Hellebust/Fuglevatnet i Fjaler kommune

Transkript

1

2 Hellebust/Fuglevatnet i Fjaler kommune Referansedata Fylke: Sogn og Fjordane Høyde over havet: m Kommune: Fjaler Veg.sone: Boreonemoral, sørboreal Dato feltreg: oktober 2005 Areal (verneförslag): 3363 daa Kartblad: N 1117 I Dale UTM sentralpunkt (sone 32N): X Navn på registranter: Magnus Andersson och JanOlof Hermansson Verdi: *** (nasjonalt verdifullt) Sammendrag Det avgränsade området utgörs till största delen av de slingrande sluttningar som följer stranden av Fuglevatnets östra halva ungefär en mil sydväst om Dale i ett starkt oceaniskt präglat område. Berggrunden och vegetationen är mestadels av fattig typ. Furuskog och lövrik skog ingår med ungefär lika delar och förekommer med exposition mot alla väderstreck. Bete präglar de norra delarna, medan betet sedan länge har upphört i de södra delarna. Nordvända bergväggar och småblockiga rasmarker mot sjön skapar stabilt fuktiga lövskogsmiljöer med rikedom av epifytiska lavar. Både yngre och äldre skog förekommer, men skog under naturlig dynamik och naturskogsstruktur dominerar. Grov furuskog förekommer i norr i Håheias sydsluttning medan kystfuruskogen på Nova i sydväst är riktigt gammal och innehåller furugadd av skiftande ålder och dimension. Det är ändå lövskogen med inslag av långt tillbaks lauvade jätteträd av alm, asp och svartor som utgör det största värdet. Flera skogtyper som Norge har ett speciellt ansvar för förekommer. Dessa är; oseanisk gammal almskog, kystbjörkeskog och i viss mån sterkt oseanisk furuskog. Fyra rödlistade lavar, varav två i kategori V konstaterades. Även en lång rad med norska ansvarsarter bland lavarna finns på flera platser. Området bör ges högsta prioritet vid bevarandearbetet. Det är nasjonalt värdefullt. Feltarbeidet Sammanlagt använde 2 personer mellan 4 och 5 fältdagar med goda väderförhållanden för registreringen. Fältarbetet koncentrerades till de mest intressanta delarna, där speciellt lavfloran undersöktes grundligt. Furuskog på höjderna undersöktes i något fall mindre noggrant. Tidpunkten sent på säsongen kan ha inverkat på fynden av karplanter. Flera frostnätter hade passerat. Utvelgelse av område Området blev utpekat som ett av de områden där närmare undersökningar borde genomföras i den studie som genomfördes av Miljöfaglig Utredning AS på uppdrag av Fylkesmannen i Sogn og Fjordane i början av 2005 (Gaarder G. & Fjeldstad, H. 2005). I denna rapport konstateras dels att det finns klara biologiska värden och en god potential för rödlistade arter som en följd av den höga luftfuktigheten och dels att vissa angränsande områden på privat mark har höga naturvärden. I den äldre och ofullbordade skogsbruksplanen för området finns inte några nyckelbiotoper avgränsade. Beliggenhet, naturgrunnlag og avgrensning Det 5045 daa stora undersökningsområdet, som består av ett större sammanhängande område och ett mindre i nordväst ligger i huvudsak mellan Fuglevatnet och Breidvatnet några km sydväst om Flekke. Till Dalsfjorden i norr är det ca halvmilen och till öppna havet lite mer än en mil. Landskapet är skog- och sjörikt. Bergen i omgivningen når inte några imponerande höjder utan håller sig omkring 500 m. Närheten till kusten och de i trakten utbredda lövskogarna skapar goda förutsättningar för rika lavsamhällen med fuktighetskrävande oceaniska lavar. Topografi Det undersökta området har en medelstor topografisk variasjon med en höjdskillnad på ca 450 m och är högst i norr, där det från dalgången vid Lendinga och sjön Botnatjørna höjer sig upp mot Håheja. Söder om denna dalgång höjer sig området långsamt upp mot de mellersta delarna med höjden Holten, för att åter sänka sig ner i dalgången vid Kjosen. Omkring Gyttavika i väster, liksom längst i söder mot Kusælfjella reser sig i huvudsak nordvända bergssidor och branta sluttningar, i ett par fall bildande klyftor. Längst i sydöst avgränsar den fuktiga Vassdalen en mindre höjd som ligger mot Breidvatnet i öster. I sydväst avgränsas området av en djup bergsklyfta vid Gytten. Området har en god variation med avseende på naturtyper, höjdzonering och expositionsriktningar. Branter finns i alla väderstreck, både solstekta sydbranter och mycket fuktiga nordvända sådana. 52

3 Berggrund Berggrunden består i huvudsak av gneis, som vid Lendinga är utbildad som øyegneis och öster om Fuglevatnet har zoner med kvartsit och glimmerskiffer. I norr upp mot Håheia består berggrunden av amfibolitt. Klimat Lokalklimatet är starkt oceaniskt präglat med starkt humida förhållanden. Hovlandsdal några km söderut har en årsnederbörd i medeltal på hela 3234 mm. Årsmedeltemperaturen ligger på ca 6 C. Flera kjerneområden har avgränsats, i huvudsak i de västra delarna, men även öster om Vassdalen. De utgörs av både lövskog och furuskog. Några av dem är relativt stora. Även andra delar av undersökningsområdet innehåller skog som är på gränsen till att vara kjerneområde eller har små partier med kjerneområdeskvaliteter som lämpar sig för att ingå i ett eventuellt vernat område. Vegetasjon Området tillhör den sörboreala vegetasjonssonen och vegetasionsseksjonerna O2 och O3, alltså klart respektive starkt oceaniskt präglat. Fattiga vegetationstyper såsom blåbærsskog med blåbærutforming och blåbær-skrubbærutforming dominerar. Dessa har på flera ställen ett stort inslag av osp i treskiktet. I nordvända sluttningar tar björken över dominansen. På höjderna övergår blåbærskogen ofta i røsslyng-blokkebærfuruskog som i många fall är fuktig. På grunnlenta partier på höjderna utbreder sig knausskog. Vid Gyttaviken finns lokalt bregnesnøleie i den breda klyftan, medan det vid stranden finns blåbær-svartorskog och alm-lindeskog av vestlig utforming med hasselbuketter. Norr om Fuglevatnet förekommer ett litet område med fattig sumpskog av svartorutforming. Det finns sålunda en hel del variation i vegetationstyper. Furu är det vanligaste trädslaget, men i dalgångarna finns en del planterad och sekundärspridd gran. I de brantare och blockrika sluttningarna är blandskog av björk och rogn med ett varierande inslag av osp det vanligaste. Svartor finns på flera platser, liksom alm. Lind förekommer i nordväst. Eik ses spridd på några platser i gynnsamma lägen. Vegetationen har en tydlig oceanisk prägel med arter som storfrytle (Luzula sylvatica), rome (Narthecium ossifragum) klokkelyng (Erica tetralix) och kysteinstape (Pteridium aquilinum ssp. aquilinum). Däremot sågs vid denna inventering varken kristtorn (Ilex aquifolium), vivendel (Lonicera periclymenum) eller barlind (Taxus baccata) i området. Även lavfloran i området är starkt oceaniskt präglad och rik på epifytiska bladlavar, exempelvis olika porelavar (Sticta spp.). Skogstruktur, påvirkning De västra delarna av undersökningsområdet har en naturlig skogsstruktur, medan de östra är starkt påverkade av skogsbruk med påföljande trädslagsskifte och unga planterade skogar av både gran och fura. Det naturliga där har troligen tidigare varit furuskog, eller blandskogar av furu och triviallövträd, möjligen med inslag av eik. På en del ställen i brantare sluttningar har skogen säkert varit rik på lövträd, vilket syns i de mer opåverkade västra delarna där lövrikedomen är påfallande. Även norra delen av höjden vid Hellebust i sydöst har en naturlig skogsstruktur. Som regel är även de naturliga skogarna påverkade av skogsbruk längre tillbaka och då främst i form av plockhuggning. Bete har tidigare påverkat stora delar av områdets skogar. De norra delarna är fortfarande präglade av bete. Av furuskogarna har skogen i sydväst upp mot Nova högst ålder och minst spår av avverkning. Här förekommer furor äldre än 300 år och en del furugadd av olika ålder. Även ovanför Storhellerhaugen och på Holten, liksom i Håheias sydsluttning ovanför Storevika är furuskogarna relativt gamla och olikåldriga. I det sistnämnda området finns grov furuskog i dimensioner upp mot 60 cm. De flesta av dessa furuskogar är däremot fattiga på död ved, vilket tyder på en tidigare starkare påverkan. Kontinuitet av furulågor sågs inte på någon plats. Inte heller några spår av brand sågs i furuskogen, men troligen har branden långt tillbaka haft en ekologisk roll även i dessa humida skogar. Lövskogen är mer svårbedömd när det gäller graden av påverkan, men den saknar ofta tydliga spår av avverkning. Eftersom nedbrytningen av död ved går fort i det humida klimatet försvinner spåren av avverkning på några årtionden. En relativ brist på lågor och ställvis brist på riktigt gamla träd tyder dock på tidigare avverkningar. Troligen har större områden än nu även varit påverkade av bete, vilket styrks av namnet Storhellerhaugen vid Gyttavikens spets. Lövskogen fortsätter där även utanför kjerneområdet. Hela den nordvända sluttningen med blockmark ner mot Gyttavika täcks av björkdominerad lövskog som bitvis är ganska klenvuxen och homogen, men ändå visar tecken på en 53

4 viss kontinuitet i trädskiktet med inslag av äldre träd. Det tyder på att skogen där har haft en betydligt öppnare prägel förr och att björk efter betets upphörande har vandrat in och skapat en tätare skog. Öster om Gyttavika är lövskogen kraftigare med inslag av mycket storvuxna trädindivid av både osp, svartor och alm. Flera av de stora träden är lauvade mycket långt tillbaks. Nu har lövskogen eller hagen istället utvecklat stora naturskogsvärden med död lövved och rika epifytiska lavsamhällen. Även lövskogarna i sydsluttningen söder om Storhellerhaugen, öster om Vassdalen och i sluttningen upp mot Håheia har inslag av grova lövträd av främst osp, samt en skiktad struktur. Den fuktiga lövskogen öster om Vassdalen innehåller dessutom relativt mycket död ved. Skogarna i sluttningarna söder om toppen Håheia består mestadels av gles, luckig lövskog med inslag av fura. Överst i sluttningen är det mer ren furuskog, med tämligen rikligt av gadd och gamla rognar. Betet präglar skogarna, vilket gör att skiktningen är ensartad. Här finns mycket intressanta skogar för trädlevande lavar och mossor, särskilt för ovanliga skorplavar, och det är ställvis mycket artrikt på de gamla lövträden. Svartorkärret efter Fessene är en avvikande skogstyp för området. Granplanteringar finns i nedersta delarna av Håheias sluttningar och böljar upp och ner, men de når högst upp efter de bäckar som rinner utför sluttningen. Tämligen nya avverkningar finns också i nedre delarna av sluttningen. I östra delen finns nya avverkningar högt upp, som nu verkar bestå av granplanteringar. Kjerneområden 1. Öster om Gyttavika (104,8 daa) A nasjonalt verdifullt Lövskog med mycket höga naturvärden både mot stranden och upp i de blockiga sluttningarna som slingrar sig runt Gyttavika. Bergväggar och rasmarker bildar en skyddande gryta mot sjön, vilket tillsammans med hög nederbörd och fuktiga luftströmmar skapar starkt humida förhållanden. De rundade blocken är mosstäckta och träden har en rik flora av epifytiska lavar och mossor. Vegetationen utgörs mestadels av blåbærsris. Närmast stranden är bottenskiktet svagt utvecklat och möjligen finns där en flora av lågörter som vid inventeringen var nedvissnade. Björk, osp och rogn är de vanligaste trädslagen, i sluttningarna även fura. Äldre eik finns spridd. Vid stranden dominerar svartor och vid den lilla bäcken som leder ut från den djupa och breda klyftan växer mycket alm tillsammans med gamla hasselbuketter. Längre upp i klyftan övergår skogen i björkskog. Även ett par moreller står vid stranden. Jätteträd finns av både osp, svartor och alm. Dessa är i många fall lauvade långt tillbaka i tiden. I norr ingår även en grund, nordvänd klyfta mellan ett par höjder med ospblandskog och mossig hassel. Skogen i området är olikåldrig och har kontinuitet i trädskiktet. Troligen som en följd av att delar av området tidigare har varit trädbärande betesmark. Kontinuitet av osp visas av en god förekomst av ospeildkjuke (Phellinus populicola). Död ved i form av lövträdslågor, furulågor och grenar finns i måttlig omfattning och har troligen ännu inte så stor kontinuitet. Området är en hotspot med avseende på oceaniska lavar. Arter: kattefotlav (Arthonia leucopellea), puteglye (Collema fasciculare), stiftglye (Collema subflaccidum), olivenlav (Fuscopannaria mediterreana), flishinnelav (Leptogium lichenoides), sølvnever (Lobaria amplissima), lungenever (Lobaria pulmonaria), skrubbenever (Lobaria scrobiculata), kystnever (Lobaria virens), skorpelaven Lopadium disciforme, skorpelaven Megalaria grossa, kystvrenge (Nephroma laevigatum), grynvrenge (Nephroma parile), lodnevrenge (Nephroma resupinatum), muslinglav (Normandina pulchella), grynfiltlav (Pannaria conoplea), kystfiltlav (Pannaria rubiginosa), stiftfiltlav (Parmeliella triptophylla), kystårenever (Peltigera collina), skrukkelav (Platismatia norvegica), kystprikklav (Pseudocyphellaria norvegica)v, rund porelav (Sticta fuliginosa), grynporelav (Sticta limbata), buktporelav (Sticta sylvatica), ryemose (Antitrichia curtipendula) och hestespreng (Cryptogramma crispa). 2. Novas nordöstsluttning (144 daa) A regionalt verdifullt Gammal furuskog i småkuperad nordsluttning med höjdryggar och sänkor. I partier är marken blockig. Fältskiktet domineras av blåbærsris. Översta delen utgörs av myr och små myrpartier finns även i den nedre delen. Den gamla furuskogen är fuktig och har åldrar upp till mer än 300 år. Träden är senvuxna, vridna och spruckna. Furugadd av olika ålder och dimension finns spridda, men lågor är mer sparsamt förekommande. Skogen är olikåldrig och har en låg grad av påverkan. Den är luckig med gläntor där marken är fuktigare. Gamla furor hänger även ovan branten. Ställvis, bl.a. nedanför några lodytor finns grupper av olika lövträd såsom rogn, osp och björk med ibland rika lavpåväxter på stammarna. Även hänglavar förekommer rikligt på lövträd. Några gamla och grova seljar ses högt upp 54

5 i sluttningen. Längst österut i området ingår ett litet parti av en sydsluttning med grov osp. Avgränsningen är här helt onaturlig eftersom liknande lövskog fortsätter in på den privata marken. Även väster om kjerneområdet är furuskogen rätt så gammal och norrut nedanför krönet utbreder sig fuktig lövskog i rasmarkerna. Arter: piggskjegg (Bryoria furcellata), vanlig blåfiltlav (Degelia plumbaea), lungenever (Lobaria pulmonaria), skrubbenever (Lobaria scrobiculata), kystvrenge (Nephroma laevigata), grynfiltlav (Pannaria conoplea), kystfiltlav (Pannaria rubiginosa), skrukkelav (Platismatia norvegica), rund porelav (Sticta fuliginosa), furustokkjuke (Phellinus pini) och stor ospeildkjuke (Phellinus populicola). 3. Vassdalens östra sluttning (12 daa) A nasjonalt verdifullt Litet, men värdefullt lövskogsområde med en mycket väl utvecklad lavflora i västsluttningen ner mot ån. I övre delen är lövskogen gles och utan skarp gräns mot furuskogen ovanför. Lodytor följer sluttningen. Enstaka ganska grova eikar står där tillsammans med stor osp och klenare rognar. Längre ner tätnar lövskogen och blir mossigare. Den utgörs där av rogn, osp, björk och i nederkanten av mycket stora hasselbuketter. Miljön är starkt humid med goda förhållanden för mossor och lavar. Rika fällar av ryemose ses på hassel och andra träd. Lobariorna är rikligt förekommande och ofta fertila. Här hittades blomsterstry på sin andra plats i området på lövträdsgrenar. Mossiga block dominerar markskiktet, däremellan ses mest blåbærsris. Död ved finns i form av spridda lövträdslågor, några furulågor i överkanten liksom mycket döda hasselstammar. Även utanför kjernområdet finns lövrika småmiljöer med värdefulla lavsamhällen i Vassdalen. Arter: puteglye (Collema fasciculare), vanlig blåfiltlav (Degelia plumbaea), fertil lungenever (Lobaria pulmonaria), fertil skrubbenever (Lobaria scrobiculata), kystnever (Lobaria virens), kystvrenge (Nephroma laevigatum), grynvrenge (Nephroma parile), grynfiltlav (Pannaria conoplea), skålfiltlav (Pannaria pezizoides), kystfiltlav (Pannaria rubiginosa), stiftfiltlav (Parmeliella triptophylla), kystårenever (Peltigera collina), kystprikklav (Pseudocyphellaria norvegica)v, rund porelav (Sticta fuliginosa), buktporelav (Sticta sylvatica), grynporelav (Sticta limbata), blomsterstry (Usnea florida)v, stor ospeildkjuke (Phellinus populicola), ryemose (Antitrichia curtipendula) och krusgullhette (Ulota crispa). 4. Norr om Holten (3,0 daa) A regionalt - nasjonalt verdifullt En liten ficka av värdefull lövskog på nordsidan av en klippa. Norrut vidtar en hogstflate. Området har ett mycket fuktigt lokalklimat och en rik lavflora med väl utvecklat bladlavssamhälle av olika stictor och lobarior som är fertila. Här hittades även den rödlistade blomsterstry på flera träd. Någon grov osp står tillsammans med klena, men gamla rognar och björkar. Om området varit större hade det helt klart varit av nasjonalt värde. Arter: filthinnelav (Leptogium saturninum), fertil lungenever (Lobaria pulmonaria), fertil skrubbenever (Lobaria scrobiculata), kystvrenge (Nephroma laevigatum), skorpelaven Opegrapha atra, grønnever (Peltigera apthosa), buktporelav (Sticta sylvatica), grynporelav (Sticta limbata), flokestry (Usnea chaetophora), blomsterstry (Usnea florida)v, ryemose (Antitrichia curtipendula) och krusgullhette (Ulota crispa). 5. Fessene vid Lendinga (3,4 daa) B regionalt verdifullt Nedanför sluttningen, cirka m ö h, efter Fessene finns ett svartorkärr efter bäcken. Bäcken slingrar sig fram i ett lågt parti som går parallellt med höjdkurvorna. Lokalen ligger skyddad av omgivande småkullar. Bäcken svämmar sannolikt tidvis över vid regn och snösmältning. Klibbalarna är tydligt påverkade av betandet från boskap, men troligen även av tidigare styving. På svartor-träden förekommer skoddelav (Menegazzia terebrata) rikligt på de flesta träden, oavsett ålder eller grovlek. På en svartor växer också buktporelav (Sticta sylvatica). En mycket vacker plats. 6. Storevika, söder om Håheias topp (244 daa) B regionalt verdifullt Har samma skogsstruktur, zonering och artstock som kjerneområde 7 (se detta). Grova och gamla lövträd och fura förekommer i mosaik med skog av klenare dimension. I ett fuktstråk ses gammal eik. Området visar spår av bete och har goda förutsättningar för en rik lavflora. 7. Mjeltene, söder om Håheias topp (242 daa) B regionalt verdifullt Sluttningen söder om Håheias topp är exponerad mot SSV till SSO. Brantast är sluttningen mot söder, men det finns bara enstaka, mindre bergsskärningar. Skogen är blandad, med en mosaik av furu- och 55

6 lövskog beroende på läget i branten. Fältskiktet är av ristyp och lågörtstyp. Furuskogen förekommer på ställen med magrare betingelser eller där berget nästan når markytan. Täta einbuskage täcker smärre ytor, för övrigt är det välbetat. I furuskogen finns rikligt av furugadd och gamla rognar. I lövskogen står det även en del fura, medan granarna är få. Ovanför bäcken som rinner ut i Botnatjörna börjar ett mycket värdefullt lövskogsområde som sträcker sig längs hela sluttningen bort till Branden i väster. I sluttningens nederdel böljar dock planterad granskog upp på några platser. Hela lövskogen är betespräglat av lång tids fårbete. Underskikt av träd och buskar är ställvis obefintligt. Trädåldrarna hos lövträden är genomgående höga, men spridda ospar, rognar och björkar har riktigt höga åldrar. De äldsta furorna har inte åldersbestämts, men uppskattas till minst 200 år. Lövskogen har mycket bra förutsättningar för lavar och mossor som gynnas av glesa, luckiga skogar. Många av de gamla lövträden har en rik påväxt av lavar och mossor. Artrikedomen är stor och det förekommer flera oceaniska arter. Skorpefiltelaven förekommer på många ospar och dessutom rikligt. Detsamma gäller för vanlig blåfiltlav, medan lobarior finns på betydligt färre träd. I övre delen av sydbranten står osparna glesare och öppnare, vilket verkar gynnar skorplavarna Bacidia caesovirens, Megalaria grossa och Megalaria pulverea. I nordväst är det tätare lövskog i den branta sluttningen, med mer senvuxna och klenare träd, särskilt osp. Kjerneområdet är avgränsat i efterhand och har något oklara gränser. All skog som inte är granplantering är kjerneområde. Arter: Bacidia caesovirens, puteglye (Collema fasciculare), vanlig blåfiltlav (Degelia plumbea), skorpefiltlav (Fuscopannaria ignobilis)dc, filthinnelav (Leptogium saturninum), sølvnever (Lobaria amplissima), lungenever (Lobaria pulmonaria), skrubbenever (Lobaria scrobiculata), kystnever (Lobaria virens), Lopadium disciforme, Megalaria grossa, Megalaria pulverea, glattvrenge (Nephroma bellum), kystvrenge (Nephroma laevigatum), grynvrenge (Nephroma parile), lodnevrenge (Nephroma resupinatum), muslinglav (Normandina pulchella), grynfiltlav (Pannaria conoplea), kystfiltlav (Pannaria rubiginosa), skålfiltlav (Pannaria pezizoides), buktporelav (Sticta sylvatica), rurlav (Thelotrema lepadinum) och ryemose (Antitrichia curtipendula). Artsmangfold Området har en relativt hög artmångfald. De oceaniska och humida förhållandena skapar i samverkan med de lövrika skogarna i gynnsamma lägen goda förhållanden för en stor mängd oceaniska lavar. Även mossfloran är rik, men är mindre väl undersökt. Svampfloran uppvisar däremot en lägre mångfald, i stor utsträckning ett resultat av de mestadels fattiga markförhållandena och brist på grov död ved. Troligen förekommer det åtminstone på några platser i exempelvis hasselkratt en rikare marksoppflora, som nu hade gett upp för säsongen. Inte heller karplantefloran bjöd på några direkta överraskningar. Den har ett typiskt innehåll av oceaniska arter. De lövrika skogarna skapar även förutsättningar för ett rikt fågelliv. Karplanter og moser Ingen riktigt rikpåverkad vegetation påträffades. Däremot sågs typiska representanter för en oceanisk flora såsom storfrytle, bjönnkam, vivendel och fuglespreng. Bland trädslagen finns god diversitet. Bland mossorna noterades ryemose (Antitrichia curtipendula) i stora mängder, krusgullhette (Ulota crispa) och matteblæremose (Frullania tamarisci). Lav Både bland bladlavar, busklavar och skorpelavar återfinns en lång rad med intressanta arter. Fyra av dem är rödlistade och många tillhör de norska ansvarsarterna. Fynden av blomsterstry (Usnea florida) utgör det andra fyndet av arten på vestlandet. Lobarionsamfundet är välutvecklat och bålarna är fertila i flera delområden. Exempelvis sågs fyra olika neverlavar (Lobaria spp.), tre arter av porelavar (Sticta spp.), skrukkelav (Platismatia norvegica) och kystprikklav (Pseudocyphellaria norvegica) på flera platser vardera. Även ett antal olika filtlavar, vrenger, årenever, glyer med flera (Pannaria spp., Fuscopannaria spp., Parmeliella sp., Degelia sp., Collema) observerades. Dessutom är det rikt på olika skorpelavar. Flera av kjerneområdena utgör så kallade hotspots för oceaniska lavar och är nasjonalt värdefulla. Sopp Åtminstone vid tidpunkten för inventeringen var svampfloran relativt fattig, både när det gäller marksopp och vedboende sopp. De enda kjuker som noterades var stor ospeildkjuke och furustokkjuke. 56

7 Tabell. Intressanta arter i Hellebust, Fuglevatnet i Fjaler kommune Norsk navn Vitenskapligt navn Truethet Antal funnplasser+(substrat) Lav: kattefotelav Arthonia leucopellea 1 (1) Bacidia caesovirens 2 Bryoria furcellata 1 puteglye Collema fasciculare AF 3 (4) stiftglye Collema subflaccidum AF 1 (1) vanlig blåfiltlav Degelia plumbea AF 3 (5) skorpefiltlav Fuscopannaria ignobilis DC, AF 3 (6) olivenlav Fuscopannaria mediterreana 1 (1) flishinnelav Leptogium lichenoides 1 (1) filthinnelav Leptogium saturninum 1 (2) sølvnever Lobaria amplissima AE 2 (2) lungenever Lobaria pulmonaria >10(ca70),fertil skrubbenever Lobaria scrobiculata >10(ca50),fertil kystnever Lobaria virens AE 5 (14) Lopadium disciforme 3 Megalaria grossa 2 Megalaria pulverea 2 skoddelav Menegazzia terebrata DC 1 kystvrenge Nephroma laevigatum 5 (11) glattvrenge Nephroma bellum 2 (5) grynvrenge Nephroma parile 2 (2) lodnevrenge Nephroma resupinatum 2 (2) muslinglav Normandina pulchella 2 (4) grynfiltlav Pannaria conoplea AF 5 (15) skålfiltlav Pannaria pezizoides 2 (3) kystfiltlav Pannaria rubiginosa AF 5 (24) stiftfiltlav Parmeliella triptophylla 4 (ca 10) kystårenever Peltigera collina 5 (22) skrukkelav Platismatia norvegica AF 5 (ca 10) kystprikklav Pseudocyphellaria norvegica V, AE 2 (2) rund porelav Sticta fuliginosa AF 9 (27) grynporelav Sticta limbata AF 5 (5) buktporelav Sticta sylvatica AF 9 (36) rurlav Thelotrema lepadinum 2 (8) flokestry Usnea chaetophora 1 blomsterstry Usnea florida V 2 (ca 10) Sopp: stor ospeildkjuke Phellinus populicola 3 (6) furustokkjuke Phellinus pini 1 (2) Karplanter: hestespreng Cryptogamma crispa 1 Moser: ryemose Antitrichia curtipendula Ca 10 (ca 70) krusgullhette Ulota crispa spredd matteblæremose Frullania tamarisci spredd 57

8 Avgrensning og arrondering Det föreslagna området har en något bristfällig arrondering, som ändå på sätt och vis är naturlig. Den föreslagna avgränsningen skall ses som en av flera möjliga. De östvända sluttningarna är i flera delar kraftigt påverkade av hogstflater och utesluts till stora delar ur reservatsförslaget som därför får en smal, slingrande form. Några partier med lövrik ungskog i den södra dalgången tas med för att få lövskog i olika succesioner och för att öka lövskogens areal. De granungskogar som därmed innesluts rekommenderas att omföras till lövskog. Det finns fler partier med lövrik ungskog i östsluttningen av Holten som skulle kunna tas med. I den norra dalgången väster om Botnatjørna och vidare norrut upp mot Mjeltene är avgränsningen problematisk. För att få med sydbrantens lövskog utan att innesluta för mycket ungskog i dalgången bildar området en opraktisk utbuktning som bör korrigeras i fält. Även här innesluts en del yngre planterad granskog som på sikt bör omföras till lövskog. För att förbättra arronderingen ytterliga bör även skog på privat mark som gränsar till området i sydväst ingå, liksom partiet med privat mark som delar upp området i norr och kanske också en större del av Vassdalen i söder. Den djupa klyftan Gyttaskaret bör ingå. Undersökningar bör ske i angränsande områden. Avgränsningsförslaget är lagt så att toppartierna av den centralt belägna Holten innefattas i området. Det omfattar därmed äldre naturskog längs hela den långa sluttningen omkring Fuglevattnets östra halva, endast avbrutet av ett parti i norr. Hela gradienten från den fuktiga lövskogen närmast stranden, upp igenom blandskogen och upp till toppartiets furuskogar ingår. Vurdering og verdisetting Området har mycket höga naturvärden och är ett klart reservatsobjekt som bör ha högsta prioritet. Det uppfyller naturvernlovens krav på orørt eller tillnærmet orørt och speciell naturtype och är mycket väl ägnat till att ta vara på biologisk mångfald som är knuten till oceanisk lövskog. Det innehåller också viktiga förekomster av rödlistearter. Det utgör sålunda en god representant för de skogstyper som Norge har ett speciellt ansvar för att bevara. Det bör även prioriteras högt utifrån att det är ett.forholdsvis intakt område av lavereliggende skog i boreonemoral og sørboreal vegetasionssone. Oppfylling av påviste mangler ved dagens skogvern Området svarar upp mot flera av de skogtyper som är prioriterade i mangelanalysen (NINA 2002). Dessa är; oseanisk gammal almskog, kystbjörkeskog och i viss mån sterkt oseanisk furuskog. Stjernevärden för verneförslaget Hellebust/Fuglevatnet i Fjaler kommune Urørthet/ Påvirkning Størrelse Variasjon Arrondering Interessante arter Rike vegtyper Død ved mengde Død ved Kontinuitet Treslags fordeling Samlet verdi ** ** *** ** *** * ** * *** *** 58