Skatter i Torahn. Bibelstudium nr 12, A. Sabbaten den 7 januari Vayechi Levde yjiy w"

Transkript

1 Skatter i Torahn Bibelstudium nr 12, A Sabbaten den 7 januari 2012 Vayechi Levde yjiy w" Torahtext: 1 Mos 47:28 50:26 Haftarah: 1 Kung 2:1-12 Apostoliska skrifterna: Matt 26:1 28:20 De ogudaktigas snaror omger mig, men jag glömmer ej din Torah. (Ps 119:61) Döden är det ämne som dominerar veckans torahavsnitt. Vi får följa händelserna kring Jakobs och Josefs död. Veckans kommentarer kommer därför att stanna inför något av det texten vill lära oss angående döden. Vi kommer att se på ämnet ur två synvinklar utifrån den döendes perspektiv och utifrån de efterlevandes. De två huvudpunkterna i vår lilla studieplan ser därför ut på följande sätt: Råd till dem som möter döden Råd till dem som lämnas kvar Råd till dem som möter döden Det är helt klart, att vi inte alltid kan avgöra tidpunkten för vår egen död, men ibland ger Gud oss tillräckligt med tid, så att vi kan göra nödvändiga förberedelser. Så var fallet med Jakob i veckans textavsnitt. 1

2 Jakobs liv hade varit fyllt med problem och svårigheter. Det började, när han som ung grälade med Esau om förstfödslorätten. Att gifta sig var inte så lätt det heller! Han älskade Rakel, men han fick problem med sin svekfulle svärfar som lurade honom till att först gifta sig med Rakels syster, Lea. Senare fick han familjebekymmer en dotter blev våldtagen och avundsjuka söner sålde hans älskade son Josef till Egypten. Den starka upplevelsen vid Peniel (då Herren uppenbarade sig för Jakob) gjorde inte, att hans liv blev fritt från bekymmer, men den gav honom en möjlighet att möta svårigheterna på ett annat sätt. Vid slutet av sin levnad fick han veta, att tiden närmade sig att [han] skulle dö. (1 Mos 47:29) Jakob hade noga förberett sig för denna stund. Hur? I 1 Mos 49:29 säger Jakob: Jag skall nu samlas till mitt folk. Uttrycket samlas har en passiv ton i den här versen. Det innebär, att Jakob insåg, att någon annan än han själv hade kontrollen över sitt liv och att han själv inte kunde göra något åt det. I 1 Mos 48:3 talar han själv om, vem det var som var den främste i hans liv: Gud den Allsmäktige [El Shaddai] uppenbarade sig för mig i Lus i Kanaans land. Han välsignade mig... Jakob talar här om, att han hade ett personligt förhållande med El Shaddai, Abrahams och Isaks Gud. Han vittnar också om, att denne Gud välsignade honom, denne Gud som var den främste i hans liv. Det finns ingen bättre förberedelse inför döden än att ha ett personligt kärleksfullt förhållande till den ende sanne Guden, skaparen av himmel och jord. Förutom den andliga förberedelsen inför döden, så finns det även en rad praktiska saker som måste tas om hand. I 1 Mos 49:29 läser vi till exempel, att Jakob redan hade sin begravningsplats utsedd. Detta beslut var inte lämnat till sista stund att avgöras utav hans barn. Han gjorde det i god tid före sin död. I Jakobs fall, så planerade han att bli begravd i familjegraven i Hebron. Det ägnas så mycken tid här i livet till förberedelser av olika slag, så varför inte även planera rent praktiskt inför döden? 2

3 Många gånger finns det sådant i våra liv som inte är uppklarat och som borde rättas till innan döden är ett faktum. En olyckshändelse som leder till plötslig död kan givetvis göra det omöjligt, men så långt det är möjligt, ska vi försöka reda ut sådant som kan hjälpa den familj som lämnas ensam. I kapitel fyrtiosju ser vi, att Jakob på ett fint sätt gjorde detta. Han samtalade med Josef om begravningsplatsen och Josef fick lova att begrava honom i Löfteslandet och inte i Egypten. Man skulle tycka, att Jakob helt enkelt borde ha litat på Josefs löfte om att uppfylla sin fars önskemål, men Bibeln säger något annat. I 1 Mos 47:29-31 ser vi, att han bad Josef att utföra den ritual som hörde samman med att avlägga en ed. (Se 1 Mos 24:2, 9!) Josef fick alltså under ed lova, att han skulle uppfylla sin pappas önskemål. Litade inte Jakob på Josef? Jakob visste, att farao kanske skulle ta det som en förolämpning eller att han rent av skulle ifrågasätta Israels trohet, om Josef bad att få begrava sin far utanför Egyptens gränser. Genom att be Josef om en rättsligt bindande ed, gjorde Jakob det möjligt för Josef att begära tillstånd från farao att få begrava sin far i landet varifrån de kommit. Det handlade nu om en bindande ed mellan far och son som inte kunde brytas och farao gav sin tillåtelse: Res dit och begrav din far enligt den ed som han har tagit av dig. (1 Mos 50:6) Detta är ett exempel på Jakobs förutseende, angående vad som kunde hända. Det skulle vara bra, om vi alla var lika förutseende, så att vi kunde lätta bördan, då det gäller viktiga beslut som våra kära ställs inför, när stunden för vår död är inne. I 1 Mos 49:1 ser vi, att Jakob kallade till sig sina söner för att ta itu med sådant som måste göras innan han kunde lämna dem. Detta är inte viktigt bara för den som ska dö utan även för dem som lämnas sörjande kvar. Många gånger lämnas sårade och sörjande i både sorg, ånger och ibland även skuldkänslor över, att de inte fick 3

4 reda ut saker och ting i tid i relationerna med den avlidne. Jakobs söner hade utan tvekan tillfälle till detta, när de samlades vid sin fars dödsbädd. De mest kända delarna av detta torahavsnitt är just de välsignelser som Jakob uttalade över sina tolv söner här i kapitel fyrtionio. I själva verket var de både välsignelser och profetior samtidigt som de utgjorde Jakobs sista önskan och hans testamente. Det är viktigt att förvissa sig om, att ägodelar fördelas på ett rätt sätt efter en människas död. Om det inte i förväg getts riktlinjer om hur arvet ska fördelas, så kan detta resultera i motsättningar och stridigheter bland dem som ska ärva. I fallet med Jakob så var hans dyrbaraste egendom det land som han i sin tur hade ärvt från sin far Abraham Kanaans land som Herren själv hade gett till denna familj. Innan Jakob drog sitt sista andetag, talade han bland annat om för alla sina barn, vem som skulle få regera i landet. I denna kommentar ska vi inte stanna inför var och en av sönerna och deras arvedel. Däremot måste vi se på några viktiga detaljer som har med Josefs och Judas arv att göra. Dessa två är de viktigaste med tanke på innehållet i deras arv och på vilket sätt som Jakob gav det till dem. Det kommer att visa sig, att det var profetiskt riktigt, att Jakobs välsignelser kretsade kring Juda och Josef eftersom dessa blev de två dominerande stammarna i Israel. Att Jakob favoriserade Josef berodde helt säkert på hans kärlek till Rebecka. När stunden närmade sig, att han skulle dö och han skulle presentera sitt testamente, så adopterade han först Josefs två söner, Manasse och Efraim: Dina båda söner skall nu vara mina. Efraim och Manasse skall vara mina liksom Ruben och Simeon. (1 Mos 48:5) När han välsignade Josefs båda söner, gav han i själva verket Josef en dubbel arvslott. På så sätt gick Jakob före sin egen förstfödde son (Ruben) som egentligen skulle ha fått den dubbla välsignelsen. Förstfödslorätten var mycket viktig, efter- 4

5 som den gjorde personen ifråga till familjens överhuvud och att han dessutom fick en dubbel arvslott av arvet. Arkeologiska fynd från denna tidsperiod från Mesopotamien det land varifrån Abraham kom visar, att en far mycket väl kunde ge förstfödslorätten till en yngre son, om han så önskade. Jakob höll sig alltså inom gällande lagar och regler, när han gav förstfödslorätten till Josef i stället för till Ruben. Det var alltså till Josef som Jakob utlovade en dubbel arvslott av landet, men det var till Juda som han gav tronen. Juda var den som skulle styra över de andra stammarna. (Se 1 Mos 49:8-12!) Detta liksom de andra välsignelserna var också profetior. Genom Guds ande talar Jakob om vad som skulle hända med hans avkomlingar. I 1 Mos 49:1 säger Jakob till sina söner: Kom hit till mig, så skall jag tala om vad som skall hända er i kommande dagar. En annan möjlig översättning av i kommande dagar är vid tidens slut. Jakob profeterade över Juda och sade: Spiran skall inte vika från Juda. (v 10) Det första vi ska lägga märke till angående Juda är, att han inte hade förtjänat att bli de andras ledare det handlade om nåd. För det andra finner vi en profetia om Silo. (v 10) Det är viktigt att förstå vad detta betyder, eftersom ledarskapet inte skulle lämna Juda stam förrän han kommer till Silo och folken blir honom lydiga. (1917) Det finns helt naturligt många olika tolkningar av denna text, men sammanfattningsvis kan man säga, att detta inte skulle inträffa förrän Messias kommer, han som rätteligen är den som ska regera. Judisk tolkning är inte överens om innebörden av ordet Silo, men däremot är man ganska eniga om, att det hör samman med kung Messias. Septuaginta översätter Silo som en hänvisning till Messias och även Talmud hänvisar till Messias. 1 Rashi säger dess- 1 Sanhedrin 98b. 5

6 utom, att vers tio betyder till dess att kung Messias kommer, honom som riket tillhör. 2 Moderna rabbiner menar även de, att Silo syftar på Messias. Men när ska han komma? Jakob säger, att Juda skulle regera till dess att Silo kommer eller till dess, att han kommer som har rätt att regera. Många tror, att detta ägde rum när den siste av Juda kungar togs tillfånga och fördes till Babylon år 586 fvt, men det fanns fortfarande en kung kvar, Jojakin. Det fanns faktiskt ledare från Juda under hela det andra templets period. Det inträffade inte förrän ungefär 40 år efter Yeshua, att det inte fanns någon ledare från Juda kvar på Davids tron. År 70 vt (vår tideräkning) gick alla officiella släktregister upp i flammor tillsammans med templet i Jerusalem. Efter detta är det därför inte möjligt att säga vem som har rätt till tronen i Juda. En tid innan detta hände kom emellertid Messias Silo till Israel! Texten säger vidare, att folken blir honom lydiga. En annan översättning av denna fras är, att folken skall samlas omkring honom. Frydland säger i sin bok What the Rabbis Know About the Messiah, att Midrash Tanhuma håller med om, att denna översättning knyter samman den med Isais rotprofetian som omtalas i Jesaja. Velo Yikhat Amim handlar om den, omkring vilken framtida nationer skall samlas, så som det är skrivet i Jes 11:10, Isais rot, där han står som ett baner för folken. Det är tydligt att den judiska Messias som nationerna ska samlas omkring är Yeshua från Nasaret. Texten i 1 Mos 49:10 får sin uppfyllelse i Honom, Davids Son, lejonet av Juda stam. (Upp 5:5) Man kan göra många andra kommentarer omkring den välsignelse som Jakob gav till Juda, men vi har rört vid den innersta kärnan. Jakob såg fram emot Judas värdiga ättling och såg honom, som den genom vilken hans far Abraham ville välsigna världen Messias, Yeshua! 2 Rashi, S. S&R edition, sid

7 Råd till dem som lämnas kvar Vi har tidigare snuddat vid tanken, att det är viktigt för den som är på väg att dö, att ha ordnat upp saker och ting då det gäller relationerna med medmänniskorna. Det är väldigt viktigt även för dem som lämnas sörjande kvar, eftersom det är de som får leva vidare med eventuella ånger- och skuldkänslor. Ett exempel på detta finner vi i förhållandet mellan Josef och hans bröder. Efter Jakobs död började bröderna oroa sig över, om Josef verkligen hade förlåtit dem eller inte. Tänk om Josef börjar hata oss och låter allt det onda vi gjort mot honom komma över oss. (1 Mos 50:15) Detta visar, att de var i behov av att göra upp ordentligt med varandra. Frågan är inte om Josef eller bröderna hade rätt eller fel, utan det handlar om, att det fanns mer som hade behövts rättas till före Jakobs död! Slutligen återupprepar Josef det han sade i samband med händelserna i kapitel fyrtiofem. (Se 1 Mos 45:5-8 och 1 Mos 50:15-21!) I berättelsen om Josefs förhållande till sina bröder ser vi, hur viktigt det är, att relationer får helas igen, när felaktigheter har begåtts. Det är viktigt att visa respekt för den avlidnes vilja. Det är av den anledningen som Jakobs och Josefs önskningar uppfylldes efter deras död. Båda önskade att bli begravda i Löfteslandet i stället för i Egypten. Deras önskemål som samtidigt var en uppmuntran till deras familjer visade, att de helt och fullt trodde på de löften Gud gett till deras förfäder. Patriarkerna var vana att visa sina känslor. När det var tid att skratta, så gjorde Abraham det. När det var tid att gråta, gräts det en hel del. Detta syns tydligt i samband med Jakobs begravning. Ett begravningsfölje kom från Egypten till Hebron och när kananeerna, såg sorgehögtiden sade de: Det är en mycket stor sorgehögtid som egyptierna håller där. (1 Mos 50:11) (Kananeerna visste mycket lite eller kanske ingenting alls om Jakobs familj och för dem såg det ut som en egyptisk samling 7

8 med tanke på deras vagnar, egyptiska kläder etcetera.) Sorg innebar mycket tårar. Det sägs om Josef, att han böjde sig ner över sin fars ansikte och grät över honom och kysste honom. (1 Mos 50:1) Josef och andra i hans generation var inte rädda för att visa sina känslor av sorg, när någon hade avlidit. Hur ofta hör vi inte i vår tid: Gråt inte, var stark. Det kommer att ordna sig. Eller kanske ännu värre: Gråt inte. Du måste förlita dig på Gud! Det finns studier som visar, att den bästa läkedomen för sorgfyllda människor är att ge uttryck för sin sorg och då speciellt genom att gråta. De sju sorgedagar som omtalas i 1 Mos 50:10 ligger till grund för den speciella sorgeperiod som enligt judisk sed hålls efter en begravning. Alltför ofta bedöms människors styrka efter hur snart en sörjande kan återvända till arbetet. Men verklig styrka kommer, när man genom Guds nåd tar den tid som behövs för att läka de djupa sår som saknaden av en älskad ger. Patriarkerna kände till en hemlighet att ta tid till att leva och att ta tid till att sörja. Där detta torahavsnitt slutar har rabbinerna gjort ett litet tillägg som för övrigt avslutar alla de Fem Moseböckerna som lyder: Var stark! Var Stark! Och må vi bli stärkta! Detta kan endast ske, när man tar nödvändig tid till att följa Herren i hans Ord och genom att låta honom leda i livets svåraste stunder, exempelvis när någon har dött. När man så har lärt sig att lita på Herren, kan man säga: Ty för mig är livet Kristus [Messias] och döden en vinst (Fil 1:21) och vare sig vi lever eller dör tillhör vi Herren (Rom 14:8). Mer info nästa sida! 8 Översättning och bearbetning: Föreningen Shabbat Shalom Författare: Ariel Berkowitz, Jerusalem Föreningen Shabbat Shalom

9 Mersmak? Du kan också få Shabbat Shalom hemsänd i din brevlåda helt utan kostnad. Utöver kommentarerna till veckans textavsnitt kan du bland annat läsa en aktuell artikel Önskar du ett provnummer? Skicka oss ett mejl med namn, adress och telefonnummer, så kommer intressant läsning i din brevlåda om några dagar! Barn eller barnbarn? Då kanske du är intresserad av ett nummer av Shabbat Shaloms Torahpyssel!? En liten pysselsida för varje vecka i anslutning till veckans textavsnitt! Mejla till: foreningen.shabbat.shalom@gmail.com 9