Årdal vestre statsallmenning i Årdal kommune

Transkript

1 95

2 Årdal vestre statsallmenning i Årdal kommune Referansedata Fylke: Sogn og Fjordane Navn på registrant: Magnus Andersson Kommune: Årdal Veg.sone: Sørboreal - nordboreal Dato feltreg: sept 2005 Areal (verneförslag) 5405 daa Kartblad: N 1417 II Lærdalsøyri Høyde over havet: m UTM sentralpunkt (sone 32N): x Verdi: ** (regionalt verdifullt) Sammendrag Årdal vestre statsallmenning täcker den branta sydsluttningen av Kiphaug ner mot Sognefjorden öster om Lustrafjordens mynning längs en sträcka av 5 km. Klimatet är torrt, speciellt i de nedre delarna. Rasmarker som ibland är instabila och trädfria breder ut sig på många håll. Furan dominerar områdets skogar, medan boreal lövskog finns fläckvis i bäckdalar och rasmarker. Branta klippväggar är vanliga och lyser ibland vita av anortositt, en bergart som ställvis ger förutsättningar för mineralrik furuskog. Rødflangre (Epipactis atrorubens) förekommer där relativt rikligt i den annars svagt utvecklade vegetationen. Bærlyngskog dominerar i övriga delar. Skogen börjar åter bli gammal, omkring år, efter ett kontinuitetsbrott på 1800-talet. Träd äldre än 170 år saknas. På nivåer från i stora drag 100 m till 600 m har den förekommande skogen en naturlig, olikåldrig struktur utan spår av sentida påverkan och ett måttligt innehåll av död ved. Den övre delen har spår av brand och avverkning i form av hårda gamla stubbar med kolrester och en mer likåldrig struktur. I fjellbjörkskogszonen överst i området ses även spridda något grövre furor. Nära vattnet ses yngre stubbar efter avverkning för omkring 50 år sedan. Lövskogen är inte speciellt gammal eller grov och består mest av osp och björk, men även av gråor, rogn, selje och någon asal. Hasselbuskage förekommer på några platser. Området har en god arrondering utan några tekniska ingrepp och är representativt för regionens torra skogar, men saknar lindeskog. Spännvidden i skogtyper är låg, på grund av ensidig exponering. Positivt är en låg grad av sentida påverkan och en naturlig dynamik i delar av skogen, samt förekomst av några rödlistade arter och en god arrondering. Negativa drag är kontinuitetsbrott, liten variationsbredd i skogtyper och svaga förekomster av kravfulla arter. Området är svagt regionalt verdifullt (**). Feltarbeidet Området inventerades under två långa fältdagar med gynnsamt väder. Naturoppsyningsman Rein- Arne Golf bistod med båttransport och var med i fält den första dagen. Området är bitvis mycket brant och svårtillgängligt. Vissa delar blev därför inte besökta, men de har troligen likartat utseende som andra besökta delar och kikarspanades från fjorden. Utvelgelse av område Området blev utpekat som ett av de områden där närmare undersökningar borde genomföras i den studie som genomfördes av Miljöfaglig Utredning AS på uppdrag av Fylkesmannen i Sogn og Fjordane i början av 2005 (Gaarder G. & Fjeldstad, H. 2005). Där pekas på att det kan förekomma gammal skog med mycket död ved i de övre delarna och att det finns vissa förutsättningar för mineralrik furuskog med partier av rikare flora. Området ligger också centralt placerat i ett av de största områdena med gammal furuskog på vestlandet. Inga registreringar är tidigare gjorda. Beliggenhet, naturgrunnlag og avgrensning Vid mynningen av Lustrafjorden i de inre delarna av Sognefjord breder detta stora furuskogsområde ut sig i sydsluttningarna nedanför Kiphaug och Trondskogstølen. Det sträcker sig ända från fjorden och upp mot den fjällbjörkskogsklädda höjdplatån, från udden Kvarven i väster vid kommungränsen och till Offerhelleren i öster. Området är stort och har en god arrondering. Inga tekniska ingrepp eller flatehogster förekommer. Däremot är stora partier med klippor och rasmarker skogfria. Ett mindre kjerneområde har avgränsats, men flera delar av området har nästan kjernområdeskvalitet. Vernad furuskog finns på andra sidan Sognefjord vid Kvitingsmorki, men även på västsidan av Lustrafjorden (Luster vestre statsallmenning). Topografi Sluttningen är delvis ganska jämn, men ofta undulerande av åsar och dalar. Området ges sin karaktär 96

3 av de stora och ljusa klippväggarna, som är mäktigast nedanför Bollenakken i den centrala delen och ovanför Josteskrada i den östra delen, men också finns i väster. Nedanför dessa utbreder sig vidsträckta rasmarker som bitvis är instabila och orsakar skred, men oftare är stabila och skogklädda. Ett tiotal bäckar tar sig ner i sluttningen och bildar på flera platser dalgångar såsom Asaldalen, Lusahamndalen och Våtefodi. Flera av bäckarna rinner bitvis under blockmarkerna. Lusahamnbäcken rinner uppe på flacken även genom en blöt myrsänka. Vid Josteskradas överdel finns en klippravin. Berggrunden består enligt berggrundskartan av granodioritt, men Anortositt dominerar speciellt i öster stora delar med sitt höga magnesiuminnehåll. Lokalklima Områdets klimat varierar stort med höjden, men är torrt och relativt milt. Vid fjorden ligger årsmedeltemperaturen omkring 5-6 grader, men blir flera grader kallare i de övre delarna. Årsmedelnederbörden för närbelägna Lærdal är 491 mm. Det sydvända läget förstärker torkan. Hängande dimma, bäckar och klippväggar ger lokalt fuktigare miljöer. De övre delarna är fuktigare än de nedre. Vegetasjon Området tillhör de sørboreala nordboreala vegetationszonerna och vegetationssektion OC (övergångszon). Furuskog dominerar stort i de skogklädda delarna, men i skredmarker och vid bäckar förekommer på ganska många ställen mindre partier av lövblandskog med huvudsakligen björk och osp, men med inslag av gråor, selje och rogn. Även asal sågs på några enstaka ställen. Hasselkratt förekommer i gynnsamma lägen, men ädellövträd ser ut att saknas. Längst upp i området går ett stråk av fjellbjörkskog med røsslyng och tyttebær. Furuskogen förekommer oftast som bærlyngskog av tyttebær-utformning, men även kalklavurtskog av xerofil furuutformning är vanlig, speciellt i öster. Denna typ har här ett svagt utvecklat fältskikt, men den karaktäristiska rødflangren (Epipactis atrorubens) förekommer ganska rikligt. I öppen rasmark i öster ses tillsammans med rødflangre bland annat engsmelle, kong (bergmynta), blåknapp, bakkemynta, filtkongslys, småsmelle, lintorskemun, gullris, vegtistel och bergfrue. Dessutom ses en annan överblommad orkide. Engtjæreblom och svartburkne är andra arter som observerades. Inga oceaniska arter sågs. Skogstruktur, påvirkning Området har tidigare varit utsatt för ett hårt tryck på skogen. Det är troligt att hela området varit närapå trädlöst för hundra till hundrafemtio år sedan, som följd av avverkning och kanske i kombination med brand. Gamla stubbar i överdelen av området uppvisar spår av brand. I de övre delarna ses även spår efter något senare avverkning. Timret togs säkert ut fjällvägen. I de nedersta delarna mot fjorden finns även omkring 50-åriga stubbar. Träd äldre än 170 år förekommer inte med något enda undantag, något som området har gemensamt med de flesta andra skogar i regionen. De äldsta åldersbestämda var 155 respektive 165 år. I väster är träden relativt klenvuxna, på andra platser förekommer något grövre skog med 15 meters höjd. Trots en tidigare stor påverkan har omkring hälften av skogen återfått ett naturligt utseende och ganska hög ålder till följd av en låg grad av sentida huggningar. Speciellt i sluttningens mellersta delar är skogen olikåldrig, med äldsta generationen omkring 150 år och har ett relativt stort innehåll av död ved. Skador av rasande sten är vanliga. Dessa delar skulle kunna bedömas som kjerneområde. Kontinuiteten på gamla träd och död ved är dock låg i området. De flesta lågor som ses är färska. Även lågor med medelhög nedbrytningsgrad finns, men lågor med hög nedbrytningsgrad förekommer bara i mycket sparsam omfattning. De övre delarna av furuskogen är mer likåldrig, omkring 150 år och oskiktad. De lövskogar som förekommer på flera platser i rasmarker är i allmänhet klenvuxna, men kan trots det ha en någorlunda hög ålder och en viss kontinuitet, vilket visas av förekomsten av några signalarter bland lavarna. Det troliga är dock att även lövskogen blev avverkad i samband med att furuskogen höggs. Fjellbjörkskogen är inte speciellt gammal eller välutvecklad. Något grövre fura i dimensioner upp mot 45 cm står spridd fläckvis bland fjellbjörken. Kjerneområden 1. Omkring Josteskreda (44,2 daa) B lokalt till regionalt verdifullt Ett mindre område nedanför ett sydvänt stup och i blockig mark som avviker något från andra delar av furuskogen genom att innehålla grövre träd och en del grov osp. Även björk ingår och småvuxen hassel förekommer. Skogen är olikåldrig. Furor med en diameter av 55 cm och ålder på 155 år är 97

4 vanliga. Flera av furorna har spår i barken av billen Nothorina punctata. Marken har ett svagt utvecklat fält- och bottenskikt med barrmattor på småblock, sten och grus. På flera platser ses rødflangre (Epipactis atrorubens) vilket tyder på kalk- eller åtminstone mineralrikedom. På ospstammarna ses inte några signalarter. Lågor finns av olika dimensioner, mest halvgamla, torra och barkfallna. Något liknande parti finns även västerut på ungefär samma höjd. Artsmangfold Området har relativt begränsade förutsättningar att hysa en artrik och kravfull flora av karplanter, sopp och lav, vilket hänger ihop med de torra och mestadels magra förhållandena, samt frånvaron av riktigt gammal skog och brott i kontinuiteten. Rika vegetationstyper företräds endast av den svagt utvecklade mineralrika furuskogen och av örtrikare rasmarkspartier. Den enda marksopp av något intresse som hittades var rustbrunpigg (Hydnellum ferrugineum). Säkert var det en dålig soppsäsong vid besöket, men även frånvaron av ädellövskog drar ner på möjligheterna att hitta sjeldne arter. Möjligen kan barrmattor lokalt ge förutsättningar för någon jordstjerne (Geastrum sps.). På grund av kontinuitetsbrott och torrt läge är även förhållandena för vedlevande sopp dåliga. Inga arter av intresse noterades. Insektsfaunan kan vara rik på värmeälskande arter, något som inte undersöktes närmare vid denna inventering. Den rödlistade billen Nothorina punctata noterades dock på några platser i barken av grova och solbelysta furor. Även rasmarkspartier med örtrikedom ger på några platser gynnsamma betingelser för nektarberoende insekter. Både hvitryggspett och havørn är vanliga i regionen och sågs med vardera ett exemplar. Lämpliga boträd för havörnen finns. Det långa avståndet till närmaste väg minskar störningsfaktorn. Även flera, ovanligt artrika meiståg med kjøttspett, blåmeis, spettmeis, en brun sångare, trädkrypare, foglekonge, granmeis och toppmeis observerades. Lavsamfunden är generellt svagt utvecklade och förekomsten av registrerade lavar genomgående små. De lavar som registrerades växte uteslutande på osp och selje, dels i furuskog och dels i öppnare rasmarker. Inga rödlistade arter sågs, brun blæreglye och skrubbenever var de mest kravfulla arterna. Lokalt finns ganska gammal selje som med tiden kan utveckla en större artdiversitet av främst lavar. Tabell. Intressanta arter i Årdal vestre statsallmenning i Årdal kommune Norsk navn Vitenskapligt navn Truethet Antal funnplasser+(substrat) Lav: brun blæreglye Collema nigrescens 3 (4) filthinnelav Leptogium saturninum 1 (7) skrubbenever Lobaria scrobiculata 1 (1) glattvrenge Nephroma bellum 3 (4) grynvrenge Nephroma parile 1 (1) stiftfiltlav Parmeliella triptophylla 4 (11) Pyrrhospora elabens 2 (10-tal) Karplanter: rødflangre Epipactis atrorubens 5 (50-tal) Moser: krypsilkemose Homalothecium sericeum 1 (1) Sopp: rustbrunpigg Hydnellum ferrugineum 2 Insekter: Nothorina punctata V 3 (5) Fugel: hvitryggspett Dendrocopos leucotos V 1 havörn Haliethus albicilla DC 1 grönspett Picus viris 2 orrfugl Tetrao tetrix 2 98

5 Avgrensning og arrondering Området är relativt stort och har en god arrondering som omfattar hela sluttningen från fjord till fjellbjörkzon, utan några tekniska ingrepp eller nyare avverkningar. Avståndet till närmaste väg är mycket stort. Om området blir aktuellt för vern bör hela området ingå. Tyvärr omfattar området endast skog med en sydlig orientering och spännvidden i skogtyper är därför låg. Möjligheterna att öka variationen av skogtyper och ekosystem i ett eventuellt vernat område bör undersökas i omgivande områden. Troligen är skogen i Langebordalen/Ytre Offerdalen av intresse i detta sammanhang (se G.Gaarder, 2005). Troligen föreligger i dagsläget inga trussel för området (Rein-Arne Golf, muntligen), liksom för de flesta liknande områdena i trakten. Vurdering og verdisetting Området är troligen representativt för de regionens torra skogar som saknar lindskog. Det innefattar däremot inga sjeldne naturtyper, möjligen med undantag av de xerofila och mineralrika furuskogspartierna. Positiva förhållanden är storleken, den goda arronderingen, låg grad av sentida påverkan och en naturlig dynamik i delar av skogen, samt förekomst av några rödlistade arter. Negativa drag är kontinuitetsbrott, liten variationsbredd i skogtyper och svaga förekomster av kravfulla arter. Oppfylling av påviste mangler ved dagens skogvern: Området innehåller, förutom svagt utvecklad kalkfuruskog knappast någon av de prioriterade skogtyperna. Området innehåller visserligen förhållandevis intakt lavereliggande skog i sörboreal zon, men relativt små arealer är produktiva. Området är regionalt verdifullt (**), men ligger i nederkanten av denna värdering. Stjernevärden för verneförslaget Årdal vestre statsallmenning i Årdal kommune Urørthet/ Påvirkning Størrelse Variasjon Arrondering Interessante arter Rike vegtyper Død ved mengde Død ved Kontinuitet Treslags fordeling Samlet verdi ** ** ** *** * * ** * ** ** 99