Glupen i Tinn kommune

Transkript

1

2 Glupen i Tinn kommune Referansedata Fylke: Telemark Navn på registrant: Magnus Andersson Kommune: Tinn Veg.sone: Mellomboreal och nordboreal Dato feltreg: 18/ Areal: 636 daa Kartblad: N 1614 IV Rjukan Høyde over havet: m UTM sentralpunkt (sone 32N): x Verdi: **+ (starkt regionalt verdifullt) Sammendrag Området Glupen utgör en sydöstvänd sluttning av Geitåsen ner mot Vestfjorddalen strax öster om Rjukan. Det sträcker sig från rik lövblandskog och växelvis gran- eller furudominerad blandskog upp genom fjellgranskogen och upp till snaufjellet. Mot nordöst avgränsas det av den djupa klyftan Glupen. De nedre delarna domineras av rika vegetationstyper. En mängd bördiga små bäckdalar växlar där med torrare och furudominerade åspartier. Högre upp ökar granen sin dominans. Förutom ett smalt område längst ner i sluttningen består skogen av naturskog som endast berörts av dimensionsavverkning. De övre delarna är urskogsartade. Stora mängder död ved finns i högproduktiva partier, främst som lågor av gran, men också av osp, björk och fura. Ospinslaget är ställvis relativt stort. I området har sex rödlistade arter registrerats, alla vedlevande sopp, där korallpiggsoppen (Hericium coralloides) på osplåga är den mest intressanta för regionen. Riktigt krävande arter är dock inte funna, vilket kan hänga samman med den huvudsakligen låga nedbrytningsgraden på lågorna. Området bedöms ha starkt regionalt vernevärde och föreslås vernat i sin helhet. Feltarbeidet Huvuddelen av området besöktes med undantag av botten av bäckravinen i nordöst pga att det var omöjligt att ta sig ner i den. Man måste komma in i den nerifrån. En lång feltdag (11 h) med bra väderlek användes för registreringarna. Området är svårframkomligt och mycket brant, vilket troligen innebär att en del artförekomster har förbisetts. Eventuell marksopp av intresse missades på grund av tidpunkten på säsongen. Utvelgelse av område Området utgör en friliggande del av Tinn statsskoger. Två stora nyckelbiotoper är sedan tidigare avgränsade i området (se Solås 2000). De är båda bedömda i den näst högsta klassen (B**). Området skulle befaras såsom en del av Geitåsen syd år 2004 av NINA, men det blev inte av på grund av befaringsområdets tvivelaktiga avgränsning. Registreringar av Hofton, 1999 finns från området i lavherbariedatabasen. Dessa är medtagna i artlistan från området i de fall dessa inte hittades vid föreliggande inventering. Beliggenhet, naturgrunnlag og avgrensning Området ligger på nordsidan av Vestfjorddalen, ca halvmilen öster om Rjukan i en mycket brant sydöstsluttning. Området utgör en bred kil som sträcker sig upp från dalgången och ända upp på snaufjellet. De nedre delarna täcks av rik blandskog som på högre höjder tunnar ut och ersätts av fjällskog och snaufjell. Mot nordöst avgränsas området av en mycket djup klyfta, kallad Glupen. Förutom den största, centralt fallande Stampebekken finns flera andra mindre bäckar som i sluttningens nedre delar har utbildat bäckdalar i de ofta tjocka lösmassetäckena. I några av dem har bäcken spolat bort allt finmaterial och rinner nu underjordiskt under de kvarliggande stenblocken. Någon kantas också av mindre lodytor i berget. Mellan de frodiga bäckdalarna höjer sig torrare moränryggar och slänter. Stampebekken bildar på ett par ställen relativt höga vattenfall nedför klippväggarna. Halvvägs upp i sluttningen avlöser stråk av lodytor varandra och bildar massiva hinder med något flackare terrasser mellan. Nedanför lodytorna förekommer ställvis mindre, skogbevuxna blockmarker. I den övre delen av området är terrängen flackare och lugnare, men innehåller spridda stenblock. Berggrunden består till största delen av Rjukangruppens metarhyolitt och metamorf tuff. Rik växtlighet i de nedre partierna tyder på inslag av baserikt material i berget eller moränen. Lokalklimatet är kontinentalt med kalla vintrar och medelhöga nederbördsmängder. Rjukan i dalgången har en årsmedeltemperatur på 3,5 C, vilket bör betyda värden på ungefär 0 C till 3 C för området, beroende på höjd. Årsmedelvärde för nederbörden är 835 mm för Rjukan. De nedersta 25

3 delarna ligger i ett klimatiskt gynnsamt läge. Området som ligger i sörboreal till svagt alpin vegetationszon är inte är speciellt stort (636 daa), men har ändå en relativt god arrondering. Inga tekniska ingrepp eller färska hogstingrepp förekommer. Däremot är den topografiska variationen i stort sett begränsad till de sydöstvända förhållandena, även om den djupa klyftan, klippväggar och bäckdalar skapar en lokal variation. Områdets höjdzoner visar inga skarpa gränser, utan övergår gradvis från granskog, blandskog och furuskog i sydöst till fjellgranskog som tunnar ut och ersätts av lågvuxen fjellbjörk som i sin tur glesnar upp mot snaufjellet. Hela undersökningsområdet föreslås för vern. Kjerneområdet med sina 553 daa täcker hela området med undantag av snaufjell och fjellbjörkskog och beskrives därför inte speciellt för sig. Vegetasjon Området har en mosaik av en hel del olika vegetationstyper till följd av övergångar mellan fuktiga bäckdalar, torrare åsar, bergväggar och klyftor, men även till följd av höjdskillnaderna. De vegetationstyper som förekommer är: Lavskog, Blåbærskog, Røsslyng-blokkebærskog, Småbregneskog, Lavurtskog, Høgstaudeskog och Bergsprekk. I sina bästa delar kan skogen karakteriseras som kalklavurtskog. Gran och fura dominerar, men osp och björk utgör ställvis ett stort inslag. Lokalt är rogn, gråor och selje viktiga. I nederkanten förekommer även lönn och hegg. Speciellt i de nedre delarna av bäckdalarna i söder är vegetationen mycket frodig och kan karaktäriseras som en övergång mellan gråor-heggeskog, lavurtskog och høgstaudeskog där myske är tongivande och buskskiktet är välutvecklat med hassel, hegg, leddvedd, krossved och villrips. I fältskiktet märks även skogsvinerot, firblad, skogstjerneblom, myskegras, tyrihjelm och nessle med flera. Förutom gråor, rogn, björk och gran ses här också en del lönn. Uppe på de torrare kanterna ses urter som stankstorkenebb, markjordbær, skogfiol, tviskjeggveronika, gaukesyre, svæver, hengjeaks, kratthumleblom och raud jonsokblom. I bäckdalarna längre mot norr och öster saknas hassel och lönn och granen tar större plats. Här ses bland annat trollbær, kranskonvall och tysbast. Mysken är mycket vanlig i områdets nedre tredjedel och uppträder även i ljus furuskog på åsar med marknära grundvatten. I sådan miljö ses på några platser också grønkurle och nattfiol. Dessa furudominerade skogar har ställvis ett svagt utvecklat fältskikt, men lika ofta mer lågörter och gras och ett större eller mindre inslag av björk och osp. Granen som tar över i fuktigare stråk har ofta underväxt av ett väl utvecklat buskskikt. I den norra delen försvinner buskarna och granskogen får istället ett väl utvecklat bottenskikt med mycket mossa. Vid stampebekkens klipphyllor ses fjällväxter såsom rosenrot, fjellmarikåpe och bergfrue. I fjellskogens övre del är marken mager och fältskiktet har ett stort inslag av dvergbjörk. Skogstruktur, påvirkning Skogen i största delen av området befinner sig i aldersfase eller sammenbruddsfase. Den är som regel olikåldrig och skiktad i olika grad, men har oftast inte någon riktigt hög ålder. En tidigare skog rik på fura har slutit sig och blivit grandominerad, utom på torrare åspartier där furan fortfarande är vanligast. Skogen har långt tillbaka och kanske som en följd av bränder troligen varit öppnare och mer dominerad av en kraftig furuskog. Om detta vittnar grova furulågor och en del grova levande furor som nu ses i sluten granskog. Ibland uppvisar lågorna spår av att vara sågade. Spår av brand förekommer, men i sparsam omfattning. Även stubbar pekar på att området har påverkats av dimensionsavverkning för över 100 år sedan. Åldern på den nuvarande skogen ligger i intervallet 100 till 200 år. Ställvis har den åter hunnit bilda grovvuxna bestånd. Äldre furor ses spridda, men riktigt gamla träd ses framförallt ovanför de brantaste partierna på hög höjd. De är dock inte speciellt vanliga. Den nu vanligare granblandskogen med lövinslag har troligen inte påverkats av avverkningar på mycket länge, utom i en remsa längs den nedre gränsen, där skogen är yngre. Mycket död ved har bildats, både av gran, ibland grov samt i viss mån av osp och björk. På sina håll ligger stora brötar av döda stammar. En hyfsad kontinuitet på lågor finns säkert, även om mycket av lågorna har en låg nedbrytningsgrad. Grova granhögstubbar är vanligt förekommande. De ofta näringsrika förhållandena skapar en ställvis grov skog och snabb omsättning på död ved. Självgallring orsakar även bildning av klena stående torrträd och lågor. Speciellt i fjellgranskogen ovanför och nedanför de översta branterna där skogen har varit mycket svår att komma åt är kontinuiteten god och lågor förekommer i alla nedbrytningsstadier. Skogen är här urskogsartad. Den översta granskogen växer i lågvuxna klungor med klen fjellbjörk mellan. 26

4 Både björk och osp ses i dimensioner upp mot 60 cm och har då relativt hög ålder. Ospen har en brukbar kontinuitet som visas av ett par vedsopparter knutna till gammal osp och osplågor. I bäckdalarna längst i söder är gråoren ibland grov, medan de andra lövträden är klenare. Artsmangfold Till följd av de rika och varierade vegetationstyperna, de naturskogsartade förhållandena med gott om död ved och förekomst av olika lövträd har området en ganska stor mångfald av arter. Även om fler arter troligen kan hittas vid en ännu noggrannare inventering verkar dock de mest kräsna naturskogsarterna saknas. Sex rödlistade arter har registrerats i området, alla tillhörande vedsvamparna. Karplantefloran är rik med ganska många arter som pekar på baserika förhållanden. Till dessa kan i sin tur vara knutna en del intressanta insekter. Troligen finns även rödlistade insekter knutna till de stora mängderna med lågor. Lav Trots att en hel del olika signalarter bland lavarna har hittats i området kan man inte säga att det är särskilt rikt på lavar. De flesta arterna förekommer i små mängder. De förekommer främst på olika lövträd och sten. Sopp Området innehåller en del taigaarter av kjuker, men i relativt små mängder. Det kan delvis skyllas tidpunkten på säsongen och en svårframkomlig terräng, men också på en dominerande låg nedbrytningsgrad på den döda veden. Det finns dock mycket goda förutsättningar för en rik vedberoende soppflora i området. Troligen finns även förutsättningar för en del krävande marksopp i fuktiga partier med baserikt sigvatten. Det mest intressanta fyndet nu var korallpiggsoppen som växer på en osplåga och här har en utpostlokal. Förutom ett fynd nedanför Mælsåsen mot nordväst ligger de andra fynden långt från trakten. Intressanta arter i Glupen i Tinn kommune Norsk navn Vitenskapligt navn Truethet Antal funnplasser+ (substrat) Lav: kort trollskjegg Bryoria bicolor Hofton 2 sprikeskjegg Bryoria nadvornikiana Hofton 2 Caloplaca chrysodeta 1 (1) skjellglye Collema flaccidum 2 (1) fløyelsglye Collema furfuraceum 1 + Hofton 1 granseterlav Hypogymnia bitteri 2 (2) randkvistlav Hypogymnia vittata Hofton 2 filthinnelav Leptogium saturninum 1 (1) lungenever Lobaria pulmonaria Hofton 1 skrubbenever Lobaria scrobiculata Hofton 1 krukkenål Microcalicium disseminatum NB-inv. glattvrenge Nephroma bellum 1 (1) grynvrenge Nephroma parile 1 (1) lodnevrenge Nephroma resupinatum Hofton 1 grynfiltlav Pannaria conoplea AF 1 (1) stiftfiltlav Parmeliella triptophylla 5 (5) Sopp: duftskinn Cystostereum murraii DC 1 (1) korallpiggsopp Hericium coralloides DC 1 (1) rosenkjuke Fomitopsis rosea DC 4 (6) granstokkjuke Phellinus chrysoloma 1 (1) granrustkjuke Phellinus ferrugineofuscus DC 1 (1) svartsonekjuke Phellinus nigrolimitatus DC 2 (2) stor ospeildkjuke Phellinus populicola 1 (1) rynkeskinn Phlebia centrifuga DC 3 (3) 27

5 Karplanter: trollbær Actaea spicata 5 trollurt Circaea alpina 3 grønkurle Coeloglossum viride 2 tysbast Daphne mezereum 2 myske Galium odoratum mycket riklig myskemaure Galium triflorum NB-inv. søterot Gentiana purpurea 2 turt Lactuca alpina 2 leddvedd Lonicera xylosteum 2 nattfiol Platanthera bifolia 1 kranskonvall Polygonatum verticillatum 3 tyrihjelm Aconitum lycoctonum 4 skogsvinerot Stachys sylvatica 2 villrips Ribes spicatum 3 krossved Viburnum opulus 2 firblad Paris quadrifolia 3 myskegras Milium effusum 2 Moser: matteblæremose Frullania tamarisci 1 (ca 5) skuggehusmose Hylocomiastrum umbratum 2 Avgrensning og arrondering Området som sådant har, med tanke på att inga tekniska ingrepp eller flatehogster förekommer, en god arrondering, men dess begränsade utsträckning i sidled drar ned värdet. Exempelvis innefattas endast hälften av den djupa klyften Glupen i området. Detsamma gäller den rika bäckdalen längst i sydväst. Troligen har omgivande skog på privat mark en liknande historia och struktur. Hela undersökningsområdet föreslås vernat som naturreservat. Dessutom bör en eventuell utvidgning av området i sidled undersökas. Även skogen nedanför dess nordöstra hörn bör undersökas för att eventuellt få med mer av rik lövskog på lägre höjd. Verneverdier Området har höga till mycket höga naturvärden och är på gränsen till att utgöra svært viktiga naturtyper. Naturskogsartade förhållanden med rikliga mängder död ved tillsammans med rika vegetationstyper utgör de främsta vernevärdena. Delar av skogen platsar som kalkbarrskog. Fjellgranskogen är urskogsartad. Området innehåller även en del rödlistade arter. Det fyller upp naturvernlovens krav på urört eller tilnærmet orørt och bedöms ha ett starkt regionalt vernevärde. Oppfylling av påviste mangler ved dagens skogvern: Området motsvarar de generella anbefallingarna genom att det innehåller en liten del med gjenværende, forholdsvis intakte områder av lavereliggende skog i sørboreal sone och större arealer med rike skogtyper. Det innehåller också några av de regionvis prioriterade skogtyperna. Det gäller; Boreal lauvskog, Bekkekløfter, Lågurtgranskog och Boreal naturskog, særlig granskog rik på död ved. Stjernevärden för Glupen i Tinn kommune Urørthet/ Påvirkning Størrelse Variasjon Arrondering Interessante arter Rike vegtyper Død ved mengde Død ved Kontinuitet Treslags fordeling Samlet verdi *** ** ** ** ** *** *** ** ** ** 28