Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore 2012

Transkript

1 Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore Andreas Wikström Jonatan Hammar Sandra Andersson

2 Titel Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser vid etablering av Kattegatt Offshore Publicerad Framtagen av Marine Monitoring AB Lysekil, Sweden Andreas Wikström Jonatan Hammar Kvalitetsgranskning prof. Rutger Rosenberg Datum Februari Beställare Favonius AB ISBN: MARINE MONITORING AB Strandvägen 9, , Lysekil Tel Mobil Fax E-post 2

3 Sammanfattning I samband med att Kattegatt Offshores planerade vindkraftspark etableras i havsområdet utanför Falkenberg i sydöstra Kattegatt introduceras ett flertal artificiella källor i den marina miljön. Dessa artificiella källor kan komma att påverka befintlig flora och fauna i det aktuella havsområdet. För att beskriva förväntad påverkan på marina miljöförhållanden har Marine Monitoring AB genomfört en omfattande karakterisering av ekologiska risker inom aktuellt havsområde för Kattegatt Offshore. Etableringen av vindkraftsparken kan uppdelas i tre faser byggnation, drift och avveckling. Byggnationsfasen utgör en begränsad fas om uppskattningsvis 1 3 år medan driftsfasen är en långvarig fas och kan komma att utgöra en tidsperiod i storleksordningen år. Noterbart är att avvecklingsfasen likställts med byggnationsfasen. Under byggnation av Kattegatt Offshores havsbaserade vindkraftpark kan pålningsarbete vara aktuellt vid infästning av monopile-fundament i havsbotten. Pålningsarbetet kan generera mycket höga ljudnivåer vilka potentiellt kan skrämma fisk och marina däggdjur inom flera kilometer från pålningskällan. Organismer som förekommer inom pålningskällans närhet kan dessutom skadas och eventuellt dö av det höga pålningsljudet. I rapporten framkom att sillfiskar, torskfiskar, tumlare och knubbsäl sannolikt hyser störst känslighet gentemot de höga ljudtrycken som alstras vid pålningsarbete. Under förutsättningen att Favonius AB tillämpar skyddsåtgärder och tekniska lösningar i samband med pålningsarbete inom aktuellt havsområde är biologiskt negativa effekter att vänta endast under en begränsad tidsperiod. Vid val av gravitationsfundament kommer infästning i havsbotten istället utföras genom muddring (nedgrävning). Muddring kommer, likt nedspolning av kablar, att ge upphov till grumling av vattenmassan vilket kan medföra ett lokalt undvikande beteende hos fisk och övertäckning av sediment på bottenfauna. Längs med sträckan för landanslutande kabel kan även flora övertäckas av sediment och medföra ett något försämrat ljusinsläpp från solen på grund av sedimentmassor i vattenmassan. Effekterna från grumling av vatten är emellertid lokala och kortvariga. När vindparken etablerats och satts i drift exponeras marin fauna och flora för elektromagnetiska fält från kabelnät, driftljud från turbinerna (växellåda), reveffekt, miljöförändring och förändrade strömförhållanden av fundament och erosionsskydd samt skuggor och ljusreflektioner av vingblad och varningsljus. Marin fauna kommer att uppvisa en viss reaktion på de olika påverkansfaktorerna från vindkraftverken, reaktioner är dock lokalt begränsade och i många fall av övergående karaktär. Inom vindparksområdet är en rumslig omfördelning av marin fauna att vänta. Vissa fiskarter kommer att attraheras till fundamenten och erosionsskydden medan andra arter undviker närområdet för vindkraftverken, främst på grund av att de är associerade till bottenmiljöer av annan karaktär såsom lera, silt och sand. Mängden fisk inom vindparksområdet som helhet kommer inte att minska, det förväntas att vara oförändrat alternativt visa på en viss ökning. Flertal arter av bottenfauna som är associerade till hårdbotten kommer att kolonisera fundamenten och dess erosionsskydd och därmed öka artdiversitet och den biologiska produktionen inom området. Under driftfasen har den ekologiska riskkarakteriseringen huvudsakligen definierats som låg och med en låg osäkerhet i bedömningarna. Sammanfattningsvis konstateras att påverkan på marin flora och fauna sker under byggnationsfasen. Påverkan har en stor rumslig exponering men är tidsmässigt begränsad. Under driftfasen är istället den rumsliga påverkan begränsad och av övergående karaktär, men tidsmässigt lång. Under förutsättning att de råd och rekommendationer som ges i rapporten åtföljs av projektören under anläggandet och drift av Kattegatt Offshores planerade vindkraftspark i Kattegatt är bestående negativa ekologiska effekter inte att vänta på marin fauna och flora. 3

4 4

5 Innehållsförteckning Sammanfattning Bakgrund Karakterisering av ekologiska risker Problemformulering Val av ekologiska receptorer Val av stressor Analys Broskfisk Lax/Havsöring Sill/Skarpsill Ål Övrig fisk med simblåsa Övrig fisk utan simblåsa Tumlare Knubbsäl Bottenfauna Växtlighet Ägg/Larver Hydrografi Sammanställning av analysresultat; karakterisering av ekologiska risker för Kattegatt Offshore Referenser

6 Bakgrund Favonius AB ansökte och erhöll år 2007 tillstånd att inom ett avgränsat område i havet utanför Falkenberg uppföra och driva en gruppstation om 30 vindkraftverk. Vindparken, Skottarevsprojektet, erhållna tillstånd överklagades emellertid av Kammarkollegiet år Överklagan leddes slutligen till att projektet fick avslag av Miljööverdomstolen och miljödomstolens domslut om tillstyrkan upphävdes. Motiveringen till domslutet löd att Miljööverdomstolen ansåg att Favonius AB inte visat att den sökta platsen är den där ändamålet kan uppnås med minsta intrång och olägenhet med hänsyn till människors hälsa och miljö (2 kap. 6 miljöbalken). Med Miljööverdomstolens domslut som bakgrund har Favonius AB inlett en ny vindkraftsprojektering, Kattegatt Offshore, i havet utmed den svenska västkusten. I syfte att finna områden lämpliga för havsbaserad vindkraft genomfördes en lokaliseringsutredning inom vilken tre utformningsalternativ har utpekats; A, B och AB (Figur 1). Utformningsalternativ A omfattar helt området för dåvarande Skottarevsprojektet, utformningsalternativ B omfattar delvis området för dåvarande Skottarevsprojektet och utformningsalternativ AB omfattar både utformningsalternativ A och utformningsalternativ B. Denna studie syftar att utgöra en karakterisering av ekologiska risker av påverkan från Kattegatt Offshores vindkraftspark på de marina miljöförhållandena i sydöstra Kattegatt. Utformningsalternativ Lokaliseringsalternativ A AB B Meters ± 1: Figur 1. Kartbild för de tre olika utformningsalternativen; A (röd) B (grön) och AB (blå), för Kattegatt Offshores vindkraftsprojektering utanför den Halländska kusten, i östra Kattegatt. 6

7 Karakterisering av ekologiska risker Med syfte att karakterisera ekologiska risker av Kattegatt Offshore och inverkan på de marinbiologiska miljöförhållandena har arbetet uppdelats i tre separata rapporter; Litteratursammanställningar över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore; Riskbedömning för torsk vid Kattegatt Offshore Sannolikhet, Effekt, Risk samt Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljö vid etablering av Kattegatt Offshore. I rapporten, Litteratursammanställning över de Marinbiologiska förhållanden i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore görs en beskrivning av de lokala och regionala marinbiologiska förhållandena i de aktuella utformningsalternativen A, B och AB, utanför Falkenbergs kust. I Riskbedömning för torsk vid Kattegatt Offshore Sannolikhet, Effekt, Risk behandlas frågeställningen huruvida en vindpark i östra Kattegatt kommer att innebära en betydande påverkan på Kattegatts hotade torskbestånd. I denna rapport behandlas frågan genom en etablerad metod för ekologisk risk bedömning. I denna rapport, Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljö vid etablering av Kattegatt Offshore utförs beskrivning av påverkan på de marinbiologiska miljöförhållandena, dock inte för fågel, fladdermöss och torsk, utifrån tillämpade delar inom ramverk för ekologisk riskanalys (EPA 1996; Hobday 2007; EcoRa 2011). Detta arbetssätt innebär att de ekologiska värden (receptorer) som konstaterats utifrån beskrivningen av de marinbiologiska förhållandena sätts i relation till relevanta hot (stressorer) som etablering och drift av havsbaserad vindkraftpark kan innebära. Riskerna sammanvägs slutligen i en kvalitativ bedömning för varje stressor. Sannolikheten för påverkan och magnituden av eventuell påverkan skattas separat och produkten av de båda utgör riskens storlek. Metodgången har i denna rapport omfattats av följande steg; Problemformulering Beskrivning av aktuell problembilden, definition av receptorer som utgör fokus, beskrivning av stressorer som bedöms kunna medföra miljöpåverkan på de utvalda receptorerna samt skapande av en teoretisk modell över tänkbar påverkan. Effektbedömning Bedömning av vilka ekologiska följder (respons) den möjliga exponeringen kommer att generera. Exponeringsbedömning Bedömning om interaktionen mellan receptor och stressor förekommer, den rumsliga och tidsmässig omfattningen av interaktionen samt hur mycket av receptorn som finns i området. Karaktärisering av ekologisk risk Sammanvägning av exponeringsgrad och konsekvens för att karakterisera risk för negativ effekt på beståndsnivå. I karakteriseringen av ekologisk risk anges även osäkerhetsgraden i bedömningen. Karakteriseringen av ekologisk risk och osäkerhetsgraden i bedömningen har klassificerats enligt 3-gradig skala till Låg, Måttlig eller Hög (Tabell 1). Riskhantering Den skattade risken utgör slutligen ett underlag för beslut (vilket tas av beslutsfattare eller andra samhällsaktörer och således inte omfattas av denna studie). 7

8 Tabell 1. Definition av kriterier inom arbetsgång för karakterisering av ekologisk risk. Utgångspunkt för bedömningskriterier har utformats utefter Naturvårdsverkets syntesarbete med havsbaseradvindkraft, Effekter av vindkraft på marint liv i svenska havsområden En syntes (Anon ). Bedömningskategori Osäkerhet i bedömning Klassificering Låg Måttlig Hög Låg Måttlig Hög Definition av klassificering Få eller inga individer påverkas Flertalet individer påverkas men förväntas inte förändra beståndets situation Mängden påverkade individer är så stor/hög att beståndet förväntas påverkas Kunskapsbasen är mycket god och ger en säker bedömning Kunskapsbasen är delvis bristfällig men ger en acceptabel grund för bedömning Kunskapsbasen är mycket begränsad vilket medför en osäker bedömning Med denna metodik framgår med tydlighet i) vad som ingått i bedömningen och varför, ii) vilka antaganden som gjorts, iii) hur olika sakargument värderats, samt iv) hur osäkerheter hanterats. Härigenom ges ett transparent underlag för MKB, granskare och beslutsfattare. I denna studie görs riskbedömning tilllämpade delar genom en löpande text. Efter riskbedömningens löpande text har resultatet sammanfattats i en lättolkad och översiktlig tabell. För beslutsfattare eller för andra med intresse av Kattegatt Offshores havsbaserade vindkraftpark ger den sammanfattandetabellen en bra underlag överblick över inverkan på de marinbiologiska förhållandena inom Kattegatt Offshores utformningsalternativ. Problemformulering Vid en etablering av en havsbaserad vindkraftspark i ett havsområde, i detta fall Kattegatt Offshores vindkraftspark i Kattegatt, införs artificiella strukturer och effekter i havet som kan medföra förändringar av befintliga miljöförhållanden. För att karakterisera de ekologiska riskerna för hur havsmiljön inom området för Kattegatt Offshores planerade vindkraftpark kommer att påverkas har för området specifika receptorer definierats (Tabell 2). Stressorer som bedöms kunna medföra påverkan på de utvalda receptorerna har fastställts (Tabell 3). För att förtydliga arbetsgången har en teoretisk modell över tänkbar påverkan illustrerats (Figur 2). 8

9 Broskfisk Broskfisk Lax/Havsöring Lax/Havsöring Ål Sill/Skarpsill Extremt ljudtryck fr pålning Driftljud (ljudtryck) fr växellåda Driftljud (partikelrörelse) fr växellåda Ål Sill/Skarpsill Övrig fisk med simblåsa Övrig fisk utan simblåsa Tumlare Extrem partikelrörelse fr pålning Elektromagnetiska fält Reveffekt av fundament & erosionsskydd Ljusreflektioner & skuggeffekter från rotorblad och varningsljus Övrig fisk med simblåsa Övrig fisk utan simblåsa Tumlare Knubbsäl Bottenfauna Växtlighet Ägg/Larver Grumling av vattenmassa från muddring och nedspolning av kablar Förändrade vattenrörelser av fundament & erosionsskydd Förändring av befintlig botenmiljö pga införsel av fundament & erosionsskydd Knubbsäl Bottenfauna Växtlighet Ägg/Larver Hydrografi Oljeläckage av olja och smörjfett Hydrografi Receptorer Stressor Stressor Receptorer Byggnationsfas Driftfas Figur 2. Konceptuell modell över arbetsgång för receptorer och stressorer inom Kattegatt Offshore. 9

10 Val av ekologiska receptorer Med utgångspunkt ur sammanställningarna för de marinbiologiska förhållandena har sex olika huvudkategorier utpekats för val av ekologiska receptorer: Fisk, Bottenfauna, Marina däggdjur, Växtlighet, Hydrografi samt Ägg/larver (Tabell 2). Ur dessa huvudkategorier har vidare 13 specifika ekologiska receptorer fastställts. Klassificeringen av receptorerna definierades utifrån enskilda arters eller grupper av arters mottagbarhet av miljöpåverkan, främst ljud och elektromagnetiska fält, från en havsbaserad vindkraftspark. Känslighet kan variera mellan olika arter och influeras ofta starkt av fysiologiska förutsättningar hos en organism. I vissa fall har även enskilda arter, med särskilt hotad status, beaktats separat. Detta gäller i synnerhet för torsk (Gärdenfors m.fl. 2010). Med dessa kriterier för utpekande av receptorer bedöms en acceptabel uppdelning av ekologiska värden ha genomförts med goda förutsättningar för en kvalitativ riskbedömning på det marina ekosystemet kring havsområdet för Kattegatt Offshore, i östra Kattegatt. Ål har definierats som akut hotad (Gärdenfors m.fl. 2010). Ål kan sannolikt utnyttja jordens magnetfält för navigering, då i synnerhet blankål för orientering på väg tillbaka mot förmodade lekplatser i Sargassohavet. Ålen har därför möjlighet att registrera artificiellt alstrade magnetfält kring undervattenskablar. Tabell 2. Presentation av utvalda receptorer. Val har baserats på sammanställningar för marinbiologiska förhållanden inom Kattegatt Offshores utformningsalternativ A, B och AB. Receptorer för Kattegatt Offshore Broskfisk Lax/Havsöring Sill/Skarpsill Broskfiskar utgörs av hajar och rockor. Broskfisk har elektroreceptorer s.k. lorenzinska ampuller som är placerade i nosen hos hajar och på undersidan (magsidan) hos rockor. Med lorenzinska ampuller kan broskfiskar registrera svaga elektriska impulser från bytesdjur, vilket medför särskild känslighet gentemot elektriska fält. Artificiellt alstrade elektriska fält från strömförande undervattenskablar kan därför uppfattas av broskfisk. Broskfiskar saknar simblåsa vilket gör att de inte har förmåga att registrera ljudtryck. Fisk Marina däggdjur Ål Övrig fisk med simblåsa Övrig fisk utan simblåsa Torsk Tumlare Knubbsäl Lax/havsöring kan känna av det jordmagnetiska fältet vilket sannolikt tillämpas för orientering i samband med vandring. Lax och havsöring antas därför ha möjlighet att detektera artificiellt alstrade magnetfält kring strömförande undervattenskablar. Sill/skarpsill är pelagiskt levande stimfiskar med mycket god förmåga att uppfatta ljud, detta genom särskilda fysiologiska anpassningar mellan simblåsa och inneröra. Bottenfauna Växtlighet Ägg/larver Hydrografi 10

11 Torsk har definierats som starkt hotad (Gärdenfors m.fl. 2010) och dess beståndssituation i Kattegatt är mycket ansträngd (Aho m.fl. 2011). Torsk tillhör den grupp av fiskarter som antas vara hörselgeneralister. I samband med dess lek tillämpas en speciell form av grymtningsljud mellan lekande individer. Då havsområdet för Kattegatt Offshore omfattar lekområde för torsk är det essentiellt att beakta risk för miljöpåverkan på arten. Torsk utgjorde en central roll i processen kring dåvarande Skottarevsprojektet, numera Kattegatt Offshore, vilket medfört att riskbedömning för denna fiskart behandlas separat i en mer omfattande och fördjupad riskanalys i Hammar (). Torsk tas därför inte upp i denna rapport. Övrig fisk med simblåsa utgörs av resterande fiskarter (t.ex vitling, knot, sej, horngädda) som har simblåsa och som förekommer kring havsområdet för Kattegatt Offshores planerade vindkraftspark. Denna receptor utgörs av fiskarter som bedömts sakna individuella behov för separat riskbedömning i syfte att beskriva miljöpåverkan. Det som dessa fiskarter har gemensamt är att samtliga innehar simblåsa. Med simblåsa möjliggörs förmåga att registrera ljud genom ljudtryck. Övrig fisk utan simblåsa utgörs av resterande fiskarter (t.ex. plattfisk, simpor, sjökockar och makrill) som saknar simblåsa och som förekommer kring havsområdet för Kattegatt Offshores planerade vindkraftspark. Denna receptor utgörs av fiskarter som bedömts sakna individuella behov för separat riskbedömning i syfte att beskriva miljöpåverkan. Det som dessa fiskarter har gemensamt är att samtliga saknar simblåsa och därmed kan de inte registrera ljud genom ljudtryck. Ljud kan endast registreras genom partikelrörelser (Popper 2010). Detta är en fundamental skillnad jämfört med föregående receptor Övrig fisk med simblåsa. Hörselförmåga hos denna grupp av fiskarter utan simblåsa är begränsad. Bottenfauna utgörs av bottenlevande och ryggradslösa organismer såsom kräftdjur, maskar, musslor och tagghudingar. Dessa organismer lever på eller nedgrävda i havsbotten. Generellt sett har de mycket låg förmåga till rörlighet. Bottenfauna omfattar även större kräftdjur (hummer, krabbtaska, eremitkräfta, havskräfta etc.) som har en generellt högre förmåga till rörlighet jämfört med övrig bottenfauna. Tumlare har klassificerats som sårbar i svenska vatten (Gärdenfors m.fl. 2010). Tumlare spenderar hela sin livstid i vattnet och kan genom att sända ut ljudsignaler identifiera t.ex. föda i vattenmassan, denna förmåga kallas ekolokalisering. Tumlare har sämre förmåga jämfört med säl att uppfatta undervattensljud från havsbaserade vindkraftparker (Thomsen m.fl. 2006). Knubbsäl tillhör en av få arter av svenska marina däggdjur. I det aktuella havsområdet är det främst knubbsäl som förväntas förekomma. Knubbsäl uppehåller sig både i vattnet men även vissa perioder ovan vattenytan. De har bättre förmåga än tumlare att uppfatta undervattensljud genererat från havsbaserade vindkraftparker (Thomsen m.fl. 2006) men tycks vara mindre känsliga jämfört med tumlare (Bergström m.fl. b). Växtlighet omfattar makroalger och som främst förväntas kunna påverkas genom försämrad instrålning av sol i samband med spridning av sediment i vattenmassan samt tillförsel av hårdbotten, ytan på vindkraftfundament, som makroalger kan kolonisera. Miljöpåverkan har generaliserats för alla makroalger. Hydrografi kan påverkas inom och kring vindparksområdet då fundament placeras på havsbotten och sträcker sig genom hela vattenkolumnen, inklusive eventuella vattenskikt, och upp över havsytan. Ägg/larver saknar oftast förmåga att simma utan driver som regel passivt med förhärskande strömmar. Vid en eventuell miljöpåverkan från en havsbaserad vindkraftpark saknar de därför förmågan att självt kunna fly undan en störning. 11

12 Val av stressorer Livscykeln hos en havsbaserad vindkraftspark utgörs av tre faser: byggnation, drift och avveckling. Byggnationsfas och avvecklingsfas upptar endast kortare tidsperioder i anspråk från något till några fåtal år, medan driftfas utgör en semi-konstant period för en vindkraftpark och uppskattas till omkring ca år (Nedwell & Howell 2004). Miljöpåverkan från en eventuell avvecklingsfas har bedömts vara likvärdig med byggnationsfasen (Anon ). Avvecklingsfasen har därför likställts med byggnationsfasen och utreds inte separat i denna rapport. Val av stressorer för miljöpåverkan från det tekniska systemet gjordes därför med ursprung i byggnationsfas och driftfas. Valet av relevanta stressorer för de receptorer som tidigare klassificerats och som syftar till att beskriva påverkan på de marinbiologiska förhållandena inom Kattegatt. Totalt definierades 12 olika stressorer från det tekniska systemet från 8 olika källor (Tabell 3). Byggnationsfas Byggnationsfasen utgörs av en temporalt begränsad fas om uppskattningsvis 1-3 år beroende på turbinstorlek, antal vindkraftverk, fundamentstyp, bottensubstrat och marinbiologiska förutsättningar. Miljöpåverkan från denna fas bedöms huvudsakligen uppkomma från pålning, muddring och nedspolning av kablar. Pålning Stressorer; Extremt ljudtryck och extrema partikelrörelser Pålning tillämpas som byggnationsmetod i samband med infästning i havsbotten av ett flertal av de tillgängliga fundamentstyper såsom monopilefundament, tripodfundament och fackverksfundament, aktuella för vindkraftverk till havs i dagsläget. Infästning av monopilefundament sker genom pålning av en enkel pile (stålrör) medan infästning av ett tripod- eller fackverksfundament sker genom pålning av 3-4 mindre piles (Hammar m.fl. 2008). Pålning innebär upprepade slag (hamrande) på en pile vilken då drivs ned i havsbotten. Mindre piles kan förankras i havsbotten med pålning av så kallad gravitationshammare. Denna metod innebär att en tyngd hissas upp för att sedermera släppas ned på pilen, som då följaktligen pålas ned i havsbotten. För pålning av större piles erfordras kraftigare redskap såsom exempelvis dieseldrivna hammare. Vid särskilt stora piles med flera meter i diameter och/eller vid hårt packat bottensubstrat kan det istället vara nödvändig med stora kraftiga hydrauliska hammare för att infästa fundamentet (Reyff 2004). Pålning av ett fundament med en diameter på 5-6 m tar ca 2-3 timmar enligt Anon () och 4-6 timmar enligt Ramboll wind (2010). Pålning orsakar repeterade pulser med mycket högt ljud. Hur hög ljudnivå som uppstår påverkas av diameter hos piles, bottensubstrat, penetrationsdjup och hammarens effekt. Generellt ger pålning av mindre piles upphov till ljud med högre frekvensintervall och en lägre ljudnivå jämfört med pålning av stora piles (ØDS 2000; ÅF-Ingemansson 2007). Enligt ØDS (2000) registrerades högst ljudnivåer inom frekvensintervallet Hz vid pålning av monopile-fundament med 3 m i diameter medan Nedwell & Howell (2004) anger att för monopile-fundament med en diameter av 4 m är högst ljudnivåer att vänta inom frekvensintervallet Hz. I en litteratursammanställning inom kunskapsprogrammet Vindval, redovisas hur maximalt genererad ljudnivån (db re 1 µpa) ökar linjärt med ökad diameter på piles (Hammar m.fl. 2008). Noterbart, under specifika förhållanden kan piles infästas genom vibrationshammare (vibro-piling) vilket kan generera mindre kraftiga ljudpulser jämfört med konventionell pålning (Nedwell m.fl. 2003; Nedwell m.fl. 2006). De höga ljudpulser som genereras av pålning kan registreras av marina organismer som extremt ljudtryck (db re 1 µpa) och/eller extrema partikelrörelser (m/s 2 ). Ljudpulserna kan medföra påverkan på marina organismer såsom stress, flyktbeteende, skador på inre organ vilket i värsta fall kan leda till att en organism dör (Caltrans 2001; Nedwell & Howell 2004; Reyff 2004). I Nedwell & Brooker (2008) sammanfattas att fisk som exponering av ljud med särskilt hög intensitet (> 240 db re 1 µpa) löper stor risk 12

13 Tabell 3. Presentation av relevanta stressorer och dess ursprung från byggnation, drift samt avveckling av Kattegatt Offshores projekterade vindkraftspark. Fas Stressorkälla Stressor Pålning Extremt ljudtryck Byggnationsfas Pålning Muddring Nedspolning av kablar Växellåda Extrem partikelrörelse Grumling av vattenmassan Grumling av vattenmassan Driftljud (ljudtryck) Växellåda Driftljud (partikelrörelser) Driftfas Kabelnät Fundament & erosionsskydd Fundament & erosionsskydd Fundament & Erosionsskydd Olja & smörjfett Rotorblad & varningsljus Elektromagnetiska fält Rev-effekt Förändring av befintlig bottenmiljö Förändrade vattenrörelser Oljeläckage Ljusreflektioner & Skuggeffekter att dödas alternativt ådras fysiska skador av de höga ljudpulserna. Denna risk ökar vid långvarig och upprepad exponering. Ljudstyrkor över 240 db re 1 µpa har konstaterats vid ett flertal pålningsarbete av vindkraftsfundament med en diameter motsvarande 4 5 m (Parvin & Nedwell, 2006). I miljökonsekvensbeskrivningen för konstruktion av Anholt Offshore wind farm i Kattegatt beräknades att ljudnivåer för pålning av monopile-fundament (5-6 m Ø) förväntas att uppgå till db re 1 µpa vid 1 m (Ramboll wind 2010). Muddring Stressorer; Grumling av vattenmassan Vid beredning av havsbotten för infästning av ett gravitationsfundament tillämpas muddring (grävarbete) och vid infästning av kablar tillämpas muddring eller nedspolning. I samband med muddring eller nedspolning frigörs en mängd lösta partiklar (bottensubstrat) vilket medför grumling av vattenmassan. Detta kan påverka marin flora och fauna. Graden av påverkan från grumlighet i vattenmassan beror dels på områdets hydrografiska förutsättningar och dels på kornstorlek hos de partiklar som är lösta i vattenmassan. Hur stor spridningen blir av de lösta partiklarna i vattenmassan är beroende av strömhastighet och sedimentets uppehållstid i vatten- 13

14 massan (innan de sjunkit tillbaka till havsbotten). Finkornigt material (lera och kalk) uppehåller sig längre tid i vattenmassan och kan därför spridas över ett större område än grovkornigt sediment. Turbulent vatten innebär en längre uppehållstid och högre strömhastighet möjliggör en längre spridning (Je m.fl. 2007). En miljö som vanligtvis är utsatt för en hög naturlig resuspension är mer toleranta än en miljö med låg naturlig resuspension. När grumlighet i en vattenmassa ökar, reduceras ljusets vertikala utbredning i vattenmassan. Därmed kan förutsättningarna för tillväxt hos flora försämras. Fisk och fiskyngel påverkas också genom försämrade siktförhållanden (Vinyard & O Brien 1976; Minello m.fl. 1987; Bergman 1988; Breitburg 1988). Detta kan innebära förändrat jaktbeteende hos rovfiskar och förändrat exponeringsbeteende hos bytesdjur. Grumling innebär också att fler partiklar kommer i direktkontakt med fiskgälar och fiskägg, vilket kan medföra ökad dödlighet för fisklarver och fiskägg samt undvikande beteende för vuxen fisk. Grumling innebär också att bottenfaunan utsätts för en förhöjd sedimentkoncentration, vilket kan innebära en ökad stress för filtrerande organismer (Newcombie & MacDonald 1991; Erftemeijer & Lewis 2006). Växellåda Stressorer; Driftljud (ljudtryck) och driftljud (partikelrörelser) Ljud från vindkraftverk består dels av ett luftburet ljud från vingbladen och dels av ett stomljud från turbinen som härrör från generatorer och växellådor (Ingemansson 2003). Stomljudet karakteriseras av ett lågfrekvent ljud (< 1000 Hz) med inslag av några få men höga toner (Westerberg, 1994; Degn, 2002; Ingemansson, 2003; Betke, 2006; Sigray & Andersson, 2010; Andersson m.fl., 2011). Ljudet uppkommer från generatorer och växellådor inuti tornet på vindkraftverken och överförs som vibrationer via fundament och ut i vattnet. Den övervägande delen av det luftburna ljudet från vingbladen reflekteras mot havsytan och dess påverkan på ljudbilden under havsytan är endast marginell. Det emitterade ljudet från turbinen, via stommen, kan uppfattas av marina organismer som driftljud genom ljudtryck och partikelrörelser. Ett ökat bakgrundsljud i havet på grund av undervattensbuller från till exempel en havsbaserad vindparkspark kan, i vissa fall, registreras av marina organismer och medföra konsekvenser (Lagardére 1982; Thomsen m.fl. 2006; Slabbekorn m.fl. 2010). Kabelnät Stressorer; Elektromagnetiska fält Driftfas Driftfas utgörs av en semi-konstant fas om uppskattningsvis år då vindparken producerar elektricitet från vindenergi. Inverkan på den naturliga undervattensmiljön bedöms kunna uppstå ur växellådor, kabelnät, olja och smörjfett från turbiner, fundament och erosionsskydd samt rotorblad och varningsljus. Etablering av en havsbaserad vindkraftspark i ett havsområde innebär att nätverk av elkablar anläggs utmed havsbotten, dels mellan vindkraftverken till uppsamlingsstationer ute till havs och dels mellan vindparken och in till land. Undervattenskabel över kortare sträckor leder oftast växelström (AC) medan långa sträckor kan motivera likström (DC), eftersom överföringsförlusterna här är lägre. I samband med att vindkraftverken genererar elektricitet som, via kabelnätet transporteras in till land alstras elektromagnetiska fält. Elektromagnetiska fält består av ett magnetfält (B-fält), ett elektriskt fält (E-fält) och ett inducerat elektriskt fält (ie-fält). Jordens magnetfält är ett exempel på ett magnetfält som alstras från likström (DC). Detta fält har en styrka på 60 µt vid polerna där fältet är vertikalt och 30 µt vid ekvatorn där fältlinjerna är horisontella (FOI Memo 3624). Det inducerade elektriska fältet ge- 14

15 nereras av det magnetiska fältet från växelström. Vid likström genereras endast magnetfält utan medföljande inducerat elektriskt fält, som vid fallet med växelström (FOI Memo 3624). Elektriska fält mäts i enheten elektrisk spänning per meter (V/m). Styrkan i de elektromagnetiska fälten beror på kabelns dimensioner och användning; elektrisk spänning (V) och strömstyrka (A). De elektriska fälten ökar i styrka om elektrisk spänning (V) ökar medan de magnetiska fälten istället tilltar i styrka om strömstyrkan (A) tilltar (Fisher & Slater 2010). De elektromagnetiska fältens räckvidd ut i närmiljön beror därefter på kabelns hölje, nedgrävningsdjup, bottensediment och vattnets ledande egenskaper (Gill m.fl. 2005). Således är elektromagnetiska fält individuella för varje vindpark och varierande över tid beroende på hur mycket ström som genereras, det vill säga hur mycket Ampere (A) som överförs vid varje tillfälle, samt spänning (V) i kabeln. Styrkan och omfattningen hos både de magnetiska- och elektriska fälten är av betydelse eftersom båda potentiellt kan detekteras av organismer i kabelns omgivning. Armering som används i dagens sjökablar är tillräckligt god för att reducera det uppkomna eletriska fältet till en obetydlig nivå (Gill m.fl. 2005). Magnetfält kan däremot inte dämpas genom kabelhöljet utan avtar endast med avståndet från kabeln. Med ökad strömstyrka genom en kabel med bestämd spänning (kv) ökar magnetfältet. Det artificiella magnetfältet liknar det jordmagnetiska fältet och det kan antas att organismer som använder magnetfält för orientering uppfattar artificiella magnetfält som variationer i det jordmagnetsiska fältet. Eftersom ie-fältet genereras av kabelns magnetfält kan inte heller det reduceras genom armering utan endast genom avstånd från kabeln. Styrkan hos ie-fältet beror således också av spänning i förhållande till strömstyrka. Då ie-fältet når ut i kabelns omgivning kan det detekteras av organismer med särskilt känsliga elektroreceptorer. Fundament och erosionsskydd Stressorer; Reveffekt Studier i vindkraftparker och på andra artificiella strukturer som sträcker sig genom hela vattenpelaren har påvisat en ökad produktion på fundament och erosionsskydd samt en ökad koncentration av vissa fiskarter intill det nyintroducerade hårda substratet, en så kallad reveffekt har observerats (Wilhelmsson m.fl. 2006a, Wilhelmsson m.fl. 2006b, Qvarfordt m.fl. 2006, Andersson m.fl. 2009, Andersson och Öhman 2010, Bergström m.fl. a). De flesta undersökningar av fiskförekomst i samband med havsbaserad vindkraft som hittills utförts har baserats på korttidsstudier vilket medför vissa begränsningar i tolkning av resultat. Reveffekter är emellertid vanligt förekommande vid artificiella konstruktioner i havet och finns bland annat dokumenterat från södra och norra Europa (Jensen m.fl. 2000). Resultaten indikerar således att en reveffekt av vissa arter är att förvänta i en havsbaserad vindkraftpark. Fundament och erosionsskydd genererar nya ytor och livsmiljöer åt vegetation och djur i etableringsområdet. När den biologiska produktionen ökar på de artificiella strukturerna förväntas nya habitat, ökad födotillgång samt skydd mot strömmar och predatorer öka förekomsten av bland annat fisk och kräftdjur som är associerade till hårdbotten. Det tar emellertid flera år innan ett hårdbottensamhälle stabiliserats. En reveffekt kan medföra både positiva och negativa aspekter beroende av rådande miljöförhållanden. I ett område med redan befintlig hårdbotten; i form av berg, sten och block, kan ett tillskott av hårt substrat få en positiv inverkan på miljön om den biologiska produktionen och mångfalden av fisk och ryggradslösa djur ökar, särskilt om hårt bottensubstrat med dess associerade organismer redan återfinns naturligt i området. En ökad koncentration av fisk kan emellertid öka predationstrycket i omgivningarna, vilket följaktligen kan resultera i en negativ effekt på stationära arter. I områden karakteriserade av mjukbotten (lera, silt, sand, grus, etc.), utan närhet till en naturlig hårdbotten, kan införsel av ett hårt substrat i form av fundament och erosionsskydd istället resultera i negativ miljöpåverkan då det nya substratet och reveffekten kan skapa en obalans i det naturliga ekosystemet. Den introducerade hårdbotten innebär att det naturliga substratet minskar eller förändras samt att för området nya arter attraheras. Ryggradslösa djur samt en del fiskarter, exempelvis en del plattfiskar och tobisfiskar (Ammodytidae), är beroende av mjukt substrat där de lever nergrävda och söker föda. 15

16 En reveffekt berör endast driftfasen eftersom den biologiska produktionen och en eventuell ökning av mobila djur förekommer på och runt de redan etablerade fundamenten och erosionsskydd. Olika typer av vindkraftfundament har olika uppbyggnad och strukturell komplexitet, vilket förväntas påverka reveffekten. Ju mer komplext ett fundament är desto fler livsmiljöer skapas för olika arter och livsstadier (Hammar m.fl. 2008). Samma princip gäller för erosionsskydd då både små och stora håligheter skapar habitat åt fler arter samt åt olika livsstadier inom samma art. Studier i svenska vatten indikerar emellertid att både komplexa, och mer enkla vertikala, artificiella konstruktioner hyser höga tätheter av fisk. Fundament och erosionsskydd Stressorer; Förändring av befintlig bottenmiljö I samband med mekanisk infästningen (beredning av havsbotten, grävarabete, muddring etc.) av vindkraftsfundament i havsbotten bortförs befintlig bottenmiljö. Dessutom tar aktuellt vindkraftsfundament en del av bottenarealen i anspråk och ersätter befintlig havsbotten. Genom detta arbete sker en förändring av befintlig bottenmiljö. Vissa områden och fundament erfordrar även erosionsskydd. Detta för att minska risk att lokala hydrografiska förhållanden, som kan uppstå kring ett fundament, gräver ut och underminerar dess förankring (Hammar m.fl. 2008). Erosionsskydd ökar således storleken för den påverkade bottenarealen där befintlig bottenmiljö förändras. Erosionsskydd tillämpas oftast i samband med gravitationsfundament (Hammar m.fl. 2008). Det finns ett mindre behov av att erosionsskydd appliceras tillsammans med pålade fundament, eftersom piles kan förankras djupare i havsbotten för att kompensera för eventuell erosion. Fundament och erosionsskydd Stressorer; Förändrade vattenrörelser Vid anläggandet av en havsbaserad vindpark eller enskilda vindkraftverk kan fundamenten komma att påverka de lokala hydrografiska förhållandena genom förändrade vattenrörelser. En sådan effekt kan innebära lokalt förändrade strömmar, vågor och vertikal omblandning mellan yt- och bottenvatten inom det enskilda vindkraftsfundamentet eller, potentiellt sett, inom hela vindparksområdet (Hammar m.fl. 2008). En förändring av de hydrodynamiska mönstren kan ge upphov till förändrade erosionsförhållanden och förändrad vattenmiljö och därigenom skapa nya förutsättningar för marin fauna och flora. Det konstateras i Hammar m.fl. (2008), utifrån sammanställningar av ett flertal beräkningar, att en påverkan på hydrografiska förhållanden påverkas mer av ett fundament med större diameter jämfört med ett fundament med en mindre diamater. Således bör ett gravitationsfundament medföra en större påverkan på de hydrografiska förhållandena jämfört med ett mono-pile fundament (Hammar m.fl. 2008). 16

17 Olja och smörjfett för turbin Stressorer; Oljeläckage I turbinerna som används för havsbaserade vindkraftverk finns hundratals liter smörjolja lagrat. Detta för infettning av olika komponenter och rörliga delar i vindkraftverken. Vissa av komponenter i smörjolja är giftiga och vid skador eller underhållsarbete finns risk för oljeläckage, det vill säga olja och smörjfett hamnar i havet. I det fria vattnet tas olja upp av mikroskopiska planktonorganismer vilka fungerar som en vektor för spridning av olja upp i den marina näringsväven. Detta kan medföra negativa konsekvenser för marina organismer (Åstrand 2008; Arvidsson & Molander 2010). Särskilt känsliga för exponering av olja är unga utvecklingsstadier av fisk (Naturvårdsverket 1998). Fasta skuggor, som av fundamenten uppkomna, anses inte orsaka betydande negativ inverkan på marina organismer (Naturvårdsverket 2000). Däremot bedöms snabba rörelser som avspeglas på havsytan kunna innebära en påverkan för marin fauna (Naturvårdsverket 2000). Många marina organismer som fisk förväntas reagera med undvikande eller försiktighet inför liknande fenomen. Ljusreflektioner och skuggor uppkommer regelbundet vid vindkraftverk när rotorbladen bryter eller reflekterar solljus. Detta innebär att rotorbladen ger upphov till skuggbilder och ljusreflektioner vid solsken och artificiell belysning. Rotorblad och varningsljus Stressorer; Ljusreflektioner och skuggor På vindkraftverk används varningsljus av säkerhetsskäl såsom lysbojar för utmärkning av vindparkens ytterkant och hinderbelysning för flygsäkerhet på vindkraftverkens naceller. I havet kan fasta ljuspunkter verka attraktivt för många arter och därmed innebära en påverkan. 17

18 Analys För varje enskild receptor redovisas utvalda stressorer separat enligt följande arbetsgång; Effektbedömning, Exponeringsbedömning och Karakterisering av ekologiska risker. Broskfisk Den faktiska mängden broskfisk som förekommer inom exponeringsområdet är generellt mycket låg och endast sporadisk. Pigghaj (Squalus acanthias) kan dock tillfälligt förekomma i rikligt antal under perioden januari mars då dräktiga honor söker sig kustnära för att föda. I ett provfiske i samband med Skottarevsprojektets kontrollprogram fångades flertalet pigghajar, vilka främst utgjordes av dräktiga honor (Andersson & Börjesson 2011). För broskfisk har nedanstående stressorer valts ut; 1. Extrem partikelrörelse från pålning 2. Driftljud (partikelrörelser) från växellåda 3. Elektromagnetiska fält från kabelnät 4. Reveffekt av fundament & erosionsskydd Stressor (1) - Extrem partikelrörelse från pålning Karakterisering av effekter Det finns inga publicerade artiklar eller rapporter avseende effekter på broskfisk av extremt höga partikelrörelser genererade från pålning av vindkraftfundament. Försök och undersökningar som finns tillgängliga gällande exponering av hög partikelacceleration för fisk har utförts på benfisk (Knudsen m.fl. 1994; Sand m.fl. 2000; Karlsen m.fl. 2004; Sonny m.fl. 2006). I en sammantagen bedömning av denna samlade information har Sigray m.fl. (2009) angivit att reflexmässig respons som undvikande och förändrad simhastighet hos fisk är att vänta vid nivåer av partikelacceleration kring m/s 2. Den rumsliga exponeringen för vilken beteende reaktioner är att vänta för extremt hög partikelacceleration från pålningsarbete bedöms, utifrån Mueller-Blenke m.fl. (2010) och Sigray m.fl. (2009), till 45 m för broskfisk. Noterbart är att avsaknad av relevant data, partikelrörelse från pålningsarbete, gör den rumsliga definitionen av exponering för extrem partikelrörelse från pålning för broskfisk osäker, detta medför att påverkansavståndet kan vara större. Tidsmässigt sker det spridda pålningsarbetet under en begränsad tidsperiod om ca 4 5 månader i samband med byggnationsfasen. Det kan vara av betydelse att pålning undviks under perioden januari - mars då pigghaj kan söka sig in mot grundområden längs den halländska kusten för reproduktion. Det är sannolikt att hajar och rockor kommer att störas av ljud från pålning åtminstone inom 45 m. Då antal hajar och rockor är litet inom Kattegatt Offshores utformningsalternativ är negativa ekologiska effekter inte att vänta från ljudkällan, detta under förutsättning att pålning inte utförs under tidsperioden januari mars. Om pålningsarbete utförs under tidsperioden januari - mars kan negativa effekter för pigghaj uppstå i Kattegatt. betraktas som låg och osäkerheten i riskbedömningen är hög. 18

19 Stressor (2) - Driftljud (partikelrörelse) från växellåda Karakterisering av effekter Långtidsexponering av ljud med låg styrka diskuteras, utifrån ett teoretiskt perspektiv, kunna medföra ökad stressnivå, kommunikationsstörning och eventuellt undvikande beteende hos fisk (Slabekoorn m.fl. 2010). Ljudnivåer från vindkraftverk i drift bedöms emellertid inte medföra skadligt höga ljudnivåer. Forskning har visat att fritt simmande hajar attraheras av irreguljära ljudpulser under 80 Hz med jämn ljudstyrka (Myrberg 2001). Dessa ljud är liknande ljud som produceras av kämpande byten. Tillfälliga höjningar av ljudets intensitet, ca +20 db, kan medföra ett plötsligt undvikande hos hajar. Enligt Sigray m.fl. (2009) visar mätningar av driftsljud från havsbaserad vindkraft endast ett exponeringsområde för fisk inom 10 m från ljudkällan. Bortom detta avstånd är reflexmässig beteendeförändring inte att vänta. Detta medför att endast ett mycket fåtal individer exponeras för ljudnivåer tillräckligt höga för att medföra beteendeförändringar. Tidsaspekten för exponering av driftljud är permanent. Kontrollprogrammet (Emu 2006) för vindparken Kentish Flats (Nordsjön) visade på en i många fall högre förekomst av fisk inom vindparken jämfört med de undersökta referensområdena, bland annat för broskfiskarterna; knaggrocka (Raja clavata) och hundhaj (Mustelus asterias). De naturliga variationerna var dock höga. Det bör noteras att detta kontrollprogram inte studerade fiskförekomsten invid fundamenten utan i de förhållandevis stora områdena mellan fundamenten. Förekomst av småfläckig rödhaj (Scyliorhinus caniculus) konstaterades tillika inom Kentish flats (Emu 2007). Broskfisk kan reagera med plötsligt undvikande av driftljud från vindkraftverken inom en radie av 10 m från varje enskilt vindkraftverk. Med hänsyn till dels det rumsligt begränsade området för påverkan och dels det fåtal antal individer av broskfisk inom detta område är negativa ekologiska effekter inte att vänta från driftljud. Karakterisering av ekologisk risk är låg och osäkerheten i riskbedömningen är måttlig. Stressor (3) - Elektromagnetiska fält från kabelnät Karakterisering av effekter Försök med knaggrocka (Kalmijn 1966) har påvisat respons vid exponering av artificiellt genererade elektriska fält, detta orsakas av reducerad hjärtrytm vid exponering av elektriska fält med spänning ned till 2 µv/m, i vissa fall till och med vid 1 µv/m. I samma studie exponerades knaggrocka dessutom för elektriska fält genererade från gälmuskelaktivitet av rödspätta varvid sänkt hjärtrytm samt utfall (attack) registrerades vid 4 µv/m. Laborativa försök under kontrollerade förhållanden har påvisat beteenderespons hos småfläckig rödhaj (Kalmijn 1982). Försöken utfördes nattetid på födosökande småfläckig rödhaj som lockades, med hjälp av doft från bytesdjur, till en punkt på havsbotten där ett artificiellt elektriska fält alstrades. De elektriska fälten utlöste utfall hos hajarna. För unga individer, kroppstorlek cm, gjorde 49 av 112 individer utfall vid styrkor ned till 3,3 µv/m, i 16 fall av dessa vid 2,1 µv/m. Resultatet för vuxna individer uppvisade högre känslighet gentemot elektriska fält då 44 av 112 individer gjorde utfall vid spänning på 1 µv/m, i 15 av dessa individer vid endast 0,5 µv/m. I en kunskapssamanställning av Gill & Taylor (2001), framhävdes att känslighet hos broskfisk för elektriska fält ligger inom intervallet 0, µv/m men med artspecifik känslighet. Inom intervallet 0,5 100 µv/m förväntas broskfisk attraheras till det elektriska fältet med- 19

20 an ett undvikande beteende är att vänta vid styrkor överstigande 1000 µv/m. I en studie av Gill m.fl. (2009) studerades respons hos tre olika arter broskfisk; pigghaj, småfläckig rödhaj och knaggrocka, vid exponering av artificiellt elektriskt fält från en 125 kv undervattenskabel med växelström (AC). Maximal spänning som uppmättes var 2.2 µv/m vid 100 (A). Resultatet visade att broskfisk reagerade på det elektriska fältet men att en respons inte alltid nödvändigtvis sker. Responsen var art- och individspecifik. Huvudresultatet för studien visade att när det fanns ström i kabeln och ett elektriskt fält uppstod förhöll sig småfläckig rödhaj närmre kabeln samt rörde sig mindre jämfört med när strömmen var avslagen. Responsen som dokumenterades för knaggrocka visade att vissa individer ökade födosöksansträngningen när ett elektriskt fält alstrades från kabeln. Det fanns inget djuprelaterat rörelsemönster av det elektriska fältet vilket kan tolkas som att det inte fungerade som en barriär för de undersökta fiskarterna. I Gill m.fl. (2009) uppmättes spänning vid landförande växelström (AC) trefas elkablar, 36 kv och 50 Hz för Burbo bank havsbaserade vindkraftspark. Mätningar av elektriska fält utfördes dels i kabelns direkta närhet (30 µv/m) och dels vid ett avstånd på ca 150 m (15 µv/m). Enligt beräkningar i Gill m.fl. (2009), förutsatt lägsta detektionsgräns hos broskfisk för elektromagnetiska fält är 0.5 µv/m, kan respons hos broskfisk ske upp till och med ett avstånd av 295 m från en undervattenskabel till en havsbaserad vindkraftpark. Modellering av ie-fält från en nedgrävd (1 m) trefas 132 kv undervattenskabel med växelström (AC) på 50 Hz visade en spänning motsvarande µv/m, ovan kabeln, på sedimentytan (COWRIE 2003). IE-fältets styrka hade reducerats till 10 µv/m efter 8 m. Modelleringar av elektriska fält från Horns Rev på 33 kv och 150 kv kablar med 400 A respektive 600 A visade att 150 kv kabeln genererade ett ie-fält på minst 1000 µv/m vid ett avstånd på 4 m. Det ie-fältet ebbade ut vid ca 100 m från kabeln. Från 33 kv kabeln uppstod ett lika kraftigt elektriskt fält men detta ebbade ut snabbare, vid 4 m var styrkan mindre än 50%. Enfaskablar tillämpades sannolikt i modelleringen vilket förklarar de extremt höga styrkorna på de elektriska fälten. Med hänsyn till att elektriska fält genereras under driftfas bedöms exponering vara lång, dock varierar fälten i styrka vilket gör att den rumsliga exponeringen varierar. Dämpande åtgärder för reduktion av att reducera styrkan och påverkan på broskfisk hos E- fältet kan mycket effektivt genomföras genom armering runt kabeln (COWRIE, 2003; Gill m.fl., 2005). Att reducera ie-fält är dock mycket svårare eftersom det uppstår av B-fältet. B-fältet avtar med avståndet och är svårare att avskärmas genom armering. I COWRIE (2003) ges förslag till åtgärder för reducerad risk för påverkan på broskfisk av ie-fält. Förslaget avser att kabeln bör nedgrävas 1 m i havsbotten. Detta för att undvika att broskfiskar kommer i direktkontakt med kabeln och därmed de elektriska fältens allra starkaste delar (avståndsskala mm från kabeln). Det kan antas att vissa individer av hajar och rockor uppfattar och regerar på de elektriska fält genererade från vindkraftsparkens interna nätverk kablar och kabelkorridor in till land inom 295 m. Respons på det artificiellt alstrade E-fältet/ ie-fältet är dock mycket individuell, varav äldre (större) individer löper större risk att påverkas. Förutsatt att armerade trefas (AC) undervattenskablar används och nedgrävs 1 m, bedöms genererade ie-fält endast ge upphov till marginellt negativa effekter för vissa individer av hajar och rockor. bedöms vara låg. Osäkerheten i bedömningen är måttlig. 20

21 Stressor (4) Reveffekt av fundament & erosionsskydd Karakterisering av effekter Pigghaj och rockor kan förekomma sporadiskt i området. Pigghajen rör sig framförallt inom utformningsalternativen på senvintern då dräktiga honor kommer in till kusten i stim. I ett provfiske i samband med Skottarevsprojektets kontrollprogram fångades flertalet pigghajar, vilka främst utgjordes av dräktiga honor (Andersson & Börjesson 2011). Kontrollprogrammet (Emu 2006) för vindparken Kentish Flats (Nordsjön) visade på en i många fall högre förekomst av fisk inom vindparken jämfört med de undersökta referensområdena, bl.a. för knaggrocka (Raja clavata) och hundhaj (Mustelus asterias). De naturliga variationerna var dock höga och några statistiska analyser genomfördes aldrig, vilket resulterade i att någon egentlig rev-effekt inom vindparken varken kunde styrkas eller avfärdas. Det bör noteras att detta kontrollprogram inte studerade fiskförekomsten invid fundamenten utan i de förhållandevis stora områdena mellan fundamenten. Broskfiskens exponering för reveffekt är starkt beroende på art och beteende. Då broskfiskar ofta är väldigt mobila arter med möjlighet att undvika områden som kan ha negativ inverkan på arten kan en eventuell negativ exponering endast bedömas som kortsiktig. Detta då studier visat att den rumsliga exponeringen av reveffekt i vindparksområden bedöms avklinga vid meter från fundamenten för fisk (Bergström m.fl. a). En positiv exponering av reveffekt hos broskfisk kan öka exponeringstiden, detta orsakas av att en ökad tillgång på föda kan få individer att stanna kvar i längre perioder inom vindparksområdet. Förekomsten av broskfisk inom området är låg och några stationära bestånd av broskfisk förväntas ej uppstå. På populationsnivå såväl som individnivå karakteriseras den ekologiska risken som låg. Osäkerheten i denna bedömning bedöms som måttlig. 21