Biogas i Färs - förstudie

Transkript

1 Leaderområde Biogas i Färs - förstudie Ett samverkansprojekt för miljön och jobben i Sjöbo kommun

2

3 1. Projektnamn Biogas i Färs förstudie. 2. Projektet har utrett Projektet är en förstudie som ska utreda genomförandet av biogasproduktion med lantbruksrelaterade råvaror i Sjöbo kommun. Biogas är en del av en nödvändig energiomställning. Med biogas ökar konkurrenskraften i jordbruket och påverkan på miljön blir mindre. Förstudien omfatttar kartläggning av förutsättningarna för produktion och distribution. Förstudien har tagit fram besluts- och planeringsunderlag för hur ett komplett system för produktion, distribution och försäljning av biogas i Sjöbo kommun. 3. Projektorganisationen Projekt ägare Sven Andersson, lantbruksföretagare ordförande Biogas Färs: Samordning av produktionsintressenter och marknadsaktörer Lars Sjöholm, energikonsult sekreterare och organisatör: Informations- och kontaktansvarig för Kommun, Region Skåne, och Biogas Syd m.fl. Per Håkansson,lantbruksföretagare ansvarar för affärs- och marknadsutveckling. John-Erik Ottosson, lantmästare, f.d. ämneslärare Nils Holgerssons Naturbruksgymnasiet Anna Eklund, miljökonsult 4. Mål De övergripande målen för förstudien har varit: Intressenter biogasproducenter Marknadsaktörer: EON Lunds Energi Kraftringen Skånetrafiken Samarbetsparter ide utveckling: Biogas Syd a) Presentera ett beslutsunderlag för om projektet är utvecklingsbart eller inte. b) Ge anvisningar om hur projektet kan utvecklas vidare och ge förslag på handlingsplan för genomförande, organisation och finansiering c) Ta fram en modell för liknande koncept på andra platser i Skåne d) Ha etablerat nätverk med jordbruksföretagen, LRF organisationerna och biogaskonsumenterna i området

4 Förstudien ger svar på följande frågor: e) Potentialen för lantbruksrelaterade substrat i Sjöbo kommun samt gödselpotential på gårdsnivå med fokus på flytgödsel är tillräkliga för att gå vidare med projektet. f) Det finns avsättning för den producerade biogasen. Identifiering av potentiella kunder och deras behov är kartlagda. g) Förslag på teknikval och dimensionering och lokalisering av olika alternativa system för biogasanläggningar är redovisade. h) Förslag på dimensionering och lokalisering av gasuppgradering till fordonsgas kvalitet och tankstationer är redovisade i) Bedömning av investeringsnivåer och produktionskostnader för olika system är redovisade. j) Förutsättningarna för gasdistribution är analyserade. k) Logistik transporter av råvaror till och från biogasanläggningarna är kartlagda. l) Kartläggning av aktörer i hela biogaskedjan. m) Kvalitativ och kvantitativ bedömning av projektets miljöeffekter, framför allt med fokus på emissioner av växthusgaser. n) Ekonomisk kalkyl på minskade inköp av handelsgödsel 5. Aktiviteter Styrgruppen har genomfört följande aktiviteter: a) Kartlagt intressenter 37 st. fördelat på 43 gårdar b) 7 utbildningsdag: c) 2 dagars studieresa till Tyskland för att studera biogasanläggningar d) 18 styrgrupps sammanträde e) 15 nätverksträffar 6. Biogas Färs verksamhet Den 1 april 2010 hade föreningen 18 andels ägare, ökning med 11 st. under projekttiden samt 41 st. intressenter registrerade. Biogas Färs ekonomisk förening 7. Biogas Färs går vidare med projektet Biogas i Färs! Styrelsen har den 6 maj 2010 beslutat att arbeta vidare med projektet och nästa steg är att genomföra en fördjupad förstudie enligt förstudien a) att teckna avsiktsförklaring med intressenterna b) att utveckla företagsorganisationen c) att arbeta fram finansieringsplan d) att arbeta fram genomförandeplan Sjöbo den 6 maj 2010 Sven Andersson Ordförande Lars Sjöholm ekonomiansvarig Bilaga: Biogas i Färs Förstudie. Utförd av Envirum AB

5 BIOGAS I FÄRS Förstudie LOVISA BJÖRNSSON OCH MIKAEL LANTZ

6 BIOGAS I FÄRS FÖRSTUDIE Rapport Nr 9, APRIL 2010 Lovisa Björnsson och Mikael Lantz Envirum AB Beställare: Biogas Färs

7 BIOGAS I FÄRS FÖRSTUDIE LOVISA BJÖRNSSON OCH MIKAEL LANTZ

8

9 SAMMANFATTNING Biogas är en förnybar energigas som bland annat kan användas för att producera värme, kraftvärme eller som fordonsbränsle. Jämfört med andra förnybara drivmedel som är tillgängliga idag ger biogas från gödsel den i särklass största reduktionen av växthusgaser. Biogas Färs ekonomisk förening är initiativtagarna bakom att samordna de ledande gödselproducenterna i Sjöbo kommun i ett gemensamt biogasinitiativ. Under 2009 beviljades Biogas Färs stöd från Leader-område för att genomföra en förstudie med projektnamnet Biogas i Färs. Huvudsyftet med denna förstudie är att presentera ett underlag för beslut om huruvida gödselbaserad biogasproduktion är utvecklingsbart som en verksamhetsgren inom lantbruket i regionen. Den inventering av gödselmängder som genomförts har samlat 37 lantbruksföretag med gödsel fördelat på 43 gårdar. Totalt har en gödselmängd på ton per år kartlagts, vilket kan ligga till grund för en biogasproduktion motsvarande 33 GWh. Under betesperioden minskar mängden tillgänglig gödsel och för att bibehålla biogasproduktionen är det nödvändigt att tillföra ytterligare substrat, till exempel odlade grödor, odlingsrester eller andra restprodukter. Den totala biogasproduktionen uppgår då till 41 GWh per år vilket motsvarar närmare hälften av all bensin som används i Sjöbo kommun. Det biogassystem som presenteras här kan också reducera emissionerna av växthusgaser i kommunen med cirka 10 %. Kostnaden för att producera fordonsgas uppgår till drygt 60 öre/kwh vilket motsvarar 2/3 av marknadspriset till privatbilister idag. Mellanskillnaden bedöms vara tillräckligt stor för att gasen ska kunna distribueras till större tankstationer i regionen. Det distributionsalternativ som i dagsläget rekommenderas är komprimerad fordonsgas på lastbil. Ledningsburen transport kan också vara attraktivt, i synnerhet vid kortare avstånd, men medför en lägre flexibilitet och sannolikt också en högre investering. Att producera LBG kan också vara intressant om Biogas Färs kan hitta kunder som särskilt efterfrågar flytande metan. Ur ett ekonomiskt perspektiv bedöms det aktuella biogassystemet kunna uppvisa ett nollresultat. Det finns dock flera positiva faktorer som inte inkluderats i kalkylerna, till exempel möjligheten att tillföra mer högvärdigt substrat eller de produktionsstöd som föreslagits för gödselbaserad biogas. Kalkylerna inkluderar inte heller eventuella framtida prishöjningar på energi eller möjligheten att ta ut ett högre pris för lokalproducerad fordonsgas med mycket stora positiva miljöeffekter. Sammantaget bedöms därför det lantbruksbaserade biogassystemet Biogas Färs som utvecklingsbart och vi rekommenderar att arbetet fortskrider för att realisera lantbrukets möjligheter att producera förnybart fordonsbränsle.

10

11 INNEHÅLL BAKGRUND OCH SYFTE... 1 AVGRÄNSNINGAR... 3 BIOGASMARKNADEN... 5 Fordonsgas... 5 Elektricitet och värme... 9 Styrmedel RÅVAROR OCH BIOGASPOTENTIAL Gödselmängder Odlade grödor Övriga biogasråvaror Biogaspotential UTFORMNING AV BIOGASSYSTEMET ANLÄGGNINGSLOKALISERING OCH TRANSPORTER BIOGASANLÄGGNINGEN Komponenterna i biogasanläggningen Dimensionering av biogasprocessen BIOGÖDSEL PRODUKTION OCH AVSÄTTNING EKONOMISKA BERÄKNINGAR Produktion av biogas Driftkostnader Produktion och distribution av fordonsgas Marknadspris fordonsgas Tankstationer Distribution av fordonsgas Produktion av elektricitet och värme Sammanfattande bedömning MILJÖEFFEKTER DISKUSSION OCH SLUTSATS REFERENSER BILAGA A Distribution av fordonsgas BILAGA B Biogödsel BILAGA C Kostnad för grödor BILAGA D Uppgradering BILAGA E Miljöeffekter... 65

12

13 BAKGRUND OCH SYFTE Produktionen av biogas i Sverige uppgick år 2008 till GWh där avloppsreningsverk och deponier svarar för merparten av produktionen (Energimyndigheten, 2010). Biogaspotentialen från restprodukter är dock närmare GWh och en mycket stor del återfinns inom lantbrukssektorn i form av gödsel och odlingsrester (Linné et al., 2008). Konventionell lagring av biogödsel ger upphov till betydande emissioner av växthusgaser och ammoniak. När denna hantering ersätts av ett optimerat biogassystem uppstår stora positiva miljöeffekter. Ur växthusgassynpunkt talas till exempel om dubbel klimatnytta när biogas från gödsel ersätter fossila bränslen eftersom det kan ha lika stor betydelse att undvika metanläckage från gödsellagring som att ersätta bensin och diesel. I Sjöbo kommun (Färs härad) bildades Biogas Färs ekonomisk förening i april Gruppen bakom initiativet hade då sedan nästan två år arbetat aktiv med frågan om att samordna de ledande gödselproducenterna i kommunen i ett gemensamt biogasinitiativ. Föreningens uppgift idag är att främja medlemmarnas intresse för etablering av biogasproduktion. Under 2009 sökte och beviljades Biogas Färs stöd från Leader för att genomföra en förstudie med projektnamnet Biogas i Färs. Envirum AB fick uppdraget att genomföra förstudien som påbörjades 2009 och avslutades i april Förstudien baseras på det nätverk av intressenter som Biogas Färs skapat, där råvarutillgång och intresse för biogasproduktion vid de större djurgårdarna i Sjöbo kommun kartlagts av Biogas Färs. Envirum har, baserat på denna kartläggning, tagit fram några tänkbara scenarier för hur produktion av och avsättning av biogas skulle kunna se ut. Förstudiens syfte är att presentera ett beslutsunderlag för fortsatt planering och för beslut om huruvida Biogas Färs är utvecklingsbart eller inte. Förstudien ska även kunna användas som underlag vid marknadsföring och information om en framtida biogasproduktion i Sjöbo med omnejd. En annan förutsättning var att ta fram underlag där affärsmöjligheten för lantbrukarna står i fokus, där lantbrukarna förädlar råvaran ända till slutkund istället för att enbart vara råvaruproducent. 1

14 2

15 AVGRÄNSNINGAR Kartläggningen har fokuserats på djurhållning med flytgödsel, eftersom flytande råvara är en förutsättning för den gängse biogastekniken. En del fastgödsel som då finns på samma gårdar har kommit med i inventeringen, men ingen ansträngning har gjorts för att få med all fastgödsel i kommunen. Kartläggningen avgränsas till Sjöbo kommun, men det finns inget annat syfte med att kommungränsen har fått utgöra den geografiska avgränsningen. Fortsatta studier med utökat upptagningsområde kan därför komma att göras. De scenariers som presenteras baseras på ett helt lantbruksbaserat system där gödsel är den primära biogasråvaran. Syftet med att inte inkludera andra råvaror är att visa på förutsättningarna för system som lantbrukarna helt kontrollerar. Primärt utreds förutsättningarna för att producera och avsätta biogasen i form av fordonsgas men som en jämförelse inkluderas också produktion av kraftvärme. Andra avsättningsalternativ inkluderas inte. 3

16 4

17 BIOGASMARKNADEN Som beskrivits tidigare kan biogas bland annat användas för att producera värme, kraftvärme eller som fordonsbränsle. I föreliggande förstudie utreds framförallt produktion av fordonsgas men som en jämförelse presenteras också förutsättningarna för att producera elektricitet. Fordonsgas Under 2009 användes cirka 700 GWh fordonsgas i Sverige, varav cirka 60 % utgjordes av biogas och 40 % av naturgas. Fordonsgas används av bussar, distributionsbilar och personbilar med mera och 2009 fanns det över gasfordon totalt. I Figur 1 visas försäljningen av fordonsgas under 2009 fördelat per län där det framgår att Skåne står för en stor del av den totala försäljningsvolymen. Figur 1. Länsvis försäljning av fordonsgas uppdelat på biogas och naturgas. I bilaga A beskrivs alternativen för distribution av fordonsgas till tankstationer, såsom i gasledning eller på lastbil i komprimerad eller flytande form. De olika alternativen har sina fördelar och nackdelar. Som beskrivits i bilaga A är lastbilstransport av komprimerad gas det alternativ som medför lägst investering samtidigt som det är en etablerad lösning. Detta alternativ används därför som basfall i föreliggande förstudie. Beroende på teknik- och marknadsutveckling kan dock andra alternativ bli mer attraktiva framöver. Här presenteras därför den lokala och regionala marknaden som kan vara aktuell för Biogas Färs om biogasen ska transporteras komprimerad på lastbil. 5

18 Marknaden för fordonsgas i Sjöbo och Skåne Skåne är det län där det används mest fordonsgas, drygt 1/3 av den totala nationella förbrukningen. Här dominerar dock naturgas med en andel på över 60 %. Förutsatt att biogasen kan konkurrera med denna naturgas, antingen prismässigt eller genom politiska beslut, finns det redan idag en stor marknad för biogas som fordonsbränsle där det redan finns tankstationer och fordon. I Skåne fanns det drygt personbilar som kan gå på fordonsgas vid årsskiftet 2009/2010 vilket motsvarar cirka 0,5 % av personbilsparken. I de kommuner med högst andel gasdrivna personbilar var motsvarande siffra 1 %. I Tabell 1 nedan visas antalet det totala antalet personbilar och gasbilar i några utvalda skånska kommuner. Tabell 1. Antalet personbilar och gasbilar i några skånska kommuner (SIKA, 2010) Kommun Personbilar Gasbilar Andel gasbilar ESLÖV ,59 % HELSINGBORG ,59 % KRISTIANSTAD ,56 % LUND ,64 % MALMÖ ,99 % SJÖBO ,08 % YSTAD ,01 % SKÅNE ,48 % För Sjöbo kommun, som ännu inte har någon tankstation för fordonsgas, är andelen gasbilar liten jämfört med andra kommuner som har tillgång till fordonsgas. Detta bedöms dock kunna ändras relativt fort om det öppnas en tankstation och om kommunen och liknande organisationer aktivt väljer gasbilar. Utöver personbilstrafiken är busstrafiken mycket viktig för den nationella och regionala marknaden för fordonsgas. På nationell nivå svarar busstrafiken för drygt hälften av användningen av fordonsgas och 60 % av användningen av naturgas (SCB, 2010). När det gäller Skånetrafiken har man som mål att vara helt fossilfria 2020 och att alla stadsbussar och regionbussar ska vara gasdrivna 2015 respektive Med dagens drivmedelförbrukning motsvarar Skånetrafikens bränslebehov cirka 250 GWh biogas vilket motsvarar den totala förbrukningen av fordonsgas (biogas + naturgas) i Skåne idag (Christensson, 2009; SCB, 2010). För Biogas Färs kan det vara intressant att notera att det i närområdet finns bussdepåer i Sjöbo, Simrishamn, Ystad och Hörby med flera. Dessa bussar är idag dieseldrivna men ambitionen är som nämnts ovan att de relativt snart ska gå över till gasbussar även här. Det totala behovet av 6

19 fordonsgas vid dessa depåer uppges av Christensson (2009) till 16 GWh. Om gasbehovet följer antalet bussar motsvarar det ett behov på cirka 4 GWh i Sjöbo. Andra typer av fordon som kan vara aktuella är till exempel lastbilar i lokaltrafik och sopbilar. Lastbilar i fjärrtrafik behöver kunna tanka stora mängder bränsle som gör det svårt att använda komprimerad fordonsgas. Det kan dock vara möjligt att använda flytande metan och där sker det en snabb utveckling idag. De sopbilar som används i Sjöbo kommun har dock nyligen upphandlats och med gällande avtal dröjer det därför innan de kan gå över till gasdrift. Den lokala avsättningen i Sjöbo är naturligtvis svår att beräkna då det beror på hur marknaden för fordonsgas utvecklas i stort. Om det antas att andelen gasbilar i Sjöbo inom några år är i samma nivå som för Ystad motsvarar det cirka 100 personbilar. Därutöver tillkommer pendlartrafiken från till exempel Hörby och Tomelilla. På kort sikt bedöms den lokala fordonsgasmarknaden i Sjöbo därför kunna uppgå till 5 6 GWh inklusive busstrafiken. En del i föreliggande förstudie är att ta fram ett förslag för var en tankstation skulle kunna placeras. Om tankstationen ska vara lättillgänglig för pendlare föreslås en placering vid någon av rondellerna där väg 11 och 13 möts, väster eller söder om Sjöbo tätort. Enligt de trafikmätningar som Vägverket utför är den västra rondellen mest trafikerad vilket skulle kunna motivera en placering där, förslagsvis i anslutning till befintlig tankstation. Om tankstationen etableras vid den södra rondellen, vilket visserligen är möjligt enligt detaljplanen, blir den helt fristående vilket ger högre kostnader. Å andra sidan rör det sig om en öppnare placering med större exponering. Ett tredje alternativ är att etablera tankstationen i anslutning till bussdepån för att dra nytta av de investeringar som görs där. Bussdepån ligger dock relativt centralt och det har inte utretts hur kommunen ställer sig till en sådan lösning. Placeringen gör den också svårare att nå för pendlartrafiken. Frågan behöver utredas vidare men som en inriktning föreslås i första hand en placering vid den västra rondellen alternativt i anslutning till bussdepån. Den fordonsgas som kan avsättas i Sjöbo är dock en mycket liten del av den totala produktionen. Därmed är det nödvändigt att transportera fordonsgas till andra marknader utanför kommunen. Marknadspris fordonsgas Marknadspriset för fordonsgas påverkas bland annat av prisnivåerna på bensin, diesel och naturgas samt eventuella politiska beslut för att gynna användningen av fordonsgas eller inköp av gasfordon. I Skåne finns det cirka 20 publika tankstationer för fordonsgas. En del av dessa är anslutna till naturgasnätet och där tankas fordonsgas med samma energiinnehåll som naturgas. De fristående stationerna försörjs normalt sett endast med biogas som inte spetsats med propan och därmed har ett något lägre energiinnehåll. I Tabell 2 visas energiinnehållet i dessa två typer av fordonsgas samt för bensin och omräkningsfaktorerna mellan en normalkubikmeter (Nm 3 ) fordonsgas och en liter (dm 3 ) bensin (Gasbilen, 2010). 7

20 Tabell 2. Energiinnehåll och omräkningsfaktorer (Gasbilen, 2010) energiinnehåll Fordonsgas (naturgasnät) 11,05 kwh/nm 3 Fordonsgas (biogas) 9,77 kwh/nm 3 Bensin 8,8 kwh/dm 3 Omräkningsfaktor gas/bensin (biogas) 1,1 Omräkningsfaktor gas/bensin (naturgas) 1,25 I Tabell 3 visas gaspriset för de skånska publika tankstationerna per den 8 april 2010 (Gasbilen, 2010). Medelpriset är motsvarande 9,62 kr/dm 3 bensin vilket motsvarar 87 öre/kwh fordonsgas exklusive moms. De stationer som enbart tillhandahåller biogas ligger dock något högre med ett marknadspris på drygt 95 öre/kwh exklusive moms. Tabell 3. Marknadspris fordonsgas i Skåne för privatbilister (Gasbilen, 2010) Tankstation Gaspris inkl moms kr/nm 3 kr/dm 3 bensin kr/kwh Eslöv 11,61 10,55 1,20 Helsingborg 10,89 9,90 1,13 Helsingborg (2 st) 11,10 8,88 1,01 Hässleholm 11,61 10,55 1,20 Höganäs 11,10 8,88 1,01 Kristianstad (2 st) 11,61 10,55 1,20 Landskrona 11,60 9,28 1,05 Lund (2 st) 11,60 9,28 1,05 Malmö (5 st) 11,60 9,28 1,05 Trelleborg 11,60 9,28 1,05 Ystad 11,61 10,55 1,20 Åhus 11,61 10,55 1,20 Åstorp 11,60 9,28 1,05 Ängelholm 11,60 9,28 1,05 Genomsnitt 11,50 9,62 1,09 8

21 Elektricitet och värme Ett alternativ till att avsätta biogas som fordonsbränsle är att använda den för att producera elektricitet och värme som har helt andra marknadsförutsättningar i form av pris och avsättningsmöjligheter. Förutsatt att anläggningen ansluts till elnätet kan den producerade elektriciteten alltid säljas till någon kund i Sverige eller något av våra nordiska grannländer. Detta ska jämföras med fordonsgas som i praktiken är en regional och lokal produkt. Värme måste å andra sidan hitta en mycket lokal avsättning. Marknadspriset på elektricitet avgörs på den nordiska elbörsen Nordpool där spotpriset varierar från timme till timme. I figur 2 (Lantz, 2010) presenteras månadsmedelpriset på Nordpool de senaste tre åren. Det framgår tydligt att prisvariationerna är stora vilket naturligtvis försvårar de ekonomiska kalkylerna. Det är dock möjligt att teckna avtal på längre sikt och på så sätt säkra ersättningen över tiden. I de kommande beräkningarna sätts elpriset till 450 kr/mwh kr/mwh Figur 2. Systempris på Nordpool år (Lantz, 2010) Utöver ersättningen för den elektricitet som produceras får producenten också elcertifikat som kan säljas till högstbjudande. Detta styrmedel beskrivs närmare i kommande avsnitt. Även här varierar priset beroende på utbud och efterfrågan även om rörligheten inte är lika stor som för elektriciteten (Lantz, 2010). I figur 3 redovisas månadsvariationen under 2009 och i de kommande beräkningarna används 300 kr/certifikat vilket motsvarar 300 kr/mwh. 9

22 330 Marknadspris elcertifikat (kr/st) Figur 3. Rapporterade medelpriser för elcertifikat år 2009 (Lantz, 2010) Slutligen erhåller producenten också ersättning för de minskade kostnader som nätägaren kan tillgodogöra sig i och med att producenten matar in elektricitet på det lokala elnätet. Denna ersättning ska motsvara värdet av de minskade förluster som och avgifter som nätägaren kan tillgodogöra sig. Den exakta nivån kan variera över tiden beroende på hur situationen ser ut i respektive elnät. Här sätts dock ersättningen till 50 kr/kwh elektricitet (Lantz, 2010). Den totala ersättningen för den producerade elektriciteten sätts därmed till 800 kr/mwh. Läsaren bör dock observera att ersättningen kan variera betydligt över tiden. När det gäller värme beror det ekonomiska värdet på vem som ska använda den och vilket system som används idag. Samtidigt kräver biogasprocessen en inte försumbar mängd värme och en trolig lösning är därmed att produktionen av kraftvärme sker i anslutning till biogasanläggningen. För att kunna sälja ytterligare värme krävs det därmed att anläggningen lokaliseras i anslutning till en stor värmesänka. I Sjöbo finns det till exempel ett värmeverk som använder befintliga pannor för att elda flis med rökgaskondensering. Om produktionen av kraftvärme läggs i anslutning till värmeverket skulle betalningen för värmen därmed motsvara den rörliga kostnaden för att elda med flis. En sådan placering gör dock att anläggningen hamnar relativt nära tätorten vilket eventuellt kan bli svårt att få tillstånd till. Flispriset för värmeverk är enligt Energimyndigheten (2009) cirka 150 kr/mwh. I de kommande beräkningarna visas effekterna av olika värde på värmen och också av olika avsättningsmöjligheter. 10

23 Styrmedel Förutsättningarna för att producera och använda biogas påverkas i mycket hög grad av olika politiska beslut. Delvis handlar det om olika policys och målformulering som att en viss andel av våra drivmedel ska vara förnybara eller att en del av vårt organiska avfall ska behandlas biologiskt. Den här typen av politiska beslut visar en viljeyttring och en indikation på vad man vill uppnå. För att uppnå målen implementeras sedan olika styrmedel vilket kan vara olika typer av skatter, investeringsstöd eller produktionsstöd eller i vissa fall tvingande krav. Nedan listas några exempel på beslut och formuleringar som har betydelse för en eventuell biogassatsning. Därefter följer en genomgång av ett urval av de konkreta styrmedel som är implementerade idag eller föreslagna. Observera att flera styrmedel har försvunnit eller är, enligt gällande beslut, på väg att fasas ut. Samtidigt arbetar Energimyndigheten just nu med att ta fram en nationell biogasstrategi som sannolikt kommer ha stor betydelse för hur produktion och användning av biogas kommer att stödjas framöver. Andelen förnybar energi ska uppgå till 49 % år 2020 (EU, 2009) Andelen förnybara drivmedel ska uppgå till 10 % år 2020 (EU, 2009) Biogasproduktionen i Skåne ska vara 3 TWh år 2010 (Länsstyrelsen, 2010) Fossilfri kollektivtrafik i Skåne 2020 (Skånetrafiken, 2010) Skatter Alla fossila bränslen som används i Sverige är belagda med koldioxidskatt som varierar beroende på typen av bränsle, vem som använder det och till vad. Den generella skattesatsen är dock 105 öre/kg koldioxid. Därutöver tillkommer en energiskatt som även den varierar mellan olika bränslen och användare. För diesel uppgår den totala skatten till exempel till 0,44 kr/kwh samtidigt som naturgas som används som drivmedel endast beskattas med 0,12 kr/kwh (Energimyndigheten, 2010b). Det finns också ett antal beslutande förändringar av dessa skatter som kommer att implementeras under de kommande åren. Bland annat kommer skatten på naturgas att höjas vilket bör öka biogasens konkurrenskraft. När det gäller biogas är den befriad från såväl koldioxidskatt som energiskatt. Elcertifikat I syfte att öka produktionen av förnybar elektricitet införde Sverige år 2003 det marknadsbaserade systemet med elcertifikat. I korthet är systemet utformat så att alla producenter av förnybar elektricitet får ett certifikat för varje MWh som produceras. Certifikaten kan sedan säljas till högstbjudande. För att skapa en marknad för certifikaten infördes samtidigt en kvotplikt som innebär att alla som leverera elektricitet till slutkund måste, med vissa undantag, kunna visa upp ett visst antal elcertifkat. För 2010 är kvotplikten 17,9 % vilket innebär att för varje MWh elektricitet måste det kvotpliktige också visa upp 0,179 certifikat(lantz, 2010). 11

24 Investeringsstöd och produktionsstöd Biogassatsningar har tidigare varit mycket framgångsrika i att få investeringsstöd via KLIMP och LIP. Dessa investeringsprogram finns dock inte längre och i dagsläget har de inte heller ersatts med något liknande. Däremot finns det ett investeringsstöd för anläggningar som rötar mycket gödsel via landsbygdsprogrammet. Stödet uppgår till 30 % av investeringen men maximalt 1,8 miljoner kr per företag. Det finns också ett investeringsstöd för att främja en effektiv och utökad produktion, distribution och användning av biogas och andra förnybara gaser som handläggs av Energimyndigheten. Ansökningarna i den första omgången, där myndigheten har 100 miljoner kr att fördel, handläggs just nu och beslut väntas efter sommaren. Till skillnad från tidigare nämnda stöd kan företagen här få maximalt 45 % av de stödberättigade kostnaderna eller 25 miljoner kr. Slutligen föreslår också Energimyndigheten (2010b) att det ska införas ett produktionsstöd för gödselbaserad biogas motsvarande 20 öre/kwh. Då det i dagsläget endast är ett förslag finns det inte några närmare detaljer tillgängliga. 12

25 RÅVAROR OCH BIOGASPOTENTIAL Råvarutillgången i form av gödsel på gårdsnivå har inventerats av Biogas Färs med fokus på gårdar med högt antal djurenheter och flytgödselhantering. Flyt- och fastgödsel från nöt och svin/suggor, samt fjäderfägödsel är de råvarukategorier som kartlagts. Gödselmängder Inventeringen som genomfördes av Biogas Färs samlade 37 företag med gödsel lokaliserat på 43 gårdar. Den totala årliga gödselmängd som redovisats i kartläggningen uppgår till ton per år. Kartläggningen har gjorts i ton gödsel. Densiteten för fastgödsel från både nöt, svin och suggor antas vara 0.75 ton per m 3 och för fjäderfägödsel 0,9 ton per m 3 (Jordbruksverket, 2009). De flytgödselmängder som anges i inventeringen inkluderar spill och rengöringsvatten samt nederbörd. För mjölkkor ingår även diskvatten. Enligt Jordbruksverket (2009) reduceras flytgödselmängden med 10 % om allt regnvatten avleds. Eftersom gödsel till biogas ska levereras kontinuerligt antas att en del regnvatten kan räknas bort, kartlagda flytgödselmängder reduceras därför med 5 %. Total gödselmängd till biogas blir då ton per år. Uppdelningen på mängd i de olika gödselkategorierna visas i Figur 4. Mängd (ton) Nötflyt Svinflyt Nöt fast Svin fast Fjäderfä Figur 4. Inventerade gödselmängder i Sjöbo kommun uppdelat på gödselkategori. Den geografiska spridningen av de 43 deltagande gårdarna visas i Figur 5. Cirklarnas storlek är proportionell mot mängden gödsel i ton, totalt ton, och uppdelat utefter 5 gödselkategorier. De 8 gödselfraktioner/gårdar som har djurhållning enligt KRAV eller motsvarande är markerade med en grön ring. 13

26 Figur 5. Geografisk spridning av inventerade gödselmängder uppdelat på gödselkategori. Torrhalt i de olika gödselfraktionerna I inventeringen har halten torrsubstans (TS) för de olika gödselfraktionerna efterfrågats. I Tabell 4 visas de högsta och lägsta TS halter som angivits i inventeringen, det värde som antagits baserat på information från Jordbruksverket (2005; 2009) i de fall ingen uppgift lämnats, och den genomsnittliga TS-halt sammanställningen av TS-halter och mängder sammantaget ger upphov till för de olika gödselslagen. Eftersom mängden regnvatten i flytgödsel antas minska vid kontinuerlig leverans av gödsel till biogasanläggning har flytgödselmängden minskats med 5 %, och angivna/antagna TS-halter räknats upp i förhållande till denna minskning av tillförd vattenmängd. Ingen skillnad har gjorts på fastgödsel och djupströgödsel, utan dessa båda kategoriseras här som fastgödsel, och TS-halten sätts därför i det övre intervallet av vad som av Jordbruksverket anges för fastgödsel. 14

27 Tabell 4. Sammanställning av högsta (max) och lägsta (min) angivna värdet i kartläggningen, data från Jordbruksverket, 2009 (SJV), samt beräknade medelvärden på TS sammantaget för de olika gödselslagen. GÖDSELSLAG TS (%) MIN TS (%) MAX TS (%) SJV TS (%) MEDEL NÖT - FLYTGÖDSEL 2,6 13,6 9,5 8,4 SVIN - FLYTGÖDSEL 4,4 6,3 7,4 7,0 NÖT - FASTGÖDSEL ,4 SVIN - FASTGÖDSEL ,4 FJÄDERFÄ ,8 Kväve- och fosforhalt i de olika gödselfraktionerna Vid gödselrötning kan mängden ammoniumkväve i biogasprocessen påverka processens prestanda eftersom ammoniak över en viss halt har en toxisk effekt på de metanbildande mikroorgansimerna. Kvävehalten och andelen ammoniumkäve i de olika gödselslagen är därför viktig. Utifrån detta kan sedan råvarans kol:kväve-kvot samt halten ammonium/ammoniak i biogasprocessen beräknas. Halten totalkväve, ammoniumkväve och fosfor i rötresten är också viktig när rötrestens gödslingsvärde och behovet av spridningsarealer ska beräknas. Inga näringsämneshalter har efterfrågats vid inventeringen, utan litteraturdata används genomgående i fortsatta beräkningar. I Tabell 5 redovisas källdata på fosfor- och kvävehalter från källorna Calrsson och Uldal (2009) och Greppa Näringen (2010). Som ingångsdata för vidare beräkningar har medelvärdet av nedan angivna värden från dessa båda källor använts i det fall de skiljer sig åt. Tabell 5. Sammanställning av litteraturdata på halter av kväve och fosfor samt ingående andel ammoniumkväve i de olika gödselslagen. GÖDSELSLAG Fosforhalt (g P per kg TS) Kvävehalt (g N per kg TS) Andel NH4-N av tot-n (%) NÖT - FLYTGÖDSEL 7, SVIN - FLYTGÖDSEL 16,7 58, NÖT - FASTGÖDSEL 5,6 * 21 * 18 * SVIN - FASTGÖDSEL 12,4 * 20-22,6 * 17,5 * FJÄDERFÄ 17, * medelvärde för fastgödsel och djupströgödsel används + medelvärde för gödsel från slaktkyckling och värphöns används 15

28 Variation i gödseltillgång För en biogasanläggning som till så stor del är baserad på nötflytgödsel måste hänsyn tas till betesperioden, då främst mängden uppsamlad nötgödsel minskar. De 23 deltagande gårdar som bidrar med ton nötflytgödsel har angivit varierande uppgifter för längd på betesperioden, och uppgifterna på hur mycket insamlade gödselmängder minskar under betesperioden varierar mellan 20 och 95 %. Här antas att betesperioden är 6 månader (maj-okt), och att den uppsamlade nötflytgödselmängden under denna period minskar med 2/3 (67 %). Denna minskade gödseltillgång antas schablonmässigt vara densamma under hela betesperioden även om den i praktiken varierar. För fastgödsel har utgödslingsintervallerna angivits vara allt från 14 dagar till 12 månader. För fastgödsel från nöt antas att utgödslingsintervallen kan anpassas så att fastgödsel finns tillgängligt som biogasråvara även sommartid. Även för svingödsel och fjäderfägödsel antas tillgången vara jämnt fördelad under året. När totalmängden gödsel fördelas baserat på den antagna fördelningen under betes/stallperiod blir råvarutillgången under stallperioden ton per månad med ett innehåll av TS på 10,4 %. Under betesperioden (maj-okt) är gödseltillgången ton per månad med TS på 12,2 % (Figur 6) Mängd gödsel per månad (ton) jan feb mar april maj jun jul aug sept okt nov dec Nötflyt Nöt fast Svinflyt Svin fast Fjäderfä Figur 6. Gödselmängd till biogas per månad uppdelat på gödselkategori. För att få en jämn metanproduktion i anläggningen räknas i basfallet med tillförsel av odlade grödor enligt nedan. Ytterligare ett fall för råvarukomplettering under betesperioden baseras på att gödsel transporteras in från gårdar utanför det kartlagda området, det vill säga gödsel som belastas med längre transportavstånd. Den totala mängden fördelas i detta fall på ¼ flytgödsel från nöt och ¾ flytgödsel från svin. Denna flytgödsel antas ha samma TS-halt och halt av kväve och fosfor som antas i medeltal i tabellerna 4 och 5. Den totala mängden extern gödsel för att täcka behovet under betesperioden (6 månader) blir ton svinflytgödsel och ton nötflytgödsel. 16

29 Odlade grödor Intresset för att leverera odlade grödor till biogasanläggningen har inventerats, och 10 deltagande gårdar har svarat att de även kan tänka sig att fungera som leverantörer av grödor. De grödor som diskuterats är vall, majs, spannmål, fånggrödor och blast från sockerbeta. Anläggningen behöver främst tillskott av råvara under betesperioden maj-oktober, varför tidig skördade grödor som vall blir intressant. Alternativt kan grödor skördade sen höst lagras som ensilage fram till sommarperioden. Eftersom tillgången på denna typ av råvara kommer att vara så beroende av betalningsförmågan görs ett beräkningsexempel som innefattar grödorna vall och majs. Beräkningarna baseras på att metanproduktionen ska vara jämn under året, och att grödor tillförs i anläggningen under betesperioden då mängden gödsel minskar. Metanproduktionen från tillförda grödor beräknas så att den baseras till hälften på vall och till hälften på majs. Vall Vallen antas vara av gröngödslingstyp, dvs med innehåll av kvävefixerare. Vallen antas till 50 % kunna direktskördas, dvs tillföras biogasanläggningen utan ensilering. 50 % ensileras och används utanför skördeperioden (maj samt sept-okt). För vallen räknas med en TS-halt på 25 % samt ett metanutbyte på 280 Nm 3 metan per ton TS. Totalkvävehalten antas vara 37 g per kg TS och fosforinnehållet 2,3 g per kg TS. Mängden vall som ska tillföras anläggningen för att i basfallet täcka halva produktionsbortfallet under betesperioden blir ton per 6 månadersperiod. Med en TS-skörd på 7 ton per hektar motsvarar det lite drygt 200 ha vallodling. Majs Majsen antas behöva lagras som ensilage då skördetidpunkten ligger i slutet av betesperioden. Majsensilaget tillförs biogasanläggningen ensilerat efter lagring vintertid. TS-halten för den ensilerade majsen antas vara 27,6 %, och metanutbytet 310 Nm 3 per ton TS. Kvävehalten i majsen antas vara 12,7 och fosforhalten 1,8 g per kg TS. Mängden majs som ska tillföras anläggningen för att i basfallet täcka halva produktionsbortfallet under betesperioden blir ton per 6 månadersperiod. Med en TS-skörd på 12 ton per hektar motsvarar det lite drygt 100 ha majsodling. Övriga biogasråvaror Vid inventeringen har även tillgången på övriga råvaror som kan vara lämpliga för biogasproduktion efterfrågats. En del industrirestprodukter finns i området, samt latbruksrelaterade råvaror som till exempel kasserat foder och hästgödsel som inte ingått i inventeringen. Källsorterat hushållsavfall kan också efter förbehandling vara attraktivt att tillföra anläggningen. I hushållen insamlat hushållsavfall omfattas dock av lagen om offentlig upphandling, och avtal med kommunen/kommunala bolag om leverans till biogasanläggning kan endast skrivas efter upphandling. Industrirestprodukter är oftast mycket attraktiva som biogasråvara då metanutbytet per ton råvara kan vara betydligt högre än för gödsel. Mottagning 17

30 av både hushållsavfall och industriavfall kan medföra att en mottagningsavgift kan tas ut. I denna förstudie fattades dock beslutet att inte kalkylera med tillförsel av industrirestprodukter och andra avfall utan att basera kalkylen enbart på gödsel och odlade grödor, råvaror som finns tillgängliga i ett helt lantbruksbaserat biogassystem. Detta är också de råvaror där det i dagsläget är som svårast att få kalkylen att gå ihop. Biogaspotential Metanutbyten för de olika ingående råvarorna har baserats på värden från källorna Linné et al. (2008) och Carlsson och Uldal (2009). Metanutbytet anges per ton torrsubstans (TS), och i Tabell 6 visas metanutbyten från litteraturen samt de metanutbyten som valts för vidare beräkningar i denna studie. Tabell 6. Litteraturdata och valda värden på metanutbyten RÅVARA Metanutbyte litteraturdata (Nm 3 per ton TS) Valt metanutbyte (Nm 3 per ton TS) NÖT - FLYTGÖDSEL SVIN - FLYTGÖDSEL NÖT - FASTGÖDSEL SVIN - FASTGÖDSEL FJÄDERFÄ Biogasproduktion från gödsel Den totala biogasproduktionen med enbart gödsel som råvara angivet som MWh metan per gödselslag och år visas i Figur 7. Total gödselbaserad årsproduktion uppgår till MWh. MWh metan Nötflyt Svinflyt Nöt fast Svin fast Fjäderfä Figur 7. Total metanproduktion från de inventerade gödselmängderna uppdelat på gödselslag 18

31 Den potentiella metanproduktionen uppdelat per deltagande gård visas i Figur 8 uppdelat på gödselslagen. Deltagande gårdar med produktion enligt KRAVs regler eller motsvarande är markerade med en grön ring. Figur 8. Geografisk fördelning av metanpotentialen på deltagande gårdar. Metanproduktionen från enbart tillförd gödsel varierar över året på grund av bortfallet av betesgödsel, och uppgår till Nm 3 per månad vintertid och Nm 3 per månad under maj-oktober (Figur 9). Metanhalten i den gödselbaserade biogasen beräknas ligga på 65 %. Detta ger en daglig biogasproduktion på Nm 3 vintertid och Nm 3 sommartid baserat på enbart gödsel. Omräknat till energienheter innebär det en dygnsproduktion på 113 (stallperiod) och 69 (betesperiod) MWh per dygn. För att uppnå den eftersträvade jämna biogasproduktionen läggs råvaror motsvarade 44 MWh per dygn till under de 6 sommarmånaderna, totalt drygt 8 GWh. 19

32 Metanproduktion per månad (Nm 3 ) jan feb mar april maj jun jul aug sept okt nov dec Figur 9. Gödselbaserad biogasproduktion per månad. Biogasproduktion från kompletterande råvara under betesperioden En jämn energiproduktion eftersträvas, och 2 beräkningar görs därför baserade på att anläggningen kompletteras med råvara under betesperioden. I basfallet tillförs vall och majs. Metanhalten i biogasen producerad från båda grödorna antas vara 55 %. För att uppnå en produktion av 113 MWh per dygn även under betesperioden krävs en total tillförsel av ton vall samt ton majs. Alternativ 2, tillförsel av flytgödsel från platser utanför kommunen (75% svin, 25% nöt) innebär tillförsel av ton svinflytgödsel samt ton nötflytgödsel. Denna extra tillförsel av råvara har beräknats för att i båda fallen ge en total metanproduktion på MWh under betesperioden, och den totala årliga metanproduktionen i anläggningen hamnar på MWh. 20

33 UTFORMNING AV BIOGASSYSTEMET Ursprungligen fanns en idé om att projektet Biogas i Färs skulle utmynna i ett nätverk av gårdsbaserade biogasanläggningar. Den kartläggning som nu genomförts visar dock att de flesta lantbrukare inte är intresserade av egna gårdsanläggningar. Förstudien har därför fokuserat på att etablera stora anläggningar och två olika alternativ har studerats. Huvudinriktningen har enligt de ursprungliga riktlinjerna varit att Biogas Färs ska producera fordonsgas men produktion av elektricitet har också inkluderats som en jämförelse. Baserat på de förutsättningar som getts av beställaren samt vad som framkommit under kartläggningen utreds därmed fyra olika alternativ. Alternativ 1A innebär att det etableras en biogasanläggning för produktion av fordonsgas. Alternativ 1B innebär att det etableras en anläggning där det produceras kraftvärme. Alternativ 2A innebär att det etableras tre biogasanläggningar för produktion av fordonsgas. Alternativ 2B innebär att det etableras tre biogasanläggningar för produktion av kraftvärme. Syftet med att jämföra en respektive tre anläggningar är framförallt att visa på skillnaderna i transportbehov och kostnaderna för transporterna. Anläggningarnas placering och lokalisering optimeras därför i syfte att minimera transportarbetet. Syftet är också att visa på eventuella skaleffekter när det gäller produktionskostnader. 21

34 22

35 ANLÄGGNINGSLOKALISERING OCH TRANSPORTER När det gäller att lokalisera en biogasanläggning är det en rad olika faktorer att ta hänsyn till. Först och främst måste det naturligtvis vara en plats där det går att etablera en anläggning med hänsyn till boende och andra verksamheter i närområdet men också olika natur- och kulturvärden. Det är också fördelaktigt om anläggningen kan etableras i anslutning till en större väg för att underlätta lastbilstransporter till och från anläggningen. Andra faktorer att beakta är anslutningsmöjligheter till elnätet och, framförallt vid produktion av kraftvärme, avsättningsmöjligheter för värme. Biogas i Färs är tämligen unikt så till vida att vi redan i det här läget vet varifrån huvuddelen av råvaran (substratet) ska komma, nämligen de gårdar som identifierats i kartläggningen. För att hitta en lämplig plats att etablera anläggningen eller anläggningarna har lokaliseringen därför optimerats med förutsättningen att minimera transportarbetet av gödsel från de 43 olika gårdarna. Vid denna lokalisering har transporterna av det substrat som tillförs under betesperioden inte beaktats. I den kartläggning som genomförts har lantbrukarna också fått ange sina spridningsarealer. Om huvuddelen av dessa varit lokaliserade långt från gårdarna hade det eventuellt varit mer motiverat att lokalisera anläggningarna med hänsyn till spridningsarealerna. Detta är dock inte fallet och i de kommande beräkningarna antas att i biogasanläggningen behandlad gödsel, som i det kommande benämns biogödsel, körs tillbaka till respektive gård. Därmed beaktas inte heller de positiva effekter som uppstår då lantbrukarna kan få gödseln transporterad till olika satellitbrunnar i stället. I inventeringen har tillgängligheten till befintliga pumpbrunnar/gödselbrunnar efterfrågats samt bärigheten på tänkta tillfartsvägar. Endast i något enstaka fall har uppgiftslämnaren varit tveksam vad gäller bärighet och tillgänglighet, och beräkningarna baseras på att det är lätt att komma till och lasta både fast- och flytgödsel samt att lossa flytande biogödsel. Observera att de lokaliseringsförslag som tagits fram med denna optimering inte beaktar andra faktorer än ett minimerat transportarbete. De ska därför endast ses som utgångspunkter för en mer fördjupad lokaliseringsutredning. För alternativ 1, etablering av en större biogasanläggning, ska denna ligga väster om Lövestad, se figur 10. Transportavståndet till de 43 gårdarna varierar då mellan 1,6-15,5 km med ett medelavstånd på 7,3 km. Observera att optimeringen är gjord för att minimera antalet tonkm vilket innebär att de stora gårdarna har störst betydelse för anläggningens placering. De linjer fågelvägen som visas i figur 10 och 11 indikerar bara vilken gård som ska leverera till vilken anläggning, avstånden som anges är de faktiska transportavstånden baserade på befintligt vägnät. 23

36 Figur 10. Lokalisering i fallet en biogasanläggning (gul prick) baserat på en minimering av transportarbetet från de 43 deltagande gårdarna (gröna prickar). 24

37 I alternativ 2, fallet med tre biogasanläggningar, framgår deras placering av figur 11. Transportavstånden varierar här mellan 0,6 7,7 km med ett medelavstånd på 4,3 km. Figur 11. Lokalisering i fallet tre biogasanläggningar (gula prickar) baserat på en minimering av transportarbetet från de 43 deltagande gårdarna (gröna prickar). Förutsättningarna som har använts för att beräkna antalet transporter, totalt transportavstånd och kostnader framgår av Tabell 7. Punkten materialhantering innefattar framkörsel samt lastning eller lossning av gödsel och biogödsel. Tvättning avser den tvättning/desinfektion av lastutrymmet som ska ske inför att ekipaget ska övergå till att hämta/leverera till en ny gård för att minimera risken för smittspridning mellan gårdarna. Flytgödseltransporterna antas ske med biogödsel i retur, och i genomsnitt fem transporter tur och retur till respektive gård sker innan 25

38 byte av gård. Detta medför att lastutrymmet tvättas efter var 5:e transport. Mängden producerad flytande biogödsel överstiger mängden flytgödsel som ska hämtas med ton, och leverans av denna biogödsel antas ske med tomma returtransporter och med medelavståndet för alternativ 1 och 2 (7,3 respektive 4,3 km) som antaget transportavstånd. Transporterna av fastgödsel sker med tomma returtransporter och i dessa kostnadsberäkningar ingår inte kostnader för lastare vid gården. Tabell 7. Förutsättningar för beräkningar av transportavstånd och transportkostnad Lastkapacitet flytgödsel/biogödsel Lastkapacitet fastgödsel Medelhastighet Timpris Materialhantering (oberoende av avstånd) Tvättning 35 ton 30 ton 50 km/h 850 kr/h 10 minuter 30 minuter Beräknat utifrån kriterierna i Tabell 7 krävs det respektive transporter av flytgödsel och fastgödsel från gårdarna per år. Vid de flytgödseltransporterna sker även returtransport med biogödsel. Dessutom krävs ytterligare 935 transporter av biogödsel med tomma returer. I alternativ 1, fallet med en anläggning, blir den totala transportsträckan km och i alternativ 2 med tre anläggningar blir transportsträckan km per år vilket är en minskning med cirka 35 %. Kostnaden uppgår dock till 3,4 respektive 2,8 miljoner kr per år vilket medför en besparing på knappt 20 % med tre anläggningar i stället för en (Figur 12). kilometer Total körsträcka kronor Kostnad En anläggning Tre anläggningar Figur 12. Jämförelse av transportavstånd och transportkostnad för fallen med en respektive tre biogasanläggningar 26

39 BIOGASANLÄGGNINGEN Komponenterna i biogasanläggningen De delar som ingår i själva biogasanläggningen beskrivs här ihop med de val och ställningstaganden som gjorts. Som biogasanläggningen definieras funktionerna från mottagning av avfall till lager för biogödsel och leverans av orenad biogas, så kallad rågas. Som basfall i beskrivningen avses det fall där råvarukompletteringen under betesperioden består av grödor samt där all råvara levereras till en central anläggning (alternativ 1). I basfallet beräknas anläggningen också vara utformad med två parallella mottagningslinjer (Figur 13). Detta motiveras med att både fjäderfägödsel och gödsel från gårdar med djurhållning enligt KRAV ingår i inventeringen. En KRAV-godkänd biogödsel är inte förenligt med samrötning med fjäderfägödsel, läs mer om detta i bilaga B. Dessa två strömmar ska alltså skiljas åt, och en linje kommer då att kunna ge KRAV-godkänd biogödsel, den andra inte. Mottagning De gödselfraktioner som levereras till anläggningen består i basfallet till 84 % av flytgödsel. Denna flytgödsel lossas direkt i mottagningstankar med omrörare för homogenisering. Mottagningstankarna är lokaliserade i ventilerade mottagningshallar med luktfilter för att minimera risken för luktutsläpp. Fastgödselfraktionerna kommer också att lossas i samma mottagningstankar. Detta beror på att för gödsel, som räknas som en animalisk biprodukt (ABP) finns ett hygieniseringskrav. Det system för hygienisering som beskrivs nedan bygger på att råvaran pumpas till hygieniseringstankarna. I basfallet kommer gödselblandningen under stallperioden att ha ett TS-medelvärde på 10,4 % och under betesperioden på 12,2 % även efter inblandning av fastgödseln, vilket bedöms vara pumpbart. Pumpningen av gödsel från mottagningstankarna till hygieniseringstankarna antags ske med skärande pumpar, vilket ger en viss finfördelning. Någon vidare finfördelning av fastgödseln har inte beräknats ske vid mottagning. En del av det strömedel som används vid gårdarna i inventeringen är spån. Den halm som används av de gårdar som levererar gödsel till biogasanläggningen ska minst vara snittad. Eftersom andelen fastgödsel är så pass låg antags inkommande strö inte påverka processen negativt. Ytterligare finfördelning kan dock ha positiva effekter, effekten av finfördelning på metanutbytet är speciellt stor för fiberrika råvaror. Detta ska dock vägas mot energiinsats/kostnad. De grödor som tillförs anläggningen lossas i separata inmatningsfickor och skruvas direkt in i biogasprocesstanken (Figur 13). Grödorna genomgår alltså inte den hygienisering som beskrivs nedan. I det fall industrirestprodukter och andra avfall skulle levereras till anläggningen är lagringstankar/bufferttankar för mottagning en god idé. Detta är dock inte något som inkluderats i vidare beräkningar. 27

40 Hygienisering Hygienisering är ett myndighetskrav, och sker för att avdöda sjukdomsalstrande mikroorganismer i sådan grad att djur, människor och växter ej utsätts för risk. Det vanliga är att hygieniseringen föregår rötningen, 70 o C i en timme med en maximal partikelstorlek i råvaran på 12 mm är det krav som finns i gällande regler för animaliska biprodukter kategori 3, vilket gödsel tillhör. Anledningen till att hygieniseringen oftast placeras före biogasprocessen är att råvaran skulle kunna bli mer lättillgänglig för nedbrytning genom värmebehandlingen. Man kan också tänka sig hygienisering av utflödet från rötkamrarna, som då har en lägre TS-halt än det inmatade materialet. Förhygienisering är dock den hygieniseringsmetod som valts för vidare beräkningar. Från mottagningstankarna pumpas gödseln till hygieniseringstankarna. I basfallet ingår två parallella linjer, vilket även innebär två hygieniseringslinjer (Figur 13). Detta ger en merkostnad. Alternativ till detta val av hygieniseringsmetod beskrivs i bilaga B. Figur 13. Exempel på anläggsutförande. Figur tillhandahållen av Swedish Biogas 28