VERKSAMHETSBERÄTTELSEN

Transkript

1 VERKSAMHETSBERÄTTELSEN 2011 Svenska Distriktsläkarföreningen

2 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sida Inledande faktaredovisning 3 Aktuella hälso- och sjukvårdsfrågor Allmänt 11 Vårdvalen 12 Det allmänmedicinska uppdraget 14 Vården av de mest sjuka äldre 14 Europaläkarfrågan 15 Sjukskrivningsfrågan och SFLF-projektet 16 Den goda arbetsplatsen 16 Förbundsfrågor Läkarförbundets fullmäktige 16 Förhandlingsfrågor 16 Utbildning och forskning 17 Grundutbildning och AT 17 Vidareutbildning 18 Fortbildning 18 Forskning 18 Arbetsmiljöfrågor 19 CS 19 Rådet för läkemedel, IT och medicinteknik 19 Internationella kontakter UEMO 20 Nordiskt allmänläkarseminarium 20 Föreningsaktiviteter Ordförandekonferensen 20 DLF:s fullmäktigemöte 22 Fackligt seminarium 23 Lokalföreningar/Lokalavdelningar 24 Kontakter med andra organisationer SFAM 24 SFLF 25 Övriga yrkesföreningar 25 Övriga kontakter 25 Information Samhällsdebatt 25 Distriktsläkaren 25 Ombudsmannabrev 26 Hemsidan 26 Rekrytering 26 Provinsialläkarstiftelsen 26 Stiftelsen Svenska Distriktsläkarföreningens Samfond 26 Kassörens redogörelse 27 Förteckning över förekommande förkortningar 27 DLF arbetar för 28 Resultat och balansräkning 29 Protokoll från fullmäktigemötet

3 VERKSAMHETSBERÄTTELSE Styrelsen för Svenska distriktsläkarföreningen (DLF) får i enlighet med föreningens stadgar avge följande berättelse över verksamheten och förvaltningen under tiden 1 januari till 31 december Styrelseledamöter Styrelseledamöter Mandattiden utgår Ove Andersson, ordförande Ove Andersson, ordförande 2012 Ann-Christine Sjöblom, vice ordförande Agneta Sikvall, vice ordf Christer Olofsson, sekreterare Christer Olofsson, sekreterare 2013 Anders Nilsson, kassör Anders Nilsson, kassör 2012 Britt Bergström Britt Bergström 2012 Gunilla Boström Anna Segernäs Kvitting 2012 Ulf Wahllöf Svante Svenson 2013 Björn Widlund Ulf Wahllöf 2013 Revisorer Lennart Spång Carl-Eric Thors Revisorssuppleanter Sten Stenberg Sven-Axel Andersson Auktoriserade revisorer Mats Fridblom Stefan Norell (suppl.) Ledamöter i valnämnden Kerstin Ermebrant Rune Kaalhus Leif Martén Eva Fägerskjöld (suppl.) Revisorer Lennart Spång Carl-Eric Thors Revisorssuppleanter Sten Stenberg Gunilla Boström Auktoriserade revisorer Mats Fridblom Stefan Norell (suppl.) Ledamöter i valnämnden Eva Fägerskjöld Rune Kaalhus Björn Widlund Ann-Christine Sjöblom (suppl.) FULLMÄKTIGEREPRESENTANTER I SVERIGES LÄKARFÖRBUND Ordinarie Ersättare Ordinarie Ersättare Ove Andersson Leif Martén Britt Bergström Per Nordlund Britt Bergström Per Nordlund Anders Nilsson Moa Vlastós Gunilla Boström Daga Byfors Christer Olofsson Gunilla Boström Anders Nilsson Kerstin Ermebrant Anna Segernäs Kvitting Lorenz Risk-Plotzki Christer Olofsson Agneta Sikvall Agneta Sikvall Ann-Christine Sjöblom Ann-Christine Sjöblom Lena Mattsson Svante Svenson Eva Fägerskjöld Ulf Wahllöf Rune Kaalhus Ulf Wahllöf Susanne Sparre Björn Widlund Moa Vlastós Kerstin Ermebrant Staffan Skobe Susanne Wikman Sven-Axel Andersson 3

4 SAMMANTRÄDEN Styrelsen har under året haft 22 sammanträdesdagar; januari, 3 4 mars, 5 6 april, 7 april (ordförandekonferens), 8 april (FM och konstituerande möte), 19 maj, augusti, 25 september 1 oktober, november, 17 november (symposium), 18 november (fackligt seminarium), 7 december. ANTAL MEDLEMMAR 2011 Antalet yrkesverksamma medlemmar vid årets början Antalet yrkesverksamma medlemmar vid årets slut Antalet pensionerade medlemmar vid årets början 632 Antalet pensionerade medlemmar vid årets slut 625 UNDER ÅR 2011 AVLIDNA MEDLEMMAR Namn Född Carl Erik Bergstrand 1914 Bo Brodelius 1925 Eric Bäärnhielm 1927 Louise Dageborn-Öhrn 1958 Ivan Fischer 1916 Inger Hartman 1956 Lars-Olov Larsson 1945 Karl-Erik Lindquist 1922 Karl-Magnus Lundgren 1937 Ingegerd Nieburg 1956 Hans Söderlund 1928 Matz Tidén 1956 Mats Törner 1948 HEDERSLEDAMÖTER Pensionerade distriktsläkaren Bengt Berg Distriktsläkaren Christina Fabian Pensionerade distriktsläkaren August Schneider Pensionerade distriktsläkaren Per G Swartling 4

5 FÖRTECKNING ÖVER ORDFÖRANDE OCH SEKRETERARE I LOKALAVDELNINGARNA Avdelning Ordförande Sekreterare Blekinge Christer Olofsson Valkyriavägen KARLSKRONA Tel: Fax: christer.olofsson@ltblekinge.se Bohus Agneta Sikvall Åby vårdcentral MÖLNDAL Tel: Fax: agneta.sikvall@vgregion.se Jennifer Rudolph Ålegårdsgatan MÖLNDAL jennifer.rudolph@vgregion.se Dalarna Vakant Björn Ställberg Barkarbacken FALUN b.stallberg@salem.mail.telia.com Fyrbodal Vilande förening Kontaktperson Margareta Kristensson Tel margareta.h.kristensson@vgregion.se Gotland Vakant Per Jörneus Söderhagsv VISBY Tel: Fax: per.jorneus@hsf.gotland.se Gävleborg Vilande förening Tina Dahlin (kanslist) Gästrike Hälsinge läkarförening Bud nr 73, Länssjukhuset GÄVLE Tel: Fax: tina.h.dahlin@lg.se Göteborg Eva Fägerskjöld Fjällbruden ANGERED Tel: eva.fagerskjold@gmail.com Vakant 5

6 Avdelning Ordförande Sekreterare Halland Jämtland Jönköping Kalmar Kronoberg Mellersta Skåne Norrbotten Gunnar Claësson Klängrosstigen VARBERG Tel: Fax: gunnar.claesson@lthalland.se Kerstin Ermebrant Jolesvägen TÄNNÄS Tel: Tel: kermebrant@gmail.se Malin Andersson Tel: malin.andersson@lj.se Staffan Skobe Esplanadens VC Box 14, VÄSTERVIK Tel: Fax: staffan.s@ltkalmar.se Kai-Christian Reck Vårdcentralen, Storgatan TINGSRYD Tel kai-christian.reck@ltkronoberg.se Kontaktpersoner Olof Lindqvist Vårdcentralen Råbyvägen HÖRBY Tel olof.lindqvist@skane.se Robert Svartholm Kornvägen GAMMELSTAD Tel: polarull.svartholm@telia.com Bengt Augustsson Vårdcentralen Ringvägen VESSINGEBRO Tel bengt.augustsson@lthalland.se Lennart Sjöberg Hälsocentralen Myrviken Box 57, OVIKEN Tel Fax lennart.sjoberg@jll.se Aradhana Bachher Vårdcentralen Esmarksgatan MARIANNELUND Tel: Erica McCarthy Esplanadens VC Box 14, VÄSTERVIK Tel: Fax: camcw@ltkalmar.se Karin Johansson Vårdcentralen INGELSTAD Tel: Fax: karin.e.johansson@ltkronoberg.se Jan Nalepa VC Västra Fäladen Pjäsgatan LANDSKRONA Tel Fax jan.nalepa@skane.se Jan Hennix Mjölkuddens VC Mjörkuddsvägen LULEÅ Tel: jan.hennix@nll.se 6

7 Avdelning Ordförande Sekreterare Skaraborg Vilande förening Stockholm Sydvästra Skåne Hassan Samadi (t.f. ordförande) Ulriksdals vårdcentral Karlsrogatan SOLNA Tel hassan.samadi-ahadi@sll.se Bengt Jönsson Sorgenfrimottagningen Nobelvägen 56B MALMÖ Tel: Fax: bengt.g.jonsson@skane.se Maria Lütkeman Boo vårdcentral Edövägen SALTSJÖ-BOO Tel Fax marialutkeman@hotmail.com Gustav Sundberg VC Bokskogen Biblioteksg BARA Tel: Fax: gustav.sundberg@skane.se Södermanland Vilande förening Kontaktperson Ulf Glitterstam ulf.glitterstam@dll.se Uppsala Värmland Mats Gulliksson Kungsgärdets Vårdcentral St Johannesgatan 28A Uppsala Tel: Fax: mats.gulliksson@lul.se Vilande förening Eva Gal Garadnai Svartbäckens HLM Svartbäcksg 52A UPPSALA Tel: Fax: eva.gal.garadnai@lul.se Västerbotten Västernorrland Nino Bracin Ersboda hälsocentral Hälsogränd UMEÅ Tel Fax nino.bracin@vll.se Vilande förening Bengt Lunnergård Hälsocentralen Box VINDELN Tel bengt.lunnergard@vll.se Västmanland Rune Kaalhus Läkargruppen Källgatan VÄSTERÅS Tel: Fax: rune.kaalhus@ptj.se Ann Sofi Räms Sala Norra Box SALA Tel Fax anna.sofia.rams@ltv.se 7

8 Avdelning Ordförande Sekreterare Älvsborgs södra Vilande förening Kontaktperson Antonina Tagajeva Slättängsvägen GÅNGHESTER Tel: Örebro Ann-Marie Terner Brickegårdens VC Österleden KARLSKOGA Tel: Fax: Mogens Schou Storå VC Kopparbergsv STORÅ Tel: Fax: Östergötland Vilande förening Kontaktperson Ebba Curman Östra Skåne Björn Widlund Sjöbo Vårdcentral Björkvägen SJÖBO Tel: Fax: bjorn.widlund@skane.se Karin Minnhagen Vårdcentralen Sandvaktareg ÅHUS Tel Fax karin.minnhagen@skane.se Kansli: Anne-Marie Johansson Sveriges läkarförbund Box 5610, STOCKHOLM Tel: Fax: anne-marie.johansson@slf.se DLFs hemsida: 8

9 REMISSER OCH AVGIVNA SKRIVELSER Ledningssystem för systematiska kvalitetsarbete Guldgruva i hälso- och sjukvården Översyn av de nationella kvalitetsregistren. Förslag till gemensam satsning Rehabiliteringsrådets slutbetänkande Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om livsuppehållande behandling Översyn av sjukförsäkringen förslag till förbättringar Ökad patientsäkerhet genom förbättrade läkemedelsförpackningar förslag från nätverk för patientsäkerhet Avtalsrörelsen Kompetensutveckling för bakjoursansvariga en patientsäkerhetsfråga Nya föreskrifter om kliniska läkemedelsprövningar på människor Nationellt vårdprogram för palliativ vård Kommunaliserad hemsjukvård Överklagande av Socialstyrelsens beslut om kritik enligt patientsäkerhetslagen En modern akademisk läkarutbildning 9

10 STYRELSENS OCH FÖRENINGSMEDLEMMARS REPRESENTATION Centralstyrelsen (CS) Ove Andersson Rune Kaalhus Ove Andersson Rune Kaalhus Läkarförbundets valberedning Caroline Asplund Caroline Asplund Förhandlingsdelegationen (FD) Ove Andersson Ove Andersson Delegationen för utbildning och forskning (UFO) Ann-Christine Sjöblom Britt Bergström AT-arbetsgrupp Britt Bergström Britt Bergström Arbetsgrupp för fortbildningsinspektioner Britt Bergström SPUREX Britt Bergström Arbetslivsgruppen (ALG) Christer Olofsson Christer Olofsson Etik- och ansvarsrådet (EAR) Nino Bracin Nino Bracin Provinsialläkarstiftelsens styrelse Allmänläkares europeiska organisation (UEMO) Union Européenne des Médecins Omnipraticiens) Nils Hafstens stiftelse Stiftelsen Henning och Greta Anderssons minne Christer Olofsson Britt Bergström Sandra af Winklerfelt, suppl. Ann-Christine Sjöblom, suppl. Ann-Christine Sjöblom Anna Källkvist Carl-Eric Thors suppl. Anna Källkvist Carl-Eric Thors suppl. Christer Olofsson Britt Bergström Sandra af Winklerfelt, suppl. Ann-Christine Sjöblom, suppl Ann-Christine Sjöblom Agneta Sikvall Anna Källkvist Carl-Eric Thors suppl. Anna Källkvist Carl-Eric Thors suppl. Rådet för Läkemedel, IT och Medicin-teknik (RLIM) Ingmarie Skoglund Anders Nilsson Ingmarie Skoglund BraVå (Bra Vård för äldre) Ove Andersson Ove Andersson Projekt Regionalt skyddsombud (RSO) Gunilla Augustsson Per Nordlund Agneta Sikvall Robert Svartholm 10

11 Svenska Distriktsläkarföreningen VERKSAMHETEN 2011 AKTUELLA HÄLSO- OCH SJUKVÅRDSFRÅGOR ALLMÄNT 2011 har varit ett, för de allmänmedicinska professionella frågorna år, präglat av diskussioner kring organisatoriska och professionella förändringar av vårt uppdrag och vår organisation. Den nationella styrningen av vårt uppdrag har blivit allt starkare, ofta kopplat till ekonomiska incitament för att driva utvecklingen åt politiskt önskat håll. Primärvården och i den det allmänmedicinska åtagandet har fått nya uppgifter som oftast har haft organisatoriska eller administrativa bakomliggande behov och där den rent professionella allmänmedicinska utvecklingen tydligt har fått stå tillbaka. Vi kan också utifrån DLFs horisont klart konstatera att våra huvudmän inte har sett sambandet mellan åtagandet och kvaliteten i detta och den uppenbara bristen på specialister i allmänmedicin och resurser. Vid genomgång av resursutvecklingen av de olika lokala vårdvalssystemen de senaste åren kan vi ofta konstatera att de ekonomiska årliga uppräkningarna har varit mindre än till slutenvården och återigen konstatera att ökningen av antalet läkare inom hälso- och sjukvården har varit betydligt kraftigare inom slutenvården än inom allmänmedicinen. Det absoluta antalet verksamma specialister i allmänmedicin och inom vårdvalet är svårt att beräkna exakt, främst på grund av den ökande mängden av olika vårdgivare som formar sin verksamhet olika. Det finns dock uppgifter som indikerar att vi sedan mitten på 90-talet troligen endast marginellt har ökat antalet specialister i allmänmedicin medan antalet slutenvårdsläkare under samma period i vissa fall har ökat med upp till 30%. För styrelsen har det därför varit en av de viktigaste uppgifterna i vår kommunikation och våra politiska kontakter, att verka för att resurserna ökar och att främst antalet ST-tjänster i allmänmedicin måste öka och prioriteras. Det som ytterligare accentuerar denna problematik är också det faktum att antalet pensionsavgångar ökar kraftigt på en arbetsmarknad där färdiga specialister i allmänmedicin redan idag är en bristvara. Vid en genomgång av aktuella data så förefaller det dock som att pensionsavgångarna uppvägs av antalet färdiga ST-läkare de närmaste åren. Under 2011 har bristfrågan speciellt lyfts i samband med diskussionen om allmänmedicinens ansvar i vården av de mest sjuka äldre. I de politiska analyser som gjorts så har man noterat att primärvården och specialisten i allmänmedicin bör kunna ta ett större ansvar i denna vård. Med utgångspunkt från detta så har styrelsen via Läkarförbundets kontakter med regeringen och SKL påbörjat en dialog gällande allmänmedicinens position och betydelse inom svensk sjukvård. Målsättningen är att göra allmänmedicin lockande för kommande kollegor och frågan kommer att diskuteras mera under de närmaste åren. Utökat ansvar för folkhälsoarbetet och införandet av kvalitetsregister har varit viktiga frågor som påverkat den enskilde distriktsläkarens arbetssituation. Vi anser att införande skett på ett allt för okritiskt sätt. I remissvar och politiska uppvaktningar har vi arbetat för att förslagen och de nationella riktlinjerna måste anpassas till de patienter vi möter och den verklighet, inkluderande resurs- och läkarbrist, som vi måste verka inom. Vårdvalsutvecklingen har fortgått och årets arbete har varit att följa utvecklingen gällande mångfald, uppdrag, ersättningssystem m.m. DLF har verkat tillsammans med Läkarförbundets avdelning för politik och profession för att förbereda den vårdvalsuppföljning under 2012 som Läkarförbundet tog beslut om på fullmäktige I den så kommer vi att få svar på många av de viktigaste fackliga frågorna. Vi kan konstatera att olika aktörer under 2011 genomfört olika former av vårdvalsanalyser. Vi kan också konstatera gällande vårdvalens innehåll och konstruktion att det varierar oerhört i olika delar av landet. IT-reformer och nationella IT-utvecklingsprojekt har varit en stor del av de förändringar som vi ser i hög grad påverkar den enskilde läkaren och vederbörandes arbetsmiljö. Bland de projekt och frågor som diskuterats mest kan nämnas Din journal på nätet och läkemedelsfrågor. Föreningen har i IT-frågorna valt att verka genom att förmedla information via befintliga kollegiala nätverk och genom Läkarförbundets organ där vi kunnat nå fram. Initialt genom CS, men också sedan genom Läkarförbundets, Rådet för läkemedel, IT samt medicinteknik (RLIM) där styrelsen nu sedan fått en direkt representation och där det nu finns flera aktiva distriktsläkarkollegor. Grundutbildning, AT och vidareutbildning har under året tagit stort engagemang i anspråk då det inom EU samt nationell pågått processer som var ämnade att förändra och utveckla läkarutbildningen. Frågorna har hanterats inom förbundets utbildnings- och forskningsråd (UFO) där bl.a. ett förslag och ställningstagande till en modernisering av AT och årlig kartläggning av fortbildning 11

12 har diskuterats. Styrelsen har valt att som tidigare agera inom förbundets organ i dessa frågor förutom i fortbildningsfrågan där vi har reviderat vår fortbildningspolitiska skrift och haft ett tätt utbyte med SFAM i dessa frågor. I dessa och många viktiga frågor, som är gemensamma med övriga delar av förbundet och där bedömningen varit att vi får bäst utbyte genom att arbeta genom förbundsstrukturen har styrelsen precis som tidigare år valt att inte ha en egen politik i många av dessa frågor. Styrelsen noterar i dessa övergripande nationella fackliga, organisatoriska samt politiska frågor att bristen på specialister i allmänmedicin är den viktigaste orsaken till svårigheterna med att kunna genomföra den förstärkning och utveckling av primärvård som krävs för att motsvara professionella och politiska krav. Internationellt så har frågan om specialist i allmänmedicin vs europaläkarens/allmänpraktikerns roll inom svensk och europeisk lagstiftning dominerat föreningens arbete. Detta dels genom en juridisk prövning av svensk lagstiftning inom området samt genom ett aktivt deltagande i remissarbetet kring det s.k. yrkeserkännandedirektivet i europeisk lagstiftning som reglerar förutsättningar för ömsesidigt yrkeskompetenserkännande inom EU och bl.a. definierar hur detta ska hanteras. I allt fler frågor så noterar vi att EU-frågor och europeiska förutsättningar påverkar de nationella fackliga frågorna. Som exempel kan nämnas terminologi och dokumentationsfrågor, utbildningsfrågor, IT-frågor inkluderande journal- och läkemedelshantering samt fortbildningsfrågor. Under året har därför styrelsen beslutat att öka vårt fackliga europeiska engagemang och fr.o.m kommer vi också att ta över det ekonomiska ansvaret för detta åtagande från Läkarförbundet. I frågor gällande lön, anställningsförhållanden, lokalfackligt arbete har det bevakats inom förbundets organ för dessa frågor, förhandlingsdelegationen (FD) samt arbetslivsgruppen (ALG). Styrelsen har i arbetsmiljöfrågor på egen hand på uppdrag från vårt fullmäktige 2011 fortsatt arbetet med att utveckla tankar kring Den goda arbetsplatsen samt verka för att våra privata kollegors fackliga behov tillgodoses via förbundet och dess lokalavdelningar. Arbetet med Den goda arbetsplatsen har tagit sin utgångspunkt i en kartläggning bland kollegor och blivande kollegor vad det är som gör att arbetsplatser fungerar och att allmänläkare trivs på arbetsplatsen samt fortsätter arbetet med att sammanställa detta som konkreta tips inför framtiden. De interna föreningsfrågor som fått störst fokus har precis som tidigare legat på att stimulera till ett ökat intresse och en ökad dialog mellan styrelsen och medlemmarna plus att rekrytera nya medlemmar. Medlemsantalet har legat stabilt med en svag ökning de senaste åren, men vi ser ändå ett behov av att öka intresset för vår förening och vårt arbete främst riktat mot blivande specialister. Vi har arbetat fram informationsmaterial och inventerat de forum för ST-läkare och specialister i allmänmedicin där DLF bör närvara och synas. Styrelsens arbetssätt och arbetsformer inklusive externa åtaganden har diskuterats enligt de idéer som drogs upp under 2010 års verksamhetsår. Vi kan återigen notera att vårt styrelsearbete växer och kräver allt mer tid och arbetsinsatser vilket nuvarande styrelse ser som positivt. Som tidigare nämnts så tar vi också över ansvaret för vårt europeiska engagemang inom den europeiska allmänläkarorganisationen UEMO och har beslutat att utöka antalet delegater för att mer aktivt kunna arbeta på EU-nivå då vi ser att allt fler nationella sjukvårdsfrågor har en koppling till EU och påverkas av processer och beslut på EU-nivå. Vi har också sett ett kommande behov av att utöka arbetsuppgifterna gällande våra externa allmänna kommunikationskanaler, vår tidning Distriktsläkaren och utvecklandet av en bättre och nyare hemsida. Under 2011 så genomförde styrelsen för första gången också två nya utåtriktade projekt för att visa upp allmänmedicin. Vi delade för första gången ut ett pris Årets allmänläkarvän till den person som genom sitt agerande stärkt bilden av primärvård och distriktsläkare under året. Vi genomförde i november ett nationellt symposium Ett besök vid medicinens yttre gränser... som rönte uppskattning och positiv uppmärksamhet. Vår uppföljning av det intresse som skapades av bägge dessa aktiviteter har stärkt oss i att fortsätta med detta arbete de närmaste åren. Konsekvenserna av ovan beskrivna aktivitetsökning plus en allmän ekonomisk instabilitet har gjort att styrelsen har sett att det ekonomiska utfallet är mer svårvärderat och rymt en ökad grad av osäkerhet. Vi vill också fortsätta vårt utåtriktade arbete framöver vilket också gör att vi har sett över och analyserat det framtida ekonomiska behovet gällande styrelsearbetet. Vårt engagemang i och samarbete med Läkarförbundet har under året utvecklats. Ett tätt samarbete med Läkarförbundets avdelningar för arbetsliv och juridik, politik och profession samt medlemsrekrytering har skett under året. Föreningen har som tidigare haft en god representation inom Läkarförbundets presidium, centralstyrelse, delegationer och råd och har under 2011 utökat sitt engagemang genom att vi nu också har en ledamot i RLIM. Styrelsen har träffat förbundets presidium och utökat kontakten med övriga yrkesföreningar för att diskutera gemensamma intresseområden. Som tidigare har föreningen motionerat i Läkarförbundets fullmäktige i viktiga frågor och fått ett gott stöd för dessa motioner. DLF arbetar för att utöka antalet specialister i allmänmedicin till minst (1 specialist/1 500 invånare) för att möjliggöra för primärvården att med god medicinsk kvalitet och tillgänglighet axla sitt uppdrag. VÅRDVALEN Vårdval i primärvården är nu infört i alla landsting. Läkarförbundet har på uppdrag av fullmäktige påbörjat en uppföljning av vilka effekter vårdvalet inneburit. DLF är representerat i arbetsgruppen. Vi har i förberedande möten kunnat konstatera att det inte rör sig om ett, utan snarare 21 olika vårdvalssystem som kraftigt skiljer sig åt både vad gäller ersättningssystem och uppdragets omfattning. Andra aktörer har gjort en mängd uppföljningar vad gäller antal nya vårdcentraler, antal besök och framförallt tillgänglighet. 12

13 DLFs styrelse har bevakat och följt upp positiva och negativa effekter av vårdvalet. Styrelsen har skickat en enkät till lokalföreningarna, där sex svar har inkommit. Man kan inte utifrån dessa dra några slutsatser, men svaren bekräftar att vårdvalen och ersättningssystemen varierar. Vårdvalsfrågan var en huvudpunkt på vårt fackliga seminarium, först i diskussion i bikupor därefter i plenum. Även här framkom att effekterna av vårdvalet varierade mellan landstingen. En sammanfattning om vad som är gjort i uppföljningsväg av andra aktörer, och vad Läkarförbundet i samarbete med DLF planerar gavs. DLF har under året motionerat till Läkarförbundets fullmäktige om att Läkarförbundet skall verka för att fortbildning skall regleras i regelverken för vårdvalen, efter diskussion och viss omformulering biföll fullmäktige motionen. Potentiella negativa effekter och risker med vårdvalen diskuteras fortlöpande vid styrelsens möten. Riskfaktorer, som särskilt måste bevakas har identifierats; Stort, kanske för stort fokus på kundorientering/patientmakt. Risk för att listade använder sin patientpeng som utpressning - hot om att lista om sig om man inte får önskad undersökning t.ex. MRT, recept på sömntablett, sjukskrivning etc. Risken för oligopol av vårdbolag med stark ekonomi via riskkapitalbolag, som konkurrerar ut landstingsdrivna vårcentraler och läkarledda egenföretag. Tendenser finns att allt fler läkare utan specialistkompetens i allmänmedicin arbetar inom vårdvalen, och risken är påtaglig att landstingen försöker sänka kraven på hur många specialister i allmänmedicin som måste finnas på en mottagning inom vårdvalet. Risk för Svarte Petter spel med multisjuka och vårdkrävande dyra patienter. Flera magisteruppsatser har beskrivit creamskimming där de vårdtunga väljs bort. Oseriös marknadsföring tenderar att öka, exempel finns på mottagningar som erbjuder gratis influensavaccinering om man listar sig, hälsokontroll av friska till samma pris som vid sjukdomsorsakat besök, samt tillgång till gym, SPA och liknande. Tid för fortbildning riskerar att minska från en redan skrämmande låg nivå p.g.a. ökande krav på produktivitet. Påverkas ST-tjänster? Kan handledningens kvalité garanteras? Kommer ST-tjänsterna att fortsatt vara tillsvidareanställning? Möjligheter för fackligt arbete såväl lokalt som centralt försvåras med flera arbetsgivare. Forskningsmöjligheter för distriktsläkare kan försämras. Styrelsen kan givetvis också se möjligheter med vårdvalen: Konkurrensen om specialister i allmänmedicin ökar, och med fler arbetsgivare kan löneutvecklingen förbättras. Möjligheten att starta eget företag förbättras. Mångfald av utförare är positivt för allmänmedicinens utveckling och attraktionskraft på unga läkare. Klokt utformade regelböcker ökar möjligheterna för enskilda mottagningar att själva utforma sin verksamhet jämfört med den för dagen gällande landstingspolitiskt styrda verksamheten. Fokus på värdet av en väl fungerande primärvård ökar hos såväl politiker, vårdgrannar och befolkning. Fler arbetsgivare ökar möjligheterna att rösta med fötterna. Sammanfattning av uppföljningar av andra aktörer. Från politiska uppföljningar är den samlade bilden att primärvårdens vårdval beskrivs som en stor framgång det kan t.o.m. hävdas att den bild som tonar fram är att vårvalet i primärvården anses vara den kanske mest framgångsrika reformen i den svenska hälso- och sjukvårdspolitiken på många år. Utbudet i form av antalet vårdcentraler har ökat med mer än 200 eller drygt 20%. Produktionen av framför allt läkarbesök har ökat. Tillgängligheten som tidigare uppfattades vara ett kroniskt problem i primärvården har tagit rejäla kliv framåt på bara några få år. De attitydundersökningar som gjorts bland patienterna visar att befolkningen rapporterar positiva erfarenheter av de ökade valmöjligheterna. Farhågorna att vissa landsting skulle kringgå lagen kom i allt väsentligt på skam. Politiker och administration uppfattar att möjligheterna till styrning har ökat och det förefaller som man på en del håll t.ex. uppnått större följsamheten till läkemedelskommittéernas rekommendationer och att ökningstakten för läkemedelskostnaderna har avtagit. En viktig framgång i reformen och där det finns en tydlig överensstämmelse med målen är att mångfalden av producenter ökat. I stort sett alla 200 nya vårdcentraler drivs i privat regi och flera landsting som släpat efter i utvecklingen har fått en dynamisk utveckling. I och med vårdvalet drivs 25% av landstingets primärvård i privata driftsformer. Utvärderingarna visar att det finns tendenser till ägarkoncentration. Nästan hälften av de privata vårdcentralerna ingår i en lokal, regional eller nationell kedja med fem eller fler enheter. Det är tre stora företag som tillsammans äger omkring en tredjedel av de vårdmottagningar som bedrivs i privat regi. Bland dessa nationella aktörer är Praktikertjänst den enskilt största. Praktikertjänst äger fler vårdmottagningar än de av riskkapitalbolag ägda Carema och Capio tillsammans. Konstruktionen av Praktikertjänst gör dock att det kan anses att andelen verksamheter som leds av de läkare som arbetar i verksamheten är högre än vad framgår av vissa redovisningar. Det har funnits en tanke om att vårdvalet skulle kunna innebära en produktutveckling där olika enheter nischades inom olika områden som ett led i att konkurrensen i vårdvalet t.ex. att en bra diabetesvård skulle göra att patienter med denna sjukdom valde en specifik vårdcentral. Någon egentlig sådan utveckling har inte skett och flertalet landsting har inte ersättningssystem som gynnar en sådan utveckling. Tvärtom skulle vårdcentralerna i många landsting dra på sig stora problem om de började få en övervikt av vårdtunga patienter. En effekt av att reformen uppfattas som framgångsrik är att det nu förefaller vara en politisk enighet kring primärvårdens vårdval. Mycket litet eller ingenting är gjort för att belysa effekter för professionen, t.ex. löneutveckling, antal nya distriktsläkartjänster och ST-tjänster, behov av stafettläkare och andra arbetsmiljöfrågor. Den uppföljning som Läkarförbundet och DLF planerar skall försöka belysa dessa frågor. 13

14 att fortsätta att bevaka vårdvalens utveckling, att verka för att det är specialist i allmänmedicin som är kompetenskrav för fast tjänst som läkare i primärvårdens vårdval, att följa upp eventuell negativ påverkan av arbetsmiljön, att arbeta för att krav på fortbildning skrivs in i vårdvalens regelböcker. DET ALLMÄNMEDICINSKA UPPDRAGET Huvudinriktningen i arbetet med det allmänmedicinska uppdraget har varit förberedelsearbetet med symposiet Ett besök vid medicinens yttre gränser Detta gick av stapeln den 17 november i direkt anslutning till det fackliga seminariet. 150 deltagande åhörare, mestadels kollegor fick höra mycket intressanta föreläsningar på dagens tema ur olika aspekter. Katarina Hultling modererade symposiet på ett utmärkt sätt. Föreläsare var Christer Olofsson, Karin Johannisson, Birgitta Hovelius och Ingrid Fioretos. Fokus var inställt på frågor som sjukdomsbegreppet, medikalisering, risk och riskbedömning och optimalt användande av de allmänmedicinska resurserna. Vad ska primärvården ta hand om? Vem ska ta hand om den problematik som inte direkt kan rubriceras som medicinsk? Frågor som är intimt förknippade med vilka resurser som finns i primärvården och vad dessa resurser ska använda till. Symposiet avslutades med en paneldebatt under ledning av Katarina Hultling där följande personer deltog: Teres Lindberg (s), Ingrid Lennerwald (s), Birgitta Rydberg (fp) Marie Wedin, Lf, Mats Rydberg, SFAM och Christer Olofsson. Symposiet togs mycket väl emot och gav eko i massmedia vilket också var meningen med arbetet. Huvudmålsättningen var att föra fram allmänmedicinens villkor och dessa belystes på ett allsidigt och initierat sätt. Symposiet gav mersmak. Årets allmänläkarvän utsågs för första gången och mycket välförtjänt var det Magnus Eriksson som erhöll det nyinstiftade priset. Magnus fick sin utmärkelse i samband med föregående fullmäktige. Detta pris har uppmärksammats positivt. Styrelsen har under arbetet med det allmänmedicinska uppdraget funnit det nödvändigt att ta fram ett koncentrat av det DLF ska arbeta med och för. Detta har publicerats i tidningen i årets sista nummer. att på olika sätt driva debatten om det allmänmedicinska åtagandet med kraft, att arrangera symposier om ämnen som har avgörande inflytande på vårdens utveckling och vår arbetsmiljö, att utse Årets Allmänläkarvän, att förnya kommunikationsplanen kontinuerligt. VÅRDEN AV DE MEST SJUKA ÄLDRE Vården av de mest sjuka äldre i behov av kontinuerlig vård och omsorg är en av de största utmaningarna i den svenska sjukvården de närmaste åren. Allt fler kommer att leva allt längre med stora medicinska behov och ställa allt större krav på den vård som kommer att erbjudas. Äldres vård, vårdskador, läkemedelsfrågor m.m. har allt oftare synts i debatten. För att förbättra situationen så lämnade också den styrande borgerliga alliansens arbetsgrupp för äldrepolitik en rapport i maj 2010 med förslag och idéer om bl.a. ett specificerat äldreuppdrag för primärvården och ett generellt behov av kompetensutveckling inom äldrevården och geriatriken. Efter valet 2010 utsåg regeringen två utredare för att bevaka och påskynda utvecklingen i äldrevårdsfrågorna. Dels ett uppdrag att överföra ansvaret för vård och omsorg till kommunerna dels också ett uppdrag att se över vården av de mest sjuka äldre och göra en inventering av vilka brister och problem som finns och komma med förslag. I det arbete som regeringens utredare gjorde under första delen av 2011 och som DLF fick möjligheter att lämna synpunkter kring, konstaterades bl.a. en avsaknad av kontinuitet och problem med tillgängligheten i primärvården samt att hembesök av läkare nästan inte förekommer alls och att det saknades någon med ansvaret för det samlade utfallet för en individ. Utredaren har därefter lämnat ut uppdrag för det fortsatta arbetet vilket bl.a. inkluderar ett uppdrag till Socialstyrelsen att kartlägga primärvårdens ansvar och insatser m.m. samt arbeta fram förslag till en sammanhållen vård- och omsorgstjänst för de mest sjuka äldre. Professionen har som en del i detta arbete tidigare utarbetat ett policyprogram Bästa möjliga vård för de mest sjuka äldre från 2008 där SFAM, Svensk geriatrisk förening samt Svensk internmedicinsk förening tillsammans la fram förslag kring hur vården av de mest sjuka äldre borde organiseras formade också Läkarförbundet ett åtgärdsförslag Läkarförbundets förslag för en god äldrevård där man slår fast att basen i den framtida vården av de mest sjuka äldre är primärvården och den fasta läkarkontakten inom primärvården och vårdvalen, d.v.s. specialisten i allmänmedicin. Allt detta ledde till att styrelsen under 2011 påbörjat ett arbete gällande vår roll i frågan om vården av de mest sjuka äldre. Som en del i detta arbete har styrelsen uppvaktat regeringens speciella utsedda gällande arbetet med probleminventeringen av området. Till detta tog styrelsen fram ett åtgärdsförslag gällande vården av de mest sjuka äldre En säker nära vård som presenterades för föreningen i samband med årets ordförandekonferens och senare överlämnades till regeringens utredare. Styrelsen har också fått möjlighet att delta i en hearing av Socialstyrelsen gällande rekrytering och kompetensutveckling till äldrevården. Frågan har också diskuterats med SFAM vid våra återkommande möten. Under hösten gjordes också en inventering till våra lokalavdelningar gällande de idéer kring hur vården skulle kunna bedrivas och vilka förutsättningar och vilket ansvar som i så fall är viktiga för att få vården att fungera. Detta debatterades också under det fackliga seminariet i november 2011 som en grund för det fortsatta arbetet. Under 2011 så har också denna fråga tydliggjort bristen på allmänläkare då regering och huvudmän (SKL) gett uttryck för att man tillsammans bör börja arbeta på hur man ska kunna stärka allmänmedicinens varumärke. Hur kan man locka blivande läkare att bli specialister i allmänmedicin? Kontakter med SKL har i samråd med styrelsen tagits av företrädare för Läkarförbundet i dessa frågor. Styrelsen har också under året, i samråd med SFAM, påbörjat arbetet med att ta fram ett åtgärdspaket. 14

15 att under de kommande åren verka för att specialisten i allmänmedicin är den naturliga fasta läkarkontakten för de mest sjuka äldre, att fortsätta arbetet med att förstärka specialisten i allmänmedicins betydelse i svensk sjukvård. EUROPALÄKARFRÅGAN DLF har sedan sommaren 2010 drivit frågan om att specialiteten i allmänmedicin måste särskiljas från den i europeisk lagstiftning grundläggande professionella definitionen av allmänpraktiserande läkare, den s.k. EU-läkarkompetensen. Titeln allmänpraktiserande läkare beskrivs i artikel 28 i EUs yrkeskvalifikationsdirektiv, Direktiv 2005/36/EG och i bilaga V punkt till direktivet. En allmänpraktiserande läkare är en läkare med medicinsk grundutbildning och tre års vidareutbildning. Vidareutbildningen ska innefatta handledarledd tjänstgöring om dels minst sex månader på ett godkänt sjukhus med utrustning och avdelningar för allmänmedicin, dels minst sex månader hos godkänd allmänpraktiserande läkare eller vid godkänd vårdcentral för primärvård. I svensk författning regleras Europaläkare i 3 kap. förordningen (1998:1 513) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område och SoSs föreskrifter (2007:23) om erkännande av yrkeskvalifikationer inom hälso- och sjukvården. Ansökan om kompetensbevis som allmänpraktiserande läkare görs hos SoS. Europaläkare från annat EU-land får Europaläkarkompetensbevis per automatik i Sverige. Specialistnivån beskrivs i artikel 25 i Yrkeskvalifikationsdirektivet. På specialistnivån har Sverige anmält 39 av de sammanlagt 52 specialiteter som finns upptagna i direktivet (listas i bilaga V till direktivet). De specialiteter som faller under direktivet är indelade i tre grupper som förutsätter minst tre, fyra eller fem års utbildning. Ett svenskt specialistkompetensbevis i någon av dessa specialiteter godkänns automatiskt i övriga medlemsstater. På motsvarande sätt godkänner Sverige specialistbevis från de andra medlemsstaterna. Specialiteten allmänmedicin omfattas inte av direktivet (finns inte angivet i bilaga V till direktivet). En läkare från ett EU/ EES-land som har liknande specialitet som allmänmedicin, får därmed inte ett automatiskt erkännande som specialist i allmänmedicin i Sverige. Däremot kan en prövning enligt den generella ordningen göras, då får läkaren uppvisa olika intyg att sådan kompetens har förvärvats, den enskilde måste visa att han/hon når specialistkompetens motsvarande kraven i artikel 25 i direktivet. En europaläkare från Holland ansökte om att få specialistbevis i allmänmedicin hos SoS. SoS prövade läkaren, men ansåg inte att nivån för specialistbevis var uppnådd. Läkaren klagade hos EUkommissionen. EU-kommissionen hanterar frågan inom ramen för det s.k. Pilotprojektet 1, ett informellt sätt att hantera klagomål. Kommissionen ställde i december 2009 frågor till Sverige (Regeringskansliet) om europaläkarnivån och specialiteten allmänmedicin. Därefter har Kommissionen ställt kompletterande frågor. Under 2010 startade DLF och SFAM ett arbete att genom en arbetsgrupp inom Läkarförbundet verka för att Sverige drev frågan om att vår specialitet i allmänmedicin måste särskiljas från EU-läkarens och jämställas med övriga specialiteter in om artikel 25. Kontakter med regering, SKL och Socialstyrelsen skedde under året i frågan. Kommissionen beslutade inleda överträdelseärende mot Sverige och i september 2010 skickades formell underrättelse till svenska regeringen. Kommissionen anser att användningen av två olika yrkeskvalifikationer för allmänmedicin strider mot direktivet 2005/36/EU. Denna överträdelse skulle enligt Kommissionen undanröjas, om de svenska myndigheterna väljer en av de två yrkeskvalifikationerna och avvecklar den andra. Socialdepartementet lämnade regeringens svar till EU-kommissionen i december I korthet bestred man kommissionens krav och hänvisade till medlemsstaternas rätt att organisera sin egen hälso- och sjukvård. Samtidigt påbörjades under 2010, via EU-kommissionen, en revision av ovan nämnda yrkeserkännandedirektiv vilken har pågått parallellt med den juridiska processen gällande den holländska europaläkarens klagan. I mars 2011 delgav kommissionen, genom ett motiverat yttrande, sin ståndpunkt där man vidmakthöll sin åsikt att Sveriges ståndpunkt är oförenlig med europeisk lagstiftning och att direktivets artikel 28 är den del av direktivet där varje EU-land obligatoriskt måste anmäla den kompetensbeskrivning för allmänmedicin som gäller i respektive land. I samband med detta så bedömde arbetsgruppen att vår hållning var politiskt ogenomförbar. Den bedömning som då gjordes tillsammans med Läkarförbundets jurister var att verka för att Europaläkarkompetensen bör tas bort från direktivets artikel 28 bilaga V punkt och ersättas med den svenska definitionen av specialistkompetens i allmänmedicin. Denna förändrade politiska hållning lyftes vid en direkt kontakt med Socialdepartementet i maj 2011 inför regeringens svar gällande det motiverade yttrandet. Trots vår ändrade hållning så bestred regeringen i juni 2011 återigen kommissionens yttrande och hänvisade till den nationella suveräniteten i första hand. Efter att EU-kommissonen vidmakthållit sin ståndpunkt efter ytterligare kontakter med den svenska regeringen så informerades arbetsgruppen i oktober att regeringen inte kommer att fortsätta att bestrida EU-kommissionens krav. Detta innebar att svenska regeringen i december enligt tillgänglig skriftlig förhandsinformation meddelade EU-kommissionen att man kommer att ta bort EU-läkarkompetensen ur artikel 28 och ersätta den med vår svenska definition av specialistkompetens. Parallellt med denna process så har under året en revision av yrkeserkännandedirektivet pågått. I remissvar och på annat sätt så har styrelsen och Läkarförbundet verkat för att innehållet i specialistkompetensen i allmänmedicin ur ett europeiskt perspektiv måste förstärkas och lyftas. I alla remissvar från berörda fackliga organisationer i Sverige samt medicinska europeiska fackliga organisationer i Europa (CPME, UEMO) påtalades behovet av att utveckla specialistkompetensen i allmänmedicin ur ett europeiskt perspektiv. Det dokument som de nordiska allmänmedicinska yrkesföreningarna författade och skrev under på det nordiska allmänmedicinska föreningsmötet i augusti kom att ligga till grund för de europeiska läkarföreningarnas agerande. Arbetet med den juridiska frågan kommer att fortsätta under 2012 och där kommer DLF att agera. Frågan om definitionen av 15

16 och innehållet i en framtida europeisk definition av specialistkompetensen kommer också långsiktigt att fortsätta genom våra nordiska och europeiska professionella och fackliga sammanslutningar främst. DLF arbetar för att specialistkompetensen i allmänmedicin skall bevaras och förstärkas både nationellt och inom den europeiska gemenskapen. SJUKSKRIVNINGSFRÅGAN OCH SFLF-PROJEKTET Utöver införandet av möjligheterna till elektronisk överföring av sjukintygen har det inte genomförts några större förändringar i den allmänna sjukförsäkringen under verksamhetsåret. Konsekvenserna av tidigare genomförda förändringar har dock alltmer börjat ge effekt inte minst för långtidssjukskrivna. Detta har därmed alltmer utvecklats till ett arbetsmiljöproblem för läkarna. Problemet har uppmärksammats i en debattartikel i Läkartidningen som DLFs och Läkarförbundets ordförande skrivit. Under verksamhetsåret har det tidigare påbörjade arbetet tillsammans med SFLF för att utveckla en kontaktremiss färdigställts. Det har sedan länge funnits ett behov av någon form av remiss att använda för oss i primärvården när vi behöver remittera våra patienter till företagshälsovården. Detta eftersom företagshälsovård numera upphandlas vid behov och inte som tidigare att företag var knutna till speciell företagshälsovård. Det som nu behövs är att SKL hjälper till med att förankra och implementera remissen i hela landet. att under kommande verksamhetsår noggrant följa utvecklingen av sjukförsäkringen inte minst från ett arbetsmiljöperspektiv gällande sjukskrivande läkare, att under kommande verksamhetsår fortsätta samarbetet med SFLF för att implementera den gemensamt framtagna företagshälsovårdsremissen. DEN GODA ARBETSPLATSEN Projektet Den goda arbetsplatsen har fortsatt under verksamhetsåret. Resultatet från enkäten publicerades i Läkartidningen och har väckt mycket uppmärksamhet. Något som tydligt visar på behovet av ett fortsatt arbete gällande arbetsmiljön i primärvården. Mot slutet av 2011 har en ny, något modifierad enkät skickats ut. Denna gång till våra ST-läkare i allmänmedicin. Tankegången har varit att få en bild av hur kommande generationer av allmänmedicinare vill att arbetsplatsen skall utformas och vad som är viktigt för att skapa en god arbetsmiljö. Enligt FM-beslut skall detta leda till ett konkret stöd för att den goda arbetsplatsen utformas. att fortsätta det viktiga arbetet med att verka för goda arbetsplatser i primärvården. FÖRBUNDSFRÅGOR LÄKARFÖRBUNDETS FULLMÄKTIGE Läkarförbundets fullmäktigemöte i december var denna gång förlagt till Täby. 141 fullmäktigeledamöter representerande förbundets lokal- och yrkesföreningar deltog tillsammans med observatörer, inbjudna gäster och förbundets tjänstemän. DLF deltog med åtta fullmäktigeledamöter. Efter inledningsanförande av Läkarförbundets ordförande Marie Wedin följde ett gästanförande av centerpartiets 1:e vice ordförande Anders W Jonsson, barnläkare, med efterföljande frågestund. Därefter följde sedvanliga mötesförhandlingar med genomgång av verksamhetsberättelse etc. samt revisionsrapport. Förtroendemannarevisorerna har som vanligt gjort ett grannlaga arbete och presentationen var tydlig och effektiv. Deras granskning omfattar sedan några år inte bara den ekonomiska förvaltningen och bokslutet, utan även hur centralstyrelse och VD med kansli har verkställt de beslut som fattats av fullmäktige. Organisationsutredningens arbete presenterades av dess ordförande Johan Ljungberg. Man är inte färdig med sitt uppdrag att se över hur Läkarförbundet skall förändras för att mer stämma med dagens verklighet. Man ville ha en diskussion om gruppens fortsatta arbete. Organisationsutredningen kommer att skickas på remiss till Läkarförbundet delföreningar. Färdigt förslag kan förhoppningsvis presenteras på nästa fullmäktige i vår. Totalt 39 motioner hade inkommit inför fullmäktige DLF hade lämnat fyra egna motioner angående Fortbildning, Konsekvenser av den nya patientsäkerhetslagen, Stärkt förbundspolitik för distriktsläkare inom privat näringsverksamhet samt Hotet mot läkares möjligheter till effektivt patientomhändertagande. Motioner och verksamhetsplan behandlades även detta år i olika utskott där DLF deltog i debatten i alla utskott. Beslut avseende motionerna togs sedan i gemensamt plenum. Det rådde i de flesta fall relativt stor enighet efter utskottsberedningen, vilket bidrog till att det på andra dagens förmiddag gick fort att klubba besluten. Den enda motion, som det blev en längre plenumdiskussion om var DLFs motion om fortbildning, som dock gick igenom med en smärre förändring av att-satsen. Våra tre övriga motioner bifölls i princip helt. Heidi Stensmyren omvaldes till förste vice ordförande. Två ledamöter avgick när deras mandattid går ut. Fyra ställde upp till omval och ytterligare tre var nominerade till CS. Eva Engström, Mikael Rolfs och Johan Ljungberg omvaldes och nya i CS blev Adina Welander, Staffan Henriksson och Tomas Brännström. FÖRHANDLINGSFRÅGOR 2011 års aktiviteter inom Läkarförbundets förhandlingsdelegation (FD) har präglats av förberedelserna för ett nytt centralt avtal under Yrkandet har beretts och DLF har haft möjlighet att avge sina synpunkter i den sedvanliga yrkanderemissen. I styrelsens diskussioner lyftes frågan om att via dialog med motparten försöka att reglera förutsättningarna för fortbildning, dels innehåll och mängd. Denna fråga lyftes senare fram i Läkarförbundets yrkande i december som prioriterad. I övriga frågor som kom att prägla det centrala avtalet var i linje med DLF-styrelsens resone- 16

17 mang i frågorna. Arbetstidsfrågan bedömdes kunna vara viktig för motparten varför denna fråga, tillsammans med pensionsfrågan analyserades specifikt. FD har också aktivt diskuterat och följt upp åtgärder efter 2010 års avtalsrörelse. Partsgemensamma diskussioner om löneavtalets tillämpning (förhandlingsmodell m.m.), uppföljning av AT-läkarnas lönesättningsförhållanden samt möjligheten att via lokala avtal tillskapa möjlighet till att erhålla extra semesterdagar följdes upp. Nationella taxan har omförhandlats med en uppräkning motsvarande samhällsutvecklingen. Detta bör jämföras med att på väldigt många håll i Sverige så har inte ersättningen inom vårdvalen skrivits upp under motsvarande år. Ersättningsfrågan gällande vårdval bygger ju på helt affärsmässiga regler och värderingar varför vi tvingas konstatera att dessa frågor inte kan regleras parterna emellan. Pensionsavtalet för offentliganställda och anställda hos privata arbetsgivare med Pacta-avtal (KAP-KL) har arbetsgivarsidan velat ompröva under flera år. Under 2011 har inga aktiva kontakter tagits från motparten i frågan. Vi har dock noterat rapporter från allt fler delar av landet där kommunala arbetsgivare velat erbjuda en alternativ KAP-KL vid nyanställningar. Denna nya pensionslösning har i de allra flesta fall inte följt avtalets anda och oftast inneburit att individens pensionsförutsättningar försämrats. Kontakter med SKL har tagits under året. FD kunde rent generellt konstatera att effekterna av och interaktionerna mellan de olika pensionssystemen är omöjliga att beräkna varför det behövs en tredje part som beräknar effekter utifrån olika scenarior och möjliga utvecklingar framöver. FD kommer att lägga ut detta arbete till expertis på området inför framtida diskussioner i frågan. FD fick också ta ställning till en upparbetad policy gällande villkor för introduktion av anställning av läkare med legitimation från övriga EU/EES. Alla anställningar skall utformas från ett individperspektiv för att inte vara diskriminerande enligt rådande lagstiftning och europeiskt yrkeserkännande. Läkarförbundet behöver arbeta lokalt för att bevaka dessa frågor gällande introduktionsprinciper, anställningsformer, lönesättning m.m. Policyn togs av CS i mars och presenteras på en planerad studierektorskonferens i maj. I flera år har förbundet arbetat med att ta fram en handlingsplan för fackligt förtroendevalda. En arbetsgrupp inom FD har försökt bereda frågan om hur vi kan få kollegor att börja arbeta fackligt. Hur kan ett fackligt engagemang upplevas som konstruktivt och meriterande av arbetsgivaren och medlemmen? Vilka principer ska gälla för värdering, meritering och arvodering på enskild klinik, förvaltning, lokalförening och nationellt. Synen på det fackliga arbetet måste göras tydligare och mera positiv och konstruktiv. Ombudsrollen måste moderniseras. Det fackliga arbetet ska inte vara en hobbysyssla vid sidan av utan en integrerad del av arbetslivet och anpassad till de förutsättningar som yngre läkare har då det är där rekryteringsbasen finns och måste stimuleras. Utifrån arbetsgruppens probleminventering bereddes ärendet integrerat med det arbete i dessa frågor, som sker i övrigt inom förbundet främst genom ersättningskommitténs arbete. Dispensreglerna för mertid/övertid för anställda förändrades från och med (Arbetstid prop. 2010/11:89). Arbetsgivaren kan inte söka om dispens för >200 timmars övertid längre. Arbetsgivaren kan själv lägga på 150 timmar om det finns särskilda skäl och det inte har gått att lösa problemet på annat rimligt sätt. Föreligger inte det så kommer det att krävas kollektivavtal som tidigare, men man måste inte pröva frågan i förhand som reglerna tidigare krävt. Skyddsombud får ett utökat ansvar i dessa frågor och se till att regelverket efterlevs med ökade möjligheter att agera inom arbetsmiljölagens (AML) samt arbetstidslagens (ATL) ramar. Man förutspår dock en del tolkningsproblem och tvister om den nya regleringen och FD kommer att följa utvecklingen framöver. att via representationen i FD, för offentliga och privata medlemmar, fortsätta att bevaka och aktivt arbeta med förhandlingsfrågor relaterade till arbetsmiljö, löner, och andra förutsättningar som berör medlemmens anställning. UTBILDNING OCH FORSKNING Grundutbildning och AT På uppdrag av UFO har en arbetsgrupp, där DLF varit representerat, analyserat AT ur ett legitimationsperspektiv, gjort en internationell genomgång av AT:s motsvarighet i andra länder och övervägt hur läkare med legitimation från andra länder ska kunna erbjudas motsvarande kompetensutveckling. I arbetsgruppens uppdrag ingick även att lämna förslag på hur universiteten, för att säkerställa kvaliteten på den teoretiska delen av utbildningen, kan knytas närmare AT och att utreda konsekvenser av en förlängning av läkarutbildningen till sex år. Programmet En modern akademisk läkarutbildning som färdigställdes i slutet på november är nu ute på internremiss till Läkarförbundets delföreningar. I korthet föreslås att grundutbildningen utökas till sex år för att harmoniera med övriga EU-länder och att den leder fram till en legitimation. Efter legitimationen införs en obligatorisk ettårig introduktion till fortsatt specialiseringstjänstgöring benämnd AT. Även läkare med legitimation från annat EU/EES-land måste genomgå denna introduktion för att kunna påbörja en ST. Man föreslår inrättande av ett nationellt råd för läkares AT, mer ändamålsenliga examinationsmetoder, ökade krav på god handledning, krav på extern granskning av AT och att vårdgivaren får ett tydligare ansvar för att det finns rutiner som borgar för en god kvalité på AT. Under hösten har regeringen tillsatt en utredning som ska se över hur läkare utbildas i Sverige. I direktivet En förändrad läkarutbildning 2011:96 framgår att en utredare ska föreslå en läkarutbildning, som är minst sex år och som inkluderar både teoretiska och praktisk kunskap och färdigheter, föreslå vilken kompetens nyutexaminerade läkare ska ha och ta fram en modell för hur kompetensen ska beskrivas, föreslå anpassade krav för att få legitimation som läkare och utarbeta de författningsförslag som behövs. Uppdraget ska redovisas senast den verka för att primärvårdstjänstgöring ingår som en självklar del i framtidens grundutbildning/at, att specialister i allmänmedicin ingår som resurs i grundutbildningen av läkare och får skälig ersättning för sitt uppdrag. 17

18 Vidareutbildning Sedan 2008 har vi en ny målbeskrivning för specialiseringstjänstgöringen (SOSFS 2008:17) som gäller retroaktivt för alla som är legitimerade efter den 1 juli Alla handledare skall ha genomgått handledarutbildning och det är ökade krav på ST-läkarna att dokumentera genomförd utbildning. De nya föreskrifterna innebär att alla ska ha utfört ett vetenskapligt arbete och genomgått ett antal obligatoriska kurser, för allmänmedicin är det sex sådana kurser. ST-utbildningen skall regelbundet genomgå extern granskning av typ SPUR-inspektioner och SoS har tillsatt externa bedömare, som skall granska alla specialistansökningar. Ipuls tog vid förra årsskiftet över ansvaret för SPUR-inspektioner och är numera representerad i SPUREX. DLF hade under första halvåret 2011 en representant i SPUREX, men lämnade sedan över uppdraget till SFAM som tidigare innehaft denna post. Statsmakternas mål heltidsarbetande allmänläkare år 2008 har inte infriats. Det beräknas för närvarande finnas drygt heltidsarbetande distriktsläkare i Sverige och de stora pensionsavgångarna börjar nu göra sig märkbara. Rekryteringen in i specialiteten måste kraftigt ökas genom tillsättning av fler ST-tjänster i allmänmedicin. Det är viktigt att vårdvalsmodellerna i de olika landstingen och regionerna gör det attraktivt för unga läkare att söka sig till specialiteten allmänmedicin och att ett hållbart attraktivt arbetsliv erbjuds med möjlighet till eget driftansvar och alternativa attraktiva arbetsgivare att välja mellan. verka för att den allmänmedicinska specialiteten bibehåller sin höga kvalitét, att rekryteringen in i specialiteten kraftigt ökas genom tillsättning av fler ST-tjänster i allmänmedicin för att uppnå målet en heltids allmänläkare per 1500 invånare. Fortbildning Att distriktsläkare får möjlighet till kompetensutveckling borde vara en självklarhet och inte minst ur ett patientsäkerhetsperspektiv är det viktigt att vi fortbildar oss. Läkarförbundet gör årligen fortbildningsenkäter och vid den senaste undersökningen 2010 hade antalet externa fortbildningsdagar sjunkit från 6,3 dagar/år till 5,9 dagar/år och andelen distriktsläkare som ägnar noll timmar/vecka åt egen fortbildning hade ökat från 26% 2007 till 47%. Denna fortsatt negativa trend är oroande och vi befarar att införandet av vårdval ytterligare försvårat för våra medlemmar att fortbilda sig. Fortbildningen har varit en prioriterad fråga för DLF under de senaste åren. I början av 2010 presenterade DLF en programskrift gällande vår fortbildning innehållande bl.a. förslag på kvalitetsdokument avseende fortbildning för specialister i allmänmedicin och förslag på individuellt avtal avseende fortbildning. Programskriften har hösten 2011 uppdaterats och kommer att skickas ut till våra medlemmar under Vår förhoppning är att den ska vara ett stöd vid förhandlingar med beställare/ huvudmän och att man får in krav på fortbildning i landstingens regelböcker för vårdval. Idag är det endast ett fåtal landsting som ställer några som helst krav på att läkarna fortbildar sig och det måste vi ändra på. Vid Läkarförbundets fullmäktige motionerade DLF om fortbildning och yrkade på att Läkarförbundet verkar för att nödvändig fortbildning regleras i kravspecifikationerna inom vårdval. CS biföll inte vårt yrkande, men efter diskussion enades man om följande formulering som sedan beslutades av fullmäktige: att Läkarförbundet verkar för att vårdvalets regelverk utformas så att genomförd fortbildning ska redovisas. DLF är representerad i den av UFO tillsatta arbetsgrupp som har till uppgift att ta fram en modell för fortbildningsinspektioner med SPUR som förebild. IPULS har sedan årsskiftet 2010/2011 tagit över ansvaret för SPUR-inspektioner och finns representerade i denna arbetsgrupp som i slutet av året inledde sitt arbete. Läkarförbundet startade hösten 2010 ett nätverk för fortbildningsfrågor. DLF var representerad vid mötet i oktober då man bl.a. diskuterade viktiga framgångsfaktorer för bra fortbildning, hur god lärandemiljö ser ut och hur kan man säkerställa lärande under hela yrkeslivet. DLF har för avsikt att fortsätta delta såväl i detta nätverk som i den planerade fortbildningskonferensen i mars verka för att den negativa utvecklingen vad det gäller läkares fortbildning måste vändas, att krav avseende tillräcklig fortbildning ska vara tydligt angivet i vårdvalens regelverk och kopplat till mät- och märkbara ekonomiska incitament, att arbetsgivaren utan vidare fördröjande måste tillse att läkare får tillräcklig fortbildning, att arbetsgivaren i budget beaktar nödvändig fortbildning, att sjukvårdshuvudmännen i respektive vårdvalssystem måste garantera tillgång på en välfungerande fortbildning för distriktsläkarna, att varje distriktsläkare har ett eget ansvar för sin kontinuerliga professionella utveckling, att ett synsätt innebärande att produktion och tillgänglighet för stunden övertrumfar strategin för att en långsiktig kompetensutveckling måste mötas på alla nivåer. Forskning Inför regeringens forsknings- och innovationspolitiska proposition 2012 har Läkarförbundet sammanställt ett antal förslag och förväntningar och dessa skickades till Utbildningsdepartementet i slutet av november. Svensk medicinsk forskning har i en internationell jämförelse på senare år tappat mark och det krävs en rad åtgärder för att vända denna trend. Läkarförbundet föreslår bl.a. att man avsätter medel för riktade statliga satsningar till yngre forskare så att unga läkare får möjlighet att kombinera forskning och klinisk tjänstgöring t.ex. genom inrättande av forskar-at och forskar-st. Man föreslår vidare ökat antal kombinationsanställningar som gör det möjligt för specialistutbildade att kombinera forskning, undervisning och klinisk tjänstgöring. De statliga ALF-medlen är en viktig finansieringskälla för klinisk forskning och ett nytt ALF-avtal ska förhandlas inom ett par år. I det nya avtalet vill Läkarförbundet att det liksom tidigare ska vara ett gemensamt avtal för grundutbildning och forskning, en utökning av ALF riktade till yngre forskare, insatser på verksam- 18

19 hetsnivå för att säkra forskningstiden, forskning på undervisande enheter såväl på universitetssjukhus som inom primärvård och en fortsatt regional fördelning av medlen. Kontakten mellan universitetssjukhus och primärvårdsenheter måste stärkas eftersom de stora sjukdomsgrupperna till övervägande del hanteras i primärvården. ALF-anslaget har i relation till den totala hälso- och sjukvårdsbudgeten nästan halverats sedan mitten av 80-talet och Läkarförbundet föreslår att ALF-medlen åter motsvarar minst en procent av den totala budgeten för hälso- och sjukvården. Man kräver även en tydlig uppföljning och utvärdering av såväl ALF- som FoU-medel. verka för att distriktsläkare ska ges goda möjligheter till forskning inom sitt uppdrag, att inrättande av forskar-st i allmänmedicin. ARBETSMILJÖFRÅGOR DLF har varit representerat i ALG. De frågor som har diskuterats har bl.a. varit den nyligen genomförda arbetsmiljöenkäten som gjorts tillsammans med forskare på Stockholms universitet. Resultaten har börjat publicerats på olika håll och innehåller många intressanta resultat inte minst kring läkares alltmer begränsade möjlighet till att påverka sin arbetssituation. Det har även inletts en diskussion kring behovet av att slutenvård och primärvård gemensamt måste verka för ett bra samarbete och med detta även en god arbetsmiljö. att under kommande verksamhetsår fortsätta med att aktualisera och bevaka för primärvården viktiga frågor i ALG. CS Föreningen har under arbetsåret fortsatt varit representerad i CS genom föreningens ordförande. Vi har kunnat påverka och samarbeta med förbundet i många frågor. Internt har arbetet med den interna organisationsanalysen fortsatt för att förändra Läkarförbundets interna struktur så att det bättre motsvarar en arbetsmarknad med en allt större del privatanställda, privata entreprenörer och en förändrad huvudmannaorganisation. Externt har en sjukvårdpolitisk grupp tillsatts av CS där frågorna gällande äldrevård, vårdplatsfrågor samt vårdvalsutvecklingen hanterats. Äldrevårdsfrågorna har även under detta år haft fortsatt stor sjukvårdpolitisk betydelse främst gällande vården av de mest sjuka äldre. Som en del av detta arbete har genom förbundets förslag till äldrevårdspolitik resursfrågan i primärvården lyfts och poängterats. Under året har arbetet med att följa upp vårdvalet påbörjats i nära samarbete med föreningens styrelse. Föreningens resursmål på 1 distriktsläkare på 1500 invånare har genom de senaste årens motioner varit förbundspolitik gällande bl.a. vårdval och äldrevård. Efter beslut i CS så kommer DLF att fr.o.m överta ansvaret för engagemanget inom den europeiska fackliga allmänläkarorganisationen, UEMO. Gällande Europafrågor så har CS stött den politik i EU-läkarfrågan, som tagits fram och bedrivits av en arbetsgrupp under ledning av föreningens ordförande. Andra frågar som berört distriktsläkarkåren har bl.a. varit frågan om hur man skall få läkare att bli chef i vården, integrationen av läkare med utländsk utbildning, service till privata egenföretagare samt utbildning och fortbildning i alla dess aspekter allt från den nya grundutbildningen till fortbildning för färdiga specialister. att under kommande verksamhetsår fortsätta med att aktualisera och bevaka för primärvården viktiga frågor i CS. RLIM Läkarförbundets råd för IT, läkemedel och medicinteknik (RLIM) har som uppgift att bevaka läkarnas intressen i den aktuella utvecklingen. RLIM deltar i en rad frågor både som remissinstans, men också som aktiv medlem i olika styrelser, referenser och arbetsgrupper. RLIM har i samband med internat tillsammans med Läkaresällskapets kommitté för läkemedelsfrågor träffat generaldirektörerna för Socialstyrelsen, Läkemedelsverket, Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket samt SBU och diskuterat gemensamma frågor. Både IT och läkemedel är högt prioriterade områden inom hälso- och sjukvårdspolitiken. Landstingens årliga satsning på IT uppgår idag kanske till 7 miljarder. Regeringen har lagt fast särskilda strategier för arbetet med IT och läkemedel och flera överenskommelser har träffats med SKL och där olika nationella satsningar är på gång att sjösättas under DLF är numera representerat i RLIM. Det pågår mycket inom området, nedan följer en sammanställning om aktuella frågor. Regeringens övergripande strategier: Digital agenda för Sverige, ehälsostrategin, Läkemedels - strategin. Statliga utredningar: Patientmaktsutredningen, Förbättrad tillgång till personuppgifter inom och mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten m.m. Landstingens gemensamma organisationer CEHIS Centrum för E-hälsa landstingens gemensamma ITstruktur med en budget från landstingen på ca 250 miljoner per år och ytterligare 50 från departementet, leds av en styrelse med landstingsdirektörer. INERA SKL-bolag som svarar för de utvecklingsuppdrag som CeHIS inte själv väljer att driva. Under 2012 beräknas intäkterna vara ca. 370 miljoner kr. Statliga myndigheter/bolag Socialstyrelsen har flera olika områden där man är aktiva i fråga om vård IT. Den mest omfattande aktiviteten avser NI nationell informationsstuktur och NF nationellt fackspråk där man sedan ett antal år har genomfört ett omfattande grundläggande arbete. 19

20 Apoteket service AB Nationellt dosregister, -EES Elektroniskt expertstöd, - NEF Nationell e-receptförvaltning. Vinnova en statlig myndighet med uppdraget att främja tillväxt m.m. genom att stödja forskning och utveckling av innovationssystem. Samlad budget är cirka 2 miljarder kr varje år och där Vårdutveckling är en del av verksamhetsområdet. Datainspektionen tillsyn över patientdatalagen Läkemedelsverket tillsyn över patientjournaler Centrum för bättre läkemedelsanvändning Nationella Kvalitetsregister Ett nätverk av läkemedel/it intresserade läkare har bildats i RLIM:s regi. Ett 80-tal kollegor från hela landet med spridning i både ålder och kunskap/intresse finns numera. Avsikten är att stärka läkares inflytande och möjligheter till påverkan i frågor som berör oss alla och har mycket stor inverkan på vår arbetsmiljö. att medverka i RLIMs fortsatta arbete och aktivt förmedla viktiga frågor till medlemmarna frågor som i högsta grad berör vår arbetsmiljö. INTERNATIONELLA KONTAKTER UEMO DLF har tagit beslutet att ta över ansvaret för UEMO från Läkarförbundet från och med 2012, detta då förbundet har avvecklat det internationella utskottet, för att bevaka allmänmedicinens roll i europasamarbetet. De internationella influenserna blir allt påtagligare och integration mellan nationellt och internationellt krävs. UEMO har haft två möten under året. Läkarförbundet representeras av två styrelserepresentanter från DLF och de deltog båda i höstens möte i Torino, Italien. De centrala frågorna inom UEMO är: att GP/FM blir erkänd specialitet i Europa, att samarbeta runt gemensam metod för ackrediterad fortbildning, samt aktivt arbeta för allmänläkarens roll/åtaganden i hälso- och sjukvårdens utveckling. att bli den organisation, som EU vänder sig till i första hand i primärvårdsfrågor. att verka för att allmänmedicin blir en erkänd specialitet i Europa utan att sänka de kvalifikationskrav som gäller för specialistkompetens i Sverige, att driva och samarbeta på europeisk nivå runt metoder för CPD, att medverka att utvärdera vilka och hur kvalitetsindikatorer används som styrinstrument i ersättningssystemen, att göra UEMO mer känt bland våra medlemmar. NORDISKT ALLMÄNLÄKARSAMARBETE Samarbetet med övriga nordiska allmänmedicinska fackliga och professionella intresseföreningar har under året fortsatt på oförändrat sätt. Föreningarna träffades, under vår ledning, i samband med den nordiska allmänmedicinska kongressen i Tromsö i juni Detta för att diskutera det fortsatta samarbetet och planlägga nästa års nordiska allmänläkarseminarium, som skall arrangeras av DLF i september Preliminärt kommer detta möte att ägna sig åt hur kvalitetsfrågan hanteras professionellt och organisatoriskt samt att diskutera med vad som händer nationellt gällande grundutbildning, specialiseringsutbildning och fortbildning just nu. Föreningarna kom också överens om att i högre grad utnyttja de kommande nordiska mötena för att om möjligt driva gemensamma politiska och professionella frågor. Under året har också informella kontakter skett gällande EUläkarfrågan samt organisering och finansiering av forskning och fortbildning. att delta i och bidra till utvecklandet av de nordiska allmänmedicinska föreningarnas återkommande möten, bevaka och diskutera fackliga och professionella allmänmedicinska frågor med ömsesidiga och internationella aspekter genom dessa möten. FÖRENINGSAKTIVITETER ORDFÖRANDEKONFERENSEN Ordförande hälsade alla välkomna till årets Ordförandekonferens som helt traditionsenligt hölls dagen innan Fullmäktigemötet. Under dagen diskuterades arbetet med prioriteringar och vad det får för konsekvenser samt vad som bör känneteckna den goda arbetsplatsen. Prioriteringar var det ämne som stod först på dagordningen. Mari Broqvist, arbetar på PrioriteringsCentrum i Linköping, vars uppgift är att arbeta med forskning om prioriteringar ur vårdens, politikens samt ett etiskt perspektiv. Riksdagens riktlinjer för prioriteringar är grunden för arbetet på PrioriteringsCentrum. Definitionen på en öppen prioritering innebär att den är resultatet av medvetna, kända val där grunderna och principerna är kända, samt även konsekvenserna och tillgängliga för alla som önskar ta del av dem. Den etiska plattformen omfattar människovärdesprincipen, behovs- och solidaritetsprincipen och kostnadseffektivitetsprincipen. Den nationella modellen för öppna prioriteringar lanserades i version 1 år 2006, och 2011 är det dags för version 2. Socialstyrelsen, PrioriteringsCentrum, Läkaresällskapet, svensk sjuksköterskeförening och flera andra aktörer har skapat modellen. Det mest kända exemplet är de nationella riktlinjerna. Att prioritera i vården kommer aldrig att vara lätt. Vi kommer aldrig att kunna välja huruvida vi ska arbeta med prioriteringar eller ej vi kommer inte ifrån det. Det val vi har står mellan öppna eller dolda prioriteringar. Vem äger då frågan? Är det politiker, professionen eller tjänstemän? Arbetet måste bygga på gemensam grund att verksamheten tar fram underlag för politiker att besluta om. Dialog och gemensamt beslutsfattande kommer att 20