Vilka läsarkontrakt skrivs mellan text och läsare?

Transkript

1 Modul: Lässtrategier för skönlitteratur Del 6: Lässtrategier för att läsa och förstå fiktiva och faktiva texter Vilka läsarkontrakt skrivs mellan text och läsare? Zara Hedelin, Karlstads universitet Många elever föredrar att läsa böcker som beskrivs som baserad på en sann historia på omslaget. Forskning (Årheim, 2007, Hedelin, 2013) visar att området är komplext, de verk som säger sig berätta om verkligheten kan förhålla sig till den på många sätt. Forskning om hur elever läser texter visar att även fiktionstexter i vissa fall läses som baserat på en sann historia (Olin-Scheller & Tengberg, 2012, Mossberg Schüllerqvist 2008, Årheim, 2007). Detta är problematiskt eftersom en avancerad läsförståelse innebär att välja rätt lässtrategi efter vilken text man läser. Man brukar kalla texter som är påhittade för fiktion och de som har verklighetsbakgrund för faktion Den fiktiva texten kännetecknas av att innehållet är påhittat, författaren har ingen avsikt att skildra det som kommer från verkligheten utan det är en berättelse där världen och karaktärerna är språkligt konstruerade. Den faktiva texten har anspråk på att skildra verkligheten, även om framställningen liknar den fiktiva texten. Detta gör den faktiva texten till en text som är svår att förhålla sig till för läsaren. Det finns ett sanningsanspråk men samtidigt är framställningen fiktiv. Ska innehållet läsas som en sakprosatext som berättar om verkligheten, eller ska den läsas som en fiktiv skildring? Skillnaden mellan fiktion och faktion bör därför lyftas fram i undervisningen och öka förståelsen för fiktionstexten som ett viktigt lärandeobjekt; en förmåga eller kunskap som fokuseras i undervisningen i svenskämnena. Inom svenskämnena läses det många fiktiva texter. Då är det centralt att eleverna läser dem med en fiktiv läsart. Forskning visar att elever ofta använder en faktiv läsart, vilket blir problematiskt. Eleverna måste ha tillgång till både fiktiva och faktiva lässtrategier och de måste dessutom förstå när man ska använda den ena eller den andra. Detta kan synliggöras genom att läsaren (eleven) skriver ett läsarkontrakt med texten utifrån den uppfattning eleven får av vilken text det är. PISA-undersökningen 2012 visade att andelen avancerade läsare i Sverige minskade och genom att arbeta med den avancerade fiktiva lässtrategin ökar elevernas kompetens att göra tolkningar som är ickebokstavliga genom att läsa fiktiva texter med en fiktiv lässtrategi istället för en faktiv (Skolverket, 2013). Denna artikel kommer att diskutera vilka olika lässtrategier som läsaren använder utifrån det läsarkontrakt som denne slutit med texten, beroende på om läsaren uppfattar texten som fiktion eller faktion. Dessutom kommer artikeln ta upp paratexternas och skolans inverkan på sättet hur läsare skriver läsarkontrakt. Längtan efter de sanna berättelserna Fascinationen för skildringar av så kallat sanna berättelser, som ofta marknadsförs med beteckningen baserad på en sann historia är stor både bland barn, ungdomar och vuxna. Det kan handla om skönlitteratur som marknadsförs som den sanna berättelsen om, 1 (12)

2 bloggar där skribenten skildrar sitt liv och dokusåpor som säger sig skildra verkliga skeenden. Ett exempel på det är när lärare hör elever utbrista Jag vill bara läsa om sådant som har hänt på riktigt. Texterna kan vara skrivna av kända personer som skriver självbiografiska skildringar eller okända personer som har varit med om saker som de skriver om i faktiva skildringar. Texter ger signaler hur de ska läsas genom hur de är skrivna och läsaren bestämmer sig för ett fiktivt eller faktivt läsarkontrakt. Poul Behrendt (2006) menar att mellan varje text som läses och varje läsare sluts ett kontrakt som kan se ut på två sätt: det första sättet är att läsaren uppfattar det som står på sidorna som sant. I det andra sättet läser man som om det som står på sidorna är påhittat (Behrendt, 2006). Dock menar Behrendt att det nu blir allt vanligare att texter signalerar dubbla kontrakt, att läsaren kan sluta både faktions- och fiktionskontrakt med en och samma text beroende på de fiktionaliseringshandlingar som författaren använder. Bo Steffensen (2005) diskuterar de två lässtrategierna fiktiv och faktiv läsning och menar att en faktiv lässtrategi gör att läsaren väljer att tro att författaren försöker att säga något om världen med hjälp av sin text. Steffensen påpekar också att det blir mindre aktuellt att ställa sig en fråga om avsändarens avsikt med texten ur ett historiskt perspektiv när äldre texter läses. Han menar att författare för hundra år sedan inte tänkte sig en läsare om hundra år och då blir frågan om vad författaren ville säga då inte relevant att studera nu. De fiktiva äldre texterna måste nu betraktas som texter som vänder sig till alla menar Stefffensen, ett förhållande som inte gäller för de faktiva texterna. Därför blir den fiktiva läsarten mer relevant för äldre texter då de inte kan förstås utifrån vårt nutida perspektiv och det nutida samhällets uppbyggnad (Steffensen, 2005). Mer om äldre texter och texter med obekant innehåll kan ni läsa i artikeln i del 7. Verklighetsskildringar i fiktiva texter Wolfgang Iser (1993) diskuterar hur läsare kan analysera hur författare använder sig av fenomen i verkligheten när de konstruerar fiktiva världar genom att studera tre fiktionaliseringshandlingar (fictionalizing acts, 1993). Om en författare t.ex. vill använda ett verkligt rum på ett hotell i en fiktionstext, används inte allt som finns i rummet, utan bara det som behövs för att beskriva rummet i förhållande till karaktären i texten. Ett sätt, en fiktionaliseringshandling, är selektion, dvs. den som skriver gör ett urval av en aspekt från det som skildras (hotellrummet). Selektionen kan analyseras genom att läsaren gör jämförelser mellan det som står i texten och hotellrum i verkligheten. Den andra fiktionaliseringshandlingen är kombinationer, dvs. den som skriver kombinerar olika element på ett särskilt sätt för att lyfta fram det som ska berättas. De båda fiktionaliseringshandlingarna kan också sättas samman. I filmen om Ronja Rövardotter finns en scen med vårskriket. Regissören har valt (selektion) en vitsippsäng och inte en stig med backsippor. Ronja tar av sig sina vinterkläder på vitsippsängen och skriker sitt vårskrik (en kombination av flera selektioner). Solen skiner, men det kunde ha regnat och då hade betraktaren fått ett annat intryck. Att diskutera selektion med eleverna efter att ha sett en film kan bli mycket intressant. Hur påverkar det som ögat möter i en film hur åskådaren upp- 2 (12)

3 fattar handlingen? Regn används t.ex. i Björngrottan. Selektion och kombination praktiseras också i mötet mellan Ronja och Birk i skogen. Hon talar om sin skog och han talar eftertänksamt om rävarnas skog. Den tredje fiktionaliseringshandlingen visar att texten är som om det vore verklighet, ett sätt att berätta så att läsare ska förstå att det som händer inte sker i verkligheten. Som om kan visas i tomma luckor eller genom att tiden plötsligt går mycket fort. I föreställda, påhittade världar kan dessa tre fiktionaliseringshandlingar samspela i det oändliga. Genom att fiktiva texter anknyter till den verklighet som läsaren kan se blir handlingen att skriva läsarkontrakt med en text komplex. Läsaren måste avgöra hur mycket i texten som är verklighetsanknutet och om skildringen av verkligheten dessutom är så central för textens innehåll att ett faktivt läsarkontrakt ska skrivas med texten. I undervisningsaktiviteten kommer era elever att pröva på att läsa texter och stryka över det som gör att de tror att texten skildrar verkligheten och sammanställa hur de tror att texten som helhet förhåller sig till verkligheten. Då kan också eleverna förhålla sig till författarens fiktionaliseringshandlingar, vill hen säga något om verkligheten eller lägger den in verklighetsskildringar i en påhittad text? Fiktionaliseringshandlingarna gäller enbart för fiktiva texter, men får gränsdragningen mellan fiktion och faktion att bli en utmaning för läsaren. Fiktiv och faktiv läsning Att elever tycker om att läsa böcker om sådant som har hänt på riktigt finns beskrivet av ett flertal forskare (Mossberg Schüllerqvist 2008, Olin-Scheller 2006, Olin-Scheller & Tengberg 2012 & Årheim, 2007). Fascinationen för den sanna litteraturen är stor också bland läsare som befinner sig utanför skolans värld, något som visar sig i att försäljningen av böcker med verklighetsbakgrund är omfattande. Att författaren skriver om något självupplevt är ett försäljningsargument som annonseras ut av förlagen och bokhandlarna och böckerna presenteras på biblioteken som skildringar av verkligheten. Karaktärer i faktionen Förtjusningen över att läsa faktiva berättelser gör ofta att läsaren förväxlar karaktärer i fiktiva texter med personer i det verkliga livet. Det kan exempelvis handla om att läsaren letar efter vem som är den manlige karaktären i Lena Anderssons roman Egenmäktigt förfarande (2013). En debatt om Anderssons verklighetsanknytning i boken fördes i media och filmaren Roy Andersson deklarerade offentligt att det var han som var romankaraktären Hugo Rask. Författaren själv menade att romanen var ett fiktivt verk och att ingen av karaktärerna var baserade på någon levande människa. Det andra sättet som karaktärerna oavsiktligt kan sammanblandas med verkliga, ickefiktiva människor är när författaren förväxlas med någon romankaraktär. Ett exempel på det har Christina Olin-Scheller & Michael Tengberg (2012) beskrivit utifrån författaren Jonas Gardell och hans tre böcker om karaktären Juha: En komikers uppväxt (1992), Ett UFO gör entré (2001) och Jenny (2006). Något som kan påverka detta sätt att sammanblanda författarens liv och karaktärer i deras böcker är när lärare presenterar författares biografier i samband med läsning av texter vilket understöds i det centrala innehållet för svenska och svenska som andraspråk i årskurs 7-9 i Lgr 11. Här anges att läraren ska ta upp betydelse- 3 (12)

4 fulla författare, deras verk och det sammanhang de tillkommit i (Lgr 11). Det finns en risk att läsaren sammankopplar karaktärer och författare och skriver ett läsarkontrakt med texten om att den skildrar verkliga händelser genom att läsaren kan läsa in författarens biografi i texten, som i fallet med Gardells texter. I början av Gardells karriär var han känd som komiker och titeln En komikers uppväxt gör att läsaren kan förväxla författaren och huvudkaraktären (Olin-Scheller & Tengberg, 2012). Dock kan risken för förväxling av författare och karaktärer minska om läraren samtidigt påpekar att karaktärerna inte bör förväxlas med den biologiske författaren som ni har läst om i artikeln i del 4. Sylvi Penne (2012) menar att det är viktigt att lärare poängterar att en fiktiv text ska läsas som fiktion och att det är en mer komplicerad läsart att läsa fiktivt än att läsa faktivt. Genom att arbeta med och samtala om fiktiva texter och också läsa dem som fiktion kan elevernas metaperspektiv utvecklas menar Penne. Hon anser att detta metatänkande är en förutsättning för lärande och nya insikter. Penne utgår från Vygotskijs teori om att [ ] tolkningen av fiktion är språkutvecklingens sista och mest avancerade stadium [min översättning] (Penne, 2012). Penne påpekar det demokratiska perspektivet i att lyfta fram den fiktiva läsarten. Hon menar att elever har olika bakgrund när det gäller läsning. Därför bör man i klassrummet förbereda alla elever för den fiktiva läsarten eftersom lärare inte kan förvänta sig att alla elever kommer till skolan med en utvecklad förståelse av fiktiva texter. Det krävs att läraren har en aktiv och förklarande roll för att eleverna ska få tillgång till och träna upp den fiktiva läsarten för att få tillgång till metatänkandet. Lässtrategier för fiktiv och faktiv läsning Den faktiva lässtrategin innebär att läsaren läser en text i tron att lära sig något om omvärlden samtidigt som hen blir känslomässigt involverad i texten. Steffensen (2005) menar att när en läsare läser en text faktivt väljer hen att tro att avsändaren försöker säga någonting om världen och hur den är. Denna text kan vara en fiktiv eller faktiv skildring av världen men läsaren accepterar textens verklighetsanspråk och skriver ett faktivt kontrakt med texten. Christina Olin-Scheller och Michael Tengberg (2012) menar att man kan kalla den faktiva läsningen för en dokumentär läsning, att läsaren väljer att tro på det som står i texten som en helt sann skildring. En faktiv, eller dokumentär, lässtrategi kan appliceras på en mängd texter, både fiktion och sakprosa och det kan bli problematiskt eftersom valet av läsarkontrakt är centralt för hur en text uppfattas. Om de skönlitterära texterna läses på ett faktivt sätt uppfattas de som att de säger något om världen som är sant eller skildrar ett historiskt förlopp snarare än att gestalta tankar som kan införlivas i läsarens egen värld. Läsaren läser ytligt och letar inte efter exempelvis tomma luckor som är en vanligt förekommande företeelse i fiktiva texter. För att skönlitteraturen ska fungera som fiktiva histo- 4 (12)

5 rier och vara ett lärandeobjekt 1 i sig bör läraren diskutera hur texterna kan läsas fiktivt och inte faktivt. Penne (2012) menar att skönlitteraturen är ett erbjudande om en extravärld, en hyperverklighet som kan ge oss insikt på ett metaplan långt från vår egen vardag. Hon anser att detta är skönlitteraturens funktion, och för att elever ska kunna ta del av detta erbjudande bör de kunna läsa fiktionstexter fiktivt. Genom att en läsare läser en fiktiv text med en faktiv lässtrategi tar den till sig innehållet som om det är en sanning och en skildring av verkligheten. En sådan läsart kan cementera olika former av åsikter som Annette Årheim visar i sin studie av gymnasieelevers uppfattningar om realistiska texter. Eleven Tomas redogör för sin ställning som invandringskritisk baserat mycket på sin läsning av Liza Marklunds Gömda. Det blir mer rumsrent för honom att hysa dessa åsikter när han kan läsa om problem med invandringen i skönlitteraturen som han har skrivit ett faktionskontrakt med och läser därmed texten som en sakprosatext (Årheim, 2012). I kursplanen för svenska och svenska som andraspråk är skönlitteratur ett centralt innehåll och det som skönlitteraturen kan visa i form av [ ] människors villkor och identitetsoch livsfrågor. (Lgr11). I del 3 har ni läst om hur den skönlitterära världen är uppbyggd genom ord och vad orden har för betydelse för hur en läsare förstår en skönlitterär text. Karaktärerna som en läsare möter är påhittade i den fiktiva texten och kan agera på sätt som inte är möjliga i verkligheten. Dock kan en läsare få tillgång till olika sätt att reagera genom dessa fiktionaliserade händelser och karaktärer, även om de inte säger något explicit om hur verkliga människor agerar i verkliga situationer och vidga sin förståelse för människors villkor och identitets- och livsfrågor genom läsning av fiktiva texter. Dubbelkontraktet hos elever I en masteruppsats (Hedelin, 2013) undersöktes gymnasieelevers uppfattning av specifika sanna berättelser och vilka kunskaper de hade om berättandets villkor. Undersökningen visade att eleverna förstod att även skildringar av verkligheten bör beskrivas på ett fiktionaliserat sätt för att de ska bli en behållning för läsaren. Julia och Linnéa diskuterade fiktionalisering av texter utifrån sin läsning av Pojken som kallades Det (2001) av Dave Peltzer på följande sätt: 1 Skönlitteraturen är ett lärandeobjekt där exempelvis språkliga drag och typiska uppbyggnad för årskurs 4-6 studeras och för årskurserna 7-9 Språkliga drag, uppbyggnad och berättarperspektiv (Centralt innehåll Lgr 11). 5 (12)

6 Julia: Jag tror på att det mesta av det här är sant för det händer ju. Jag väljer att tror på det, men det kan ju vara så att hen lägger till saker för att skapa spänning. Linnéa: Mer spännande för att det inte ska bli tråkigt att läsa i längden. Så att det inte går ett kapitel utan att det händer någonting. Julia: Jag vet inte, men det var någon som sade att det mesta är sant men att han har lagt på lite för att det ska bli mer spännande. De andra deltagande i samtalet följer med och fortsätter diskutera hur sanningen kan skildras i litterära texter. Molly: Sen så har han väl en annan bild av hur det verkligen var. För om man skulle ta det från mammans sida så skulle det vara annorlunda. Emma: Han tar ju också bara dålig grej på dålig grej, även om det kanske fanns någon sak som var lite okej. Men det kanske han inte valde att ta med för att det ska handla om hur synd det är om honom. Ella: Dessutom var han ett barn och sen fick han en traumatisk upplevelse så då kan han ha blandat ihop mardrömmar med verkligheten så för honom kanske det är verklighet men det kanske inte har hänt egentligen. (Hedelin, 2013: 88 f.) Här visar de intervjuade eleverna att det faktum att de läser en faktiv skildring men är ändå medvetna om att sanningen måste framställas på ett fiktionaliserat sätt och att de inte enbart kan tillämpa en faktiv läsart på texten. De har kännedom om hur de kan använda sig av sina litteraturvetenskapliga kunskaper för att diskutera kring sina läsarter och förståelse av texter och teckna ett dubbelkontrakt med faktiva texter där de förstår vissa händelser och karaktärer i texten som fiktiva och andra som faktiva. Texters paratexter En texts paratexter signalerar ett möjligt läsarkontrakt för läsaren. En texts paratexter finns både inom och utom verket. Peritexten är den paratext som finns inom verket och den paratext som finns utanför verket kallas för epitext. Peritexter är bland annat omslaget, rubriker, författarnamn och titel på verket. En epitext är det som omgärdar verket på andra forum exempelvis recensioner, skrivet om boken på internet, intervjuer med författaren (Genette, 1991). Peritexterna kan avgöra vilken lässtrategi som väljs inför läsningen, fiktiv eller faktiv. Diskussioner kring baserat på en sann historia - texter förekommer ofta på internet. Ett exempel är författaren Berny Pålsson. Hon har skrivit två böcker, Vingklippt ängel (2004) och Känn pulsen slå (2008) som anges vara baserade på verkligheten. Om författaren och hennes texter finns det ett diskussionsforum på nätsajten Flashback som i skrivande stund har inlägg och omfattar 869 sidor ( ) Det finns också andra sidor där diskussionen om personen Berny Pålsson och kopplingar till hennes verk förs. Dessa epitexter påverkar sannolikt hur texterna läses och uppfattas av läsarna. 6 (12)

7 Antalet skribenter som skriver om litteratur har ökat genom internet och forumen där läsare kan skriva om litteratur har mångfaldigats. Tidigare var det litteraturrecensenter i pressen som kunde påverka läsarnas läsarkontrakt genom vad de skrev om litteraturen. Nu finns det många aktörer som skriver om litteratur och påverkar kontraktsskrivandet. Debatten kring Lena Anderssons verk är också ett exempel på hur lässtrategin påverkas beroende på de signaler som skickas ut av epitexterna. Utifrån dessa signaler som ges av både förlagen, författaren och internetkällor väljer läsaren vilket kontrakt som denne ska sluta med texten. Genom att som lärare behandla paratexternas betydelse för hur man väljer lässtrategi i undervisningen och arbeta tillsammans med eleverna utifrån vad som är skrivet om olika texter på internet kan eleverna tydligare välja lässtrategi för texter utifrån fiktion och faktion t.ex. i enlighet med skrivningar i kunskapskraven. I kunskapskravet för A i årskurs 6 i svenska och svenska som andraspråk (Lgr 11) står det: Eleven kan läsa skönlitteratur och sakprosatexter för barn och ungdomar med mycket gott flyt genom att använda lässtrategier på ett ändamålsenligt och effektivt sätt. I kunskapskravet för A i årskurs 9 i svenska och svenska som andraspråk står det: Eleven kan läsa skönlitteratur och sakprosatexter med mycket gott flyt genom att, på ett ändamålsenligt och effektivt sätt, välja och använda lässtrategier utifrån olika texters särdrag. Genom att eleverna arbetar med att skriva läsarkontrakt utifrån texternas paratexter väljer de också lässtrategier som är effektiva och ändamålsenliga på ett medvetet sätt. Berättarperspektiv I faktiva berättelser används ofta ett jagperspektiv vilket enligt Maria Nikolajeva (2008) kan skapa problem för läsaren. Om hen har läst många faktiva texter försvårar det läsningen av fiktionstexter som har en jagberättare. Nikolajeva menar att jagformen är ett vanligt berättartekniskt grepp i ungdomslitteraturen för att läsaren ska kunna ta del av berättarens innersta tankar. Det är de ovana textläsarna som främst sätter likhetstecken mellan jagberättaren och författaren och därmed sluter ett faktionskontrakt med texten baserat på jagberättarens existens i berättelsen. Att förstå fiktionalitet är en väsentlig aspekt av läskompetensen hävdar både Nikolajeva och Penne. Därmed blir förståelsen för hur berättarperspektivet påverkar läsarens uppfattning av fiktivitet/faktivitet central i undervisningen. Jagberättaren är ett vanligt berättarperspektiv i faktiva texter om den som det handlar om också står som författare till texten. Philippe Lejeune (1989) menar att namnkriteriet är en viktig ingrediens i faktiva texter, vilket gör att läsaren uppfattar det som att hen får ta del av verkliga händelser. Namnkriteriet är att författaren = berättaren = huvudkaraktären. En av de mer lästa böckerna i den svenska skolan är Ondskan (1981) av Jan Guillou. Den uppfattas som faktiv och Guillou har hävdat att det finns självbiografiska drag i boken, men genom att huvudkaraktären inte heter Jan signaleras det att det är en fiktiv berättelse då 7 (12)

8 namnkriteriet inte är uppfyllt. Det blir ett exempel på den tredje fiktionalitionshandlingen som om. Ondskan skulle kunna ha hänt i verkligheten. Ondskan blir också ett exempel på en text som läsaren kan skriva ett dubbelkontrakt med och läsa vissa stycken fiktivt och andra faktivt. Lek med fiktion och faktion Att avgöra om en text har ett innehåll som är baserat på verkliga händelser eller inte är ingen lätt uppgift för en läsare. Om paratexterna berättar att texten skildrar sanna händelser kan läsaren välja att bortse från de fiktiva dragen i den. Även om paratexten inte avslöjar att texten är baserad på verkliga händelser kan drag i en fiktiv text vara hämtade från en bekant verklighet. Det kan till exempel vara miljöer som känns igen. En person i en fiktiv berättelse kan befinna sig på Sergels Torg i Stockholm utan att textens händelser behöver vara hämtade från verkligheten. Leda Cosmides och John Tooby (2000) menar att [ ] lögnen i en fiktiv värld sträcker sig inte till alla element i den. Användbara element bör bli hittade för att de ska kopplas till vårt vetande. [---] Det faktum att fiktion kan beröra människor betyder att fiktionen kan fungera som en inspirationskälla för det som genererar mänskliga känslor och motivation.[min översättning] (Cosmides & Tooby 2000). Detta motsäger till viss del litteraturdidaktisk forskning (Olin-Scheller, 2006, Årheim, 2007) som menar att elever väljer faktiva texter för att de anger att de blir mer berörda av dessa än av fiktiva berättelser. Många lärare har nog också stött på elevernas vädjanden om att få läsa böcker om det som har hänt på riktigt. Men man kan bli berörd av en fiktiv värld. Det finns en rad exempel på texter som utgetts för att vara skildringar av sanna händelser som sedan det visat sig att vara fiktion eller att det är så mycket som är påhittat i skildringen och därmed har textens sanningsanspråk har fallit. Ett känt exempel är Liza Marklunds bok Gömda (1995/2000). År 2008 avslöjades det att en stor del av boken var av fiktiv karaktär. Boken såldes innan dess med omslagsbeteckningen En sann historia men efter avslöjandet flyttades boken på biblioteken från självbiografi till hyllan för skönlitteratur. Omslaget har också förändrats efter avslöjandet och uttalandet om En sann historia finns inte längre med. På senare år har fler texter som leker med fiktiviteten och faktiviteteten uppmärksammats. En text som lekte med verklighetsanknytningen var bloggen Black Ascot som år 2009 framstod som en självbiografisk berättelse som skapats av den 18-åriga bloggerskan Erika Ascot. Litteraturvetaren Emma Strindmar Norström har studerat reaktionerna från läsarna när det avslöjades att Erika Ascot inte var en verklig karaktär utan en reklamkampanj för Malmöoperans föreställning Vanessa och bloggen var författad av pr-byrån Studio Total (Strindmar Norström, 2011). När det avslöjades att bloggen var en fiktion skrev Erika ett inlägg som leker med fiktionen och faktionen då den språkliga framställningen liknar den som förekommer i bloggen och är lika mörk i sitt innehåll som karaktären tidigare har framställt skildringarna av sitt liv. De senaste dagarna har flera bloggar jag älskar skrivit samma sak. Att jag inte finns. Att jag i själva verket inte är något annat än en av karaktärerna i operan "Vanessa". Att allt det jag skrivit här på bloggen bara är 8 (12)

9 sagor. Om A, lägenheten och moster (som just nu, medan jag sitter här, hög på Benzo och Madeira och skakar av gråt fortfarande stökar runt i lägenheten utanför som om ingenting hänt) Det värsta är att de har rätt. Inte ens de här orden ni läser nu tillhör mig själv utan mina författare. (Tala om att vara schizofren. Varannat [sic!] ord som kommer ur min mun tillhör I och vartannat T, men inget är mitt eget, i ögonblick känner jag mig nästan som Blondinbella.) Jag reser mig upp. Balanserar på ostadiga ben mot fönstret medan jag tömmer det sista ur mosters Maderira -62. Det surrar i huvudet. Det verkar inte spela någon roll hur mycket jag vet att det är sant. Hur skulle ni själva känna om någon berättade att ni bara var ett "litterärt experiment". Huvudpersonen "i den mest snabbväxande kulturbloggen någonsin" som Operan skriver i sitt pressmeddelande. ( Innehållet i bloggen påminner om den mycket omtyckta genren Misery Lit, som Annette Årheim menar är en skildring av en eländig situation ur offrets synvinkel (Årheim, 2012). Bloggen Black Ascot handlar om en flicka som är föräldralös som bor tillsammans med sitt Styvmonster i en stor lägenhet på Östermalm i Stockholm och skriver om sitt missbruk och sin längtan efter döden. Bloggen hade under sin aktiva publiceringstid (februari- maj 2009) många läsare som engagerade sig mycket i Erikas liv. Under det avslöjande inlägget har sedan 68 läsare skrivit kommentarer om hur mycket de älskar texterna och vill att hon ska fortsätta att skriva eftersom de älskar det som finns på bloggen. De tycker att bloggen har stora litterära kvaliteter, det är som att läsa en bok och att deras engagemang finns kvar även om Erika Ascot inte finns på riktigt. En kommentar från läsaren Olivia visar också på det dubbla kontrakt som hon som läsare skrivit med bloggen: Du får inte sluta skriva, jag tänker iallfall [sic!] låtsas att du finns på riktigt och är precis sån du beskriver dig i bloggen. Medvetenhet om vilket kontrakt läsaren sluter med texten är en central metaförståelse om vad läsning är och en sådan medvetenhet är läsutvecklande. Genom att kontrakt sluts väljer också läsaren sina lässtrategier för just den texten. Det är inte fel om läsaren sluter faktiva kontrakt med texten men hen ska vara medveten om att hen gör det. Läsarkontrakt i undervisningen Poul Behrendt har skrivit om hur läsaren kan välja vilket kontrakt denne vill skriva med texten i boken Dobbelkontraktet - En æstetisk nydannelse (2006). Han menar att litteraturen i dag är gränsöverskridande och kan spela både på fiktion och faktion. Det behöver nödvändigtvis inte vara en författares avsikt att signalera sanningssignaler utan författaren kan leka med signalerna i sin kommunikation med läsarna genom att exempelvis hänvisa till fenomen och händelser som är allmänt kända. En författare kan låna in karaktärer som finns i verkligheten i sin fiktiva värld och därmed signalera att ett sanningskontrakt är på 9 (12)

10 plats, men det kan lika gärna vara en lek med två världar. Detta är ett exempel på en fiktionaliseringshandling som författare använder sig av. Ett tydligt exempel på det är filmen Forrest Gump (1994) Där blir den fiktive karaktären Forrest inklippt i kända journalfilmer så att det verkar som om han faktiskt var där, trots att han är en fiktiv karaktär. Filmens åskådare vet att han är en påhittad karaktär men kan ändå fundera över sambandet mellan Forrest och de kända människorna som han syns tillsammans med. Det är därmed möjligt att skriva ett faktivt åskådarkontrakt eftersom det finns signaler i filmen som tyder på att det är en skildring om verkliga, historiska händelser. För att medvetandegöra eleverna om den fiktiva och faktiva läsningen kan verkliga läsarkontrakt skrivas mellan dem och de texter som läses i klassrummet. I samband med att kontrakten upprättas kan läraren diskutera vilken lässtrategi som passar för texten och att skillnaden mellan fiktiv och faktiv lässtrategi synliggörs. Det dubbla kontraktet som en läsare kan sluta med en text görs ofta utifrån textens paratexter. En författare, eller någon annan, kan uttala sig i en intervju på ett sätt som leder en läsare till att tolka texten på ett faktivt sätt. Ett exempel på det är regissören Roy Anderssons uttalanden om boken Egenmäktigt förfarande (2013). När Roy Andersson säger att han är personen bakom Hugo Rask kommer läsaren med stor sannolikhet läsa texten som om den skildrar ett verkligt skeende. Trots att detta inte är författarens intentioner blir uttalandet en signal till läsaren om att sluta ett faktionskontrakt med texten. Vilka faktorer i texter är då relevanta att behandla i undervisningen innan kontrakten skrivs? Följande är en rekommendation av aspekter i undervisningens texter som kan vara särskilt viktiga att diskutera: Vad kan eleverna om faktion och fiktion och vilken läserfarenhet har de? Vad säger paratexterna om förhållandet till verkligheten eller fiktiviteten? Exempel på paratexter är bokomslag, recensioner, bokbloggar och olika internetforum. Vad har författaren själv sagt om verket och hur det förhåller sig till verkligheten? Vad får man för intryck av textens innehåll vid en översiktsläsning? Finns det signaler som tyder på att texten befinner sig i ett förhållande till den reella världen eller är det en tydligt fiktiv skildring? Referenslista Behrendt, P. (2006). Dobbeltkontrakten. En æstetisk nydannelse. København: Gyldendal. Cosmides L. & Tooby J. (2000) Consider the source: The evolution of adaptations for decoupling and metarepresentations. i Sperber (ed.) Metarepresentations. A multidisciplinary perspective. New York: Oxford. Furuland, L. & Svedjedal, J. (red.) (1997). Litteratursociologi. Texter om litteratur och samhälle. Lund: Studentlitteratur (12)

11 Genette, G. (1991). Introduction to the paratext i New Literary History Vol 22, No 2. Hedelin, Z. (2013) Vilse i litteraturen? Den autonarrativa litteraturen i teori och praktik. Erfarna och oerfarna läsares läsning av två autonarrativa texter. Masteruppsats: Karlstads universitet. Iser, W. (1993). The fictive and the imaginary. Charting literary anthropology. Baltimore: Johns Hopkins Univ. Press. Jansson, B.G. (2006). Episkt dubbelspel. Om faktionsberättelser i film, litteratur och tv. Uppsala: Hallgren & Fallgren. Lejeune, P. (1989). On autobiography. Minneapolis: Univ. of Minnesota Press. Mossberg Schüllerqvist, I. (2008). Läsa texten eller "verkligheten". Tolkningsgemenskaper på en litteraturdidaktisk bro. Diss. Stockholm: Stockholms universitet. Nikolajeva, M. (2008) Bakom rösten. Den implicita författaren i jagberättelser. i Barnboken- tidskrift för barnlitteraturforskning 2008:2. Olin-Scheller, C. & Tengberg, M. (2012). If It Ain t True, Then It s Just a Book! The Reading and Teaching of Faction Literature. Journal of Research in Reading Volume 35 Issue 2, Olin-Scheller, C. (2006). Mellan Dante och Big Brother. En studie om gymnasieelevers textvärldar. Diss. Karlstad : Karlstads universitet. Penne, S. (2012). Litteraturundervisning eller leserorientert litteraturundervisning. Demokratiske paradokser i mediesamfunnet. i Skriftpraktiker hos barn och unga Lehti- Ekelund, H., Slotte-Lüttge A., Silén B., & Heilä-Ylikallio R. (red) (2012). Rapport från Pedagogiska fakulteten Åbo akademi, Vasa. Skolverket (2013) PISA åringars kunskaper i matematik, läsförståelse och naturvetenskap. Rapport 398:2013. Stockholm: Skolverket. Skolverket (2011) Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmen Stockholm: Skolverket. Steffensen, B. (2005). Når børn læser fiktion. Grundlaget for den nye litteraturpædagogik. (3. udg.) København: Akademisk Forl. Strindmar Norström, E. (2011) Sanningen och andra historier. i Englund, A. & Jörngården, A. (red.) (2011). Okonstlad konst. Om äkthet och autenticitet i estetisk teori och praktik. Lindome: Brutus Östlings bokförlag Symposion. Årheim, A. (2012). Misery lit. Om suget efter brutala och självutlämnande berättelser. Lund: BTJ. Årheim, A. (2007). När realismen blir orealistisk. Litteraturens "sanna historier" och unga läsares tolkningsstrategier. Diss. Växjö: Växjö universitet (12)

12 Internetkällor Om flytten av Gömda i biblioteken besökt Om Berny Pålssons författarskap på Flashback besökt Bloggen Black Ascot besökt (12)