Skatter i Torahn. Bibelstudium nr 34, A. Sabbaten den 28 maj Bemidbar I öknen rb'd]mib]

Transkript

1 Skatter i Torahn Bibelstudium nr 34, A Sabbaten den 28 maj 2011 Bemidbar I öknen rb'd]mib] Torahtext: 4 Mos 1:1 4:20 Haftarah: Hosea 1:10 2:20 Apostoliska skrifterna: Joh 1:1 2:25 Ty Torah skall gå ut från Sion, HERRENS ord från Jerusalem. (Jes 2:3) Första gången Gud talade till Mose, var medan Israels folk ännu var slavar i Egypten. Sedan talade han till folket genom Mose på Sinai berg. Det var från Sinai som Gud gav den undervisning som vi finner i den senare halvan av Andra Moseboken och i hela Tredje Moseboken. I Fjärde Moseboken talar Gud återigen till Israel denna gång från uppenbarelsetältet (tabernaklet). När Israels folk nu bryter upp från Sinai och börjar sin vandring, är det alltså från tabernaklet som Gud ger dem sin vägledning. Fjärde Moseboken handlar om den undervisning Gud gav i Sinai öken och fram till gränsen till Löftets land. Boken är en kombination av historia och lagstiftning och kan struktureras upp enligt följande: 1. Förberedelser inför Löfteslandet, 1:1 10:10 2. Från Sinai till Kades, 10:11 13:1 3. Fyrtio år i Kades omgivningar, 13:2 19:22 4. Från Kades till Moabs hedar, 20:1 22:1 5. Israel på Moabs hedar, 22:2 36:13 1

2 I vårt studium denna vecka ska vi stanna inför de tre folkräkningar som omtalas i veckans torahavsnitt. Första folkräkningen Israelitiska män Andra folkräkningen Leviterna Tredje folkräkningen De förstfödda Första folkräkningen Israelitiska män Den hebreiska titeln på Fjärde Moseboken är Bemidbar, vilket betyder i öknen/ödemarken. Bemidbar är även namnet på det första torahavsnittet i Fjärde Moseboken och ger samtidigt en beskrivning av var den folkräkning som omtalas i detta textavsnitt ägde rum i Sinai öken. De två första kapitlen handlar om denna folkräkning och om hur många män det fanns som var tjugo år eller äldre. Men varför ville Herren, att Mose skulle göra denna folkräkning? Det finns flera tänkbara anledningar till detta. Ett av de vanligaste svaren på denna fråga är, att Gud förberedde en armé. I 4 Mos 1:49 ser vi, att Gud talade om för Mose, att leviterna inte skulle räknas i denna folkräkning. Vi måste komma ihåg, att leviternas arbetsuppgifter bestod i, att de skulle upprätthålla sin tjänst i tabernaklet (4 Mos 1:50), samt att de skulle ansvara för ordningen i tabernaklet även under krig. Kapitel två är dessutom fyllt med instruktioner om, hur de olika stammarna skulle placeras i lägret och hur de skulle bete sig vid uppbrott. Detta väcker tanken, att en militär armé formades. Munk håller med om detta och säger: Det är nästan en militär situation som beskrivs i de första kapitlen i Fjärde Moseboken: förband sammanställs, ledare tillsätts, marschorder delas ut och instruktioner för hur man ska slå läger utfärdas. 1 1 Rabbi Elie Munk, The Call of the Torah: Bemidbar, sid 3. 2

3 Det är också viktigt att komma ihåg, att när Israel nu formades till en organiserad enhet, så förändrades de från att tidigare ha sett ut som en samling förrymda slavar till en väl sammanhållen grupp människor som tillsammans tjänade Herren. Om anledningen till denna formation först och främst var av militär art, så tjänade den till att förmedla ett hotfullt budskap till Israels fiender. De skulle förstå, att detta inte var en odisciplinerad kringvandrande nomadstam utan i stället en respektingivande armé! En andra tanke som inte motsäger den första är, att Gud ville göra folket uppmärksamt på vilket underverk han gjort genom att uppfylla sina löften till Israel. Man skulle kunna förvänta sig, att Israels folk på grund av den fruktansvärda behandling de fått utstå i Egypten nu skulle vara drabbade av utmattning och sjukdom och att de därför skulle föra en tynande tillvaro. Men endast ett år efter slaveriet i Egypten var de nu en hel nation bestående av mellan två och tre miljoner människor! Folkräkningen resulterade också i, att de olika stammarna kunde slå läger med någorlunda lika antal människor runt om tabernaklet. Kapitel två beskriver, hur lägerområdet såg ut. Det skildrar inte endast, hur de skulle vara lägrade, utan även i vilken ordning de skulle marschera, när de förflyttade sig: I den ordning de slår läger skall de också gå, var och en på sin plats, under sina baner. (4 Mos 2:17) Det var viktigt, att Guds armé var disciplinerad och att den hade allt under kontroll. Det israeliska lägret var format som en stor kvadrat och det var tre stammar på var sida. Det var alltså tolv stammar (Manasse och Efraim räknades separat) i ytterkanterna på denna kvadrat. Innanför dessa tolv stammar fanns leviterna: merariternas släkter i norr, gersoniternas i väst, kehatiternas i söder och Mose och Arons söner i öst. Sedan fanns det viktigaste i hela lägret i centrum: tabernaklet med Shechinahn Guds närvaro. Guds Shechinah var i mitten skyddad först av leviterna och sedan av Jakobs övriga ättlingar. 3

4 Vi har tidigare betonat bilden av man och hustru för att beskriva förhållandet mellan Gud och hans folk. Genom dessa verser får vi emellertid en ny bild en armé. Israel är Herrens armé och Herren själv är överbefälhavaren som talar till sitt folk från tabernaklet. För att inta löfteslandet krävdes strid, men Israel kunde inte utkämpa den på egen hand. Guds närvaro bodde ibland dem för att ge order, direktiv och uppmuntran till sitt folk. Den strid Israel hade att utkämpa, var inte i första hand en fysisk strid, där människor skulle dö och blod flyta. Det var i huvudsak en andlig strid. Israel hade fått i uppdrag att göra Gud känd utöver jorden. Han gav dem ett stycke land, från vilket de skulle göra sina anfall. Det fanns emellertid starka andliga krafter i rörelse emot Israel kananeernas gudar. Av den anledningen beslöt universums Herre, Herren Sebaot, 2 (Härskarornas Gud) att sätta upp sitt tält mitt bland Israels folk för att själv kunna leda denna strid. Israel behövde sin Gud, för att han skulle strida mot de andemakter som härskade mot den andliga verklighet som låg bakom dessa avgudar. Tabernaklet var placerat mitt i Israels läger. Det var som att ha överbefälhavaren mitt i armén. Mycket lite har förändrats sedan Israels folk stred mot kananeernas gudar. Alla troende har fått denna uppmaning: Tag på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna. (Ef 6:11, 12) På samma sätt som Israels folk behövde ha Guds närhet mitt ibland sig, så behöver även vi det. Hur kan Guds närhet vara 2 Sebaot är ett hebreiskt ord som betyder: tjänst; skara; den senare betydelsen om krigsskara eller himmelsk skara Ordet Sebaot är i vår bibelöversättning bibehållet som egennamn för Gud i termen Herren Sebaot ( härskarornas Herre ). Illustrerat Bibellexikon, band 6, sid 116. Jämför 1 Sam 17:45! Jag kommer mot dig i HERREN Sebaots namn. Han är Gud för Israels här Övers. anm. 4

5 ibland oss i dag? Vi finner svaret i resten av textavsnittet i Ef 6: När vi som individer tar på oss den vapenrustning som Gud ger oss, inbjuder vi Hans närvaro att bo i oss. Denna rustning inkluderar sanningen som bälte, rättfärdighetens pansar, som skor den beredskap som fridens evangelium ger, trons sköld, frälsningens hjälm och Andens svärd, som är Guds ord. När vi är iklädda denna rustning, kan vi vara övertygade om, att Guds närvaro kommer att vara med oss i varje strid till vilken han leder oss. Andra folkräkningen Leviterna Vi har så kommit till den andra folkräkningen i veckans textavsnitt räkningen av leviterna. Leviterna räknades egentligen två gånger. Den första gången omnämns i 4 Mos 3:14-39 och den andra i Fjärde Mosebokens fjärde kapitel. I 4 Mos 3:7, 8 ges dessutom en beskrivning av leviternas arbetsuppgifter. Enligt grundtexten (trmvm rmv shomer mishmeret, som vanligtvis betyder vakttjänst) hade de tillsammans med prästerna uppgiften att vaka över tabernaklet, så att ingen obehörig eller någon som var tame (rituellt oren) kom dit in. Leviterna skulle även hjälpa prästerna i deras arbete. Slutligen hade de ansvaret att vakta tabernaklet och dess tillbehör, när folket var på vandring. Det var endast vid dessa tillfällen som leviterna över huvud taget hade tillträde till tabernaklets inredning. När folket hade slagit läger, var det prästernas uppgift att vaka över inredningen i tabernaklet, eftersom det endast var prästerna som tilläts att gå in i tabernaklet. Frågan uppstår: Varför skulle leviterna räknas? Ett svar kan tänkas vara, att de sedan lättare skulle kunna organiseras för sina arbetsuppgifter. Det var mycket arbete som skulle utföras och många som kunde hjälpa till, men arbetsuppgifterna var tvungna att samordnas. Enligt den judiska traditionen delade Mose in leviterna och prästerna i åtta grupper, så kallade vakter, 5

6 som skulle utföra tjänsten i tabernaklet under en vecka. Detta schema upprepades sedan efter åtta veckor. Senare ändrades detta av profeten Samuel och kung David till ett tjänstgöringsschema som omfattade tjugofyra vakter. Jag tror, att det finns ytterligare en anledning till, varför leviterna skulle räknas. Räkningen av leviterna är nämligen inramad av två uttalanden som Herren har gjort angående de förstfödda: Jag har själv bland Israels barn tagit ut leviterna i stället för alla förstfödda bland Israels barn. (4 Mos 3:12) Mönstra alla förstfödda av manligt kön bland Israels barn (4 Mos 3:40) För att de förstfödda skulle kunna helgas åt Herren, var man tvungen att veta, hur många leviter det fanns: Tag ut åt mig leviterna ty jag är HER- REN i stället för alla förstfödda bland Israels barn. 4 Mos 3:41) Av denna anledning var det därför nödvändigt att även göra en inmönstring av alla förstfödda bland Israels folk. Ytterligare en tanke i detta sammanhang. I 4 Mos 3:15 sägs det, att allt mankön som var en månad eller äldre skulle räknas. Detta överensstämmer även med vad som kännetecknade räkningen av de förstfödda. Leviterna räknades på detta sätt, eftersom de skulle vara som ersättning för de förstfödda, som efter gudomligt påbud skulle inlösas från en månads ålder. 3 Tredje folkräkningen De förstfödda Den tredje folkräkningen har vi redan stannat något vid. Den gällde alltså alla förstfödda av mankön (och av allt förstfött bland djuren) i Israel. Hur detta skulle gå till omnämns i 4 Mos 3:40. Varje förstfödd av mankön i Israel som var en månad eller äldre skulle räknas. Varje sådan person skulle sedan ersättas av en levit. Resultatet av denna räkning visade, att det fanns 273 fler förstfödda än vad det fanns leviter. Detta löstes genom att det gavs en lösen- 3 Rabbi J.H. Hertz, The Pentateuch and Haftorahs, sid 575,

7 summa på fem siklar silver för varje person. För att kunna förstå innebörden av detta förfarande, måste vi se lite närmare på varför, man skulle skilja ut de förstfödda. Det är ett välkänt faktum, att man bland antikens folk i Mellanöstern hade en särställning som förstfödd. Både Gamla testamentet och andra skrifter från samma tidsperiod nämner om denna förstfödslorätt. Israel benämns i Torahn som Guds förstfödde son Israel är min förstfödde son (2 Mos 4:22) och åtnjuter därför som nation denna unika förstfödslorätt från Gud. Detta är en av anledningarna till, varför Gud gav sitt land 4 till dem. Flera andra förmåner gavs även till Israel. Paulus nämner några av dessa i Rom 9:4, 5: De är israeliter, de har barnaskapet och härligheten, förbunden och lagen, tempelgudstjänsten och löftena. De har fäderna, och från dem har Kristus [Messias] kommit som människa. Bland Israels folk avskilde Gud även en alldeles speciell grupp av förstfödda av mankön. Det var de människor vars liv Gud räddade från döden, när den sista plågan drabbade Egypten. Alla förstfödda även bland djuren dog den natten, förutom de som trodde på Herrens ord och som visade det genom att stryka påsklammets blod på dörrposterna. Till dem gav Gud både nåd och liv. Eftersom Herren gav förstfödslorätt till Israel och i all synnerhet till Israels förstfödda av mankön så har han en specifik rätt till dem. Den förstfödde av dina söner skall du ge åt mig I sju dagar skall de stanna hos sina mödrar, men på åttonde dagen skall du ge dem åt mig. (2 Mos 22:29, 30) De tillhör honom på ett sätt som andra inte gör. I veckans torahavsnitt visar Gud denna äganderätt genom att ta leviterna som ersättning för de förstfödda sönerna. 4 Se 3 Mos 25:23! När ni säljer jord, skall ni inte sälja den för all framtid, ty landet är mitt. Ni är främlingar och gäster hos mig. Övers. anm. och kursivering. 7

8 I stället för att individer skulle tjäna honom, så blev nu en hel släkt organiserad för denna uppgift. Många har spekulerat i varför leviterna skulle ersätta de förstfödda, men bibeltexten ger ingen direkt förklaring utan säger kort och gott: Ty alla förstfödda tillhör mig. På den dag då jag slog allt förstfött i Egyptens land helgade jag åt mig allt förstfött i Israel, både bland människor och boskap. De tillhör mig. Jag är HER- REN. (4 Mos 3:13) Genom att försöka förstå vad begreppet förstfödd står för, blir det lättare att begripa vissa uttalanden i Nya testamentet. Ett sådant exempel är, att det blir lättare att förstå, varför Yeshua skulle bäras fram i templet och helgas åt Herren, när man kopplar samman den händelsen med 4 Mos 8: (Se även Luk 2:22-24!) Det sägs om Yeshua, att han är förstfödd före allt skapat, att han är den förstfödde från de döda och att han är huvudet för sin kropp, församlingen. (Se Kol 1:15-20!) Med andra ord: Yeshua är Guds förstfödde. Som sådan är han den främste ledaren i Guds rike. Det finns ingen som har en sådan framstående och upphöjd position som han har. Därför är han den som ska vara huvudet för alla sina efterföljare inklusive dig och mig. Översättning och bearbetning: Föreningen Shabbat Shalom Författare: Ariel Berkowitz, Jerusalem Föreningen Shabbat Shalom Mer info nästa sida! 8

9 Mersmak? Du kan också få Shabbat Shalom hemsänd i din brevlåda helt utan kostnad. Utöver kommentarerna till veckans textavsnitt kan du bland annat läsa en aktuell artikel Önskar du ett provnummer? Skicka oss ett mejl med namn, adress och telefonnummer, så kommer intressant läsning i din brevlåda om några dagar! Barn eller barnbarn? Då kanske du är intresserad av ett nummer av Shabbat Shaloms Torahpyssel!? En liten pysselsida för varje vecka i anslutning till veckans textavsnitt! Mejla till: foreningen.shabbat.shalom@gmail.com 9