Inventering av förorenade områden inom branscherna garverier, kemtvättar och textilindustrier

Transkript

1 Inventering av förorenade områden inom branscherna garverier, kemtvättar och textilindustrier Inventeringen är utförd enligt MIFO-modellen, fas 1 LÄNSSTYRELSEN Västmanlands län Miljöenheten Löp nr 2004:19

2

3 Förord Länsstyrelsen i Västmanlands län inventerar sedan 1997 förorenade områden med hjälp av bidrag från Naturvårdsverket. Arbetet sker i nära samarbete med kommunerna. Denna rapport redogör för ett projekt där förorenade områden som kan härröra från branscherna kemtvättar, textilindustrier och garverier inventerats. Projektet har omfattat inventeringar med riskklassning enligt MIFO-modellens (Metod för inventering av förorenade områden) fas 1 av pågående och nedlagda verksamheter. Riskklassningen har baserats på de uppgifter som framkommit vid arkivsökning, intervjuer samt platsbesök. I vissa fall har ytnära jordprover analyserats med avseende på metaller med en XRF (Röntgenfluorescensspektrofotometer). Dessa resultat har varit vägledande för riskklassningen men ej avgörande. Riskklassningen har kommunicerats med verksamhetsutövare, fastighetsägare och berörd kommun. Inventeringar, riskklassning och rapportskrivning har utförts av Camilla Lindholm. Helena Segervall har varit projektledare. I rapporten har även vissa objekt som riskklassats inom andra projekt där arbetet utförts av Erika Kurberg och CJ Carlbom redovisats. Bakgrundsmaterial i form av kartor, kopior av arkivhandlingar och andra dokument finns samlade på Länsstyrelsen i Västmanlands län. Västerås augusti 2004 Lise-Lotte Norin Camilla Lindholm

4

5 Sammanfattning Länsstyrelsen i Västmanlands län inventerar sedan 1997 potentiellt förorenade områden i länet med bidrag och stöd från Naturvårdsverket. Målet med arbetet är att identifiera, undersöka och åtgärda områden som kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Arbetet med förorenade områden hör till miljömålet Giftfri miljö som regeringen antog I denna rapport beskrivs inventeringarna av förorenade områden som kan härröra från branscherna garverier, kemtvättar och textilindustrier. Inventeringarna har utförts enligt MIFOmodellen och omfattar fas 1. Riskbedömningen grundas på insamlad data om branschen och objekten via litteratur, kartor, arkiv, intervjuer, platsbesök samt för vissa objekt metallanalys av ytnära jordprover. Skriftligt material har funnits att tillgå i begränsad omfattning och den viktigaste informationskällan har varit genom intervjuer med personer som arbetat inom branschen. De branschtypiska föroreningarna för garverier är krom, kvicksilver och hydrokarboner. Inom kemtvättsindustrin är det främst klorerade kolväten som trikloretylen och perkloretylen som orsakar de allvarligaste föroreningarna. Dessa ämnen är hälsofarliga samt har högre densitet än vatten och sprider sig lätt ner genom markprofilen till berggrunden vilket försvårar lokaliseringen av föroreningen. Textilindustrin har använt ett stort antal kemikalier. De processer som främst orsakat föroreningar är färgning, blekning och efterbehandling. Inventeringen har omfattat både anläggningar i drift och nedlagda verksamheter. Totalt har 15 garverier, 104 kemtvättar och 17 textilindustrier identifierats och 8 garverier, 45 kemtvättar och 10 textilindustrier riskklassats. Se fördelningen i figur 1. Riskklassade garverier, kemtvättar och textilindustrier Antal riskklassade objekt Riskklass 3 Garverier Kemtvättar Textilindustrier Fig 1. De inventerade objektens riskklassfördelning. Enligt branschkartläggningen så skall dessa branscher generellt höra till riskklass 2. I denna inventering kan en förskjutning mot riskklass 3 ses. De objekt som får högst riskklass kommer att prioriterats för vidare utredning.

6

7 Innehållsförteckning Sammanfattning 1 Inledning Syfte Målsättning Bakgrund Miljömål Lagstiftning Organisation Metodik Arbetsmetodik och avgränsning av projektet Garverier Kemtvättar Textilindustrier MIFO-modellen Arkivsökning Platsbesök och intervjuer Riskklassning Analyser med XRF Branschbeskrivning Garverier Allmänt Processerna Föroreningar Kemtvättar Allmänt Processerna Föroreningar Textilindustri Allmänt Processerna Föroreningar Resultat Inventering Garverier Kemtvättar Textilindustrier Slutsatser och diskussion Prioriteringar Referenser Bilaga 1. Kriterier för riskklassning av kemtvättar Bilaga 2. Beskrivning av riskklassade objekt Bilaga 3. Identifierade objekt som ej riskklassats

8

9 1 Inledning Rapporten omfattar inventeringsresultat från inventeringar av förorenade områden som kan härröra från branscherna garverier, kemtvättar och textilindustrier. Arbetet påbörjades i januari 2004 och avslutades i juli Inventeringen är utförd enligt MIFO-modellen. 1.1 Syfte Syftet med projektet är att få ett bra underlag för vidare undersökningar och saneringar. Detta uppnås genom MIFO fas 1 inventering av förorenade områden som kan härröra från branscherna garverier, kemtvättar och textilindustrier i hela länet. 1.2 Målsättning Målsättningen med projektet har varit att identifiera, inventera samt riskklassa garverier, kemtvättar och textilindustrier som kan ha orsakat föroreningar i mark, grundvatten, ytvatten och sediment i länet. 1.3 Bakgrund Industriell verksamhet har orsakat föroreningar i mark och vatten runt om i Sverige sedan flera hundratals år. De flesta föroreningar har uppkommit under efterkrigstiden främst genom utsläpp, spill, olyckshändelser eller läckande deponier. Under senare tid har miljöproblemet med förorenade områden uppmärksammats. I början av 1990-talet fick Naturvårdsverket i uppdrag att planera för åtgärder och sanering av förorenade områden. För att kunskapen om de förorenade områdena skulle öka, utfördes i samarbete med länsstyrelserna en branschkartläggning där olika branscher delades in i generella riskklasser. Denna har legat till grund för det fortsatta inventeringsarbetet. Naturvårdsverket arbetade även tillsammans med Sveriges Geologiska Undersökning, Institutet för miljömedicin och Institutet för tillämpad miljöforskning för att ta fram en metodik för inventering av förorenade områden. Detta utmynnade i MIFO-modellen (Metodik för Inventering av Förorenade Områden). Att all inventering i landet utförs enligt samma metodik är viktigt för att riskbedömningar skall utföras på ett enhetligt sätt samt att resultaten skall vara jämförbara. Länsstyrelserna arbetar för närvarande med inventeringar av förorenade områden, ett arbete som finansieras med medel från Naturvårdsverket. Naturvårdsverket uppskattar att det finns ca lokalt förorenade områden i landet. Av dessa är ca redan identifierade ( varav ca 1000 finns i Västmanlands län Miljömål 1999 fattade riksdagen beslut om 15 svenska miljömål. I miljömålet Giftfri miljö anges att Miljön skall vara fri från ämnen och metaller som skapats i eller utvunnits av samhället och som kan hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. Det övergripande och långsiktiga målet för arbetet med efterbehandling i Västmanlands län är att alla områden skall vara identifierade och undersökta i erforderlig omfattning samt vid behov åtgärdade senast år Ett delmål är att vid utgången av år 2005 skall alla förorenade områden vara identifierade och inventerade. Senast 2010 skall minst 30 % av de områden som utgör stor eller mycket stor risk vara undersökta samt ha åtgärdats Lagstiftning Miljöbalken (MB) trädde i kraft I miljöbalkens 10:e kapitel finns särskilda bestämmelser om förorenade områden. Bestämmelserna skall tillämpas på förorenade mark- och vatten- 1

10 områden, byggnader och anläggningar som kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Enligt 10 kap MB skall i första hand den som bedriver eller har bedrivit den förorenande verksamheten ställas ansvarig för efterbehandling. I andra hand kan fastighetsägare bli ansvariga. Efterbehandlingsansvar innebär att den som är ansvarig för föroreningen i skälig omfattning skall utföra och bekosta de efterbehandlingsåtgärder som krävs för att förhindra att skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön uppkommer. Krav på undersökningar och efterbehandling kan endast ställas på verksamheter som pågått efter 30 juni, 1969 ( 1.4 Organisation Naturvårdsverket leder arbetet med förorenade områden i landet. De förser länsstyrelserna med projektmedel för att inventeringarna skall kunna genomföras och har tillsammans med andra myndigheter och organisationer utformat den inventeringsmetodik som nedan beskrivs utförligare. Länsstyrelserna och kommunerna har ansvar för utförandet av inventeringarna. Länsstyrelserna svarar för planering, stöd och kvalitetskontroll av inventeringsarbetet i sin helhet. På länsstyrelsen i Västmanlands län organiseras arbetet med förorenade områden inom Miljöenhetens miljöskyddsfunktion. Kommunerna hjälper till med information och lokalkännedom vid inventeringarna. Liknande inventeringar utförs även av andra parter. Exempel på sådana parter är SPIMFAB som inventerar bensinstationer nedlagda under perioden och Försvarsmakten som inventerar militära anläggningar. NV bidrag, databas, utbildning, utveckling av metod Utförare av inventering Länsstyrelser Kommuner Andra, exempelvis. SPIMFAB, Banverket, f.d. Televerket, Försvaret Uppgiftslämnare Företag Museer Div. arkiv Bibliotek Tidningar Privatpersoner Föreningar Fig 2. Organisationen för arbetet med inventering av förorenade områden. 2

11 2 Metodik 2.1 Arbetsmetodik och avgränsning av projektet Under åren 1998 till 2000 utfördes en objektsidentifiering av misstänkt förorenade områden i Västmanlands län. Uppgifter om läge, bransch, fastighet samt övrig information fördes in i en MIFO-databas. Endast få kemtvättar, garverier och textilindustrier identifierades då och då detta projekt startade fanns det misstanke om att betydligt fler objekt fanns. En ytterligare identifiering inom branscherna garverier, kemtvättar och textilindustrier har därför utförts och legat som grund för inventeringen. Utförandet av projektet har pågått från januari 2004 till och med juni 2004 och har omfattat fas 1 inventering enligt MIFO-modellen. 15 garverier, 104 kemtvättar och 17 textilindustrier har identifierats. När projektet nu avslutas har 8 garverier, 45 kemtvättar och 10 textilindustrier inventerats, platsbesökts, riskklassats och kommunicerats. Bakgrundsmaterial i form av kartor, kopior av arkivhandlingar, analysresultat, brev och andra dokument finns samlade på Länsstyrelsen i Västmanlands län Garverier Enligt Naturvårdsverkets nya branschlista skall endast garverier som haft kromgarvning inventeras enligt MIFO fas 1, de resterande skall endast identifieras. Dessa listor blev officiella , då projektet redan var påbörjat och flera garverier riskklassade. För att få kontinuitet i inventeringen fick projektet fortsätta som det påbörjats och även garverier med vegetabilisk garvning har inventerats då detta varit möjligt. Under 1800-talet och början av 1900-talet fanns det många små gårdsgarverier. Det är svårt att få reda på information om dessa gamla garverier och därför har projektet begränsats till de garverier som varit i drift på 1900-talet. De flesta objekt har framkommit genom den industrihistoriska inventering som utfördes i länet Ytliga jordprover har tagits vid flera garverier för att kunna utföra metallanalyser med XRF. Inga garverier i länet var inventerade och riskklassade när projektet startade Kemtvättar De objekt som finns med i inventeringen har främst identifierats genom sökning i äldre telefonkataloger samt förfrågningar till länets kommunala miljökontor. Gula sidornas rubrik kemtvätt samt tvätterier har sökts igenom från 1947 och framåt för vart femte år. Adresser och namn har nedtecknats på en lista. Under projektets gång har personer som arbetar eller har arbetat inom branschen hjälpt till med att peka ut vilka objekt som verkligen haft kemtvätt. Ytterst begränsad skriftlig information har hittats angående kemtvättarna. I princip har bara de kemtvättar som varit i drift under 1990-talet varit föremål för tillsyn, vilket gett upphov till skriftliga tillsynsrapporter, anmälningar mm. Yrkesmiljöinspektionen utförde på flera håll i landet under 1980-talet inspektioner på kemtvättar. Dock har sådana inspektioner ej utförts i Västmanland. Därför har inventeringen till stor del grundats på intervjuer med personer som arbetat inom branschen och på de specifika kemtvättarna. Anteckningar från dessa intervjuer finns bland arbetsmaterialet till inventeringen. En stor del av de objekt som hittades i telefonkatalogerna har endast haft inlämning eller vattentvätt. Efter sökning i telefonkatalogerna hade ca 100 adresser erhållits, av dessa kunde ca 45 konstaterats ha haft kemtvätt, ca 25 hade enbart inlämning, 13 utförde enbart vattentvätt och om resterande adresser (ca 20) har ingen information hittats. De 45 objekt där kemtvätt förekommit har inventerats och riskklassats enligt MIFO fas 1. De objekt där verksamheten är okänd har lagts in identifierade i MIFO-databasen. Endast en kemtvätt var riskklassad när projektet startade. 3

12 2.1.3 Textilindustrier Enligt Naturvårdsverkets nya branschlista skall de textilindustrier som haft färgning, blekning eller annan beredning inventeras, de som endast haft konfektion skall identifieras. Dessa listor blev officiella , då projektet redan var påbörjat och flera textilindustrier riskklassade. För att få kontinuitet i inventeringen fick projektet fortsätta som det påbörjats och även textilindustrier med konfektion har inventerats. Det är även svårt att avgöra om industrin utfört färgning eller blekning innan det inventerats. De flesta objekt har framkommit genom den industrihistoriska inventering som utfördes i länet 1998 samt kommunikation med kommunerna. Projektet har begränsats till de textilindustrier som varit i drift under 1900-talet. 2.2 MIFO-modellen Arbetet med att upprätta en enhetlig arbetsmetodik för riskbedömningar av förorenade områden startade 1994 under Naturvårdsverkets ledning. Resultatet blev MIFO-modellen (Metodik för Inventering av Förorenade Områden) som beskrivs i rapporten 4918 Metodik för inventering av förorenade områden. MIFO-modellen är indelad i två faser. I fas 1 insamlas data om branschen och objektet via litteratur, kartor, arkiv, intervjuer och platsbesök. Informationen förs sedan in på särskilda blanketter i en Accessdatabas. Riskklassning görs utifrån insamlat material. Fas 2 omfattar en översiktlig undersökning där provtagning och analys av förorenade medier utförs. Fas 2 avslutas med en förnyad riskklassning Arkivsökning Informationsinsamling är en viktig del av MIFO-modellens fas 1 inventering. Syftet är att öka kunskapen om objektets verksamhet, historia, omgivning och spridningsförutsättningar. Informationskällor kan exempelvis vara Patent och registreringsverket, Fastighetsregistret, Emissionsregistret (EMIR), länsstyrelsens arkiv, kommunens arkiv, hembygdsföreningar, biblioteket och industriernas egna arkiv. Kartmaterial rörande konflikter (exempelvis vattenförsörjning, omkringboende, jordbruk, skogsbruk, vattenbruk, friluftsliv, kulturminnen eller förestående ägarbyte), geologi, hydrogeologi finns på länsstyrelsen och tillhandahålls av olika aktörer, exempelvis Lantmäteriet och SGU. Informationen har oftast bearbetats digitalt i GIS (Geografiska informationssystem) Platsbesök och intervjuer Platsbesöket är en viktig del av fas 1. Målet är att få en bild av föroreningssituationen, spridningsförutsättningarna och omgivningarna. Platsbesöket kräver god planering och viss kunskap om verksamhet och omgivningar för att rätt frågor skall kunna besvaras. Gamla kartor, ritningar, ortofoton mm. har tagits med vid platsbesöket. Innan platsbesök har blankett A och B i MIFO-databasen fyllts i och skickats ut till verksamhetsutövare och kontaktpersoner. Kontaktpersoner som kan beskriva både hur verksamheten bedrevs förr i tiden och hur den bedrivs idag har medverkat vid platsbesöken. Vid platsbesöket sker en rekognosering av verksamheten och omgivningen. Bland annat undersöks byggnadernas skick inom och utomhus, industriella processer, eventuella upplag och deponier, utfyllnader, kemikaliehantering, konflikter, vegetation, markförhållanden, eventuellt synliga föroreningar i mark, på byggnader mm. Inom detta projekt har även ytnära jordprover tagits under platsbesöken där det varit möjligt. Ofta är dock markytorna på industrifastigheterna asfalterade. Proverna grävdes upp med en spade och förvarades i märkta plastpåsar. Läget märktes ut på karta eller uppmättes med GPS. 4

13 Resultat från platsbesök, intervjuer, analyser etc. sammanställs i blankett A (administrativa uppgifter), blankett B (verksamhets- och områdesbeskrivning), blankett C (föroreningsnivå) och blankett D (spridningsförutsättningar) Riskklassning Slutligen utförs en samlad bedömning av de risker för människa och miljö som föroreningar på det aktuella objektet medför i dag eller kan medföra i framtiden. Detta görs genom att väga samman föroreningarnas farlighet, föroreningsnivån, spridningsförutsättningar samt känslighet/skyddsvärde för objektet (Naturvårdsverket 1999). Till hjälp för bedömningen används blankett E (samlad riskbedömning). Vid bedömningen skall försiktighetsprincipen tillämpas, vilket gör att riskerna i vissa fall kan komma att överskattas. I blankett E kan även inventerarens intryck samt en motivering till riskklassen fyllas i. Bedömningen resulterar i att objektet inordnas i en av följande riskklasser: Riskklass 1- Mycket stor risk Riskklass 2- Stor risk Riskklass 3- Måttlig risk Riskklass 4- Liten risk Ett riskklassningsdiagram fylls i för att åskådliggöra den samlade bedömningen. Efter riskklassningen kommuniceras objekten med verksamhetsutövare, fastighetsägare samt kommunen så att de får möjlighet att meddela om någon uppgift är felaktig eller behöver kompletteras. Sedan kommer objekten med högst riskklass att prioriteras till fas Analyser med XRF För att få en bättre bild av vilka verksamheter som skall ges en hög riskklass har analyser med en XRF (Röntgenfluorescensspektrofotometer) utförts. Vid platsbesöken togs där det var möjligt ytnära jordprover med hjälp av en spade. De provgropar som grävdes var grundare än 30 cm. Provpunkternas läge valdes delvis slumpvis och delvis på platser där förorenade verksamheter finns eller har funnits. Antalet prover varierade beroende på om det var möjligt att ta prover, hur stor misstanken var om föroreningar samt objektets storlek. Proverna märktes upp och torkades i dragskåp i rumstemperatur. Sedan siktades de ned till kornstorlek < 2 mm eller homogeniserades om jordarten var lera. Det siktade eller homogeniserade provet lades i en ny plastpåse och mätningar med XRF utfördes. Den XRF som använts vid mätningarna är ett röntgenfluoresceninstrument utrustat med en Cd-109 och en Am-241 strålkälla. Med dessa två strålkällor täcker analysinstrumentet in 25 grundämnen. Principen för instrumentet bygger på att strålkällan avger fotoner, som åstadkommer fluorescens i K- och L-skalen från metallerna i det uppmätta materialet. När elektroner i skalen exciteras, genereras röntgenstrålning, som mäts upp i instrumentets detektorer (Niton 1997). Varje prov har analyserats två gånger med varje strålkälla. Varje mätning har tagit 120 sekunder. 5

14 3 Branschbeskrivning 3.1 Garverier Allmänt Garvning av skinn är en process som har funnits i flera tusen år. Garvning är en metod att genom omvandling av äggviteämnena i hudar konservera dessa och göra dem smidiga och motståndskraftiga mot nötning (Bra böckers lexikon, 1985). Garvad hud kallas läder. De två främsta metoder som används är vegetabilisk garvning och mineralgarvning. Vegetabilisk garvning utfördes vanligtvis med bark och är den äldsta metoden för garvning. Mineralgarvning, vanligtvis med basiska kromsulfater kom till Sverige i början av 1900-talet och blev inte vanlig förrän några årtionden senare Processerna Förr var garvning en process som tog minst ett år att utföra innan huden var färdiggarvad. I och med industrialiseringen och kromgarvningens införande i början av 1900-talet blev processen snabbare. Processgången är följande. Först uppblöts den torkade huden i vatten, denna process kallas vekning och rengör huden. För att avhåra huden läggs sedan huden i kalkbad bestående av kalk och sulfid. I detta bad upplöses även keratinet. Sedan utförs skavningen då underhud, fett och bindväv avskaves. Huden avkalkas därefter med ammoniumsulfat eller ammoniumklorid. För att luckra upp huden ytterligare utförs pyrning. ph-värdet sänks till 2-3 med hjälp av syror. Efter detta förarbete utförs själva garvningen, antingen kromgarvning eller vegetabilisk garvning. Kromgarvningen utförs med basiska kromsulfater och den vegetabiliska garvningen med bark. Olika slags bark kan användas, exempelvis sälg, videbark, ekbark, granbark, björkbark, rönnbark eller albark. Antingen så läggs barken kokad eller okokad i garvkaren. Efter garvningen får hudarna droppa av, de lagras ofta på bock. Sedan pressas vatten ur lädret. Genom spaltning och falsning fås rätt tjocklek på lädret. Efter detta utförs eftergarvning, fettning och i vissa fall färgning. En stor mängd vatten åtgår vid dessa processer. Sedan torkas lädret, vanligtvis genom hängtorkning. Finish ger rätt färg och glans på lädret. Efter dessa processer har man fått ett läder färdigt att användas.(naturvårdsverket 1978) (Åberg, P. 1998) Föroreningar Det är framförallt kromgarvningen som kan orsaka markföroreningar. Den vegetabiliska garvningen ger ej upphov till några bestående markföroreningar av vikt. De föroreningar som kan förekomma är krom, kvicksilver och hydrokarboner (Naturvårdsverket 1999). Krom Krom används i garvningsprocessen i form av kromsulfat. Utsläpp kan ha skett via processavloppsvatten eller där hudarna fått droppa av. Slam från processerna innehåller också krom. Krom är ett grundämne och den trevärda formen är i små mängder essentiell för människor och djur. Den sexvärda formen som förekommer i form av kromat (CrO 4 2- ) är cancerogen och allergen. Krom är också toxiskt för fisk och andra vattenlevande organismer. Kvicksilver Kvicksilver är ett flyktigt grundämne med mycket hög giftighet. Mikroorganismer i mark och vatten kan omvandla den giftiga metallen kvicksilver till en ännu giftigare förening, metylkvicksilver som bioackumuleras. 6

15 3.2 Kemtvättar Allmänt Definitionen på kemtvätt är en tvättprocess som tar bort smuts och fläckar från textilier med organiska lösningsmedel istället för vatten. De första kemtvättarna uppkom i slutet av talet. Då var de dominerande tvättvätskorna lättbensin och bensen. Dessa var explosiva och byttes successivt ut mot trikloretylen som introducerades som tvättvätska under 1930-talet. Under 1950-talet blev kemtvättarna vanligare och antalet ökade ännu mer under 1960-talet då tvättbarer introducerades. Det blev även vanligt att ha flera inlämningsställen för tvätt och sedan skicka det vidare till en fabrik där själva tvättningen utfördes. Under 1950-talet minskade användningen av trikloretylen till förmån för perkloretylen. På 1960-talet började man använda Freon som tvättvätska (CFC 113) då den hade mindre hälsovådliga effekter än tidigare tvättvätskor. Däremot visade sig freoner ha skadlig inverkan på ozonskiktet och användningen förbjöds därför Under 1970-talet blev det allt vanligare med tvättstugor i bostadshusen och tvätt- och kembarerna försvann. Idag är den vanligaste tvättvätskan för kemtvättar perkloretylen (Naturvårdsverket 1997). I princip kan kemtvättar delas in i de som utfört industritvätt och de som endast utfört garderobstvätt. I de fall där industritvätt förekommit har vanligen verksamheten haft en större omfattning. Garderobstvätt innebär att kemtvätten tvättat kläder från hushåll som privatpersoner lämnat in. Idag förekommer vattentvätt i större utsträckning än kemtvätt Processerna Det finns i princip tre olika slags typer av tvättmaskiner, slutna-, öppna- eller multimaskiner. De flesta kemtvättmaskiner är konstruerade för ett specifikt tvättmedel. De första kemtvättmaskinerna hade tvättningen, torktumling och destillering uppdelat i olika maskiner. Detta orsakade mer tvättmedelsförluster och spill. Under 1950-talet kom de första maskinerna där alla processer utfördes i samma maskin. Dessa maskiner var s.k. öppna maskiner som har fri utblåsning av lösningsmedelsångor. Slutna maskiner har ingen anslutning till omgivningen utom när serviceluckor öppnas. De kemtvättsmaskiner som tillverkas idag är uteslutande slutna och processerna är som följer. Efter att tvättningen och sköljning utförts centrifugeras tvätten. Den tvättvätska som finns kvar i tvättgodset efter centrifugeringen avlägsnas med cirkulerande varmluft i ett slutet system ur vilken tvättvätskan kondenseras. De förorenade ångorna leds genom ett aktivt kolfilter innan det släpps ut. Tvättvätskan renas genom filtrering och destillering innan den återanvänds i tvättmaskinen. Till maskinen finns tankar för lösningsmedel och destillat. Dagens maskiner har mycket små tvättmedelsförluster jämfört med de äldre maskinerna. I nya, slutna maskiner bör ej lösningsmedelsförlusten överstiga 2 %. I äldre, öppna maskiner kan den vara över 5 % (Naturvårdsverket 1997) Föroreningar De vanligaste tvättmedel som har förekommit är Bensin, Bensen, Varnolen, Trikloretylen, Perkloretylen samt CFC 113. De tvättväskor som påträffats i denna inventering har varit Bensin, CFC 113, Perkloretylen samt Varnolen. Spridning av tvättvätskor till mark härrör vanligast från spill samt olyckor vid påfyllnad av tvättvätskor. Överkokning vid destillering av tvättvätskor och bristfällig hantering av fat med tvättvätskor kan också förekomma. Risken för att mark och grundvatten skall förorenas minskar om en våning finns under tvätterilokalen. Detta på grund av att spill och läckage från maskinerna inte kan tränga ner i bottenplattan och vidare till marken utan tränger igenom golvet och vidare till våningen under där föroreningen dunstar bort. 7

16 Bensin Lättbensin användes under början av 1900-talet som tvättvätska. Lättbensin består av långa alifatiska kolväten och har hög flyktighet. Den är giftig för vattenorganismer och kan orsaka skadliga långtidseffekter i vattenmiljön. Symptom hos människor kan vara trötthet, berusning, yrsel samt i svåra fall medvetslöshet. CFC 113 Klorfluorkarboner (CFC) eller freoner som de vanligtvis kallas är kolväten där vätet bytts ut mot klor eller fluoratomer. De är stabila ämnen med lång nedbrytningstid. De har låg farlighet för hälsa men mycket hög farlighet för miljön då de bryter ned ozonskiktet. Från och med 1995 är det förbjudet att använda freoner. Freonerna är mycket flyktiga och därför är det ovanligt att de ger upphov till markföroreningar. Perkloretylen Tetrakloretylen kallas populärt för Perkloretylen och har varit den vanligaste tvättkemikalien bland kemtvättar sedan 1950-talet. Perkloretylen är en klar, färglös vätska med hög densitet (1,623 kg/l) och relativt lättflyktig. Perkloretylen är delvis löslig i vatten. Vid nedbrytning under anaeroba förhållanden, som exempelvis kan förekomma i marken, kan andra toxiska ämnen bildas såsom trikloretylen, dikloretylen och vinylklorid. Perkloretylen kan även tränga igenom betonggolv. Perkloretylen är tyngre än vatten och sprider sig därför rakt ner genom markprofilen och under grundvattenytan tills den träffar på ett tätt markskikt, exempelvis berggrunden och rör sig därefter vertikalt utefter detta markskikt. Om det finns sprickor i berggrunden kan föroreningen sprida sig vidare genom dessa. Perkloretylen är giftig vid inandning, förtäring eller hudkontakt. Den misstänks också vara cancerframkallande. Trikloretylen Trikloretylen är en färglös vätska som förr använts som tvättkemikalie samt som avfettningsmedel inom exempelvis ytbehandlingsbranschen. Trikloretylen är relativt olöslig i vatten och har en hög densitet. I mark sprider den sig på liknande sätt som perkloretylen. Trikloretylen är giftig vid inandning, förtäring och hudkontakt samt är cancerframkallande. Användningen av trikloretylen är sedan 1995 förbjuden i Sverige. Varnolen Varnolen kallas populärt för Lacknafta och användes förr som tvättvätska inom kemtvättsbranschen. Varnolen innehåller både aromatiska och alifatiska kolväten. Föreningen är delvis vattenlöslig och relativt svårflyktig. Varnolen är giftig och misstänks kunna orsaka cancer. Symptomen på människor kan vara trötthet, yrselberusning och medvetslöshet. 3.3 Textilindustri Allmänt Textilindustrin omfattar generellt färgning, blekning, efterbehandling och beredning av garner och textilier. Konfektionsindustrin där endast kläder sytts ihop ingår ej i begreppet textilindustri. Ofta har de äldre färgerier som funnits i länet också haft kemtvätt Processerna Ett stort antal processer, mekaniska och kemiska, kan förekomma beroende på vilken produkt som framställs. Nedan beskrivs generellt ett antal av dessa. 8

17 Kardning: Vid kardning uppluckras, friläggs och parallelliseras fibrerna. Detta ger upphov till en del avfall i form av fiberfragment, smuts, kortfibrer mm. Spinning: Garn framställs genom sträckning och snoddgivning av flera parallella fibrer. Vid spinning krävs smörjmedel för att minska friktionen. Vanligtvis används spinnoljor som består av mineraloljor och tillsatser av tensider. Syntetiska garner kräver mer smörjmedel än exempelvis ull och bomull. Stickning och vävning: Tyg framställs genom stickning och vävning. Vävning bygger på att flera trådsystem korsas. Vid stickning används stickoljor för att smörja nålbäddarna. Dessa oljor består främst av mineraloljor. Snabbgående vävstolar kräver också smörjoljor. Klistring/ Avklistring: Vid vävningen skyddas varptrådarna genom att de doppas i klister. Vilken typ av klister som används beror på vilka fibrer som används. För exempelvis syntetfibrer används syntetiska klister och för bomull och viskos stärkelsebaserat klister. Före färgning och beredning måste klistret avlägsnas. Stärkelsebaserade klister löses upp med enzymer som bryter ned stärkelse. De syntetiska klistren är oftast vattenlösliga. Blekning: Blekning görs för att förbättra vitheten hos tyget. Blekning utförs idag vanligen med väteperoxid men förr var blekning med natriumklorit och hypoklorit vanlig. Mercerisering: Alkalisk behandling som görs för att höja bomullens glans och absorptionsförmåga. Färgning/Tryckning: Fibrer, garn eller tyger färgas med hjälp av färgämnen, vatten och hjälpkemikalier. Det finns flera olika slags färgämnen beroende på vilka fibrer som ska färgas och vilka egenskaper den färdiga varan skall ha. Direktfärgämnen absorberas på fibern. För att detta ska kunna ske krävs att färgämnet och fibermolekylerna har likartad kemisk-sterisk konfiguration. Dessa färger sitter dåligt och kräver efterfixering. Reaktivfärgämnen reagerar med fibrerna. Ibland reagerar den med cellulosamolekylerna och bildar en kemisk bindning. Dispersionsfärgämnen är svårlösliga i vatten och måste dispergeras i färgbadet. Färgningen går mycket långsamt och förr användes ämnen som luckrade upp fiberstrukturen så att färgen lättare tränger in i fibern, s.k. carriers. Dessa carriers bestod ofta av miljöfarliga ämnen, exempelvis klorerade aromater. Metallkomplexfärgämnen är komplexbundna syrafärgämnen. Kypfärgämnen blir efter reduktion vattenlösliga, de absorberas på fibermaterialet och sedan utsätter man det för oxidation som får färgen att fästa. Dessa är de vanligaste färgämnestyperna. Efterbehandling: Efterbehandlingen utförs för att varan skall få rätt utseende, funktion och känsla. Exempel på detta är impregnering, flamskyddsbehandling, skrynkelfribehandling, antistatisk behandling, glansökande behandling mm. (Åsnes, H. et. al.1997), (Naturvårdsverket 1991) Föroreningar Ett stort antal kemikalier används och har använts inom textilindustrin, nedan skildras de vanligaste. 9

18 Hypoklorit: Har förr använts som blekmedel och är frätande. Har främst funnits i utgående avloppsvatten. Hypoklorit kan brytas ned till dioxiner. Oljor: Vid spinning, vävning etc. används oljor, främst mineraloljor. Metaller: Metallkomplexfärgämnena innehåller ofta koppar och zink. Även kadmium, krom och bly kan förekomma. Klorerade aromater: Carriers som används vid dispersionsfärgning innehöll förr ofta klorerade aromater. Nonjontensider Bland nonjontensiderna finns nonylfenoletoxylat som i naturen omvandlas till nonylfenol, vilket är miljöfarligt, frätande och hälsoskadligt. Nonylfenol bryts ner mycket långsamt i vattenmiljö och anrikas i olika organismer. Syror/baser Har varit vanligt förekommande och orsakar i sig inte markföroreningar men kan öka spridningen av andra ämnen. Flamskyddsmedel Bromerade flamskyddsmedel är svårnedbrytbara. De liknar kemiskt PCB och DDT. Hos människa har bromerade föreningar gett upphov till leverskador, hudbesvär och påverkan på nervsystemet. De misstänks även påverka könshormoner och sköldkörtelhormoner. 10

19 4 Resultat 4.1 Inventering Efter identifieringen fanns 15 garverier, 104 kemtvättar och 17 textilindustrier listade. Efterhand kunde vissa kemtvättar som visade sig endast ha vattentvättat eller fungerat som inlämningsställen uteslutas från inventeringen. Vissa garverier gick ej att lokalisera. Samtliga objekt som fanns listade efter identifieringen kan ses i bilaga 3. Av samtliga objekt har nu 8 garverier, 45 kemtvättar och 10 textilindustrier riskklassats. Resultaten finns i MIFOdatabasen på Länsstyrelsen i Västmanlands län. Samtliga riskklassade objekt finns i tabellerna nedan. För en utförligare beskrivning av objekten se bilaga Garverier Garverier Antal Riskklass Fig 3. De inventerade garveriernas riskklassfördelning. Riskklassade garverier Kommun Objekt idnr Objekt Anläggningsstatus Riskklass Arboga F Arboga självkem Nedlagd efter Heby F Tärnsjö Ånggarveri I drift 1 Heby F Heby garferi Nedlagd före Heby F Gillberga garveri Nedlagd före Heby F Lindroths garveri Nedlagd före Heby F Rödje garveri Nedlagd före Norberg F Branders garveri i Norberg Nedlagd före Skinnskatteberg F Åmesbo garveri Nedlagd före Tab 1. Tabellen redovisar samtliga riskklassade garverier. 11

20 Fig 4 Kartan visar samtliga riskklassade garverier i Västmanlands län. 12

21 4.3 Kemtvättar Kemtvättar Antal Riskklass 4 Fig 5. De inventerade kemtvättarnas riskklassfördelning. Riskklassade kemtvättar Kommun Objekt idnr Objekt Anläggningsstatus Riskklass Arboga F Vic Självkem i Arboga I drift 2 Arboga F Arboga kem-center Nedlagd efter Arboga F Arboga kemiska tvätt- och pressanstalt Nedlagd efter 1969(osäkert) 3 Arboga F Arboga kemiska Nedlagd före Arboga F Arboga självkem Nedlagd efter Fagersta F Fagersta kemiska tvätt och press Nedlagd efter Fagersta F Kembaren i Västanfors Nedlagd efter Fagersta F Klädelegans-Kemisk tvätt och färgning Nedlagd före Hallstahammar F Hultgrens kemtvätt Nedlagd efter Heby Gjuteri och mekanisk Heby F verkstad Nedlagd efter Heby F Heby Textil AB Nedlagd efter Heby F Centraltvätten i Hedåsen. Nedlagd före Heby F Myrans kemiska tvätt Nedlagd efter Kungsör F Kungsörs kemiska tvätt Nedlagd efter Köping F Tvätt-Center Nedlagd efter Köping F Nya tagelspinneriet Nedlagd före Köping F Köpings kemtvätt Nedlagd efter Köping F Tvätt-Elegans i Köping Nedlagd före Norberg F Kembaren Opto AB Nedlagd efter

22 Sala F Eko-tvätten I drift 2 Sala F Industritvätten i Västerfärnebo Nedlagd efter Sala F Tärna Metallgjuteri AB Nedlagd efter Sala F Gamla Eko-tvätten Nedlagd efter Sala F Bergeå tvättbar i Sala Nedlagd efter Skinnskatteberg F Riddarhyttetvätten I drift 3 Surahammar F Surahammars kemiska tvätt Nedlagd efter Surahammar F Surahammars kem-tvätt- Köpmangatan Nedlagd efter Västerås F Tvättman I drift 2 Västerås F Tvätt Jack Klädvård I drift 2 Västerås F Industritvätten I drift 2 Västerås F Pennemotvätten I drift 2 Västerås F Aros kemtvätt Emausgatan 7 Nedlagd efter Västerås F Kemisk tvättindustri-hamre gård Nedlagd före Västerås F Västerås Ångtvätt I drift 3 Västerås F Aros kemtvätt Nedlagd efter Västerås F Lindwalls på Maskinistgatan Nedlagd efter Västerås F Sigma snabbkem Nedlagd efter Västerås F Pennemos kemiska på sveavägen Nedlagd efter Västerås F Hultgrens kemiska tvätt Nedlagd efter Västerås F Munks eftr Nedlagd efter Västerås F Gamla Lindvalls färgeri och tvätt Nedlagd före Västerås F Lindwalls på Tallmätargatan Nedlagd efter Västerås F Pennemo i domusvaruhuset Nedlagd efter Västerås F Gamla Västerås Ångtvätt Nedlagd efter Västerås F Västerås klädvård Nedlagd före Tab 2. Tabellen redovisar samtliga riskklassade kemtvättar. 14

23 Fig 6. Kartan visar samtliga riskklassade kemtvättar i Västmanlands län. 15

24 4.4 Textilindustrier Textilindustri 5 Antal Riskklass Fig 7. De inventerade kemtvättarnas riskklassfördelning. Riskklassade textilindustrier Kommun Objekt idnr Objekt Anläggningsstatus Riskklass Arboga F Rapps konfektionsfabrik Nedlagd efter Fagersta F Melkas kläder Nedlagd före Hallstahammar F Hallsta textil Nedlagd efter Heby Gjuteri och mekanisk Heby F verkstad Nedlagd efter Heby F Heby Textil AB Nedlagd efter Kungsör F Rydbrants konfektionsindustri Nedlagd före Köping F Nya tagelspinneriet Nedlagd före Sala F Tifa Trikåfabrik Nedlagd före Surahammar F Bevells Syfabrik Nedlagd efter Västerås F Gamla Lindvalls färgeri och tvätt Nedlagd före Tab 3. Tabellen redovisar samtliga riskklassade textilindustrier. 16

25 Fig 8 Kartan visar samtliga riskklassade textilindustrier i Västmanlands län. 17

26 5 Slutsatser och diskussion Målet med projektet var att identifiera, inventera samt riskklassa garverier, kemtvättar och textilindustrier som kan ha orsakat föroreningar i mark, grundvatten, ytvatten och sediment. De garverier som inventerats har främst hittats genom den industriminnesinventering som utfördes 1998 i länet. Den är säkert inte helt komplett så garverier kan ha missats. Endast för ett fåtal har det kunnat fastslås vilken garvmetod de använt. Kromgarvningen som är det stora problemet ur miljösynpunkt kom först till Sverige i början av 1900-talet och blev inte vanlig förrän på 1920-talet. Endast två inventerade garverier har varit i drift efter Endast ett garveri har helt säkert utfört kromgarvning. Enligt branschkartläggningen skall garverierna generellt få riskklass 2. Inget av de 8 inventerade objekten har riskklass 2, däremot har det garveri som kromgarvat fått riskklass 1, 4 har fått riskklass 3 samt 3 objekt har fått riskklass 4. Anledningen till den stora andelen objekt som har riskklass 3 och 4 beror på att de är gamla garverier som lagt ned verksamheten i början av 1900-talet och enbart haft vegetabilisk garvning. Garvmetoden har varit en av de faktorer som varit avgörande för riskklassningen. Ett stort antal potentiella kemtvättar identifierades (100 st) genom att undersöka äldre telefonkataloger. Sedan sållades de tvätterier som haft vattentvätt och enbart varit inlämningsställen för tvätt bort. 45 kemtvättar har sedan riskklassats. Ett antal namn på kemtvättar har det inte gått att få några upplysningar om. Det är osäkert om de kemtvättat eller ej. Dessa är inte riskklassade men inlagda i MIFO-databasen som identifierade. En risk finns att kemtvättar som de sista åren haft enbart inlämning men tidigare hade kemtvätt har blivit bedömda som inlämningsställen. Riskklassfördelningen för de 45 riskklassade kemtvättarna är 19 objekt i riskklass 2, 22 objekt i riskklass 3 samt 4 objekt i riskklass 4. Enligt branschkartläggningen är kemtvättar generellt placerade i riskklass 2. Enligt denna inventering drar tyngdpunkten mer åt riskklass 3 då få stora kemtvättar funnits i länet. Det har varit mycket svårt att få fram skrivet material om kemtvättarnas verksamhet. Ingen tillsyn har bedrivits på dem förrän på talet. Inget projekt där kemtvättarna undersökts ur arbetsmiljösynpunkt har heller utförts i Västmanland. Uppgifter om mängd tvättgods och mängd tvättvätska som gick åt har därför fåtts fram via intervjuer och ibland varit godtycklig. Det har också varit svårt att få tag på personer som arbetat på de tvättar som lades ned för länge sedan. Erfarenheter från andra läns inventeringar av kemtvättar har varit värdefulla. En erfarenhet är att kemtvättar ofta riskklassats för lågt trots att det senare visat sig att föroreningar förekommer. Jag har haft detta i åtanke vid riskklassningen. Riskklassningen har skett enligt de kriterier som finns i bilaga 1. Antalet textilindustrier var från början 14 st. Det visade sig efter hand att alla utom tre textilindustrier enbart utfört konfektion, dvs. sytt kläder. Dessa är ur föroreningssynpunkt inte så intressanta men inventerades för att få fram upplysningen. Objekten är även riskklassade, då detta utgör en liten del av arbetet i förhållande till inventeringen. Ett par färgerier har även haft kemtvätt. Riskklassfördelningen för de 10 riskklassade textilindustrier är 3 objekt i riskklass 2, 4 objekt i riskklass 3 samt 4 objekt i riskklass 4. Detta stämmer inte så bra med branschkartläggningen där textilindustrier generellt är placerade i riskklass 2. Detta kan förklaras med att enbart ett fåtal av de inventerade objekten egentligen haft processer då kemikalier använts. 18

27 Mätningar med XRF har enbart utförts på ett par garverier. När det gäller kemtvättarna så har det inte varit nödvändigt då de branschtypiska föroreningarna ej är metaller. Resultaten från mätningarna har enbart varit vägledande, ej avgörande. Även de objekt som är i drift har inventerats inom detta projekt. Det fortsatta arbetet med dessa objekt kommer att ske via den ordinarie tillsynen. På några av de inventerade fastigheterna finns byggnader och andra rester från gamla verksamheter som kan vara skyddsvärda ur kulturmiljösynpunkt. Vid vidare undersökningar och saneringar bör hänsyn tas till detta. 5.1 Prioriteringar På grundval av resultatet i inventeringen följer nedan förslag på prioriteringar för fortsatta åtgärder. De objekt som tilldelats riskklass 1 och 2 anses generellt mest angelägna att gå vidare med för fas 2-undersökningar. Det gäller även de objekt där känsligheten är hög eller där de hotar närliggande vattentäkter. Centraltvätten Hedåsen: Kemtvättens verksamhetsperiod var ca 20 år. Perkloretylen användes och kemtvättarna stod i källarplan vilket kan ha underlättat spridning av föroreningar till marken. Objektet är beläget inom inre skyddsområde för vattentäkt. Fagersta kemiska tvätt och press Kemtvättens omfattning var relativt stor och den var i drift i över 25 år. Både industritvätt och garderobstvätt utfördes. Kemtvätten var belägen i markplan utan källare under. Bostäder finns i samma byggnad som lokalen. Heby textil En textilindustri som tillverkat kläder där processerna färgning och blekning ingått. En kemtvätt som använde trikloretylen eller perkloretylen som tvättvätska har även legat i ett hus intill. Fram till slutet av 1970-talet släpptes processavloppsvattnet orenat till recipienten. Objektet är beläget i centrala Heby, intill Arnebobäcken. Hultgrens kemtvätt Kemtvätten var i drift under en lång tidsperiod. Idag är byggnaden riven och prover som togs på platsen visade att marken är förorenad med klorerade kolväten. Frågan om ansvar och vidare undersökningar drivs via tillsynen. Industritvätten i Västerfärnebo Stora mängder har kemtvättats. Tvättvätskan var perkloretylen. Verksamhetsperioden är ca 30 år. Kemtvättarna var belägna i en utbyggnad som saknar källare. I byggnaden finns idag en pizzeria. Kemisk tvättindustri-hamre gård Tvätten var i drift i ca 10 år från 1945 till Enligt intervju med f.d anställd på tvätten så hälldes trikloretylenbad ut på marken. Byggnaden är idag riven och ett ridhus finns på platsen. Objektet är även beläget nära yttre skyddsområde för vattentäkt. Nya tagelspinneriet En markundersökning utfördes år 2000 som visade på föroreningar av metaller, PAH er och diklormetan. Det har funnits fler förorenande verksamheter i området så om det är textilindustrin eller kemtvätten som låg på platsen för länge sedan är oklart. Frågan bör drivas vidare via ordinarie tillsyn. 19

28 Surahammars kemiska tvätt Verksamheten var i drift i ca 25 år. Tvättvätskan var perkloretylen. Kemtvätten var belägen i en villa som idag används som bostad. Var kemtvättarna var belägna i byggnaden är lite osäkert. Känsligheten är hög då objektet är en bostad belägen i ett villaområde. Tvättman Vid en undersökning av grundvattnet år 2000 upptäcktes en förorening av perkloretylen. Dagens verksamhet utgörs enbart av vattentvätt. Frågan om ansvar och vidare undersökningar bör drivas via ordinarie tillsyn. Tärnsjö Ånggarveri Tärnsjö Ånggarveri har funnits i över 100 år. Både krom- och vegetabilisk garvning har utförts. Under den period då kromgarvning utfördes släpptes stora mängder krom ut till Nordmyrasjön. Dessutom har processavloppsvatten samt annat avfall släppts ut till den närbelägna Tärnsjön. VIC självkem i Arboga: Verksamheten är i drift. Den har funnits under en lång tidsperiod, nästan 40 år. Perkloretylen samt CFC har använts. Bostäder finns ovanpå lokalen. För ytterligare information om objekten se bilaga 2. 20

29 Referenser Bra böckers lexikon 1985: Band 9, Garvning, sid 134 Darphin, J-P. 1999: Avtryck av den industriella utvecklingen, Västmanlands läns museum, Länsstyrelsen i Västmanlands län Länsstyrelsen Västmanlands län, Miljöenheten nr 8: Förorenade områden i Västmanlands län. Inventering enligt MIFO-modellen fas 1 Länsstyrelsen Västmanlands län, Miljöenheten. 2004:1: Inventering av förorenade områden kring Kolbäcksån Naturvårdsverket 1978: Branschutredning-Miljöskyddsfrågor vid Garverier och Pälsberederier, Rapport Naturvårdsverket 1991: Textilindustrin, Branschfaktablad Naturvårdsverket 1992: Vägledning för prövning och tillsyn enligt miljöskyddslagen, Naturvårdsverkets allmänna råd 92:5 Naturvårdsverket. 1995: Branschkartläggningen. En översiktlig kartläggning av efterbehandlingsbehovet i Sverige. Rapport Naturvårdsverket 1997: Sveriges kemtvättar, Maskinpark och utsläpp, Rapport 4725 Naturvårdsverket. 1999: Metodik för inventering av förorenade områden, Rapport 4918 Niton 1997: Skrivet material Kurs i Niton XRF instrument. Svenska Geotekniska Föreningen. 2001: Fälthandbok Miljötekniska markundersökningar, Rapport 1:2001 Åsnes, H. et. al.1997:textilmiljöhandboken, TEKO-industrierna Åberg, P. 1998: Västmanlands fornminnesförening, årsbok 1988, artikeln "Farfars garveri", sid

30 22

31 Bilaga 1. Kriterier för riskklassning av kemtvättar Riskklass 1 Riskklass 2 Riskklass 3 Riskklass 4 - Lång verksamhetsperiod (>25 år) - Lång verksamhetsperiod (>20 år) - Relativt kort verksamhetsperiod - Kort verksamhetsperiod. (< 15 år) - Belägen i källarplan -Mycket stora mängder perkloretylen eller trikloretylen har använts. - Kända spill och läckage - Misstanke om att måttligt-stora mängder perkloretylen eller trikloretylen har använts - Vanligtvis belägen i källare (även vissa objekt där de ej varit belägna i källare kan få denna riskklass) - Ej beläget i källarplan - Mindre mängder perkloretylen eller trikloretylen har använts. - Inga kända spill eller läckage. -Trikloretylen eller perkloretylen har ej använts. -Användning av CFC som tvättvätska - Små mängder tvätt -Gamla ledningar (gammal byggnad) -Golvbrunnar kan finnas. -Bostäder eller andra känsliga verksamheter i objektet eller intill -Eventuellt skyddsvärda biotoper -Grundvattnet används som dricksvatten (-kända spill och läckage) - Bostäder eller andra känsliga verksamheter i objektet eller intill -Eventuellt gamla ledningar (gammal byggnad) -Skyddsvärda biotoper kan förekomma - Grundvattnet används eventuellt som dricksvatten - Relativt nya ledningar -Inga bostäder i objektet men kan vara belägna nära. -Grundvattnet används ej som dricksvatten -Inga skyddsvärda biotoper förekommer -Grundvattnet används ej som dricksvatten -Inga skyddsvärda biotoper förekommer - Nyligen etablerade kemtvättar som kontrolleras genom tillsyn

32 Bilaga 2. Beskrivning av riskklassade objekt Garverier Heby kommun Gillberga garveri F Bokstabro 1:1 Riskklass 4 Objektet är gammalt och verksamheten nedlagt innan Vid den tiden var ej kromgarvning vanlig i Sverige, antagligen har vegetabilisk garvning utförts. Idag finns en villa på platsen som är belägen intill en å. Enligt muntlig uppgift översvämmas ån ett par gånger per år. Endast ett par personer arbetade på garveriet vilket tyder på att det var en verksamhet i liten omfattning. Inga kemikalier med mycket hög farlighet har antagligen använts. Det kan misstänkas att något barkupplag finns som ger upphov till fenoler. Då spridningen till ån är mycket stor är antagligen föroreningsnivån låg i marken. Spridningsförutsättningarna i marken är måttliga då jordarten är lera, däremot är objektet beläget nära ån vilket leder till att spridningsförutsättningarna till ytvattnet bedöms vara mycket stora. Spridningen i bäcken borde vara måttlig då strömningen är låg. Känsligheten i byggnaden är mycket stor då det är en bostad. Känsligheten för att vistas på marken är stor då det är en villatomt. Grundvattnet används i närheten som dricksvatten vilket leder till att känsligheten bedöms vara stor. Bäcken är för liten för att båttrafik eller bad bör förekomma, antagligen förekommer inte heller fiske i större omfattning. Detta leder till att känsligheten för vatten och sediment bedöms vara måttlig. Skyddsvärdet är stort då det finns en naturvårdsplan upprättad för området samt skyddsvärda hagmarker. Sammantaget bedöms inte objektet vara förorenat. Det lades ned för länge sedan och med högsta sannolikhet användes ej kromgarvning. Därför bedöms riskklass 4 vara den mest relevanta. Heby garferi F Heby 2:22 Riskklass 3 Byggnaden där garveriet fanns står kvar. Det är ett litet trähus som har byggts ut. Garveriverksamheten bedrevs i den gamla delen av byggnaden, i utbyggnaden finns ett tryckeri som har varit verksamt i minst 20 år. Garveriverksamheten bedrevs för över 70 år sedan. Det är oklart vilken garvningsmetod som användes men antagligen vegetabilisk. Inga kemikalier med mycket hög farlighet har då använts i garveriet, däremot så alstrar den grafiska industrin generellt metall-, silver- och lösningsmedelsavfall. Människor vistas i byggnaden under arbetstid och därför bedöms känsligheten vara stor. Området är ett villaområde där människor vistas, dessutom finns en golfbana intill och därför bedöms känsligheten för marken vara stor. Inga särskilt skyddsvärda biotoper är kända i området vilket leder till att skyddsvärde för 1