Karlstads universitet Avdelningen för politiska och historiska studier Påbyggnadsdokument för vägledning av studenter i statsvetenskap

Transkript

1 Karlstads universitet Avdelningen för politiska och historiska studier Påbyggnadsdokument för vägledning av studenter i statsvetenskap Avdelningen för politiska och historiska studier, Karlstads universitet, Magnus Lindh (Version 2008:2)

2 2 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Förord Vad är en uppsats i statsvetenskap? B-uppsatsen: Målsättning och krav Målsättning Uppsatsens utformning (formella krav) Uppsatsens innehåll (formella krav) Uppsatsens innehåll (innehållsliga krav) Diskvalificerande egenskaper Betygsättning Hjälpredor Om de formella kraven Riktlinjer för försättsblad Riktlinjer för sammandraget Riktlinjer för innehållsförteckningen Riktlinjer för hänvisningssystemet Oxfordsystemet: sidnoter Harvardsystemet: hänvisningar i textparentes Hänvisningssystem: referensförteckning Internetkällor Seminarium och opposition Seminariets syfte Seminariets genomförande Opponentens uppgifter Oppositionens genomförande Handledning och handledarens roll Handledarens roll Studentens ansvar Problem med handledningen?... 21

3 3 Bilagor Bilaga Bilaga Bilaga Bilaga Bilaga

4 1 FÖRORD Följande dokument har vuxit fram stegvis som ett stöd och en hjälpreda för statsvetarstudenter på Karlstads universitet. Vi har genom åren samlat en mängd erfarenheter av olika slag som vi delgett varandra i samtal och seminarier. Vi finner ofta små brister i den akademiska metodlitteraturen, som inte alltid känns utvecklad för den vardag våra statsvetarstudenter möter när man ska inleda sitt uppsatsskrivande, varför vi utarbetat detta dokument. Denna text ska inte uppfattas som en ersättning för kurslitteraturen, utan som ett komplement där vi fokuserar på de problem som statsvetarstudenten vid Karlstads universitet stöter på. Det är alltså inte ens säkert att statsvetarstudenter på andra universitet skulle känna sig hemma i denna text. Den grundutbildning vi ger i Karlstad har förstås sina fördelar och tillkortakommanden, så som alla lärosäten erfar. Detta gör att studenterna har ett visst bagage med sig till B-uppsatsen, ett bagage som förhoppningsvis underlättar skrivandet, men som kan behöva kompletteras. Det är detta denna text fokuserar på. Ett uppsatsskrivande skiljer sig mycket åt mellan olika akademiska ämnen. Det är inte sällan en student som skrivit en uppsats i ett annat ämne kan känna sig obekväm i mötet med samma uppgift inom statsvetenskapen och vice versa. Men man måste inse att det är lite det som är tjusningen, att varje uppsatsförfattare måste argumentera för sina val av data, metod, frågor etc. Olika ämnen har ju olika studieobjekt, därmed också olika traditioner. Man ska givetvis ta med sig de erfarenheter man skaffat sig på andra ställen, men var kritisk, det är inte säkert att det som passar i ett sammanhang också gör det i ett annat. Detta dokument ska ses som ett komplement och påbyggnad till den vägledning som ges till statsvetenskapens studenter på A-nivå.

5 2 1. VAD ÄR EN UPPSATS I STATSVETENSKAP? Att skriva en B-uppsats innebär för de flesta studenter det första mötet med att genomföra en självständig undersökning som ska presenteras skriftligt samt försvaras på ett seminarium. Detta kan givetvis vara en ångestfylld upplevelse, men kan också upplevas som en mycket inspirerande och upplyftande del i utbildningen. Att handleda en student som ska skriva en B- uppsats handlar mycket om att balansera mellan dessa två ytterligheter. Å ena sidan gäller att avdramatisera det hela; egentligen är det inte värre än att genomföra en mer systematiserad hemtentamensuppgift. Å andra sidan finns det ett antal krav och målsättningar som måste uppfyllas för att uppsatsen ska kunna betraktas som godkänd. Det är inte ovanligt att studenter inte lyckas genomföra en B-uppsats under den tidsram som är planerad. Åtminstone var det så förr. Avdelningen för statsvetenskap har lagt ned mycket arbete på att underlätta för studenterna att bli klar i tid, med bibehållna kvalitetskrav. Vi kan se att vi blivit bättre på att handleda i det att uppsatsernas kvalitet är goda, att genomströmningen blivit bättre samt att studenterna i mycket hög grad är väldigt nöjd med den handledning som vi ger. Vi rekommenderar starkt att varje student gör klart uppgiften at tid. Erfarenheterna är entydiga. Det är mycket svårt att skriva klart sin B-uppsats samtidigt som man går kurser i andra ämnen. Att skriva uppsats innebär en mental ansträngning som gör att det är viktigt att passa på att hinna klart under den tid i utbildningen som är planlagd för att skriva uppsats. Avdelningen för statsvetenskap betraktar B-uppsatsen som en del i en grundutbildning på väg mot en examen och inte som ett examensarbete. Detta innebär bland annat att handledare, seminarieordförande och examinerande lärare kan vara en och samma person. Detta dokument är disponerat som så att inledningsvis presenteras vilka målsättningar och krav (formella och innehållsliga) som vi satt upp för en B-uppsats. Dessa är förstås viktiga att sätta sig in i eftersom det är mot dessa formuleringar som examinator sätter betyg på insatsen. I kursplanen kan Du läsa om de övergripande målen, i detta dokument har vi brutit ned dessa för att tydliggöra hur vi ser på uppgiften.

6 3 Det är inte sällan som studenter har frågor på det formella utförandet. I kapitel 3 ger vi riktlinjer för hur olika formella krav som vi har på uppsatsen. I kapitel 4 tar vi upp de innehållsliga krav som vi har på uppsatsen. I kapitel 5 beskrivs seminariet, och den kunskapsutvecklande anda som avdelningen för statsvetenskap vill ska prägla seminariet. Här ges även en liten hjälpreda för vad en opponent bör göra och vad det innebär att inta rollen som opponent. Kapitel 6 handlar om hur vi ser på vad en handledning är för något, och hur vi ser på handledarrollen. Det är viktigt att läsa igenom detta avsnitt för att underlätta för goda relationer mellan studenten och handledaren.

7 4 2. B-UPPSATSEN: MÅLSÄTTNING OCH KRAV I detta kapitel ges en mer preciserad målbeskrivning än den Du finner i kursplanen. Därtill preciseras också vilka krav vi ställer på B-uppsatsen, samt vilka vanliga diskvalificerade egenskaper som vi brukar stöta på. Vi tydliggör också hur handledare och examinator går tillväga när de bedömer uppsatsen. 2.1 Målsättning Delkursen självständigt forsknings- och utredningsarbete har på B-nivå målsättningen att lägga grunden till, och träna den praktiska förmågan: till självständigt undersökande att kunna ställa frågor och frambringa kunskap med ett vetenskapligt förhållningssätt (dvs. grundat i fakta och med rationella argument) att kunna redovisa forskningsresultat och sakargument på ett systematiskt sätt, som möjliggör kontroll av källor och en kritisk diskussion att kunna argumentera sakligt och konstruktivt (det rationella samtalet och den kunskapssökande seminariediskussionen som ideal) att kunna redovisa sitt arbete i skriftlig form och med berättande stil (vårdad sakprosa) Denna målsättning uppnås genom att en undersökningsuppgift genomförs. Den ska resultera i en skriven uppsats. Uppsatsen behandlas vid ett seminarium och utsätts för en kritisk diskussion av seminariets medlemmar samt av en särskilt utsedd så kallad opponent.

8 5 2.2 Uppsatsens utformning (formella krav) Uppsatsens omfång ska vara cirka 20 sidor. (12 punkter, 1½ radavstånd) Uppsatsen ska vara skriven i berättande stil och på vårdad sakprosa. Du ska skriva sakligt, men inte överdrivet opersonligt. Så kallad kanslisvenska är inte önskvärt. Krångliga ord och krånglig satsbyggnad är inte positivt. Tydlighet och enkelhet är målet. Kommunikation och pedagogik är viktigt. (Undvik dock talspråksaktiga uttryck som bryter stilen) Uppsatsen ska, förutom de egentliga kapitlen, vara försedd med: försättsblad, sammandrag ( abstract ), innehållsförteckning, notapparat och referensförteckning. Uppsatsen ska ha en systematisk disposition i stil med den normaldisposition som presenteras i denna vägledning. Framställningen ska vara underbyggd av tydliga redovisningstekniker: referat och citat när det gäller presentation och analys av idéer; belägg genom hänvisning till källor när det gäller att berätta om en händelse eller en process eller att redovisa faktauppgifter; tabeller och diagram för mer omfattande faktapresentation. Uppsatsens framställning ska vara understödd av ett vetenskapligt hänvisningssystem, dvs. notsystem och referensförteckning.

9 6 2.3 Uppsatsens innehåll (formella krav) Uppsatsen ska vara uppbyggd så att den uppfyller ett syfte (eller besvarar en grundfråga). Undersökningsuppgiftens ämnesval, perspektiv och syfte ska motiveras, och i uppsatsen ska argumenteras för dess relevans. Att välja perspektiv betyder att välja utsiktspunkt och synvinkel. Att välja syfte är att deklarera en avsikt. Man vill göra något, utföra något, skaffa kunskap om något. Undersökningsuppgiftens syfte, och syftets precisering till forskningsfrågor, ska vara tydligt formulerat. Att formulera frågor är att synliggöra vad man söker: Är vänsterpartiet ett feministiskt parti? Vad anser Aristoteles om kvinnan? Undersökningsuppgiften ska bestå av en enkel strukturerad beskrivning eller en enkel strukturerad värderande analys. Strukturerad betyder att syftet ska preciseras till forskningsfrågor, frågor som sedan styr valet av angreppssätt och material samt den skrivna uppsatsens disposition. Undersökningsuppgiftens metodiska tillvägagångssätt ska vara tydligt presenterat och tydligt utfört: a) angreppssätt, b) avgränsning, c) material och d) metoder för datainsamling och dataanalys. Alla väsentliga sakuppgifter ska vara belagda i källor och/eller litteratur. Undersökningen ska i övrigt vara utförd med elementärt vetenskapligt förhållningssätt (definierat av metodböcker och annan litteratur på A- och B-nivå). Undersökningsuppgiften ska vara metodiskt sammanhängande, så att syftet uppfylls och forskningsfrågorna besvaras genom det valda metodiska tillvägagångssättet. Resultatet ska förtydligas i uppsatsens slutsatser. Detta kallar vi den röda tråden genom undersökningen.

10 7 Uppsatsen ska vara skriven så att den röda tråden tydliggörs och synliggörs, från syfte och forskningsfrågor (i början) till resultat och svar (på slutet). Dvs. syftet ska vara genomfört och forskningsfrågorna besvarade, genom redovisningen av forskningsresultaten i substanskapitlen, och genom de skrivna slutsatserna. 2.4 Uppsatsens innehåll (innehållsliga krav) Utöver de två grupperna av formella krav (ovan) återstår ett för att uppsatsen ska bli godkänd. Uppsatsen ska innehålla ett eget bidrag till vetandet om det fenomen eller den företeelse undersökningen handlar om. Uttrycket självständigt i kursplanen innebär bland annat just detta. Men vad är ett eget bidrag till vetandet? Svaret är att eget bidrag består av egen slutsats. Och bidrag till vetandet består av att slutsatsen relateras till andras vetande (läroböckernas t.ex.). Dessa två punkter måste uppfyllas för att en B-uppsats ska vara godkänd. Du får alltså inte nöja Dig med att referera vad andra redan skrivit om det Du vill undersöka. Du ska referera detta vetande men också föreslå egna slutsatser ur det andra skrivit, eller om det andra skrivit (eller, förvisso, om det statsvetenskapligt relevanta som kanske ingen annan skrivit). Den egna slutsatsen kan Du möjliggöra genom att Du bidrar med egen empiri till det andra skrivit, eller egna jämförelser av vad andra skrivit eller egen kritisk granskning av vad andra skrivit eller t.ex. genom egen värdering av de data andra använt när de skrivit. Du kanske väljer att göra en beskrivande undersökning om det politiska deltagandets utveckling i Sverige. Den undersökningen genomför Du genom att referera andras undersökningar men Du kan också själv bidra till vetandet genom att själv värdera denna utveckling. Är förändringarna stora eller små? Eller hotar de t.ex. det svenska styrelsesättet? En sådan värdering kan exempelvis genomföras genom att Du översiktligt jämför med utvecklingen i några andra länder eller kanske med historiska fall eller med lärobokens texter om vad som kan krävas för att ett demokratiskt styrelsesätt ska fungera stabilt. Då har Du gjort ett eget bidrag till vetandet. Du kanske i stället vill undersöka likheter och skillnader mellan några politiska objekt, t.ex. styrelsesätt. Även i en sådan undersökning måste Du referera andra författare men Ditt eget

11 8 bidrag kan t.ex. bestå av att Du jämför ur ett nytt perspektiv. Du kanske frågar Dig om styrelsesätten så som de uttrycks i grundlagar verkligen är könsneutrala. (Här fordras antagligen referat från feministisk teori för att reda ut undersökningens centrala begrepp könsneutralitet och hur det kan mätas.) Upptäcker Du när Du börjar söka material för din uppsats att den undersökning Du tänker göra redan är gjord så kanske den inte är gjord om det eller de länder Du väljer. Då kan Ditt eget bidrag bli att Du bidrar med egen empiri. Du kanske rentav kopierar någon annans undersökningsupplägg men på ett nytt land. Din egen slutsats kan då bli att Du bekräftar eller säger emot den slutsats någon annan redan dragit. Även då har Du alltså bidragit till vetandet. 2.5 Diskvalificerande egenskaper Det finns många olika anledningar att inte godkänna en uppsats. Sammantaget handlar det om att ovannämnda mål och krav inte uppfylls i tillräcklig grad. I det följande anges ett antal olika, och ibland förekommande, skäl till varför en uppsats blir underkänd, eller ibland avkrävs kompletteringar för att godkännas. Listan är inte komplett men innehåller punkter som uppsatsförfattaren måste känna till. Om uppsatsen, eller delar av den, misstänks vara ett plagiat så betraktas det som försök att vilseleda vid examination, och i sådana fall anmäls studenten omedelbart till universitetets disciplinnämnd. Felaktig referat- och citatteknik. Det ska tydligt framgå vad som är citat respektive referat. Det är en bra idé att träna på dessa olika tekniker, och följa de anvisningar som getts under metodkursen. Citeras eller refereras annan text utan att det entydigt framgår att det är frågan om citat eller referat kan det också komma att betraktas som försök att vilseleda. Det gäller åtminstone om det är fråga om mer än enstaka misstag. Är Du osäker finner Du mer preciserade råd på metodkursens hemsida. Du bör givetvis också diskutera Din citat- och referatteknik med Din handledare. En vanlig kritik är att ämnesvalet inte motiverats på ett för statsvetenskapen relevant sätt. Det betyder att uppsatsförfattaren inte lyckats visa varför det är relevant och spännande att göra det som uppsatsen ämnar göra, och/eller att det saknas koppling till

12 9 ämnet statsvetenskap. Det räcker alltså inte med att motivera ämnesvalet efter Ditt eget intresse av att veta mer. Mycket vanligt, tyvärr, är att uppsatsförfattare inte ger korrekt källhänvisning. Det kan röra sig om påståenden i texten som inte notbeläggs eller om inkonsekvens i hänvisningssystemet. Var noga med att redan från början tänka på att ange källa för allt det som inte är Ditt eget bidrag och tänkande. En vetenskaplig text ska alltid vara genomskinlig så att den kan kontrolleras i alla delar. Märk slutligen att man kan få underkänt även på opposition. Om en opposition inte genomförs på ett bra sätt, kan det bli fråga om att komma tillbaka för en ny oppositionsuppgift. 2.6 Betygsättning När uppsatsen bedöms är det ovanstående punkter som granskas. Dels beaktas uppsatsens utformning (de formella kraven). Dels beaktas undersökningens genomförande (de innehållsliga kraven). Examinerande lärare sätter betyg utifrån uppfyllandet av ovanstående punkter. Bedömning av uppsatser kan inte göras alltför schematiskt. Uppsatsskrivande och undersökning är inte bara ett hantverk utan också kreativ konst, inom de ramar som angetts ovan. Ibland kan god form väga upp ett svagt innehåll, ibland kan ett spännande innehåll förlåta vissa formella brister. (Träna Dig på att skriva vetenskapligt! Det är inte konstigare än att lära sig cykla eller köra bil! Men heller inte enklare. Det mesta måste Du lära Dig själv!) I betyget på delkursen Självständigt forsknings- och utredningsarbete ingår också deltagande i uppsatsseminarier samt utförande av en oppositionsuppgift. Se kursplanen! Se vidare i denna vägledning om seminarium och opponent! Träna Dig på att tala och argumentera!

13 10 En B-uppsats som tillåts läggas fram på ett seminarium betraktas som tillräckligt färdig för att seminariebehandlas. Detta innebär inte att uppsatsen är godkänd, utan den kan fortfarande underkännas efter seminariet. En uppsats kan antingen bli underkänd eller så kan den behöva kompletteras. En uppsats underkänns om ovanstående krav inte uppfylls eller om det framkommer nya uppgifter om allvarliga brister i uppsatsen (som till exempel försök till vilseledande genom avskrift av andras arbete). Vid underkänd börjar processen om från början. Vid komplettering skall studenten istället genomföra de ändringsförslag som seminarieordföranden anmärker på. Därefter skall en åtgärdad uppsats lämnas in för bedömning. Seminarieordföranden fastställer ett extra datum per termin för examination av dessa åtgärdade uppsatser. Även här kan krav på ytterligare kompletteringar ges. 2.7 Hjälpredor Som hjälp och stöd när Du skriver Din uppsats ska Du använda Svenska skrivregler utgivna av Svenska språknämnden (Almqvist & Wiksell förlag, Uppsala senaste upplagan) samt en pålitlig ordbok. Du kan också ta hjälp av ytterligare böcker i vetenskaplig rapportskrivning, t.ex. Winter, J., Problemformulering, undersökning och rapport, (senaste upplagan), Widerberg, K., Att skriva vetenskapliga uppsatser, Studentlitteratur, Lund, (senaste upplagan), eller Sanne, M., Skrivråd för statsvetare, Studentlitteratur, Lund, (senaste upplagan). Men framför allt ska Du diskutera med Din handledare och Dina studiekamrater.

14 11 3. OM DE FORMELLA KRAVEN 3.1 Riktlinjer för försättsblad Det är viktigt att ett försättsblad ser korrekt ut. Där ska finnas information som tydligt visar vem som författat uppsatsen, datum när den är tryckt och inlämnad för seminariebehandling, vilken rubriken är, vilken handledaren är samt att uppsatsen skrivits inom avdelningen för politiska och historiska studier (se bilaga 1). Universitetstryckeriet kan tillhandahålla mallar för uppsatser från Karlstads universitet. Om dessa används så fråga tryckeriet vad som gäller avseende textens placering. 3.2 Riktlinjer för sammandraget B-uppsatsen ska innehålla ett sammandrag (eng. abstract ). Sammandraget infogas som andra blad i uppsatsen, bakom uppsatsens omslag, men före Innehållsförteckning. Sammandraget ska ha rubriken Sammandrag följd av en underrubrik som utgörs av författare, kurs, termin och handledare samt uppsatsens titel. Sammandraget ska vara kort. Det ska omfatta cirka 1/2 sida text, eller högst 250 ord. Sammandraget ska inte vara en del av uppsatsens text, vilket innebär att det inte ska vara sidnumrerat. Det ska inte ingå i innehållsförteckningen. Det ska utgöra en sorts pressrelease. Det är alltså något helt annat än uppsatsens sista kapitel, som ska heta Slutsatser. Sammandraget ska innehålla en kort redovisning av: a) Syfte och forskningsfrågor. b) Metodiskt tillvägagångssätt (angreppssätt, avgränsning, material och forskningsteknik). c) Slutsatser (med eventuella vidare frågor eller kvarstående problem). Sammandraget ska alltså inte försöka berätta något om innehåll i övrigt. Det ska heller inte sammanfatta alla delar av uppsatsen. Det enda innehållsliga ska vara den korta redovisningen av slutsatserna. Sammandraget ska inte innehålla underrubriker (se bilaga 2). 3.3 Riktlinjer för innehållsförteckningen Uppsatsen ska innehålla en fullständig innehållsförteckning. Alla avsnitten som ingår i rapporten ska ingå och sidplaceras. Observera att innehållsförteckningen inte sidnumreras och

15 12 att alla kapitel ska numreras med undantag av kapitlet med referenser (se bilaga 3). I ordbehandlingsprogrammet Word finns en automatisk funktion för att skapa en innehållsförteckning. Använder Du den får Du automatiskt en korrekt innehållsförteckning. I vissa uppsatser används figurer och/eller tabeller. I dessa fall ska en Figur- och tabellförteckning redovisas efter innehållsförteckningen. En Figur- och tabellförteckning numreras inte, men sidnumreras, och ska ingå i innehållsförteckningen. 3.4 Riktlinjer för hänvisningssystemet I vägledningen för studerande på I-nivån ges en första introduktion till hänvisningssystem. Den introduktionen upprepas i det följande, men den kompletteras också med en del riktlinjer runt frågor som II-studenten ofta ställs inför. En uppsats ska innehålla ett hänvisningssystem. Syftet med ett hänvisningssystem är att läsaren ska kunna se varifrån Du hämtat Ditt underlag och vilket material som utgör underlaget för Din undersökning. Ett hänvisningssystem består av två delar: notsystem och referensförteckning. Syftet med källhänvisningssystemet är att läsaren ska få information, så att han/hon kan kontrollera eller använda den referens som Du har använt. Källhänvisning ska därför användas i två situationer: vid citat vid referat Att hänvisa vid citat är kanske uppenbart. Vi hävdar vid citat att någon har skrivit det som vi återger ord för ord. För att läsaren ska kunna kontrollera detta anger vi varifrån vi har hämtat citatet. Att samma logik gäller även vid referat är inte lika självklart. Men när vi refererar hävdar vi att något är på ett visst sätt eller att någon hävdar att det är på detta sätt. Vi måste även då visa varifrån vi har hämtat detta påstående. Observera dock att vid påståenden som är självklara eller allmänt kända, så behöver vi inte belägga påståendet med not. Exempelvis att huvudstaden i Norge heter Oslo kan vi anta är allmänt känt. Men om vi hävdar att fiskenäringen i Norge fångar X ton val varje år, så är detta inte ett känt förhållande, utan måste källhänvisas. För att avgöra vad som kan antas vara allmänt känt, respektive inte, så avgörs

16 13 detta av vilken målgrupp Du skriver för. Eftersom uppsatsen seminariebehandlas är målgruppen seminariet. I vilket fall kan den normale B-studenten betraktas vara målgruppen, vilket ger en måttstock för vad som ska betraktas som allmän kunskap eller inte. Hur ser ett hänvisningssystemsystem ut? Det finns generellt två olika typer av hänvisningssystem. Du får själv välja vilket system som passar Dig bäst, men i Din rapport ska hänvisningssystemet vara enhetligt. Detta innebär att Du under inga omständigheter får använda olika hänvisningssystem i en och samma rapport Oxfordsystemet: sidnoter Det första systemet vi ska gå igenom är Oxfordsystemet. Detta system bygger på att Du anger efter avslutad mening notnummer och att not redovisas under motsvarande notnummer nederst på sidan. I nottexten ska följande framgå: författare, källa, årtal och sida. I bilaga 4 illustreras Oxfordsystemet. I de flesta ordbehandlingsprogram finns det en notfunktion som automatiskt ger Oxfordsystemet. Observera att det finns två olika sätt att redovisa noter enligt Oxfordsystemet. Det första är sidnoter, vilket bilaga 3 visar. Det andra är slutnoter, vilket innebär att alla noter i rapporten samlas på en sida. Denna sida placeras då före referensförteckningen. Systemet med slutnoter är dock tyngre för läsaren och därmed inte att rekommendera. Om Du använder Oxfordsystemet bör Du därför använda sidnoter Harvardsystemet: hänvisningar i textparentes Det andra systemet Du kan använda för källhänvisning är Harvardsystemet. Enligt detta system anger Du källan i direkt anslutning till texten. Men Du kan dock använda sidnoter för att kommentera eller förklara texten. I bilaga 5 anges samma text som bilaga 4, men nu med ett notsystem enligt Harvardsystemet, Noterna redovisas i direkt anslutning till texten, med författare, årtal och sida. Om läsaren vill veta vilken referens Du avser i noten, så är det möjligt genom att se vilken referens i referensförteckningen som stämmer överens med noten.

17 Hänvisningssystem: referensförteckning Den andra delen av hänvisningssystemet är referensförteckningen. I en referensförteckning så ska det finnas information som gör det möjligt att söka de referenser som har använts i rapporten. Referensförteckningens utformning skiljer sig något åt beroende på vilket hänvisningssystem Du anväder Dig av, Oxford eller Harvard. För att kunna söka de referenser som har använts krävs en del information; vilken information som krävs varierar med typen av referens. I bilaga 4 och 5 visas hur de olika systemens referensförteckning ska se ut. Exemplet visar på utformningen för olika typer av referenser: litteratur, antologier, artiklar i tidningar, artiklar i tidskrifter, internetkällor samt intervjuer. När Du skriver en referensförteckning är det av vikt att fundera på att dela upp referenserna i två grupper: Källor samt litteratur (eller bearbetningar). Källor kan vara primära eller sekundära och kräver Din tolkning och bearbetning i avseende på Din frågeställning. Litteratur, eller bearbetningar, är material där någon annan har tolkat och bearbetat data med avseende på Din frågeställning. Det är dock inte alldeles lätt att avgöra vad som är källa och litteratur alla gånger. Ett annat alternativ kan vara att lista alla referenser i en följd och avslutningsvis åter presentera de referenser som Du anser är Dina källor under rubriken därav källor. Notera att det viktigaste är att läsaren utan problem ska kunna finna och granska Ditt material. Därför presenteras referenserna i boktsavsordning, med samma första bokstav som hänvisningen i den löpande texten har Internetkällor Ett problem är internetkällor. Dels för att källans beständighet är dålig. En hemsida kan tas bort när som helst, och hur ska läsaren då kunna kontrollera källans autencitet? Dels för att Internetadresser inte sällan är långa och krångliga, vilket gör det klumpigt när Du ska skriva ut källan. Det uppstår nästan alltid olika problem, som Du får lösa pragmatiskt vid varje tillfälle tillsammans med Din handledare. Men generellt kan sägas att det är dokumentet som är källan. Om till exempel Röda Korset publicerat en rapport på nätet så är det rapporten som är källan, inte Internetadressen. En sådan adress är ju egentligen att likna vid en placering i ett bibliotek. Så källan är dokumentet inte platsen. Men som sagt pragmatism får råda.

18 15 4. SEMINARIUM OCH OPPOSITION 4.1 Seminariets syfte Seminarium kallar vi det när en grupp människor samlas för att i diskussion granska idéer, rapporter, forskningsresultat eller forskningsproblem. Vid uppsatsseminariet diskuterar vi en genomförd undersökning så som den presenterats i just en uppsats. Av stor vikt för att seminariet ska fungera är att alla deltagare läst den uppsats som läggs fram. Det är önskvärt att alla deltar i diskussionen. Seminariets syfte är att diskutera undersökningens genomförande och resultat, men också att mer allmänt diskutera det problem som uppsatsen behandlar. Är undersökningen relevant och forskningsresultaten intressanta? Vad tillförs vi för kunskap genom slutsatserna? Seminariet ska också granska och diskutera undersökningens metodiska genomförande. Kan vi lita på resultaten? Är sakuppgifterna korrekta? Är tolkningarna i slutsatserna rimliga? Har vi blivit klokare genom uppsatsen? Seminariet är ett särskilt slags forum för ordnat samtal. Det har en ordförande (vilket är en av avdelningens lärare). Dessutom har man en i förväg utsedd, särskilt förberedd, en så kallad opponent (student). Opponenten ska ta upp förberedda frågor för diskussion. Han/hon ska också granska sakunderlaget och noggrannheten. Författaren av uppsatsen ska under seminariet försvara sig (i rollen som respondent), och argumentera för uppsatsen genomförande och resultat. Seminarieformen är vanlig som workshop i alla slags kreativa, utredande och projektbaserade arbetsplatser, och har olika form i olika branscher och näringsgrenar. Det är kärnan i vetenskapssamhällets arbetssätt. Det har vuxit fram för att möjliggöra maximalt saklig diskussion och kritik, syftande till kunskapssökande och kunskapstillväxt. Samtidigt kan förstås seminariet vara en anspänd situtaion för respondenten i synnerhet, men också opponenten. Den är ju en del av examinationen, och sker också offentligt. Vi strävar dock efter att nå en god och kunskapsutvecklande atmosfär, präglat av respekt för varandra och konstruktiv dialog.

19 Seminariets genomförande Ordföranden öppnar seminariet. Författaren får ordet för att i sista minuten rätta till eventuella fel som upptäckts efter tryckningen. Opponenten får ordet och presenterar sin oppositionsplan, de frågor som han/hon vill ta upp till diskussion. Opponenten börjar med en sammanfattning av uppsatsens syfte, metod och huvudsakliga resultat. Diskussionen tar sin början. Vanligen diskuteras: relevans och resultat, syfte och frågeställningar, den röda tråden, forskningsresultatens tillförlitlighet, slutsatsernas rimlighet. Seminariet avslutas med att ordföranden sammanfattande ger sin syn på uppsatsens starka och svaga sidor. För att kunna väga in seminariets diskussion, författarens försvar och opponentens insats så meddelas omdömet om uppsatsen till författaren efter seminariet, normalt inom ett par arbetsdagar. Om omdömet underkänd ges, så måste uppsatsen behandlas på ett nytt seminarium. Vid mindre justeringar så räcker det med att studenten kompletterar uppsatsen på de punkter som handledaren/seminarieordföranden anger. I detta fall behövs inget nytt seminarium. Både en opposition (opponent) och ett försvar (respondent) kan underkännas under ett seminarium. Till exempel genom att opponenten inte kan ställa relevanta frågor till författaren, eller att respondenten (av någon anledning) inte kan ge tillfredsställande svar på de frågor som opponenten, eller seminariet ställer. I dessa fal får opposition/försvar göras om vid ett senare seminarium. 4.3 Opponentens uppgifter Opponenten ska sätta sig in i undersökningen och uppsatsens utformning. Opponenten ska ta del av källor och litteratur (författaren tillhandahåller) och granska sakligheten och noggrannheten genom att göra stickprov i källmaterialet. Opponenten ska också sätta sig in i uppsatsens röda tråd och granska om den håller ihop. Syftet är att förbereda och genomföra en genomlysande diskussion av undersökningens uppläggning och genomförande, samt uppsatsens utformning. Opponenten ska inte på något sätt uppträda som domare. Opponenten ska vara diskuterare och frågare, en kritisk undrare som särskilt tagit sig tid. Opponenten behöver över huvud taget inte använda ord som bra eller dåligt. Det är i stället ordförandens uppgift att ge omdömen och sätta betyg. Däremot ska naturligtvis opponenten redovisa sina personliga intryck.

20 17 Negativ kritik ska framföras i konstruktiv anda. Det betyder att negativ kritik endast ska framföras: tillsammans med ett positivt alternativ ( Så här tycker jag att man kan göra... ) eller med ett erkännande (...jag har inte heller någon bra lösning... ). eller genom att inbjuda till jämlik diskussion (...vad tror du om att göra så här... ). Seminariet utgör ett gemensamt lärande av problem som vi alla brottas med, och av misstag som vi alla gör, eller kommer att göra (Sant!). Vi är alla medansvariga. Våga fråga! Våga tyck till! 4.4 Oppositionens genomförande Nedan följer en vanlig oppositionsplan, vilken också kan användas som checklista för författaren innan uppsatsen lämnas in för tryckning. 1. Sammanfatta undersökningens uppläggning och huvudsakliga resultat. Glöm inte att berömma det som är bra och som Du lärt Dig något av. Fråga författaren om Du har uppfattat hans/hennes undersökning rätt, eller misstolkat den. 2. Är ämnet, perspektivet och syftet relevant och intressant? Vilket perspektiv (synvinkel) medför syftet? Vad ser man, och vad ser man inte? Kunde man tänka sig ett annat syfte, eller en annan formulering rent språkligt? Diskutera. 3. Håller syftet vad det lovar, dvs. genomförs syftet? Är forskningsfrågorna lämpliga för att konkretisera syftet? Kunde man tänka sig andra forskningsfrågor? Diskutera. 4. Diskutera det metodiskt tillvägagångssättet: dvs. angreppssätt, material, avgränsning och forskningsteknik. Kunde man ha gjort på något annat sätt? Diskutera.

21 18 5. Diskutera forskningsresultaten i substanskapitlen. Är de hållbara? Har författaren arbetat metodiskt och sakligt? Har författaren redovisat vad han/hon har funnit på ett bra sätt? Diskutera. 6. 4) Diskutera slutsatserna och uppsatsens röda tråd. Är de hållbara? Är forskningsfrågorna besvarade och därmed också syftet genomfört? 7. Formalia 1: vetenskaplig apparat. Diskutera det formella utformandet av hänvisningssystem (notapparat, referensförteckning) och redovisningstekniker (referat, citat, tabeller och figurer). 8. Formalia 2: layout, språkriktighet och stil. Diskutera disposition, redigering, rubriker, språkriktighet och språklig stil. 9. Opponenten sammanfattar kort sin opposition och sin bedömning av uppsatsen starka och svaga sidor. Obs! Opponenten är en granskande kamrat. Inte domare eller betygsättare. Betyg sätts av examinerande lärare! 10. Märk väl att någon sida för sida-genomgång inte accepteras som opposition. Seminariets uppgift är inte sidgranskning, utan granskningsträning, hållbarhetsprövning och kvalitetsförbättring. *** Dessa punkter är naturligtvis en stomme. Olika uppsatser kräver olika betoning bland punkterna ovan. Vissa punkter blir väldigt korta och kan slås samman, andra blir långa. Vissa uppsatser är sådana att man bara behöver diskutera någon eller några av punkterna. Observera dock att vi satt de formella punkterna sist. Ordningen blir: först innehållet och resultaten, sedan metodiska frågor, sist formalia. Är det många formella fel ska opponenten inte räkna upp alla, utan bara ge några belysande exempel. Författaren ska rätta formfelen (rättstavning, ordval, sidnummer, notapparat, glömda arbeten i referensförteckningen) i de arkiv-exemplar som inlämnas.

22 19 5. HANDLEDNING OCH HANDLEDARENS ROLL. Att handleda en student är en speciell form av pedagogik. Principiellt så handlar det om att en handledare bör bistå en student i den intellektuella utveckling som varje student genomgår. Det innebär att vi som handledare försöker fånga varje student där han/hon befinner sig i sin intellektuella och skrivmässiga utveckling, och försöker lyfta studenten till högre nivåer. Det låter lite högtravande, men det är viktigt att inse att undervisningen blir extremt individuell, och därmed bör en del saker klaras ut och tydliggöras. 5.1 Handledarens roll Handledaren ska kontinuerligt ge råd under uppsatsarbetet. Se gärna handledaren som ett bollplank mot vilken Du kan testa idéer och uppslag. Det är alltså Du som student som driver ansvarar för Ditt eget uppsatsprojekt, inte handledaren. Du är Din egen motor på vägen medan handledaren möjligtvis kan liknas vid en vägvisare, så man hamnar rätt. Alla författare blir lätt blinda efter att ha skrivit ett tag. Ofta har författaren helt klart för sig vad han/hon vill säga, men det blir otydligt i texten. Här kan handledaren med sin erfarenhet poängtera brister och starka sidor på ett konstruktivt sätt. En viktig uppgift för handledarna är att stärka vetenskapligheten i uppsatsen. Vi vet av erfarenhet att de studenter som för en dialog med sin handledare på ett bra och förberett sätt också tenderar att skriva de bästa uppsatserna, och bli klara i tid. Men hur en handledning ser ut skiftar beroende på hur relationen mellan student och handledare ser ut. Det finns studenter som är mycket självgående och som inte vill ha handledning förrän i vissa situationer, och det finns studenter som kräver mycket av sin handledare. Därför är det viktigt att Du som student kommer överens med Din handledare om ett sätt att jobba som passar Din situation. Handledaren ska kunna erbjuda handledning under hela uppsatsmomentet, men Du kan inte kräva att handledaren ska ställa upp med kort varsel. Handledarresursen är tilldelad under den tid uppsatsmomentet genomförs. Om Du som student inte utnyttjar Din resurs under föreskriven tid, så kan Du inte räkna med att få handledning vid andra tider. Du är i sådana fall enbart garanterad en så kallad sluthandledning när uppsatsen i princip är klar.

23 20 Handledaren ska läsa författarens utkast, men förväntas dock inte läsa snarlika utkast flera gånger. Om handledaren gett kommentarer på ett utkast, ska dessa åtgärdas innan kontakt tas nästa gång. Handledaren har inget ansvar för att språkgranska en uppsats. Det kan vara svårt att ge konstruktiva kommentarer på utkast där språket är dåligt. Därför bör språket vara så korrekt som möjligt innan utkastet lämnas in för granskning. Om Du har problem med språket så finns hjälp på universitetet. Kontakta Din handledare för information. Handledarna fördelas efter vilka lärare som finns tillgängliga och/eller vilket ämnesval som studenten gör. Studenten kan inte räkna med att handledaren är expert på det område som uppsatsen fokuserar. I första hand ges kommentarer av allmän vetenskaplig och metodmässig karaktär. Handledaren är van att läsa och bedöma uppsatser med vetenskapliga anspråk, men är inte säkert insatt i det ämne studenten valt att skriva om. Handledaren har inget ansvar för det betyg som studenten får för den genomförda uppsatskursen. Handledaren är en rådgivare, och studenten väljer själv vad han/hon vill göra med råden. Även om handledaren påverkat utformningen av uppsatsen, innebär det inte att handledaren är ansvarig för den. Inte heller kan författaren åberopa handledaren som försvar under en opposition. 5.2 Studentens ansvar Studenten väljer ämne för uppsatsen själv. Det är viktigt att hjärtat får vara med och styra så man känner ett intresse i det som ska undersökas. Varje student fyller i en PM i form av en undersökningsplan (som presenteras för studenterna vid metodkursens start). På grundval av informationen i den planen tilldelas senare en handledare. Den som ansvarar för tilldelningen är den som är kursansvarig för II-kursen. Det är upp till studenten att ta kontakt med sin handledare och utarbeta ett slags arbetsschema. Handledning av enskilda studenter är en dyr form av undervisning, så ta tillvara på denna möjlighet som ges. Avdelningen för statsvetenskap tilldelar handledaren nio (9) klocktimmars

24 21 arbetstid per student och uppsats. I den tiden ingår inläsning av text, möten med studenten samt seminarietid. Regelbundna diskussioner av nya utkast är ett bra sätt att få igång uppsatsarbetet. Var aktiv, ställ frågor, och diskutera gärna med handledaren. Vid första tillfället delas kursens studenter in i mindre grupper om fem till sex personer. Vid detta möte diskuteras varje students PM samt hur Ni ska gå vidare. Om gruppen och handledaren vill så kan Ni fortsätta med gruppsammankomster, alternativt så arbetar Ni mer individuellt. Ni avgör tillsammans. 5.3 Problem med handledningen? Oftast fungerar handledningen hos Avdelningen för statsvetenskap mycket bra. Men visst händer det ibland att det inte riktigt stämmer överens mellan student och handledare. Det kan finnas många olika skäl varför en kommunikation mellan handledare och student inte fungerar som den ska, men oavsett så bör studenten och handledaren själva försöka reda ut vad som inte fungerar som det borde. Om detta inte går kan studenten vända sig till kursansvarig för att tillsammans diskutera alternativa lösningar.

25 22 BILAGOR Bilaga 1 Exempel på försättsblad!!" # $ % $

26 23 Bilaga 2 Exempel på sammandrag SAMMANDRAG B-uppsats i statsvetenskap av Eva Eriksson, vt -08. Handledare: Anders Andersson. Kvinnligt och manligt hos Aristoteles. En beskrivning och några reflexioner Syftet med uppsatsen är att beskriva Aristoteles syn på kvinnligt och manligt. Närmare bestämt ställer jag tre forskningsfrågor om hur Aristoteles ser på: 1) kvinnan och mannen som biologiska varelser, 2) kvinnan och mannen i familjen, 3) kvinnan och mannen i samhällslivet. Mitt tillvägagångssätt är att läsa Aristoteles huvudverk The Politics, och söka svar på de ställda forskningsfrågorna. Avgränsningen till The Politics är ganska självklar, eftersom det är Aristoteles viktigaste politisk filosofiska arbete. Mina slutsatser är att Aristoteles har en organisk och biologistisk syn på manligt och kvinnligt. Det är kvinnans natur att inte vara lika intelligent och logisk som mannen, hennes kroppsliga bestämning är också mera trög och inriktad mot moderskapet. Mannen står för förnuft och vilja och aktivitet. Kvinnans roll i familjen är att vara husmoder, och underordnad mannen. Mannen är husfader och familjens auktoritet. Åldersskillnaden mellan makarna bör vara så stor att sönerna får den rätta vördnaden för fadern (men också för att mannens och kvinnas förmåga till barnalstrande ska upphöra samtidigt) (!). I samhället kan man inte räkna kvinnan som fullvärdig politisk medborgare eftersom hennes tänkande är flyktigt och hennes argument inte kan tas på allvar. Några kritiska kommentarer avslutar uppsatsen.

27 24 Bilaga 3 Exempel på innehållsförteckning INNEHÅLLSFÖRTECKNING Eventuell Figur- och tabellförteckning (Denna rubrik numreras ej) INLEDNING Ämnesval med motivering, perspektiv och syfte 1.2 Bakgrund (historisk, politisk, social, konstitutionell, organisatorisk, idémässig, rättslig...) 1.3 Forskningsfrågor (eventuella definitioner) 1.4 Metod och material 1.5 Disposition 2. KVINNAN OCH MANNEN SOM BIOLOGISKA VARELSER KVINNAN I OCH MANNEN I FAMILJEN KVINNAN OCH MANNEN I SAMHÄLLSLIVET SLUTSATSER 18 (med eventuella kvarstående forskningsproblem, avslutande kommentarer eller personliga reflexioner) REFERENSER (Obs! Denna rubrik ej numreras ej!) 20 *** Detta är en normaldisposition. Den tänkta uppsatsen handlar om Aristoteles syn på kvinnligt och manligt. Du diskuterar uppläggning och disposition av Din uppsats med Din handledare. Vissa av punkterna ovan, t.ex. i Inledningen, kan alltså utgå, och andra kan tillkomma. De uppräknade punkterna är de som i normalfallet är bra att ha med. Ordningen och numreringen kan självklart bli en annan (t.ex. behöver inte alla uppsatser en särskild rubrik definitioner eller en särskild rubrik med bakgrund eller disposition. Inledningskapitlet kan alltså komma att göras med färre underrubriker. Men det kan också delas i två eller tre hela kapitel.) Kapitlen Inledning och Slutsatser kan också ges mer innehållsligt upplysande tillägg i rubrikerna. Till exempel Inledning: En fråga till en klassiker, eller Slutsatser: Aristoteles - en kvinnoförtryckets ideolog

28 25 Bilaga 4 Exempel på notsystem och referensförteckning: Oxfordsystemet 1.1 Ämnesval Den 1 januari 1995 blev Sverige medlem i den Europeiska unionen. 1 Efter Berlinmurens fall 1989, och slutet på det kalla kriget, anses det förenligt med svensk traditionell neutralitetspolitik att gå med i en politisk allians, med tydliga överstatliga drag. Dock visade det sig att det inte var helt förenligt med den tidigare hållningen. För att underlätta ett medlemskap i Europeiska unionen ändras därför den klassiska svenska neutralitetsdeklarationen Den tidigare deklarationen löd: Alliansfrihet i fred, syftande till neutralitet i krig. Den nya formuleras: Sveriges militära alliansfrihet, syftande till att vårt land ska kunna vara neutralt i händelse av krig i vårt närområde, består. 2 Denna förändring möjliggjorde ett svenskt EU-medlemskap. Den nya formuleringen innebar enligt Anna Lindh i första hand två preciseringar. 3 Dels att det kan finnas olika typer av allianser och att svensk säkerhetspolitik vilar på en militär alliansfrihet. Dels förskjuts det säkerhetspolitiska intresset från global maktkamp till en mer territoriell och regional fokusering. I officiella uttalanden används numer begreppet alliansfrihet snarare än neutralitet. 4 Enligt Anna Lindh är argumenten varför den militära alliansfriheten består att den möjliggör självständiga ställningstaganden och att trovärdigheten vid internationella förhandlingar stärks. 5 I december 2000 inbjöd utrikesministern samtliga riksdagspartier till överläggningar som skulle resultera i en bred politisk enighet om en formulering som bättre beskriver vårt säkerhetspolitiska läge. 6 Uppenbart ansågs 1992 års linje redan obsolet. 1 Tallberg, J., EU:s politiska system. Lund, 2001, s Utrikesfrågor. Utrikesdepartementet, 1996 s Lindh, A., (12 mars, 1998). 4 Strömvik, M., Svensk utrikespolitik efter EU-medlemskapet, om krumbuktande, neutralitetsvurmande och halvkvädna visor. Politologen. Höstnumret 2000, s name=lindh&c_firstname=anna&c_lastname=lindh, (13 december 2001) 6 Albons, B., Svensk säkerhetspolitik ses över. Dagens Nyheter. 10 december, 2000.

29 26 Referensförteckning (Oxfordsystemet) Om referensen är litteratur Tallberg, J. EU:s politiska system Lund, Studentlitteratur 2001 Om referensen är en artikel i en tidskrift Strömvik, M. Svensk utrikespolitik efter EU-medlemskapet, om krumbuktande, neutralitetsvurmande och halvkvädna visor. Politologen, Höstnumret 2000, s. 1-4 Hermann, C. F. Changing Course: When Governments Choose to Redirect Foreign Policy. International Studies Quarterly, nr 34, 1990 s Om referensen är en tidningsartikel Albons, B. Svensk säkerhetspolitik ses över. Dagens Nyheter 10 december 2000 Om referensen är en internetkälla Lindh, A., Tal 13 december Hämtat från regeringens hemsida ( Talen finns samlade i datumordning på: t=utrikes&min_name=lindh&c_firstname=anna&c_lastname=lindh, (13 december 2001) Om referensen är en intervju Lindh A., intervju vid Utrikesdepartementet 12 mars, 1998 Om referensen är ett offentligt tryck: Utrikesfrågor, Offentliga dokument m.m. rörande viktigare svenska utrikesfrågor 1995, Aktstycken utgivna av utrikesdepartementet, Stockholm 1996 OBS! REFERENSFÖRTECKNINGEN SKRIVS I ETT SAMMANHANG OCH I BOKSTAVSORDNING. DEN UPPDELNINGS SOM ÄR GPDKÄND ÄR MELLAN REFERESER SOM ÄR LITTERATUR OCH DE SOM ÄR KÄLLOR.

30 27 Bilaga 5 Exempel på notsystem och referensförteckning: Harvardsystemet 1.1 Ämnesval Den 1 januari 1995 blev Sverige medlem i den Europeiska unionen (Tallberg 2001:11). Efter Berlinmurens fall 1989, och slutet på det kalla kriget, anses det förenligt med svensk traditionell neutralitetspolitik att gå med i en politisk allians, med tydliga överstatliga drag. Dock visade det sig att det inte var helt förenligt med den tidigare hållningen. För att underlätta ett medlemskap i Europeiska unionen ändras därför den klassiska svenska neutralitetsdeklarationen Den tidigare deklarationen löd: Alliansfrihet i fred, syftande till neutralitet i krig. Den nya formuleras: Sveriges militära alliansfrihet, syftande till att vårt land ska kunna vara neutralt i händelse av krig i vårt närområde, består (Utrikesfrågor 1996:221). Denna förändring möjliggjorde ett svenskt EU-medlemskap. Den nya formuleringen innebar enligt Anna Lindh i första hand två preciseringar (Lindh ). Dels att det kan finnas olika typer av allianser och att svensk säkerhetspolitik vilar på en militär alliansfrihet. Dels förskjuts det säkerhetspolitiska intresset från global maktkamp till en mer territoriell och regional fokusering. I officiella uttalanden används numer begreppet alliansfrihet snarare än neutralitet (Strömvik 2000:51). Enligt Anna Lindh är argumenten varför den militära alliansfriheten består att den möjliggör självständiga ställningstaganden och att trovärdigheten vid internationella förhandlingar stärks (Lindh 2001). I december 2000 inbjöd utrikesministern samtliga riksdagspartier till överläggningar som skulle resultera i en bred politisk enighet om en formulering som bättre beskriver vårt säkerhetspolitiska läge (Albons 2000). Uppenbart ansågs 1992 års linje redan obsolet.

31 28 Referensförteckning (Harvardsystemet) Om referensen är litteratur Tallberg, J. (2001) EU:s politiska system Lund: Studentlitteratur Om referensen är en artikel ur en tidskrift Strömvik, M. (2000) Svensk utrikespolitik efter EU-medlemskapet, om krumbuktande, neutralitetsvurmande och halvkvädna visor. Politologen, Höstnumret 2000 Hermann, C. F. (1990) Changing Course: When Governments Choose to Redirect Foreign Policy. International Studies Quarterly, 34:3-21 Om referensen är en tidningsartikel Albons, B. (2000) Svensk säkerhetspolitik ses över. Dagens Nyheter Om referensen är en internetkälla Lindh A. (2001) Anna Lindhs tal finns att hämta på regeringens hemsida ( Talen finns samlade i datumordning på: t=utrikes&min_name=lindh&c_firstname=anna&c_lastname=lindh, (13 december 2001) Om referensen är en intervju Lindh A., (1998) intervju vid Utrikesdepartementet den 12 mars Om referensen är ett offentligt tryck: Utrikesfrågor (1996) Offentliga dokument m.m. rörande viktigare svenska utrikesfrågor Aktstycken utgivna av utrikesdepartementet: Stockholm OBS! REFERENSFÖRTECKNINGEN SKRIVS I ETT SAMMANHANG OCH I BOKSTAVSORDNING. DEN UPPDELNINGS SOM ÄR GPDKÄND ÄR MELLAN REFERESER SOM ÄR LITTERATUR OCH DE SOM ÄR KÄLLOR.