Skatter i Torahn. Bibelstudium nr 38, A. Sabbaten den 25 juni Korach Kora jr'qo

Transkript

1 Skatter i Torahn Bibelstudium nr 38, A Sabbaten den 25 juni 2011 Korach Kora jr'qo Torahtext: 4 Mos 16:1 18:32 Haftarah: 1 Sam 11:14 12:22 Apostoliska skrifterna: Joh 9:1 10:42 Dina händer har gjort mig och format mig, ge mig förstånd så att jag kan lära mig dina bud. (Ps 119:73) Var det verkligen riktigt med den oerhörda dom Gud förkunnade över alla de människor som förkastade det utlovade landet? Var Guds dom alltför radikal? Det var väl trots allt inte alla över tjugo år som accepterat spejarnas rapportering? Inte kunde väl alla ha varit så upproriska som det verkade? Eller var de det? Denna veckas torahavsnitt börjar med att visa, hur långt detta uppror hade spritt sig bland folket. Problemet var allvarligare än vad många skulle kunna tro. Texten visar hur ett enda uppror kunde breda ut sig så att resultatet blev, att nära människor dog och de fyrtio årens ökenvandring hade precis bara börjat! Låt oss granska veckans torahavsnitt för att se, vad vi kan lära oss av detta uppror. Utmanarna Tvisten Moses svar Guds val Guds bekräftelse 1

2 Utmanarna Det var tre grupper av människor som försökte utmana Mose och Aron enligt 4 Mos 16:1-3. Först var det ledaren för upproret Kora. Eftersom han var levit, var han nära släkt med Mose och Aron. Sedan var det några män från Rubens stam. På grund av att Ruben var Jakobs förstfödde son, så skulle han normalt varit ledare för familjen. Men enligt Första Mosebokens fyrtionionde kapitel fick Ruben träda tillbaka för Josef och Juda. Detta är också av betydelse, då det gäller detta uppror. Den tredje gruppen bestod av tvåhundrafemtio män av Israels barn furstar i menigheten, valda av folkförsamlingen, ansedda män. (v 2) Detta var män som många kände till, män som var populära bland folket. Men vad var anledningen till deras uppror? Tvisten Utmanarna klagade över, att Mose och Aron tog till sig alltför mycket makt. Två bröder den ene var den andlige ledaren och den andre var profeten eller laggivaren de högsta ledarna i nationen. De anklagades för att själviskt roffa åt sig makt och position på bekostnad av alla de andra som de tyckte var minst lika kompetenta. Ur upprorsmakarnas synvinkel verkade det, som om Mose och Aron hade en del skumraskaffärer på gång. En av bröderna ordnade med lagar och regler, vilket i sin tur medförde stora fördelar för den andre brodern och hans familj. Om dessa människor väntade på ett tillfälle att göra uppror, så kan avundsjuka mycket väl ha varit en av orsakerna som sporrade dem till detta. Kom ihåg att några av dem var från Rubens stam. De kan ha tyckt, att deras stam skulle varit nationens ledare i stället för Juda, eller åtminstone i stället för Mose som var från Levi stam. Det är tänkbart, att när de såg vilken framstående placering Juda 2

3 stam hade i lägret, så kunde avundsjukan växa fram. Man kan tycka, att denna avundsjuka i så fall inte skulle riktas mot Mose och Aron utan emot Juda stam. Hur kunde det gå som det gick? Det var Kora som låg bakom. Kora var själv levit och hans familj var lägrad strax intill Rubens stam. Detta var säkert en av anledningarna till, att oenigheten spred sig i lägret. Kora kan ha undrat, varför just Aron valts till andlig ledare, när det fanns så många andra som var minst lika duktiga. Han blev avundsjuk på sin kusin Aron som fått tjänsten som överstepräst och på sin andra kusin Elisafan, Ussiels son (4 Mos 3:30), som blivit utnämnd till att vara ledare för kehatiternas släkt. Datan och Abiram (som var från Rubens stam) hade två problem med Mose. För det första kände de, att han härskade över dem. Deras andra problem var: Du har sannerligen inte fört oss in i ett land som flödar av mjölk och honung eller gett oss åkrar och vingårdar till arvedel. (v 13, 14) De sade: Är det inte nog att du har fört oss hit upp från ett land som flödar av mjölk och honung för att låta oss dö i öknen. (v 13) Lägg märke till hur ordalydelsen i folkets uppror förändras allt eftersom tiden går. Det första upproret strax efter uttåget ur Egypten berodde på, att de var oroliga för att behöva dö av hunger och törst. (2 Mos 16) Då ville de återvända till Egypten, så att de slapp att dö i öknen. Men det skulle tydligen bli värre! I Fjärde Mosebokens elfte kapitel ropade de efter Egyptens gratisfisk. Och här i veckans torahavsnitt går de ytterligare ett steg och talar om Egypten på samma sätt som Herren talade om Löfteslandet. Bilden är helt omvänd! Moses svar Moses svar till Kora och hans grupp var tvåfaldigt. För det första föreslog han, att de skulle göra en undersökning. Han sade åt dem, 3

4 att de skulle samla ihop fyrfaten som användes till rökelsen. (Detta med rökelse var en viktig del av tillbedjan i tabernaklet.) Genom detta erbjöd Mose dem, att de skulle få pröva på att vara präster, så att de fick se, om Herren godkände deras tjänst eller inte. På så sätt skulle alla få veta, om deras anspråk på jämlikhet med Aron var riktiga. Detta var ett prov på liv eller död. Om deras rökelse togs emot av Herren skulle de få leva, om inte skulle de drabbas av samma öde som Nadab och Abihu gjort vid ett tidigare tillfälle, då de försökt bära fram främmande eld i tabernaklet rökelse som inte godtogs av Herren. 1 Genom att föreslå att de skulle vänta med detta prov till nästa morgon, gav Mose dem möjlighet att allvarligt tänka över vilka konsekvenserna kunde bli av detta uppror. Var de villiga att riskera sina liv för sina idéer? Dessutom lämnades bevisbördan över till Herren och inte till Mose, Aron eller Kora. Mose litade helt och fullt på, att Gud antingen skulle försvara honom eller att han skulle visa, att Kora hade rätt. Mose hade emellertid ännu ett förslag till upprorsmakarna. Han uppmanade Kora och hans anhängare att komma och diskutera igenom saken med honom. Detta misslyckades naturligtvis, eftersom han försökte resonera med människor som var helt inriktade på att anklaga honom. Det var i detta sammanhang som Datan och Abiram erbjöds att ventilera sina känslor och tala ut om den situation som Israels folk befann sig i. De tyckte att det nu var dags att återvända till Egypten igen. Detta blev för mycket för Mose. Till att börja med hade han ödmjukat sig (4 Mos 16:4), men sedan blev Mose mycket vred. (4 Mos 16:15) 1 Se Shabbat Shalom A, 3 Mos 9-11! 4

5 Guds val Nu var det dags för Herren att ingripa. Gud skulle nu klart och tydligt visa, vem han valt att leda nationen. Det fanns flera olika steg i Guds plan. Det första steget finner vi i 4 Mos 16: Alla skulle hålla sig borta från Koras, Datans och Abirams lägerställe. Det är intressant att lägga märke till, att detta ägde rum redan före det, att de gjorde rökelsetestet. Tydligen var situationen så allvarlig, att det inte gick att vänta till dess att rökelsen började brinna. Varje gång det blir uppror i Guds läger är instruktionerna desamma håll er borta från upprorsmakarna! Det andra steget var att skapa en scen som ingen skulle kunna missförstå. I verserna lät Gud jorden öppna sig för att uppsluka de tre ledarna och deras familjer. Helt naturligt blev detta en skräckscen för hela Israels folk. Texten säger att hela Israel flydde vid deras rop, för de sade: Annars kommer också vi att uppslukas av jorden!. (v 34) Judiska skrifter tillägger följande tanke till dramat angående folket som uppslukades av jorden: De ropade från djupet: Gud är rättfärdig. Hans dom är riktig och hans tjänare Moses ord är sanna. Vi har syndat eftersom vi gjorde uppror mot honom. 2 Är du redo för Guds nästa steg? Du finner det i 4 Mos 16:35. Guds eld kom och förtärde de tvåhundrafemtio männen som hade burit fram rökelse i tabernaklet. Händelsen var skrämmande och snabbt avklarad. Guds sista åtgärd var att tala om för Eleasar (Arons son), att han skulle kasta elden långt bort, men att han skulle behålla de 250 fyrfaten av koppar. Folket skulle sedan hamra ut kopparen till plåtar som skulle användas till att täcka altaret. (Se v 39!) 2 The ArtScroll Chumash, sid

6 Det finns en viktig lärdom här! Hur kunde dessa fyrfat som utnyttjats för att verkställa Guds straffdom användas till något så heligt som altaret? Jag tror, att Herren målar ännu ett av sina fantastiska andliga porträtt just här. Altaret var den plats där syndens grymhet ständigt gjordes levande genom de blodiga offer som dagligen offrades där. Genom att täcka altaret med kopparplåtar från fyrfaten visade Gud, hur fruktansvärd upprorets synd är. Men oberoende av vilken synd som försonades vid altaret så täckte blodet även kopparplåtarna. Man skulle kunna tro, att efter alla dessa övernaturliga händelser som ägt rum, så skulle varenda människa vilja vandra i Herrens närhet resten av sina liv. Nechama Leibowitz säger i samband med detta, att den som är uppfylld av tvivel och skepticism alltid [kommer] att finna en förklaring till underverk. På samma sätt som han inte erkänner den Allsmäktige som den som leder sina tjänare och profeter, så kommer han inte heller att upptäcka den omtänksamhet som ligger bakom skapelsens under, både i dess naturliga och övernaturliga aspekt. 3 Med detta i tankarna kan vi bättre förstå, vad det var som ledde fram till händelserna i 4 Mos 17:6-13. Redan dagen efter det att de 250 männen hade dödats började Israels barn anklaga Mose och Aron: Det är ni som har dödat HERRENS folk. (4 Mos 16:41) Folket hade inte på något sätt påverkats av alla de övernaturliga händelser under och tecken de varit med om. Detta är viktigt att minnas när vi samtalar med människor som ännu inte tagit emot Herren. Ibland verkar det som om detta med under och tecken i dagens religiösa värld börjat spåra ur. Vi måste komma ihåg, att om Herren redan börjat tala till en människas hjärta, så kanske hon genom att få vara med om ett underverk kan få en puff framåt på trons väg. Men om Gud inte har börjat förbereda 3 Nechama Leibowitz, New Studies in Bemidbar, sid

7 personen ifråga, så är det viktigt att lyssna till Yeshuas råd i liknelsen om den rike mannen och Lasarus. Abraham sade där, att även om någon uppstod från de döda, så skulle de ändå inte vilja tro. (Se Luk 16:31!) Vår uppgift är, att dela med oss av budskapet och sedan låta Gud utföra de tecken och under han väljer att göra. På ett ögonblick sände Herren en övernaturlig hemsökelse genom lägret som ett resultat av människornas obekända synder och förhärdade hjärtan. Det uppror som hade börjat med tre män spred sig till 250 och var nu orsaken till, att nära människor omkom. Precis som vid andra tillfällen då Herren sände disciplinära hemsökelser, så krävde denna övernaturliga hemsökelse ett övernaturligt botemedel! Rashi ger en trovärdig förklaring angående det botemedel som Herren försåg Aron med, då han befallde honom att bringa försoning för folket med hjälp av rökelse. Han kommenterar: Varför hejdades hemsökelsen med hjälp av rökelse? Därför att israeliterna smädade och talade illa om rökelsen genom att säga: Det är ett dödligt gift, Nadab och Abihu dog utav det och genom det brändes 250 män! Den Helige, välsignad vare Han, sade därför: Ni kommer också att se, att den [rökelsen] även är ett medel till att hålla tillbaka hemsökelsen och att det endast är synden som leder till död. 4 Guds bekräftelse Resten av veckans torahavsnitt handlar om, hur Gud sanktionerade och på nytt bekräftade Arons och leviternas tjänst. Varje stam skulle ta en stav med ledarens namn och lägga den inför vittnesbördets ark i tabernaklet. Den man vars stav grönskade var den som var utsedd av Herren som ledare. 4 Rashi S. S & R Edition, sid

8 Vi känner alla till vad som hände. Nästa dag hade Arons stav inte endast grönskat den hade både knoppar, utslagna blommor och mogna mandlar! Det är svårt att avgöra, varför Arons stav var tillverkad av just mandelträ. Grundtextens ord kan emellertid ge lite ljus över detta. Hebreiskans ord för mandel är (dqv) shaked. Det kommer från ett grundord som förutom mandel kan betyda att vaka eller att vara vaken. Dessa betydelser kan ha samband med, att i Israel så är mandelträdet bland de första träden som blommar på senvintern. Det är för många ett hoppfullt tecken på, att den kalla regniga vintern snart är över. Blommorna väcker dem, så att de kan se den annalkande våren. Kanske att Herren på detta sätt ville visa hela Israel, att Aron och leviterna var Israels andliga väktare. Det verkar helt klart, att någon slags andlig hierarki nu presenterades för den judiska nationen och det var viktigt, att folket i hjärta och sinne tog emot det budskapet. Uppdelningen av folket i olika kategorier präster, leviter och israeliter gjordes nu för all framtid. För att riktigt betona detta talade Herren om för Mose: Lägg tillbaka Arons stav framför vittnesbördet. Den skall förvaras som ett tecken för de upproriska. Så skall du göra slut på deras knotande mot mig, så att de inte dör. (4 Mos 17:10) Veckans textavsnitt avslutas med en repetition av prästernas uppgifter och ansvar. (4 Mos 18) Det som är betecknande för det artonde kapitlet är dess sammanhang. Det kommer direkt efter händelsen med Kora och tjänar därför som en bekräftelse på, hur Gud tänkt sig att tjänsten i tabernaklet skulle utföras. Mer info nästa sida! Översättning och bearbetning: Föreningen Shabbat Shalom Författare: Ariel Berkowitz, Jerusalem Föreningen Shabbat Shalom 8

9 Mersmak? Du kan också få Shabbat Shalom hemsänd i din brevlåda helt utan kostnad. Utöver kommentarerna till veckans textavsnitt kan du bland annat läsa en aktuell artikel Önskar du ett provnummer? Skicka oss ett mejl med namn, adress och telefonnummer, så kommer intressant läsning i din brevlåda om några dagar! Barn eller barnbarn? Då kanske du är intresserad av ett nummer av Shabbat Shaloms Torahpyssel!? En liten pysselsida för varje vecka i anslutning till veckans textavsnitt! Mejla till: foreningen.shabbat.shalom@gmail.com 9