Småskalig Vindkraft. Bygglov och regler

Transkript

1 Småskalig Vindkraft Bygglov och regler Ett så kallat miniverk definieras som ett vindkraftverk med en totalhöjd på maximalt 20 meter och med en rotordiameter på maximalt 3 meter. Det krävs inte bygglov enligt plan- och bygglagen med tillhörande förordning för att bygga ett sådant vindkraftverk om inte verket ska monteras på en byggnad eller kommer uppföras på ett närmare avstånd från gränsen än verkets höjd. Definitionen av ett så kallat miniverk har sin grund i plan- och bygglagstiftningens regler om bygglov. En sådan verksamhet som definieras nedan behöver inte bygglov enligt plan- och byggförordningen (2011:338) som: a) är 20 meter eller lägre över markytan, b) placeras på ett avstånd från gränsen som är större än kraftverkets höjd över marken, c) inte monteras fast på en byggnad, eller d) har en vindturbin med en diameter som är mindre än tre meter. Med höjd över marken avses den högsta höjd som anordningen uppnår, inklusive mast eller torn. Diametern på vindturbinen beräknas på den största cirkel som turbinen beskriver runt sin axel. Även om inte bygglov behövs för miniverk krävs det anmälan enligt 6 kap. 5 pkt 7 plan- och byggförordningen. Anmälan ska ske vid nybyggnad eller väsentlig ändring av ett miniverk. Anmälan ska innehålla underlag för att kommunen ska kunna granska om vindkraftverken uppfyller de tekniska egenskapskraven som anges i 8 kap. plan- och bygglagen. Uppförande av vindkraftverk får inte påbörjas innan byggnadsnämnden har gett ett startbesked. Innan vindkraftverket får tas i bruk ska ett slutbesked erhållas. För närmare information se och på PBL kunskapsbanken.

2 Planering Tillgången på vindenergi är den enskilt viktigaste faktorn för lokalisering av vindkraftverk. Skillnaden mellan bra och dåliga vindlägen är mycket stor. Vid valet av plats är det också viktigt att försöka välja en plats som minimerar störningar på omgivningen. Det är viktigt att ha tänkt igenom placeringen med avseende på tillgång till vindenergi och risker för störning. Det gäller även att tala med grannarna hur de anser om valet av plats. Om det finns en detaljplan för området ska det klaras ut om nya verk strider mot detaljplanen eller inte. Kontakt tas med kommunen för att klara ut detta. Om nya verk strider mot detaljplanen, kan möjligheter att ändra denna så att den medger vindkraft, tas upp med kommunen. Många kommuner har behandlat vindkraftsfrågorna i sin översiktsplan. Vanligtvis rör det större verk men kommunen kan också ha tagit fram en policy som rör miniverk eller gårdsverk. Kommunens översiktsplan Varje kommun ska ha en aktuell översiktsplan. Översiktsplanen kan innehålla policy och stadsbyggnadsprinciper som kan beröra även miniverk. Översiktsplanen kan redovisa var kommunen bedömer det lämpligt att bygga vindkraftverk. Översiktsplanen, med tillägg och fördjupningar, kan också redovisa kommunens policy för etablering av miniverk och gårdsverk. Särskilt fördjupningar för tätorter kan ta upp stadsbyggnadsprinciper och liknande. Vägar Enligt plan- och bygglagen ska bebyggelse och byggnadsverk utformas och placeras så att det är lämpligt på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till skydd mot trafikolyckor och behovet av en god trafikmiljö (2 kap. 6 ). Detta innebär bland annat att krav kan ställas på att byggnader och vindkraftverk ska placeras på visst avstånd från en trafikled för att inte skymma sikten eller på annat sätt störa trafiken. Skyddsavstånd till vägar Under skyddsavstånd anges: Avståndet till allmän väg bör enligt Trafikverket vara minst totalhöjden, dock minst 50 meter oavsett vägtyp. Ett lämpligt avstånd fastställs efter samråd med Trafikverket och andra berörda. Det kan dock också finnas andra regelverk om skyddsavstånd till elektriska etableringar (inkl. för järnväg) och flygetableringar med mera som kan behöva beaktas. Kraftledningar Vid uppförandet av ett vindkraftverk ska vissa säkerhetsavstånd hållas till kraftledningar. Ett vindkraftverk får inte placeras så nära en kraftledning att det skulle kunna falla över ledningen vid ev. haveri och orsaka permanent skada. Vidare behöver avståndet vara tillräckligt mellan kraftledningens och vindkraftverkets jordningspunkter. Om den aktuella kraftledningen besiktas med hjälp av helikopter måste avstånden vara tillräckliga för säker flygbesiktning.

3 Naturmiljö Vindkraftexploatering kan påverka naturvärden på flera olika sätt beroende på val av plats och utformning. Lokaliseringen har en avgörande betydelse hur naturmiljön påverkas av etableringen. Vid den samlade bedömningen av vilken plats som är lämplig för etablering krävs att påverkan på både naturvärden samt upplevelsevärden för friluftslivet beaktas. Påverkan på mark och vattenområden Det går åt mark och vattenområden både för själva vindkraftsverken och för olika anläggningsarbeten såsom vägbyggen och ledningsdragningar. Vägar och annan infrastruktur runt verken kan i själva verket vara den faktor som ger störst negativ påverkan på naturmiljön. Känsliga arter kan missgynnas Även om det finns belägg för att vissa rovfåglar samt fladdermöss kan skadas av vindkraftverk tyder forskningen hittills på att få fågelarter och däggdjur skadas eller störs av vindkraftverk. Vid ett olämpligt platsval kan dock känsliga djur- och växter påverkas negativt om viktiga livsmiljöer försvinner eller fragmenteras. Effekter för friluftslivet En vindkraftpark syns över stora områden och kan påverka friluftslivet, särskilt i områden där upplevelsevärden är starkt knutna till orördhet, tystnad, vildmarkskänsla och obruten landskapsbild. Avvägningar måste göras utifrån varje enskilt områdes värden. Förutom vägar och byggnader kan även ljud, skuggor och belysning påverka friluftslivet. Skyddade områden För skyddade områden gäller särskilda regler, vindkraftetablering är vanligen inte förenligt med syftet för områdesskyddet. Länsstyrelse och kommun kan ge närmare upplysning om detta. Kulturmiljö Med kulturmiljö menas den av människan påverkade fysiska miljön som vittnar om historiska och värden. Erfarenheten av miniverk i bebyggd miljö är än så länge begränsad geografiska sammanhang. Miniverk uppförs oftast i en bebyggd miljö som kan ha kulturhistoriska värden. Kommunen eller länsstyrelsen kan ge upplysningar om vilka eventuella kulturmiljövärden som finns på den aktuella platsen och om lämpligheten att där uppföra ett miniverk. Samtala också med eventuella närbelägna grannar om placeringen av verket. Ur kulturmiljösynpunkt är i många fall en fristående placering att föredra, eller att verket förankras i ekonomi- eller industribyggnader. Om det förankras i byggnader behövs bygglov från kommunen. Bygglov kan också behövas inom detaljplanelagt område. Finns fornlämningar När verk placeras fristående måste den som ska uppföra verket förvissa sig om att platsen för verket, och eventuella kabeldragningar, inte berör en skyddad fornlämning. Det gör man enklast genom en sökning i fornminnesregistret (FMIS). Riksantikvarieämbetet ansvarar för FMIS och för bebyggelseregistret som innehåller skyddad bebyggelse och vissa bebyggelseinventeringar. Bebyggelseregistret innehåller också beskrivningar av kyrkobyggnader. Om det finns en fornlämning i närheten av planerat miniverk, eller du är osäker om så är fallet, ska du kontakta länsstyrelsen. Skydd för kulturmiljön Med stöd av 3 kap. miljöbalken har ca områden utpekats som riksintresse för kulturmiljövården. Dessa riksintresseområden avspeglar landets historia och utgörs bland annat av jordbruksbyar, stadskärnor, arbetarbostäder, talets förorter, gruvor, förhistoriska gravfält och moderna kyrkogårdar. Vid bygglovgivning inom riksintresseområdena görs en bedömning om miniverket är förenligt med kulturmiljövärdena för riksintresset. Kulturmiljöer finns också skyddade som natur- och kulturreservat enligt miljöbalken. Kulturminneslagen (KML) omfattar alla fornlämningar, de flesta kyrkobyggnader, kyrkotomter och begravningsplatser samt särskilt utvald kulturhistoriskt värdefull bebyggelse och/eller anläggningar (se vidare under Lagar & regler, miljöbalken respektive kulturminneslagen). Statligt ägda, särskilt värdefulla fastigheter och byggnader, skyddas med stöd av förordningen (1998:1229) om statliga byggnadsminnen m.m. Det finns också kulturmiljöer som är av stort regionalt och/eller lokalt intresse. De kan vara avgränsade och beskrivna i kommunernas översiktsplaner. De kan också vara skyddade av områdesbestämmelser eller i detaljplaner enligt PBL.

4 Ljud Elventors turbiner undergår gränsvärdena markant med 0-10dB. Ljudriktvärden I beslut av tillståndsmyndigheterna när det gäller buller utomhus från vindkraftverk anges i de flesta fall högsta ekvivalenta ljudnivå 40 db(a). Studier av vindkraftverks ljud och störningar har gjorts, bland annat en studie vid avdelningen för miljömedicin, Göteborgs Universitet, Störningar från vindkraftverk: undersökning bland människor boende i närheten av vindkraftverk. Av denna framgår att andelen störda av buller ökade med stigande ljudnivå. Studier av störningar från vindkraftverk visar också att det inte bara är ljudnivån som har betydelse. Om vindkraftverken syns eller inte samt uppfattningen om vindkraftens påverkan på landskapet har betydelse för hur mycket enskilda störs av ljud. Pågående forskning visar dessutom att andelen störda varierar mellan olika landskapstyper och mellan ren landsbygd och samhällen. Med hänsyn till störningsproblematiken bör ett begränsningsvärde för buller motsvarande 40 db(a) utomhus vid bostäder inte överskridas. För vissa områden där ljudmiljön är särskilt viktig och naturliga ljud dominerar, till exempel fjäll och skärgårdar, bör värdet vara lägre än 40 db(a). Vissa vindkraftverk alstrar ljud i form av rena toner. Om ljudet innehåller rena toner bör riktvärdet vara 5 db(a)-enheter lägre. Det beror på att rena toner upplevs som mer störande än annat ljud. Ljud som innehåller rena toner är lättare att uppfatta även i kombination med annat ljud. Detta medför att ljud från vindkraftverk som innehåller rena toner inte så lätt maskeras av det naturliga vindbruset. Skuggor, reflexer och ljus Vindkraftverk ger upphov till en roterande skugga som rör sig snabbt och kan skapa irritation. Rörliga skuggor på en vägg inomhus, eller i ett rum, kan efter en tid ge stressreaktioner. Skuggstörningar bör därför uppmärksammas såväl för bostäder som för arbetsplatser med utemiljöer. I en studie i Tyskland har det konstaterats att försökspersoner som utsattes för mer än 15 timmar skuggtid per år kände sig väldigt störda och ansåg att deras livskvalitet hade försämrats betydligt. Någon motsvarande vetenskaplig studie har inte gjorts i Sverige. De bedömningar som används i Sverige bygger främst på de tyska erfarenheterna och bestämmelserna. Solljus som ger reflexer mot främst rotorbladen kan vara mycket störande och synas på långt håll. Dessa problem kan förebyggas och ska inte behöva förekomma idag. Blinkande ljus från höga vindkraftverk kan nattetid verka störande, det är därför viktigt att redovisa sådana effekter för berörda på ett tidigt stadium i prövningen av anläggningen. Elventors turbiner är behandlade med färger och material som eliminerar reflektioner osv. Nedisning och riskavstånd För att minska risker för att människor och egendom skadas är det lämpligt att det finns ett riskavstånd till platser där människor vistas. Från vindkraftverk kan rotorblad och delar lossna och snö och is kan falla ner eller slungas iväg en kortare sträcka. Mini- och gårdsverk är ofta mindre utprovade än stora verk. Svensk Vindkraftförening gjorde i maj 2009 en marknadsöversikt av mindre vindkraftverk. Det finns en standard för mindre verk (IEC ) som sätter en miniminivå på de kvalitetskrav som kan ställas. Tillverkarens/importörens deklaration om verkets överensstämmelse med standarden bör efterfrågas för att få veta om kraven uppfylls. För att minimera risker för att allmänhet och egendom ska komma till skada är det lämpligt att det finns ett riskavstånd mellan ett vindkraftverk och platser där människor ofta vistas. Det kan vara bra att med skyltar informera människor som rör sig i närheten av vindkraftverken om eventuella risker och riskzoner. För att upprätthålla en god säkerhetsnivå fordrar vindkraftverk regelbunden service och underhåll enligt tillverkarens direktiv. Elventors turbiner är utformade på ett sådant sätt att vatten och snö osv. rinner av rotorbladen detta är testat under många år.(enligt vår tillverkare.)

5 Informera grannar om eventuella störningar Oavsett om det vindkraftverk som du tänker uppföra kräver något myndighetstillstånd eller inte så är det alltid bra att berätta för dina grannar om dina planer innan du genomför dem. Normalt krävs inte bygglov för ett vindkraftverk som motsvarar definitionen av ett miniverk. Detta innebär dock inte att vindkraftverket kan byggas var som helst. Ägaren måste ta reda på om anläggningen kan störa grannarna med buller etc. och i så fall kontakta grannarna. Ägaren måste också ta reda på om det finns andra saker som ska tas hänsyn till, t.ex. eventuella fornlämningar och naturvärden. Det är lämpligt att kontakta kommunen och även länsstyrelsen för information. Samråd enligt miljöbalken Vindkraftverk som inte är tillstånds- eller anmälningspliktiga enligt miljöbalken kan enligt 12 kap. 6 miljöbalken omfattas av anmälningsskyldighet till tillsynsmyndigheten för samråd om vindkraftverket kan komma att väsentligt ändra naturmiljön. Kontakta din kommun eller länsstyrelsen för information om vad som gäller. Verksamhet som ska anmälas för samråd får påbörjas tidigast sex veckor efter det att anmälan har gjorts, om inte tillsynsmyndigheten medger något annat. Tillsynsmyndigheten (oftast länsstyrelsen) får förelägga den anmälningsskyldige att vidta de åtgärder som behövs för att begränsa eller motverka skada på naturmiljön. Om sådana åtgärder inte är tillräckliga och det är nödvändigt för skyddet av naturmiljön, får myndigheten förbjuda verksamheten. Ett beslut av tillsynsmyndigheten enligt 12 kap. 6 miljöbalken ger ingen uttalad rätt för verksamhetsutövaren att bedriva verksamheten utan reglerar endast vilka skyddsåtgärder som behövs med hänsyn till allmänna naturvårdsintressen. Tillstånd enligt kulturminneslagen Ett vindkraftsprojekt kan beröra fornlämningar som är skyddade enligt kulturminneslagen. Den som vill bygga på eller i närheten av en fornlämning måste ha länsstyrelsens tillstånd. Lag (1988:950) om kulturminnen m.m. (KML) är en skyddslag som syftar till att bevara fornlämningar, fornfynd, kyrkor och byggnader. Där anges vad som är en fast fornlämning, exempelvis gravar och boplatser. Enligt bestämmelser i KML får inte fornlämningar skadas. Lokalisering av enstaka vindkraftverk och parker kan beröra fornlämningar som är skyddade enligt KML. Den som på något sätt vill göra ingrepp i eller ta bort en fornlämning måste ha länsstyrelsens tillstånd. Till varje fast fornlämning hör också ett fornlämningsområde, det vill säga ett så stort område på marken eller sjöbotten som behövs för att bevara fornlämningen och ge den tillräckligt utrymme med hänsyn till dess art och betydelse. Kända fornlämningar finns registrerade i Riksantikvarieämbetets register FMIS, se länk till Fornsök till höger. Det gäller också lämningar under vatten. I kommunal översiktlig planering för vindkraft är det ofta tillräckligt att i en helhetsbedömning av kulturmiljöer och landskap enbart tolka och bedöma de fornlämningar som finns registrerade i FMIS. Det samma gäller inför projektansökningar och tidiga samråd enligt miljöbalken (MB). Allt eftersom projektansökan och miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) tar form måste dock underlaget om fornlämningar fördjupas. Projektägare uppmanas därför att tidigt ta kontakt med länsstyrelsen. Många vindkraftverk planeras att byggas i skogen och till havs där inventeringen av fornlämningar ofta varit översiktlig eller saknas helt. I många fall behövs därför kompletterande inventeringar vid planering för vindkraft. Enligt 2 kap. 11 KML kan länsstyrelsen om så behövs besluta om en särskild utredning för att ta reda på om fornlämningar berörs av ett vindkraftsprojekt (se nedan). Utgångspunkten är att länsstyrelsen behöver ett fullgott kunskapsunderlag för att bedöma byggnationens tillåtlighet enligt lagen. Om fornlämningar berörs av en vindkraftanläggning kan det i förlängningen bli aktuellt med ytterligare arkeologiska undersökningar (se nedan). Fornlämningar och andra kulturmiljöer i en effektiv tillståndsprocess Fornlämningar och byggnader som skyddas enligt KML ska ingå i analyserna tillsammans med övriga kulturmiljöer och landskap enligt miljöbalken, plan- och bygglagen (PBL) och i tillhörande MKB, se ovan. Vad beträffar fornlämningar bör MKB:n vara så tydlig och av sådan kvalité att det framgår om fornlämningar berörs av projektet, så den kan användas för ansökan om en prövning av arbetsföretagets tillåtlighet enligt KML. Ett tidigt samråd med länsstyrelsen rekommenderas för att klargöra behovet av särskild utredning till exempel om området inte inventerats tidigare eller med tillräcklig precision. Vid samrådet bör företagaren utreda förutsättningarna för en alternativ placering som i första hand undviker ingrepp i fornlämningen.

6 Finns det fornlämningar? Det kan spara såväl tid som pengar för dig som vill bygga om du kan undvika områden med fornlämningar. Du bör därför i ett tidigt skede kontakta länsstyrelsen. I ett tidigt skede bör den som avser att bygga en vindkraftanläggning ta reda på om fasta fornlämningar finns på platsen. Merparten av alla kända fasta fornlämningar finns registrerade i Fornminnesregistret (FMIS) som nås via Fornsök på Riksantikvarieämbetets webbplats ( Det är lämpligt är att utföra en första analys av fornlämningsbilden redan tidigt i planeringen av vindkraftanläggningen. Det kan göras i samband med den ansökan som tas fram inom ramen för tillståndsprövningen enligt miljöbalken (MB), med eventuell tillhörande miljökonsekvensbeskrivning (MKB), eller lovgivningen enligt plan- och bygglagen (PBL). Beskrivningen av projektets påverkan och konsekvenser för fornlämningar blir här en del av den samlade beskrivningen av anläggningens påverkan på de kulturmiljövärden som finns på platsen. Det är viktigt att den som utför kulturmiljöanalysen i en MKB har kompetens att analysera och bedöma fornlämningar. Läs vidare i avsnitten om MKB respektive kulturmiljö. Det är klokt att tidigt samråda med länsstyrelsen eftersom de har goda kunskaper om till exempel hur väl inventerat det aktuella området är och vetskap om hur stor sannolikheten är att träffa på okända fornlämningar. Detta tidiga samråd bör göras innan exakta lägen för vindkraftverk och tillhörande anläggningar låses fast. Ofta kan vindkraftprojekt undvika fornlämningar. Länsstyrelsen kan ge råd om alternativa lokaliseringar i syfte att undvika eller minimera ingrepp i fornlämningar. Är du osäker på om din vindkraftsanläggning kommer att beröra fornlämningar ska du alltid rådfråga länsstyrelsen. Din förfrågan bör innehålla ett kartmaterial som redovisar anläggningens utbredning. Det kan dessutom finnas behov av särskild utredning för att klargöra om fornlämningar finns inom exploateringsområdet (se nedan). Om fornlämningar visar sig finnas inom området där vindkraftverket ska byggas kan det bli aktuellt med ytterligare arkeologiska undersökningar (se nedan). Huvudregeln är att det är du som verksamhetsutövare som bekostar eventuella arkeologiska utredningar och undersökningar. De situationer då du bör kontakta och samråda med länsstyrelsen är: om en fast fornlämning finns redovisad i det digitala fornminnessystemet FMIS på eller i närheten av det område där du planerar att uppföra din vindkraftanläggning. om platsen ligger inom ett större område med täta fornlämningsförekomster som finns registrerade i FMIS. om fasta fornlämningar i anslutning till platsen för anläggningen kan anses vara allmänt kända i bygden. om platsen ligger i sådan terräng eller sådant vattenområde där fornlämningar ofta påträffats vid tidigare arkeologiska undersökningar. Exempel på sådana områden kan vara åssträckningar, sandiga sydsluttningar, strandområden etc. Behövs en särskild utredning? När området för vindkraftanläggningen bestämts kan det behöva utredas om det finns fornlämningar som inte registrerats eller inventerats. Många fornlämningar är dessutom inte synliga ovan mark. När länsstyrelsen gör prövning av ett om vindkraftverk är tillåtligt enligt kulturminneslagen (KML) kan länsstyrelsen behöva mer kunskap om fornlämningarna på platsen. Då behöver ett fördjupat underlag tas fram. Enligt 2 kap. 11 KML kan länsstyrelsen besluta om särskild utredning för att ta reda på om fasta fornlämningar berörs av ett vindkraftsprojekt. Utredningen ger också dig viktig information för vidare planering av vindkraftanläggningens lokalisering. Syftet med en särskild utredning är att fastställa om fornlämningar finns inom området för en planerad byggnation. En särskild utredning innebär i ett första steg att en arkeolog analyserar landskapet och fornlämningsmiljön utifrån de kända fornlämningarna och de erfarenheter som gjorts vid tidigare undersökningar. Nästa moment är en inventering av kända och okända fornlämningar i form av terrängrekognosering av exploateringsområdet. Det sista momentet i en särskild utredning är att de lägen för osäkra fornlämningar som iakttagits vid inventeringen sökschaktas med grävmaskin för att fastställa om en fornlämning finns på platsen. Ibland är endast en mer översiktlig utredning nödvändig och då genomförs endast kartstudier och fältinventering. Ett beslut om särskild utredning fattas normalt efter att du haft tidigt samråd med länsstyrelsen om fornlämningar. Kostnaden för en särskild utredning betalas av den som ska bygga vindkraftanläggningen. Du ges då tillfälle att acceptera kostnaden eller avstå från den innan beslutet fattas. I det senare fallet behöver du söka en annan lokalisering för vindkraftanläggningen. Beslutet fattas av länsstyrelsen som också anger vem som ska utföra utredningen: ett museum, Riksantikvarieämbetet eller ett fristående arkeologiföretag. Om fornlämningar finns på eller i närheten av platsen där du planerar att uppföra en vindkraftsanläggning måste du ansöka hos länsstyrelsen om tillstånd till ingrepp i fornlämningen. Om samrådet med länsstyrelsen visat att det inte går att lokalisera vindkraftanläggningen så att fornlämningar undviks och du ändå vill gå vidare måste du ansöka om tillstånd till ingrepp i fornlämningen. Länsstyrelsen prövar då om tillstånd kan

7 lämnas enligt 2 kap. 12 kulturminneslagen (KML). Länsstyrelsen gör en avvägning mellan arbetsföretagets samhällsnytta och fornlämningens betydelse. Länsstyrelsen får bara lämna tillstånd till ingreppet i fornlämningen om exploateringsintresset väsentligt överstiger bevarandeintresset. Ofta har tillståndet villkor enligt 2 kap. 13 KML i form av krav på arkeologiska undersökningar som ska bekostas av exploatören (se nedan). Du kan behöva ansöka om tillstånd enligt KML även om vindkraftsanläggningen inte ska byggas på utan i närheten av en fornlämning. Till varje fast fornlämning hör ett fornlämningsområde som utgörs av ett så stort område på marken eller sjöbotten som behövs för att bevara fornlämningen och ge den tillräckligt utrymme med hänsyn till dess art och betydelse. Detta fornlämningsområde har samma lagskydd som själva fornlämningen. Länsstyrelsen fattar efter ansökan beslut om vindkraftanläggningen är tillåtlig enligt KML. Om ansökan enligt miljöbalken upprättats och miljökonsekvensbeskrivningen (MKB) innefattar analyser av fornlämningar och kulturmiljöer kan dessa handlingar tillsammans med eventuell särskild utredning utgöra ansökan. I annat fall måste du skicka en särskild ansökan till länsstyrelsen. Kontakta länsstyrelsen för att höra vilka underlag som krävs i form av kartmaterial och liknande. Det är viktigt att ansökan kommer in till länsstyrelsen i god tid. Viktigt att tänka på är också att arkeologiska undersökningar normalt inte utförs under vinterhalvåret. För att ett tillstånd till ingrepp i en fornlämning ska kunna lämnas måste du vara ägare till marken eller ha markägarens medgivande som måste bifogas ansökan skriftligt. Om en fornlämning påträffas och blir känd först under grävning eller annat arbete med vindkraftanläggningen ska arbetet omedelbart avbrytas till den del där fornlämningen berörs. Den som leder arbetet ska omedelbart anmäla förhållandet hos länsstyrelsen. Installation Innan någon elproducerande utrustning installeras i elanläggningen ska det lokala elnätsföretaget kontaktas, även om det sker inom den egna byggnadens elinstallation. Man behöver inte underrätta elnätsföretag om man vill ansluta egen vindkraft, solcellanläggning eller annan strömkälla till sin elanläggning så länge elanläggningen inte har en anslutning till ett externt elnät. Elsäkerhetsverkets ramföreskrifter (ELSÄK-FS 2008:1) om hur elektriska starkströmsanläggningar ska vara utförda ligger till grund och pekar på Svensk Standard när det gäller kravet för att uppfylla god elsäkerhetsteknisk praxis. Varselmärkning ska utföras enligt Elsäkerhetsverkets föreskrifter (ELSÄK-FS 2008:2). Om det är möjligt ansluts vindkraftverket till det lågspända lokalnätet (400 volt). Man får bara ansluta ett vindkraftverk till sin egen elinstallation (dvs. fastigheten) om det finns på samma fastighet och i omedelbar närhet till bostadshuset. Ur vind- och störningsstörningssynpunkt bör det dock oftast finnas ett visst avstånd till bostadshuset. Lantbruksföretag, som har angränsande arrenderad mark, kan placera verket utanför den egna fastigheten. När anläggningen ansluts inom den egna installationen behöver elnätsföretaget som regel inte göra några ändringar i det anslutande elnätet så länge som utmatningen av effekt inte överstiger den effekt som abonnemanget redan omfattar. Om mätarsäkringarna inte tillåter ett så stort vindkraftverk som du tänkt dig, bör du i första hand fråga elnätsföretaget om det går att utvidga abonnemanget utan ändringar i det anslutande elnätet. En energiproducerande vindanläggning ska normalt kopplas in till elanläggningen med fast anslutning. Inkopplingen till elanläggningen kan i vissa fall ske via särskilt monterat kontaktdon som är spänningslöst när produktionsanläggningen inte är ansluten. En fast anslutning eller montering av särskilt kontaktdon är alltid behörighetskrävande elinstallationsarbete. Arbetet får bara utföras av behörig elinstallatör. Det är inte tillåtet att via en utgående gruppledning mata in energi i en elanläggning. På marknaden förekommer det produkter som är avsedda att anslutas till den befintliga elanläggningen med en vanlig stickpropp i ett vägguttag vilket inte är tillåtet. För att elnätets skyddande säkringar säkert ska lösa ut vid ett fel får inte ledningarna mellan närmaste transformator och vindkraftverk vara längre än omkring 500 meter. Det måste finnas ett säkert brytställe vid produktionsanläggningen. Vid arbete på vindkraftverket måste det på motsvarande sätt kunna skiljas av från elnätet. Vindkraftverk ska vara CE-märkta vilket innebär att tillverkaren eller importören intygar att den uppfyller alla gällande hälso- och säkerhetskrav i tillämpliga regelverk. Tillämpliga regelverk för vindkraftverk är bland annat Arbetsmiljöverkets föreskrifter om maskiner, AFS 2008:3 (Direktiv 2006/42/EG) och Elsäkerhetsverket föreskrifter om elektromagnetisk kompatibilitet, ELSÄK-FS 2007:1 (Direktiv 2004/108/EG). Utöver att hela produkten ska vara CE-märkt med avseende på ovanstående regelverk så ska elektriska komponenter som är avsedda att byggas in i utrustningen t.ex. transformatorer, kablar och lampor uppfylla Elsäkerhetsverkets föreskrifter om viss elektrisk materiel, ELSÄK-FS 2000:1 (Direktiv 2006/95/EG). För elnätsföretaget ska kunna vägra att på "skäliga villkor" ansluta en anläggning som tekniskt sett är fullgod, krävs det dock "synnerliga skäl". En sådan vägran kan överklagas till Energimarknadsinspektionen. Kontroll och tillsyn Generellt gäller att den som bedriver verksamhet som kan befaras medföra olägenheter för människors hälsa eller påverka miljön fortlöpande ska planera och kontrollera verksamheten för att motverka eller

8 förebygga sådana verkningar och genom egna undersökningar eller på annat sätt hålla sig underrättad om hur miljön påverkas (26 kap. 19 miljöbalken). När anläggningen varken är tillstånds- eller anmälningspliktig finns det inga formella krav på särskild dokumentation, men det kan ändå vara lämpligt att bevara och följa driftinstruktioner från leverantören. Rutinmässig översyn behöver också ske. Driftinstruktioner som leverantören kan ha lämnat för drift och underhåll av anläggningen kan vara ett bra underlag för sådana rutiner, liksom för intervall för översyn och kalibrering av styr- och reglerinstrument. För att hålla utrustningen i gott skick behövs också rutiner för att undersöka utrustningen. Asynkron eller Synkron generator Det finns 2 typer av generatorer som man huvudsakligen använder sig av till vindkraftverk; asynkrona och synkrona. Vi ska här förklara i korthet skillnader och för - och nackdelar mellan dessa generatortyper. Direktkopplad Asynkron En asynkron generator är kortfattat en elmotor av samma typ som sitter i byggsågen eller vedkapen. Dessa kan inte generera ström utan att magnetiseras och för att göra det så startar man den som en vanlig elmotor. När rotorn har tillräckligt med vind för att överstiga det synkrona varvtalet så kommer generatorn att övergå till att leverera ström och det k ommer att fortgå tills man nått nominellt varvtal som vanligen ligger på 1500r/m. Överstiger man det vridmoment som kan bromsas av generatorn så måste man minska momentet på rotorn genom att vrida ur vind annars är risken stor att generatorn kommer att öve rhettas och lindningen kommer att brinna. Eftersom det krävs ett så högt varvtal för att börja leverera ström så är ett krav att man har en växellåda mellan rotor och generator. Det finns bara ett sätt att bromsa den här typen av generator vid ett strömavbrott och det är att ha en mekanisk broms på ingående axel. Denna teknik har använts på vindkraftverk sedan 70 -talet. Fördelar med direktkopplad asynkron generator Det är billigt att tillverka eftersom det inte krävs någon teknik för att fasa in på nätet. D et fasas in automatiskt när varvtalet på verket ökar. Nackdelar med direktkopplad asynkron generator Det krävs en växellåda och mekanisk broms vilket leder till ökat underhåll och många rörliga delar som kan gå sönder. Mycket vikt och teknik hamnar högst upp i tornet vilket skapar en ogynnsam arbetsmiljö. Asynkron generator orsakar onödigt höga strömmar pga. att det hämtar reaktiv ström på nätet för att fungera, vilket kan få lampor att blinka och känslig utrustning att gå sönder. Detta går dock att motve rka med mjukstartsutrustning och kondensatorer, tyvärr ser man sällan det på de mindre vindkraftverken pga. kostnadsskäl. Vid turbulens så måste all kraft vidarebefordras till huvudaxeln och det kan ge ganska stora belastningar kortvarigt och skapar stora brytningar. Detta är dock främst ett problem på stora anläggningar. Ett asynkront vindkraftverk kräver ett visst underhåll och en årsvis mätning av generatorn för att försäkra sig om att den levererar en energi som är godkänd och inom ramarna som nätägaren har ställt. Växellåda och broms kan skapa en del missljud, speciellt när de börjar bli slitna. Eftersom det är fler rörliga delar så skapar det ett mekaniskt tröghetsmoment (=effektförlust) och därmed också ett mekaniskt ljud. Synkron Permanentmagnetgenerator En synkron generator fungerar som en dynamo på en cykel. Den genererar ström i ett ganska brett varvtalsregister och dessutom varierar både Volt och Hz. Dessa generatorer har oftast använts till

9 vattenkraft eftersom de genererar ström redan vid ganska små varvtal och kräver ingen startspänning för att börja generera. I vindsammanhang har man bara använt synkrona generatorer till att ladda batterier och värma vatten med elpatroner som inte är beroende av en konstant Hz eftersom generatorn levererar en s å blandad kvalité av energin. Idag finns dock utrustning för att kunna likrikta denna ström därefter på elektronisk väg fasa in den på nätet med en mycket hög precision. Denna teknik har funnits sedan början på 90 -talet men varit för dyr för att implementera i mindre anläggningar. Fördelar med synkron generator Den kräver ingen växellåda eller mekanisk broms. Den fungerar som en direktdriven generator och bromsas med elektriska laster i form av elpatroner i olika steg. Alltså mindre underhåll och färre rörliga delar, och man slipper att klättra i torn för att smörja och byta bromsar mm. Den är inte beroende av ett fast varvtal för att leverera. Den levererar från 0 r/m till nominellt varvtal och en bit däröver. Detta är givetvis en fördel med tanke på at t vinden inte är konstant. Den har inte samma problem med turbulens utan tar hand om vindbyar med att tillfälligt öka varvtalet och därmed effektuttaget. Den magnetiserar sig själv, vilket gör att den inte behöver någon startström och ställer då mindre kra v på inkopplingsstället. Den levererar inte heller några spikar i nätet eftersom den är galvaniskt åtskiljd från nätet med en avancerad kraftelektronik för infasning på nätet. Kraftelektroniken sköter sig helt själv, vilket gör att den inställning som är g jord från oss kommer att hålla sig oförändrad så länge verket är i drift. Kräver inga avläsningar eller anpassningar eller mätningar årsvis som de asynkrona verken kräver. Mekaniskt är synkrona generatorer helt tysta. Det finns inga mekaniska växlar och br omsar som kan alstra ljud, bara vindens sus när rotorbladet passerar tornet. Nackdelar med en synkron generator Den kraftelektronik som vi kallar omformare är fortfarande mycket dyr. Den står för en stor del av kostnaden på verket.

10 Argument lista Elventors verk startar produktionen vid 2 m/s och klarar upp till 55 m/s, verket stoppas utav en magnetisk broms vid 25 m/s. Elventors verk behöver aldrig riktas om då det är ett vertikalverk och klarar att ta in vindar ifrån alla håll under förutsättning att det är öppen terräng. Invertern har en så kallad powerboost som hjälper till att förbättra elproduktionen vid lägre vindhastigheter. Elventors verk är tillverkade för att klara en livslängd på + 20 år. Ljudnivåerna är enormt låga 0-10 db. Vilket innebär att vindljudet överröstar verket vid lite högre vindhastigheter. Detta är ett stort plus om man jämför med horisontella verk. Windergis verk är mer ett konstverk i förhållande till horisontella verk. Elventors verk är klarar vindhastigheter på upp till 55 m/s, dessa vindhastigheter har vi knappt i Sverige.