KÄRLEKEN ÄR DEN BÄSTA KICKEN Bakgrund och förundersökning av en filmdokumentär för självmordsprevention bland högstadie- och gymnasieelever

Transkript

1 Att satsa på psykisk hälsa förebygga självmord och självmordsförsök Rapportserie från Nationellt och Stockholms läns landstings centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa KÄRLEKEN ÄR DEN BÄSTA KICKEN Bakgrund och förundersökning av en filmdokumentär för självmordsprevention bland högstadie- och gymnasieelever Britta Alin Åkerman Docent i pedagogik och verksam vid Lärarhögskolan i Stockholm och Nationellt och Stockholms läns landstings centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa

2 NASP 2000 Nationellt och Stockholms läns landstings centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa Box Stockholm Tfn: E-post: Tryckeri: Graphium Ljunglöfs AB, Stockholm ISBN: ISSN:

3 INNEHÅLL FÖRORD... 4 SUMMARY... 6 SAMMANFATTNING... 8 BAKGRUND Inledning - allmänt om självmordsprevention Smittorisker Bakgrund till videofilmen Kärleken är den bästa kicken Beskrivning av filmen Arbetet med filmen Beskrivning av manualen Utvecklingsaspekter på tonårsungdomar Utvärdering Didaktisk utvärdering Pedagogisk utvärdering Extern och intern utvärdering SYFTE URVAL OCH METOD Urval Metod FÖRUNDERSÖKNINGENS RESULTAT Resultat av elevenkäterna Resultat av elevintervjuerna Resultat av pedagogintervjuerna REFERENSER BILAGOR... 38

4 FÖRORD Inom ett av de forskningsområden som finns vid Institutionen för Specialpedagogik vid Lärarhögskolan i Stockholm studeras barns och ungdomars väg genom skolan och deras livssituation i ett utbildningsperspektiv. Särskilt fokus ligger på barn och ungdomar som kan betraktas som socialt sårbara och vilka krav eller möjligheter hos omgivningen som försvårar respektive underlättar en optimal utveckling. Resultaten av ett forskningsprojekt, finansierat av Socialvetenskapliga Forskningsrådet, visar att det finns en stor osäkerhet bland skolans personal angående innebörden av elever med social problematik samt vilka särskilda behov dessa elever antas ha. De förs exempelvis över till särskilda grupper eller program utan att man har någon uttalad strategi då det gäller deras fortsatta utbildning i ett längre perspektiv. Dessa ungdomar, som inte får någon tillräcklig grund i sin gymnasieutbildning, riskerar sedan att slås ut på arbetsmarknaden. Den oro denna eventuella framtid kan väcka hos dem resulterar lätt i social utslagning och psykisk ohälsa redan tidigt under skolutbildningen. Genom Riksdagens beslut 1993 har Regeringen tillsammans med Stockholms läns landsting inrättat Nationellt centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa (NASP). Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutet har i samarbete med NASP utifrån erfarenheter av hög självmordsrisk bland människor funnit det angeläget att utarbeta ett svenskt handlingsprogram. Detta nationella program för utveckling av självmordsprevention syftar till ett bättre bemötande av personer med självmordsproblem. Vid centret har dessutom utformats en strategi för ett utökat forsknings- och utvecklingsarbete samt kunskapsinhämtning och kunskapsförmedling. Verksamheten inriktas på fyra huvudområden: a) forskning och utveckling av suicidpreventiva metoder b) analys och uppföljning av epidemiologiska data c) information d) undervisning Med denna bakgrund har ett samverkansprojekt mellan Institutionen för Specialpedagogik och NASP startats. Målet är att undersöka hur preventiva insatser kan sättas in för att förhindra självmordsförsök och självmord som är den yttersta konsekvensen av psykisk ohälsa. En utvidgning av detta samarbetsprojekt har till syfte att studera hur elever inom gymnasieskolans individuella program och ungdomscentrum i Stockholm ser på sin skoloch livssituation. Ungdomscentrum har ett uppföljningsansvar för ungdomar som avbryter en gymnasieutbildning. 4

5 I denna delrapport dokumenteras kunskapen om hur lärare och övrig personal samt elever inom högstadiets årskurs åtta och nio samt gymnasieskolans årskurs ett har upplevt videofilmen Kärleken är den bästa kicken. Delrapporten innehåller en inledande beskrivning av hela projektet och en förundersökning av lärares och elevers upplevelser. Urvalet av skolorna har gjorts av filmaren Göran Setterberg. Vid insamlingen av enkäterna har förutom undertecknad även Göran Setterberg och fil. kand. Inga-Lill Ramberg medverkat. Konstruktion av enkät- och intervjuformulär har skett i samarbete med professor Danuta Wasserman och fil. kand. Inga- Lill Ramberg. Ansvarig för insamling av uppgifter från ungdomar vid en psykiatrisk ungdomsmottagning har varit överläkaren Agnes Hultén. 5

6 SUMMARY In the 1990s, the trend of suicide in Sweden declined. Despite the fall in total numbers there has, however, been no decrease in suicide among young people aged Rising demands on the young today and staff cutbacks in schools provide a partial explanation. Since many adolescents take their own lives every year and many more are beset by serious thoughts of suicide, this age group is in great need of help and support from the school and home environment alike. The film Love is the Best Kick is an attempt to help these school pupils in crisis and prevent them from committing suicidal acts. It was co-produced by the National Centre for Suicide Research and Prevention of Mental Ill- Health and Panfilm. The purpose of the film is to serve as a springboard for discussions with pupils at upper secondary school (mainly aged from 16 to 18) concerning existential issues, life and death. The hope is that it will thereby help to avert their destructive thoughts. To ascertain whether the video film has suicide-preventive effects, an evaluation has been carried out. The present report concerns the first stage of this evaluation. The findings of the pre-study an exploration both of pupils thoughts and perceptions concerning the film and their reactions to personal circumstances in life, and of trainee specialist teachers and teacher trainers responses to the film indicate that it can be an important tool in work with school-age children. Love is the Best Kick has proved to give all those who have seen it an opening into thoughts about their own role as pupils, friends or teachers in responding to adolescents who have suicidal thoughts or have made suicide attempts. It has been clearly realised that the proper role of schools is to try to support, and also soothe, pupils who impose excessive demands on themselves. The importance of meaningful dialogue in the classroom is growing. Logbooks, i.e. pupils diary-type records of their school life and work, may fulfil an important function by, perhaps, giving suicidal young people a safety valve for their anxiety. It is also essential to raise the issue of suicide in the classroom and to discuss, and form opinions on, this difficult subject. Pupils and teachers alike must be made aware of suicidal signals and learn to tell their friends and pupil-welfare staff as soon as they discover that anyone is feeling bad, and to ask for help themselves before it is too late. 6

7 The results of all the interviews with and questionnaire surveys among pupils and teachers, and also what emerged from discussions with the young people taking part, have formed the basis for a new version of the film and for two different guidance booklets that have been compiled. Nevertheless, a more extensive qualitative evaluation of the film and guidance material is vital to enable the film s suicide-preventive effects to be assessed, and to see whether and how it can contribute to knowledge of adolescents suicide problems and strengthen their will to live. When this expanded qualitative evaluation has been carried out, its findings can provide a basis for deciding how the film should be presented. There will then be discussion of which additional target groups may be relevant when it comes to screening and distributing the film, and the most appropriate way of showing and discussing it. Already, however, it is evident that showing the film to pupils calls for ample knowledge of their likely perceptions and reactions. After being trained in recognising and dealing with the suicidal process and adolescent depression, staff will be better prepared to use the video documentation properly. Sufficient time must also be provided for followup discussions after the film is shown. 7

8 SAMMANFATTNING Trots att Sverige under 1990-talet har visat en positiv utveckling med minskat antal självmord totalt har självmorden inte minskat bland ungdomar i åldern år. Detta kan bl.a. förklaras av att kraven på dagens ungdom är större, samtidigt som nedskärningar av personal inom skolan har skett. Genom att för många ungdomar tar sina liv varje år och många har svåra självmordstankar finns det ett stort behov av hjälp och stöd såväl från skola som hem. För att försöka hjälpa dessa elever i svåra situationer och att förhindra självmordshandlingar har filmen Kärleken är den bästa kicken producerats av Nationellt och Stockholms läns landstings centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa (NASP) i samarbete med Panfilm. Syftet med filmen är att använda denna som grund för att starta diskussioner med elever i gymnasieskolans årskurser om existentiella frågor och frågor kring liv och död. Därigenom skall den också förhoppningsvis förhindra destruktiva tankar. För att se om videon har självmordspreventiva effekter har en utvärdering gjorts. Denna rapport avser att redovisa det första steget i denna utvärdering. Resultaten från den gjorda förundersökningen både av elevers tankar och upplevelser kring filmen och reaktioner kring sin egen livssituation samt reaktioner kring filmen hos blivande lärare, blivande specialpedagoger och lärarutbildare har gett vid handen att filmen kan vara ett viktigt verktyg i arbetet med skolungdom. Filmen har kunnat ge samtliga en öppning att tänka på sin egen elevroll, kamratroll eller lärarroll som handlar om bemötande av ungdomar som har självmordstankar eller har gjort självmordsförsök. Det har tydligt framkommit den insikten att skolans roll är att försöka stödja och även lugna elever som har för höga krav på sig själva. Vikten av att ha en bra dialog i klassrummet ökar. Loggböcker, som är en form av dagböcker som elever skriver med anknytning till skolans verksamhet, kan fylla en viktig funktion där kanske självmordsbenägna ungdomar kan ventilera sin ångest innan det är för sent. Det är också viktigt att lyfta fram självmordsfrågan i klassrummet, diskutera och ta ställning till detta svåra ämne. Både elever och lärare måste göras medvetna om självmordssignaler och snarast meddela kamrater och elevvårdspersonal vid upptäckten att någon mår dåligt; att lära sig be om hjälp innan det är för sent. Resultaten från samtliga intervjuer och enkäter med elever och lärare samt diskussion med de medverkande ungdomarna har också legat till grund för 8

9 revidering av filmen och sammanställning av två olika handledningsbroschyrer. En utökad kvalitativ utvärdering av film och handledning är emellertid viktig för att kunna bedöma självmordspreventiva effekter av filmen och se om och på vilket sätt denna kan öka kunskapen om ungdomars självmordsproblem och stärka deras livsvilja. Först sedan denna utökade kvalitativa utvärdering har genomförts kommer resultaten av denna att ligga till grund för hur presentationen av filmen kommer att ske. Då kommer också en diskussion att föras om vilka ytterligare grupper som kan komma ifråga för visning och distribution av filmen och hur visning och diskussion skall kunna genomföras på lämpligaste sätt. Redan nu kan dock påpekas att för att visa filmen för elever, krävs god kunskap om deras tänkbara upplevelser och reaktioner. Genom utbildning om den suicidala processen och ungdomars depressioner blir beredskapen bättre att använda videodokumentationen på ett riktigt sätt. Det måste också finnas väl tilltagen tid för uppföljande diskussioner efter filmvisningen. 9

10 BAKGRUND Inledning allmänt om självmordsprevention Under 1500-talet var mord och dråp mycket vanligare än nu medan självmord var ovanliga. Under 1700-talet skedde en förändring, så att självmord blev vanligare än mord och dråp, vilket även gäller nu. Under utvecklingen från 1500-talet har det i Sverige liksom i övriga västerlandet skett en förskjutning från utåtriktat våld i form av mord och dråp till inåtriktat våld i form av självmord svenskar begick självmord 1997 och av dem var cirka 50 pubertetsungdomar, därav i genomsnitt fem barn under 15 år. Av dem som begått självmord har en tredjedel tidigare gjort ett eller flera självmordsförsök. Salander Renberg har gjort en jämförande studie mellan åren 1986 och 1996 och då särskilt ifråga om dödsönskningar, självmordsplaner och självmordsförsök bland personer i åldern år (1998). En högre andel i studien (34 procent) rapporterade självmordsbeteenden 1996 jämfört med 1986 (23 procent). Mellan 0,6 och 0,2 procent respektive rapporterade att de hade gjort ett självmordsförsök under det senaste året och 2,6 respektive 2,7 procent under hela livstiden. Detta medför mycket personligt lidande både för personen själv och för de närstående. Förutom de fall som klassificeras som säkra självmord, finns det flera fall där oklarheter råder om uppsåtet, t.ex. vid olyckor, drunkning etc. Gränsen mellan fullbordade självmord och olyckor som t.ex. bilolyckor med ensam förare utan andra inblandade, är således inte alltid klar. Ett självmord kan maskeras av en olycka och en del olyckor kan vara resultat av vårdslöshet med självdestruktiva inslag. Kunskapen om samband mellan självmordstankar, självmordsförsök och självmord är fortfarande fragmentarisk. Först under de senaste åren har empiriska studier gjorts av självmordsförsök och självmordstankar i befolkningen och hos ungdomar. Av skolelever i årsåldern uppger cirka fyra procent av pojkarna och nio procent av flickorna att de någon gång har gjort ett självmordsförsök. Bakom självmordet ligger i de flesta fall en psykisk störning, framför allt depressioner, men också missbruk och psykoser och i många fall djupa trauman (Wasserman, 1998). Men den omedelbart utlösande orsaken till självmord, även hos deprimerade, psykotiska och missbrukande personer, är oftast svåra och akuta kriser, som t.ex. separationer, besvikelser och upplevelser av kränkning. Mycket få av dem som rapporterat att de har självmordstankar är psykiskt sjuka. Många redovisar emellertid andra besvär som vantrivsel, relationsproblem och skolproblem. Självmordstan- 10

11 kar är inte normalt förekommande i den meningen att alla som har tillfrågats har haft sådana tankar. Fem till 24 procent vuxna har uppgivit att de någon gång haft självmordstankar och cirka 2,6 procent har gjort självmordsförsök (Salander Renberg, 1998). Självmordstankar hos ungdomar i årskurs åtta redovisas av Ramberg och Wasserman (1997) till 22,1 procent av flickorna och sju procent av pojkarna. I gymnasieskolans årskurser ett och två ligger procentsatsen betydligt högre (50-59 procent) (Ramberg & Wasserman, 1995). De som intervjuas tycks kunna skilja mellan att tänka kring självmord i största allmänhet och självmordstankar som ett hos individen mycket allvarligt problem. Att tänka på döden och självmord som en möjlighet ingår som ett led i människans reflexion över sin egen existens. Sådana tankar väcker djupa frågor om livets mening, som grund för livssyn och levnadsformer. När människan möter motstånd eller oväntade förluster ansträngs de normala anpassningsmekanismerna hos henne vilket kan ge upphov till en kris. I relativt få fall, och särskilt om krisen djupnat, kan denna kompliceras av allvarliga tankar på självmord. Man kan beteckna detta som en självmordskris. Tankarna kan då anta en sjuklig karaktär. Omvänt kan en person med psykisk störning ha större svårigheter att hantera olika livskriser. Ansträngningar att förebygga självmord är ett sätt att ge hjälp i livsfarliga situationer till personer i djupa kriser. Kunskapen om tidigare skeden i den suicidala processen och om attityder till självmordsbeteenden har också ökat de senare åren. Fortfarande finns emellertid mycket kring självmordsbeteenden som måste studeras vidare. En undersökning som ger kunskap om detta svåra fenomen har genomförts vid Nationellt centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa i projektet om Mentalt förebyggande hälsovård (Ramberg & Wasserman, 1995). I detta projekt ingår en självmordspreventiv del. Den undersökningsgrupp som forskarna har använt sig av har bestått av fyra gymnasieklasser med ett sammanlagt elevantal på 118. Dessa elever fick ta del av ett undervisningsmaterial, utarbetat av kuratorn Brittmarie Ahlner och sjuksköterskan Eva Hildingsdotter Bengtsson (1996) vars syfte var att: * ge kunskaper till eleverna om medicinska och psykosociala problem som bakgrund till självmordskriser och om förslag till lösning, * ge upplysning om olika behandlingsmetoder och var man kan få specialisthjälp, * ge hopp om att personliga problem går att lösa, 11

12 * ge hjälp till självhjälp, * öka gemenskapen och förmågan att stödja varandra, * påverka det sociala nätverket för utsatta elever. Eleverna fick besvara en enkät, utarbetad av professor Danuta Wasserman och fil.kand. Inga-Lill Ramberg, dels före projektets start och dels två och en halv månader efter det att projektet avslutats. Bland annat ställdes följande frågor, som tidigare har använts utomlands av professorerna Meehan m.fl. (1962) och Paykel m fl (1974), till eleverna: * Har Du någonsin haft tankar på att ta ditt liv, även om Du faktiskt inte skulle göra det? * Har Du under de senaste 12 månaderna haft sådana tankar? * Har Du någonsin gjort ett försök att ta Ditt eget liv? * Har Du sökt vård då? * Har Du talat om Dina tankar med någon? Resultatet från studien visade att 7,7 procent angivit att de någon gång försökt att ta sitt liv. Av dessa var sju flickor och två pojkar. Vid analysen av resultaten framkom att det var svårt att få fram allvarlighetsgraden i såväl tankar som försök med hjälp av de fem frågor som använts och ett mer nyanserat frågebatteri förespråkades för att eliminera risken för subjektiva tolkningar. I Uppsala pågår en epidemiologisk studie av depressioner hos ungdomar i årsåldern (von Knorring & Kristiansson, 1995). Resultatet från studien visar att 3,6 procent av pojkarna och 8,8 procent av flickorna någon gång har gjort ett självmordsförsök. Smittorisker Många barn och ungdomar ställs ofta ensamma inför svåra och känslomässigt stressiga situationer, situationer som de själva kan ha svårt att förstå. I en sådan situation är de också mer påverkbara än när de är i god psykisk balans. Det finns epidemiologiska studier från Amerika (Philips & Carstensen, 1986; Gould et al. 1990) som har kunnat påvisa ökad självmordsfrekvens bland unga och där forskarna har velat förklara denna ökning med att dessa ungdomar varit exponerade för en smittosituation. De har bland annat i TV fått ta del av utförliga beskrivningar på hur ett självmord kan genomföras. Mest utsatta är de som ålders- eller könsmässigt kan identifiera sig med offren i TV-inslagen. Dessa undersökningar kan emellertid inte ge belägg för att de ungdomar som gjort självmordsförsök verkligen har sett filminspelningarna. Man har enbart kunnat konstatera en generell ökning av självmordsförsök. Thorson har diskuterat dessa studier (1998) och menar att för att kunna minska självmorden krävs förutom olika 12

13 alternativa förebyggande insatser mot de mest riskutsatta också ett utvecklat samarbete mellan massmedier och sjukvården. Han menar att varsamhet vid publicering av självmordsskildringar tycks ha en positiv inverkan för att förhindra självmord. Wasserman framhåller liknande tankar (1998) och menar att en viktig riktlinje för att förhindra ungdomar till självmordssuggestion är att inte glorifiera beteendet. Den bästa hjälpen härvidlag är att visa på de möjligheter som finns att ta sig ur en självmordskris. Samtidigt poängterar hon att fler självmord har orsakats av att man förtigit problemet än av att man kunnat tala öppet om det. Bakgrund till videofilmen Kärleken är den bästa kicken Som ett led i det nationella självmordspreventiva arbetet har NASP initierat tillkomsten av en videofilm om unga människors kriser och livssituation. Huvudmålsättningen med filmen är att genom att visa denna för gymnasieskolans ungdomar kunna förebygga suicidala tankar och självmordshandlingar. Genom att även visa filmen för föräldrar, lärare och övrig personal inom skolan kan kunskapen om elever i en krissituation ökas och ge personer i omgivningen ökad beredskap att hjälpa dessa elever. Målsättningen med filmen och en därtill hörande manual är även att, genom bearbetning av filmen utifrån manualens förslag, öka ungdomars självkännedom om existentiella problem, identitet, relationer, kärlek och tillhörighet. Detta förväntas ge kunskap om hur uppkomst och lösning av suicidala kriser påverkas. Det slutgiltiga målet är att kunna förebygga självmordsförsök och självmord. Ytterligare ett syfte är att förmedla idéer till kamratstöd samt stärka och fördjupa samarbete mellan hem, skola och övriga lokala enheter på orten. De i filmen medverkande ungdomarna har frivilligt anmält sitt intresse. De har haft lång tid att ta ställning till medverkan och har haft regelbundna återkommande samtal med filmaren Göran Setterberg och medarbetare vid Centrumet. Produktionen är en samproduktion mellan Centrum och Panfilm. Syftet med film och manual är sammanfattningsvis att genom dessa: satsa på självmordsförebyggande arbete bland elever i högstadiet och gymnasieskolan * ge möjlighet till samarbete kring självmordsprevention med föräldrar och myndigheter öka ungdomars beredskap att tala om självmord och självmordsförsök ge hjälp till självhjälp genom förmedling och mobilisering av de krafter som finns i skolan och i andra organisationer. 13

14 Filmen skall efter utbildning av ett skolteam bestående av skolsköterska, skolkurator, skolledare och lärare visas för elever, föräldrar, lärare och annan personal verksamma inom skolan. Genom film och manual skall samtal, diskussioner och grupparbeten kunna genomföras, vilka kan resultera i attitydförändringar, nya idéer, tankar, aktiviteter och en ökad livsvilja. För att kunna bedöma graden av ny insikt och att syftet med film och manual resulterar i ovan ställda mål är det angeläget med en utvärdering. Utvärderingen bör också kunna ge svar på frågan om filmen kan ha en negativ effekt på ungdomar s.k. smittoeffekt och i stället utlösa självmordstankar eller självmordshandlingar. Beskrivning av filmen I filmen intervjuas fyra ungdomar, pojkar och flickor från storstad, småstad och glesbygd om hur de klarat av sina liv, sina kriser, självmordstankar och självmordsförsök. De har samtliga sina kriser bakom sig eller är på väg ut ur dem. Filmen är dokumentär, vilket innebär att de medverkande är filmade autentiskt i de miljöer som de lever, arbetar och bor i. Deras berättelser avvägs så att de speglar ungdomars existentiella villkor i allmänhet och bearbetning av självmordsbeteenden i synnerhet. I de medverkande ungdomarnas berättelser återfinns ämnesgrupper som: födelsen, barndom, skolgång, relationer till föräldrar och kamrater, identitet, kris, depression, alkohol, droger och olika symtom på självmordsbeteenden. Dessutom belyses hjälp och vård i samband med självmordstankar och självmordsförsök, ansvar, kärlek, människans värde och framtidstankar. Filmen är uppdelad i två avsnitt och kan visas vid två separata tillfällen. Den första delen, som är 31 minuter, beskriver ungdomarnas nuläge. Därefter berättar de om sin barndom, skolgång, tidiga symtom och vägen in i självmordsbeteenden och självmordsförsök. Den andra delen, som inleds med vinjetten 50 ungdomar tar sitt liv varje år, visar hantering av kriser vid självmordstankar och självmordsförsök, hjälp, vård, stöd från föräldrar och skola. Filmen avslutas med ungdomarnas tankar kring framtiden. Var och en av ungdomarna bidrar med sin historia, sin unika självupplevda verklighet inom vart och ett av ämnesgrupperna som beskrivits ovan. Balansen mellan det positiva och negativa, det destruktiva och konstruktiva, det pessimistiska och hoppfulla ingår som en röd tråd genom hela filmen. Grundtonen är varm, vilket bidrar till att de berättande personernas öden griper tag och berör. Här finns utrymme för åskådaren att göra egna associationer och knyta an till den egna eller till andras livssitua- 14

15 tion samt till egna eller andras självmordstankar och eventuella självmordsförsök. Filmen är medvetet relativt lång och även långsam i tempot med syftet att ge möjlighet för åskådaren att själv reflektera under filmens olika sekvenser. Denna långsamhet förstärker även intrycket av den instängdhet och maktlöshet som ungdomarna ger uttryck för. Magnus är 19 år och går i gymnasiets årskurs två på det estetiska programmet. Han läser teater som huvudinriktning och har som framtidsmål att söka in på någon teaterskola. Han uttrycker i filmen Det är upp till var och en men jag tycker, det är bara ett gott råd, att skit i drogerna. Det finns mycket bättre kickar som kärleken, det är den bästa kicken. Lena är 22 år och växte upp i en liten by 30 mil från Umeå. Hon har två äldre systrar och en yngre. Hon arbetar på ett konditori och har ännu inte bestämt vad hon skall göra i framtiden. Hon säger: Under alla dom här anorexiåren så har det betytt så fruktansvärt mycket för mig att vara normal, som alla andra. Alltså, jag har strävat efter att känna mig och vara normal, fastän jag känt mig så onormal. Ann-Sofie är 28 år och kommer från Degerfors där hon växte upp tillsammans med två syskon. Hon bor nu i Karlskoga och är för tillfället arbetslös. Hon har Arbetsmarknadsutbildning (ALU) som handledare på ett mediaprojekt i vilket hon lär andra arbetslösa att filma. Hennes framtidsdröm är att få fortsätta inom mediabranschen. Hon säger: Jag tror inte såna tankar (självmordstankar) bara är en grej. Lika lite som jag tror att det bara är en grej att ungar går och super eller slår ner varann på stan. Det betyder nånting och man måste verkligen titta på det. Inte bara rycka på axlarna utan ta reda på vad det handlar om. László är 29 år och född i Budapest i Ungern. Efter fyra år i skola i Budapest flyttade han med sina föräldrar och en bror till Göteborg och har bott där alltsedan dess. Hans framtidsplaner är att arbeta inom teatern och hoppas på att komma in på någon teaterskola. Han säger: I perioder har det varit väldigt mörkt och mycket självmordstankar. Det började ju tidigt, jag kan inte riktigt säga när, men jag vet att i början rörde det sig om att det skulle vara nån slags bestraffning mot mina föräldrar. Att jag skulle ta livet av mej, för då skulle dom minsann bli ledsna och sådär. Arbetet med filmen Filmen skapades i samarbete mellan NASP och filmaren Göran Setterberg, som har en gedigen erfarenhet av att skildra psykologiska skeenden hos psykiskt sårbara grupper. Med hjälp av kontakter och även via annonser 15

16 fick Göran Setterberg kontakt med olika ungdomar. Alla inspelningar med dessa ungdomar har visats på Centrumet för en expertgrupp som under diskussioner i samråd med filmaren Göran Setterberg har bestämt vilka avsnitt som skulle vara med i den slutgiltiga utformningen av filmen. Denna expertgrupp har bestått av: Professor Danuta Wasserman, ordföranden i gruppen och ansvarig utgivare av filmen Professor Jan Beskow Docent Britta Alin Åkerman Docent Bo Runeson Överläkare Agnes Hultén Informationsansvarig fil kand Inga-Lill Ramberg Vid visning av de första inspelningarna bestämde expertgruppen tillsammans med filmaren att fyra ungdomar i olika åldrar skulle vara lämpliga deltagare utifrån målsättningen med filmen. Därefter kontaktades dessa ungdomar igen för kompletterande intervjuer och inspelning. Såväl inspelning som intervjuer har gjorts av filmaren Göran Setterberg. Filmen är en samproduktion mellan Centrumet och Panfilm. En första version av filmen visades sedan för elever och personal i högstadiet och gymnasiet samt även för föräldrar. Hänsyn togs till deras synpunkter vid sammanställning av den slutgiltiga produkten. När den var klar har flera personer inom olika myndigheter, organisationer och verksamheter fått möjlighet att se filmen och även komma med förslag till eventuella förändringar. Filmen har visats för representanter för Socialstyrelsen, Folkhälsoinstitutet, Kyrkans organisationer, Svenska psykiatriska föreningen, Landstingsförbundet, Polisen, Psykisk Barn och ungdomsvård, olika ansvariga inom skolan, ungdomsmottagningar, skolverket och elevvårdspersonal. Flera diskussioner har förts rörande titeln på filmen. Titeln är en replik från en av de medverkande ungdomarna (se sidan 15) och kan ge uttryck för kärleken som ett generellt fenomen som inkluderar både kärleken till sig själv som till alla medmänniskor. Naturligtvis kan en ung människa som befinner sig i en sårbar situation och vars självkänsla ännu inte räcker till för att måla upp en framtid där kärlek finns som en möjlighet och ännu mindre känna att den utgör en kick bli mycket provocerande. Den kan kännas krävande att understryka hur nödvändigt det är att lyckas även i kärlek för att ha en chans till ett meningsfullt liv. Då kan det finnas en risk att den sårbara unga människan skjuter filmen ifrån sig, som ett försvar mot de känslor som väcks bara genom att höra titeln. Om filmen då inte visas ges heller inte möjlighet att diskutera den med andra och kanske få en 16

17 insikt om den mer övergripande betydelsen av titeln. En av de deltagande ungdomarna beskriver mycket nyanserat i filmen hur viktigt det är att tycka om sig själv att verkligen respektera sig själv och att denna respekt är grunden i allting. I dessa repliker ligger också ett budskap om hur viktigt det är att själv försöka ta tag i sin situation och inte hela tiden vänta på lösningar från andra. Ordet kärlek nämns också fler gånger än ordet självmord, vilket tydliggör att temat kärlek är lika centralt i filmen som temat självmord. Trots att ungdomarna tar upp tvivel och motgångar när det gäller kärlek blir det mycket tydligt att det är i kärlek som hoppet finns. Den viktigaste målsättningen med filmen är att den skall inge hopp. Detta har varit motivet till att ge filmen denna titel även om den kan väcka negativa associationer. Filmen varvas med tillbakablickar och ungdomarnas tankar idag. I filmen beskrivs detta så att tillbakablickarna presenteras i svartvitt i olika scener, medan alla intervjuer och det aktuella är i färg. Varje sekvens inrymmer också ett antal symboler, både bild- och musiksymboler, där åskådaren själv har möjlighet att lägga in och tolka dessa utifrån sin egen livssituation. De medverkande ungdomarna har i återkommande kontakter fått ta del av videons utformning och förundersökningens resultat, vilket har påverkat den slutgiltiga versionen av filmen (se vidare sidan 29). De kommer att bli informerade om hur filmen kommer att användas i framtiden. De har också fått information om att utvärderingen av filmen (vilken kommer att redovisas i en senare rapport) kommer att ske under starkt kontrollerade former. Under projektets gång har uppföljande samtal med dessa ungdomar funnits. De uppföljande samtalen har antingen skett via telefon, e-post eller i samband med möten på NASP. Vid mötena har olika representanter från expertgruppen och Göran Setterberg deltagit. Mötena har dels haft ett informativt mål men också målet att ge de deltagande ungdomarna möjlighet att tala om tankar, känslor och reaktioner som har blivit en effekt av deras medverkan i denna video. Ett annat mål har också varit att låta ungdomarna träffa varandra för att därigenom utbyta egna erfarenheter. Beskrivning av manualen Två broschyrer har utformats under ledning av Danuta Wasserman, Bo Runeson och filmaren Göran Setterberg. Kommentarer för justeringar av dessa broschyrer har lämnats av Agnes Hultén, Inga-Lill Ramberg och Britta Alin Åkerman. Den ena, som är en handledning, avses att fungera som hjälp för den som skall visa videofilmen, medan den andra broschyren skall delas ut till dem som ser filmen. 17

18 Handledningen beskriver i korthet bakgrunden till filmen för att därefter ta upp en del aspekter kring tonåringars tankar om döden och att det är normalt att fundera över liv och död i ungdomsåren. Tabun om att tala om psykiska problem, död och självmord diskuteras. Den största delen omfattar moment kring hur skolan skall agera dels i självmordsförebyggande arbete, men också vad skolan kan göra efter ett självmord. Den viktigaste uppgiften för skolan är att stimulera till samtal och att vara beredd att förebygga och agera efter att självmord eller självmordsförsök har inträffat. Här diskuteras vilka signaler hos elever som bör uppmärksammas och hur ungdomar uttrycker självmordsmeddelanden. Här ges också tankar och idéer om hur visningen av videon skall genomföras och hur en efterföljande diskussion kan läggas upp. Broschyren, som skall delas ut till elever som skall ta del av videon, beskriver i korthet sorg- och krisreaktioner och hur ungdomar själva kan lära sig att känna igen olika känslor som kan uppstå i samband med dessa. Depressioner behandlas och dess viktigaste kännetecken samt att det är viktigt att ta kontakt med läkare eller psykolog om svåra känslor kvarstår under en längre tid. Effekter av bruk av alkohol, droger och anabola steroider diskuteras och framför allt att ungdomar inte blir hjälpta i sina svårigheter genom att ta till dessa medel. Svåra ätstörningar och mobbning behandlas också. Broschyren avslutas med att ta upp en del punkter kring hur eleven skall kunna ta sig ur sina svårigheter och hantera sin krissituation. Här anges också några tankar kring hur en elev kan hjälpa en kamrat som mår dåligt och inte minst vad man som elev inte skall göra. I broschyren finns också en sida med olika telefonnummer, som är viktiga att ha till hands när problemen blir för svåra. Här finns möjlighet att fylla i de nummer som är lokala för den ort där filmen visas. Utvecklingsaspekter på tonårsungdomar Puberteten är en period då ungdomen utsätts för stora förändringar i kropp och psyke. För många startar denna förändring runt år såväl fysiskt som psykologiskt och fortsätter under tonåren i olika utsträckning. Den biologiska könsmognaden inträffar i genomsnitt tidigare nu än förr, och många flickor har redan i årsåldern menstruationsdebuterat. Genom att den sociala mognaden många gånger släpar efter den biologiska, kan puberteten innebära annorlunda och större problem för dagens ungdom än tidigare. De förändringar som sker under puberteten handlar om kroppsförändringar; förändringar i tankemönster; att göra val kring skola och senare arbete; utveckla nya vänskapsband och mer intima relationer; experimenterande i sexuella kontakter; att lära sig sätta gränser och ta ett mer personligt ansvar. Det är en process som kan vara påfrestande. Under 18

19 dessa år skall ungdomarna skapa sig en egen identitet, d.v.s. en fördjupad känsla av vilka de är som individer, vilka värderingar, attityder och mål de har som människor. Det sker med andra ord mycket stora kroppsliga, kognitiva och sociala förändringar. Men de individuella variationerna är större än någonsin tidigare, varför denna period är mycket svår och komplicerad att beskriva. Fysiskt kan tonåringen vara mogen redan i årsåldern, men det kan dröja många år innan den sociala mognaden inträffar. En del tonåringar (särskilt pojkar) mognar även fysiskt mycket senare. Många familjekonflikter uppstår på grund av föräldrarnas misslyckande att se ungdomarnas behov av att vara privata och utveckla oberoende, vilket kan resultera i att en tidigare öppenhet mot föräldrarna vänds till tystnad och depression. Kamrater spelar en allt större roll, att vara accepterad i gänget och att vara populär betyder mer än någonting annat vilket innebär att ungdomar är mer beroende av varandra idag. Tidigare påverkade även den vuxna generationen ungdomarna mer än den gör idag. Svårigheter i frigörelsen från föräldrar kan påverka sinnesstämningen och i sin tur påverka möjligheten att skaffa goda och stabila kamratrelationer. Upplevelsen av att inte duga, att inte vara bra kan lätt resultera i självmordstankar. Ungdomar skall frigöra sig från sina föräldrar, men de skall också senare återintegreras både till föräldrar och samhället. Detta innebär att de kan använda sig av föräldrars kultur och värderingar samtidigt som de utvecklar egna normer och värderingar. De får tillbaka respekt för föräldrarnas värderingar och attityder samtidigt som de respekterar sina egna. Det finns flera studier om konsekvenser av tidig respektive sen pubertetsutveckling (Hwang & Nilsson, 1996). Det finns t.ex. belägg för att tidigt mogna flickor har en starkare tendens än andra flickor att skolka, pröva på droger och överhuvudtaget bryta mot skolans och vuxenvärldens normer och regler. Omgivningens reaktioner på tidig och sen utveckling är olika för pojkar och flickor. För flickor kan tidig pubertetsutveckling innebära större problem än för pojkar i förhållande till kamrater och den egna familjen. Deras självkänsla kan bli sämre, kanske beroende på att en tidigt kroppsligt utvecklad flicka inte är i takt med sin sexuella driftsutveckling. Därför kan det ställas förväntningar på henne som hon psykologiskt inte är mogen för. Hon är även avvikande i förhållande till klasskamrater och får därför kanske inte stöd ifrån dem. För pojkarnas del är det i stället sen utveckling som är mest problematiskt. Den starke, välutvecklade, muskulösa mannen är en idealbild för pojkar. Om de mognar fysiskt tidigt, möter pojkarna ofta positiva reaktioner från omgivningen. Dessa positiva reaktioner kan stärka deras själv- 19

20 känsla. Samtidigt upplever de större tryck på att uppfylla den traditionella könsrollen. Sent mogna pojkar, som ser ut som småpojkar trots att de kanske är över 16 år, upplevs som helt avvikande och blir mindre populära bland flickor. De uppfattas som omogna och får därför ofta dåligt självförtroende och en dålig självbild. Flickornas utveckling är generellt snabbare än pojkarnas både kroppsligt och psykologiskt. Det finns studier som visar att det psykologiskt kan skilja ända upp till sju år mellan en tidigt utvecklad flicka och en sent utvecklad pojke i samma kronologiska ålder (Wrangsjö, 1995). En lika stor skillnad finns i fysisk utveckling, eftersom flickor i genomsnitt går in i puberteten två år tidigare än pojkarna (Westin-Lindgren, 1979). Erikson (1959) har påpekat att identitetsutvecklingen från förpubertet och under tonåren innebär att de många växlande självbilder som upplevs under barndomen förs samman till en övergripande social helhet. Erikson (1993) beskriver denna som en känsla av en inre identitet. Denna känsla avser tron på att man kan bibehålla sin inre identitet och kontinuitet i kontakten med omvärlden. Han betonar vikten av att när barnet går in i puberteten skall det ha utvecklat en grundläggande förmåga att kunna syntetisera och integrera de tidigare inbyggda identiteterna, d.v.s. alla tidigare självuppfattningsbilder som människan får under sin uppväxt. Den ursprungliga subjektiva självbilden byggde på kroppsuppfattningen som har utvecklats genom moderns sätt att fysiskt och psykiskt vårda sitt barn. Det är med andra ord en kombination av nedbrytning och uppbyggnad av identitetsbilder och av motstridiga känslor som präglar tonåren. Har tonåringen inte kunnat integrera alla dessa tidigare identitetsmönster, menar Erikson (1969) att det kan medföra en identitetsförvirring. Han har ägnat stor del i sina arbeten kring hur ungdomsutveckling samspelar med samhällsutvecklingen. Han fokuserar sina tankar kring växelspelet mellan det inre och den omgivande miljön och det är adolescensen som intresserat honom mest. Om tonåringen också känner sig i otakt med sina jämnåriga genom att vara för tidigt eller för sent utvecklad kan han/hon upplevas som udda, kanske bli retad och därigenom genomgå svåra personliga kriser. Ramström (1991) har med utgångspunkt bl.a. från Erikssons teorier talat om att under den tidsperiod som omfattar tonåren (adolescensen) skall individen nå fram till en inre mognad som ger intrapsykiska förutsättningar för att uppnå vissa mål. Han pekar både på frigörelse/mognaden och återintegreringen i ett meningsfullt sammanhang i samhället. Om denna intrapsykiska mognad inte sker är utvecklingen ofullständig`. Denna utveckling fullföljs respektive stoppas upp beroende dels på om de inre förutsättningarna för adolescensutvecklingen skapas, dels beroende på hur växelspelet 20

21 mellan de inre förutsättningarna och de yttre förhållandena under tonårstiden kommer att utformas (Ramström, 1991, sid. 77). Det finns kanske all anledning att anta att om den tidiga relationen mellan mor och barn har gått snett, som Winnicot kallar good enough mothering (1991), kan detta påverka den senare identitetsutvecklingen under tonåren på ett negativt sätt. Flickor har ofta fler problem än pojkar. De är generellt mer beroende av sitt utseende och sin könsroll. De skall lära känna en ny roll som sexualobjekt som kan vara svårt att acceptera och leva med, framför allt om de önskar bli bekräftade inom andra områden. Å andra sidan kan utseendet och rollen som sexualobjekt ge flickan nya och kanske spännande möjligheter. Från att ha upplevt sig som ganska anonym kan hon utvecklas till att bli beundrad, inte bara av de jämnåriga pojkarna utan också av de äldre. Många flickor måste dock kämpa för denna beundran och blir alltmer fixerade vid sitt utseende och ofta vid sin vikt. Ungdomarna har ett markant intresse av sig själva - en förälskelse i sig själv uppstår som en effekt av beundran från andra. Blir de inte bekräftade på andra områden utan endast på grund av sitt utseende, kan det uppstå problem. Känslan av en inre tomhet är vanlig och kan vara grunden till depressiv utveckling. Identiteten är en del av jagutvecklingen där självuppfattning, förnuft, omdöme och registrering av omgivningen ingår. Utvecklingen startar under de första levnadsåren och fortgår hela tiden under uppväxtåren. Det bidrar till att ge barnet ett förnuftsmässigt förhållningssätt till omvärlden och att skaffa sig erfarenheter därifrån. Barnet inrättar sina behov efter de möjligheter till tillfredsställelse som finns i omgivningen. I detta ingår att både tillfredsställa sina inre drifter men också att rätta sig efter yttre normer och krav. En ökad kapacitet i samverkan med den kognitiva utvecklingen förändrar och ökar jagets förmåga att bedöma och handskas med den yttre verkligheten. Jaget innehåller också försvarsmekanismer som skyddar eller försvarar mot ångest (Freud, 1994). En av försvarsmekanismerna är just bortträngning som hjälper till att hålla konflikterna på ett mer omedvetet plan så att inte ångest skapas hos individen. Individers psykologiska försvarsverksamhet är kopplad till rädsla och ångest och genomgår en gradvis internalisering 1 under barndomen och ungdomsåren (Freud, 1994). Hos förskolebarn dominerar det yttre försvaret, vilket exempelvis kan innebära att faran försvinner om barnet blundar eller kryper under ett täcke. Ju äldre barnet blir desto mer blandas primitiva psykologiska försvar med 1 Internalisering = att införliva något i den egna personen 21

22 försvar på mer perceptuell nivå. Sådana mer primitiva psykologiska försvar kan dock kvarstå hos ungdomar och även vuxna som är psykiskt störda på ett eller annat sätt. Försvarsstrategier under den tidiga skolåldern kan präglas av narcissism, dvs att bara vara intresserad av sig själv (= självspegling/att vara förälskad i sig själv). Försvarsmekanismers diagnostiska värde måste alltid bedömas med hänsyn till individens ålder och kognitiva mognad. Användningen av försvarsmekanismer kan under uppväxtåren ändå vara ett viktigt och självklart sätt att försöka värja sig mot minnen eller önskningar som kan väcka skuldkänslor eller ångest. Exempel på ett mer moget försvar är sublimering. Sublimering innebär att sexuell och aggressiv drift kan omvandlas till en socialt värdefull aktivitet. Om det vanliga försvaret hos små barn, förnekande uppträder hos ungdomar kan det tolkas som en regressiv reaktion. De försvar som ungdomar i puberteten kan använda sig av är förnekande, intellektualisering, bortvändande från hotet. Förnekande liknar på sätt och vis bortträngning. Här döljs dock inte känslan utan individen tolkar upplevelser och relationer till andra människor som det passar bäst. Han/hon kanske är oberörd av en våldsam händelse, likgiltig för kritik eller bryr sig inte om tillsägelser. Vid intellektualisering tolkas alla händelser på ett kognitivt sätt och den känslomässiga upplevelsen tas inte in i medvetandet. Det som ger upphov till ångest bearbetas intellektuellt för att undvika att komma i kontakt med de känslor som utlöser ångesten. Psykologiska försvarsmekanismer såsom förnekande, splittring, projektioner utgör ett irrationellt sätt att hantera sin ångest på eftersom det rör sig om en förnekelse av verkligheten och en flykt från de konflikter som skapar ångesten. Dessa psykologiska försvar används i större utsträckning hos de individer som har en svag jagstruktur och svag självkänsla med tillhörande vag identitet. En reaktion på detta kan vara att ungdomar verkar uttråkade, uttröttade, alltför rastlösa, upptagna av sin egen kropp. Samtidigt ökar deras koncentrationssvårigheter. Många blir aggressiva, börjar att skolka, rymmer hemifrån eller agerar ut sexuellt. Dessa ungdomar har ofta höga krav och förväntningar på sig från föräldrarna och kan uppleva att föräldrarnas kärlek måste köpas genom goda prestationer. De kan också ha egna höga krav som de tror härrör från föräldrarna. Både egna krav och krav från föräldrar kan ge upphov till en svag jagkänsla och upplevelse av bristande bekräftelse på eget värde, vilket ofta kan leda till djupa depressioner och ovan beskrivna ageranden. Det är emellertid viktigt att understryka att inte alla ungdomar som begår självmord är deprimerade och att det bara är en liten del av de deprimerade ungdomarna som tar sina liv. 22

23 Utvärdering Ungdomstiden karakteriseras av ett tydligt sökande efter självständighet och personlig frihet. Det innebär en frigörelse från bindningen till föräldrarna och ett stort behov av att göra uppror mot de vuxnas restriktioner och förbud. Tonåringen kämpar för att bli accepterad som en självständig människa som har frihet att göra och tycka som han/hon vill. Denna frigörelse handlar främst om en längtan efter att bryta de starka känslomässiga banden till föräldrarna och om den osäkerhet som är förknippad med denna brytning. Det finns en stark ambivalens gentemot föräldrarna. Ambivalensen blir mer påtaglig hos de ungdomar som inte blir bekräftade vare sig av föräldrar eller av sina jämnåriga kamrater. Man brukar säga att tonåren återaktiverar konflikter från tidigare faser till följd av de stora känslomässiga omvälvningarna i denna period. Kan visning av filmen Kärleken är den bästa kicken och bearbetning därefter påverka ungdomars utveckling på ett djupare psykologiskt plan? Kan den visa att det finns ett behov av en dialog och samtal mellan växande ungdomar och vuxna som kan hjälpa de unga att hantera känslomässiga kriser? Kan återkommande samtal med ungdomar ha en terapeutisk effekt såtillvida att deras destruktiva tankar kan bearbetas och vändas till en mer positiv livssyn? I detta ligger också frågan om filmen kan användas som en terapeutisk behandlingsmetod för att med den som hjälp stödja elever i en svår livssituation. Finns det en potentiell fara att visa filmen genom att upplevelserna som de medverkande ungdomarna i filmen ger uttryck för kan ha en smittoeffekt? Dessa frågor försöker besvaras i de utvärderingar som genomförs vid NASP. Begreppet utvärdering måste definieras beroende på vad utvärderingen skall användas till. Den måste också definieras med avseende på vilka fenomen eller processer som skall utvärderas. Begreppet kan härledas från det engelska ordet evaluation som betyder att värdera, dvs att sätta värde på något eller att göra en bedömning av ett fenomen. Utvärdering används ofta i utbildningar där man vill mäta effekten av ett undervisningsprogram eller en undervisningssituation. Vanligtvis studeras utfall hos studenterna eller själva undervisningssituationen. Det kan handla om att undersöka förändringar i kunskaper, attityder eller beteenden, alternativt att studera upplevelser av påverkan. Mindre vanligt har varit att utvärdera sambandet mellan undervisningssituationen och förändringar hos elever (Kapborg, 1995). Man brukar tala om såväl didaktisk som pedagogisk utvärdering. 23

24 Didaktisk utvärdering Den didaktiska utvärderingen omfattar de moment i undervisningen som på ett eller annat sätt kan påverka kunskapsinhämtningen och inlärningsprocessen. I själva undervisningsprocessen förmedlas något i avsikt att organisera och välja ut en viss kunskap för att därefter presentera denna kunskap för elever. För att ta reda på om det faktiskt har skett en kunskapsförnyelse kan en kontinuerlig utvärdering göras. Den utvärderingen har som avsikt att studera relationen mellan mål och resultat med utgångspunkt från tidigare kunskaper i ämnet. Den didaktiska utvärderingen bör, i en ideal undervisningssituation, pågå hela tiden genom frågor till och uppföljningar och observationer av elever. Den didaktiska utvärderingen är en del av själva undervisningsprocessen och syftet är i första hand att förändra och förbättra utbildningen. Pedagogisk utvärdering Den pedagogiska utvärderingen kan sägas vara mer övergripande än den didaktiska eftersom syftet är mer omfattande och många olika angreppssätt kan förekomma. En sådan utvärdering kan göras utifrån olika modeller beroende på vad som skall utvärderas och vilka möjligheter det finns att mäta utfallet. En utvärderingsmodell är den s.k. transaktionsmodellen där man vill undersöka upplevelserna och effekterna av ett visst program, en insats eller förändringsåtgärd. En sådan pedagogisk utvärdering kan exempelvis göras genom att olika program genomförs i olika grupper av individer. Syftet är därvid att studera processen, dvs hur upplevelser av ett fenomen är relaterat till den metod eller produkt som skall utvärderas. För att kunna göra en sådan utvärdering krävs att de använda metoderna är klart kommunicerbara. Endast sådana metoder kan användas som går att uttryckas i språk och tydligt kan representeras i någon form. Den största vikten måste läggas vid att hitta former som gör det möjligt att beskriva vad som mäts. Enligt Lundgren (1990) kan den pedagogiska utvärderingen beskrivas utifrån fyra aspekter: * legitimitet vilka faktorer styr värdet i att utvärderingen genomförs? * metodik används subjektiva eller objektiva metoder? * funktion vad är det primära syftet med utvärderingen? * representation vilka nås genom utvärderingen? 24