Fodnes statsskog i Lærdal kommune

Transkript

1

2 Fodnes statsskog i Lærdal kommune Referansedata Fylke: Sogn og Fjordane Navn på registrant: Magnus Andersson Kommune: Lærdal Veg.sone: Sörboreal - alpin Dato feltreg: 26 och 30 september 2005 Areal (verneförslag) 4790 daa Kartblad: N 1417 II Lærdalsøyri Høyde over havet: m UTM sentralpunkt (sone 32N): x Verdi: ** (svagt regionalt verdifullt) Sammendrag Det undersökta och avgränsade området omfattar de branta syd- och västsluttningarna av Vetanosi på Lærdalsfjordens östsida, från fjorden och upp till fjällheden längs en sträcka av nära 5 km och med en höjdskillnad på 1100 m. Mycket av området består av bart berg eller glesa skogar. Sammanhängande skog finns främst på åsryggen i norr, i de mellersta delarna omkring de tre bäckdalarna och på höjdplatån Tronanakken i södra delen. Furuskog dominerar de torra skogarna, men boreal lövskog finns på Tronanakken, liksom i rasmarker mot vattnet och i bäckdalarna. I övre delen vidtar fjellbjörkskog. Klimatet är mycket torrt och varmt, men är fuktigare på hög höjd. Vegetationen är svagt utvecklad eller domineras av tyttebær, men gynnas i den mellersta delen av sluttningarna av baserik berggrund. I rasmarker finns där partier med rik vegetation. Omfattande avverkning under 1800-talets andra hälft orsakade kontinuitetsbrott. Sedan dess har påverkan varit låg. Nu har skogen åter igen utvecklat naturskogsstrukturer, men riktigt gamla träd saknas. Den olikåldriga skogens äldsta generation är år gammal. Död ved finns i måttliga till rikliga mängder och utgörs mest av klena eller ganska klena torrträd som står, hänger eller har lagt sig. På åsen i norr är lågorna grövre. I rasmarkerna i söder och på någon plats till är lövskogen betydligt yngre. Området är förhållandevis artfattigt när det gäller de undersökta artgrupperna, men är troligen rikt på insekter knutna till varma förhållanden, ett förhållande som bör undersökas närmare. En del signalarter bland lavarna registrerades, men inga speciellt kravfulla. Havørn och olika spettfugler tillhör de arter som utnyttjar området. De största skogliga värdena finns vid Tronanakken där två små kjerneområden med lövrik skog avgränsats. Området är representativt för regionens torra skogar och tillhör där de allra torraste. Därutöver innefattar det inga sjeldne naturtyper, möjligen med undantag av små partier med xerofil och mineralrik furuskog. Den goda arronderingen, områdets relativt stora areal, låga grad av sentida påverkan och frånvaro av tekniska ingrepp, liksom stort innehåll av död ved är positiva drag som höjer värdet. Negativa drag är kontinuitetsbrott, mest lågproduktiv skog, liten variationsbredd i skogtyper och svaga förekomster av kravfulla arter knutna till skog. Området är regionalt verdifullt (**), men ligger i nederkanten av denna värdering. Feltarbeidet Området inventerades under två långa fältdagar med gynnsamt väder. Tiden på året var lämplig för de flesta organismgrupper med undantag av fugel. Soppsäsongen var dålig i regionen. Stora delar av området är svårtillgängligt eller otillgängligt och kikarspanades delvis från fjorden, men många delar besöktes trots allt till fots. Något värdefullt delområde kan ha missats. Utvelgelse av område Området blev utpekat som ett av de områden som kunde vara aktuellt att undersöka i den studie som genomfördes av Miljöfaglig Utredning AS på uppdrag av Fylkesmannen i Sogn og Fjordane i början av 2005 (Gaarder G. & Fjeldstad, H. 2005). Där tar man upp möjligheterna för mineralrik furuskog, sörberg och rasmarker, liksom potensialen för insekter och sopp knutna till mark eller eng, liksom att det varma klimatet kan innebära förekomster av nationellt sjeldne arter bland insekterna. Trots hårda huggningar runt förra sekelskiftet menar man att det kan förekomma gammal skog. Egendomen är knappast undersökt av fackfolk tidigare. Inga registreringar är kända. Beliggenhet, naturgrunnlag og avgrensning Fodnes statsskog ligger i det inre av Sognefjorden i en av gammal furuskog dominerad region. Området tillhör den sörboreala till alpina vegetationszonen. 74

3 Topografi och berggrund Det undersökta området omfattar väst- och sydsluttningarna av fjället Vetanosi på östra sidan av Lærdalsfjorden och sträcker sig ända från fjorden och upp till fjällheden på över 1100 m höjd. De branta, klippiga och glest bevuxna sluttningarna innehåller ett flertal bäckdalar och flera klippstup, varav stupet vid Lysebotn är det mest karaktäristiska med sin lysande kritvita klippa. Ovanför udden Trona i söder sträcker sig höjdplatån Tronanakken ut. Stora och blockrika rasmarker finns främst i nedre kanten av sydsluttningen och väster om udden, men även i bäckdalarnas övre delar. I flackare partier och hyllor består marken även av mindre sten och sand och är då skogbeklädd. Berggrunden består dels av gabbro eller pyroxengranulitt med gabbroid sammansättning och dels av granodioritt. I stup ses bandade strukturer av gabbro och ljusare berg, troligen anortositt. Gabbron ger rikverkan på sina håll. Lokalklimat Klimatet tillhör de torrare och varmare i landet, med varma somrar och relativt milda vintrar. Närbelägna Lærdal har en medeltemperatur på 5,9 grader och en årsnederbörd på endast 491 mm. De övre delarna har lägre temperaturer, men också högre nederbörd. Dessutom hänger ibland dimman omkring fjelltoppen och ökar fuktigheten. Det relativt stora området har en god arrondering utan tekniska ingrepp eller nyare hogstflater och har en ganska stor topografisk variasjon, som dock är begränsad till syd-, väst- och i någon mån nordvästvända sidor. Det har en höjdzonering som tar sig från varm blandskog, genom furuskog och klippmarker för att sedan ta sig upp i fjellbjörkskog och fjellhed. Området har trots detta en låg variation av skogtyper. Två små kjerneområden har avgränsats, men partier som nästan uppnår kjernområdeskvalitet finns på flera andra platser. Vegetasjon Området tillhör vegetationssektion OC (övergångszon), men har svag förekomst av suboceaniska element. Hälften av området eller mer består av bart berg, som ibland har sprickor eller hyllor med bregner och andra torktåliga planter. Basefattiga utformningar dominerar, men något mer baserika förekommer ställvis med bland annat grønburkne. Rasmarkerna är på många platser vegetationsfattiga, men speciellt i de centralt belägna bäckdalarnas rasmarker med tørr urt- og graserik utformning kan karplantefloran ibland vara relativt yppig och artrik med inslag av kulturspridda arter som vittnar om betespåverkan. Skogen som domineras av furuskog består ofta av bærlyngskog med tyttebærutformning. Växttäcket är tydligt präglat av det torra lokalklimatet. På åsen i norr och andra flacka partier är ristäcket välvuxet, men i brantare sluttningar är fältskiktet ofta mycket svagt utvecklat och den sandiga/steniga marken endast täckt av tunna barrmattor eller heigråmose (Racomitrium lanuginosum). På några platser, bland annat på Tronanakken är vegetationen mer gräsrik. Trots förutsättningar för mineralrik furuskog finns mycket lite av mer krävande planter i furuskog. Rødflangre (Epipactis atrorubens) växer dock i sandig furuskog nedanför stup med kalkutfällning i sydsluttningen. Lövblandskog finns i sydsluttningens nederdel och på några hyllor omkring Tronanakken samt vid Redellbotnen och Båtesteinbotnen. De består huvudsakligen av björk och osp, men har inslag av selje och rogn. Osp ses även i furuskog med gynnsammare jordtäcke. En gammal lind observerades väster om Tronanakken och hasselkratt förekommer i gynnsamma lägen. Ytterligare lind kan förekomma sparsamt. Uppe på fjällheden är lågvuxet rypebær vanligt. Skogstruktur, påvirkning Större partier med sammanhängande skog finns främst uppe på åsen i norr, på Tronanakken och i ett något splittrat bälte i mellersta delen av västsluttningen nedanför Lysebotnen, Redellbotnen och Båtesteinbotnen. Där ovanför står även sammanhängande fjällbjörkskog. I övrigt förekommer skogen som större eller mindre fläckar där marken så tillåter och då gärna på hyllor och långa avsatser längs sluttningen, tydligast omkring Tronanakken, där skogen har ett stort inslag av lövträd. I de mer omfattande rasmarkerna nedanför denna höjd bildar yngre lövträd och fura smala ridåer i kanter och i fuktigare stråk. Som en följd av omfattande avverkningar under andra delen av 1800-talet blev området nästan helt avskogat, något som det har gemensamt med de flesta andra skogar i regionen. Träd äldre än år förekommer inte med något enda undantag, Förutom ett par avvikande 300-åriga träd var de äldsta åldersbestämda furorna 155 och 160 år gamla. Trots en tidigare stor påverkan har mycket av 75

4 skogen återfått ett naturligt utseende och ganska hög ålder till följd av en låg grad av sentida huggningar. En typisk furuskog är olikåldrig och något skiktad med relativt klena dimensioner och den äldsta generationen träd i årsåldern. Höjderna håller sig omkring 10 meter. Där finns gott om klena torrträd som står, hänger eller har lagt sig. Här och där ses medelgrova torrträd och lågor, som för det mesta har en låg nedbrytningsgrad. Innehållet av döda träd är med andra ord ganska högt. Skador i trädstammar av rasande sten är också vanligt. Kontinuiteten på gamla träd och död ved är dock låg i området. Uppe på åsen i norr är furuskogen mer välväxt, högre och något grövre. Trädstammarna har som regel en lös ved, en följd av det varma klimatet. Lövskogen på Tronanakken är delvis högvuxen och gles, medan andra partier är tätare och klenare. Här har bete tidigare format skog och marktäcke. En fuktig och ljus miljö gynnar här bladlavarna. På en hylla på västra sidan står ung björkskog, uppkommen efter både brand och avverkning för något tiotal år sedan. Lite norr därom står en gammal och troligen tidigare lauvad, flerstammig lind. Lövblandskogen i bäckdalarna nedan Redellbotnen och Båtesteinbotnen ser på håll ut att vara olikåldriga och kan innehålla intressanta arter. Detsamma gäller en mindre hylla söder om Tronanakken. Svårtillgängligheten hindrade besök. Förutom kol på stubbar i den unga björkskogen syns inga spår av brand i området. Området saknar i stort sett tekniska ingrepp, men en kraftledningsstolpe tyder på en nedlagd kraftledningsgata upp i sluttningen vid Trona. Kjerneområden 1. Tronanakken sydväst (5,9 daa) B lokalt till regionalt verdifullt Ett litet område på en avsats i nederkanten av Tronanakken som intas av 150-årig och olikåldrig blandskog med överståndare av ganska grov fura. Marken är småblockig och ovanför vidtar rasmark med klen osp. Vegetationen är dominerad av tyttebær, men har inslag av gräs och enstaka vårerteknapp. Klenare björk står tillsammans med äldre osp och relativt gammal selje. Mycket död ved av selje och osp förekommer. På seljar växer skrubbenever (Lobaria scrobiculata), filthinnelav (Leptogium saturninum), glattvrenge (Nephroma bellum) och kystårenever (Peltigera collina). På en osp sitter brun blæreglye (Collema nigrescens). 2. Tronanakken (15,3 daa) B lokalt till regionalt verdifullt Gammal lövskog uppe på mestadels plan eller småkuperad mark på Tronanakken. Området har tidigare betats och är fortfarande gräsigt och bitvis glest som en följd av gallring i betesmarken. Stora ospar dominerar där tillsammans med gamla furor och seljar. Andra delar har en tätare och mer lågvuxen skog av osp, fura, björk och selje. Även en del låglandsbjörk med ganska grova dimensioner ses blandat med fjellbjörk. Einbuskar ses spridda. Några stormfällda ospar och gott om torrgrenar utgör den döda veden tillsammans med klena lövlågor som är vanliga. Ett fuktigt lokalklimat till följd av hängande dimma, tillsammans med den ljusa miljön och en viss kontinuitet ger hyfsade förutsättningar för en del bladlavar. Här sågs lungenever (Lobaria pulmonaria) och skrubbenever (Lobaria scrobiculata) på ett tiotal träd. Brun blæreglye (Collema nigrescens) växer rikligt på 5 träd. Glattvrenge (Nephroma bellum) och lodnevrenge (Nephroma resupinatum) ses mer sparsamt. Artsmangfold Mångfalden av arter i området är låg när det gäller lav och moser och ordinär med tanke på karplanter. De besökta delarna var osedvanligt fattiga på sopp, men i den nedre mellersta delen kan det finnas förutsättningar för marksopp knutna till ängsmarker och baserik mark. Området har troligen betydelse för fugler med krav på stora opåverkade landskap, såsom olika spettfugler och nyttjas av havørnen. Även flera meiståg observerades. Likaså har det säkert även stor betydelse för insekter och bland dem kanske speciellt insekter som trivs i klimatiskt gynnsamma lägen. Här kan finnas arter som saknas på andra håll. Speciellt gäller det i de lägre delarna av området där insekter som utnyttjar sandiga solrika slänter och örtrika platser bör trivas, men även arter knutna till solbelyst död ved. Förutom havørnen registrerades inga rödlistade arter i området. Frånvaro av riktigt gamla träd minskar förutsättningarna för en rik artmångfald, något som kan ändras avsevärt på några tiotal år. Karplanter I största delen av området är även karplantefloran fattig, men rikare partier finns, bland annat i de 76

5 mellersta bäckdalarna med rasmarker av olika grovlekssorteringar. Där ses bland annat engsmelle (Silene vulgaris), småsmelle (Atocion rupestre), kong (Origanum vulgare), bakkemynta (Acinos arvensis), filtkongslys (Verbascum thapsus), lintorskemun (Linaria vulgaris), gullris (Solidago virgaurea), fjellsyre (Oxyris digyna), eittårsknavel (Scleranthus annuus), skogskolm (Lathyrus sylvestris), lakritsmjelt (Astragalus glycophyllos) och de betesgynnade markjordbær (Fragaria vesca), en augnetrøst (Euphrasia sp.), en överblommad fiol sp., jonsokkol (Ajuga pyramidalis), blåkoll (Prunella vulgaris) och gulmaure (Galium verum). I markfuktig miljö nära bäck växer buskage med hassel tillsammans med hestehov (Tussilago farfara), skogsvinerot (Stachys sylvatica) och hundekveke (Elymus caninus) mm. I klippspringor växer ofta svartbregne (Asplenium trichomanes) och olavsskjegg (Asplenium septentrionale) men även skörbregne (Cystopteris fragilis) och enstaka grønburkne (Asplenium viride). På hyllor finns bitterbergknapp (sedum acre), småsmelle (Atocion rupestre), engtjæreblom (Viscaria vulgaris) och gjeldkarve (Pimpinella saxifraga). På några platser ses bergfrue (Saxifraga cotyledon). Flera av de uppräknade arterna gynnas av baserik mark eller näringsrika förhållanden. Lav og moser Lavfloran är inte särskilt rik, men innehåller några signalarter på lövträd och fura. Utöver de bladlavar som hittades i kjerneområdena finns även grynfiltlav (Pannaria conoplea) och stiftfiltlav (Parmeliella triptophylla) på osp väst om Tronanakken och vanlig sotbeger (Cyphelium tigillare) på torra grenar på fura vid Rennesvodi och i sydsluttningen i söder. På torr furugren vid Rennesvodi sitter signalarten Pyrrhospora elabens och på områdets äldsta fura hänger furuskjegg (Bryoria freemonti). Väster om Tronanakken, liksom väster om Lysegjelet ses skrubbenever och grynvrenge spridda på rikare sten och block. På lodytor av rikare berg vid lysegjelet ses skorpelaven Caloplaca chrysodeta. Där ses även den enda mossan av intresse som registrerades, krypsilkemose (Homalothecium sericeum). Tabell. Intressanta arter i Fodnes statsskog i Lærdal kommene Norsk navn Vitenskapligt navn Truethet Antal funnplasser+(substrat) Lav: Caloplaca chrysodeta 2 (2) brun blæreglye Collema nigrescens 3 (7) vanlig sotbeger Cyphelium tigillare 2 (1) filthinnelav Leptogium saturninum 3 (4) lungenever Lobaria pulmonaria 3 (9) skrubbenever Lobaria scrobiculata 5 (30-tal) glattvrenge Nephroma bellum 3 (20-tal) grynvrenge Nephroma parile 6 (6) lodnevrenge Nephroma resupinatum 1 (1) grynfiltlav Pannaria conoplea AF 1 (1) stiftfiltlav Parmeliella triptophylla 1 (4) kystårenever Peltigera collina 1 (1) Pyrrhospora elabens 1 (1) Fugel: havørn Haliethus albicilla DC 1 Avgrensning og arrondering Det avgränsade verneförslaget omfattar hela undersökningsområdet med vissa justeringar så att det följer allmenningsgränserna. Om det inte finns andra intressen finns ingen anledning att utesluta något eftersom området har värde för arter med landskapsbaserade krav och att närapå hela området har en likartad skogshistoria. Med denna avgränsning innefattas zoneringen i hela sluttningen ända upp till alpin zon. Området omfattar främst väst- och sydsluttningar, men även i låg utsträckning mark med nordvästlig exposition. Spännvidden i skogtyper är låg. För att förbättra områdets arrondering ytterligare och innefatta nordligt exponerad skog, bör nordsluttningen vid Sandneslii norr om området undersökas. 77

6 Vurdering og verdisetting Den goda arronderingen, områdets relativt stora areal, låg grad av sentida påverkan och frånvaro av tekniska ingrepp, liksom stort innehåll av död ved är positiva drag som höjer värdet. Negativa drag är kontinuitetsbrott, mest lågproduktiv skog, liten variationsbredd i skogtyper och svaga förekomster av kravfulla arter. Det sistnämnda gäller i första hand skogslevande arter. Av arter som är knutna till rasmarker och sydvända berg, liksom arter som gynnas av det varma och torra klimatet kan det säkert finnas sjeldne eller hotade arter. Detta kräver en speciell inventering. De största skogliga värdena finns vid Tronanakken, men även andra delar har värden knutna till naturskogsartade förhållanden. Troligen finns lövskogspartier med värden också i de mellersta och obesökta delarna av Redellbotnen och Båtesteinbotnen. Området är representativt för regionens torra skogar och tillhör de allra torraste. Därutöver innefattar det inga sjeldne naturtyper, möjligen med undantag av små partier med xerofil och mineralrik furuskog. Oppfylling av påviste mangler ved dagens skogvern: Området innehåller knappast någon av de prioriterade skogtyperna, men tillsammans med liknande områden i dessa delar av Sognefjorden utgör det en gjenværande større forekomst av gammel skog under overveiende naturlig dynamikk. Det kan av denna anledning vara viktigt att verna, men är inte det område som har högst prioritet. Området är regionalt verdifullt (**), men ligger i nederkanten av denna värdering. Stjernevärden för verneförslaget Årdal vestre statsallmenning i Årdal kommune Urørthet/ Påvirkning Størrelse Variasjon Arrondering Interessante arter Rike vegtyper Død ved mengde Død ved Kontinuitet Treslags fordeling Samlet verdi ** ** ** *** * ** *** * ** ** 78