under Av dem som var professorer 2009, hade 17 procent någon gång bytt lärosäte (inom Sverige) mellan Något fler av lektorerna hade bytt lärosäte under perioden, 23 procent, medan detta var ovanligare bland adjunkterna bland vilka 9 procent hade bytt lärosäte. Vid lärosäten som expanderat och inte har forskarutbildning (eller har haft forskarutbildning endast en kort tid) är rörligheten högre eftersom de rekryterat många av sina professorer och lektorer utifrån. De professorer, lektorer och adjunkter som varit rörliga, kommer ofta från ett lärosäte relativt nära det lärosäte de är verksamma vid. Många, ungefär hälften av professorerna och lektorerna, har sin högsta examen från det lärosäte där de är verksamma. Andelen varierar mellan lärosäten beroende på om lärosätet har forskarutbildning eller inte (eller har haft forskarutbildning en kortare tid). Professorer Lektorer Adjunkter Teknisk och administrativ personal Annan forskande och undervisande personal Gäst- och timlärare Forskarassistenter Figur 46. Anställningsform 2011 i olika personalgrupper inom den forskande och undervisande personalen, helårspersoner. Professorer Adjunkter Lektorer Gäst- och timlärare Teknisk och administrativ personal Annan forskande och undervisande personal Forskarassistenter Tidsbegränsad Tillsvidare år år år år år år år år år 65 år Figur 47. Åldersfördelning 2011 i olika personalgrupper inom den forskande och undervisande personalen, helårspersoner. Den äldsta åldersgruppen, 65 år och över, har blivit allt större. År 2001 utgjorde åldersgruppen knappt 1 procent av all forskande och undervisande personal, tio år senare utgjorde gruppen 5 procent. Det är särskilt bland professorer som gruppen blivit större, bland vilka de 2011 utgjorde 11 procent (helårspersoner). Även bland lektorer och adjunkter var gruppen relativt stor, ungefär 4 procent. Då åldersfördelningarna 2001 och 2011 jämförs för den forskande och undervisande personalen totalt sett, finner man att personalen åldrats något. Detta beror särskilt på att personalen i åldrarna 60 år eller äldre blivit relativt fler. År 2001 utgjorde de 10 procent av all forskande och undervisande personal tio år senare var andelen 18 procent. Samtidigt har även de yngsta åldersgrupperna vuxit, om än inte lika påtagligt. År 2001 var 39 procent 44 år eller yngre, 2011 var andelen 43 procent. 68 PERSONAL

71 KVINNOR OCH MÄN Det pågår en utveckling mot en jämnare könsfördelning bland lärare och forskare. År 2001 var 37 procent av den forskande och undervisande personalen kvinnor, 2011 var andelen kvinnor 43 procent (helårspersoner). Kvinnliga professorer Sedan 2001 har antalet kvinnliga professorer ökat från 460 till helårspersoner, dvs. mer än en fördubbling av antalet på tio år. Det har sålunda skett en betydande ökning av antalet kvinnliga professorer under de senaste tio åren och andelen kvinnor bland professorerna har under denna period ökat med en knapp procentenhet per år, från 14 till 23 procent. För att främja en ökning av andelen kvinnor bland professorerna, har regeringen inför perioden satt mål för de olika lärosätena gällande rekryteringen av kvinnliga professorer. Målen är beräknade utifrån rekryteringsunderlaget (lektorer och forskarassistenter) fördelat efter forskningsämne. Denna typ av mål har funnits sedan 1997, men med ett uppehåll Kvinnliga lektorer allt fler Den tydligaste ökningen av andelen kvinnor har skett bland lektorer där andelen ökat från 30 till 44 procent sedan Eftersom lektorerna är en stor grupp, får detta genomslag på könsfördelningen bland lärare och forskare totalt sett. Procent Adjunkt Professor Totalt Lektor Annan forskande/undervisande personal Gäst- och timlärare TA-personal 2007 Forskarassistent Figur 49. Andelen kvinnor i olika grupper inom den forskande och undervisande personalen (helårpersoner). Andelen kvinnor ökar över tid. Sedan 2001 har andelen kvinnor bland professorerna stigit från 14 till 23 procent och bland lektorerna från 30 till 44 procent. Samhällsvetenskap Teknikvetenskap Medicin Humaniora och religionsvetenskap Naturvetenskap Övriga forskningsområden Skogs- och jordbruksvetenskap Matematik Rättsvetenskap/juridik Odontologi Veterinärmedicin Farmaci Kvinnor Figur 48. Antalet kvinnor respektive män inom olika ämnesområden (forskande och undervisande personal 2011, helårpersoner). Könsfördelningen är mycket jämn för tre av de större områdena samhällsvetenskap, medicin samt humaniora och religionsvetenskap. Andelen kvinnor har legat tämligen stilla i de grupper som länge har haft en relativt hög andel kvinnor, nämligen adjunkter och annan forskande och undervisande personal samt gäst- och timlärare. Bland den tekniska och administrativa personalen som har forskande eller undervisande arbetsuppgifter har andelen kvinnor ökat tydligt under de senaste två åren. Andelen kvinnor respektive män i de olika personalgrupperna är ungefär densamma då man utgår från individer i stället för helårspersoner. Varierande könssammansättning mellan ämnesområden Män är i majoritet inom många ämnesområden. För tre av de större områdena, humaniora och religionsvetenskap, samhällsvetenskap samt medicin är könsfördelningen emellertid mycket jämn. Däremot är den ojämnare inom teknikvetenskap och naturvetenskap. Inom teknikvetenskap var andelen män bland lärare och forskare 78 procent år 2011 och inom naturvetenskap var andelen 68 procent. Även inom det jämförelsevis mindre området matematik är många av lärarna och forskarna män, 75 procent. Inom det tämligen stora området övriga forskningsområden, som bl.a. inkluderar vårdvetenskap, är däremot andelen män låg, 22 procent. Vårdvetenskap, liksom veterinärmedicin, kännetecknas av förhållandevis många adjunkter, den personalgrupp där flertalet är kvinnor. < Män PERSONAL 69

72

73 Ekonomi och forskningsfinansiering Lärosätena har under flera år varit inne i en expansiv fas. Detta har möjliggjorts genom väsentligt ökade forskningsintäkter och tillfälligt utökade takbelopp. Ett par år ökade emellertid intäkterna snabbare än verksamheten kunde byggas ut och för många lärosäten ökade de ekonomiska balanserna betydligt. Men de ekonomiska förutsättningarna varierar mellan lärosätena, och därmed varierar deras möjligheter att möta de neddragningar av anslagen som har aviserats, bland annat med anledning av avgiftsreformen. EKONOMI OCH FORSKNINGSFINANSIERING 71

74 De senaste åren har verksamheten vid universitet och högskolor, mätt i kostnader, ökat betydligt och under 2011 blev denna utveckling än mer markant. Efter en ökning om 3,7 miljarder kronor i löpande priser stannade kostnaderna för utbildning och forskning på 58,4 miljarder kronor Den här storleken på kostnadsökningarna har vi inte sett sedan början av 2000-talet, då såväl utbildning som forskning expanderade kraftigt. Under 2011 var det främst forskningen som expanderade, vilket förmodligen är ett resultat av att lärosätenas verksamhet nu har hunnit i kapp det sedan 2009 ökade inflödet av forskningsresurser är kostnadsökningen koncentrerad till ett fåtal lärosäten, sex av de största universiteten står tillsammans för 70 procent av 2011 års kostnadsökning. De tidigare åren har verksamheten ökat mer jämnt fördelat mellan lärosätena. Omräknat i fasta priser (Statistiska centralbyråns implicitprisindex för statlig konsumtion, totalt) var 2011 års kostnadsökning 2,4 miljarder kronor, eller fyra procent. Lärosätenas kostnader 2011 utgjorde 1,67 procent av Sveriges bruttonationalprodukt (BNP), vilket är något högre än föregående år. Lärosätenas kostnader har alltså procentuellt ökat något mer än Sveriges BNP-tillväxt under Andra kostnader som bör hänföras till högskolesektorn är kostnaden för centrala myndigheter inom högskoleområdet och kostnaden för studenternas studiemedel. När man inkluderar dessa var den totala kostnaden för högre utbildning och forskning inom högskolan 70,6 miljarder kronor, vilket motsvarar 2,0 procent av BNP. År Index Årlig förändring, procent ,36 3, ,14 3, ,62 3, ,15 0, ,71 3, ,33 4, ,50 2, ,62 3, ,86 1, ,79 1, ,00 2,3 Tabell 25. Implicitprisindex för statlig konsumtion , samt årlig förändring. För att kunna illustrera den ekonomiska utvecklingen med hänsyn tagen till kostnadsutvecklingen måste nominella värden (löpande priser) räknas om till fasta priser. Fastprisberäkningen är gjord i 2011 års prisnivå med Statistiska centralbyråns implicitprisindex för statlig konsumtion, totalt. Studiemedelskostnad 16 % Centrala myndigheter 1 % INTÄKTER, KOSTNADER OCH RESULTAT Lärosätenas intäkter: drygt 59 miljarder kronor De sammanlagda intäkterna vid universiteten och högskolorna var 59,4 miljarder kronor 2011, efter en ökning med 1,8 miljarder kronor i löpande priser. Omräknat i fasta priser var ökningen 0,5 miljarder kronor, eller en knapp procent, och hela ökningen avser forskning och utbildning på forskarnivå. Intäkterna för utbildning på grundnivå och avancerad nivå var i fasta priser något lägre än förgående år. Lärosätenas intäkter har ökat stadigt under lång tid, med undantag för åren De senaste åren har dock intäkterna ökat i snabbare takt än tidigare. Sedan 2008 har lärosätenas intäkter ökat med 8 miljarder kronor i 2011 års priser, eller 16 procent. Merparten av ökningen avser forskning och utbildning på forskarnivå, dessa intäkter har ökat med 5,7 miljarder kronor, eller 21 procent sedan Särskilt kraftig har intäktsökningarna varit 2009 och På bara två år ökade då lärosätenas intäkter med 6,5 miljarder kronor och intäkterna fortsatte alltså att öka även under 2011, men inte alls i samma omfattning som de närmast föregående åren. Även kostnaderna har stigit och i ett längre perspektiv har kostnaderna i stort sett följt intäkterna, med undantag för , då intäkterna var större än kostnaderna. Univer- Universitet och högskolor 83 % Figur 50. Fördelning av kostnader för högskolesektorn Den totala kostnaden för högre utbildning och forskning var 70,6 miljarder kronor, varav 83 procent avser verksamheten vid universitet och högskolor. Miljarder kronor Kostnader forskning/ forskarutbildning Intäkter grundutbildning Intäkter forskning/forskarutbildning Kostnader grundutbildning Figur 51. Intäkter och kostnader för utbildning på grundnivå och avancerad nivå respektive forskning och utbildning på forskarnivå, miljarder kronor 2011 års priser. Med undantag för några år i mitten av 00-talet har intäkterna ökat under hela perioden, särskilt markant sedan EKONOMI OCH FORSKNINGSFINANSIERING

75 Förändring Andel av intäkterna 2011 Direkta statsanslag % Bidrag via Kammarkollegiet % Statliga myndigheter % Övriga offentliga medel % EU % Privata finansiärer i Sverige % Intäkter av studieavgifter % Utländska finansiärer exkl. EU % Finansiella intäkter % Totalsumma % Tabell 26. Finansieringen av lärosätenas totala verksamhet samt förändring , miljoner kronor i 2011 års priser. År 2011 stod statliga medel för 80 procent av intäkterna och övriga svenska offentliga medel stod för ytterligare 5 procent. Om man räknar EU-medel som offentliga var sammantaget 88 procent av intäkterna offentliga medel, medan 12 procent av intäkterna kom från andra källor. siteten och högskolorna hade enligt sina årsredovisningar då inte hunnit omsätta de kraftigt ökade forskningsresurserna i verksamhet det tar tid att strukturera om verksamhet och anställa ny personal och en viss eftersläpning uppstod (läs mer i avsnittet om forskningsfinansiering). Visserligen växte verksamheten och personalen ökade i antal, men inte i samma takt som intäkterna ökade. Under 2011 var dock intäktsökningen inte lika stor som de närmast föregående åren, samtidigt som kostnaderna ökade betydligt. Därmed blev intäkterna och kostnaderna mer i balans. Något lägre andel offentlig finansiering 2011 Utbildningen och forskningen vid universitet och högskolor finansieras i hög grad av de statliga anslag som riksdagen anvisar direkt till lärosätena. År 2011 var lärosätenas intäkter av direkta statsanslag 38 miljarder kronor, inklusive de anslagsmedel som fördelas enligt regeringens beslut via Kammarkollegiet, och anslagen utgjorde 64 procent av de totala intäkterna. I fasta priser har lärosätenas intäkter av direkta statsanslag minskat med 0,5 miljarder kronor Utöver de direkta statsanslagen kom 9,7 miljarder kronor av finansieringen från statliga myndigheter och sammantaget bestod 80 procent av intäkterna av statliga medel. Ytterligare 2,8 miljarder kronor kom från offentliga källor som kommuner och landsting och de forskningsstiftelser som bildats av löntagarfondsmedel. Därmed kom sammantaget 85 procent av lärosätenas totala intäkter från olika offentliga finansiärer i Sverige. Under 2011 har lärosätenas intäkter från offentliga finansiärer minskat något samtidigt som intäkterna från andra källor har ökat. Därmed minskade andelen offentlig finansiering med knappt två procentenheter jämfört med 2010, då motsvarande andel var 87 procent. I vid mening skulle även finansieringen från EU kunna betraktas som offentliga medel, eftersom EU-avgiften betalas med statliga medel. Med en sådan tolkning av EU-medlen kom 88 procent av lärosätenas intäkter från offentliga källor Lärosätenas intäkter från privata finansiärer i Sverige, inklusive studieavgifter (se vidare nedan) var drygt 5,7 miljarder kronor Detta efter en ökning med 420 miljoner kronor (åtta procent) jämfört med föregående år. Intäkter från privata finansiärer stod för knappt 10 procent av lärosätenas totala intäkter 2011, en knapp procentenhet högre än Sammantaget var lärosätenas totala intäkter från externa finansiärer 21 miljarder kronor 2011, vilket är 620 miljoner kronor mer än föregående år. Därutöver har universiteten och högskolorna finansiella intäkter i form av bland annat ränteintäkter och avkastning på stiftelsekapital. Under 2011 har lärosätenas finansiella intäkter ökat kraftigt, från 197 miljoner kronor i 2011 års priser till 540 miljoner kronor. Dessa står alltså för en betydande del av 2011 års intäktsökning. Utbildning och forskning finansieras på olika sätt Verksamheten vid universitet och högskolor består till lite mindre än hälften (44 procent) av utbildning på grundnivå och avancerad nivå och till drygt hälften (56 procent) av forskning och utbildning på forskarnivå. Finansieringsbilden för de olika verksamhetsområdena ser olika ut. Utbildning på grundnivå och avancerad nivå består huvudsakligen av utbildning enligt uppdrag i regleringsbrev och finansieras i stor utsträckning (87 procent) av direkta statsanslag. Forskning och utbildning på forskarnivå finansieras till mindre än hälften (46 procent) av direkta statsanslag och en betydande del av finansieringen (25 procent) kanaliserar staten via forskningsråd och andra statliga myndigheter. Andra viktiga finansiärer av forskning och utbildning på forskarnivå är privata stiftelser och organisationer utan vinstsyfte, se vidare i avsnittet om forskningsfinansiering. Uppdragsutbildningen ökade 2011 Inom utbildning på grundnivå och avancerad nivå bedriver universitet och högskolor också uppdragsverksamhet i form av uppdragsutbildning och, i mindre omfattning, beställd utbildning. Sammantaget var lärosätenas intäkter av uppdragsverksamheten 1,3 miljarder kronor, vilket utgör fem procent av de totala intäkterna för utbildning på grundnivå och avancerad nivå. EKONOMI OCH FORSKNINGSFINANSIERING 73

76 Miljarder kronor Utbildning på grundnivå och avancerad nivå Direkta statsanslag Statliga myndigheter Övriga offentliga medel och EU-medel Forskning och utbildning på forskarnivå Privata finansiärer i Sverige Utländska finansiärer exkl. EU Finansiella intäkter Figur 52. Finansiering av utbildning respektive forskning vid universitet och högskolor 2011, miljarder kronor. Utbildning på grundnivå och avancerad nivå finansieras till 87 procent av direkta statsanslag (inklusive anslag som fördelas via Kammarkollegiet), medan forskning och utbildning på forskarnivå finansieras av många olika källor, mindre än hälften är direkta statsanslag. Uppdragsutbildning regleras i särskilda förordningar och avser ofta olika former av vidareutbildningar och personalutbildningar. En stor del av uppdragsutbildningen är dock statligt finansierade utbildningar, bland annat officersutbildning vid Försvarshögskolan och polisutbildningen vid Umeå universitet och Linnéuniversitetet. Till detta kommer rektorsutbildningar och delar av det så kallade lärarlyftet, också offentligt finansierade uppdragsutbildningar. Lärosätenas sammantagna intäkter för uppdragsutbildning var 1,2 miljarder kronor 2011, varav tre fjärdedelar offentliga medel. Jämfört med föregående år har intäkterna till uppdragsutbildning ökat med 106 miljoner kronor, eller sju procent. Företag i Sverige stod för en tredjedel av ökningen. Beställd utbildning i traditionell mening är utbildning som lärosätet genomför enligt avtal med ett annat svenskt lärosäte eller ett lärosäte inom Europeiska samarbetsområdet (EES). Lärosätena får även anordna utbildning inom ramen för yrkeshögskolan eller utbildning inom företagshälsovård på uppdrag av Delegationen för kunskapsområdet företagshälsovård. Under 2011 var intäkterna från beställd utbildning 100 miljoner, efter en minskning med 20 procent. Det är utbildning beställd av statliga myndigheter som har minskat. Inom forskning och utbildning på forskarnivå bedrivs uppdragsverksamheten i form av uppdragsforskning. Lärosätenas intäkter av uppdragsforskning minskade för andra året i rad och var 1,7 miljarder kronor Läs mer i avsnittet om forskningsfinansiering. Olika slag av intäkter Intäkterna består av avräknade anslag, förbrukade medel från externa finansiärer samt finansiella intäkter. Det kan finnas avvikelser mellan de belopp som finansiärerna betalar till lärosätena och lärosätenas intäkter från finansiärerna. Det beror på att inbetalda medel bokförs som intäkter i och med att de förbrukas, dvs. när kostnader uppstår. Inbetalda forskningsbidrag som inte har förbrukats återfinns under posten oförbrukade bidrag i lärosätenas balansräkningar (se avsnittet Forskningsfinansiering). Anslagen däremot, intäktsförs oavsett om de förbrukats eller ej. Lärosätenas intäkter från externa finansiärer delas in i olika intäktskategorier beroende på vilken typ av verksamhet medlen finansierar. Bidragsintäkter, exempelvis forskningsbidrag, är intäkter för forskning utan krav på motprestation, det vill säga att bidragsgivaren inte kan förbehålla sig rätten till resultaten av forskningen. Uppdragsverksamhet finansieras med avgifter från beställaren och kan vara antingen utbildning eller forskning. Uppdragsforskning definieras som forskning som utförs på uppdrag av en extern finansiär där uppdragsgivarens inflytande på verksamhetens planering och genomförande samt dispositionsrätten till forskningsresultaten regleras i avtal. Uppdragen kan också gälla exempelvis utredningar eller produktutveckling. Dessutom finns kategorin övriga avgiftsintäkter, som består av intäkter enligt 4 avgiftsförordningen. Det är intäkter för uthyrning av lokaler, konferensavgifter eller intäkter av försäljning av tjänster eller liknande, samt övriga intäkter i verksamheten som försäljning av material och fakturerade kostnader, dvs. huvudsakligen olika kostnadsersättningar. Eventuella intäkter av sponsring återfinns också här. Från och med 2011 ingår också lärosätenas intäkter av studieavgifter i denna kategori. Kostnaderna för verksamheten är drygt 58 miljarder kronor Lärosätena är inne i en expansiv fas och det är tredje året i rad som kostnaderna har ökat betydligt. Under 2011 ökade lärosätenas kostnader med 3,7 miljarder kronor i löpande priser. Omräknat i fasta priser var ökningen 2,4 miljarder kronor, vilket är något mer än de föregående två åren. Lärosätenas totala kostnader för 2011 års verksamhet var alltså 58,4 miljarder kronor. Som tidigare år var personalkostnader den enskilt största kostnadsposten. Dessa utgjorde 61,8 procent av de totala kostnaderna 2011, vilket är en knapp procentenhet högre än föregående år. Lokalkostnader utgjorde 13,0 procent och övriga driftskostnader inklusive utbetalda medel för klinisk forskning och utbildning var 21,6 procent av de totala kostnaderna. Återstående kostnader är avskrivningar, 3,3 procent och finansiella kostnader, 0,3 procent. Under 2011 ökade personalkostnaderna med 2,7 miljarder kronor (åtta procent) i löpande priser. Ökningen beror framför allt på att lärosätena har anställt fler lärare och forskare. Ökade personalkostnader står för nästan tre fjärdedelar av den totala kostnadsökningen, och så har det varit de tre senaste åren. Därmed har andelen personalkostnader sakta ökat till nära 62 procent från 60 procent av de totala kostnaderna, som varit gängse nivå under många år. Lokalkostnaderna ökade 74 EKONOMI OCH FORSKNINGSFINANSIERING

77 med 0,3 miljarder kronor och övriga driftskostnader ökade med 0,5 miljarder under 2011, dvs. fyra procent vardera. Kostnadsökningen är större inom forskning och utbildning på forskarnivå än inom utbildning på grundnivå och avancerad nivå (se figur 51). Det är också inom forskningen som ökningen av personalkostnader är mest markant. Ekonomiskt resultat 2011: 0,9 miljarder kronor Det samlade ekonomiska resultatet (årets kapitalförändring) för lärosätenas verksamhet var 0,9 miljarder kronor Mätt som andel av omsättningen (de totala kostnaderna) är det 1,6 procent, alltså ett måttligt överskott. Två tredjedelar av lärosätena redovisar positiva resultat och för en tredjedel är således resultaten negativa. Såväl underskott som överskott är oftast små i förhållande till omsättningen, en eller ett par procentenheter, men det finns några undantag. Relativt sett redovisar Handelshögskolan i Stockholm och Örebro universitet de största positiva resultaten, 17 respektive 11 procent av kostnaderna. De negativa resultaten är oftast relativt sett små, med undantag för några av de konstnärliga högskolorna. Läs mer i sammanställningen av lärosätenas resultaträkningar i tabell 8 i slutet av rapporten. Lärosätenas sammanlagda resultat fördelar sig med 40 procent på utbildning på grundnivå och avancerad nivå och 60 procent på forskning och utbildning på forskarnivå. Det ekonomiska resultatet har fördelats ganska jämnt mellan verksamhetsområdena de senaste tre åren. Åren dessförinnan, med undantag för 2006, var resultatfördelningen betydligt skevare. Vissa år har det varit överskott inom utbildning på grundnivå och avancerad nivå och underskott inom forskning och utbildning på forskarnivå, medan det andra år har varit tvärtom. Sammantaget är dock det ackumulerade resultatet (balanserad kapitalförändring) jämnt fördelat mellan de två områdena. Uppgift per lärosäte om områdesfördelad balanserad kapitalförändring finns i tabell 19 i tabellbilagan till denna rapport. Balanserad kapitalförändring i ett längre perspektiv Under 2009 och 2010, var lärosätenas sammanlagda ekonomiska resultat stora överskott. Det innebar att deras balanserade kapital på bara två år fördubblades, från fem till tio miljarder kronor. Övriga år har de ekonomiska resultaten varierat mellan plus och minus en procent av kostnaderna, Förändring Verksamhetens intäkter Statsanslag % Avgifter och andra ersättningar % Bidrag % Finansiella intäkter % Summa intäkter % Verksamhetens kostnader Personalkostnader % Lokalkostnader % Kostnader för klinisk utbildning och forskning % Övriga driftskostnader % Finansiella kostnader % Avskrivningar % Summa kostnader % Verksamhetsutfall Årets kapitalförändring Tabell 27. Sammanställning av lärosätenas resultaträkningar , miljoner kronor, löpande pris. Under 2011 ökade intäkterna med 3 procent och kostnaderna med 7 procent. Totalt ökade kostnaderna med 3,7 miljarder kronor i löpande priser under 2011, ökningen består till tre fjärdedelar av personalkostnader. med några få undantag. Resultat i den storleksordningen har förstås fått mindre effekter på den balanserade kapitalförändringen för lärosätena. Därmed har den sammantagna balanserade kapitalförändringen för universitet och högskolor under lång tid varierat mellan fyra och fem miljarder kronor i fasta priser, med undantag för några år i mitten av 00-talet då nivån var lägre. Efter flera år med negativa resultat i början av 2000-talet, som minskade den balanserade kapitalförändringen, drog lärosätena ned på sin verksamhet i mitten av 00-talet. Då antogs färre nybörjare till forskarutbildningen och personalen minskade. Detta sammanföll med minskande antal helårsstudenter i utbildning på grundnivå och avancerad nivå. Sedan 2008 är dock lärosätena åter inne i en expansiv fas och såväl intäkter som kostnader har under de fyra senaste åren ökat med sammanlagt omkring åtta miljarder kronor i fasta priser. Utbildning på grundnivå och avancerad nivå Forskning och utbildning på forskarnivå Fortlöpande miljöanalys (SLU) Intäkter Kostnader Verksamhetsutfall Årets kapitalförändring Balanserad kapitalförändring Tabell 28. Verksamhetsutfall, resultat samt balanserad kapitalförändring per område 2011, miljoner kronor. Årets kapitalförändring var 0,9 miljarder kronor. Balanserad kapitalförändring (exklusive årets) var 10 miljarder kronor och fördelar sig jämnt mellan utbildning och forskning. Chalmers tekniska högskola och Handelshögskolan i Stockholm delar inte upp kapitalet per område, sammanlagt 0,7 miljarder kronor. Totalt EKONOMI OCH FORSKNINGSFINANSIERING 75

78 Mätt i grova drag som andel av omsättningen (kostnaderna) har den sammantagna balanserade kapitalförändringen varierat omkring tio procent, även här med undantag för åren , då andelen var lägre. De stora positiva resultaten har dock lett till ökade balanser och 2011 var motsvarande andel 17 procent. Det är dock stora skillnader mellan lärosätena i storleken på den balanserade kapitalförändringen. För flera lärosäten uppgår den till omkring 20 procent av omsättningen eller mer, medan den för andra är betydligt lägre, under tio procent av omsättningen. Det är särskilt lärosäten med mycket utbildning och mindre forskning som har lägre andel balanserat kapital i förhållande till omsättningen. Dessa lärosäten är alltså mer känsliga för förändringar i såväl utbildningsvolymen som i storleken på takbeloppen. De tio största universiteten är också forskningstunga och står tillsammans för tre fjärdedelar av den sammantagna balanserade kapitalförändringen. Samma lärosäten står också för tre fjärdedelar av de totala kostnaderna. Utbildning på grundnivå och avancerad nivå Utbildning på grundnivå och avancerad nivå (exklusive uppdragsverksamheten) finansieras nästan helt av direkta statsanslag. De statliga lärosätena, förutom Sveriges lantbruksuniversitet och Försvarshögskolan, får ersättning av staten för sina studenter (helårsstudenter) och deras avklarade poäng (helårsprestationer). Detta gäller också Chalmers tekniska högskola och Högskolan i Jönköping. Det så kallade takbeloppet anger det maximala ersättningsbeloppet för respektive lärosäte. Övriga enskilda utbildningsanordnare med examenstillstånd inom ett begränsat område, exempelvis vårdutbildningar, får särskilda statsbidrag för utbildningen. takbelopp 2011: 20,7 miljarder kronor De samlade takbeloppen var 20,7 miljarder kronor I fasta priser är det något lägre än föregående år. Det beror bland annat på att de direkta statsanslagen minskades med 111 miljoner kronor med anledning av att anmälnings- och studieavgifter infördes för studenter från länder utanför EU/ EES och Schweiz hösten 2011 (se faktaruta i kapitlet Internationell mobilitet). Samtidigt var regeringens pris- och löneomräkning av anslagen 0,23 procent, dvs. betydligt lägre än kostnadsutvecklingen enligt indexet vi har använt för fastprisberäkning (tabell 25), och sammantaget minskade alltså takbeloppen i fasta priser. Studieavgifter 2011: 81 miljoner kronor År 2011 tillkom alltså en ny källa för finansiering av utbildning på grundnivå och avancerad nivå, i och med att studieavgifter infördes från och med höstterminen. Under reformens första halvår var lärosätenas intäkter av anmälningsoch studieavgifter 81 miljoner kronor (se tabell 9 längst bak Miljarder kronor Balanserad kapitalförändring Totala kostnader Balanserad kapitalförändring/totala kostnader 2006 Totala intäkter 2009 Procent Figur 53. totala intäkter, totala kostnader samt balanserad kapitalförändring , miljarder kronor 2011 års priser. i figuren framgår också kvoten av balanserad kapitalförändring genom totala kostnader, uttryckt i procent (höger y-axel). fram till mitten av 00-talet expanderade lärosätenas verksamhet, men stagnerade sedan under några år, då intäkter och kostnader var omkring 50 miljarder kronor per år. sedan 2008 är lärosätena åter inne i en expansiv fas och såväl intäkter som kostnader har ökat påtagligt. intäkterna har dock ökat snabbare än kostnaderna och det har genererat ökade ekonomiska balanser. i rapporten för uppgift per lärosäte). Studenterna har finansierat en del av avgifterna med hjälp av de statliga stipendieprogram som infördes samtidigt som avgifterna. Enligt en enkätuppföljning av reformens införande (se Högskoleverkets rapport Avgiftsreformen lärosätenas första erfarenheter rapport 2011:17 R) fick drygt 40 procent av de studieavgiftsskyldiga studenterna stipendium för hela, eller del av, avgiften. Studieavgifterna ger alltså inte något betydande tillskott till den statliga finansieringen av utbildning på grundnivå och avancerad nivå, men är principiellt betydelsefulla, eftersom all högskoleutbildning fram till 2011 har varit avgiftsfri för alla. I samband med reformen minskades lärosätenas takbelopp tillfälligt med sammanlagt 111 miljoner kronor, vilket regeringen bedömde vara de intäkter lärosätena skulle erhålla genom studieavgifter det första halvåret (prop. 2010/11:1 Utgiftsområde 16). Det första året med studieavgifter utgjorde avgiftsintäkterna knappt tre fjärdedelar av de indragna anslagen. Neddragningen av anslagen sker successivt i takt med att volymen avgiftsskyldiga studenter beräknas öka. För 2012 bedömer regeringen att antalet studieavgiftsskyldiga studenter ska omfatta motsvarande 330 miljoner kronor, men någon neddragning av anslagen görs inte detta år, se vidare nedan. Den permanenta neddragningen av anslagen, med anledning av studieavgifterna, kommer att vara 540 miljoner kronor och inträffar takbeloppen tillfälligt utökade Som en konjunkturåtgärd beslutade riksdagen att tillfälligt utöka takbeloppen åren med sammanlagt Ekonomi och forskningsfinansiering

79 Resurstilldelning för utbildning på grundnivå och avancerad nivå Anslagsmedel för utbildning på grundnivå och avancerad nivå till de flesta lärosätena betalas ut per helårsstudent och per helårsprestation. Det så kallade takbeloppet anger hur mycket som maximalt kan betalas ut till varje lärosäte. För 2012 gäller nedanstående ersättningsbelopp per helårsstudent och helårsprestation för olika utbildningsområden. De flesta utbildningsområden är små. Över 40 procent av hela utbildningsvolymen (antalet helårsstudenter) fanns 2011 inom humaniora, samhällsvetenskap, juridik och teologi, och drygt 30 procent inom teknik och naturvetenskap. Tillsammans svarar dessa utbildningsområden för tre fjärdedelar av hela den statligt finansierade utbildningsvolymen räknad i helårsstudenter. De konstnärliga utbildningarna, som är de områden som har de högsta ersättningsbeloppen, utgör bara några procent av utbildningsvolymen. All utbildning är indelad i kurser, vilka klassificeras till ett eller flera utbildningsområden. Regeringen beslutar inom vilka utbildningsområden respektive lärosäte får avräkna helårsstudenter och helårsprestationer. För de lärosäten som får avräkna helårsstudenter och helårsprestationer inom de konstnärliga utbildningsområdena är antalet studenter som får avräknas begränsat. I övrigt är det lärosätet självt som avgör till vilket eller vilka utbildningsområden kursen ska klassas. Det är denna klassificering som är grunden för lärosätenas resurstilldelning. Resurstilldelningssystemet med takbelopp omfattar de statliga lärosätena, utom Sveriges lantbruksuniversitet och Försvarshögskolan, samt Chalmers tekniska högskola och Högskolan i Jönköping. Lärosätena kan också ha andra uppdrag som finansieras inom det egna ramanslaget, exempelvis trafikflygarutbildning vid Lunds universitet eller fortbildning av journalister vid Linnéuniversitetet. För andra uppdrag, som ett antal kompletterande utbildningar för personer med utländska examina samt vidareutbildning av obehöriga lärare, erhåller lärosätena anslag som fördelas som bidrag via Kammarkollegiet. Enskilda utbildningsanordnare erhåller statsbidrag (redovisas här som anslag) för högskoleutbildning. Utbildningsområde Ersättning per helårsstudent 2012, kronor Ersättning per helårsprestation 2012, kronor Fördelning av helårsstudenter 2011, procent Humanistiskt, samhällsvetenskapligt, teologiskt, juridiskt ,8 Naturvetenskapligt, tekniskt, farmaceutiskt ,4 Vård ,5 Undervisning* ,6 Medicinskt ,5 Övrigt** ,4 Musik ,7 Design ,7 Idrott ,5 Odontologiskt ,5 Konst ,2 Media ,1 Teater ,1 Dans ,0 Opera ,0 *) Utbildning inom det allmänna utbildningsområdet, utbildningsvetenskapliga kärnan samt övrig verksamhetsförlagd utbildning. **) Avser journalist- och bibliotekarieutbildningar samt praktisk-estetiska kurser inom bl.a. lärarutbildning med inriktning mot tidigare år, förskollärarutbildning och grundlärarutbildning. Tabell 29. Ersättningsbelopp 2012, kronor. En helårsstudent är en student som är registrerad för heltidsstudier under ett kalenderår (60 högskolepoäng), eller registreringar av flera studenter för mindre utbildningsmängder som tillsammans summerar till 60 högskolepoäng. En helårsprestation är 60 avklarade högskolepoäng. För att beräkna antalet helårsprestationer räknas alla högskolepoäng under ett kalenderår samman och divideras med 60. miljoner kronor, motsvarande cirka helårsstudenter. Under denna period har de 24 lärosäten som fick utökade takbelopp haft möjlighet att ta emot och utbilda fler studenter än tidigare och få ersättning för dem. Detta har också märkts genom historiskt stora studentvolymer dessa år, se kapitlet Utbildning på grundnivå och avancerad nivå. De flesta lärosätena har använt sina utökade takbelopp, men det finns några undantag. Vid Stockholms universitet och Högskolan i Skövde har utbildningsvolymerna sedan 2006 varit lägre än deras ordinarie takbelopp och följaktligen har de inte heller använt utökningen. Karolinska institutet använde en del av utökningen För att dämpa övergången för lärosätena när den tillfälliga utökningen dras in görs ingen minskning av takbeloppen med anledning av studieavgifterna 2012 (prop. 2011/12:1 Utgiftsområde 16). Indirekt kan man alltså säga att takbelop- EKONOMI OCH FORSKNINGSFINANSIERING 77

80 pen tillfälligt har utökats även under 2012, med 330 miljoner kronor. På lärosätena får denna åtgärd olika dämpningseffekt eftersom den lärosätesvisa fördelningen av de tillfälligt utökade takbeloppen är annorlunda än fördelningen av den uteblivna minskningen med anledning av studieavgifterna. Utbildningsvolymen i nivå med takbeloppen För 2011 var alltså lärosätenas samlade takbelopp 20,7 miljarder kronor. Det samlade värdet av antalet helårsstudenter och helårsprestationer var 21,1 miljarder kronor, alltså lite över de samlade takbeloppen. Vid 24 av de 34 lärosäten vars utbildning finansieras med takbelopp var utbildningsvolymen 2011 större än eller i nivå med takbeloppet i ekonomiska termer. Vid några lärosäten har utbildningsvolymen under flera år varit betydligt under takbeloppet och så var det även 2011, se Högskoleverkets statistiska analys 2012/5 Fortsatt många helårsstudenter Åren var den samlade utbildningsvolymen väsentligt lägre än vad takbeloppen gav utrymme för. År 2009 vände utvecklingen, då studentvolymen ökade så att den i ekonomiska termer precis motsvarade de sammanlagda takbeloppen. År 2010 fortsatte studentantalet att öka och trots en liten minskning av antalet helårsstudenter 2011 låg studentvolymen sammantaget för andra året i rad över de samlade takbeloppen, inklusive den tillfälliga utökningen. 160 miljoner kronor återgick till statskassan Lärosätena har möjlighet att spara upp till tio procent av outnyttjat takbelopp över åren (s.k. anslagssparande). Många lärosäten har outnyttjade anslag från åren och kunde 2011 använda anslagssparandet till att få ersättning för utförd utbildning som inte rymdes inom årets takbelopp. Det Miljarder kronor 25 innebär att deras anslagsintäkter blev högre än takbeloppet. Vid utgången av 2011 fanns det dock nästan 640 miljoner kronor kvar i outnyttjat takbelopp, dvs. anslagssparande. Några lärosäten som inte nådde sina takbelopp 2011 hade sedan tidigare nått sitt maximala anslagssparande. Anslagssparande som överstiger vad som är tillåtet att spara dras in och återgår till statskassan. Sammanlagt drogs därför drygt 160 miljoner kronor in från dessa lärosäten. Helårsstudenter och helårsprestationer som inte kan finansieras inom årets takbelopp (så kallad överproduktion) kan sparas till kommande år om lärosätet i fråga inte genom tidigare anslagssparande kan få ersättning för dessa. Vid utgången av 2011 var lärosätenas sparade överproduktion sammanlagt 635 miljoner kronor (det råkar vara nästan samma belopp som anslagssparandet). Om man utgår från ett schablonbelopp om kronor per helårsstudent motsvarar lärosätenas sparade överproduktion ungefär helårsstudenter. Ersättningsbeloppen Ersättningsbeloppen varierar mellan utbildningsområden (se faktaruta) och räknas årligen upp med en pris- och löneomräkning. Därutöver har de olika regeringarna gjort ett antal så kallade kvalitetsförstärkningar som innebär att ersättningsbeloppen har räknats upp utöver pris- och löneomräkningen. Sedan 1997 har emellertid kostnadsutvecklingen i staten (mätt enligt indexet i tabell 1) varit betydligt större än ökningen av ersättningsbeloppen för alla områden utom humaniora, samhällsvetenskap, juridik och teologi. Pris- och löneomräkningen av de direkta statsanslagen har oftast varit lägre än den årliga kostnadsökningen inom staten. Det beror bland annat på det produktivitetsavdrag (baserat på produktivitetsökningen inom privata tjänstesektorn) som Relativ utveckling, basår ,5 Ersättningsbelopp (HSTJ) 20 Takbelopp 1,4 15 Utfall HST och HPR totalsumma 1,3 Kostnadsutveckling (index för statlig konsumtion) 1, Utgående balans överproduktion Utgående balans anslagssparande 1,1 1,0 Regeringens prisoch löneomräkning Ersättningsbelopp (övriga områden, exkl. vård) Ersättningsbelopp (NT) Figur 54. Takbelopp och takbeloppsutfall samt anslagssparande och överproduktion , miljarder kronor, 2011 års priser. Under några år, , var utbildningsvolymen i ekonomiska termer betydligt mindre än de samlade takbeloppen vände utvecklingen och de två senaste åren har utbildningsvolymen legat över de samlade takbeloppen. Figur 55. Ersättningsbelopp och kostnadsutveckling (implicitprisindex för statlig konsumtion), basår Efter att ersättningsbeloppet för utbildningsområdena humaniora, samhällsvetenskap, juridik, teologi under flera år räknats upp utöver regeringens pris- och löneomräkning ligger nu dessa i nivå med kostnadsutvecklingen. För övriga utbildningsområden har gapet mellan ersättningsbeloppen och kostnadsutvecklingen ökat. Detta trots att ersättningsbeloppen för naturvetenskap, teknik och farmaci räknades upp Observera den förkortade y-axeln. 78 EKONOMI OCH FORSKNINGSFINANSIERING

81 pris- och löneomräkningen innehåller, och som ska motsvara den ökade produktivitet som krävs av lärosätena och annan statlig verksamhet. En möjlighet för lärosäten att öka produktiviteten är större studentgrupper och minskad lärartäthet. Enligt undersökningar av bl.a. studentorganisationer och fackliga organisationer kan emellertid minskad lärartäthet inom högskolan få negativa effekter på utbildningens kvalitet. Enligt undersökningen Eurostudent (se kapitlet Sverige i ett internationellt perspektiv) lägger svenska studenter i genomsnitt ned 12 timmar per vecka på lärarledd undervisning, vilket är lägst av alla 22 länder som deltog i undersökningen. Ersättningsbeloppen till humaniora, samhällsvetenskap, juridik och teologi har förstärkts i flera olika omgångar, varav den senaste 2012, så att ersättningsbeloppen till dessa områden nu är i nivå med kostnadsutvecklingen. Även ersättningsbeloppen för naturvetenskap, teknik och farmaci har förstärkts vid några tillfällen. Ändå är ökningen av ersättningsnivåerna för dessa områden betydligt lägre än kostnadsutvecklingen. För övriga utbildningsområden, förutom vård, har inga förstärkningar gjorts. Det har lett till en skillnad på 16 procentenheter mellan dessa ersättningsbelopp och kostnadsutvecklingen. För naturvetenskap, teknik och farmaci är motsvarande skillnad 13 procentenheter. Genomsnittlig anslagsintäkt Urholkningen av anslagen för utbildning på grundnivå och avancerad nivå kan också illustreras genom att relatera lärosätenas intäkter av direkta statsanslag till det totala antalet helårsstudenter, inklusive högskoleutbildning som finansieras med andra anslagsmedel än takbeloppet. Eftersom ersättningsbeloppen är olika för olika utbildningsområden påverkas genomsnittsersättningen av hur utbildningssammansättningen ser ut. Mellan 2001 och 2011 har andelen helårsstudenter inom de utbildningsområden som har lägst ersättningsbelopp minskat från 46 till 42 procent. En rimlig effekt av detta vore att den genomsnittliga anslagsintäkten skulle öka, även i fasta priser. Så har emellertid inte skett, utan genomsnittsintäkten i fasta priser har, med något undantag, legat kvar på ungefär samma nivå, drygt kronor sedan Detta är också det schablonbelopp som regeringen i flera år har använt för att beskriva storleken på utökningar eller neddragningar av takbelopp i helårsstudenter. En annan faktor som påverkar den genomsnittliga anslagsintäkten är lärosätenas möjligheter att balansera takbelopp över åren. Efter några år med större studentvolym än takbeloppet täckte vände utvecklingen Då minskade utbildningsvolymen betydligt och nådde inte de samlade takbeloppen i ekonomiska termer. Många lärosäten hade då sparad överproduktion som kunde avräknas mot takbeloppet, dvs. de kunde få ersättning för utbildning som de hade genomfört tidigare. Därmed steg den genomsnittliga anslagsintäkten 2006 till kronor. Studentvolymen fortsatte att vara lägre än takbeloppen några år, och allteftersom den Tusentals kronor Figur 56. Genomsnittlig anslagsintäkt per helårsstudent , tusentals kronor 2011 års priser. Genomsnittsintäkten har beräknats genom att dividera lärosätenas intäkter av direkta statsanslag (inklusive anslag som betalas ut via Kammarkollegiet) med det totala antalet helårsstudenter för respektive år. År 2011 var den genomsnittliga anslagsintäkten kronor, dvs. ungefär på samma nivå som för tio år sedan. sparade överproduktionen förbrukades minskade den genomsnittliga anslagsintäkten. År 2009 vände utvecklingen och utbildningsvolymen var sammantaget i nivå med takbeloppet. Då var den genomsnittliga anslagsintäkten åter nere på drygt kronor. År 2011 var genomsnittsintäkten kronor. Trots att en mindre andel av helårsstudenterna nu finns inom de utbildningsområden som har lägst ersättningsbelopp och trots upprepade kvalitetsförstärkningar till bl.a. dessa utbildningsområden ligger alltså den genomsnittliga anslagsintäkten kvar på samma nivå som för tio år sedan. Till viss del kan detta förklaras av att prestationsgraden har sjunkit de senaste åren. Effekten är ändå densamma: anslagen för utbildning på grundnivå och avancerad nivå urholkas. FORSKNINGSFINANSIERING Till följd av de satsningar som regeringen presenterade i 2008 års forskningspolitiska proposition (Ett lyft för forskning och innovation, prop. 2008/09:50) har forskningsverksamheten inom högskolesektorn expanderat under senare år. Ökningen av forskningsmedel följde, som framgått av tidigare avsnitt, kort tid efter de personalneddragningar och minskningar i antagning till utbildning på forskarnivå som skedde i mitten av 00-talet. Neddragningarna genomfördes för att komma till rätta med de ekonomiska underskott som då förekom vid flera lärosäten. Under senare år har i stället ekonomiska överskott inom högskolesektorns forskningsverksamhet kommit i fokus. Dessa bör dock belysas utifrån händelseutvecklingen under tidigare år. Under slutet av 1990-talet ökade intäkterna för forskning och utbildning på forskarnivå. Ökningen inträffade parallellt EKONOMI OCH FORSKNINGSFINANSIERING 79

82 Förändring (Mkr) Andel av intäkterna 2011 (procent) Direkta statsanslag exkl ersättning för klinisk forskning ,8 Ersättning för klinisk forskning (ALF medel) ,9 Anslag via kammarkollegiet ,2 Forskningsråd och Vinnova ,7 Övriga statliga myndigheter ,5 Offentliga forskningsstiftelser ,9 Kommuner och landsting ,1 EU ,4 Företag i Sverige ,0 Organisationer utan vinstsyfte i Sverige ,4 Utländska finansiärer exkl. EU ,5 Finansiella intäkter och övrigt ,5 Totala intäkter forskning och forskarutbildning ,0 Tabell 30. Finansiering av forskning och utbildning på forskarnivå , miljoner kronor i 2011 års priser. Tabellen visar även intäktsförändringen i fasta priser samt hur stor andel av de totala intäkterna respektive finansieringskategori utgjorde Uppgifterna är summan av intäkter för ordinarie forskning och utbildning på forskarnivå, uppdragsforskning samt övriga avgiftsintäkter där pengarna använts för forskning eller utbildning på forskarnivå. med ett ökande antal grundutbildningsstudenter och den ekonomiska situationen inom högskolesektorn var förhållandevis god. En förklaring till de ekonomiska problem som uppstod i mitten av 00-talet är förmodligen att det i början av det decenniet fanns en förväntan om att forskningsmedel från EU och de offentliga forskningsstiftelserna skulle fortsätta att öka. Personal anställdes vid lärosätena och antagningen till forskarutbildningen ökade, vilket gav ökande kostnader. I fasta priser ökade dock inte forskningsintäkterna i mitten av 00-talet (figur 57). I kombination med en minskad studenttillströmning vid denna tid uppstod ekonomiska problem för många lärosäten. På senare år har dock forskningsfinansieringen ökat, i form av såväl direkta statsanslag som extern finansiering. Dessa fluktuationer i ekonomiskt utfall återspeglas t.ex. i utvecklingen av relationen mellan den balanserade kapitalförändringen och de totala kostnaderna (se tidigare avsnitt, figur 53). I mitten av 00-talet minskade denna relation ned till en nivå under sju procent för att på senare år öka. I jämförelse med stora forskningsuniversitet i USA och Storbritannien är dock kapitaltillgången i förhållande till den årliga omsättningen fortfarande tämligen begränsad inom den svenska högskolesektorn (Svensk forskning i en multipolär värld, underlag till Vetenskapsrådets forskningsstrategi ). Ökade intäkter för forskning och utbildning på forskarnivå Universitetens och högskolornas intäkter för forskning och utbildning på forskarnivå har ökat under senare år och uppgick 2011 till 33,1 miljarder kronor. I löpande priser motsvarar det en ökning på 1,4 miljarder kronor eller 4,5 procent jämfört med föregående år. Omräknat i fasta priser var intäktsökningen 0,7 miljarder kronor, eller 2,2 procent (tabell 30). Sett i ett längre tidsperspektiv var lärosätenas årliga intäkter för forskning och utbildning på forskarnivå relativt oförändrade , drygt 27 miljarder kronor (2011 års priser). År 2008 ökade intäkterna i fasta priser för första gången på länge och ökningarna har fortsatt under de tre senaste åren. Jämfört med 2007 har intäkterna för forskning och utbildning på forskarnivå ökat i fasta priser från 27,5 miljarder kronor till 33,1 miljarder kronor. Forskningen inom den svenska högskolesektorn är till stora delar finansierad av offentliga medel. Det är alltså till stor del politiska beslut som dimensionerar högskolesektorns forskningsverksamhet. Några externa finansiärer har ökat sina andelar av den totala finansieringen under 00-talet. Det gäller framför allt forskningsråden, kommuner och landsting samt medel från EU (figur 57). Högskoleverkets statistik om högskolesektorns forskningsverksamhet gör det möjligt att särskilja de olika intäktstyperna anslag, bidrag, uppdrag, övriga avgifter samt finansiella intäkter. Det är framför allt anslag och bidragsintäkter för forskning och utbildning på forskarnivå som ökat under de senaste åren samtidigt som intäkter från uppdragsforskning minskat (figur 58). I början av 00-talet ökade bidragsintäkterna förhållandevis snabbt vilket var en effekt av ökad privat finansiering och ökade bidrag från de offentliga forskningsstiftelserna (figur 57 och 58). Den minskning av bidragsintäkterna som sedan följde var dels en effekt av en minskande finansiering från såväl offentliga som privata stiftelser och fonder, dels förändrade redovisningsprinciper för forskningsbidrag inom högskolesektorn, se vidare nedan. 80 EKONOMI OCH FORSKNINGSFINANSIERING

83 Procent Totalt Direkta statsanslag exkl. ersättning för klinisk forskning Ersättning för klinisk forskning (ALF-medel) Forskningsråd Miljarder kronor Offentliga forskningsstiftelser EU Övrig utländsk finansiering Andelen basfinansiering och ersättning för klinisk forskning Av intäkterna för forskning och utbildning på forskarnivå inom högskolesektorn 2011 utgjorde de direkta statsanslagen till lärosätena 46 procent, en nivå som varit tämligen oförändrad sedan millennieskiftet (figur 57). I dessa direkta statsanslag ingår forskningsdelen av de ALF-medel (avtal om läkarutbildning och forskning) som de sex berörda lärosätena (Uppsala universitet, Lunds universitet, Göteborgs universitet, Karolinska institutet, Umeå universitet och Linköpings universitet) överför till motsvarande landsting eller region. ALF-medlen intäktsförs i sin helhet vid lärosätet innan medlen överförs till motsvarande landsting eller region. En del av ALF-medlen kan sedan återkomma som externa intäkter vid lärosätet. Som andel av de totala intäkterna för forskning och utbildning på forskarnivå har ALF-medlen minskat från nästan sju procent vid millennieskiftet till mindre än fem procent 2011 (figur 57). Övriga statliga myndigheter Kommuner och landsting Svensk privat finansiering Övrigt inkl. finansiella intäkter Figur 57. Lärosätenas intäkter för forskning och utbildning på forskarnivå fördelat på olika finansiärskategorier Staplar återger procentuell fördelning och streckad linje återger utvecklingen på totalnivå, miljarder kronor i 2011 års priser. I de direkta statsanslagen ingår de medel som utbetalats via Kammarkollegiet. Ersättningen för klinisk forskning (ALF-medlen) som berörda lärosäten överför till landsting och regioner har särskilts i figuren. Miljarder kronor Övriga avgiftsintäkter Direkta statsanslag Finansiella intäkter 2005 Forskningsbidrag Uppdragsforskning Figur 58. Lärosätenas intäkter för forskning och utbildning på forskarnivå fördelat på olika intäktstyper , miljarder kronor i 2011 års priser. I de direkta statsanslagen ingår dels medel som utbetalas via Kammarkollegiet, dels ersättningen för klinisk forskning (ALF-medlen) som berörda lärosäten överför till landsting och regioner. Som andel av de totala intäkterna för forskning och utbildning på forskarnivå utgjorde de offentliga forskningsstiftelserna som mest 5,9 procent (2001), en andel som dock successivt sjunkit till 2,9 procent 2011 (figur 57). Ytterligare förändringar som inträffat under 00-talet beskrivs i mer detalj i de följande avsnitten. Anslagsökningar enligt forskningspropositionen Efter förslagen i propositionen Ett lyft för forskning och innovation (prop. 2008/09:50) ökade de statliga forskningssatsningarna 2011 med 500 miljoner kronor (varav 36 miljoner kronor till Vetenskapsrådet för särskilda satsningar på infrastruktur). Resurstillskottet 2011 innebar att lärosätenas direkta statsanslag ökade med sammanlagt 200 miljoner kronor i förstärkt basresurs, samt 264 miljoner kronor inom de strategiska forskningsområdena. Medel för strategiska forskningsområden fördelades till Uppsala universitet, Lunds universitet, Göteborgs universitet, Stockholms universitet, Umeå universitet, Linköpings universitet, Karolinska institutet, Chalmers tekniska högskola, Kungl. Tekniska högskolan, Luleå tekniska universitet och Sveriges lantbruksuniversitet (dessa lärosäten var huvudsökande lärosäten och medel fördelades sedan vidare till medsökande lärosäten). Pris- och löneomräkningen 2011 för lärosätenas anslag var 0,23 procent, dvs. en uppräkning som var betydligt lägre än kostnadsutvecklingen enligt index i tabell 1. Skillnaden mellan indexet för fastprisberäkning och pris- och löneomräkningen uppgår för 2011 till ungefär två procentenheter. En del av anslagsökningen i löpande priser framgår därför inte efter fastprisberäkning (tabell 31). Enligt nuvarande modell för resurstilldelning, såsom den beskrivs i Ett lyft för forskning och innovation (prop. 2008/09:50), ska nya medel fördelas och tio procent av befintliga medel omfördelas i konkurrens mellan lärosätena. Modellen baseras på två kvalitetsindikatorer intäktsförda externa medel respektive vetenskaplig publicering och citeringar. Resurstilldelningsmodellen fick dock inte så stort genomslag på den totala fördelningen 2011 eftersom en stor del av anslagsökningen avsåg medel till strategiska forskningsområden som fördelats enligt andra principer. EKONOMI OCH FORSKNINGSFINANSIERING 81

84 Forskningsbidragen ökade under 2011 Merparten av forskningsbidragen söks i konkurrens och det är därför intressant att studera forskningsbidragens utveckling. Lärosätenas intäkter av forskningsbidrag uppgick 2011 till 14,4 miljarder kronor, vilket är 0,6 miljarder kronor, eller fyra procent mer än föregående år (2011 års priser). Bidragsintäkterna för forskning och utbildning på forskarnivå varierade under stora delar av 00-talet mellan elva och tolv miljarder kronor (räknat i fasta priser). De ökade kraftigt 2009 och tillsammans med ökningarna 2010 och 2011 har lärosätenas intäkter av forskningsbidrag ökat i fasta priser med 25 procent på bara tre år. Framför allt är det finansiering från Vetenskapsrådet, Vinnova, EU samt organisationer utan vinstsyfte som ökat. Att den stora ökningen av Förändring Mkr Procent Andel av förändringen (procent) Lunds universitet 1 770, ,3 26,1 1,5 27,1 Uppsala universitet 1 670, ,3 2,7 0,2 2,8 Stockholms universitet 1 358, ,8 7,2 0,5 7,5 Göteborgs universitet 1 311, ,9 9,4 0,7 9,8 Karolinska institutet 1 157, ,6 38,3 3,3 39,8 Sveriges lantbruksuniversitet 979,4 987,1 7,7 0,8 8,0 Kungl. Tekniska högskolan 914,8 927,0 12,2 1,3 12,7 Umeå universitet 918,4 917,6 0,8 0,1 0,9 Linköpings universitet 678,5 686,7 8,2 1,2 8,5 Chalmers tekniska högskola 626,7 681,9 55,2 8,8 57,4 Luleå tekniska universitet 325,9 318,3 7,7 2,4 8,0 Linnéuniversitetet 275,3 266,7 8,6 3,1 9,0 Örebro universitet 208,4 207,5 0,9 0,4 1,0 Mittuniversitetet 190,9 192,0 1,1 0,6 1,2 Karlstads universitet 190,4 189,0 1,4 0,7 1,5 Malmö högskola 105,3 110,9 5,6 5,3 5,9 Högskolan i Gävle 81,0 83,3 2,3 2,9 2,4 Blekinge tekniska högskola 81,3 80,6 0,7 0,8 0,7 Högskolan i Jönköping 79,3 79,7 0,4 0,5 0,4 Mälardalens högskola 75,5 75,4 0,1 0,2 0,1 Försvarshögskolan 75,1 64,7 10,5 13,9 10,9 Högskolan Dalarna 52,6 52,4 0,2 0,4 0,2 Högskolan i Borås 52,3 51,9 0,4 0,8 0,4 Högskolan i Halmstad 51,8 51,7 0,1 0,3 0,1 Högskolan Kristianstad 45,1 45,4 0,3 0,7 0,3 Högskolan i Skövde 38,5 38,1 0,4 1,1 0,4 Högskolan Väst 38,0 37,8 0,2 0,6 0,2 Södertörns högskola 36,6 37,3 0,8 2,1 0,8 Handelshögskolan i Stockholm 28,5 27,9 0,6 2,2 0,6 Högskolan på Gotland 20,9 20,5 0,4 1,8 0,4 Gymnastik och idrottshögskolan 17,3 18,0 0,7 4,0 0,7 Kungl. Musikhögskolan i Stockholm 7,7 11,9 4,2 54,4 4,4 Stockholms dramatiska högskola 11,1 10,4 0,8 6,8 0,8 Konstfack 7,6 7,4 0,2 2,0 0,2 Dans och cirkushögskolan 5,7 5,6 0,1 2,0 0,1 Operahögskolan i Stockholm 4,8 4,7 0,1 2,0 0,1 Kungl. Konsthögskolan 4,3 4,5 0,1 2,6 0,1 Totalsumma , ,6 96,1 0,7 100,0 Tabell 31. Intäkter från direkta statsanslag för forskning och utbildning på forskarnivå , miljoner kronor i 2011 års pris. Tabellen visar även intäktsförändringen i fasta priser samt respektive lärosätets andel av 2011 års totala ökning. Uppgifterna återges inklusive anslag som fördelats via Kammarkollegiet, men exklusive ALF-medel. 82 EKONOMI OCH FORSKNINGSFINANSIERING

85 bidragsintäkterna skett på så kort tid som tre år påverkas dock av den redovisningstekniska förändring som innebär att täckningen för indirekta kostnader periodiseras i takt med de direkta kostnaderna (detta beskrivs närmare i ett kommande avsnitt). En betydande del av den statliga finansieringen av forskning och utbildning på forskarnivå kanaliseras via de tre forskningsråden Vetenskapsrådet, FAS och Formas samt det statliga verket Vinnova. År 2011 kom sammanlagt 5,5 miljarder kronor, eller 38,5 procent av lärosätenas totala bidragsintäkter för forskning och utbildning på forskarnivå, från dessa fyra myndigheter. Det finns också andra statliga forskningsfinansierande myndigheter och sammantaget kom två miljarder kronor, eller 14 procent av lärosätenas bidragsintäkter från dessa finansiärer. Offentliga forskningsstiftelser samt kommuner och landsting stod tillsammans för ytterligare 10 procent, vilket innebär att totalt 62 procent av bidragsintäkterna kom från olika offentliga källor. Under 2011 har lärosätenas bidragsintäkter från offentliga finansiärer ökat med 0,2 miljarder kronor motsvarande en ökning med två procent räknat i fasta priser. Bidragsintäkterna från EU var 1,4 miljarder kronor 2011, vilket är något högre än Ökningen beror till största delen på en ökning i medel från Europeiska forskningsrådet, ERC (i fast pris en ökning från 89,3 miljoner till 133,3 miljoner kronor). Om man räknar EU-medel som offentliga blir andelen av bidragsintäkterna som kom från offentliga källor 72 procent. Medel från utländska finansiärer förutom EU var sammanlagt 0,8 miljarder kronor, dvs. ungefär på samma nivå som under de senaste åren. Lärosätenas bidragsintäkter från organisationer utan vinstsyfte i Sverige var 2,9 miljarder kronor 2011, eller 20 procent av de totala forskningsbidragen. Inklusive företagen står därmed privata sektorn i Sverige för en fjärdedel av bidragsintäkterna. Erhållna men ännu inte förbrukade forskningsbidrag De bidragsintäkter som redovisas i lärosätenas resultaträkningar summerar de bidrag som har omsatts i verksamhet, dvs. förbrukade bidrag. Inbetalade forskningsbidrag som ännu inte har förbrukats redovisas i balansräkningen som oförbrukade bidrag. Vid utgången av 2011 var lärosätenas samlade oförbrukade bidrag 15 miljarder kronor (varav 14,4 miljarder inom forskning). Dessa medel utgör en skuld till finansiären att utföra forskning enligt avtalat kontrakt och är alltså uppbundna till planerad verksamhet. Det händer även att lärosätena påbörjar verksamhet innan den externa finansiärens inbetalning har kommit till lärosätet. Detta redovisas som upplupna intäkter i balansräkningen och utgör lärosätets fordran på finansiären för redan genomförd forskning. De upplupna intäkterna var vid utgången av 2011 två miljarder kronor (varav 1,9 miljarder kronor inom forskning). Räknat i fasta priser ökade inte differensen mellan oförbrukade och upplupna bidrag under 2011 (jämfört Bidragsintäkter Förändring Mkr Procent Vetenskapsrådet Organisationer utan vinstsyfte i Sverige EUs ramprogram exkl. ERC Vinnova FORMAS Övriga statliga myndigheter Företag i Sverige Wallenbergsstiftelser SSF Energimyndigheten FAS Kommuner och landsting Statliga universitet och högskolor Organisationer utan vinstsyfte i utlandet EU, ej ramprogram Cancerfonden Sida/SAREC Stiftelser förvaltade av lärosäte KK stiftelsen Stiftelsen Riksbankens jubileumsfond Östersjöstiftelsen EUs ERC Företag i utlandet Hjärt Lungfonden MISTRA Rymdstyrelsen Försvarsmyndigheter National Institutes of Health Enskilda utbildningsanordnare Länsstyrelser Arbetsförmedlingen Vårdalsstiftelsen STINT National Science foundation Framtidens kultur Övrigt Totalsumma Tabell 32. Lärosätenas intäkter av forskningsbidrag per finansiär, miljoner kronor i 2011 års priser (exklusive anslag förmedlade via Kammarkollegiet). Under 2011 ökade bidragsintäkterna för forskning och utbildning på forskarnivå med sammanlagt 0,6 miljarder kronor, eller fyra procent. Förändringen var dock varierande, intäkter från vissa finansiärer ökade och andra minskade. Posten övrigt påverkas av att Göteborgs universitet gör periodiseringar av inkomster enbart i denna post, som därmed blir negativ. med tidigare år har det 2011 tillkommit uppgifter för Handelshögskolan). Utvecklingen av de oförbrukade bidragen inom högskolesektorn har varit i fokus under I början av året publicerade Riksrevisionen rapporten Oförbrukade forskningsbidrag vid universitet och högskolor (Riksrevisionen 2011:3). Regeringen behandlade frågan i sin skrivelse 2010/11:137 med anledning av Riksrevisionens rapport. I slutet av året kom EKONOMI OCH FORSKNINGSFINANSIERING 83

86 Miljarder kronor/år Figur 59. Utvecklingen av erhållna men ännu inte förbrukade bidrag inom högskolesektorn. Arean av respektive stapel representerar mängden oförbrukade bidrag minus upplupna bidragsintäkter vid årets utgång (enhet: miljarder kronor). Höjden av respektive stapel representerar en skattning av under året tillförda bidrag (enhet: miljarder kronor/år) och bredden motsvarar kvoten mellan area och höjd (enhet: år). Observera att figuren återger utvecklingen i löpande priser. Se text för en närmare tolkning av utvecklingen. även Utbildningsutskottets betänkande rörande de oförbrukade bidragen inom högskolesektorn (2011/12:UbU5). Se även Förbrukade och oförbrukade forskningsbidrag, Högskoleverkets statistiska analys 2011/5 samt Högskoleverkets årsrapport :8 R. Såväl regeringens skrivelse som utskottets betänkande i frågan betonar betydelsen av lärosätenas övergång till korrekta redovisningsprinciper för indirekta kostnader (med den s.k. SUHF-modellen) som en bidragande orsak till ökningen av de oförbrukade bidragen under slutet av 00-talet. Innebörden är i korthet att tidigare intäktsfördes täckningen för de indirekta kostnaderna till stora delar innan dess att de direkta kostnaderna förelåg. De medel som därigenom lyftes av blev därmed inte synliga i form av oförbrukade bidrag i lärosätenas balansräkningar. I det följande presenteras en förenklad förklaringsmodell för att åskådliggöra utvecklingen. Balansposten oförbrukade bidragen är en mängd kronor uppmätt vid slutet av året. Den här mängden är en direkt effekt av två saker, dels i vilken takt bidragen förts till systemet, dels bidragens genomsnittliga uppehållstid i systemet. Om medlen skulle förbrukas samma dag som de tillförs skulle det inte finnas några oförbrukade bidrag överhuvudtaget. Till stor del är tillförseltakten en effekt av politiska beslut. Utvecklingen påverkas även av att allt fler lärosäten på senare år aktivt ägnat sig åt så kallad fund-raising vilket lett till ett ökat inflöde av medel till lärosätena och därigenom ökade oförbrukade bidrag. Förutom att studera mängden oförbrukade bidrag bör bidragens genomsnittliga uppehållstid i systemet analyseras. Statistiken tyder på en förändrad uppehållstid från ungefär 0,6 år i början av 00-talet till ungefär 0,9 år de senaste åren (figur 59). Som diskuterats ovan är dock uppgifterna om oförbrukade bidrag i lärosätenas balansräkningar inte fullt ut jämförbara före och efter införandet av en korrekt periodisering av täckningen för de indirekta kostnaderna. SUHF:s studier av indirekta kostnader (SUHF-modellen i verkligheten, SUHF-rapport 2011:1) indikerar att dessa, i genomsnitt inklusive lokalkostnader, uppgår till ungefär en tredjedel av de totala kostnaderna. En förändrad periodisering av en så betydande del av kostnaderna har sannolikt haft en stor påverkan på mängden oförbrukade bidrag. Förändringen åskådliggörs i figur 59 där mängden kronor (oförbrukade minus upplupna bidrag) uttrycks som staplarnas area och bredden representerar ökningen från 0,6 till 0,9 år i genomsnittlig uppehållstid för en bidragskrona. Förändringen tar fart efter 2005, dvs. staplarna i figur 59 blir bredare i slutet av 00-talet, vilket sammanfaller med att Riksrevisionen 2005 (Riksrevisionen dnr ) kritiserade flera universitet för att täckningen för indirekta kostnader inte periodiserades i takt med de direkta kostnaderna. Bortsett från den redovisningstekniska förändringen är det som i huvudsak påverkar mängden oförbrukade bidrag den takt varmed bidrag tillförs högskolesektorn, dvs. det som återges som staplarnas höjd i figur 59. Över hälften av FoU-intäkterna inom medicin och teknik Statistiska centralbyrån undersöker FoU-verksamheten vartannat år och uppgifter för 2011 kommer att publiceras i slutet av De senast tillgängliga uppgifterna om FoU vid universitet och högskolor avser således fortfarande 2009, se Forskning och utveckling inom universitets- och högskolesektorn 2009, Statistiska meddelanden UF 13 SM 1001, Statistiska centralbyrån. År 2009 var universitetens och högskolornas FoUintäkter (driftskostnader) 26,8 miljarder kronor. I figur 60 återges fördelningen av FoU-intäkterna på olika områden. Som framgår av figuren har det skett förhållandevis små förändringar när det gäller det storleksmässiga förhållan- Procent Medicin, odontologi och farmaci (inkl. ALF-medel) 1997 Teknikvetenskap Samhällsvetenskap Lantbruks-, skogsvetenskap och veterinärmedicin Ej fördelat på områden Naturvetenskap Humaniora Figur 60. Procentuell fördelning av FoU-intäkter inom olika forskningsområden Uppgifter från Statistiska centralbyrån. Undersökningen av 2011 är planerad att publiceras 17 december EKONOMI OCH FORSKNINGSFINANSIERING

87 det mellan olika ämnesområden under 00-talet. De största relativa förändringarna är en ökning inom samhällsvetenskap och en minskning inom området lantbruks-, skogsvetenskap och veterinärmedicin. Det bör dock noteras att Sveriges lantbruksuniversitet i de senaste undersökningarna rapporterat en större andel forskning inom forskningsämnesområdet naturvetenskap än vad fallet var i slutet av 1990-talet. Det vill säga, ett områdes förändrade andel kan till viss del bero på en förändrad klassificering av verksamheten. Även om det skett förhållandevis små förändringar under perioden fram till och med 2009 kan förändringar i fördelningen mellan olika ämnesområden redan ha skett 2010 och 2011 genom de ökade forskningsresurserna som tillförts högskolesektorn. Den ökade tillförseln av medel har bland annat skett inom ramen för särskilda strategiska forskningsområden i enlighet med 2008 års forskningspolitiska proposition som avsåg åren Forskning och utveckling i omvärlden Verksamhet inom forskning och utveckling (FoU) utgör ungefär två procent av den globala bruttonationalprodukten och nivån har varit tämligen oförändrad sedan mitten av 1990-talet (statistik finns tillgänglig i Världsbankens databas för 1996 och framåt). Även inom EU motsvarar FoU-verksamheten ungefär två procent av ländernas samlade BNP. Det politiskt formulerade målet enligt EU 2020 (se kapitlet Sverige i ett internationellt perspektiv) är dock att de samlade privata och offentliga investeringarna i forskning och utveckling inom EU ska öka till tre procent av BNP 2020 (för en närmare diskussion, se Achieving Europe s R&D Objectives, Swedish Institute for European Policy Studies, 2011:6). I Sverige överstiger FoU-intensiteten redan detta mål och det svenska nationella målet för FoU är i stället att de totala investeringarna i FoU ska uppgå till fyra procent av BNP 2020 (prop. 2011/12:1, utgiftsområde 16). Två dataserier Statistiska centralbyrån (SCB) sammanställer uppgifter om satsningar på forskning och utveckling (FoU) vid universitet och högskolor för vartannat år (de udda årtalen). Uppgifter gällande 2011 kommer SCB att publicera 17 december Utgångspunkten för SCBs insamling av uppgifter är Högskoleverkets statistik över lärosätenas intäkter för forskning och utbildning på forskarnivå. SCB:s uppgifter skiljer sig från Högskoleverkets såtillvida att statistiken indelas per forskningsämne i stället för på olika verksamheter. Eftersom SCB redovisar FoU justeras även uppgifterna, bl.a. för utbildningsmomentet i utbildning på forskarnivå, så att de följer definitionerna i OECD:s Frascati-manual (se vidare i Forskning och utveckling inom universitets- och högskolesektorn 2009 UF 13 SM 1001). Därför är de FoU-utgifter som SCB redovisar något lägre än de uppgifter om lärosätenas intäkter för forskning och utbildning på forskarnivå som Högskoleverket redovisar (figur 62) Intäkter för forskning och utbildning på forskarnivå (HSV) 1999 FoU-utgifter inom universitet o högskolor (SCB) Figur 62. Lärosätenas FoU-utgifter respektive intäkter för forskning och utbildning på forskarnivå , miljarder kronor, löpande priser. Procent av BNP 5 Universitet och högskolor Offentlig sektor (exkl. universitet och högskolor) Privata icke-vinstdrivande sektorn Näringslivssektorn 4 Finland Sverige Japan Sydkorea 3 Schweiz Danmark USA 2 EU-27 Norge Kina Figur 61. Satsningar på forskning och utveckling (FoU) som andel av BNP fördelat på utförande sektorer i ett urval av länder samt EU (27 länder). Uppgifter från Eurostat. I realiteten har FoU-intensiteten för Sverige minskat mer än vad statistiken indikerar eftersom SCB under 00-talet utökat sin undersökning till att även innefatta företag med anställda. EKONOMI OCH FORSKNINGSFINANSIERING 85

88 Procent 1, , ,8 0,6 0,4 0,2 0,0 USA Finland Sydkorea Danmark Sverige Norge Schweiz EU-27 Japan Figur 63. Statliga anslag till forskning och utveckling (FoU) som andel av BNP för ett urval av länder samt EU (27 länder). Uppgifterna har hämtats från Eurostat. En stor del av svensk FoU utgörs av produktutveckling inom företagssektorn. År 2001 utgjorde företagens FoU i Sverige ensamt över tre procent av BNP, en nivå som dock minskat under 00-talet. Den minskade FoU-intensiteten inom företagssektorn har inneburit att Sveriges totala FoUintensitet sjunkit under 00-talet trots ökade statliga satsningar de senaste åren. Även om nivån 2010, FoU motsvarande 3,42 procent av BNP, är hög vid en internationell jämförelse är det värt att notera att en minskning av FoU-intensiteten skett i Sverige samtidigt som den ökat i andra länder, t.ex. i Danmark och Finland (figur 61). Statliga FoU-anslag som andel av BNP I Sverige har de statliga FoU-anslagen motsvarat 0,8 0,9 procent av BNP under senare år enligt uppgifter från Eurostat (figur 63). På samma sätt som när det gäller den totala FoU-intensiteten har de statliga FoU-anslagen i förhållande till BNP ökat i många andra länder under senare delen av 00-talet. I budgetpropositionerna för åren 2011 och 2012 anges att de svenska offentliga satsningarna på FoU motsvarade 1,1 procent av BNP åren 2010 respektive 2011 (prop. 2010/11:1, utgiftsområde 16, sidan 137 samt prop. 2011/12:1, utgiftsområde 16, sidan 136). Vid beräkningen har de statliga anslagen summerats med medel från de offentliga forskningsstiftelserna, kommuner och landsting samt EU. En detaljerad beräkning för 2011 kommer att vara möjlig först när SCB:s undersökningar av FoU-verksamheten 2011 finns att tillgå i slutet av innevarande år. En uppskattning av omfattningen av de svenska offentliga satsningarna på FoU 2011 är dock möjlig att beräkna (tabell 33). Beräkningen utgår från statistik från SCB om de statliga FoU-anslagen och utbetalning av medel från de offentliga forskningsstiftelserna senast tillgängliga uppgifter om BNP högskolesektorns intäkter för forskning och utbildning på forskarnivå i Högskoleverkets NU-statistikdatabas. De senare används här för att skatta utvecklingen när det gäller FoU-statistik för 2011 som ännu inte är publicerad. När det gäller EU-medel finns egentligen två helt olika beräkningssätt. Ett sätt är att i beräkningen innefatta de medel till forskning och utveckling som kommit från EU till Sverige under det aktuella året. År 2009 var det 1,7 miljarder kronor (Forskning och utveckling i Sverige 2009, UF 16 SM 1101, Statistiska centralbyrån), vilket 2011 uppskattningsvis ökat till ungefär två miljarder kronor (lärosätenas intäkter för forskning och utbildning på forskarnivå finansierade av medel från EU ökade med drygt tolv procent i löpande priser). FoU-medel (Mkr) A. Statliga anslag B. Offentliga forskningsstiftelser C. Kommuner och landsting D. EU Summa BNP (Mkr) FoU som andel av BNP (procent) 0,98 Tabell 33. Uppskattning av offentliga satsningar på FoU i förhållande till BNP Uppgifterna A och B har hämtats från Statliga anslag till forskning och utveckling 2011, Statistiska meddelanden UF 17 SM 1101, Statistiska centralbyrån. Uppgiften C har hämtats från prop. 2011/12:1, utgiftsområde 16, sidan 136. Uppgift D utgör en skattning baserad på Forskning och utveckling i Sverige 2009, Statistiska meddelanden UF 16 SM 1101, Statistiska centralbyrån, samt uppgifter i Högskoleverkets NU-statistikdatabas om EU-finansierade intäkter för forskning och utbildning på forskarnivå 2009 och Uppgift om BNP 2011 har hämtats från Konjunkturinstitutets webbplats 86 EKONOMI OCH FORSKNINGSFINANSIERING

89 Ett alternativt sätt är att utgå från andelen FoU i EU:s budget (4,0 procent, uppgift från The EU budget, Swedish Institute for European Policy Studies, 2011:3) och storleken på den svenska avgiften till EU 2011 som var 30,6 miljarder kronor enligt uppgift från EU-upplysningens webbplats. Från dessa uppgifter kan sedan den svenska statens bidrag till EU-finansierad FoU-verksamhet beräknas (det vill säga fyra procent av 30,6 miljarder kronor). Den alternativa beräkningen ger ett värde på drygt 1,2 miljarder kronor i stället för de två miljarder som återges i tabell 33. Uppgifterna i tabell 33 innefattar uppskattningar och någon exakt beräkning är inte möjlig att göra. Slutsatsen är dock att de offentliga satsningarna på FoU i Sverige uppgår till ungefär en procent av BNP. Vid en internationell jämförelse bör beaktas att också för andra länder skulle FoU-satsningarna i förhållande till BNP öka om även andra offentliga medel än enbart de statliga inkluderas. < EKONOMI OCH FORSKNINGSFINANSIERING 87

90

91 Sverige i ett internationellt perspektiv Hög utbildningsnivå som instrument för konkurrens och tillväxt har stått på agendan i många år såväl i Sverige som internationellt. Nu har utbildningsfrågorna även fått ökad betydelse inom Europeiska unionen. Med statistik från OECD och EU kan vi jämföra den svenska utvecklingen med den i andra länder. SVERIGE I ETT INTERNATIONELLT PERSPEKTIV 89

92 JÄMFÖRELSER ENLIGT EDUCATION AT A GLANCE Den högre utbildningen i ett antal länder beskrivs bl.a. av Organisation for Economic Co-operation and Development (OECD), med hjälp av olika statistiska mått. Det gör det möjligt att sätta in svensk högre utbildning i ett internationellt sammanhang. Befolkningens utbildningsnivå För att kunna konkurrera på världsmarknaden och säkra välståndet har de flesta länder mål för att uppnå en hög utbildningsnivå. OECD redovisar bl.a. andelen av befolkningen i olika åldersgrupper som har eftergymnasial utbildning av olika längd. Ryssland, Kanada, Israel, Japan, USA och Nya Zeeland hade den högsta andelen i befolkningen (25 64 år) med eftergymnasial utbildning bland OECD-länderna, 40 procent eller mer. Lägst låg Portugal, Italien, Turkiet och Brasilien, med andelar om 15 procent eller lägre. För OECD-området var den genomsnittliga andelen med eftergymnasial utbildning 30 procent. I Sverige var andelen 33 procent, i nivå med Danmark och Island. I Norge och Finland var andelen 37 procent. Om man ser enbart till högskoleutbildning, ISCED-grupperna 5A och 6, blir andelarna för vissa länder betydligt lägre. Då ligger i stället Norge högst, följt av USA och Nederländerna. Det framgår i figur 64 som visar andelen av befolkningen i åldern år respektive i åldern år som hade minst tvåårig eftergymnasial utbildning 2009, uppdelad på ISCED-nivåerna 5B, samt 5A och 6 (se faktaruta). Under perioden har andelen av befolkningen i gruppen år med eftergymnasial utbildning i OECDländerna årligen ökat med i genomsnitt 3,7 procent. Sverige hade samma utvecklingstakt som OECD-genomsnittet, medan Irland, Sydkorea och Portugal ökade med mer än 5 procent och Polen med över 6 procent. De två senare länderna dock från så pass låga nivåer som 10 procent. Att utbildningsnivån ökar beror på att utbildningssystemen byggts ut under de senaste decennierna och den yngsta Norge USA Nederländerna Israel Island Sydkorea Danmark Storbritannien Australien Kanada Schweiz Japan Sverige Nya Zeeland Estland Finland OECD-genomsnitt Polen* Irland Ryssland Luxemburg Spanien Ungern* Belgien Frankrike Tyskland Grekland Chile Mexiko Tjeckien* Slovakien Portugal* Italien* Turkiet* Slovenien Österrike Brasilien* Procent Högskoleutbildning år; 5A och 6 Högskoleutbildning år; 5A och årig eftergymnasial utbildning år; 5B 2 3 årig eftergymnasial utbildning år; 5B Figur 64. Andel av befolkningen i åldern år och i åldern år med minst tvåårig eftergymnasial utbildning Uppgifterna avser ISCED-nivåerna 5B respektive 5A och 6 (se faktarutan för förklaring). Länder med asterisk har lämnat ofullständiga uppgifter avseende ISCED-nivå 5B. åldersgruppen som redovisas i Education at a Glance, år, har därigenom högre utbildning än genomsnittet för hela den vuxna befolkningen i de flesta av länderna. I en del länder har utvecklingen varit särskilt tydlig, som i Sydkorea, där andelen med eftergymnasial utbildning är 24 procentenheter högre i den yngsta gruppen än i hela befolkningen. Internationell utbildningsklassificering De internationella jämförelserna i detta avsnitt baseras på statistik från OECD:s årliga publikation Education at a Glance där den senaste upplagan är från 2011 och bygger på data från Antalet OECDländer ökar och organisationen har nu 34 medlemsländer (sedan 2010), samt ett antal partnerländer. Båda typerna av länder ingår i statistiken. Utbildningssystemen i medlemsländerna ser olika ut, inte minst vad gäller utformningen av den högre utbildningen. För att det ska gå att jämföra utbildningsnivåer klassificeras de enligt International Standard Classification of Education (ISCED). I ISCED-klassificeringen är utbildning på grundnivå och avancerad nivå placerad på nivå 5 och utbildning på forskarnivå på nivå 6. Nivå 5 är uppdelad i 5A och 5B: nivå 5A avser utbildning som är tre år eller längre, och kan ligga till grund för forskarutbildning, medan nivå 5B normalt avser utbildning som omfattar två till tre år och som har en mer praktisk och yrkesförberedande karaktär. Uppdelningen mellan 5A och 5B varierar mellan länderna. I Sverige är nästan all högskoleutbildning placerad på nivå 5A, medan vissa kortare högskoleutbildningar och yrkeshögskoleutbildning som är längre än två år klassas som 5B. I detta avsnitt benämns nivåerna 5A, 5B och 6 sammantaget i fortsättningen eftergymnasial utbildning, tertiary på engelska. Notera att här ingår inte eftergymnasial utbildning som är kortare än två år. Vid jämförelse mellan länder måste man tolka statistiken försiktigt, bland annat påverkas OECD-genomsnitten av att antalet länder har ökat och av att vissa länder inte lämnar fullständig statistik. Education at a Glance bygger delvis på andra definitioner än dem som används i den nationella statistiken. Därvid kan skillnader finnas jämfört med annan statistik redovisad i denna årsrapport eller i andra nationella sammanhang. 90 SVERIGE I ETT INTERNATIONELLT PERSPEKTIV

93 Ålder Israel Island Sverige Danmark Schweiz Finland Portugal Österrike Tyskland Australien Norge Nya Zeeland Slovakien Tjeckien OECD-genomsnitt Ungern Polen Turkiet Estland Chile Slovenien Nederländerna Italien Storbritannien Mexiko USA Irland Spanien Sydkorea Belgien Median Indonesien 80 percentil Japan Figur 65. Medianålder, respektive 80:e percentil, för nybörjarna i högskoleutbildning (ISCED 5A) Utbildningsnivån kommer förmodligen att fortsätta öka eftersom andelen i befolkningen med utbildning på lägst gymnasienivå, det som OECD kallar upper secondary studies, nästan är norm i dag. År 2009 hade i genomsnitt 73 procent av befolkningen inom OECD gymnasieutbildning, bara Brasilien, Mexiko, Turkiet och Portugal ligger under 50 procent. Tjeckien och Slovakien ligger på 90 procent eller mer, följda av USA, Estland, Ryssland, Kanada, Polen, Schweiz, Tyskland och Sverige med över 85 procent. Stora skillnader i nybörjarnas ålder I OECD-länderna är det vanligt att man inleder sin eftergymnasiala utbildning direkt efter det som motsvarar gymnasieskolan. I figur 65 framgår medianåldern för nybörjarna på högskoleutbildning Medianåldern är den ålder vid vilken 50 procent av nybörjarna påbörjat sina högskolestudier. För att illustrera åldersspridningen visas också den 80:e percentilen, dvs. den ålder då 80 procent av nybörjarna påbörjat sina högskolestudier. Observera att inresande studenter ingår här. Dessa definieras, oavsett nivå, som nybörjare när de inleder sina studier i mottagarlandet. I Sverige liksom i många andra länder finns inresande studenter främst på avancerad nivå vilket höjer medianåldern för nybörjargruppen. Israel med 23,7 år och Island med 22,8 år hade 2009 högst medianåldrar och därefter kom Sverige och Danmark med 22,1 år. Genomsnittet för OECD-länderna var 20,5 år, och de länder som hade de yngsta nybörjarna (Sydkorea, Belgien, Indonesien och Japan) hade medianåldrar under 19 år. I Sverige avslutas gymnasiestudierna normalt vid 19 års ålder, vilket bidrar till hög nybörjarålder. Som också framgår av figuren varierade åldersspridningen bland nybörjarna mycket mellan länderna. I Nya Zeeland, Island och Portugal hade mer än 20 procent av nybörjarna fyllt 30 år. Sverige tillhörde tidigare denna skara. I Belgien, Indonesien och Japan var 80 procent av nybörjarna högst 20 år. Skillnader mellan länder vid vilken ålder studenterna inleder eftergymnasial utbildning reflekterar skillnader i samhälle och utbildningssystem, bl.a. vid vilken ålder gymnasiestudierna avslutas. En annan sådan skillnad är högskolans uppgift i samhället. Enligt OECD har Sverige en eftergymnasial utbildning som är flexibel och tillgodoser olika studentintressen och därmed olika behov som finns i samhället. Den svenska högskolan har ett stort inslag av så kallat livslångt lärande vilket återspeglas av nybörjarnas ålder i Sverige. Ländernas utgifter för eftergymnasial utbildning OECD redovisar ett flertal ekonomiska indikatorer som mått på hur stora resurser länder lägger på utbildning. Här visas två av dessa indikatorer i figur 66: offentliga utgifter för minst tvåårig eftergymnasial utbildning, dels som andel av de totala offentliga utgifterna, dels som andel av bruttonationalprodukten, BNP. Utgifterna för eftergymnasial utbildning omfattar direkta offentliga medel till lärosäten för den utbildning, forskning m.m. de bedriver, liksom medel till andra enheter eller myndigheter med ansvar för utbildning. Offentliga subventioner till hushåll, till exempel för studiemedel, är också inräknade. De senaste uppgifter som finns tillgängliga avser 2008, dvs. före den senaste ekonomiska krisen. Den andel av de offentliga utgifterna som ett land lägger på ett utgiftsområde speglar den politiska viljan. I genomsnitt lade OECD-länderna 3,0 procent av de offentliga utgifterna 2008 på eftergymnasial utbildning. I Nya Zeeland, i toppen av listan, var andelen 5,5 procent, mer än tre gånger så hög som i Italien med 1,7 procent. De nordiska länderna skilde sig ganska mycket åt. Sverige lade 3,5 procent av de offentliga utgifterna på eftergymnasial utbildning, Island 2,6 procent och Norge 5,1 procent. Offentliga utgifter för eftergymnasial utbildning mätt som andel av BNP var 1,8 procent för Sverige, 1,5 procent för Island respektive 2,9 procent för Norge. Andelar av BNP, innebär att både den offentliga och den privata sektorn av ekonomin ingår i beräkningen. SVERIGE I ETT INTERNATIONELLT PERSPEKTIV 91

94 Procent Nya Zeeland Norge Kanada Danmark Schweiz Mexiko Finland Sverige Nederländerna USA Irland Österrike Australien OECD-genomsnitt Estland Brasilien Tyskland Belgien Slovenien Island Spanien Polen Frankrike Tjeckien Chile Slovakien Israel Sydkorea Portugal Ungern Japan Andel av offentliga utgifter Storbritannien Andel av BNP Italien Figur 66. Offentliga utgifter för eftergymnasial utbildning för ISCED-nivåerna 5A, 5B och 6, dels som andel av totala offentliga utgifter, dels som andel av BNP, procent. Observera att uppgifterna avser Köpkraftsjusterade US-dollar USA Schweiz Kanada Sverige Norge Danmark Nederländerna Irland Finland Tyskland Storbritannien Österrike Australien Belgien Japan Frankrike OECD-genomsnitt Spanien Israel Brasilien Nya Zeeland Island Portugal Italien Slovenien Sydkorea Tjeckien Mexiko Utbildningskostnader Ungern Polen Stödinsatser Chile Forskning och utveckling Ryssland Total Slovakien Estland Figur 67. Lärosätenas totala utgifter för eftergymnasial utbildning, per helårsstudent (ISCED-nivåerna 5A, 5B och 6), fördelade på utbildning, stödinsatser samt forskning och utveckling. Beloppen är köpkraftsjusterade US-dollar och avser Vissa länder har bara uppgivit de totala kostnaderna. Lärosätenas utgifter per student Utgifter för utbildning kan också anges per student. Figur 67 visar lärosätenas totala förbrukning av offentliga och privata medel i förhållande till antalet helårsstudenter på ISCEDnivåerna 5 och 6. Uppgifterna är uttryckta i US-dollar, justerade för köpkraft. Justeringen görs för att ta hänsyn till prisskillnader mellan länderna. Lärosätenas kostnader är uppdelade på tre verksamheter: utbildning, stödinsatser (till exempel studentbostäder som administreras av lärosätena) samt lärosätenas forskning och utveckling. Figuren visar att lärosäten i USA lade betydligt större resurser per student än övriga länder, nära dollar Därefter följer Schweiz, Kanada och Sverige, som alla lade drygt dollar per student. Utgiften per student ökade i de flesta länder mellan 2007 och De länder som hade den minsta utgiften (Chile, Ryssland, Slovakien och Estland) lade mellan och dollar. Som också framgår av figuren förklaras en stor del av skillnaden mellan länderna av lärosätenas forskningskostnader. I länder som Sverige där omfattande forskning bedrivs inom universitet och högskolor blir lärosätenas totala utgifter per student förhållandevis höga. USA låg dock väsentligt högre än andra länder i de resurser som lades på utbildningskostnaderna. Skillnaden mellan olika länder beror bl.a. på vad som ingår i socialförsäkringssystemen. Inresande studenter Studenter som kommit till ett land specifikt för att studera definierar OECD som internationella studenter. Fri rörlighet över gränser, som exempelvis inom EU där det inte finns visum eller liknande registrering, gör dock att denna definition kan vara svår att använda i praktiken. Vissa länder redovisar därför utländska studenter, dvs. studenter som inte är medborgare i landet. Denna definition innebär en överskattning av studentmobiliteten, speciellt i länder med stor invandring och svårigheter att få medborgarskap. OECD accepterar båda varianterna och redovisar resultaten separat. Andelen internationella studenter i eftergymnasial utbildning har ökat i de flesta länder, men för OECD totalt sjönk genomsnittet från 6,7 procent 2008 till 6,4 procent Enligt OECD kan den finansiella krisen ha påverkat studenternas mobilitet negativt. I Sverige ökade andelen inter- 92 SVERIGE I ETT INTERNATIONELLT PERSPEKTIV

95 Australien Storbritannien Österrike Schweiz Nya Zeeland Frankrike* Tyskland* Belgien Tjeckien* Irland Kanada Sverige OECD-genomsnitt Danmark Island Nederländerna Finland Ungern USA Italien* Japan Spanien Slovakien Portugal Norge Slovenien Estland Sydkorea* Ryssland* Polen Turkiet* Brasilien* Chile Procent Andel internationella studenter i eftergymnasial utbildning Andel internationella studenter i utbildning på forskarnivå Figur 68. Internationella studenter som andel av alla studenter i eftergymnasial utbildning (ISCED-nivåerna 5A, 5B och 6) respektive i utbildning på forskarnivå (ISCED-nivå 6) i respektive land De länder som redovisar studenter med utländskt medborgarskap, i stället för internationella studenter, är markerade med en asterisk. Tyskland, Irland, Nederländerna och Ryssland redovisar inte andelen internationella studenter på forskarnivå. nationella studenter från 5,6 procent till 6,4 procent (detta var innan införandet av studieavgifter, läs mer i avsnittet om internationell mobilitet). I Australien, Storbritannien, Österrike, Schweiz och Nya Zeeland utgjorde internationella studenter nära 15 procent eller mer av den totala studentgruppen. I utbildning på forskarnivå utgör de internationella studenterna ett ännu större inslag. I Schweiz, Storbritannien och Frankrike utgjorde de mer än 40 procent av de forskarstuderande. Även på forskarnivå sjönk OECD-genomsnittet mellan 2008 och 2009, från 18,2 procent till 17,5 procent. I Sverige däremot ökade andelen internationella studenter på forskarnivå med ca 2 procentenheter till nära 22 procent Det framgår av figur 68, som visar andelen internationella studenter av den totala studentgruppen (ISCED 5A, 5B och 6) 2009 respektive bland forskarstuderande (ISCED 6). 3,7 miljoner studenter registrerade utanför sitt hemland 2009 I propositionen Gränslös kunskap högskolan i globaliseringens tid (prop. 2008/09:175) betonar regeringen betydelsen av rörlighet för både studenter och lärare. I flera OECD-länder finns nationella riktlinjer som syftar till att öka rörligheten framför allt för studenter, men också för lärare. Det finns många olika motiv till detta. Utbildning i ett annat land än det egna har i dag så stor omfattning att det för en del länder har avsevärd betydelse för ekonomin att ta emot inresande studenter, genom de avgifter studenterna ofta betalar och de pengar de spenderar i mottagarlandet. Länder som inte har tillräckligt utvecklade utbildningssystem kan för egen del gynnas av att studenterna studerar utomlands givet att de återvänder. År 2009 var det i hela världen mer än 3,7 miljoner studenter som studerade i ett annat land än hemlandet. Jämfört med Mottagarland/ Ursprungsland USA Storbritannien Australien Tyskland Frankrike Kanada Ryssland Japan Spanien Nya Zeeland Italien Österrike Sydkorea Sverige Totalt Kina Indien Sydkorea Tyskland Turkiet Frankrike Kazakstan Ryssland Malaysia USA Marocko Italien Vietnam Japan Kanada Ukraina Sverige Totalt Totalt Tabell 34. Inresande respektive utresande studenter fördelade efter ursprungsländer och mottagarländer 2009 på ISCED-nivå 5A och 5B (utom Österrike) och nivå 6 (utom Tyskland och Ryssland). Tabellen omfattar de länder som hade flest utresande respektive inresande studenter (fler än ), samt Sverige. Sverige i ett internationellt perspektiv 93

96 föregående år innebar det en ökning med drygt 6 procent. Sedan millennieskiftet är ökningen över 80 procent. Länder varierar stort i hur många studenter, på ISCED-nivåerna 5 och 6, som reser ut respektive in. Tabell 34 visar de ursprungs- och mottagarländer som hade flest ut- respektive inresande studenter 2009, samt Sverige. Flest utresande studenter hade Kina, Indien och Sydkorea. Drygt hälften av alla utresande studenter kommer från Asien. Fem länder tog emot hälften av alla studenter som studerade i ett annat land: USA (18 procent), Storbritannien (10 procent) Australien (7 procent), Frankrike (7 procent), Tyskland (7 procent). I Australien, Storbritannien, Österrike, Schweiz och Nya Zeeland utgjorde andelen inresande studenter mer än 10 procent av den totala studentpopulationen. UTBILDNINGSMÅL I EUROPA 2020 Europa 2020 är Europeiska unionens (EU) övergripande strategi för jobb och smart, hållbar och inkluderande tillväxt, och efterföljaren till den så kallade Lissabonstrategin. I Europa 2020 anges fem övergripande mål kring sysselsättning, forskning, klimat, utbildning och fattigdom som EU ska ha uppnått Två av målen berör direkt högskolan, det ena är att tre procent av bruttonationalprodukten ska investeras i forskning och utveckling (läs mer i kapitlet Ekonomi och forskningsfinansiering) och det andra är att höja utbildningsnivån, bland annat genom att minst 40 procent av åringarna ska ha minst tvåårig eftergymnasial utbildning. En skillnad mot Lissabonstrategin är att i Europa 2020 förutsätts varje medlemsland sätta upp egna nationella mål för vart och ett av de fem målen och inom EU blir uppföljningen av strategin skarpare. En rad så kallade flaggskeppsinitiativ har tagits som stöd för genomförandet av strategin. I Europa 2020 har utbildningsfrågorna fått ökad betydelse och det är stort fokus på den högre utbildningens bidrag till tillväxt och sysselsättning. Utbildning 2020 är ett strategiskt ramverk för det europeiska samarbetet på utbildningsområdet. Utbildning 2020 har fyra prioriterade områden: livslångt lärande och mobilitet; kvalitet och effektivitet i utbildningssystemen; jämlikhet, sammanhållning och aktivt medborgarskap; samt kreativitet, innovation och entreprenörskap. Mål för slutförd eftergymnasial utbildning Sveriges mål för slutförd eftergymnasial utbildning är att procent av åringarna ska ha minst tvåårig eftergymnasial utbildning Enligt Eurostats uppföljning av Europa 2020-målen (se tabell 35) hade 46 procent av den svenska befolkningen i åldern år sådan utbildning 2010, alltså högskoleutbildning eller yrkeshögskoleutbildning om lägst två år. Jämfört med i dag innebär således det svenska målet en sänkt ambition för utbildningsnivån. Många andra länder, särskilt de nordiska och de baltiska länderna är också ganska försiktiga i sin målsättning i detta sammanhang Nationellt mål EU (27) 28,0 33,6 40,0 Belgien 39,1 44,4 47,0 Bulgarien 24,9 27,7 36,0 Tjeckien 13,0 20,4 32,0 Danmark 43,1 47,0 40,0 Tyskland 26,1 29,8 42,0 Estland 30,6 40,0 40,0 Irland 39,2 49,9 60,0 Grekland 25,3 28,4 32,0 Spanien 38,6 40,6 44,0 Frankrike 37,7 43,5 50,0 Italien 17,0 19,8 26,0 Cypern 40,8 45,1 46,0 Lettland 18,5 32,3 34,0 Litauen 37,9 43,8 40,0 Luxemburg 37,6 46,1 40,0 Ungern 17,9 25,7 30,3 Malta 18,4 21,5 33,0 Nederländerna 34,9 41,4 40,0 Österrike 20,5 23,5 38,0 Polen 22,7 35,3 45,0 Portugal 17,7 23,5 40,0 Rumänien 11,4 18,1 26,7 Slovenien 24,6 34,8 40,0 Slovakien 14,3 22,1 40,0 Finland 43,7 45,7 42,0 Sverige 37,6 45,8 40,0 Storbritannien 34,6 43,0 : Island 41,1 40,9 : Norge 39,4 47,3 : Schweiz 33,4 44,2 : Tabell 35. Mål för andelen av åringarna som ska ha minst tvåårig eftergymnasial utbildning år Den undre gränsen anges om länderna, som Sverige, har satt målet som ett intervall. (Källa: Eurostat). Notera att Eurostat i sin uppföljning av målen endast anger den lägre gränsen för Sveriges mål, som alltså är ett intervall. Mål för mobilitet Det har sedan ministermötet i Leuven/Louvain-la-Neuve 2009 funnits ett mål för studentrörlighet inom den så kalllade Bolognaprocessen. Detta mål har nu också antagits som mål för mobilitet av Europeiska rådet i november Målet innebär att av dem som tar en examen i högskolan ska minst 20 procent ha studerat en period utomlands. Det finns ännu inte någon jämförbar internationell statistik för uppföljning av detta mål. Som en indikation på måluppfyllelsen i Sverige kan vi av den nationella statistiken konstatera att av de som tog en examen läsåret 2010/11 hade 13 procent studerat en period utomlands. Här ingår emellertid också kortare språkstudier utomlands, så andelen är något överskattad (läs mer i avsnittet Internationell mobilitet). Andelen har legat omkring 13 procent i flera år, alltså ganska långt ifrån EU:s mål. < 94 SVERIGE I ETT INTERNATIONELLT PERSPEKTIV

97 EUROSTUDENT EN JÄMFÖRELSE AV STUDENTERNAS SOCIALA OCH EKONOMISKA VILLKOR Eurostudent är ett europeiskt projekt som fokuserar på den högre utbildningens sociala dimension. Det övergripande syftet med Eurostudent är att få jämförbara indikatorer på studenternas sociala och ekonomiska villkor för att bedriva studier i olika länder. Med den sociala dimensionen menas, på ett övergripande plan, allas möjligheter att delta i högre utbildning. I den fjärde omgången av Eurostudent, som avslutades i oktober 2011, valde 25 länder i Europa, inklusive Sverige, att delta. Basen är nationella studentundersökningar som utgår ifrån ett gemensamt frågebatteri som har tagits fram inom projektet. Länderna bestämmer själva metod och metoden varierar därmed mellan länder (webbaserad enkät, enkät i pappersform eller intervjuer). Även andel svarande varierar. Alla uppgifter i Eurostudent baseras på studenternas svar från de nationella undersökningarna. Varje omgång avslutas med en rapport som jämför resultat mellan länderna. (Se rapporten Social and Economic Conditions of Student Life in Europe. Synopsis of Indicators. Final report. Eurostudent IV från den fjärde omgången.) Den svenska undersökningen inom Eurostudent IV genomfördes hösten Enkäten skickades till ett urval på studenter. Av dessa svarade 51 procent på enkäten. Eftersom det är den internationella jämförelsen som är i fokus i Eurostudent, enades länderna om en gemensam målgrupp för undersökningen för att underlätta en sådan jämförelse. Den avgränsning av målgruppen som gjordes innebär att drygt hälften av studenterna i Sverige kom att undantas från undersökningen. De studenter som inte ingår är bland andra inresande studenter och de studenter som när undersökningen genomfördes var inne på sin första termin. Resultatet i denna undersökning kan därför skilja sig från resultat från andra undersökningar i Sverige där hela studentpopulationen ingår. Övergången till högre utbildning Det är generellt i Eurostudent-länderna en större andel av studenterna som har föräldrar med avslutad högre utbildning än som har föräldrar utan högre utbildning. I Sverige har 61 procent minst en förälder med avslutad högre utbildning enligt enkätsvaren. Motsvarande andelar i Danmark är 79 procent, i Tyskland 69 procent och i Norge 65 procent. I relativt många Eurostudent-länder kommer dock mer än 50 procent av studenterna från hem där föräldrarna inte har någon erfarenhet av högre utbildning. I detta sammanhang pekas särskilt fyra länder ut som länder med en stor social mobilitet: Irland, Malta, Portugal och Turkiet. Dessa länder har under senare år haft en stor ökning av studenter med föräldrar som har låg utbildningsnivå, dvs. ingen avslutad utbildning eller en avslutad utbildning på motsvarande grundskolenivå. I Portugal har till exempel cirka 45 procent av studenterna föräldrar med de utbildningsnivåerna. I Irland är motsvarande andel 37 procent. I Sverige ligger andelen på 5 procent. Naturligtvis påverkar utbildningsnivån hos befolkningen i ett land dessa andelar. Tid på studier och förvärvsarbete Inom projektet har man undersökt hur mycket tid studenterna lägger ner på sina studier (lärarledd undervisning och självstudier) respektive på förvärvsarbete. I de flesta länder lägger studenterna (på kandidatnivå) enligt enkätsvaren ner mer än 40 timmar i veckan på dessa aktiviteter. Enligt svaren från de svenska studenterna är genomsnittet för en heltidsstudent i Sverige på denna nivå 39 timmar i veckan, varav Portugal Polen Tjeckien Italien Estland Schweiz Tyskland Malta Holland Spanien Turkiet Irland Lettland Danmark Finland Norge Sverige Österrike Rumänien Kroatien Slovakien Frankrike Timmar timmar avser studier. Den tid som läggs på studier och förvärvsarbete varierar beroende på vad man studerar och hur gammal man är. Äldre studenter har generellt sett en större arbetsbörda än yngre studenter. Det beror i huvudsak på att de arbetar mer vid sidan av sina studier. Av figur 69 framgår att i tre länder, Italien, Malta och Sverige, lägger studenterna ner mer tid på självstudier än i övriga länder cirka 20 timmar per vecka. Lägst antal timmar på självstudier lägger studenterna i Rumänien och Slovakien ner, 9 timmar per vecka. Motsvarande siffra för Danmark är 16 timmar och för Norge 13 timmar. Vad gäller genomsnittligt antal timmar som studenterna lägger ner på lärarledd undervisning ligger svenska studenter lägst med 12 timmar per vecka. Studenterna i Portugal anger flest antal timmar på lärarledd undervisning per vecka, 26 timmar. Motsvarande siffra för Danmark är 18 timmar och för Norge 15 timmar. Lärarledd undervisning Självstudietid Förvärvsarbete Figur 69. Studentens genomsnittliga tid i timmar per vecka dels totalt dels uppdelat på olika aktiviteter. SVERIGE I ETT INTERNATIONELLT PERSPEKTIV 95

98 Studenternas ekonomi När det gäller studenternas studie- och levnadsvillkor, är de ekonomiska villkoren en viktig faktor. Generellt sett dominerar finansiering från privata källor, dvs. ekonomiskt stöd från familj samt egen inkomst från förvärvsarbete, bland studenterna i de länder som ingår i undersökningen. I figur 70 illustreras de olika inkomstkällor som studenterna redovisar. I genomsnitt för alla länder kommer cirka 45 procent av inkomsterna från förvärvsarbete, cirka 30 procent från familj/partner och cirka 25 procent från statligt stöd. Egen inkomst från förvärvsarbete spelar en stor roll särskilt i Polen, Slovakien och Tjeckien, medan bidrag från familj/partner är en viktig inkomstkälla i framför allt Portugal, Rumänien och Schweiz. Det statliga stödet spelar en viktig roll i Danmark, England/Wales, Holland, Malta och Sverige. I Danmark, Malta och Sverige bidrar det statliga stödet med mer än 50 procent av studenternas inkomster. I Danmark, England/Wales, Holland och Sverige når stödet dessutom en stor andel av studenterna. Studieavgifter förekommer i de flesta länder, men det finns stora skillnader mellan länder och mellan olika studentgrupper när det gäller hur stor andel studieavgifterna utgör av studenternas totala kostnader varje månad och vilka grupper det är som betalar avgifter. Bland studenter på kandidatnivå i England/Wales, Irland, Lettland och Turkiet går den största andelen av utgifterna till studieavgifter, cirka 20 procent. De länder som inte tar ut avgifter (utöver från studenter från tredje land) är Danmark, Finland och Sverige. Internationellt utbyte Eftersom möjligheten att studera utomlands är en aspekt av den sociala dimensionen ingår frågor om detta i Eurostudent. Av enkätsvaren framgår att andelen som har studerat utomlands varierar mellan länderna, från 2 till 14 procent, med de skandinaviska länderna i topp. Lägst är andelen i länder som Kroatien, Polen och Slovakien. I Sverige är andelen 11 procent. Eurostudent frågar även efter studenternas planer på att åka utomlands längre fram under studierna. I de flesta länder ligger andelen som varit eller som planerar att åka utomlands på mellan 25 och 40 procent. I Sverige är det 29 procent som antingen har studerat utomlands eller som planerar för studier i något annat land. Det är i alla länder fler som har varit utomlands eller som planerar att studera utomlands inom humaniora än inom teknik. Även i Sverige finns detta mönster. I alla länder utom i Sverige och Litauen är det mindre vanligt att studenter med föräldrar med låg utbildningsnivå har studerat utomlands eller planerar att studera utomlands. Eurostudent frågar de som inte har varit utomlands och som inte heller planerar att åka samt de som planerar att åka Portugal Polen Tjeckien Estland Schweiz Tyskland Malta Holland Spanien Turkiet Irland Lettland Danmark Finland Norge Sverige Österrike Rumänien Kroatien Slovakien Frankrike England/Wales Procent Litauen utomlands längre fram, vilka hinder de ser för studier i andra länder. Det hinder för mobilitet som oftast anges är en utökad ekonomisk börda. Det näst största hindret är att vara ifrån partner, barn och vänner. Det sistnämnda är främst ett hinder i de skandinaviska länderna, där också andelarna äldre studenter är högre. Det finns en skillnad utifrån föräldrarnas utbildningsnivå i hur man värderar olika hinder för studier utomlands. Både ekonomiska och sociala hinder upplevs som större bland studenter vars föräldrar har låg utbildningsnivå. Familj Statligt stöd Egen inkomst Annat Figur 70. Studenternas genomsnittliga inkomst per månad från olika källor uttryckt i andelar. 96 SVERIGE I ETT INTERNATIONELLT PERSPEKTIV

99

100

101 Nyckeltal NYCKELTAL 99

102 NYCKELTAL FÖR LÄROSÄTEN I detta kapitel redovisas uppgifter som beskriver lärosätenas storlek och verksamhet med ett antal kvantitativa mått, inklusive resultatmått, som examina, prestationsgrad och kostnader. Nyckeltal för lärosäten finns redovisade för utbildning på grundnivå och avancerad nivå, utbildning på forskarnivå, personal och ekonomi. Högre utbildning i Sverige bedrivs vid ett femtiotal universitet och högskolor med statlig eller enskild huvudman. Sammanslagningar liksom nyetableringar av lärosäten medför att antalet lärosäten kan variera från ett år till ett annat. Lärosätena är av mycket varierande storlek och har olika inriktning på verksamheten. De totala kostnaderna för all utbildning och forskning kalenderåret 2011 var miljoner kronor enligt lärosätenas årsredovisningar. De tio största lärosätena svarar för drygt 43 miljarder, knappt tre fjärdedelar, av de totala kostnaderna. Ser man bara till forskningen är storleksskillnaderna ännu större. Sett till forskningsintäkter svarar de tio största lärosätena för nära 90 procent av verksamheten. Tabellerna redovisar ett antal kvantitativa uppgifter som beskriver skillnader och likheter mellan lärosätena kalenderåret (De minsta utbildningsanordnarna med enskild huvudman ingår inte i redovisningen.) Samtliga uppgifter finns också redovisade med totaltuppgift för riket. Uppgifterna är sådana som ofta brukar redovisas och användas i olika beskrivningar av verksamheten vid universitet och högskolor. Det är i den meningen vi använder termen nyckeltal för de redovisade uppgifterna och måtten. Revideringar av befintliga nyckeltal och utveckling av nya nyckeltal sker fortlöpande. Förändringar sker oftast i anslutning till större strukturella förändringar, t.ex. de som beslutas av riksdag och regering. Sammanslagningar av lärosäten påverkar naturligtvis också redovisningen av nyckeltalen för vissa tidsperioder. Som exempel kan nämnas sammanslagningen 1 januari 2011 av Dramatiska institutet och Teaterhögskolan i Stockholm till Stockholms dramatiska högskola. Inför redovisningen av uppgifter för 2011 har det skett förändringar i både register och i statistiska klassificeringar och tillsammans med pågående utvecklingsarbeten har detta lett fram till nyutveckling och förändringar av vissa nyckeltal. I år finns exempelvis en avgränsning i beräkningen av uppgiften om rekrytering till utbildning på forskarnivå från egen högskola. Utveckling av högskolestatistiken medför också möjligheter till nya nyckeltal. Under 2011 och 2012 implementeras ny standard för forskningsämnen i redovisning av uppgifter för utbildning på forskarnivå respektive personal. Detta har inneburit vissa förändringar av befintliga nyckeltal och kommer dessutom att på sikt innebära utveckling av nya nyckeltal. De uppgifter som redovisas är de senast tillgängliga. Inför föregående årsrapport gjordes ovanligt stora anpassningar och revideringar av nyckeltal. För kontinuitetens skull redovisas därför i huvudsak motsvarande nyckeltal i denna årsrapport. Oftast avser uppgifterna kalenderåret 2011, i vissa fall läsåret 2010/11. Det förekommer även uppgifter som avser höstterminen I samtliga fall är de redovisade uppgifterna baserade på de uppgifter som har rapporterats av respektive lärosäte till Statistiska centralbyrån eller direkt till Högskoleverket. I de fall ett nyckeltal har utelämnats beror det på att det grundar sig på individuppgifter och att antalet individer är alltför litet eller att någon uppgift inte kan förekomma. Nedan definieras och förklaras de redovisade uppgifterna i den ordning som de förekommer i tabellen. Uppgifterna i tabellen finns tillsammans med uppgifter för tidigare år tillgängliga i en särskild nyckeltalsdatabas på Högskoleverkets webbplats, I databasen finns också fler nyckeltal än de som redovisas i tabellen. Nybörjare i utbildning på grundnivå och avancerad nivå Nybörjare vid lärosätet (högskolanybörjare). Uppgifterna anger det antal individer som för första gången började studera vid det aktuella lärosätet. Uppgifterna avser antalet nybörjare läsåret 2010/11. I riksuppgiften för nyckeltalet nybörjare vid lärosäte räknas en individ varje gång han eller hon byter lärosäte. Nationell mobilitet för högskolanybörjare. Uppgiften anger andel av högskolanybörjarna (första gången vid aktuellt lärosäte) läsåret 2010/11, som läsåret innan studerade vid ett annat svenskt lärosäte. Uppgiften anges i procent. Antal inresande studenter bland nybörjare. Uppgiften avser antalet inresande studenter (utbytesstudenter och inresande studenter som på egen hand ordnat sina studier i Sverige, s.k. freemover-studenter) vid respektive lärosäte läsåret 2010/11. Första gången i högskoleutbildning i Sverige. Denna uppgift redovisar det antal studenter som för första gången började sina studier vid det aktuella lärosätet och dessutom inte tidigare hade studerat vid något annat lärosäte i Sverige, dvs. det är en delmängd av hela antalet som är nya vid lärosätet. Av uppgifterna för riket framgår till exempel att 52 procent av de studenter som började vid ett visst lärosäte läsåret 2010/11 inte någon gång tidigare (sedan 1977) hade studerat vid något annat lärosäte i Sverige. Alla övriga uppgifter under rubriken Nybörjare i utbildning på grundnivå och avancerad nivå, till exempel könsfördelning eller medianålder, avser den grupp som inte bara är nya vid lärosätet utan dessutom för första gången börjar studera vid ett universitet eller en högskola i Sverige. I högskolestatistiken brukar denna grupp kallas högskolenybörjare. Andel nybörjare på förstahandsval. Andel av högskolenybörjarna höstterminen 2011 som började på den utbildning de hade sökt i första hand. Uppgiften anges i procent. Den andel nybörjare på förstahandsval som redovisas är antalet nybörjare på förstahandsvalet av alla som finns med i Verkets för högskoleservice (VHS) söksystem. Uppgift redovisas inte 100 NYCKELTAL

103 för de lärosäten där färre än 70 procent av högskolenybörjarna finns med i VHS söksystem. Medianålder för högskolenybörjare. Medianåldern för de studenter som för första gången börjar studera vid universitet respektive högskolor i Sverige under läsåret 2010/11. Bland högskolenybörjarna ingår inresande studenter. Inresande studenter är vanligtvis äldre än svenska högskolenybörjare. Andel män. Andel män bland högskolenybörjarna läsåret 2010/11. Uppgiften anges i procent. Andel med utländsk bakgrund. Andel bland högskolenybörjarna läsåret 2010/11 som själva är födda utomlands eller har två föräldrar födda utomlands, exklusive adoptivbarn. I uppgiften ingår inte inresande studenter. Uppgiften avser nybörjare i åldrar upp till och med 64 år. Uppgiften anges i procent. Mer ingående uppgifter om studenter med utländsk bakgrund publiceras löpande vartannat år i Statistiska meddelanden, senast i Universitet och högskolor. Utländsk bakgrund för studerande i högre utbildning 2010/11, Statistiska meddelanden, UF 19 SM 1201, Högskoleverket och SCB. Andel med högskoleutbildade föräldrar. Andel högskolenybörjare, exklusive inresande studenter, som kommer från en hemmiljö där minst en av föräldrarna har utbildning på högskolenivå (minst treårig eftergymnasial utbildning) enligt Svensk utbildningsnomenklatur, SUN. Se vidare, Universitet och högskolor. Högskolenybörjare 2009/10 och doktorandnybörjare 2008/09 efter föräldrarnas utbildningsnivå, Statistiska meddelanden, UF 20 SM 1003, Högskoleverket och SCB. Uppgiften gäller nybörjare i åldrar upp till och med 34 år. Uppgiften anges i procent. Studenter i utbildning på grundnivå och avancerad nivå Antal studenter (hösttermin). Antalet registrerade studenter höstterminen Antal inresande studenter. Antalet inresande studenter (utbytesstudenter och freemover-studenter) registrerade höstterminen Antal helårsstudenter. Antalet helårsstudenter, exklusive studenter i uppdragsutbildning, läsåret 2010/11. Antal helårsprestationer. Antalet helårsprestationer, exklusive uppdragsutbildning, läsåret 2010/11. Helårsprestationer redovisas endast för lärosäten med registreringar i Ladok. Prestationsgrad. Antalet helårsprestationer dividerat med antalet helårsstudenter under läsåret 2010/11 i procent. I uppgiften om helårsstudenter ingår inte utresande utbytesstudenter. Prestationsgraden beräknas endast för lärosäten med registreringar i Ladok. Prestationsgraden påverkas av många faktorer, både studenternas studiemönster och lärosätenas utbildningsutbud. Finns det många yrkesexamensutbildningar vid ett lärosäte tenderar det att öka prestationsgraden, medan lärosäten med stort utbud av fristående kurser, särskilt på distans, redovisar lägre prestationsgrad. Som alla tvärsnittsmått påverkas även utfallet av detta mått av den eftersläpning som finns i resultatet, antalet helårsprestationer, i förhållande till antalet helårsstudenter. Detta har betydelse framför allt när volymen i verksamheten ökar eller minskar kraftigt. Kurser med jämn könsfördelning. Andelen kurser med jämn könsfördelning vid lärosätet. Uppgiften baseras på registrerade kurspoäng för kvinnor respektive män. Andelsuppgiften anger andel kurser av alla kurser vid lärosätet där andelen kurspoäng för kvinnor och män ligger inom intervallet procent. Uppgifterna avser alla kurser läsåret 2010/11. Utbildningsprofil på grundnivå och avancerad nivå. Andelen helårsstudenter inom ett visst ämnesområde av samtliga helårsstudenter läsåret 2010/11. Uppgifter redovisas för sju ämnesområden: humaniora-teologi, juridik-samhällsvetenskap, naturvetenskap, teknik, medicin-odontologi, vårdomsorg samt konst. Uppgiften anges i procent. Andel helårsstudenter på avancerad nivå, läsår. Antalet helårsstudenter på kurser på avancerad nivå läsåret 2010/11 som andel av det totala antalet helårsstudenter på grundnivå och avancerad nivå. Uppgiften anges i procent. Examina på grundnivå och avancerad nivå Antal avlagda examina. Det totala antalet avlagda examina läsåret 2010/11. I tabellen särredovisas antalet examina för några större examensgrupper: yrkesexamina totalt, kandidatexamina, magisterexamina samt masterexamina. För examensuppgifterna gäller att antalet examina regelmässigt underskattar det faktiska utfallet något på grund av eftersläpning i rapporteringen. I regel blir det definitiva antalet examina ett par procent högre. Förstagångsexaminerade. Med förstagångsexaminerade menas antalet individer (inklusive inresande studenter) som avlägger sin första examen vid ett universitet eller en högskola i Sverige. Av samtliga examina under läsåret 2010/11 avlades nära 30 procent av studenter som redan avlagt en examen tidigare eller under samma läsår (dubbelexamina). Vanliga kombinationer av examina som avläggs under samma läsår är kandidatexamen tillsammans med ingenjörsexamen, sjuksköterskeexamen eller magisterexamen. Skillnaden mellan antalet avlagda examina och antalet första gången examinerade individer är stor mellan olika lärosäten. Antal förstagångsexaminerade som har studerat utomlands. Antalet förstagångsexaminerade läsåret 2010/11 som har haft studiemedel för studier utomlands och/eller deltagit i utbytesstudier under de senaste sex åren fram till och med examensåret. I uppgiften exkluderas inresande studenter. Internationellt studentutbyte (utbildning på grundnivå och avancerad nivå) Antal inresande studenter i utbytesprogram. Uppgiften anger antalet inresande studenter i lärosätenas utbytesprogram kalenderåret 2011, det vill säga internationellt studerandeutbyte på utbytesprogram: EU-program, Nordplus, bilaterala program och annat studentutbyte som organiseras av lärosätena. NYCKELTAL 101

104 Antal utresande studenter i utbytesprogram. Uppgiften anger antalet utresande studenter i lärosätenas utbytesprogram kalenderåret 2011, det vill säga internationellt studerandeutbyte på utbytesprogram: EU-program, Nordplus och bilaterala program som organiseras av lärosätena. Utbildning på forskarnivå Antal nybörjare i utbildning på forskarnivå. Uppgiften gäller antalet nybörjare i utbildning på forskarnivå kalenderåret Rekrytering från egen högskola. Uppgiften gäller hur stor andel av nybörjarna i utbildning på forskarnivå kalenderåret 2011 som tagit någon grundexamen vid det lärosäte där man börjar forskarstudera. Nybörjare utan grundexamen (inte uttagen eller registrerad) ingår i uppgiften om personen har minst fyra registreringsterminer i svensk högskola varav den sista terminen är vid lärosätet där forskarstudierna påbörjats. Uppgiften beräknas, fr.o.m. 2011, endast för lärosäten med minst tio nybörjare i utbildning på forskarnivå. Uppgiften anges i procent. Antal doktorander (hösttermin). Uppgiften gäller antalet aktiva i utbildning på forskarnivå höstterminen Som aktiva doktorander räknas de som har rapporterats studera minst 1 procent av heltid. Antal helårsdoktorander (hösttermin). Uppgiften gäller antalet doktorander i utbildning på forskarnivå höstterminen 2011 omräknat utifrån uppgiven aktivitetsgrad till helårsdoktorander. Antal utländska doktorander. Uppgiften gäller antalet utländska doktorander, det vill säga utländska studenter som har kommit till Sverige för att studera på forskarnivå under kalenderåret Antal anställda som doktorand. Uppgiften anger antalet doktorander med anställning som doktorand höstterminen 2011 omräknat utifrån uppgiven aktivitetsgrad till helårsdoktorander. Andel anställda som doktorand. Uppgiften anger den procent av samtliga aktiva doktorander som hade anställning som doktorand omräknat i helårsdoktorander utifrån uppgiven aktivitetsgrad höstterminen Uppgiften anges i procent. Antal doktorander per doktorsexamen. Uppgiften anger relationen mellan antalet forskarstuderande (inklusive antagna till licentiatexamen) höstterminen 2011 angivet i helårsdoktorander och antalet avlagda doktorsexamina kalenderåret Om studietiden per helårsdoktorand beräknas till fyra år och tillflödet av nya studenter är konstant blir talet fyra, vilket är lika med den antagna normalstudietiden. Talet påverkas i hög grad av förändringar i inflödet av nya doktorander. Det blir högt i ett skede av ökad tillströmning eller uppbyggnad av utbildningen. Antal doktorsexamina. Antalet avlagda doktorsexamina Antal licentiatexamina. Antalet avlagda licentiatexamina Personal Antal anställda. Uppgiften gäller samtliga anställda i oktober 2011 enligt SCB:s personalstatistik, exklusive doktorander med anställning som doktorand. Antalet anställda är omräknat till helårspersoner. Antal forskande/undervisande personal. Uppgiften avser antalet forskande och undervisande personal omräknat till helårspersoner. Uppgifterna avser all personal enligt SCB:s personalstatistik med mättidpunkt i oktober I gruppen ingår professorer, lektorer, adjunkter, forskarassistenter, gästoch timlärare, annan forskande och undervisande personal samt teknisk och administrativ (TA) personal som arbetar med undervisning och/eller forskning. Anställda forskarstuderande ingår inte. Andel forskande/undervisande personal. Uppgiften gäller andelen forskande och undervisande personal i procent av alla anställda. Antalet anställda respektive forskande och undervisande personal är omräknat till helårspersoner. I gruppen forskande och undervisande personal ingår professorer, lektorer, adjunkter, forskarassistenter, gäst- och timlärare, annan forskande och undervisande personal samt teknisk och administrativ (TA) personal som arbetar med undervisning och/eller forskning. Andelen forskande/undervisande personal kan påverkas av hur lärosätet registrerar sin personal, exempelvis arvodister, i personalregistret samt om lokalvårdare är anställda av lärosätet eller inte. Doktorander med anställning som doktorand ingår inte. Andel kvinnor. Andelen kvinnor bland forskande och undervisande personal Uppgiften anges i procent. Antal helårsstudenter per lärare. Uppgiften avser antalet helårsstudenter läsåret 2010/11 per lärare (helårspersoner) kalenderåret Bland lärare ingår professorer, lektorer, adjunkter, forskarassistenter samt gäst- och timlärare. Uppgiften ger ett mått på lärarresursen vid lärosätet i förhållande till studentpopulationen. Lärartätheten varierar kraftigt mellan utbildningsområdena. Dessutom är det stora skillnader mellan lärosätena i hur stor del av lärarnas tid som ägnas åt forskning. Vid de stora universiteten och vid vissa fackhögskolor ägnas en större del av lärarinsatsen åt forskning. Vid vissa av de mindre lärosätena arbetar lärarpersonalen nästan uteslutande med undervisning. Antal disputerade. Uppgiften gäller antalet personer med doktorsexamen bland undervisande och forskande personal. Uppgiften anges i helårspersoner och för kalenderåret Andel disputerade. Antalet disputerade bland forskande och undervisande personal enligt SCB:s utbildningsregister i relation till hela antalet forskande och undervisande personal, exklusive doktorandanställda. Uppgiften anges i procent. Andelen disputerade varierar stort mellan lärosätena beroende bl.a. på huvudinriktning och hur länge undervis- 102 NYCKELTAL

105 ning och forskning bedrivits. Så är t.ex. andelen disputerade vid de konstnärliga högskolorna låg eftersom högskoleförordningen föreskriver annan behörighet för anställning vid dessa högskolor. Vidare är andelen disputerade i regel lägre vid de nya högskolorna än vid de äldre universiteten. Antal professorer. Antalet professorer, i helårspersoner, i oktober 2011 enligt SCB:s personalstatistik. Andel professorer. Uppgiften gäller andelen professorer av all forskande och undervisande personal, båda talen räknade i helårspersoner. Uppgiften anges i procent. Ekonomi Totala intäkter. Uppgiften visar de totala intäkterna kalenderåret 2011 enligt lärosätenas årsredovisningar och anges i miljoner kronor. Totala kostnader. Uppgiften gäller de totala kostnaderna kalenderåret 2011 enligt lärosätenas årsredovisningar och anges i miljoner kronor. Denna uppgift ger en bild av storleken på lärosätets verksamhet. Lokalkostnader. Uppgiften avser de lokalkostnader som redovisas i respektive lärosätes årsredovisning för 2011, och anges i procent av de totala kostnaderna. Uppgifterna är inte helt jämförbara mellan lärosätena då det finns skillnader i vilka kostnader som olika lärosäten innefattar i lokalkostnader. Ett exempel är kostnader för lokalvård. I huvudsak har dock skillnaderna i lokalkostnader mellan lärosätena sin grund i vilken typ av utbildning och forskning som bedrivs. Konstnärlig utbildning och idrottsutbildning är mer än genomsnittligt lokalkrävande och det gäller även teknik och naturvetenskap, medan lokalbehoven är mindre omfattande inom de samhällsvetenskapliga och humanistiska områdena till exempel. Andel kostnad grundnivå och avancerad nivå. Uppgiften anger hur stor andel av kostnaderna för hela verksamheten kalenderåret 2011 som avser utbildning på grundnivå och avancerad nivå. Uppgiften anges i procent. Andel kostnad forskning och utbildning på forskarnivå. Uppgiften anger hur stor andel av kostnaderna för hela verksamheten kalenderåret 2011 som avser forskning och utbildning på forskarnivå. Uppgiften anges i procent. Finansiering Andel extern finansiering (procent). Huvuddelen av verksamheten vid universitet och högskolor finansieras med direkta statliga anslag. Övrig finansiering kommer från forskningsråd, andra statliga myndigheter, offentliga forskningsstiftelser, organisationer utan vinstsyfte, kommuner, landsting, privata företag, EU med flera. Uppgiften avser totala externa intäkter i procent av lärosätets totala intäkter för kalenderåret 2011, exklusive finansiella intäkter. Andel anslagsmedel. De direkta statsanslagens andel av de totala intäkterna för kalenderåret 2011, exklusive finansiella intäkter. Uppgiften anges i procent. Andel forskningsanslag. Intäkter från anslag för forskning och utbildning på forskarnivå som andel av de totala anslagsmedlen för utbildning och forskning för kalenderåret Uppgiften anges i procent. Uppgiften ger en bild av hur de statliga anslagen fördelas mellan utbildning på grundnivå och avancerad nivå respektive forskning och utbildning på forskarnivå. Andel uppdragsutbildning. Andelen av de totala intäkterna för utbildning på grundnivå och avancerad nivå som avser uppdragsutbildning. Uppgiften anges i procent och avser kalenderåret Andel uppdragsforskning. Den andel av de totala intäkterna för forskning och utbildning på forskarnivå som avser uppdragsforskning. Uppgiften anges i procent och avser kalenderåret Forskningsfinansiering Intäkter. De totala intäkterna för forskning och utbildning på forskarnivå, dvs. intäkter från direkta statsanslag, externa finansiärer samt finansiella intäkter kalenderåret Uppgiften anges i miljoner kronor. Extern finansiering. De externa intäkterna för forskning och utbildning på forskarnivå redovisas i lärosätenas resultaträkningar som intäkter av avgifter och bidrag. Bidrag för forskning lämnas från forskningsråd, statliga myndigheter, offentliga forskningsstiftelser, kommuner, landsting, EU, företag i Sverige, organisationer utan vinstsyfte i Sverige, företag i utlandet, organisationer utan vinstsyfte i utlandet och andra bidragsgivare. Uppgiften avser intäkter från externa finansiärer som andel av de totala intäkterna till forskning och utbildning på forskarnivå kalenderåret 2011, exklusive finansiella intäkter. Uppgiften anges i procent. Andel forskningsbidrag. Andelen forskningsbidrag av de totala intäkterna för forskning och utbildning på forskarnivå kalenderåret Uppgiften anges i procent. Andel intäkter från EU:s ramprogram. Intäkter från EU:s ramprogram (inklusive European Research Council, ERC) som andel av de totala intäkterna för forskning och utbildning på forskarnivå kalenderåret Uppgiften anges i procent. Andel intäkter från VR, FAS och Formas. Uppgiften anger andelen intäkter från de tre forskningsråden Vetenskapsrådet (VR), Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap (FAS) och Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande (Formas) av de totala intäkterna för utbildning på forskarnivå och forskning under Uppgiften anges i procent. NYCKELTAL 103

106 Lärosäten i nyckeltalstabellen Uppsala universitet Lunds universitet Göteborgs universitet Stockholms universitet Umeå universitet Linköpings universitet Karolinska institutet Kungl. Tekniska högskolan Chalmers tekniska högskola Luleå tekniska universitet Handelshögskolan i Stockholm Sveriges lantbruksuniversitet Karlstads universitet Linnéuniversitetet Örebro universitet Mittuniversitetet Blekinge tekniska högskola Försvarshögskolan Gymnastik- och idrottshögskolan Högskolan i Borås Högskolan Dalarna Högskolan på Gotland Högskolan i Gävle Högskolan i Halmstad Högskolan i Jönköping Högskolan Kristianstad Högskolan i Skövde Högskolan Väst Malmö högskola Mälardalens högskola Södertörns högskola Dans- och cirkushögskolan Konstfack Kungl. Konsthögskolan Kungl. Musikhögskolan i Stockholm Operahögskolan i Stockholm Stockholms dramatiska högskola UU LU GU SU UmU LiU KI KTH CTH LTU HHS SLU KaU LNU ÖU MiU BTH FHS GIH HB HDa HG HiG HH HJ HKr HS HV MaH MdH SH DCH KF KKH KMH OH SDH 104 NYCKELTAL

107 Utbildning på grundnivå och avancerad nivå Riket UU LU GU SU UmU LiU KI Nybörjare vid lärosätet Andel nationell mobilitet (procent) Antal inresande studenter bland nybörjare Första gången i högskoleutbildning i Sverige Andel nybörjare på förstahandsval (procent) Medianålder för högskolenybörjare 22,0 21,5 21,6 21,7 21,6 22,2 21,9 23,0 Andel män, högskolenybörjare (procent) Andel med utländsk bakgrund (procent) Andel med högskoleutbildade föräldrar (procent) Antal studenter (hösttermin) Antal inresande studenter (hösttermin) Antal helårsstudenter, läsår Antal helårsprestationer, läsår Prestationsgrad (procent), läsår Andel kurser med jämn könsfördelning Andel helårsstudenter inom humaniora-teologi (procent, läsår) Andel helårsstudenter inom samhällssvetenskap-juridik (procent, läsår) Andel helårsstudenter inom naturvetenskap (procent, läsår) Andel helårsstudenter inom teknik (procent, läsår) Andel helårsstudenter inom medicin-odontologi (procent, läsår) Andel helårsstudenter inom vård-omsorg (procent, läsår) Andel helårsstudenter inom konst (procent, läsår) Andel helårsstudenter på avancerad nivå (procent, läsår) Totalt antal avlagda examina Antal yrkesexamina Antal kandidatexamina Antal magisterexamina Antal masterexamina Antal förstagångsexaminerade Antal förstagångsexaminerade som har studerat utomlands Antal inresande studenter i utbytesprogram Antal utresande studenter i utbytesprogram Utbildning på forskarnivå Antal nybörjare i utbildning på forskarnivå Rekrytering från egen högskola (procent) Antal doktorander (hösttermin) Antal helårsdoktorander (hösttermin) Antal utländska doktorander (kalenderår) Antal anställda som doktorand (hösttermin, helårsdoktorander) Andel anställda som doktorand (helårsdoktorander, procent) Antal doktorander (helårsdoktorander) per doktorsexamen Antal doktorsexamina Antal licentiatexamina Personal Antal anställda (helårspersoner) Antal forskande/undervisande personal (helårspersoner) Andel forskande/undervisande personal (procent) Andel kvinnor av forskande/undervisande personal ( procent ) Antal helårsstudenter per lärare Antal disputerade av forsk/underv. personal (helårspersoner) Andel disputerade av forsk/underv. personal (procent) Antal professorer (helårspersoner) Andel professorer av forsk/underv.personal (procent) Ekonomi Totala intäkter, miljoner kronor Totala kostnader, miljoner kronor varav lokalkostnader (procent) 13,0 12,0 13,1 11,9 17,0 9,4 13,6 11,2 Andel kostnad grundnivå och avancerad nivå (procent) 43,6 30,9 35,8 39,4 43,2 42,2 43,7 17,7 Andel kostnad forskning/utb.forskarnivå (procent) 55,8 69,1 64,2 60,6 56,8 57,8 56,3 82,3 Finansiering Andel extern finansiering (procent) 35,7 36,7 39,8 32,5 30,8 34,4 33,2 54,1 Andel anslagsmedel 64,3 63,3 60,2 67,5 69,2 65,6 66,8 45,9 varav andel forskningsanslag 40,3 56,1 52,5 47,5 47,9 45,6 36,1 66,9 Andel uppdragsutbildning 4,7 5,0 4,6 4,0 5,4 5,1 1,8 7,4 Andel uppdragsforskning 5,1 4,0 2,4 4,7 3,1 7,3 2,9 9,5 Forskningsfinansiering Intäkter, miljoner kronor varav extern finansiering (procent) 53,8 48,1 52,0 47,4 43,6 48,6 55,6 62,8 varav forskningsbidrag (procent) 43,4 39,1 45,1 36,7 37,1 34,5 47,1 46,7 varav intäkter från EU:s ramprogram (procent) 3,3 2,1 4,0 2,9 2,3 1,3 2,9 4,1 varav intäkter från VR, FAS och Formas (procent) 13,8 15,4 18,0 15,3 17,9 13,8 15,1 14,7 NYCKELTAL 105

108 Utbildning på grundnivå och avancerad nivå KTH CTH LTU HHS SLU KaU LNU ÖU Nybörjare vid lärosätet Nationell mobilitet Antal inresande studenter bland nybörjare Första gången i högskoleutbildning i Sverige Andel nybörjare på förstahandsval (procent) Medianålder för högskolenybörjare 22,5 21,8 22,1 21,8 23,1 21,9 22,0 21,6 Andel män, högskolenybörjare (procent) Andel med utländsk bakgrund (procent) Andel med högskoleutbildade föräldrar (procent) Antal studenter (hösttermin) Antal inresande studenter (hösttermin) Antal helårsstudenter, läsår Antal helårsprestationer, läsår Prestationsgrad (procent), läsår Andel kurser med jämn könsfördelning Andel helårsstudenter inom humaniora-teologi (procent, läsår) Andel helårsstudenter inom samhällssvetenskap-juridik (procent, läsår) Andel helårsstudenter inom naturvetenskap (procent, läsår) Andel helårsstudenter inom teknik (procent, läsår) Andel helårsstudenter inom medicin-odontologi (procent, läsår) Andel helårsstudenter inom vård-omsorg (procent, läsår) Andel helårsstudenter inom konst (procent, läsår) Andel helårsstudenter på avancerad nivå (procent, läsår) Totalt antal avlagda examina Antal yrkesexamina Antal kandidatexamina Antal magisterexamina Antal masterexamina Antal förstagångsexaminerade Antal förstagångsexaminerade som har studerat utomlands Antal inresande studenter i utbytesprogram Antal utresande studenter i utbytesprogram Utbildning på forskarnivå Antal nybörjare i utbildning på forskarnivå Rekrytering från egen högskola (procent) Antal doktorander (hösttermin) Antal helårsdoktorander (hösttermin) Antal utländska doktorander (kalenderår) Antal anställda som doktorand (hösttermin, helårsdoktorander) Andel anställda som doktorand (helårsdoktorander, procent) Antal doktorander (helårsdoktorander) per doktorsexamen Antal doktorsexamina Antal licentiatexamina Personal Antal anställda (helårspersoner) Antal forskande/undervisande personal (helårspersoner) Andel forskande/undervisande personal (procent) Andel kvinnor av forskande/undervisande personal ( procent ) Antal helårsstudenter per lärare Antal disputerade av forsk/underv. personal (helårspersoner) Andel disputerade av forsk/underv. personal (procent) Antal professorer (helårspersoner) Andel professorer av forsk/underv.personal (procent) Ekonomi Totala intäkter, miljoner kronor Totala kostnader, miljoner kronor varav lokalkostnader (procent) 16,1 13,8 11,9 18,3 11,4 12,9 13,2 16,2 Andel kostnad grundnivå och avancerad nivå (procent) 33,5 29,3 44,4 56,1 21,6 67,7 73,7 66,7 Andel kostnad forskning/utb.forskarnivå (procent) 66,5 70,7 55,6 43,9 66,4 32,3 26,3 33,3 Finansiering Andel extern finansiering (procent) 46,6 50,3 36,3 81,0 45,7 21,0 17,5 18,8 Andel anslagsmedel 53,4 49,7 63,7 19,0 54,3 79,0 82,5 81,2 varav andel forskningsanslag 46,5 45,7 34,6 38,0 61,7 23,8 21,0 23,2 Andel uppdragsutbildning 1,8 2,3 1,6 2,1 4,4 9,8 0,6 Andel uppdragsforskning 3,3 5,2 13,1 4,1 6,1 2,8 1,8 Forskningsfinansiering Intäkter, miljoner kronor varav extern finansiering (procent) 63,0 67,8 60,8 85,9 49,7 41,3 33,2 41,4 varav forskningsbidrag (procent) 55,6 55,1 45,7 77,5 37,1 34,5 26,0 35,0 varav intäkter från EU:s ramprogram (procent) 7,0 5,6 3,2 2,4 2,5 1,2 0,6 2,4 varav intäkter från VR, FAS och Formas (procent) 13,1 14,1 3,8 1,4 13,3 5,3 5,8 2,2 106 NYCKELTAL

109 Utbildning på grundnivå och avancerad nivå MiU BTH FHS GIH HB HDa HG HiG Nybörjare vid lärosätet Nationell mobilitet Antal inresande studenter bland nybörjare Första gången i högskoleutbildning i Sverige Andel nybörjare på förstahandsval (procent) Medianålder för högskolenybörjare 23,5 23,8 21,4 21,3 22,4 22,8 23,4 22,8 Andel män, högskolenybörjare (procent) Andel med utländsk bakgrund (procent) Andel med högskoleutbildade föräldrar (procent) Antal studenter (hösttermin) Antal inresande studenter (hösttermin) Antal helårsstudenter, läsår Antal helårsprestationer, läsår Prestationsgrad (procent), läsår Andel kurser med jämn könsfördelning Andel helårsstudenter inom humaniora-teologi (procent, läsår) Andel helårsstudenter inom samhällssvetenskap-juridik (procent, läsår) Andel helårsstudenter inom naturvetenskap (procent, läsår) Andel helårsstudenter inom teknik (procent, läsår) Andel helårsstudenter inom medicin-odontologi (procent, läsår) Andel helårsstudenter inom vård-omsorg (procent, läsår) Andel helårsstudenter inom konst (procent, läsår) Andel helårsstudenter på avancerad nivå (procent, läsår) Totalt antal avlagda examina Antal yrkesexamina Antal kandidatexamina Antal magisterexamina Antal masterexamina Antal förstagångsexaminerade Antal förstagångsexaminerade som har studerat utomlands Antal inresande studenter i utbytesprogram Antal utresande studenter i utbytesprogram Utbildning på forskarnivå Antal nybörjare i utbildning på forskarnivå Rekrytering från egen högskola (procent) Antal doktorander (hösttermin) Antal helårsdoktorander (hösttermin) Antal utländska doktorander (kalenderår) Antal anställda som doktorand (hösttermin, helårsdoktorander) Andel anställda som doktorand (helårsdoktorander, procent) Antal doktorander (helårsdoktorander) per doktorsexamen Antal doktorsexamina Antal licentiatexamina Personal Antal anställda (helårspersoner) Antal forskande/undervisande personal (helårspersoner) Andel forskande/undervisande personal (procent) Andel kvinnor av forskande/undervisande personal ( procent ) Antal helårsstudenter per lärare Antal disputerade av forsk/underv. personal (helårspersoner) Andel disputerade av forsk/underv. personal (procent) Antal professorer (helårspersoner) Andel professorer av forsk/underv.personal (procent) Ekonomi Totala intäkter, miljoner kronor Totala kostnader, miljoner kronor varav lokalkostnader (procent) 12,4 10,3 10,5 17,1 13,1 10,7 9,7 14,2 Andel kostnad grundnivå och avancerad nivå (procent) 59,0 65,3 71,3 73,2 75,3 82,9 81,0 79,7 Andel kostnad forskning/utb.forskarnivå (procent) 41,0 34,7 28,7 26,8 24,7 17,1 19,0 20,3 Finansiering Andel extern finansiering (procent) 21,9 21,0 50,2 16,6 16,3 18,4 23,0 10,4 Andel anslagsmedel 78,1 79,0 49,8 83,4 83,7 81,6 77,0 89,6 varav andel forskningsanslag 27,0 21,3 26,5 16,8 10,5 10,8 12,9 15,7 Andel uppdragsutbildning 2,1 2,8 48,2 1,3 4,8 5,6 0,1 2,1 Andel uppdragsforskning 2,9 7,6 43,9 1,9 2,4 1,8 1,5 Forskningsfinansiering Intäkter, miljoner kronor varav extern finansiering (procent) 45,2 46,6 52,7 45,1 49,0 48,8 46,5 32,4 varav forskningsbidrag (procent) 41,7 35,8 7,1 43,9 37,4 33,6 40,3 28,2 varav intäkter från EU:s ramprogram (procent) 0,1 2,4 1,7 2,3 0,4 varav intäkter från VR, FAS och Formas (procent) 1,6 0,9 8,8 5,7 4,4 3,3 9,8 NYCKELTAL 107

110 Utbildning på grundnivå och avancerad nivå HH HJ HKr HS HV MaH MdH SH Nybörjare vid lärosätet Nationell mobilitet Antal inresande studenter bland nybörjare Första gången i högskoleutbildning i Sverige Andel nybörjare på förstahandsval (procent) Medianålder för högskolenybörjare 21,7 22,0 22,3 23,4 22,2 22,3 22,4 21,7 Andel män, högskolenybörjare (procent) Andel med utländsk bakgrund (procent) Andel med högskoleutbildade föräldrar (procent) Antal studenter (hösttermin) Antal inresande studenter (hösttermin) Antal helårsstudenter, läsår Antal helårsprestationer, läsår Prestationsgrad (procent), läsår Andel kurser med jämn könsfördelning Andel helårsstudenter inom humaniora-teologi (procent, läsår) Andel helårsstudenter inom samhällssvetenskap-juridik (procent, läsår) Andel helårsstudenter inom naturvetenskap (procent, läsår) Andel helårsstudenter inom teknik (procent, läsår) Andel helårsstudenter inom medicin-odontologi (procent, läsår) Andel helårsstudenter inom vård-omsorg (procent, läsår) Andel helårsstudenter inom konst (procent, läsår) Andel helårsstudenter på avancerad nivå (procent, läsår) Totalt antal avlagda examina Antal yrkesexamina Antal kandidatexamina Antal magisterexamina Antal masterexamina Antal förstagångsexaminerade Antal förstagångsexaminerade som har studerat utomlands Antal inresande studenter i utbytesprogram Antal utresande studenter i utbytesprogram Utbildning på forskarnivå Antal nybörjare i utbildning på forskarnivå Rekrytering från egen högskola (procent) Antal doktorander (hösttermin) Antal helårsdoktorander (hösttermin) Antal utländska doktorander (kalenderår) Antal anställda som doktorand (hösttermin, helårsdoktorander) Andel anställda som doktorand (helårsdoktorander, procent) Antal doktorander (helårsdoktorander) per doktorsexamen Antal doktorsexamina Antal licentiatexamina Personal Antal anställda (helårspersoner) Antal forskande/undervisande personal (helårspersoner) Andel forskande/undervisande personal (procent) Andel kvinnor av forskande/undervisande personal ( procent ) Antal helårsstudenter per lärare Antal disputerade av forsk/underv. personal (helårspersoner) Andel disputerade av forsk/underv. personal (procent) Antal professorer (helårspersoner) Andel professorer av forsk/underv.personal (procent) Ekonomi Totala intäkter, miljoner kronor Totala kostnader, miljoner kronor varav lokalkostnader (procent) 15,0 11,7 11,6 14,2 9,8 13,1 13,3 15,3 Andel kostnad grundnivå och avancerad nivå (procent) 76,6 73,1 88,9 79,4 80,3 81,2 77,3 60,5 Andel kostnad forskning/utb.forskarnivå (procent) 23,4 26,9 11,1 20,6 19,7 18,8 22,7 39,5 Finansiering Andel extern finansiering (procent) 17,6 22,2 11,4 17,0 14,2 19,3 20,3 35,5 Andel anslagsmedel 82,4 77,8 88,6 83,0 85,8 80,7 79,7 64,5 varav andel forskningsanslag 12,4 13,0 11,1 11,1 9,7 10,2 11,4 8,6 Andel uppdragsutbildning 2,4 4,1 4,7 2,8 3,4 5,5 2,3 0,6 Andel uppdragsforskning 7,6 10,1 2,7 1,7 1,6 6,9 4,2 1,2 Forskningsfinansiering Intäkter, miljoner kronor varav extern finansiering (procent) 54,3 59,1 21,8 57,2 54,7 54,5 59,6 85,8 varav forskningsbidrag (procent) 45,9 42,0 19,2 52,6 52,6 47,3 53,3 83,2 varav intäkter från EU:s ramprogram (procent) 2,6 0,6 4,2 3,5 1,2 9,0 0,1 varav intäkter från VR, FAS och Formas (procent) 5,0 5,3 3,6 2,3 2,5 12,3 5,6 3,1 108 NYCKELTAL

111 Utbildning på grundnivå och avancerad nivå DCH KF KKH KMH OH SDH* Nybörjare vid lärosätet Nationell mobilitet Antal inresande studenter bland nybörjare Första gången i högskoleutbildning i Sverige Andel nybörjare på förstahandsval (procent) Medianålder för högskolenybörjare 24,4 25,7 24,9 24,0 24,9 Andel män, högskolenybörjare (procent) Andel med utländsk bakgrund (procent) Andel med högskoleutbildade föräldrar (procent) Antal studenter (hösttermin) Antal inresande studenter (hösttermin) Antal helårsstudenter, läsår Antal helårsprestationer, läsår Prestationsgrad (procent), läsår Andel kurser med jämn könsfördelning 1 29 Andel helårsstudenter inom humaniora-teologi (procent, läsår) 0 1 Andel helårsstudenter inom samhällssvetenskap-juridik (procent, läsår) Andel helårsstudenter inom naturvetenskap (procent, läsår) Andel helårsstudenter inom teknik (procent, läsår) Andel helårsstudenter inom medicin-odontologi (procent, läsår) Andel helårsstudenter inom vård-omsorg (procent, läsår) Andel helårsstudenter inom konst (procent, läsår) Andel helårsstudenter på avancerad nivå (procent, läsår) Totalt antal avlagda examina Antal yrkesexamina Antal kandidatexamina Antal magisterexamina Antal masterexamina Antal förstagångsexaminerade Antal förstagångsexaminerade som har studerat utomlands Antal inresande studenter i utbytesprogram Antal utresande studenter i utbytesprogram Utbildning på forskarnivå Antal nybörjare i utbildning på forskarnivå Rekrytering från egen högskola (procent) Antal doktorander (hösttermin) Antal helårsdoktorander (hösttermin) Antal utländska doktorander (kalenderår) Antal anställda som doktorand (hösttermin, helårsdoktorander) Andel anställda som doktorand (helårsdoktorander, procent) Antal doktorander (helårsdoktorander) per doktorsexamen Antal doktorsexamina Antal licentiatexamina Personal Antal anställda (helårspersoner) Antal forskande/undervisande personal (helårspersoner) Andel forskande/undervisande personal (procent) Andel kvinnor av forskande/undervisande personal ( procent ) Antal helårsstudenter per lärare Antal disputerade av forsk/underv. personal (helårspersoner) Andel disputerade av forsk/underv. personal (procent) Antal professorer (helårspersoner) Andel professorer av forsk/underv.personal (procent) Ekonomi Totala intäkter, miljoner kronor Totala kostnader, miljoner kronor varav lokalkostnader (procent) 20,9 25,8 31,5 17,1 23,8 25,4 Andel kostnad grundnivå och avancerad nivå (procent) 86,8 91,5 84,6 93,8 78,2 92,8 Andel kostnad forskning/utb.forskarnivå (procent) 13,2 8,5 15,4 6,2 21,8 7,2 Finansiering Andel extern finansiering (procent) 13,0 10,2 8,9 10,7 7,0 12,0 Andel anslagsmedel 87,0 89,8 91,1 89,3 93,0 88,0 varav andel forskningsanslag 10,1 5,4 6,7 5,2 20,5 8,4 Andel uppdragsutbildning 0,8 0,3 Andel uppdragsforskning Forskningsfinansiering Intäkter, miljoner kronor varav extern finansiering (procent) 39,7 45,4 49,8 42,5 7,0 0,9 varav forskningsbidrag (procent) 33,5 45,2 48,3 42,4 2,8 0,7 varav intäkter från EU:s ramprogram (procent) varav intäkter från VR, FAS och Formas (procent) 16,6 13,7 17,6 4,1 2,8 0,5 * För Stockholms dramatiska högskola ingår studenter från Dramatiska institutet och Teaterhögskolan i Stockholm (höstterminen 2010) vid beräkning av läsårsuppgifter för 2010/11. NYCKELTAL 109

112 NYCKELTAL FÖR YRKESEXAMENSPROGRAM I detta avsnitt redovisas antalsuppgifter och andra karakteristika för ett antal utbildningsprogram som leder till en yrkesexamen på grundnivå eller avancerad nivå (enligt 2007 års examensordning), bilagorna till högskoleförordningen (SFS 1993:100), förordning för Sveriges lantbruksuniversitet (SFS 1993:221) och förordning för Försvarshögskolan (SFS 2007:1164). Sveriges universitet och högskolor erbjuder drygt 50 utbildningsprogram som leder till en yrkesexamen. Storleksmässigt är det skillnader mellan programmen. På de nio största programmen, räknat i antal nybörjare, fanns 85 procent av alla nybörjare på yrkesexamensprogram läsåret 2010/11. Hösten 2011 var nära studenter registrerade på ett utbildningsprogram som leder till en yrkesexamen. En stor del av utbildningen är koncentrerad till ett fåtal yrkesexamensprogram. De fyra största programmen, dvs. utbildning mot lärarexamen ( studerande), civilingenjörsexamen ( studerande), sjuksköterskeexamen ( studerande) respektive högskoleingenjörsexamen ( studerande) står för 60 procent av samtliga yrkesutbildningar. Avlagda examina från dessa fyra utbildningar motsvarar nära två tredjedelar av alla yrkesexamina läsåret 2010/11. Majoriteten av yrkesexamensprogrammen avslutas med examen på grundnivå. Av de redovisade yrkesexamensprogrammen avslutas 27 program med examen på grundnivå och 20 program med examen på avancerad nivå. Lärarexamen, beroende på inriktning, kan avläggas på antingen grundnivå eller avancerad nivå. Hösten 2011 antogs de första studenterna till fyra nya lärarutbildningar som leder till förskollärarexamen, grundlärarexamen, ämneslärarexamen respektive yrkeslärarexamen. I vidstående tabell redovisas dock samtliga lärarprogram tillsammans under samlingsnamnet lärarexamen. Utbildningarna skiljer sig åt vad beträffar studentgruppens sammansättning bl.a. med avseende på social bakgrund, ålder och kön. I påbyggnadsutbildningar på avancerad nivå såsom barnmorskeutbildning, speciallärarutbildning och specialistsjuksköterskeutbildning är till exempel åldern bland studenterna i genomsnitt betydligt högre än i övriga utbildningar, vilket är naturligt eftersom utbildningen kräver en tidigare examen. I vidstående tabell redovisas ett antal kvantitativa uppgifter som beskriver skillnader och likheter mellan utbildningsprogram som leder till en yrkesexamen. De uppgifter som redovisas är de senast tillgängliga. Oftast avser uppgifterna läsåret 2010/11, i vissa fall höstterminen I samtliga fall är de redovisade nyckeltalen baserade på registeruppgifter eller på uppgifter som har rapporterats av respektive lärosäte till Statistiska centralbyrån. I de fall ett nyckeltal har utelämnats beror det på att det grundar sig på individuppgifter och att antalet individer är alltför litet eller att uppgift inte kan lämnas eller förekomma. På Högskoleverkets webbplats, finns en särskild nyckeltalsdatabas för yrkesexamensprogram. Där finns nyckeltalen redovisade för de senaste fyra åren. Därmed finns möjlighet att följa utveckling och förändring över tid avseende nyckeltalsuppgifterna för de olika yrkesexamensutbildningarna. Nedan definieras och förklaras de redovisade uppgifterna i den ordning som de förekommer i tabellen. Definition av nyckeltal Lärosäten. Uppgiften avser antalet universitet och högskolor som hade registrerade studenter på yrkesexamensprogrammet höstterminen Studenter. Uppgiften avser antalet registrerade studenter på yrkesexamensprogrammet höstterminen Sökandetryck. Sökandetryck anger antalet förstahandssökande per antagen på utbildningsprogram vid universitet och högskolor hösten Antalet sökande avser de personer som i den första sökomgången sökt ett yrkesexamensprogram genom Verket för högskoleservice (VHS) antagningssystem. Antalet antagna avser antalet antagna efter andra antagningsomgången. Sökandetrycket ger en indikation på hur stor efterfrågan är på en utbildning. Nybörjare. Uppgiften avser antalet nybörjare läsåret 2010/11 som inte tidigare har studerat på programmet. Förstahandssökande. Andel av programnybörjarna som hade valt utbildningen i första hand. Uppgiften avser programnybörjare läsåret 2010/11 och anges i procent. För alla programnybörjare, vilka fanns med som behöriga sökande i VHS söksystem, har undersökts om de har börjat på den utbildning de valde i första hand eller på ett lägre prioriterat alternativ. Den andel nybörjare på förstahandsval som redovisas är antalet nybörjare på förstahandsvalet av alla som fanns med i VHS söksystem. Nya i högskolan. Denna uppgift redovisar andel av programnybörjarna läsåret 2010/11 som började sina studier på det aktuella yrkesexamensprogrammet och dessutom inte tidigare hade studerat i svensk högskoleutbildning, dvs. det är en delmängd av hela antalet som är nya på yrkesexamensprogrammet. Av uppgiften framgår till exempel att 64 procent av nybörjarna på lärarutbildningsprogram läsåret 2010/11 inte hade studerat tidigare vid något lärosäte i Sverige. Medianålder. Medianåldern för programnybörjare läsåret 2010/11. Högutbildade föräldrar. Uppgiften avser andelen programnybörjare läsåret 2010/11, exklusive inresande studenter, som har minst en förälder med utbildning på högskolenivå ( minst treårig eftergymnasial utbildning ) enligt Svensk utbildningsnomenklatur, SUN. Se vidare Universitet och högskolor. Högskolenybörjare 2009/10 och doktorandnybörjare 2008/09 efter föräldrarnas utbildningsnivå, Statistiska meddelanden, UF 20 SM 1003, Högskoleverket och SCB. Uppgiften avser programnybörjare i åldrarna upp till och med 34 år. Uppgiften anges i procent. 110 NYCKELTAL

113 Utländsk bakgrund. Uppgiften avser andel bland programnybörjarna läsåret 2010/11 som själva är födda utomlands eller har två föräldrar födda utomlands. I uppgiften ingår inte adoptivbarn och inresande studenter. Uppgiften avser programnybörjare i åldrarna till och med 64 år. Uppgiften anges i procent. Mer uppgifter om studenter med utländsk bakgrund publiceras löpande vartannat år i Statistiska meddelanden, senast i Universitet och högskolor. Utländsk bakgrund för studerande i högre utbildning 2010/11, UF 19 SM 1201, Högskoleverket och SCB. Examinerade. Uppgiften anger antalet personer som avlagt en examen på programmet läsåret 2010/11. Examinerade, andel män. Uppgiften anger andelen (%) män bland examinerade läsåret 2010/11. Examinerade, andel kvinnor. Uppgiften anger andelen (%) kvinnor bland examinerade läsåret 2010/11. Normalstudietid. Uppgiften anger andel av examinerade under läsåret 2010/11 som har avlagt examen inom normalstudietid, baserat på bruttostudietid. Normalstudietid är den nominella studietiden (antal högskolepoäng i examen) + en termin. Genomströmningsmått och resultat på grundnivå och avancerad nivå publiceras löpande vartannat år i Statistiska meddelanden, senast i Universitet och högskolor. Genomströmning och resultat på grundnivå och avancerad nivå till och med 2009/10, UF 20 SM Tidigare examen. Uppgiften anger andelen av samtliga examinerade under läsåret 2010/11 som har en tidigare svensk högskoleexamen. Studier utomlands, alla examinerade. Uppgiften avser samtliga examinerade under läsåret 2010/11 som har haft studiemedel för studier utomlands och/eller deltagit i utbytesstudier under de senaste sex åren fram till och med examensåret. NYCKELTAL 111

114 Examina på grundnivå Lärosäten Studenter Sökandetryck Nybörjare Förstahandssökande, % Nya i högskolan, % Medianålder Högutbildade föräldrar, % Arbetsterapeutexamen , ,7 Audionomexamen , ,0 Biomedicinsk analytikerexamen , ,0 Brandingenjörsexamen , ,8 Dietistexamen , ,0 Djursjukvårdarexamen * 1 Folkhögskollärarexamen , ,0 Hippologexamen * 1 Högskoleingenjörsexamen , ,9 Landskapsingenjörsexamen , ,5 Lantmästarexamen , ,1 Officersexamen ,9 Optikerexamen , ,2 Ortopedingenjörsexamen , ,8 Receptarieexamen , ,5 Röntgensjuksköterskeexamen , ,4 Sjukgymnastexamen , ,6 Sjuksköterskeexamen , ,0 Sjöingenjörsexamen , ,4 Sjökaptensexamen , ,3 Skogsmästarexamen , ,8 Skogsteknikerexamen * 1 25 Socionomexamen , ,5 Studie- och yrkesvägledarexamen , ,3 Tandhygienistexamen , ,7 Tandteknikerexamen , ,8 Trädgårdsingenjörsexamen * 1 Examina på grundnivå och avancerad nivå Lärarexamen ** , ,0 Examina på avancerad nivå Agronomexamen , ,0 Apotekarexamen , ,8 Arkitektexamen , ,8 Barnmorskeexamen , ,4 Civilekonomexamen , ,2 Civilingenjörsexamen , ,6 Hortonomexamen , ,7 Juristexamen , ,9 Jägmästarexamen , ,0 Landskapsarkitektexamen , ,8 Logopedexamen , ,8 Läkarexamen , ,5 Psykologexamen , ,8 Psykoterapeutexamen 12*** 703 3, ,4 Sjukhusfysikerexamen , ,0 Specialistsjuksköterskeexamen , ,1 Speciallärarexamen , ,3 Specialpedagogexamen , ,8 Tandläkarexamen , ,2 Veterinärexamen , ,6 * Studenter registreras på utbildning mot en kandidatexamen men kan avlägga en yrkesexamen efter fullgjorda studier. ** Avser samlat den tidigare ospecificerade lärarexamen och de åtta lärarexamina som den ersatte 2001 samt de fyra nya lärarexamina fr.o.m. hösten *** Här ingår 5 enskilda utbildningsanordnare med rätt att utfärda examen. 112 NYCKELTAL

115 Examina på grundnivå Utländsk bakgrund, % Examinerade Andel män, % Examinerade Andel kvinnor, % Examinerade Normalstudietid % Tidigare examen Studier utomlands, Alla Arbetsterapeutexamen 14, Audionomexamen 34, Biomedicinsk analytikerexamen 43, Brandingenjörsexamen 5, Dietistexamen 9, Djursjukvårdarexamen * Folkhögskollärarexamen 10, Hippologexamen * Högskoleingenjörsexamen 21, Landskapsingenjörsexamen 6, Lantmästarexamen 1, Officersexamen 6, Optikerexamen 40, Ortopedingenjörsexamen 8, Receptarieexamen 58, Röntgensjuksköterskeexamen 33, Sjukgymnastexamen 4, Sjuksköterskeexamen 14, Sjöingenjörsexamen 8, Sjökaptensexamen 9, Skogsmästarexamen Skogsteknikerexamen * Socionomexamen 17, Studie- och yrkesvägledarexamen 25, Tandhygienistexamen 42, Tandteknikerexamen 36, Trädgårdsingenjörsexamen * Examina på grundnivå och avancerad nivå Lärarexamen ** 18, Examina på avancerad nivå Agronomexamen 4, Apotekarexamen 57, Arkitektexamen 8, Barnmorskeexamen 11, Civilekonomexamen 13, Civilingenjörsexamen 13, Hortonomexamen 9, Juristexamen 13, Jägmästarexamen 0, Landskapsarkitektexamen 4, Logopedexamen 13, Läkarexamen 13, Psykologexamen 8, Psykoterapeutexamen 9, Sjukhusfysikerexamen 34, Specialistsjuksköterskeexamen 13, Speciallärarexamen 6, Specialpedagogexamen 6, Tandläkarexamen 34, Veterinärexamen 3, NYCKELTAL 113

116