Skatter i Torahn. Bibelstudium nr 22, A. Sabbaten den 26 februari Vayakhel Och han församlade lheq]y"w"

Transkript

1 Skatter i Torahn Bibelstudium nr 22, A Sabbaten den 26 februari 2011 Vayakhel Och han församlade lheq]y"w" Torahtext: 2 Mos 35:1 38:20 Haftarah: 1 Kung 7:40-50 Apostoliska skrifterna: Mark 15:1 15:47 Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, din Torah är sanning. (Ps 119:142) Veckans textavsnitt handlar om hur tabernaklet byggdes och hur alla dess tillbehör tillverkades. Vi har flera gånger poängterat, att tabernaklet är den heliga familjens hem. Gud är den äkta mannen och hans folk, Israel, är hans brud. Detta hus är platsen för deras intima gemenskap en gemenskap som är mycket verklig men samtidigt också symbolisk. Leviterna som tjänstgjorde i tabernaklet är Israels andliga representanter och de tjänar dagligen Gud, samtidigt som de också betjänar Israel. Denna vecka ska vi låta några meningar från en midrash utforma vår studieplan. Besalel var satt till att övervaka arbetet med tabernaklet och rabbinerna sammanfattar i denna midrash hans insats med orden: vishet, förstånd och kunskap. (Se även 2 Mos 31:3!) Eftersom Besalel var ansvarig för byggandet av tabernaklet, menar rabbinerna, att tabernaklet var: Byggt med vishet Byggt med förstånd Byggt med kunskap 1

2 Byggt med vishet På vilket sätt var tabernaklet byggt med vishet? För det första krävdes det stor vishet för att skaffa fram allt det material, med vilket tabernaklet skulle byggas. Det krävdes också stor visdom, när det gällde att välja lämpliga arbetare till de olika uppgifterna. Veckans torahavsnitt inleds med en uppräkning av det material som behövdes till tabernaklet. Det enda sätt på vilket man kunde få tag på allt detta var genom Israels barn. Mose uppmanade därför folket att ge vad de kunde: pengar, ädelstenar, tyger etcetera. De gav så mycket, att Mose till slut var tvungen att säga stopp. (Se 2 Mos 36:1-7) De ombads även att dela med sig av sina kunskaper, sin tid och sin arbetsförmåga för att bygga tabernaklet. Under Moses, Besalels och Oholiabs ledning blev allt arbetet på uppenbarelsetältets tabernakel fullbordat. Israels barn utförde det, och de gjorde i allt så som HERREN hade befallt Mose. (2 Mos 39:32) Enligt Torahn finns det två olika slags givande. Frivilliga och obligatoriska gåvor. De obligatoriska gåvorna kallas oftast för tionde. Tvärt emot vad man vanligtvis tänker sig, så är inte de obligatoriska gåvorna i Torahn tio procent utan i stället någonstans mellan 20-23% utav den årliga inkomsten. Detta inkluderar flera olika slags tionde. Detta givande var en slags inkomstskatt som skulle täcka behoven för alla de utgifter som hörde samman med tabernaklet. Det talas faktiskt om flera olika typer av tionde i Torahn. Den första kallas för Leviternas tionde (4 Mos 18:21) och var uteslutande till för att stödja leviterna i deras verksamhet. Leviterna var den enda stammen som inte blev tilldelad något eget landområde och därför var det inte så lätt för dem att klara sig på egen hand. Eftersom leviterna tjänstgjorde i tabernaklet, lade Gud ansvaret på de övriga stammarna att fylla deras behov. I 5 Mos 2

3 14:22-29 finner vi det tionde som vanligtvis blivit kallad för en andra tionde. Israeliterna undervisades även om, att de skulle lägga undan en tiondel av den årliga skörden (eller motsvarande del i kontanter) som de sedan fick använda för egen del, när de kom för att tillbe Herren i Jerusalem. Ett tredje tionde som vanligtvis har blivit kallad de fattigas tionde är omnämnd i 5 Mos 14:28, 29. Lantbrukarna skulle lägga undan en tiondel av sin skörd vart tredje år. De som skulle få del av detta tionde var leviterna, främlingarna, de föräldralösa och änkorna som bodde i städerna. Allt detta är exempel på olika slags gåvor som Herren gav Israels barn föreskrifter om, men det fanns även utrymme för frivilliga gåvor. Ett sådant exempel finner vi i veckans textavsnitt. Här ser vi, att Gud ville, att var och en som har ett hjärta som är villigt till det skall bära fram denna offergåva åt HERREN. (2 Mos 35:5) På detta sätt skulle de med villigt och glatt hjärta vara med och understödja Guds verk. Nya testamentet undervisar också om ett frivilligt och ett obligatoriskt givande. Yeshua var med och gav tempelskatt (Matt 17:24-27) och han uppmanade även folket, att de skulle ge skatt till kejsaren (Matt 22:15-22). I 2 Kor 8-9 ser vi exempel på frivilligt givande. Paulus berättar för de troende i Korint, att han ämnade göra en insamling till de troende i Jerusalem och han uppmanar dem och säger, att var och en må ge vad han har beslutat sig för i sitt hjärta, inte med olust eller av tvång. Ty Gud älskar en glad givare. (2 Kor 9:7) Denna händelse är mycket lik den, där Mose uppmanar folket, att de skulle understödja byggandet av tabernaklet. Principen är densamma! Det andra beviset för att tabernaklet var byggt med vishet, finner vi i 2 Mos 35:1: Mose samlade hela Israels menighet och sade till dem: Detta är vad HERREN har befallt er att göra Denna lilla fras upprepas ganska ofta i Torahn och anledningen är den, att Herren gav Torahn till hela folket och inte endast till några 3

4 få individer. Det är sant, att det var Mose som fick ta emot budskapen från Herren, men han var det språkrör, genom vilket Guds undervisning skulle nå ut till hela folket. Gud visar här sin vishet genom att han medvetet engagerade hela folket i byggandet av tabernaklet, alla fick en speciell uppgift att utföra. Alla skulle hjälpas åt med materialet och tillsammans skulle de planera och utföra konstruktionen i detta stora grupparbete. På detta sätt kunde inte någon när allt var färdigt ta åt sig äran av det fantastiska resultatet. Den verkliga skönheten i detta projekt var, att de alla hade hjälpts åt. Byggt med förstånd Tabernaklet var inte endast byggt med vishet utan även med förstånd. Dessa både termer hör egentligen samman och därför överlappar begreppen varandra något. Det finns emellertid också en skillnad och den ligger i det faktum, att vishet har att göra med hur Gud skötte hela konstruktionen av tabernaklet och all planering och information om, hur allt skulle utföras. Genom att bygga tabernaklet med förstånd visade Herren, att han tagit med mänskliga begränsningar i beräkningen och formgivit hela projektet därefter. Vi har tidigare sett, att Herren talade med folket om tionde och gåvor och vi såg det då utifrån Guds synvinkel. Det finns emellertid även en annan sida av saken den mänskliga. Människor behöver nämligen få dela med sig. Det bästa sättet på vilket man kan bekämpa själviskhet är att ge och det var en av anledningarna till, varför hela folket var ansvarigt för allt material till tabernaklet. I 2 Mos 35:30 36:8 ser vi ytterligare ett exempel på denna Guds omsorg och förståelse. Herren hade gett kunskap och talang till Besalel och Oholiab, så att de kunde förstå och utföra allt det konstruktionsarbete som byggandet av tabernaklet innebar. Gud hade tidigare gett dem dessa gåvor med tanke på just denna upp- 4

5 gift. Nu gav han dem också ett tillfälle att använda dessa andliga gåvor. Detta gällde emellertid inte bara Besalel och Oholiab. Texten säger vid flera tillfällen, att alla konstnärligt begåvade män arbetade tillsammans med dem. Gud har gett sina speciella andliga gåvor och talanger till alla Guds barn, gåvor och talanger som är ämnade att användas i hans tjänst. Gud är inte bara Mästerkonstruktören och Gåvogivaren, han är också Mästerentreprenören! Han vet, hur han ska fördela uppgifter, så att alla har lika möjlighet att få använda just sina gåvor i tjänst för honom. Han har obegränsad förståelse för sina utvalda och behandlar dem/oss perfekt i alla avseenden, samtidigt som han möter alla våra behov speciellt behoven av att få ge och att få använda våra olika gåvor. Det finns ett tredje behov som Herren tar med i beräkningen i sin förståelse av oss människor behovet av vila. Alldeles i inledningen till veckans torahavsnitt finns ytterligare en kort undervisning om Shabbat. (2 Mos 35:2, 3) Detta är femte gången i Andra Moseboken, där Gud instruerar sitt folk angående Shabbat. Den första referensen var i samband med mannat. (Se 2 Mos 16:4-31!) Gud talade om för Israels barn, att de inte fick samla manna på sabbaten. De skulle i stället samla en dubbel portion manna på den sjätte dagen som skulle räcka för dem över sabbaten. En av de lärdomar Herren ville ge i detta sammanhang är, att när han har kallat oss, så ger han också allt vi behöver för att kunna lyda honom. Shabbat omtalas även i samband med de Tio buden. (Se 2 Mos 20:8-11!) Här ser vi, att Shabbat är ett villkor i det förbund som Herren ingått med Israel. De tio buden är skrivna som ett förbundsdokument och när Israel därför håller sabbaten betyder det, att de med större välsignelse kan tillägna sig de löften som Herren gav. Om de inte höll sabbaten innebar det, att de inte tillfullo kunde glädja sig åt alla dessa välsignelser. 5

6 Den tredje referensen till Shabbat finner vi i ett mycket kort uttalande 2 Mos 23:12. Här får Israels barn en påminnelse om, att det finns gott om tid att utföra veckans arbetssysslor. Shabbat är den dag i veckan då de allesammans (tillsammans med sin boskap) kan återhämta sig. Nästa hänvisning till Shabbat finns i 2 Mos 31: Detta är den text som ger mest information om sabbaten och vi kan sammanfatta den så här: 1) Shabbat är ett tecken på förbundet mellan Gud och Israel. 2) Det är ett evigt tecken. 3) Dödsstraff fastställs för dem som vanärar detta tecken och skändar sabbaten. 4) Slutligen sägs det, att Shabbat eftersom den jämförs med den Shabbat Gud skapade, efter det att han avslutat världens skapelse för evigt ska vara den dag, då allt skapande arbete ska upphöra. Den femte sabbatstexten i Andra Moseboken finner vi i veckans textavsnitt. Här liksom tidigare sägs det, att Shabbat ska vara en dag, då allt skapande arbete ska upphöra. Med ledning av textsammanhanget ser vi, att Herren betonade, att de inte fick bygga på tabernaklet på sabbatstid. Även om det endast gällde att tända eld i samband med byggandet eller tillverkningen av tabernaklet, så fick de inte göra det. Här ser vi, att Herren i sin förståelse för människans behov såg, att hon var tvungen att lära sig att vila. Fysisk vila var emellertid endast en del av Herrens undervisning. Gud använde den fysiska vilan från allt skapande arbete med tabernaklet som en viktig andlig bild. Att helt överlåta sig till Gud har att göra med att komma in i hans vila som Hebreerbrevet antyder. (Se Hebr 4:1-11!) Att komma in i Herrens vila innebär, att sluta upp med alla egna mänskliga ansträngningar att behaga honom, att sluta med alla försök att förtjäna hans kärlek eller att försöka skaffa meriter inför honom och i stället helt och fullt förlita sig på, vad Yeshua gjort genom sin ställföreträdande död och genom sin livgivande uppståndelse. Tabernaklet byggdes alltså med förstånd och med 6

7 förståelsen av, att människan behövde komma in i Guds vila. Detta är enligt min mening den stora anledningen till, att detta torahavsnitt inleds med undervisning om Shabbat. Byggt med kunskap Vad innebär det, att tabernaklet var byggt med kunskap? Även detta hör intimt samman med att bygga med vishet och förståelse. Gud kände till alla de invecklade detaljer som hörde samman med tabernaklet och dess tillbehör. Nyckelordet är i detta sammanhang: detaljer. Låt oss se på några sådana detaljer. Till att börja med kände Herren till allt om de människor som var inblandade. Vi ser detta, eftersom Besalel och Oholiab är nämnda vid namn. Det är inte namnkännedomen som är det viktigaste. Naturligtvis kände Gud till deras namn! Att han nämnde dem vid namn visar emellertid, att vi är individer inför honom. Gud har gett oss gåvor, kallat oss och älskar oss som individer och han vill, att vi ska veta, att han känner oss vid namn. Detta blir särskilt tydligt, när vi ser, att Gud inte enbart kallade människor som till exempel Besalel vid namn, utan att han på sitt eget suveräna sätt såg till, att de från början fick det rätta namnet. Vid närmare granskning av namnet Besalel finner vi, att det betyder i Guds skugga, under Guds beskydd. Detta var en man som helt klart var under Guds skugga av helighet och godhet. Herren säger om honom: Jag har fyllt honom med Guds Ande, med vishet och förstånd, med kunskap och med skicklighet i allt slags hantverk. (2 Mos 31:3) Gud såg till, att han hade ett lämpligt namn som passade för en sådan uppgift! Det var med perfekt kunskap som Herren valde ut människor vilka var lämpade för sina uppgifter. En del är omnämnda med namn. De andra vet vi inte så mycket om, förutom att de arbetade tillsammans. Ett sådant exempel är, att kopparkaret var gjort av 7

8 speglar, som hade tillhört de kvinnor som gjorde tjänst vid ingången till uppenbarelsetältet. (2 Mos 38:8, 9) Gud visade även sin kunskap genom alla de detaljerade uppgifter han gav om olika mått och längder i 2 Mos Att Gud kände till allt detta är kanske inte så underligt, men han ville, att folket skulle veta, att han visste! Kan du föreställa dig hur svårt detta uppdrag var för Israels barn? Här var de i ökenhettan med mycket lite skydd för ökensolen. Det fanns inte något duschvatten och det var ont om dricksvatten. Hurdana verktyg hade de till sitt förfogande? Dessutom hade de aldrig tidigare byggt något liknande. Kanske att de var rädda för att göra fel? Vad skulle då hända? Alla de detaljer som Gud gav i samband med byggandet av tabernaklet var kanske hans sätt att säga: Jag vet hur mycket arbete det kommer att bli och jag förstår, att det inte kommer att bli lätt för er. Ni är så begränsade i allt vad ni gör och ändå ska ni göra det fulländat. Men jag har gett mina gåvor till de rätta personerna och hjälpt er, så att ni kunnat samla in allt material som nu gör det möjligt att bygga detta tabernakel. När allt är färdigt, kommer jag att vara nöjd och ni kommer att vara glada. Jag är en vis Gud som vet, hur det omöjliga kan bli utfört bland er. Jag är en förstående Gud som vet, hur jag ska fylla alla era behov och jag är en kunskapens Gud som känner till allt, ni behöver veta. Jag ska utföra det och jag ska utföra det genom er, mitt folk. Jag tror att rabbinerna hade rätt som skrev midrashen vi inledningsvis nämnde om. Tabernaklet var verkligen byggt med visdom, förstånd och kunskap. Det är så Herren alltid bygger sitt verk och slutligen är det han som är den som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske. (Fil 2:13 Översättning och bearbetning: Föreningen Shabbat Shalom Författare: Ariel Berkowitz, Jerusalem Föreningen Shabbat Shalom Mer info nästa sida! 8

9 Mersmak? Du kan också få Shabbat Shalom hemsänd i din brevlåda helt utan kostnad. Utöver kommentarerna till veckans textavsnitt kan du bland annat läsa en aktuell artikel Önskar du ett provnummer? Skicka oss ett mejl med namn, adress och telefonnummer, så kommer intressant läsning i din brevlåda om några dagar! Barn eller barnbarn? Då kanske du är intresserad av ett nummer av Shabbat Shaloms Torahpyssel!? En liten pysselsida för varje vecka i anslutning till veckans textavsnitt! Mejla till: foreningen.shabbat.shalom@gmail.com 9