Fuglestadheia-Flåvatn i Nome kommune

Transkript

1

2 Fuglestadheia-Flåvatn i Nome kommune Området består av två delområden, A (norr) och B (söder), som här behandlas tillsammans. Referansedata Fylke: Telemark Navn på registrant: Magnus Andersson Kommune: Nome Veg.sone: Boreonemoral och mellomboreal Dato feltreg: 4-6/ Registrerad areal: 1862 daa och 3723 daa Kartblad: N 1613 I Bø, N 1613 IV Seljord Høyde over havet: m och m UTM sentralpunkt (sone 32N): x och x Verdi: delområde A **, delområde B * - ** Sammendrag Områdena ligger ett par mil nordväst om Drangedal i boreonemoral till mellomboreal vegetationszon. Det norra området utgörs av Diplefjell med omgivningar ner mot Flåvatn i norr och Ervingsdalselva i söder. Det södra sträcker sig mellan Mørkvatnet, yttre Furuvatnet och Furustulheia, med den fristående höjden Fuglestadheia i söder. Mellan dessa två delområden ligger naturreservatet Mørkvassjuvet. Små grusvägar går in i områdena och genom det södra drar en kraftledning. Berggrunden består av metadiabas i söder och granit i norr. Vid bergartsgränsen mellan dessa i Ervingsdalen är vegetationen rik, men i övriga delar fattig. Furuskog och granskog förekommer i likartade mängder, men i det norra området dominerar fura på knauser. Ställvis finns inslag av osp, selje och björk, i söder i form av mycket fjellbjörk. Vid Ervingsdalselva finns därutöver ett ädellövskogsparti med lind, lönn, barlind, eik, ask, hassel och kanske alm. Skogarna är tydligt påverkade av skogsbruk, de södra av fjellskogshogst som starkt har glesat ut skogen, det norra av omfattande plockhuggning långt tillbaka. Trots det finns en del gamla träd kvar, fura upp mot 400 år vid Furustulheia och nära 300 år på Diplefjell. Norr om Ervingsdalsfjellet ses några över 300-åriga einar. Gammel osp finns i den gamla granskogen på Fuglestadheia. En del furugadd och högstubbar ses på Furustulheia, för övrigt är det brist på död ved utanför kjerneområdena. Fem kjerneområden har avgränsat. Två av dem, ädellövskogen och den sistnämnda granskogen, har regionalt vernevärde. De tre andra har lokalt värde. Det norra området kan med lite god vilja sägas uppfylla naturvernlovens kriterier för naturreservat, medan det södra bara fyller upp dessa i mindre delar. Området som helhet fyller bara upp prioriterade mangler i skogsvernet i liten utsträckning i form av edellauvskog och boreal naturskog. Det norra området föreslås vernat i sin helhet. Det södra området föreslås vernat endast i sin södra del. Feltarbeidet Område A besöktes under en fältdag och område B under nästan två fältdagar i början av juni. Den tidiga tidpunkten på säsongen kan ha haft negativ inverkan på fynd av vissa karplanter och ettåriga kjuker, men betydde i övrigt inget för registreringarna. Vädret var gynnsamt under besök i område A, men ihållande regn med åska försvårade registreringar och avgränsning i område B. Utvelgelse av område Områdena som ägs av DN gränsar till och ligger på var sida om Mørkvassjuvets naturreservat. De utvaldes för att undersöka möjligheterna att knyta ihop ett stort vernet område från Fuglesteheia i söder till Flåvatn i norr. Denna möjlighet nämns i rapporten Biologiske registreringer av 11 skogområder på Østlandet i forbindelse med pilotprojektet frivillig vern av skog. Under detta projekt undersöktes ett område söderut runt Fuglesteheia i angränsande del av Nome kommun, vilket då bedömdes ha svagt regionalt vernevärde. I det redan befintliga Mørkvassjuvets naturreservatet finns en stor mångfald av rödlistearter bland lavar och sopp, men i de undersökta delområdena finns inga tillgängliga registreringar. Området är inte tidigare värderat för vern. Beliggenhet, naturgrunnlag og avgrensning Området ligger i Telemarks fylke, i södra delen av Nome kommun och söder om sjön Flåvatn. Det ligger i övergångszonen mellan de lägre liggande och kustnära delarna av Telemark och de högre, bergiga delarna av fylket mot norr och väst. Området har därmed ingredienser både från den naturgeografiska regionen 19; den sørøstnorske lavtliggende blandskogsregion och region 33a; øvre Setesdals- og Telemark skogområder. Det ligger vidare i norra utkanten av det biologiskt rika och värdefulla landskapet med Drangedal som centrum, där det finns gott om kjerneområden med ädellövnaturskog. Området är helt beläget under gränsen för sammanhängande skog, men är trots det glest beskogat i vissa delar. 18

3 Det norra delområdet (A) är relativt kuperat, med en höjdskillnad på omkring 250 m och ett par branta skråningar i huvudsak vända mot norr. Det domineras av det centralt belägna Diplefjell med sluttningar mot Flåvatn i norr, Ervingsdalselva i söder, Trolldalsåsane i väster och Ervingsdalsfjellet i öster. Markerna mellan Diplefjell och Flåvatn består av små kullar med fuktiga sänkor emellan. Öster om Diplefjell och i Ospelundsdalen är sänkorna djupare. En markerad bergartsgräns löper längs Ervingsdalselva, så att berggrunden norr därom består av granit och söderut av en rikare metabasalt. Denna gräns ger utslag i en rikare vegetation och skog ner mot älven i väster. Det södra delområdet (B) ligger på en höjdplatå, är flackare och sluttar svagt från höjderna på ca 700 m omkring Furustulheia i nordväst mot Mørkvatnet på 552 m i öster. I dess södra del sticker Fuglestadheia upp med sina 677 m. Delområdet begränsas västerut av yttre Furuvatnet. Berggrunden består av metabasalt som dock inte ger utslag i någon rik flora. Smala skogsbilvägar går in i båda delområdena. Vardera två hytter finns i också i dessa, de södra används av jaktlaget. Lokalklimat Området har ett relativt fuktigt klimat med ganska kalla vintrar och varma somrar. Närbelägna Homleid har en medelnederbörd för året på 1165 mm. Årsmedeltemperaturen ligger på de lägre nivåerna omkring 5 C, men avtar med höjden. Vid Ervingsdalselva är lokalklimatet troligen mest gynnsamt. Det södra delområdet tillhör väsentligen mellomboreal vegetasjonssone, medan det lägre liggande delområde A får räknas till boreonemoral vegetasjonssone. Delområdena är var för sig av måttlig storlek, men skulle tillsammans med redan vernade och föreslagna områden utgöra ett ganska stort område som omfattar en gradient från sjön i norr till höjderna i söder kring Fuglesteheia med flera olika vegetationstyper. Med undantag av ädellövskogen vid Ervingsdalselva är området ganska fattigt på rika naturtyper och lite varierat med avseende på vegetationstyper. Det innehåller endast små partier av kjerneområdeskvalitet. Den nämnda ädellövskogen utgör, trots sin ringa storlek det viktigaste kjerneområdet tillsammans med grannaturskogen på Fuglestadheia. Vegetasjon Vegetationen är mestadels mager, speciellt i knausskogen på kullarna som ofta har bart berg eller är dominerade av røsslyng. Blåbærsskogen dominerar areellt och består framförallt av blåbær-kreklingutformning med dominans av glest stående låga furor och med ett varierande inslag av lågvuxen fjellbjörk och gran, men också av ren blåbærsutformning och då ofta med granen som skogbildande trädslag. I sydsluttningen av Fuglestadheia är björkskogen mer högväxt. I sänkor längs några små bäckar finns i granskogen mindre partier med storbregnevegetation, men höystaudevegetation saknas i barrskogen. Små myrmarker av fattig typ finns spridda framförallt i det södra delområdet, men i låg omfattning också i det norra. På några ställen både i fuktig furuskog och på myr syns det oceaniska inflytandet i form av arter som rome (Narthecium ossifragum) och klokkelyng (Erica tetralix). Även bjönnkam (Blechnum spicant) ses spridd i fuktiga sluttningar och sänkor. Den klart rikaste vegetationen finns i den sydsluttande ädellövskogen nedanför traktorvägen ner mot Ervingsdalselva söder om Trolldalsåsane. Där intas marken av både lågurter och högurter, exempelvis vårerteknapp (Lathyrus vernus), kranskonvall (Polygonatum verticillatum), blåveis (Hepatica nobilis), liljekonvall (Convallaria majalis) och skogfiol (Viola riviniana). Skogstruktur, påvirkning Nästan hela området är genom tiderna starkt påverkat av huggningar. När det gäller barrskog är det egentligen bara det 70 daa stora granskogsområdet uppe på Fuglestadheia som uppvisar lite mer av kontinuitet när det gäller gamla träd och död ved av olika nedbrytningsstadier. Där finns den dynamik med luckor och en viss olikåldrighet som är typisk för grannaturskogar, men också här syns påverkan av tidigare dimensionsavverkningar i form av stubbar och grova furulågor som har ratats och lämnats vid avverkning. I sluttningarna runt denna höjd finns också gammal osp som i några fall hyser arter beroende av kontinuitet. Även ädellövskogen i det norra delområdet uppvisar skoglig kontinuitet, innehåller en del gamla ädellövträd och är påverkat i mindre omfattning, men här är det svårare att avgöra den tidigare brukningshistorien. Flera fynd av kontinuitetsarter tyder dock på en lägre grad av påverkan. Alla andra områden är mer påverkade av skogsbruk, både av äldre och ofta också av modernt skogsbruk. Det bekräftas av frånvaron utav hänglavar i granskogen. 19

4 Hela den nordvästra halvan av det södra delområdet är starkt genomhuggen, troligen under talet. Kvar står dungar av klen yngre gran, lågvuxna björkar av fjällskogstyp och mycket glest spridda furor. Furorna har i en del fall hög ålder, ända upp mot 400 år. De är krokiga och kortvuxna och har inte haft något ekonomiskt värde. Gamla furustubbar tyder på att de användbara furorna togs om hand under dimensionsavverkningens dagar. Grova stubbar visar att barrskogen nedanför kullarna ställvis har varit av grova dimensioner, både här vid Furustulheia och öster om Fuglestadheia. Högstubbar och gadd av fura är trots stor påverkan ganska vanliga. På kullarna i norr finns i ett fall något äldre granskog som inte har påverkats av modernt skogsbruk (kjerneområde 3). I södra delen av det södra delområdet finns utöver kjerneområdena lite äldre granskog uppe på höjden längst i sydväst (647 m.) Denna är på gränsen till att ha kjerneområdeskvalitet. På någon gammal osp ses där stor ospeildkjuke (Phellinus populicola), glattvrenge (Nephroma bellum) och stiftfiltlav (Parmeliella triptophylla). Där finns även enstaka furugadd med blanknål (Calicium denigratum). Omkring Mørkvatnets norra del finns också små partier med lite äldre granskog, dock utan strukturer som gamla träd och död ved. Däremot ses färska spår av tretåspett (Picoides tridactylus). På de røsslyngklädda kullarna längst i söder består skogen av glest stående 150-åriga furor, buskformig björk samt klena och senvuxna granar. Enstaka grova furugadd och någon 300-årig fura kan också ses. Påverkan av skogsbrand har troligen tidigare varit större, även om den på grund av det humida klimatet inte varit en dominerande störningsfaktor. Spår av skogsbrand sågs bara på ett par ställen i området, dels i nordsluttningen av Diplefjell på två mycket gamla furustubbar och dels i form av en invallning i en avverkad stubbe öster om Fuglestadheia. Även skogen på och kring Diplefjell i det norra delområdet är starkt påverkad av huggningar. Furor av lite högre åldrar finns också här kvar spridda på höjderna och i den skarpa sluttningen mot sjön, men bildar långt ifrån någon naturskog. Uppe på höjderna är furuskogen gles, mager och lågvuxen. Bristen på död ved i form av gadd och lågor är påfallande, vilket tyder på omfattande plockhuggning långt tillbaka. Åldersspridningen är medelmåttig. Furorna har åldrar upp mot 250 år, kanske 300 i enstaka fall, men de flesta är betydligt yngre. Ett par av de fåtaliga lågorna visade sig åtminstone vara använda av den rödlistade billen gammelskogbukk (Tragosoma depsarium). I furuskogen i nordsluttningen av Ervingsdalsfjellet finns inslag av gamla einer. En sådan åldersbestämdes till ca 310 år. Granskogen i de nedre sluttningarna öster och norr om Diplefjell är ca 100-årig och växer i sänkor och sluttningar som borde skapa stabila miljöer, men förutom en del färska granlågor saknar skogen naturskogstrukturer och är fattig på hänglavar och andra lavar. I Ospelunddalen står bara några enstaka ospar bland barrträden i den sedan länge plockhuggna och glesa skogen. På en granlåga hittades där åtminstone duftskinn (Cystostereum murraii). Även på några andra ställen finns mindre grupper av äldre osp. De ökar i antal på västsidan av Diplefjell, där blandskogen är gles. Där ses spår av gamla hästkörvägar. Trots stor påverkan finns ett visst drag av naturlig struktur i skogarna, vilket beror på fjellskogshogst och att de har fått föryngra sig av egen kraft. Inga planterade och homogena ungskogar finns inom områdets gränser. Möjligen kan äldre granskog i vissa fall vara planterad eller sådd. Kjerneområden 1. Sör for Trolldalsåsane (15 daa) B regionalt verdifullt En sydvänd sluttning med rik ädellövskog som sträcker sig från traktorvägen och ner till Ervingsdalselva. Ädellövskogen fortsätter på sydsidan av älven i det redan befintliga reservatet, men också en bit västerut in på privat mark. Lokalen är varm och har samtidigt ett stabilt fuktigt lokalklimat. Marken är stenig med brunjord och har en rik flora av olika örter. Nu sågs vårerteknapp (Lathyrus vernus), tysbast (Daphne mezereum), rikligt med kranskonvall (Polygonatum verticillatum) liksom blåveis (Hepatica nobilis), jordbær (Fragaria vesca), hvitveis (Anemone nemorosa), liljekonvall (Convallaria majalis) och skogfiol (Viola riviniana). Ädellövskogen är bäst utbildad mot gränsen i väster och fortsätter även utanför DN:s eiendom. Här ingår spisslønn, lind, eik, osp, några barlindar, ask, hassel i form av buketter, selje, gran och troligen även alm. I östra delen finns partier som domineras av osp med mindre inslag av ädellövträd och dungar med grovvuxen granskog. 20

5 Skogen är inte särskilt grov förutom en del gran och någon gammal lind. Ekarna är krokväxta. En hel del klen lövved ses, men inga grova lövträdslågor. Däremot finns en del ganska grova granlågor. Det är svårt att avgöra ålder och kontinuitet, men fynden av kontinuitetskrävande arter tyder på åtminstone medelgod kontinuitet. Här växer den i Sverige akut hotade skorpelaven hasselrurlav (Thelotrema suecicum) på en gammal lind (i Norge finns ca 100 fynd registrerade). I en barlind syns spår av tretåspetten. Mossiga trädstambaser finns i måttlig omfattning. Arter: Utöver ovan nämnda karplanter hittades stiftfiltlav (Parmeliella triptophylla) på mossa på lönnbas, den allmänna skriftlaven (Graphis stricta), skorpelaven Opegrapha varia, skjellglye (Collema flaccidum), hasselrurlav (Thelotrema suecicum) och lodnevrenge (Nephroma resupinatum). 2. Diplefjell (10 daa) B lokalt verdifullt Område av ringa storlek med äldre barrskog med relativt mycket lågor i en liten nordlutande dalgång på berget. I sänkan dominerar gran, medan furan tar över uppe mot kanterna. Vegetationen består av blåbærsris. I tre av furulågorna sågs spår av gammelskogbukk (Tragosoma depsarium). Angreppen av dess larver var troligen avslutade. Nedåt sluttningen är skogen av ungefär samma ålder, men är mer påverkad och nästan utan lågor. Arter: Gammelskogbukk (Tragosoma depsarium)v, kjøttkjuke (Leptoporus mollis). 3. Furustulheia (35 daa) B lokalt verdifullt Gammel granskog på en höjd i östra utkanten av Furustulheia. Området är småkuperat med grunda sänkor och kullar. Skogen är något luckig, beroende på skiftande jordsmån och inte så mycket på småskalig dynamik. Den är påverkad av tidigare dimensionsavverkning och plockhuggning och hade längre tillbaka ett större inslag av fura, men domineras nu helt av gran. Kvar finns några grova furugadd och grova, kvarlämnade furulågor. Måttligt med granlågor och torrträd finns. Utanför området är skogen även starkt påverkad av modernt skogsbruk. Arter: Granrustkjuke (Phellinus ferrugineofuscus)dc. 4. Fuglestadheia (70 da) B regionalt verdifullt På toppen av Fuglestadheia står denna gamla granskog kvar efter avverkningar runtomkring. Trots sin litenhet utgör den det största kjerneområdet i det undersökta området. Området är småkuperat och innefattar toppen och övre delen av bergets sluttingar åt flera väderstreck. Blåbær dominerar marktäcket. Förutom gran är inslaget av björk ganska stort. I sluttningarna ses även en del grovbarkig och gammal osp. I flera fall finns på dessa olika signalarter, bland annat stor ospeildkjuke (Phellinus populicola) och lavar ur Lobarion-samfunnet. Granskogen befinner sig allmänt i aldersfas, men i sydsluttningen i opplösningsfas. Där finns torrgranar och rikligt med lågor i olika nedbrytningsstadier och av god kvalitet. Trots detta är skogen troligen påverkad av plockhuggningar. De riktigt gamla granarna hittas inte här. Kanske på grund av att rotkjuken dödar dem innan de blivit riktigt gamla, men troligare för att de en gång har avverkats. Det här är den enda platsen i undersökningsområdet där man ser gott om hänglavar, exempelvis gubbeskjegg (Alectoria sarmentosa). Arter: Rynkeskinn (Phlebia centrifuga)dc på 1 låga, lungenever (Lobaria pulmonaria), filthinnelav (Leptogium saturninum), stiftfiltlav (Parmeliella triptophylla), stor ospeildkjuke (Phellinus populicola). 5. Syd for Fuglestadheia (31 daa) B lokalt verdifullt Litet område med äldre granskog. Måttligt värdefullt, men det har vissa kvaliteter. Spår av tretåspett (Picoides tridactylus) syns i någon gran. Skogen är olikåldrig och luckig. Skogen gränsar till små myrmarker med klokklyng (Erica tetralix) och en bäck rinner igenom området, vilket skapar en fuktig miljö. Gamla övermossade stubbar finns, men skogen är inte påverkad av modernt skogsbruk. Trots det finns inte så mycket av naturskogsstrukturer. Inga signalarter hittades. Artsmangfold Med undantag av ett par ställen är artmångfalden relativt låg i området. Det får skyllas på den stora inverkan som skogsbruket haft i området, men också på naturgivna magra marker. Fyra rödlistade arter, varav tre är kjuker på gran, observerades. Arter knutna till naturskogen är fåtaliga och uppvisar var och en bara enstaka fyndplatser. Ädellövskogen är artrikare. Troligen kan ännu fler intressanta arter hittas där, men den har inte samma potential som skogen i naturreservatet Mørkvassjuvet. Karplanter Den rika karplantefloran i ädellövskogen beskrivs under detta kjerneområde. Säkerligen finns där fler intressanta karplanter att se senare på säsongen. Floran i övriga delar är fattig. Bjønnnkam ses på en del håll. I den östvända branten av Diplefjell växer olavsskjegg (Asplenium septentrionale) och vanlig 21

6 svartburkne (Asplenium trichomanes ssp. trichomanes). Lav Området är fattigt på lav, både skorpelav och bladlavar, liksom hänglavar. Flera representanter av Lobarion-samfunnet hittades, men på ett fåtal platser, mest knutet till gammal osp. Stiftfiltlaven (Parmeliella triptophylla) hittades på något fler platser. Ett intressant fynd gjordes i ädellövskogen där skorpelaven hasselrurlav (Thelotrema suecicum) växer på gammal lind. På Furugadd sågs blanknål (Calicium denigratum). Inga rödlistade arter hittades. Sopp Skogsbrukets stora inverkan har decimerat även denna artgrupp. I ädellövskogen kan troligen intressanta fynd av marklevande sopp göras senare på säsongen. Nu hittades tre rödlistade arter, granrustkjuke (Phellinus ferrugineofuscus) på två platser, rynkeskinn (Phlebia centrifuga) och duftskinn (Cystostereum murraii) på vardera en plats. Även stor ospeildkjuke (Phellinus populicola) är av värde. Andra grupper Troligen finns förutsättningar för den rödlistade gammelskogbukken (Tragosoma depsarium) i de glesa furuskogar som här erbjuds. Den utnyttjar furulågor på solöppna platser för sin larvutveckling. Spår av den sågs på Diplefjell. Även spår av tretåspett (Picoides tridactylus) sågs på ett flertal platser, troligen har den en stabil population i det befintliga reservatet. Flera brunstgropar av elg ses i området, liksom spår av beverns aktivitet längs älven. I ädellövskogen finns också goda förutsättningar för mollusker och många insekter. Tabell. Intressanta arter i Fuglestadheia Flåvatn i Nome kommune. Norsk navn Vitenskapligt navn Truethet Antal funnplasser+ (substrat) Lav: Lungenever Lobaria pulmonaria 3 (3) Skrubbenever Lobaria scrobiculata 1 (1) Glattvrenge Nephroma bellum 1 (2) Skjellglye Collema flaccidum 1 (1) Stiftfiltlav Parmeliella triptophylla 5 (5) Filthinnelav Leptogium saturninum 2 (3) Hasselrurlav Thelotrema suecicum (CR i sverige) 1 (1) Blanknål Calicium denigratum 2 (flera) Sopp: Rynkeskinn Phlebia centrifuga DC 1 (1) Duftskinn Cystostereum murraii DC 1 (1) Granrustkjuke Phellinus ferrugineofuscus DC 2 (2) Kjøttkjuke Leptoporus mollis 1 (1) Karplanter: Vårerteknapp Lathyrus vernus Lokalt allmän Tysbast Daphne mezereum 10 tal buskar Blåveis Hepatica nobilis Lokalt riklig Barlind Taxus baccata 2 Kranskonvall Polygonatum verticillatum Lokalt riklig Insekter: Gammelskogbukk Tragosoma depsarium V 1 (spår) Fugel: Tretåspett Picoides tridactylus 4 (spår) Storfugl/Tiur Tetrao urogallus 2 22

7 Avgrensning og arrondering Området har delvis en god arrondering med hela lisider och höjdområden, men stora skogsbruksingrepp drar ner värdet och försvårar avgränsning av ett verneområde. Tillsammans med befintligt reservat och förslag till Fuglesteheia naturreservat skapas visserligen en bättre arrondering. Ännu bättre skulle den bli om området omfattade skogen öster om Mörkvatnet. Där står en gammal granskog på privat grunn. På avstånd ser den ut att kunna ha en del naturvärden. På samma sätt borde Trolldalsåsane och ädellövskogen ner mot älven väster om delområde A ingå i ett eventuellt vernat område. Det norra området föreslås vernat i sin helhet. Det södra området är mer svåravgränsat, men skulle kunna vernas i sin södra del, från vägen till sjön i öster och på så sätt ansluta till det befintliga verneförslaget. Verneverdier Vernevärdena framgår till stora delar av beskrivningen av skogsstruktur och kjerneområden. De är relativt små och begränsade och finns framförallt i de södra delarna av delområde B, samt längst i sydväst i delområde A. De värden som finns i området skulle delvis kunna bevaras genom ett hänsynsfullt skogsbruk med sparande av de avgränsade kjerneområdena. Det gäller framförallt det södra området. Det norra området har en lägre grad av uppsplittring och kan lättare avgränsas i sin helhet. På lång sikt kan naturligtvis nya värden skapas om skogen lämnas till fri utveckling, men frågan är om det inte är mer optimalt att satsa på andra områden. Oppfylling av påviste mangler ved dagens skogvern: Fuglestadheia - Flåvatn har få kvaliteter och små arealer som svarar mot de skogtyper som är prioriterade för vern enligt mangelanalysen. De enda prioriterade skogtyper som finns i någon omfattning är: Rik edellauvskog och Boreal naturskog, særlig granskog rik på död ved Området innehåller i övrigt varken några stora intakta kvarvarande skogar under naturlig dynamik, särkilt rika skogtyper eller viktiga förekomster av rödlistearter. Möjligen kan de på några ställen förekommande gamla osperna sägas vara en värdefull rest av boreal lauvskog, men det är i mycket ringa omfattning. Området är lokalt verneverdig till regionalt verneverdig (* till **). Stjernevärden för Fuglestadheia-Flåvatnet totalt. Urørthet/ Påvirkning Størrelse Variasjon Arrondering Interessante arter Rike vegtyper Død ved mengde Død ved Kontinuitet Treslags fordeling Samlet verdi * ** ** ** * * ** * ** * - ** 23