Att röra sig i staden som HBTQ-person av Linnéa Lorinius

Transkript

1 Örebro Universitet HumUS-institutionen Kulturgeografi Att röra sig i staden som HBTQ-person av Linnéa Lorinius Uppsats i Kulturgeografi C VT 2014 Handledare: Ann-Cathrine Åquist

2 Förord I detta kapitel vill jag ta chansen att tacka de människor som jag har fått intervjua under arbetets gång. Det har inte varit enkelt att komma i kontakt med människor att intervju och därför vill jag i synnerhet tacka för den viljan att bidra till skapandet av denna uppsats. Denna uppsats har varit mycket rolig att skriva men framförallt har det varit roligt att få chansen att ta del av era erfarenheter och er kunskap om detta ämne. Då idén till uppsatsen till stor del kom till på grund av personliga erfarenheter och en känsla av att det saknades mer forskning om ämnet så har det varit inte bara intressant utan en fröjd att få lyssna till era berättelser och insikter. Jag vill också tacka Ann-Cathrine Åquist som har bidragit med perspektiv, kunskap och framförallt god handledning.

3 Innehållsförteckning Förord 1. Inledning...s Syfte...s Frågeställningar...s Avgränsningar...s Metod och tillvägagångssätt...s Disposition...s Begrepp...s.4 2. Teori...s Social konstruktivism...s Den heterosexuella matrisen...s.7 3. Tidigare forskning...s Gay spaces, Lesbian spaces och Gay ghettos...s Män och kvinnor inom HBTQ-världen...s Sexualitet och det offentliga rummet...s HBTQ genom historien...s Transpersoner och och det offentliga rummet...s Sammanfattning...s Att röra sig i staden som HBTQ-person...s Observationer...s Intervjuer...s Amanda...s Håkan...s Josefin...s Sammanfattning......s Diskussion...s Begränsningar i det offentliga rummet...s Sexuella uttryck och sexuell identitet...s Mötesplatser och trygga platser...s Diskussion utifrån social konstruktivismen och den heterosexuella matrisen...s Slutsats...s HBTQ-personernas upplevelse av att röra sig i det offentliga rummet, begränsningar och möjligheter i det offentliga rummet...s Finns det platser i det offentliga rummet som upplevs som mer trygga för HBTQ-personer och om så är fallet, vad kännetecknar då dessa platser?...s Vilka sexuella identiteter syns i det offentliga rummet?...s Sammanfattning...s Vidare forskning...s.37 Litteratur-och källförteckning...s.38 Bilagor...s.40 Bilaga 1: Intervjuguide...s.40 Bilaga 2: Observationsschema...s.41

4 1. Inledning Inom kulturgeografi är det intressant att undersöka hur människor uttrycker sin sexuella identitet genom kroppen. Genom val av kläder, hårstil och andra utsmyckningar så kan vi uttrycka vår sexuella läggning i det offentliga rummet. På det sättet är kön något som vi dagligen gör och inte något vi är. Genom att dels observera människors rörelse i det offentliga rummet och dels försöka ta reda på HBTQ-personers 1 upplevelse av sina egna rörelser så vill jag undersöka vilka sexuella identiteter som är synliga. Detta är intressant ur den synpunkten att det offentliga rummet är en plats där allmänheten ofta rör sig och denna rörelse kan vara påverkad av vilka sexuella identiteter som kan ta plats även om vi som allmänhet kanske inte tänker på det (Knox, Marston 2013, s. 167). Homosexualitet i det offentliga rummet och möten mellan homosexuella på olika offentliga platser skedde redan under Antiken även om begreppet homosexualitet inte blev ett begrepp förrän under 1800-talet (Norrhem, Rydström, Markusson Winkvist 2008, s. 100). Under historiens gång så har det funnits flera exempel på människor som vi idag kanske skulle säga är transpersoner eller homosexuella. Dessa människor levde oftast gömda genom att klä sig i det motsatta könets kläder och därmed smälta in i samhällets könskategorier. Det finns också andra exempel där samkönade par högst troligtvis har levt tillsammans under samma tak i en kärleksrelation utan att samhället har ifrågasatt relationen. Detta på grund av att samhällets heteronorm har placerat paret i en relation som har förklarat deras närhet som exempelvis en professionell relation. Det finns även flera exempel på homosexuella eller transpersoner som har blivit straffade på grund av deras val att leva i en samkönad relation eller klä sig i det motsatta könets könskategoriserade kläder (Norrhem m.fl 2008). HBTQ-personer har under många år kämpat för sina rättigheter att få vara en del av samhället på samma villkor som heterosexuella. En del forskare argumenterar för att det är den heterosexuella normen som styr vilka som får synas i det offentliga rummet och på vilket sätt. Det handlar om vilken sexuell identitet som dominerar i det offentliga rummet och hur det påverkar andra sexuella identiteters synlighet och rörelse (Knox, Marston 2013, s. 171). Frågan är om vi lever i ett samhälle där heteronormativa föreställningar om kön påverkar HBTQ-personer på ett sådant sätt att de upplever begränsningar i deras vardagliga rörelsemönster i staden. I denna uppsats har jag valt att undersöka vilka sexuella identiteter som upptar det offentliga rummet eller som kan uppta det offentliga rummet. HBTQ-personers möjlighet att ta plats och synas i det offentliga rummet kan ibland minska på grund av risken för misshandel, trakasserier och övrig fientlighet. Jag har valt att skriva om HBTQ-personers rörelse och deras upplevelse av denna rörelse eftersom jag tycker att det finns mycket kvar att forska om inom detta område utöver att jag tycker ämnet är intressant. I dagens urbana stadsliv får flera alternativa livsstilar plats och detta har visat sig ge en större chans till anonymitet och tolerans för människor. HBTQ-personer söker sig ibland till storstäder istället för mindre orter för att kunna leva ett friare liv där de inte behöver leva begränsat på grund av deras sexualitet. Generellt sett så är det vanligare och det finns det en högre risk för misshandel, trakasserier och övrig fientlighet mot HBTQ-personer i mindre orter. Det finns också i flera storstäder hemliga platser, exempelvis klubbar eller lokaler, där HBTQ-personer träffas för att umgås med eller utan sexuella förbindelser. Dessa hemliga platser brukar vanligtvis vara placerade där det finns en hög toleransnivå i storstäder. Det har i många storstäder dykt upp områden där många HBTQ-personer bor och umgås, där platsen i sig riktar sig till HBTQ-personer. Här skapas nya kulturer och urbana miljöer i staden där HBTQ-personer, mestadels homosexuella, skapar nätverk som bygger på solidaritet och socialitet (Aldrich 2004, s. 1719). 1. HBTQ är en förkortning för homosexuella, bisexuella, transpersoner och queerpersoner (Nationalencyklopedin, 2014). 1

5 1.1 Syfte Syftet med denna uppsats är att undersöka möjligheter och begränsningar för HBTQ-personer att röra sig i det offentliga rummet. Det är intressant att undersöka vilka sexuella identiteter som är synliga i det offentliga rummet och om HBTQ-personer kan synas och röra sig på samma villkor som heterosexuella personer. Jag fokuserar mestadels på staden som centrum för denna rörelse, där det offentliga och halvoffentliga rummet innefattas. Studien omfattar dels hur HBTQ-personer upplever sin rörelse i det offentliga rummet och dels observationen av vilka sexuella identiteter som syns i staden. Det också intressant att undersöka om det finns platser i staden som känns mer trygga för HBTQ-personer och vad det är som karakteriserar dessa platser. 1.2 Frågeställningar 1. Vilka sexuella identiteter syns i det offentliga rummet? 2. Hur upplever människor som betecknar sig själva som HBTQ att det är att röra sig i det offentliga rummet? 3. Vilka begränsningar eller möjligheter finns det för HBTQ-personer i det offentliga rummet? 4. Finns det platser i det offentliga rummet som upplevs som mer trygga för HBTQ-personer och om så är fallet, vad kännetecknar då dessa platser? 1.3 Avgränsningar Jag har endast fokuserat på att intervjua HBTQ-personer som bor i Örebro på grund av att omfattningen skulle bli för stor om jag skulle ha försökte intervjua människor från hela landet. Min observation är därför också genomförd i Örebro stad. 1.4 Metod och tillvägagångssätt Jag har i min metod för denna uppsats fokuserat på att undersöka tidigare forskning om mitt studieobjekt men jag har även genomfört intervjuer med människor som betecknar sig själva som HBTQ för att kunna besvara mina frågeställningar. Jag har också genomfört tre observationer med hjälp av ett observationsschema. Jag valde att genomföra observationer eftersom det kunde ge mig en översiktlig bild av vilka sexuella identiteter som rör sig i det offentliga rummet. Detta kompletterades sedan med tre intervjuer där HBTQ-personers egna upplevelse av att röra sig i det offentliga rummet kunde undersökas. Det var viktigt för mig att erhålla kunskap och lyssna på HBTQ-personers egna upplevelser för att få en så pass korrekt bild som möjligt av mitt valda ämne. Intervjupersonernas egna upplevelse var central för mina frågeställningar och min analys där jag antog en kvalitativ ansats. Jag har genomfört 3 intervjuer och jag skulle gärna ha genomfört fler intervjuer men detta visade sig vara svårt då jag inte fick så stor respons på min efterfrågan av intervjupersoner. Två av mina intervjupersoner kom jag i kontakt med genom bekanta och endast en av dem tog kontakt med mig genom RFSL. Mitt tillvägagångssätt för att ta kontakt med HBTQ-personer var genom RFSL och Örebro Pride. Dessa organisationer lade i sin tur ut min förfrågan på sociala medier och diverse sociala nätverk. Eftersom jag har vänt mig till organisationer i första hand så har jag försökt att inte ha något större inflytande över vilka jag har intervjuat. Jag ansåg att det var viktigt att människor fick ta kontakt med mig genom egen vilja att vara en del av denna uppsats istället för att jag direkt skulle ta kontakt med dem. Efter att ha fått en svag respons genom RFSL och Örebro Pride så valde jag att försöka ta kontakt själv med HBTQ-personer genom sociala nätverk men även här fick jag en svag respons. Alla intervjupersoner träffade jag på Stadsbiblioteket och jag var noggrann med att fråga om det gick bra att citera dem i min uppsats. Det var även viktigt att fråga om det gick bra att spela in intervjun vilket alla gick med på. Jag valde att spela in mina intervjuer eftersom det var viktigt att 2

6 lyssna på mina intervjupersoner med hela mitt fokus. Jag använde samma intervjuguide till alla intervjuer, dock kunde det uppstå olika följdfrågor beroende på intervjuns utfall. Intervjumaterialet har jag sedan transkriberat för att få en så tydlig bild av intervjun som möjligt. Jag startade varje intervju med en öppen fråga för att sedan ställa mer specifika frågeställningar. Jag avslutade sedan med en öppen frågeställning samt en frågeställning där intervjupersonerna själva kunde ta upp något de hade tänkt på innan eller under intervjun. Tekniken att börja med en öppen frågeställning och sedan ställa mer specifika frågeställningar kallas tratt-teknik och kan i många fall vara ett sätt för intervjupersonen att vara aktiv och känna sig motiverad (Runa Patel, Bo Davidson 2003, s. 74). Intervjuguiden finns bifogad i bilagorna. Jag har även gått vidare med observationer i det offentliga rummet för att komplettera mina intervjuer och framförallt besvara min första frågeställning. Med hjälp av observationer ville jag försöka se vilka sexuella identiteter som går att tyda i sin synlighet i det offentliga rummet. Mina observationer har genomförts i den centrala delen av Örebro stad på offentliga platser såsom Våghustorget, Köpmangatan och Stortorget. Dessa platser valde jag eftersom det dagligen rör sig mycket människor där och platserna fungerar både som samlingsplatser samt platser där människor rör sig för att ta sig till en annan plats. Det är också delar av en central helhet av Örebro centrum med flera shoppingdistrikt, restauranger och kommunikationer i form av busshållplatser. Observationerna genomfördes vid olika tider, på olika dagar för att försöka få med eventuella skillnader och få en så stor spridning av resultat som möjligt. Jag valde att göra ett observationsschema genom en strukturerad observation. Genom observationsschemat kunde jag välja kategorier som jag sedan kunde kryssa i när jag kunde uppmärksamma kategorierna i det offentliga rummet (Patel, Davidson 2003, s. 90). Det kan vara svårt att identifiera sexuella identiteter endast genom observation. Det kan också finnas en osäkerhet i detta val av metod eftersom det finns en problematisering av människors medvetna eller omedvetna kroppsspråk. En blick behöver inte nödvändigtvis förekomma på grund av ett uppmärksammande av en annan persons sexuella idenititet. Det kan istället finnas andra grunder till varför en person tittar på en annan person, exempelvis om personen i fråga känner igen den andra personen. För mig blev det viktigt att titta på om jag kunde se människor som höll sig eller inte höll sig inom könskategorierna manligt och kvinnligt eller uppvisade handlingar eller beteenden som var heterosexuella eller gick emot heteronormen. Jag valde att framförallt titta på sexuella uttryck genom yttre attribut och ömhetsbevis i min observation eftersom det två väldigt synliga uttryck. Genom ett observationsschema kunde jag sedan se vilket av beteendena som dominerade det offentliga rummet och få en inblick i vilka sexuella identiteter som syns i staden. Observationsschemat är bifogat i bilagorna. 1.5 Disposition Efter detta inledande kapitel kommer Kapitel 2 som i sin tur inleds med ett kapitel om min valda teori och två centrala begrepp för uppsatsen. Jag har valt att ha denna del separat från nästa kapitel, vilket innefattar den tidigare forskningen, eftersom jag tänker använda de begreppen specifikt i min diskussion och slutsats. Kapitel 3 består av 6 olika avsnitt där jag genomgår tidigare forskning om mitt valda ämne. Det tredje kapitlet avslutas med en sammanfattning av den tidigare forskningen. Kapitel 4 går jag igenom min empiri och presenterar resultaten av mina undersökningar. I kapitel 5 för jag en diskussion med hjälp av min empiri, den tidigare forskningen och min valda teori. Diskussionen är indelad i fyra olika avsnitt för att på ett så strukturerat sätt som möjligt presentera mina resonemang. Kapitel 6 består av en slutsats där jag presenterar mina slutgiltiga tankar och mitt resultat av uppsatsen. I kapitel 7 presenteras en kort sammanfattning och i kapitel 8 har jag lagt fram förslag på vidare forskning. 3

7 1.6 Begrepp Nedan kommer jag presentera återkommande begrepp i denna uppsats. Samtliga begrepp källhänvisas till den litteratur som finns i källhänvisningen och underlaget till begreppen vidarutvecklas i den vidare forskningen och teorin. Det kan vara av nytta att återgå till detta kapitel ibland för att påminna sig vad begreppen betyder. Det offentliga rummet kännetecknar platser som är offentliga vilket i detta fall betyder utrymmen där allmänheten fritt kan röra sig. Det halvoffentliga rummet kännetecknar istället halvoffentliga platser, där ett eventuellt inträde eller medlemskap endast garanterar tillträde i rummet. Gay spaces är oftast områden där många homosexuella bor, lever eller rör sig i och skiljer sig från andra platser i staden som är anonyma eller heterosexuella i sin sexuella karaktär. Lesbian spaces betyder områden där främst lesbiska kvinnor bor, lever eller rör sig. Gay betyder människor som är homosexuella, där det finns den sexuell attraktion eller kärlek till människor av samma kön. Generellt brukar gay betyda homosexuella män. Heterosexuella är människor som upplever en sexuell attraktion eller kärlek till människor av motsatt kön. Transpersoner är människor som uttrycker sitt kön eller har en sexuell identitet som avviker från normen. Exempelvis transsexuella, dragqueens/dragkings och intersexuella. HBT är det tidigare samlade begreppet för homosexuella, bisexuella och transpersoner. Nu används oftast begreppet HBTQ där också queerpersoner innefattas. Queerperson är oftast personer som bryter mot heteronormen, inte anser att det behövs etiketter på sexualiteter eller inte känner sig hemma i könskategoriseringen i samhället. Queer har ofta olika betydelser beroende på vem man är. Att vara queer kan tolkas som en identitet där man får tolka sig själv på valfritt sätt. Heteronorm/heteronormativitet är en grundläggande konstruktion av sexualitet som genomsyrar samhälle, kultur och inte minst kön. Det är en norm som bygger på förutsättningen att vi alla är heterosexuella och dras till motsatt kön. Heteropatriarkat betecknar också den heteronormativa patriarkala konstruktion som genomsyrar den värld vi lever i. Där patriarkatet styr är även normerna också heteronormativa. Hierarki betyder i detta fall en slags social rangordning. Heteronormativ hierarki betyder en rangordning där heterosexualiteten står över all annan sexualitet vilket också betyder att heteronormen härskar. Könskategorier betyder här de två kategorier som delar upp män och kvinnor efter biologisk motsvarighet. Sexuell identitet betyder den sexuella identitet som en individ betecknar sig själv att vara eller 4

8 känna sig som. Ex. heterosexuell, homosexuell, bisexuell, transperson, queerperson osv. Plats är omgivningen där människans dagliga liv och sociala relationer tar sin plats. Hemliga platser betyder i detta fall platser där det inte finns en allmän kännedom eller vetskap om dess geografiska läge eller existens. 5

9 2. Teori Jag har valt att använda två begrepp i teorin för denna uppsats och dessa har jag valt att presentera i ett enskilt kapitel. Dessa begrepp är sociala konstruktioner och den heterosexuella matrisen. De två begreppen, förutom den tidigare forskningen kommer jag använda som utgångspunkt i min diskussion i slutet av uppsatsen Social konstruktivism När forskare idag talar om genus så innehåller begreppet element som utgår ifrån sociala, psykologiska och kulturella konstruktioner och inte biologiska skillnader mellan män och kvinnor. När vi då talar om könskategorier så betyder det de kategorier som är socialt konstruerade (Lorber, Farell 1991, s. 13). Dessa sociala konstruktioner kan visa sig i form av kläder, beteende och handlingar. Inom detta synsätt så framgår det att kön inte är något som vi är genom hur vi är skapade rent biologiskt utan något som vi gör, genom hur vi väljer att presentera oss själva inför världen. Vår presentation av kroppen, hur vi beter oss och handlar är några av de viktiga element som avgör hur vi gör vårt kön, eller hur vi gör vårt genus (Knox, Marston 2013, s. 167). Vivien Burr (2003) menar att social konstruktivismen är kritisk till antaganden om hur vi tror världen ser ut. Det finns aldrig en naturlig uppdelning eller en positivistiskt lagd sanning om hur världen ser ut. Detta betyder även att uppdelningen mellan könen, män respektive kvinnor och den könskategorisering som finns inte kan antas som den enda korrekta uppdelningen som finns när det kommer till kön. Burr (2003) menar att den sociala konstruktivismen bjuder in oss att ifrågasätta könskategorier och att kategorierna män och kvinnor endast är en reflektion av vanligt förekommande typer av människor. Hon menar att det även finns en gråzon mellan kategorierna män och kvinnor, som vi blir medvetna om då det finns könskorrigerande operationer eller människor som faller ur ramen för de två kategorier som vi tillskriver för kön. Det finns människor som är biologiskt födda med en kropp och anatomi som är intersexuell, det finns transpersoner och även människor som själva anser att de inte passar in som varken man eller kvinna. Genom att undersöka denna gråzon utanför de två könskategorierna som finns så upptäcker vi att könet är ett socialt konstruerat sådant, som vi kan välja att presentera på vilket sätt vi vill i det offentliga rummet (Burr 2003, s. 3). Genom alla de normativa antaganden och föreskrifter som kulturellt och genom tiden har konstruerat könskategorierna som vi idag tillämpar i vår vardag så menar Burr (2003) att den sociala konstruktivismen menar att vi lika gärna skulle kunna ordna upp människor efter deras längd eller något annan biologisk och fysisk attribut. Könskategorier anses alltså inom den sociala konstruktivismen vara lika absurt som att ge långa människor vissa egenskaper och korta människor några andra. Då det finns en mängd antaganden om hur en man eller en kvinna ska vara, se ut och bete sig så skapas könskategorier. Könskategorier leder i sin tur till att könen blir uppdelade i svart och vitt, där de som befinner sig i gråzonen blir avvikande från normen. Burr (2003) lägger också till att förståelsen kring genus eller andra sociala konstruktioner till stor del också har sin grund i vart i världen man befinner sig och i vilken tidsera. Detta innebär att alla sociala konstruktioner är kulturellt och historiskt relativa. De är produkter av sin tids sociala, kulturella och ekonomiska konstruktioner. Det finns inte heller något sätt att se på världen och dess sociala konstruktioner som är mer rätt än något annat sätt, det finns aldrig ett korrekt antagande om att vad som är en rättfärdig bild av verkligheten (Burr 2003, s. 4). Om vi sedan vill undersöka hur dessa sociala konstruktioner skapas så är det oss själva vi ska studera. Vår kunskap kring världen och hur den ser ut baserar sig på en mänsklig konstruktion, enligt den sociala konstruktivismen. Genom vardagliga interaktioner med 6

10 andra människor i en pågående social samverkan livet ut så skapas vår verklighet och vår kunskap om världen (Burr 2003, s. 4). Candace West och Don H. Zimmerman (1991) skriver att när vi gör kön, alltså när vi utövar den sociala konstruktionen av vårt kön så innefattar detta en sammansättning av interaktioner, socialt perceptuella och mikropolitiska aktiviteter. Dessa aktiviteter reflekterar en strävan efter ett naturligt uttryck av femininitet och maskulinitet. West och Zimmerman (1991) beskriver kön som en aktivitet där vi hanterar vår beteende oftast utifrån de normativa föreställningar som redan finns om attityder och aktiviteter avsatta för respektive könskategori (Lorber, Farell 1991, s. 14). När vi utövar vårt kön enligt könskategorierna så stödjer detta vårt anspråk till medlemskap i en könskategori. West och Zimmerman (1991) argumenterar för att kön inte är en rad egenskaper eller en antagen roll utan en produkt av sociala förehavanden av något slag. De menar att kön är något som skapas genom interaktioner och använder Goffmans forskning om hur vi utövar kön genom interaktioner medans kön fortfarande är en produkt av socialt organiserade prestationer (Lorber, Farell 1991, s. 16). Goffman menar att genom interaktioner i rummet så antar vi att andra människor har en grundläggande karaktär som vi kan se genom tecken som de visar upp eller uttrycker själva. En sådan grundläggande karaktär är femininitet och maskulinitet. Dessa två sociala konstruktioner av kön anses också vara det mest grundläggande karakteriserande uttrycket som en individ har. Detta innebär också att könsliga uttryck etablerar villkoren för social kontakt i sociala situationer Den heterosexuella matrisen Judith Butler (1990) skriver om ett begrepp som heter den heterosexuella matrisen. Butler (1990) använder detta begrepp för att beteckna det kulturella nät som naturaliserar våra kroppar, kön och lustar. För att kroppar ska kunna samexistera och få mening menar Butler (1990) att det måste finnas en stabilt könsuttryck inom ett stabilt genus, exempelvis att män är maskulina och kvinnor är feminina. Dessa uttryck måste vara definierat utifrån en hierarkiskt modell inom en heterosexuell praktik. Hierarkin leds av heterosexualiteten där män är maskulina och kvinnor är feminina och inom hierarkin finns det ett stabilt genus som är övergripande för oss alla (Butler 1990, s. 151). Butler (1990) ifrågasätter tron att vissa köns beteenden är naturliga genom att illustrera de sätt som vårt inlärda beteende när det kommer till utförandet av kön är ett utförande som vi har blivit påtvingade av en normativ heterosexualitet. Lena Gemzöe (2010) beskriver den heterosexuella matrisen på följande sätt: Den heterosexuella matrisen är grundläggande för konstruktionen av genus, liksom hur den genomsyrar samhälle och kultur (Gemzöe 2010, s. 141). Butler (1990) menar alltså att heterosexualiteten och dess inlärda beteenden när det kommer till könsuttryck är det stabila genus som är övergripande för oss alla. Att klä sig och bete sig feminint och göra heterosexuella handlingar när man är en kvinna anses lika naturligt som att en man gör heterosexuella handlingar och klär sig och beter sig maskulint. Enligt Butler betyder också detta att det vi anser naturligt endast är en påtvingad normalitet utifrån heterosexualiteten och den finns med oss i alla samhälleliga konstellationer samt i vår kultur. Butlers syn på genus genom ett konstruktivistiskt perspektiv har sin grund i den heterosexuella matrisen och konstruktionen av genus kan också förknippas med queerteori. Inom queerteori så är sexuella identiteter flytande och föränderliga i en socialt konstruerad verklighet. Sexualiteter är också socialt konstruerade och detta skiljer sig rejält mot den allmänt etablerade synen på sexualiteten. Queerteoretiker och Butler utmanar samhällets syn på sexualiteter och Butler förklarar konstruktionen av genus genom den heterosexuella matrisen. Idéer inspirerade utifrån queerteori konfronterar också offentliga platser och institutioner som socialt konstruerade efter den 7

11 heterosexuella matrisen (Gemzöe 2010, s. 143). Butler har utformat den heterosexuella matrisen med hjälp av Monique Wittigs begrepp heterosexual contract och av Adrienne Richs begrepp compulsory heterosexuality (Butler 1990, s. 151). Butler (1990) skriver att Wittig argumenterar för att det finns en lingvistisk diskriminering av kön som säkrar fortgången av politiska och kulturella operationer av den obligatoriska heterosexualiteten. Wittig hävdar att det finns ett heterosexuellt kontrakt som stödjer patriarkatet, likt ett socialt kontrakt så fortgår det som en självklarhet och förhåller sig som något naturligt eftersom det har pågått under en sådan lång tid. Det heterosexuella förhållandet har sedan länge varit en politisk parameter i alla hierarkiska relationer och det är ett socialt kontrakt mellan män och kvinnor där kvinnor underordnas. Språket fungerar som ett sätt att forma vår sociala kropp och bidrar till att uppfatta saker som korrekt, därigenom fortgår det heterosexuella kontraktet som naturligt. Endast genom att bryta sig loss från det heterosexuella kontraktet kan kvinnor skapa ett nytt kontrakt med samhället och det är individens frivilliga val som är nyckeln till att omformulera det heterosexuella kontraktet (Butler 1990, s. 113). Adrienne Rich begrepp om compulsory heterosexuality handlar i stora drag om hur heterosexualiteten är en samhällelig institution som tillgodoser mannens utnyttjande av kvinnans fysiska, ekonomiska och emotionella förmågor. Hon menar vidare att heterosexualiteten är påtvingad på kvinnor genom olika sociala begränsningar och hon utmanar tanken att de flesta kvinnor är naturligt heterosexuella. Istället vädjar hon till kvinnor att vända sig till varandra och hon ser lesbianism som ett sätt att bryta sig fri från mannens underordnande kedjor. Vidare argumenterar hon med hjälp av Kathleen Gough, en feminist och sociolog, för åtta olika punkter där mannens makt över kvinnan skapar en underordning av kvinnans sexualitet. Dessa punkter innehåller bland annat mannen påtvingade sexualitet på kvinnor genom våldtäkt, incest och tortyr och förnekandet av kvinnors egna sexualitet. Våld är en återkommande del av Richs compulsory heterosexuality (Jackson, Scott 1996, s ). 8

12 3. Tidigare forskning 3.1. Gay Spaces, Lesbian spaces och Gay ghettos En av de första som tog upp begreppet gay spaces var Barbara Weightman (Knox, Pinch 2010, s. 243). Hon menade att allt fler homosexuella hade en stor roll i gentrifikationsprocessen i staden. En gentrifiering betecknar en social ökning i status i ett visst område. I detta fall betyder det att en befolkning bestående av höginkomsttagare söker sig in in till staden, till en mer central och billigare plats att bo på. Enligt Knox och Marston (2013) så resulterar en gentrifikation i en fysisk renovering och uppgradering av hushåll vilket betyder att existerande befolkning oftast inte har råd att bo kvar på grund av ökade hyror. Centrala områden som tidigare bestod av en äldre arbetsklass blir därmed utflyttade och byts ut mot en befolkning som består av höginkomsttagare (Knox, Marston 2013, s. 391). Ett välkänt exemplet på ett gay space är Castrodistriktet i San Francisco, USA. Castrodistriktet började byggas upp redan i slutet av andra världskriget då homosexuella människor efter sin tjänstgöring hellre bosatte sig i innerstaden istället för att flytta hem igen. Innerstaden lockade mer som en ny plats att bosätta sig och starta ett nytt liv fri från fördomar som fanns hemma där de kom ifrån. Staden betecknade en plats där toleransen var högre och där det fanns en chans till frihet genom anonymitet. Gay spaces har oftast en kulturell mångfald och har en högre tolerans till alternativa livsstilar. Gay spaces är områden där många homosexuella bor, lever eller rör sig i och skiljer sig från andra platser i staden som är anonyma eller heterosexuella i sin sexuella karaktär (Knox, Pinch 2010, s. 243). På senare tid har det forskats mer om lesbian spaces men detta har varit svårt eftersom de oftast håller en mer låg profil i det offentliga rummet i staden. Enligt Nilsson och Lindholms (2002) studie om kvinnligt och manligt homoliv i Göteborg på talet kom de fram till att lesbiska kvinnor oftast möttes i hemmet istället för ute i det offentliga rummet. Där var istället homosexuella män mer dominanta i det offentliga rummet och träffades på hemliga platser ute i det offentliga rummet. Att kvinnor i det privata förknippades med hemmet och män med det offentliga bekräftades genom att kvinnors rörelse i staden var begränsad, då även för lesbiska kvinnor. När kvinnor rörde sig i det offentliga rummet så var det oftast män inblandade och män hade ett friare rörelsemönster. Nilsson och Lindholm menar också på att lesbiska kvinnor kunde dölja eller få plats med sin sexualitet på heterosexuella dansställen eftersom relationen mellan kvinnor i övrigt hade en ringa grad av intimitet. Homosexuella män fick istället dölja sin sexualitet eftersom intimitet mellan män var negativt belastad och det fanns en risk för förföljelse. Ändå kunde homosexuella män ha ett relativt offentligt liv eftersom de ibland hade intima möten på offentliga platser medan lesbiska kvinnor hade halvoffentliga förhållanden där de huvudsakligen träffades i hemmet (Nilsson, Lindholm 2002, s ). Homosexuella män träffades på olika platser i det offentliga rummet, vilket kunde vara parker eller andra liknande miljöer. Senare började homosexuella män också träffas i olika lokaler, bland annat i biografer och badhus (Nilsson, Lindholm 2002, s. 108). I Göteborg fanns det olika mötesplatser för homosexuella män, vilket också befäste det faktum att det offentliga rummet tillhörde mannen. Det homosexuella livet kunde dock också sprida sig utanför dessa mötesplatser, där kontakt kunde göras på gator och torg även om ett flertal upplevde detta som nervöst eftersom det dolda kunde komma ut i ljuset. Det kunde hända att homosexuella män som hade haft sexuella förbindelser träffades på stan och låtsades om att inte känna igen den andre. Nilsson och Lindholm menar att det var en viktig aspekt att hålla detta i det dolda då andra människor utanför det homosexuella livet hade inte kännedom om dessa mötesplatser och vad som föregick (Nilsson, Lindholm 2002, s. 109). Även Matt Houlbrook beskriver hur män redan på 1920-talet träffades för att ha sexuella förbindelser i Londons stadskärna, även här på offentliga platser. Kontakten kunde ske i mörka hörn på ensliga gator eller för att helt undvika nyfikna observatörer, på offentliga urinoarer där många män 9

13 förflyttade sig varje dag. Då kunde det hända att män som ville ha sex med andra män fick använda olika taktiker för att ingen skulle komma på dem (Houlbrook 2005, s. 49). Nilsson och Lindholm (2002) beskriver hur det offentliga rummet för lesbiska kvinnor fungerade som en plats som var till för att ta sig vidare till en annan plats, alltså inte ett rum där kvinnorna uppehöll sig i. De beskriver det lesbiska livet där kvinnor av slump träffade andra kvinnor eller kunde ha plats för det på heterosexuella platser, exempelvis på dansställen. De beskriver hur den homosociala staden under femtio-sextio-och sjuttiotalen förändrades till en heterosexuell stad där homosexuella mäns sexuella kontakter i det offentliga rummet förminskades. Detta skedde i och med att offentliga toaletter revs, gjordes mindre eller att buskagen i parker förminskades. Även när kvinnor fick en större möjlighet att röra sig i det offentliga rummet så förändrades inte deras rörelsemönster eftersom de fortfarande inte kände att de kunde röra sig som de ville på kvällar och nätter. På sjuttiotalet skedde det många viktiga saker inom kvinnorättsrörelsen och därmed började också lesbiska kvinnor ta sig ut i det offentliga rummet och göra anspråk på platser i staden som subjekt. Även homosexuella män kunde utmana den heteronormativa ordningen genom att öppet flirta eller dansa med en annan man på dansställen där mestadels heterosexuella vistades, som alltså inte var betecknat som en gayklubb (Nilsson, Lindholm 2002, s. 162). Det skedde också en slags övergång till en gemensam homosexualitet på sjuttiotalet där bland annat RFSL, Riksförbundet För Sexuellt Likaberättigande, utvecklades. Klubblivet erbjöd mötesplatser för homosexuella, där kvinnor och män kunde träffas och dansa på gayklubbar även om Nilsson och Lindholm poängterar att klubblivet hade olika betydelser för homosexuella män och kvinnor. Homosexuella män kom ifrån det offentliga rummet in i gayklubbarna, här skedde då en ytterligare intimisering där homosexuella män öppet kunde kyssas. För lesbiska kvinnor, som istället kom ifrån hemmet, fick gayklubbar den betydelsen att de kunde träffa andra kvinnor, de kom ut i offentligheten medan männen redan hade varit där under en längre tid (Nilsson, Lindholm 2002, s. 248). Politiseringen av kvinnors rättigheter och homosexuella rättigheter skapade också mötesplatser för många lesbiska kvinnor som inte bara arbetade för kvinnor och lesbiska kvinnors rättigheter men som samtidigt kunde också träffa partners i dessa sammanhang (Nilsson, Lindholm 2002, s. 261). Fokuset på att det finns gay spaces och användandet av det begreppet har fått kritik eftersom det bortser från det faktum att alla platser, eller spaces är sexuellt konstruerade. Att det bildas kluster av gay spaces kan också få konsekvensen att istället för att möjliggöra att homosexualitet ses som en lika naturlig sexualitet som heterosexualitet gör det till något separat och avvikande. Detta kan då bero på att det finns en åtskillnad mellan vanligt space och gay space vilket skapar en idé om att dessa två är separata från varandra. Det blir inte en normalitet utan ett avvikande område från staden där homosexualitet också blir avvikande. Manuel Castells använder begreppet gay ghettos, som han menar skapas av att gay spaces skapar ett kluster som lika mycket kan fungera som en plats för frihet som ett fängelse eftersom HBTQ-personer blir avvikande, separat från samhället (Knox, Pinch 2010, s. 245). Ett kluster betyder en koncentration av företag med likartad verksamhet som befinner sig inom samma geografiska område och Castells i detta fall att kluster som skapas av gay spaces har en negativ effekt. Det centrala i den tesen är att fokuset på gay spaces bidrar till att alienera gay spaces då allt space egentligen är konstruerat utifrån sexualitet till en viss grad. Det finns även kritik mot forskning och arbete om gay ghettos, där bland annat Gill Valentine menar att forskning bidrar till att ignorera det faktum att vissa homosexuella män och kvinnor ibland undviker att uttrycka sin sexuella identitet. Detta för att inte bli utsatt för risken att bli diskriminerad, trakasserad eller förföljd (Knox, Pinch 2010, s. 244). I flera städer där det finns gay spaces har en utveckling skett där det finns ett ekonomiskt och 10

14 kommersiellt intresse av att utnyttja homosexuella höginkomsttagare. I sådana områden finns det flera barer, klubbar och affärer som direkt riktar sig mot homosexuella. Detta medför dock också att de som är homosexuella och är låginkomsttagare inte blir inkluderade. Detta skapar ekonomiskt åtskilda klasser baserat på sexualitet. (Knox, Pinch 2010, s. 245). Exempel på en framstående stad som har gay spaces är Brighton i Storbritannien. I Brighton har en stor andel HBTQ-personer valt att bosätta sig och vara verksamma, inte minst för de många företag, affärer, barer, nattklubbar och organisationer som riktar sig mot HBTQ-gemenskapen. Fler människor med andra livsstilar, exempelvis hippies har hittat sin väg till Brighton och bosatt sig där. Brighton anses av många vara Europas gay capital och Gay Pride-paraden attraherar besökare över hela världen (Gay Brighton 2014). Ytterligare ett exempel på ett gay ghetto finns att hitta i Marais, Paris. Michael Sibalis skriver i en artikel om Marais, som likt många andra områden där många homosexuella kvinnor och män bor, har växt upp under de senaste åren i Nordamerika och i de västra delarna av Europa. Sibalis skriver om flera faktorer som har gjort att Marais har blivit ett gay ghetto, bland annat låga bostadspriser, en attraktiv infrastruktur, marknadsföring riktad mot homosexuella av affärsmän i området där en ny generation homosexuella har bosatt sig och nya företag som riktar sig mot homosexuella. Sibalis skriver också att det finns ett överhängande hot mot Marais då ekonomiska och sociala krafter kan göra att verksamheter och företag som riktar sig mot homosexuella hamnar i konkurs. Detta beror på att priserna på senare tid har gått upp och att starta nya företag i det homosexuella området Marais avskräcker många investerare. Å andra sidan kan det också vara så att homosexuella gradvis blir mer accepterade i samhället och därmed integrerade vilket kan göra att Marais kommer att bli en icke utesluten del av Paris. Sibalis menar att Marais i framtiden likväl kan bli ett område där alla människor som känner sig exkluderade av samhället kan få plats. Sibalis argumenterar att gay ghettos formas utifrån motiven av företagsinvesterare, attityden från deras kunder och subjektiva uppfattningar av ghettot både av boende och icke-boende i området (Sibalis 2004, s. 1755). Det har även visat sig i vissa samhällen att områden där det finns gay spaces eller gay ghetton bidrar med en substantiell del av arbetstillfällen inom turismen, där den homosexuella turismen har varit attraktiv. Exempel på detta finns av Jon Binnie som i en analys som presenterade att 3000 av arbetstillfällen var beroende av den homosexuella turismen i Amsterdam. Myndigheter hade också senare valt att främja den homosexuella turismen tills det framkom en oro över att främjandet av den homosexuella turismen skulle fjärma resten av turismen (Knox, Pinch 2010, s. 243). I Nordamerika och de västra delarna av Europa finns det många gay spaces och gay ghetton men det finns också delar av världen där politiska och kulturella olikheter omöjliggör den utveckling som har skett i mer toleranta delar av världen. Aldrich (2004) tar upp den homosexuella kultur som har spridit sig till Asien där det finns en homosexuell kultur men den håller till stor del låg profil eftersom homosexualitet fortfarande är brottsligt i flera länder. Även om lagstiftningen i många länder har förändrats så finns det fortfarande en viss förföljelse som fortsätter och det är fortfarande olagligt att vara homosexuell i exempelvis många länder i Afrika och Mellanöstern. Knox och Pinch (2010) tar också upp hur homosexuellt beteende 1967 blev avkriminaliserat i Storbritannien men 1988 blev ändå två män arresterade för att ha uppvisat homosexuellt beteende på offentlig plats. De hade i denna situation kyssts på en busshållplats (Knox, Pinch 2010, s. 240). Knox och Pinch (2010) menar att även om många tycker det kan kännas obekvämt när heterosexuella människor kysser varandra i det offentliga rummet så upplevs det ännu mer obekvämt när homosexuella människor visar ömhetsbevis i det offentliga rummet (Knox, Pinch 2010, s. 235). 11

15 3.2. Män och kvinnor inom HBTQ-världen Genom historien har det varit lättare att samla material och information om manliga HBTQpersoner än kvinnliga HBTQ-personer. Detta beror mycket på att kvinnliga HBTQ-personer har varit mindre synliga genom historien och detta gäller även i det offentliga rummet. Även om lagstiftningen har funnits där för att straffa både män och kvinnor som var HBTQ så var det mestadels män som fälldes. Enligt Svante Norrhem, Jens Rydström och Hanna Markusson Winkvist (2008) har det funnits en skillnad i praktiken mellan män och kvinnor. Detta har också gjort att männen har haft en större synlighet genom historien samt betraktats som ett större samhällsproblem Skälet till detta menar vissa är att det finns en rådande könshierarki där kvinnan är underordnad mannen. Genom denna könshierarki så har det historiskt sett betytt att kvinnorna har varit mindre synliga eftersom de ända fram tills början på 1900-talet inte hade någon rösträtt. Deras praktiska uppgifter hade sin utgångspunkt i hemmet och mannens uppgift var att vara försörjare och familjens överhuvud. Detta gjorde senare att homosexuella män eller könsöverskridande män ansågs vara svaga i den patriarkala världen. Eftersom mannen var familjens överhuvud och den självklara ledaren, även i samhället, så blev detta ett hot mot samhällsordningen och manliga homosexuella eller män som överskred könskategorierna blev ett samhällsproblem (Norrhem m.fl. 2008, s. 192). Ett mer extremt exempel på liknande idéer kan vi hitta i Nazityskland propaganda där de argumenterade för att män som inte producerade fler barn var ett hot mot landets fortsatta existens. Lesbiska kvinnor var inte ett lika stort hot eftersom de fortfarande kunde användas till barnafödande även om de var lesbiska. Denna tanke är ingen ny sådan och kan återfinnas redan i Bibeln där det uttrycks att människan ska ut i världen och föröka sig (Norrhem m.fl. 2008, s. 193). Även Castells har argumenterat för att homosexuella områden är ett rumsligt uttryck för mäns begär att dominera och ta över medan kvinnor har en större solidaritet gentemot varandra. Därigenom har kvinnor inte heller något begär att dominera rummet (Knox, Pinch 2010, s. 243). Norrhem, Rydström och Markusson Winkvist (2008) skriver att en annan aspekt av att kvinnor osynliggjorts i historien är på grund av att deras sexualitet länge har varit tabubelagd. Generellt sett så har bilden utåt för HBTQ varit homosexualiteten mellan män, vilket har fått starkare reaktioner än homosexualitet mellan kvinnor. Tidigare undersökningar som har gjorts angående attityden kring HBT-personer mellan 1990-talen och 2000-talen har kommit fram till att det fortfarande finns en högre tolerans mot kvinnliga HBT-personer gentemot manliga HBT-personer (Norrhem m.fl. 2008, s. 194) Sexualitet och det offentliga rummet Gayklubbar på sjuttiotalet var de enda halvoffentliga platserna i Sverige som erbjöd en mötesplats där HBTQ-personer öppet kunde vara sig själva och träffa andra HBTQ-personer. Arne Nilsson och Margareta Lindholm (2002) skriver att kvinnliga och manliga könskategorier utmanades då yttre attribut som kläder,smink, kroppsspråk och hårfrisyrer överträdde de könskategorier som samhället hade som normalitet. Kvinnor i slips och män som klädde sig som kvinnor ifrågasatte normer i samhället som konstruerade. Huvudsakligen erbjöd gayklubbar den enda offentliga platsen där homosexuella män och kvinnor kunde vara sig själva i en fri och öppen miljö (Nilsson, Lindholm 2002, s ). Även Paul L. Knox och Sallie A. Marston (2013) beskriver att det finns flera sätt att uttrycka sin sexuella identitet i det offentliga rummet. För att undersöka homosexualitet kan vi forska och undersöka kroppen och hur individer utsmyckar den för att uttrycka sin sexuella identitet. Genom kläder, hårstil, attityd och andra yttre attribut kan en individ uttrycka sin sexuella identitet på ett väldigt subjektivt sätt. Knox och Marston (2013) skriver att genom att undersöka kroppen kan vi 12

16 dekonstruera sociala och kulturella utövningar i praktiken, exempelvis kön, klass och givetvis sexualitet. Denna typ av forskning har en teoretisk grund och menar att sexuella identiteter lärs och uppehålls genom utövningar som är tagna för givet. Genom att titta på människor genom kön och sexualitet kan forskare utmana tanken att kön är något som vi är och istället något som vi gör genom att presentera våra kroppar inför världen, hur vi beter oss och handlar. (Knox, Marston 2013, s. 167). För att förstå sexualitet och kroppen inom kulturgeografi så också är rummet centralt. På vilket sätt homosexuella eller heterosexuella individer kan uttrycka sin sexualitet beror på vem som upptar rummet, hur det upptas och vilken sexuell identitet som utövas i det upptagna rummet (Knox&Marston 2013, s.171). Idag finns det kulturer, exempelvis organisationer som Gay Pride, som är konstruerade för att skydda HBTQ-personers rättigheter. Under ett Gay Pride-evenemang, som sker på ett flertal platser runt om i världen årligen så uppmärksammas och firas HBTQ i alla möjliga sammanhang. Paraden där människor tågar genom gator och torg med de officiella Gay Pride-regnbågsfärgerna som tar över det offentliga rummet är kanske den mest berömda delen av evenemanget. Då blir det offentliga rummet upptaget av HBTQ-personer på ett sätt som inte sker vanligtvis. Det offentliga rummet blir öppet för alla oavsett sexualitet under evenemangets gång. HBTQ-personer kan använda evenemanget som en mötesplats för att träffa andra HBTQ-personer eller öppet demonstrera för sina rättigheter. Här finns det även chans till att uttrycka sig väldigt med kläder och annan utsmyckning. Efter Gay Pride återgår staden till sin vanliga struktur, där hela staden återgår till att vara sexuellt anonym eller heteronormativ. Norrhem, Rydström och Markusson Winkvist (2008) tar upp att ju mer synliga HBT-personer är i sin omgivning desto mer positiv är attityden gentemot HBT. Det har också visat sig att människor med en högre utbildning samt de som bor i storstäder generellt är mer positivt inställda till HBTpersoner vilket stärker föreställningen om att många HBTQ-personer väljer att bo i storstäder där det finns en högre tolerans (Norrhem m.fl. 2008, s. 197). Robert Aldrich (2004) menar att homosexuella påverkar staden genom att delta i gentrifikationsprocessen, genom att vara en maktfaktor i samhället då många homosexuella idag har en ekonomisk och politisk makt samt ett stort nätverk som bygger på solidaritet. Dessutom har Paris och Berlin haft öppet sexuella borgmästare. Mycket tyder på att de platser i världen där det finns homosexuella som formar vissa platser, alltså gay spaces, kommer att utvecklas till att vara en integrerad del av samhället och bidra med kulturell mångfald och ekonomisk kraft (Aldrich, 2004). Enligt Paul L. Knox och Steven Pinch (2010) får alternativa livsstilar plats i staden på ett annat sätt än i mindre orter. Det finns en större chans att vara anonym och det finns en högre tolerans i storstäder. Motsatsen till detta finns generellt i mindre orter där det är vanligare att det finns en högre risk för fördomsfullhet och intolerans som bidrar till en fientlighet mot homosexuella i mindre orter. Många homosexuella människor träffas i staden på hemliga eller dolda platser eftersom det fortfarande finns en risk för misshandel, trakasserier och förföljelse. Dessa hemliga platser kan exempelvis vara barer eller klubbar. Knox och Pinch (2010) skriver att dessa hemliga platser har tre viktiga funktioner; platserna erbjuder sexuella förbindelser/förhållanden, de erbjuder en plats där homosexuella människor kan byta information såsom skvaller och nyheter och de erbjuder också en plats där nya människor kan introduceras i den homosexuella världen. Dessa hemliga platser är oftast placerade där det generellt finns en hög toleransnivå mot alla sorts avvikande beteenden som bryter mot normen. Idag finns det en högre toleransnivå i samhället men det betyder inte att det inte finns många fördomar mot homosexuella och det sker fortfarande misshandel mot homosexuella (Knox, Pinch 2010, s. 240). 13

17 3.4. HBTQ genom historien Oberoende orättvisor i samhället har HBTQ-personer alltid funnits i staden och påverkat den även om det historiskt sett i många samhällen världen över och ännu idag fördöms som något felaktigt. Redan för 7000 år sedan fanns det enligt vissa forskare könsöverskridande personer. I Skåne har arkeologer funnit gravar där människor troligtvis begravdes på olika sätt beroende på kön och sexualitet, dock har det funnits några gravar där människorna har varit svåra att identifiera när det kommer till kön. Här menar vissa forskare att dessa människor fungerade som shamaner, personer som rörde sig mellan olika världar och hade en fri roll när det kom till sexualitet och kön. Norrhem, Rydström och Markusson Winkvist (2008) beskriver hur shamanerna kan ha varit sin tids queerpersoner (Norrhem m. fl. 2008, s. 37). Även Aldrich (2004) skriver om hur homosexuellt sex mellan män var en integrerad del av samhället i Antikens Grekland. Här skedde samkönat sex mellan män på halvoffentliga platser, exempelvis i badhus, tills den kristna religionen kom att påverka Europa och den homoerotiska delen i samhället blev fördömt och straffbart. Eftersom kvinnorna stod utanför det offentliga rummet så var detta ett rum där männen styrde. Norrhem, Rydstöm och Markusson Winkvist (2008) skriver att det byggdes upp en åldershierarki där de äldre männen skulle lära upp de yngre och detta fick inte bara en påverkan på det politiska eller ekonomiska livet men också i form av sexuella uttryck. Sex mellan män, där den äldre mannen var aktiv och den yngre passiv byggde inte på sexuell lust utan på ett intellektuell utbyte. Här skulle den äldre mannen lära den yngre mannen om moral och fostra honom. Eftersom kvinnan ansågs vara närmare djuren än människan i samhället så ansågs relationen mellan män som en högre stående sådan (Norrhem m.fl 2008, s. 23). Religionen har varit ett maktmedel när det har kommit till samhällsordningen och äktenskapet. Äktenskapet har betraktats som heligt mellan man och kvinna och denna tro har använts som ett instrument för att kontrollera befolkningen i många tider historiskt sett. Exempelvis så var äktenskapsbrott straffbart med döden på 1600-talet där det Gamla Testamentets påbud i Mose lag var fria att tillämpas i Sveriges domstolar. (Norrhem m.fl. 2008, s. 14). Den kristna religionens intåg i samhällsordningen skedde på medeltiden mellan år och betydde att kyrkan och staten tillsammans styrde samhället och befolkningen. Inom kyrkan har det redan på 300-talet funnits handböcker riktade för botgöring av samkönade relationer. Botgöringen handlade oftast om avhållsamhet från olika slags mat och dryck men också aga eller att be böner. Straffet kunde variera i tid beroende på hur grovt brottet ansågs vara men den största synden, gemensamt för både män och kvinnor i samkönade sexuella förbindelser, var penetration. Därför ansågs det också vara högre straffbart när det gällde samkönat sex mellan män (Norrhem m.fl. 2008, s. 61). Norrhem, Rydström och Markusson Winkvist (2008) beskriver hur sex, kärlek och äktenskapet historiskt sett har haft en stark sammankoppling men att idén om kärleken som utgångspunkt för äktenskapet har varit en senare utveckling. Äktenskapet var en viktig del av samhället förr i tiden, men kanske mer av ekonomiska och religiösa skäl och av den anledningen att olika släkter har kunnat alliera sig med varandra (Norrhem m.fl 2008, s. 12). Ändå har homosexuella relationer pågått utanför äktenskapet under en lång tid. Norrhem, Rydström och Markusson Winkvist (2008) skriver hur svenska kungligheter hade samkönat sex utanför äktenskapet. Bland annat hade kung Magnus på 1300-talet sexuella förbindelser med hertig Bengt Algotson. Det som fick ett höjt ögonbryn i det offentliga rummet var dock inte den sexuella synden som hade begåtts utan det faktum att hertigen hade fått alldeles för mycket makt på grund av deras kärleksrelation. På dessa tider fanns det inga begrepp och beteckningar när det kom till sexuell läggning men idag skulle kanske kung Magnus betecknas som bisexuell eftersom han fortfarande var gift med drottningen och hade flera barn med henne. Kung Magnus blev senare avsatt och 14