4/09 Om hiv, sex & sånt. Tina valde insemination i Danmark Svenskar sämst på kondom?

Transkript

1 4/09 Om hiv, sex & sånt Tina valde insemination i Danmark Svenskar sämst på kondom?

2 INSIKT 4/09 OMSLAGSFOTO: Ulrica Zwenger 4 Svenskar sämst på kondom? Maria Bergström, RFSU, analyserar läget. 6 Lär sig ta ansvar Förklaringar till finländarnas framgångar. 7 Finland vill nå ungdomar på nätet Justwearit.fi ska få ännu fler att använda kondom. 8 Oskönt, krångligt, plastigt Varför inte kondom? När man vet att man borde 8 Njutning + noggrannhet = svår kombination Karin Edgardh om ny studie vid Sesam City. 10 Hands on! Olle Waller och Daniel Foxhage ger råd till kondområdgivare. 12 De vann! Sommarens tävling på Kondom08-bloggen avgjord. 13 Här räddas kvinnor efter misslyckade olagliga aborter Besök på en familjeklinik i Nairobi. 15 Kampen om abortlagen trappas upp FIDA i Kenya jobbar för en ny abortlag. 16 Personligt om hiv F d missbrukare besöker unga på behandlingshem. ULRICA ZWENGER 19 Ny webbportal om hiv och STI Samlade fakta för proffs och lekmän. 20 Tina valde insemination i Danmark Jonathan och Julius kom till på Storkkliniken. 22 Mama Mia välkomnar regnbågsmammor Enda mödravårdsmottagningen för lesbiska kvinnor. 24 Vem beslutar om ditt kön? Bibeln bättre än sitt rykte? Rapport från två Prideseminarier. 28 Sen sist: Hej, du är här för klamydiatest?! 29 Rapporter Böcker Kortfattat På gång på Lafa VÄLKOMNA PÅ SKOLBIODAG! På internationella aidsdagen 1 december anordnar Lafa en skolbiodag i samarbete med Folkets bio Zita. Två filmer med hivtema visas, spelfilmen TRAN- SIT samt informationsfilmen NÄR AIDS KOM TILL SVERIGE. VISNINGSTIDER 13.00: Transit (85 minuter) och 13.30: När aids kom till Sverige (37 minuter) BOKNING: wanda@folketsbio.se OM UNGA MED HIV Allas ansvar eller bara mitt!? heter ett seminarium om ungdomar med hivinfektion som hålls på Lafa onsdag 2 december kl Seminarieledare är CHRISTINA RALSGÅRD, kurator och ansvarig för Kunskaps- och resurscentrum för barn och unga på Karolinska universitetssjukhuset Huddinge. Välkommen! NYTILLSKOTT PÅ LAFA KAROLINA HÖÖG, barnmorska med mastersexamen i Internationell hälsa, är ny medarbetare på Lafa. Hon har tidigare bland annat arbetat för Läkare utan gränser i Angola och Somalia, med vård till papperslösa för Röda Korset och på Sesam City. På Lafa arbetar hon med förebyggande arbete riktat till målgruppen invandrare och flyktingar samt med statistik över HANNA ÅDIN aborter. Hon kommer också att svara på frågor på Lafas sajt för unga kvinnor, P-guiden.nu. Det är första gången jag inte jobbar kliniskt och det är en rolig utmaning att få arbeta strategiskt med sexuell och reproduktiv hälsa från ett folkhälsoperspektiv, säger hon. INSIKT om hiv, sex & sånt ges ut av Lafa, enheten för sexualitet och hälsa inom Stockholms läns landsting Telefon, växel Fax Postadress: Box , Stockholm Besöksadress: Västgötagatan 2, Stockholm Redaktör Hanna Ådin hanna.adin@sll.se Telefon Ansvarig utgivare: Anna-Karin Asp anna-karin.asp@sll.se Telefon Redaktionskommitté: Anna-Karin Asp Marta Hansson Bocangel Martina Junström Thérèse Juvall Lis-Marie Kanon Robert Pantzar Olle Waller Hanna Ådin Layout: Lotta Continua lotta@lottacontinua.se Prenumeration och adressändring: Claes Sjöstedt claes.sjostedt@sll.se Telefon Tryckt hos Sjuhäradsbygdens Tryckeri, Borås ISSN INSIKT 4/09

3 INSIKT ringde till JUKKA AMINOFF, verksamhetschef för organisationen Noaks Ark, som ger föreläsningar och kurser om hiv och erbjuder stöd till hivpositiva och närstående. Internationella aidsdagen 1 december närmar sig och årets svenska tema är stigma och diskriminering. Är det svårt att komma ut och leva som hivpositiv i Sverige idag? För de flesta hivpositiva som berättat för sin omgivning har det varit en mer positiv upplevelse än man hade förväntat sig. Men det finns de för vilka öppenheten har lett till en social katastrof. Man ska inte underskatta den effekt som hiv har, det sociala stigmat är oerhört starkt. I vilka grupper är stigmat runt hiv starkast? I vissa immigrantgrupper. Om det kommer fram att man har hiv riskerar man i värsta fall att bli utfrusen. Vilka konsekvenser får det sociala stigmat? Det drabbar både enskilda och det förebyggande arbetet. Vi har en överrepresentation av late testers i immigrantgrupper och en tiofaldig dödlighet i aids jämfört med hos infödda svenskar. Rädsla för stigmatisering, men också känslor av skam och skuld, gör att man inte vågar gå och testa sig. Det kan leda till att man smittar andra, när man inte vet att man har hiv, och att man inte får behandling i tid. Det har visat sig att vården missat att erbjuda hivtest till immigranter från högendemiska områden som uppvisat tydliga tecken på hiv/aids. Hur är det möjligt? Jag tror att det inom hälso- och sjukvården finns en rädsla för att kränka patienten om man tar initiativ till ett hivtest och frågar om sex, i synnerhet när det gäller kvinnor med utländsk bakgrund. Det handlar också om att egna skamkänslor kring sexualitet aktiveras. Eftersom hiv kopplas ihop med den intima sfären har det kommit att uppfattas som en privatsak. Vad gör ni på Noaks Ark för att minska stigmatiseringen? Vi försöker möta människor i deras vardag, vi delar ut kondomer och infomaterial som betonar att hiv inte är skamligt. Framför allt vill vi skapa en ömsesidig dialog. Man måste bejaka den kulturella diversiteten, vara ödmjuk och ha ett öppet sinne. HANNA ÅDIN LEDARE VAD HAR FINSKA män som inte svenska män har? Eller snarare vad gör finska män som inte svenska män gör? Jag tänker på att finländare är bättre än svenskar på kondomanvändning, åtminstone enligt en nordisk sex- och kondomundersökning som nyligen publicerats. Det är en relativt liten studie som rfsu ab gjort. Det första man som skeptiker tänker är, hur sann är den? Det vore förstås bra om man kunde göra en mer vetenskaplig studie och jämföra sex- och kondomvanor i de nordiska länderna. För att se vilka skillnader som finns, vilka insatser som har effekt och vilka samhällsfaktorer som påverkar ungdomar i de olika länderna. Det finns ju fler länder än Finland som verkar ha högre kondomanvändning bland ungdomar än Sverige, till exempel Danmark och Holland. Men nu åter till Finland. Mycket av det som sexologen Osmo Kontula beskriver som finska framgångsfaktorer finns också i Sverige, men kanske inte lika systematiskt. Han nämner sex timmars sexualundervisning av hög kvalitet varje termin i årskurserna 7 9, aktiva insatser från skolsköterskorna om preventivmetoder, fortbildning av personalen vid lokala universitet, information och gratis kondomer när killarna gör lumpen. Sen verkar sex- och samlevnadsundervisningen i Finland ha ett övergripande mål, nämligen att lära ungdomarna att ta ansvar för sig själva och sitt eget beteende. HAR NI TÄNKT på att just ordet ansvar börjar bli modernt igen. Det märks inte minst i svininfluensadebatten. För att påverka fler att vaccinera sig pratar man mycket om att man ska göra det för att visa hänsyn till andra, att man ska ta sitt ansvar. Även i Lafas sommarkampanj Vart tar kondomer vägen i somras så bloggade många om att det var schyst av landstinget att ta ansvar, och att man själv tog ansvar genom att använda kondom. Som tävlingsinriktad person blir jag stimulerad av Finlands försprång i kondomanvändning. Jag tänker på Finnkampen och att vi måste utmana Finland. Det är dags RAPPORT UTIFRÅN Dags för ny Finnkamp för en ny Finnkamp! Sverige måste bli lika bra på kondomanvändning som Finland. Jag har förstås googlat lite på Finland, kondomanvändning, klamydia, hiv och p- piller. Av det jag hittat verkar finländarna ha kvar sin självklara och orubbliga kondomanvändning sedan 1970-talet, den har inte påverkats av att p-piller dök upp som graviditetsskydd. Det är intressant hur man i ett land kan fortsätta en tradition man till man, när män i Sverige alltmer förlitat sig på att kvinnor skyddar sig mot graviditet och därför avstår från kondom. Men det kan vara en tidsfråga innan de heterosexuella finländarna sviktar. Artiklar visar att finska kvinnor liksom svenska alltmer börjar med p-piller. I årsålerna är kondom fortfarande den vanligaste metoden, men bland åringar ökar p- piller bland de yngre och spiral bland de äldre. Jag hittade inga siffror på kondomanvändning bland män som har sex med män i Finland. VI KANSKE SKA ge kondomen ett större utrymme när vi börjar introducera olika preventivmetoder för ungdomar och låta den bli det naturliga förstahandsvalet, det vill säga det som man allra först tänker på. Sen kommer kondomen förstås ofta att komplettas med kvinnliga preventivmetoder mot graviditet. Ska var och en ta sitt ansvar, så måste åtminstone de flesta tjejerna tänka både kondom och kanske p- piller eller annat graviditetsskydd. Killarna behöver ju bara tänka kondom, men har förstås också ansvaret för att verkligen använda den. Eller förresten, kondom är ju bådas ansvar! Det svarar i alla fall svenska ungdomar i sex- och samlevnadsenkäter. Anna-Karin Asp 5/08 INSIKT 4/09 INSIKT 3

4 KONDOMANVÄNDNING Svenskar säms Att tänka på konsekvenser och avbryta för kondompåtagning är inte det lättaste när det är som skönast och allt som finns är ett bultande NU. ALTRENDO IMAGES/GETTY IMAGES 4 INSIKT 4/09

5 TEMA: SAMTAL på kondom? Bara 17 procent av svenskarna använder ofta eller alltid kondom enligt en ny sex- och kondomundersökning. Motsvarande siffra för Finland är 30 procent. I en WHO-studie från 2005 hamnade svenska 15-åringar på sista plats i Europa när det gällde kondomanvändning. Ett annat sätt att bedöma hur duktiga vi är på säkrare sex är att titta på spridningen av klamydia. Att förekomsten tredubblades mellan 1997 och 2007, från knappt till drygt fall, talar sitt tydliga språk. Varför använder vi inte kondom i större utsträckning i Sverige? Hur kommer det sig att finländare har mer positiva attityder till kondom och också skyddar sig bättre? Och hur ska vi bära oss åt för att öka kondomanvändandet? När rfsu ab:s Nordisk sex- och kondomundersökning, eller Kådiskollen som den allmänt kallades, presenterades tidigare i år, lades mycket fokus i medierna på de svenska tonåringarnas bristande preventivmedelsanvändning. Enligt undersökningen är det så många som var femte åring i Sverige som inte skyddar sig alls, medan färre än var tionde struntar i preventivmedel i Finland och bara tre av 100 i Danmark. Maria Bergström, sexualrådgivare på rfsu, är noga med att påpeka att Kådiskollen är en relativt liten undersökning. När man bryter ned resultatet i mindre grupper, till exempel åringar, kan det bli delvis missvisande. Men resultatet ger en fingervisning och vissa tendenser ligger i linje med andra studier, till exempel att fler använder kondom i Finland och att attityderna till kondom är mer positiva där. Hon refererar också till klamydia- och abortstatistiken, som kan sägas vara ett kvitto på hur bra människor är på att skydda sig. Vi vet att Sverige ligger högre än grannländerna både när det gäller klamydia och aborter. Men nu verkar det ju som att klamydiaspridningen har stagnerat hos oss och att tonårsaborterna går ner, även om det är lite för tidigt att säga säkert hur det kommer att utveckla sig. ÄR DÅ SVENSKAR rent ut sagt dåliga kondomanvändare? Nej, det tycker inte Maria Bergström. Unga i Sverige idag har mer sex, fler partner och oftare sex första kvällen jämfört med för bara tio år sedan. Det ställer stora krav på ungdomarna, det är många tillfällen man måste skydda sig. Man kan vara en bra kondomanvändare om man har säkrare sex för det mesta, även om man inte lyckas varje gång. Maria Bergström betonar också att sexuell hälsa inte bara är frånvaro från sexuell ohälsa, utan även att känna sig fri att kunna njuta av sin sexualitet på det sätt man önskar. Vi har ett ökat offentligt samtal i Sverige idag, det är inte bara den tvåsamma monogama normen som syns. Det har också blivit mindre skillnader mellan tjejers och killars möjligheter att ta för sig sexuellt och det är väldigt positivt. I ett samhälle där könssjukdomar eller aborter betraktas som skamfyllda kan det hända att människor blir bättre på att skydda sig, men det kan också leda till att man är så orolig att man inte kan njuta sexuellt eller att man till och med avstår från sex av rädsla för negativa konsekvenser. Då är det bättre att ungdomar känner sig trygga i sitt sexliv och inte är rädda för att gå till en mottagning och testa sig. YTTERLIGARE ett perspektiv som Maria Bergström vill lyfta är att en del faktiskt väljer att inte använda kondom, det behöver inte handla om slarv. Människor gör en riskbedömning utifrån de faktorer som de själva tycker är viktiga. Om man exempelvis känner sig otrygg i att använda kondom och oroar sig för erektionssvikt kanske man känner att nackdelarna överväger i stunden. Men klamydia är svår att upptäcka och för vissa individer får infektionen stora negativa konsekvenser, främst i form av nedsatt fertilitet och i värsta fall sterilitet. Klamydia gör en också mer mottaglig för andra, besvärligare, sexuellt överförda infektioner. Även samhällsekonomiskt är klamydia ett stort problem. Men om ungdomar inte tycker att en klamydia är en stor sak är det det vi har att möta i vårt förebyggande arbete. Vi måste vara raka och sanningsenliga och göra differentierade insatser utifrån vars och ens behov. Vinsterna med att använda kondom måste vara större än nackdelarna för den enskilde. Vi ska förstås också uppmuntra till omsorg om andra, att tänka på dem man möter på vägen. Även om statistiken bitvis är nedslående, så finns hoppingivande resultat även i Kådiskollen, tycker Maria Bergström. Jag blev glad över att se att folk överlag, även svenskarna, hade så pass positiva attityder till kondom; att man uppfattade en person som föreslår kondom som självsäker, ansvarstagande och omtänksam. HANNA ÅDIN 4/09 INSIKT 5

6 KONDOMANVÄNDNING Lär sig ta ansvar Finska ungdomar använder kondom i större utsträckning än svenska och har en mer positiv syn på kondomer. En lång tradition av kondomanvändning, välfungerande sexualundervisning och kondominformation i lumpen är möjliga förklaringar. Det statliga finska Institutet för hälsa och välfärd genomför årligen rikstäckande studien Hälsa i skolan, med frågor om bland annat sexualvanor och kondomanvändning. Osmo Kontula, sexolog och forskningsprofessor, berättar: Osmo Kontula I den senaste studien från 2008 uppgav 68 procent av de 15-åriga pojkarna och 63 procent av de 15-åriga flickorna att de använde kondom vid sitt senaste samlag. Bland 17- åringarna använde 62 procent av pojkarna och 50 procent av flickorna kondom när de senast hade samlag. Men då använde 42 procent av flickorna p- piller, poängterar Osmo Kontula. Att finländare rent generellt är bra på säkrare sex visas också av klamydiastatistiken: Incidensen 2007 låg på cirka 260 fall per invånare i Finland och cirka 520 fall per invånare i Sverige. Vi har en lång tradition av aktiv kondomanvändning i Finland som går tillbaka till 1970-talet. Då blev det möjligt att köpa kondomer via postorder, något som uppskattades av många som tyckte det var pinsamt att behöva köpa dem över disk. PÅ 80-TALET, när hiv kom, hade Finland i likhet med många andra länder kondomkampanjer, till exempel i radio och på rockkonserter, men Osmo Kontula menar att de i sig inte ledde till någon dramatisk ökning, kondomer var populära redan innan. Och de är det fortfarande, 90 procent av de finska ungdomarna i en nygjord studie tyckte att det var mycket eller ganska lätt att föreslå kondom. Detta resultat ligger helt i linje med resultaten i rfsu:s nordiska undersökning Kådiskollen, där finländarna i högre grad än övriga nordbor ansåg att kondomen är lätt att använda och i lägre grad kände att den utgör ett jobbigt avbrott när man ska ha sex. Kontula tror att en viktig faktor bakom kondomens popularitet hos unga kan vara sexualundervisningen (man valde på 90-talet att ta bort samlevnad i ämnesnamnet), som är en obligatorisk del av skolämnet hälsokunskap och som även bedrivs av biologilärare. Alla elever har sex timmar sex- och samlevnadsundervisning varje termin i årskurs 7, 8 och 9 och kvalitén är hög, man tar upp sexualiteten ur ett brett perspektiv. Skolsköterskor spelar ofta en aktiv roll och i cirka hälften av alla skolor i Finland håller de lektioner som fokuserar på preventivmetoder. I årskurs 7 och 8, när eleverna är 13 och 14 år, får de också ha enskilda samtal med skolsköterskan och kan då ställa frågor kopplade till sexualitet, berättar Osmo Kontula. Såväl skolsköterskor som lärare i hälsokunskap har ofta deltagit i kurser i sexuell och reproduktiv hälsa, som bland annat ges vid lokala universitet. PÅ UNGEFÄR varannan skola i Finland kan eleverna få gratis kondomer. Tidigare har man även haft kondomutdelning i större skala: Alla 15-åringar fick kondomer hemskickade till sig, tillsammans med en tidning om sexualitet och hälsa. Utskicket innehöll även ett brev till föräldrarna, med tips på hur man kan prata med sitt barn om preventivmetoder. När finska killar är i årsåldern rycker de allra flesta in i lumpen och i samband med det får de information om vikten av att skydda sig och gratis kondomer. NI HAR GJORT många bra insatser för att öka kondomanvändningen i Finland, men det mesta är sådant som förekommer på många håll i Sverige också. Så jag undrar fortfarande vad är egentligen hemligheten bakom finländarnas goda förmåga att skydda sig? Jag tror att det är ansvar. Det viktigaste målet för sex- och samlevnadsundervisningen här är att eleverna ska lära sig att ta ansvar för sig själva och sitt eget beteende. En annan viktig faktor är att det inte finns några grupper eller organisationer i Finland som lobbar emot den omfattande sexualundervisningen. Tack vare det får våra tonåringar, till skillnad från tonåringar i många andra länder, inga motstridiga budskap när det gäller sexualitet. HANNA ÅDIN Säkrare sex-annonser skapade av unga och inskickade till tävlingen Young Lions Finland. Länk finns på Justwearit.fi. 6 INSIKT 4/09

7 Med nya sajten Justwearit.fi vill finska preventionsarbetare få ännu fler ungdomar att använda kondom. En särskild satsning görs också på elever i yrkesskolor, som enligt studier är särskilt riskutsatta när det gäller sexuellt överförda infektioner. Öppningssidan på den finska ungdomssajten Justwearit.fi. Information om kondomanvändning är bara en liten del av sajten, som bygger mycket på interaktivitet. Finland vill nå ungdomar på nätet M aria Arkio är handläggare på Finnish Aids Council och ansvarig för hiv/sti-förebyggande arbete till målgruppen ungdomar. När insikt ringer har hon precis föreläst för finska ungdomar i en yrkesskola (motsvarande gymnasiets praktiska program). Jag pratade om porr, känslor, media, sex och så förstås sexuellt överförda infektioner. På slutet när jag berättade att de skulle få gratis kondomer hurrade och applåderade de, berättar Maria Arkio. Just elever på yrkesskolor är en viktig målgrupp för Finnish Aids Councils preventionsarbete eftersom de årliga skolhälsoundersökningarna visat att just den undergruppen ungdomar vet för lite om riskerna med osäkert sex. En felaktig föreställning som förekommer är till exempel att p-piller skyddar även mot sexuellt överförda infektioner. NÄR DET GÄLLER ungdomar överlag så menar Maria Arkio att alkohol är kondomens värsta fiende. Alkoholen får dig att känna dig oövervinnlig och då struntar man lätt i kondom, även om man egentligen vet att man borde använda det. Även priset på kondomer är, enligt Maria Arkios uppfattning, ett av de största hindren för kondomanvändning bland finska ungdomar. Att kondomer är för dyra brukar vara det första de säger när man frågar. Därför har vi tre kondomer i varje konvolut i vår senaste kondomkampanj, så att de kan träna med en eller två innan de ska ha sex med någon annan. Får de bara en vill de spara den till the real thing. KAMPANJEN som Maria Arkio refererar till heter Just wear it (ungefär Ta på den! )och är nära kopplad till den nya sajten för tonåringar, Sajten har en avdelning med all information om sexualitet, säkrare sex, hiv och andra sexuellt överförda infektioner, men innehåller väldigt mycket annat, till exempel tester och tävlingar, ungdomarnas egna berättelser, videos och bilder, kändisar om kondom och diskussionsforum. Vi ska göra sajten ännu mer interaktiv efterhand, för det är något som ungdomar efterfrågar. Justwearit.fi har bland annat lanserats genom en kampanj tillsammans med h&m, Fashion against aids. De har haft den i usa också, framstående designer har gjort en speciell kollektion för att stödja kampen mot hiv. Vi delade ut våra Justwearit-kondomer i h&m-butiker i hela Finland under två dagar. Resten av kondomerna delar vi nu ut på yrkesskolor. PÅ FRÅGAN om vad som är den största utmaningen för det finska preventionsarbetet mot hiv och sti svarar hon utan att tveka: Resurserna! Om vi hade mer pengar skulle vi kunna vara fler som jobbar med frågorna och göra fler kampanjer. Vi har fått bra respons på Justwearit-kampanjen men vi måste fortsätta jobba för hiv är ganska bortglömt idag. HANNA ÅDIN THE FINNISH AIDS COUNCIL drivs av Finska hivfonden och verksamheten finansieras huvudsakligen av Finlands Slot Machine Association (RAY), det vill säga det statliga spelmonopolet. Organisationen arbetar både med stöd till hivpositiva och deras familjer och med hiv/sti-prevention. Viktiga målgrupper för det förebyggande och hälsofrämjande arbetet är ungdomar, män som har sex med män, invandrare och resande. 4/09 INSIKT 7

8 KONDOMANVÄNDING Oskönt, krångligt, plastigt Varför använder man inte kondom fast man vet att man borde? Maria Ekstrand och Kina Hammarlund har båda forskat om ungdomar och kondomanvändning. Iarbetet med sin avhandling djupintervjuade forskaren och sjuksköterskan Maria Ekstrand 22 killar mellan 16 och 20 år, som kommit till en ungdomsmottagning för att göra ett klamydiatest. De flesta uttryckte att kondom inte var så roligt, talesättet om att det är som att käka kola med papper på hänger fortfarande med. De beskrev det i termer av oskönt, krångligt, plastigt och att man förlorade närheten. Maria Ekstrand grävde lite djupare och fann då att stress, prestationsångest och framför allt rädsla att förlora ståndet var centrala faktorer bakom motståndet mot kondom. Rädslan att förlora erektionen nämndes även av dem som var bra på att skydda sig generellt. Om den börjar slakna är det bara att slita bort kondomen, som en kille sa. För de flesta var rädslan för könssjukdom mindre i stundens hetta än rädslan att misslyckas och att samlaget inte skulle bli av överhuvudtaget. Få reflekterade över risken att själva faktiskt kunna smitta sin partner. Maria Ekstrand beskriver det som att det finns hot på olika nivåer. Omedelbara hot, som att förstöra stämningen, förlora ståndet eller bli avvisad väger tyngre när man ska ha samlag än de mer avlägsna (men kanske allvarligare) hoten att bli smittad, äventyra sin fertilitet eller bli pappa mot sin vilja. Tre faktorer var avgörande för om kondom skulle komma att användas eller inte: 1. KOMPISGÄNGETS INSTÄLLNING Om kompisarna uttryckte att kondom är fjantigt eller förstör känslan var man mindre benägen att ha säkrare sex. Om kompisarna å andra sidan tyckte det var naturligt och inget konstigt att använda kondom gjorde man det själv också. Maria Ekstrand 2. OM TJEJEN ANVÄNDE P-PILLER Gjorde hon det minskade sannolikheten att de skulle använda kondom; om jag propsar på kondom ändå verkar det som att jag har en sjukdom själv eller tror att hon är smittad. 3. KOMMUNIKATIONEN Om man kunde prata med partnern ökade chanserna att kondomen kom på, var kommunikationen bristfällig användes den sällan. Njutning + noggrannhet = svår kombination Fyra av fem unga vuxna har haft tekniska problem med kondomen. Det visar enkätstudien Klamydiarisk som gjorts vid STI-mottagningen Sesam City i Stockholm. Huvudsyftet var att undersöka förhöjda risker för upprepad klamydiainfektion. Studien innehåller många frågor om kondomanvändning. Jag tror att man pratar för lite om sexuell praktik med patienterna, säger Karin Edgardh, projektledare och tidigare verksam som läkare på Sesam City. Analysen av materialet är inte helt färdig än, betonar hon. Men flera resultat är tydliga. På frågan om de har problem att skaffa kondomer svarade över 80 procent nej. Och bara ett fåtal, cirka 7 procent, höll med om påståendet att de är dyra eller att det är pinsamt att köpa. 40 procent av männen svarade att de alltid tar ansvar för att kondom används, medan motsvarande andel bland kvinnorna var 26 procent. MEN ÄVEN OM kondomerna finns tillgängliga och upplevs som en viktig ansvarsfråga är det inte säkert att de används så noga som krävs för att skydda mot sjukdom. På frågorna om praktiska hinder i själva sexkontakten upplevde relativt många att det fanns problem: Att kondom minskar känslan av FATIMA GRÖNBLAD Projektledaren Karin Edgardh 8 INSIKT 4/09

9 ETT TYDLIGT resultat var att ungdomarna hade problem med att prata med varandra om preventivmedel när de skulle ha sex. Både killar och tjejer tyckte att det var otroligt svårt att prata om det i situationen. Det blev ett moment 22, om inte hon/han tar upp frågan så gör inte jag det heller. Killarna förlitade sig i hög grad på att tjejen skyddade sig. De la otroligt mycket ansvar på tjejen och utgick från att hon använde p-piller eller att hon skulle ta ett dagen efter-piller efteråt. Kina Hammarlund ÄVEN FORSKAREN och barnmorskan Kina Hammarlund har tittat närmare på varför ungdomar låter bli att använda kondom. Hon har intervjuat åringar var för sig och i fokusgrupper. Fram trädde bilden av ett romantiskt spel där flickor och pojkar tilldelades olika roller och där kondomen inte passade in. Ungdomarna hade precis fått börja gå på krogen och killarna uppgav att de gick dit för att supa, ragga och ha one night stands. Flickvänner träffar man inte på krogen, påstod de, utan genom kompisar eller gemensamma intressen. Tjejerna däremot uppgav att de följde med killar hem därför att de blev förälskade och hoppades på en fortsättning. För att få ihop sina olika agendor, eller kanske snarare leva upp till olika slags förväntningar, skapade man tillsammans bilden av ett spontant, oplanerat och unikt möte. Killarna uppträdde som om de inte bara tänkte sig ett engångsligg och förmedlade att tjejen var speciell och utvald. Och tjejerna spelade med, för dem blev sexet legitimt och risken för slampstämpel minskade om det handlade om förälskelse. I detta romantiska spel hörde inte kondomen hemma. Man måste komma ihåg att kondomen inte är någon neutral bärare. Använder du den för att skydda dig mot könssjukdomar säger du jag vet att du har haft andra killar/tjejer före mig. Ungdomarna uttryckte ofta en rädsla för att dra på sig partnerns missnöje om de föreslog kondom. Tjejerna befarade också att det inte skulle vara lika skönt för killen. Men många av killarna jag pratade med var positiva till att tjejen hade med sig och föreslog kondom, de uppfattade henne då som en ordentlig tjej och kände respekt. Tidigare forskning visar att ungdomar som haft samlag med kondom upplever sexet som mer positivt efteråt, eftersom de inte har behövt oroa sig för könssjukdomar. Men hur ska då vuxna bära sig åt för att fler ungdomar ska börja skydda sig själva och sina partner? Diskutera fördomar som att könssjukdomar bara skulle drabba personer som hoppar runt. Genom samtal kan man förstå att det inte finns något vi och dom, bara ett vi, och att vem som helst kan bli smittad. Ungdomar behöver också få reflektera över genusmönster, alltså socialt konstruerade gränser för vad som är tillåtet för flickor respektive pojkar. Därigenom kan de fasta rollerna luckras upp och ungdomarna kan få handla som individer och själva välja hur de vill agera sexuellt. HANNA ÅDIN MARIA EKSTRAND: Sexuellt risktagande svenska ungdomars inställning till och erfarenhet av preventivmedel, abort och sexuellt överförbara infektioner. 2008, Uppsala universitet. KINA HAMMARLUND: Riskfyllda möten en studie om unga människors upplevelser av sexuellt överförbara infektioner och sexuellt risktagande. 2009, Växjö universitet. närhet, att avbrottet är störande och att kondomanvändningen minskar upphetsningen var påståenden som procent höll med om. Samtidigt var det bara en femtedel som aldrig upplevt tekniska problem med kondomen. Resterande fyra femtedelar hade varit med om att kondomen exempelvis glidit av eller gått sönder. Sammantaget visar detta att det inte är okomplicerat att använda kondom, menar Karin Edgardh. Även för personer som i princip tycker att kondomen ska på kan många saker komma i vägen. Då gäller det att vara medveten om hindren och förbereda sig mentalt på hur man kan övervinna dem. Jag tycker att vi som möter patienter måste ta hänsyn till att det finns tekniska och sexuella problem med kondomer. VISST KAN DET vara lätt att bli bekymrad över patienter som återkommer gång på gång för att testa sig och inte verkar lyssna på råd om att skydda sig. Då gäller det att inte moralisera eller skuldbelägga, menar Karin Edgardh. Snarare är det just då man bör gå vidare med samtalet för att tillsammans med patienten reda ut vad som inte fungerar: Finns det något mönster kring de tillfällen då det inte fungerar? Vad hindrar att kondomen kommer fram? Man kanske kommer fram till att personen brukar dricka sig full innan sex. Då kan det vara alkoholbruket som är dilemmat. Karin Edgardh tror på motiverande samtal som en väg för att skapa varaktig förändring. METODEN GÅR I korthet ut på att man identifierar hinder och möjliga lösningar tillsammans med patienten. Patienten sätter sedan själv upp mål. Även för personer inom sjukvården som är vana att prata om sexualitet kan det kännas motigt att gå in på konkreta detaljer kring den sexuella praktiken. Därför vore det bra om fler som jobbar på mottagningar för sexinfektioner hade utbildning i sexologi. Då får man större kunskaper om människors sexualbeteende, vilket leder till bättre samtal. Och så medför utbildningen att man går igenom en del av sina egna värderingar. Kondomskolor är en annan metod för att hantera de praktiska hindren. Det är något som Karin Edgardh tycker borde finnas även för tjejer. Då kanske med större fokus på förhandlingsteknik och hur man kan behålla känslan av närhet trots avbrottet, eftersom det är sådant som många upplever som svårt. Karin Edgardh har sett att många har svårt att koppla samman sjukdomsrisk och njutning. Det blir lätt att den ena tanken tränger bort den andra. Jag kan förstå det. Det är faktiskt en psykologiskt knepig process att försöka få ihop något positivt med något man inte alls vill ha. I studien svarade bara 15 procent att de alltid skyddar sig. Resten placerade sig någonstans på skalan mellan alltid och aldrig. Men nästan alltid är inte nog när det gäller smittskydd. För att hantera det här med kondom som smittskydd behöver man kombinera njutning med pedanteri. Det är inte lätt. FATIMA GRÖNBLAD KLAMYDIARISK genomfördes på Sesam City. Alla som testades för klamydia december 2007 mars 2009 ombads att svara på en enkät och komma på ny provtagning efter åtta månader. Totalt deltog drygt personer mellan 20 och 40 år, varav hälften kom till det andra provtagningstillfället. Uppdragsgivare för studien är Enheten för hivprevention vid Socialstyrelsen. Statistiker vid Smittskyddsinstitutet är knutna till projektet. 4/09 INSIKT 9

10 KONDOMANVÄNDNING Hands on! Pinsamt, fylla, slarv anledningarna till att kondomen inte kommer på är många. Men det är möjligheterna att öka kondomanvändningen bland ungdomar också. Man behöver inte själv vara en van kondomanvändare för att kunna dela ut dem. Däremot ska man ha materialkunskap, veta sånt som vilka olika kondomvarianter det finns, hur de ska förvaras och hur länge de kan sparas. Man måste också kunna svara på frågor om vad som händer när en kondom går sönder och förstås hur de kan användas. Och så ska man veta en del om sex. För även om vi talar om kondom som smittskydd så får man inte glömma att det är sex det handlar om. Det är knullgummin vi delar ut, säger Olle Waller, utbildare på Lafa, men för ungdomar förmodligen mer känd genom sina frågeprogram i radio och tv. TILLSAMMANS med sexualrådgivaren och kuratorn Daniel Foxhage förmedlar han kunskaper och insikter kring kondomanvändningen och hur vi kan få den att öka. Speciellt vänder de sig till kondomutdelarna på de 700 ställen i länet som varje år tar emot de en och en halv miljon kondomer som Lafa skickar ut. Skolor, fritidsgårdar, kyrkor, militära förband och inte minst länets ungdomsmottagningar delar ut kondomer, och råd till den som vill ha det. Men kondområdgivningen har hamnat i skuggan av informationen om andra preventivmedel. Det kanske delvis beror på att det kommer mest flickor till ungdomsmottagningarna. Personalen kan och talar väldigt mycket om hormonella preventivmedel. Det där med kondom kommer lite på slutet i samtalet: ja, och så finns det ju kondom som är det enda sättet att skydda sig mot smitta. Det blir liksom inte plats för praktiska tips och råd då, tror Daniel Foxhage. Samtidigt konstaterar han att det finns ett sug just bland dem som arbetar på ungdomsmottagningar att lära sig mer om kondomanvändning. Många vet inte riktigt vad de ska säga när ungdomarna frågar. Kondområdgivningens undanskymda plats kan mycket väl vara en del av förklaringen till den alldeles för låga användningen av vårt enda effektiva skydd mot sexuellt överförda infektioner. På samma sätt kanske en del av lösningen ligger där i upplysningen och den konkreta rådgivningen. Men målgruppen, som är ungdomar mellan 15 och 25 år, ska aldrig känna sig tvungna att ta del av vare sig förmaningar eller goda råd när de kommer för att hämta sina kondomer. Då kanske de drar sig för att gå dit och inte kommer alls. Men många ungdomar vill veta. Och många ungdomar vill använda kondom men får inte riktigt till det, berättar Olle Waller. På sitt förra jobb på Järva mansmottagning var Daniel Foxhage med och utarbetade en metod för att samtala med dem som vill använda kondom men som inte har lyckats. Erfarenheterna därifrån har han tagit med sig till sitt nuvarande arbete på Botkyrka ungdomsmottagning och i sin verksamhet som frilansande sexualpplysare, bland annat för Lafa. Fokus i de här samtalen ska vara på individen och dennes specifika problem med kondomen. Vad består det av, i vilka situationer uppstår det, på någon särskild plats, i någon särskild ställning och så vidare. Det behöver inte bli några långa samtal. Man kan ge bra kondområdgivning på tio minuter, säger Daniel Foxhage. Både han och Olle Waller påpekar att det är viktigt att lyssna till undertexten, vad döljer sig bakom ett uttalande som jag använder inte kondom för det funkar inte. Vad exakt är det som inte funkar går den sönder, trillar den av, sitter den för hårt, får du klåda, skaver den, förlorar du ståndet eller vad? I kondområdgivning kan man skilja på problem som har med bristande färdigheter DEN BÄSTA KONDOMEN ÄR DEN SOM KOMMER PÅ! är en metodkurs för dig som arbetar med ungdomar i Stockholms län och vill diskutera säkrare sex-frågor. NÄR: Måndag 7 december kl VAR: Lafa, Fatburen, Västgötagatan 2 INFORMATION OCH ANMÄLAN: och kunskaper att göra och på problem som hör ihop med känslor, tankar och attityder. Färdigheter och kunskaper kräver inte så lång rådgivning, kanske bara tio minuter. Känslor och tankar däremot kan man inte förändra på så kort tid, det kan kräva många samtal, säger Daniel Foxhage. ATT TJATA ELLER kräva att ungdomar ska använda kondom tycker varken Olle Waller eller Daniel Foxhage är någon bra idé. Vi ska inte förmedla tvång och moral utan vi ska förmedla möjligheten till sex utan risk för smitta och en möjlighet för pojkar som har sex med flickor att slippa bli pappor mot sin vilja, konstaterar han. Om någon säger att han inte vill använda kondom eftersom det inte känns skönt, så kan man visserligen som kondomutdelare säga: Använd den ändå. Du får stå ut med det jobbiga, för vad är alternativet? Däremot kan man ju aldrig säga du känner fel!, poängterar säger Olle. 10 INSIKT 4/09

11 Olle Waller, t v, och Daniel Foxhage, t h, vet vilka problem som kan uppstå i stunden och lär gärna ut hur man gör för att få på kondomen rätt. ULRICA ZWENGER Lafa ordnar regelbundet kurser och seminarier för kondomutdelare och andra intresserade. På kursen Den bästa kondomen är den som kommer på! är Olle Waller och Daniel Foxhage kursledare. De berättar lite historik, visar upp olika modeller och varianter, presenterar andra hjälpmedel som glidmedel och pubisringar. Deltagarna får titta och fråga och framför allt får de praktisera. Vi tar med oss våra färgglada dildos så de får träna på att ta fram, öppna och trä på kondomer, berättar Olle Waller. Säkert blir det en del generade fniss i gruppen även om mycket har ändrats när det gäller att prata om sex. Att skaffa kådisar är inte längre någon pinsam rysare. Ingen tvingas smyga till en automat i skydd av mörkret. Ungdomar av idag har inga problem med att fixa fram kondomer. Inte med priset heller eftersom de ganska enkelt kan få tag på kondomer gratis. Det är i nästa steg som problemen uppstår, säger Olle Waller. Dels finns det ungdomar som har goda intentioner. De vill använda kondom och vet både hur och varför och ändå När det väl är dags så kommer den i alla fall inte på. Till det finns det hur många förklaringar eller bortförklaringar som helst. Dels finns det de som inte vill använda kondomer. En del av deras förklaringar är genusbundna. Att få killar att tycka det är okej att en tjej har ett halvtomt paket kondomer bredvid sängen är inte gjort i en handvändning. Ryktet som en som knullar runt lurar bakom knuten och kan få tjejer att gömma undan paketet och kanske strunta i skyddet. Olle Waller konstaterar att användningen av kondomer också blir till en fråga om tillit. Vem behöver ett barriärskydd när man älskar med den mest underbara människan i världen? Litar du inte på mig? Kondomer har kommit att stå för motsatsen till intimitet och kärlek fast det borde vara tvärtom. HELENE LUMHOLDT ULRICA ZWENGER 4/09 INSIKT 11

12 RAPPORT UTIFRÅN Receptionen på Family Health Options Kenyas klinik i Nairobi. Där hanteras det mesta inom området sexuell och reproduktiv hälsa. ANNA DAHLQVIST Här räddas kvinnor efter misslyckade olagliga aborter I Kenya beräknas kvinnor dö varje år efter osäkra och olagliga aborter. Men ett förslag om en mer liberal abortlag har mött starka protester. Medan intresseorganisationer kämpar för att få politikerna att mildra abortförbudet arbetar läkare, barnmorskor och sjuksköterskor för att rädda livet på de kvinnor som söker akut hjälp efter osäkra aborter. En lång rad med kvinnor sitter och väntar i en mörk korridor med fem stängda dörrar. Bakom den första dörren har en ung kvinna precis bestämt sig för att sätta in ett p-implantat i armen, bakom nästa dörr beundrar en gravid kvinna sin ultraljudsbild och bakom ytterligare en dörr ligger det blodiga bomullstussar i papperskorgen efter en liten bebis som nyss gallskrek när han blev omskuren. Det är också här, i det blodiga rummet, som personalen tar hand om de kvinnor som kommer in med livshotande skador efter illegala aborter: De blöder ofta väldigt kraftigt. Det är nämligen först när det verkligen är akut som de söker hjälp, berättar klinikchefen Rose Njoki Ngahu. Det är med anledning av de livshotande aborterna som jag besöker den här kliniken i Kenyas huvudstad Nairobi. Den är en av åtta kliniker i landet som drivs av organisationen Family Health Options Kenya och personalen hanterar det mesta inom området sexuell och reproduktiv hälsa, från hivtester till förlossningar och abortvård. Barnmorskan Martha Kagura ger mig en demonstration av vakuumpumpen som används för att suga ut blod och de rester som blir kvar efter de misslyckade aborterna, utförda av kvacksalvare utan kompetens och utrustning. Hon berättar att det kan behövas upp till fem tag med pumpen för att få helt rent i livmodern och under tiden behandlas smärtan och skräcken med smärtstillande och lugnande mediciner. Efteråt får kvinnorna en grundlig genomgång av olika preventivmetoder och efter några timmar på kliniken skickas de hem. Vi utför inte några aborter här, poängterar chefen Rose Njoki Ngahu, utan vi avslutar det som någon annan har påbörjat så att de här kvinnorna ska överleva och förhoppningsvis slippa bestående skador. Hon är mycket noggrann med att försäkra sig om att hennes klinik inte ska förknippas med faktiska aborter och återkommer gång på gång till att aborter endast är tillåtna om modern riskerar att dö. Och lagen bryter de inte emot här, till skillnad från en del andra kliniker och sjukhus som erbjuder olagliga, men säkra, aborter. 4/09 INSIKT 13

13 RAPPORT UTIFRÅN FAKTA/KENYA KENYA HAR 38 miljoner invånare. Tillväxten ligger på 7 procent men fattigdomen är utbredd och klyftorna enorma. Valet 2007 följdes av våldsamma protester efter anklagelser om valfusk och ungefär personer dog. Den sittande regeringen är en kompromiss där de två största partierna tilldelats president- och premiärministerposten. Det är väl känt att många höga politiker är korrupta och flera av dem anklagas för att ligga bakom våldsutbrott efter valet och riskerar att hamna hos Internationella brottsmålsdomstolen i Haag. Källor: UNDP, UD och Världsbanken I KENYA ÄR mödradödligheten över 400 per födslar (Sverige 3 per ). De olagliga aborterna uppskattas stå för ungefär en tredjedel av dödsfallen. FN:s millenniemål är att mödradödligheten inte ska överstiga 147 per födslar år 2015, ett mål som få afrikanska länder kommer att nå. Enligt en studie från 2004 görs illegala aborter i Kenya varje år, kvinnor tvingas söka vård och 2600 dör. Kenyas abortsiffror ligger över genomsnittet i Östafrika. En undersökning från 2004 visade att endast 16 procent av de kliniker och sjukhus som erbjuder förlossningsvård också har tillgång till vakuumpumpar för abortvård. Gifta kvinnor uppger främst bristande försörjningsresurser och en önskan att inte föda barn för tätt som abortorsaker. Ogifta kvinnor uppger en rädsla för stigmatisering och en vilja att studera. År 2003 beräknades en fjärdedel av alla gifta kvinnor sakna preventivmedel trots att de ville ha. I regeringens senaste plan för reproduktiv hälsa från 2007 slogs det fast att tillgång till preventivmedel är högprioriterat. Andelen hivsmittade i Kenya ligger på 6,7 procent, för kvinnor är siffran 8,7 procent. Källor: Guttmacher Institute, Ipas och WHO Säkra aborter är inte ett alternativ för de kvinnor som kommer hit. De har betalat motsvarande några hundra kronor hos en privatperson som kan ha använt värkstimulerande medel som är till för att sätta igång förlossningar eller vassa metallföremål som nålar, galgar och knivar. Jag vrider mig automatiskt i stolen och Rose Njoki Ngahu skakar på huvudet. Du vet, ibland har de inte ens lyckats komma åt livmodern. Kvinnorna blöder från djupa skärsår i vaginan. I Kenya beräknas ungefär sju kvinnor dö varje dag på grund av osäkra aborter. Det är Martha Kagura demonstrerar vakuumpumpen, som används för att suga rent efter de misslyckade aborterna. I bakgrunden klinikchefen Rose Njoki Ngahu. lika många kvinnor som Rose Njoki Ngahus klinik tar emot under en månad. Men sedan hon började på kliniken 1992 har alla som vänt sig hit överlevt. Hur många som har blivit infertila vet hon inte. De som drabbas värst är kvinnorna som inte vågar söka hjälp trots att blodet forsar. De är medvetna om att de gjort något som strider mot lagen, därför är många så rädda att de helt enkelt förblöder i hemmet istället för att söka vård. MEN DE SOM söker hjälp för abortkomplikationer ska inte riskera att straffas, enligt de bestämmelser som gäller? Rose Njoki Ngahu rycker på axlarna åt mitt ifrågasättande och säger att det inte spelar någon roll. De är lika rädda ändå. Hon tillägger att de ofta också skäms oerhört och vill hålla aborten hemlig till varje pris. Att de utbredda aborterna är en offentlig hemlighet märks också på kliniken. I väntrummet hänger affischer med information om allt från hivskydd till amningsteknik men ingenstans syns några tecken på att abortvård erbjuds här. Ändå är det en fullt accepterad verksamhet som också finns på statliga sjukhus och kliniker. Kenyas regering är väl medveten om de utbredda illegala aborterna och försöker reducera den skada som blir konsekvensen av abortförbudet. De senaste åren har Kenyas regering satsat på att utvidga abortvården, berättar Rose Njoki Ngahu: Därför har vi många färre patienter nu än vi hade för några år sedan. Hos oss får de betala shilling (motsvarande 500 sek) och på ett statligt sjukhus tar de bara ut en symbolisk summa. Rose Njoki Ngahu är påtagligt nöjd med regeringens satsningar på abortvård och berömmer dem också för deras satsningar på preventivmedel. Dagen efter-piller har till exempel blivit en storsäljare i Kenya. Samtidigt saknar många kenyaner tillgång till preventivmedel. Det kan bero på långa avstånd till kliniker, alltför långa väntetider, bristande information, kostnader som är svåra att ta för de allra fattigaste och ibland räcker lagren helt enkelt inte till. ANNA DAHLQVIST HUR STARKT STÖD har då abortförbudet? Kommer lagen verkligen att kunna ändras? Lagen är som den är och den har inget med oss i befolkningen att göra. Det är lagstiftarna som bestämmer, säger Rose Njoki Ngahu och pekar uppåt mot makten. På frågan om hon skulle vilja att deras klinik utförde aborter om det blev lagligt får jag inget svar. ANNA DAHLQVIST 14 INSIKT 4/09

14 Kampen om abortlagen trappas upp I Kenya har organisationerna bakom den nya lagförslaget om aborter satt igång en kampanj för att förankra det hos befolkningen. Det finns goda chanser att det i slutändan blir ett ja till den nya lagen. Vi vet att det är många parlamentariker som stödjer oss, men de vågar inte gå ut med det offentligt, säger Joseph som är en av juristerna på fida, Federationen för kvinnliga advokater i Kenya. Tillsammans med andra människorätts- och kvinnoorganisationer i Kenya har fida utarbetat ett förslag om reproduktiv hälsa och där finns den kontroversiella abortfrågan med. FÖRUTSÄTTNINGARNA ser ut så här: I Kenya är abort endast tillåtet om det finns en risk för moderns liv och minst två läkare ska godkänna ingreppet. För den som har pengar går det alltid att köpa en säker abort, även på statliga sjukhus. Men varje år görs över osäkra och olagliga aborter. Det är vad som erbjuds den stora majoritet som inte har pengar och det är ett riskabelt alternativ, över kvinnor söker årligen vård för abortkomplikationer och dödsfallen uppskattas till I vårt ursprungliga förslag ville vi utöka aborträtten ganska rejält men efter att ha utvärderat förslaget kom vi fram till att de flesta kenyaner bara stödjer abort vid sexuella övergrepp, våldtäkt och incest så vi begränsar oss till det. DET LÅTER SOM ett mycket försiktigt förslag men effekten kan bli stor. Modellen är den etiopiska lagen som tillåter abort vid sexuella övergrepp, våldtäkt och incest baserat på kvinnans egen utsaga. Det ska inte behövas något domstolsutslag, säger Joseph men tillägger att det är viktigt att lagen inte missbrukas. Försiktigt eller ej förslaget har fått abortmotståndare i Kenya att gå i taket. I slutet av sommaren föregick vice presidenten Kalonzo Musyoka den demokratiska processen genom att lova att regeringen aldrig skulle tillåta en utökad aborträtt. Andra kritiker har hävdat att det är intressen i väst som försöker underminera traditionella afrikanska värderingar. De starka reaktionerna har fått fida och de andra organisationerna att besluta sig för att driva en kampanj på gräsrotsnivå. Vi har nyligen besökt åtta olika lokala ledare ute i landet för att informera om vad som ligger bakom vårt förslag och vad det innebär och vi kommer att fortsätta resa runt i landet, säger Joseph. Han sammanfattar reaktionerna från mötena med att alla vet att aborterna sker och att konsekvenserna är fruktansvärda. De vill se en lösning men är i princip emot aborter. Många är väldigt religiösa men samtidigt skulle de flesta resonera annorlunda om det var en av deras döttrar som blev gravid efter en våldtäkt. Och där i glappet mellan religiös övertygelse och föreställningen om att själv bli drabbad finns öppningen. Joseph har tillförsikt och verkar säker på att de kommer att lyckas. En effekt av protesterna är att förslaget nu ska omarbetas innan det presenteras för parlamentet men grundprincipen vad gäller abortlagen kommer att vara densamma. Argumenten om att abort står i strid med afrikanska traditioner slår Joseph bestämt ifrån sig: Det är en lögn. I alla tider har det funnits olika traditionella metoder för att avbryta oönskade graviditeter. Innan jag lämnar fida:s kontor skriver han ut en text med en detaljerad genomgång av hur olika stammar i Kenya använt bland annat örter och fysiskt våld som abortmetod. MEN TRADITIONEN är inget argument. Det handlar helt enkelt om att kvinnor ska slippa skadas och dö på grund av oönskade graviditeter. Nästa steg för Joseph och hans kolleger Två av medarbetarna på FIDA, Federationen för kvinnliga advokater i Kenya. blir att färdigställa förslaget och ta det till parlamentet, antingen genom en av de parlamentariker som stödjer dem eller genom justitiekanslern. ANNA DAHLQVIST Joseph heter egentligen något annat men vill inte gå ut med sitt namn på grund av interna bestämmelser på FIDA. Sifforna i artikeln kommer från Ipas och FIDA. ANNA DAHLQVIST 4/09 INSIKT 15

15 HIV PÅ INSTITUTION Personligt o Dela inte sprutor, använd kondom, vaccinera er mot hepatit A och B och testa er för könssjukdomar. Det är fyra konkreta råd som ungdomar med missbruksproblem får genom projektet Hiv på institution. Sedan ett och ett halvt år åker Mats Andersson runt på landets behandlingshem och berättar om blodsmitta och könssjukdomar. JAG HAR DELAT sprutor med andra när jag knarkat fast jag vetat att det fanns en risk att jag får hiv eller hepatit, erkänner en tonårstjej i blå tröja. Hon är inte ensam om det. På lvu-hemmet Rebecka, där hon i dag behandlas för sitt missbruk, finns flera flickor i övre tonåren som har ett allvarligt drogmissbruk bakom sig. Det är inte ovanligt att de tagit risker i jakten på knark, både genom att dela verktyg och ha oskyddat sex. Mats Andersson från rfhl (Riksförbundet för hjälp åt narkotika- och läkemedelsberoende) har redan berättat att det var genom delade sprutor som han fick hiv och hepatit c för 22 år sedan. Det är därför man alltid ska använda egna verktyg egen spruta, sked, kopp och tussar. Och spara inte gamla tussar. Hivvirus dör visserligen när blodet torkar, men hepatiter kan leva vidare, säger. Tillsammans med Eva Andersson håller han i projektet Hiv på institution och reser runt till landets ungdomshem för att prata om blodsmittor och könssjukdomar. Under 2009 fokuserar de på ungdomar som missbrukar eftersom de genom sin livsstil tillhör en riskgrupp som sällan nås av information i skolor. Jessica Westerling, som är ansvarig för missbruksbehandlingen på lvu-hemmet Rebecka, har bjudit hit dem flera gånger. Det är fantastiskt att någon som verkligen kan de här grejerna vill komma hit och berätta utifrån sina egna erfarenheter. De pratar inte bara om blodsmitta utan även om narkomani och hur man använder droger för att fly från smärta. Jag förstod att ungdomarna skulle våga vara mer öppna och våga diskutera när de står här livs levande med allt sitt bagage och berättar hur illa det kan gå. Det gör att man reflekterar över att det här kan faktiskt hända mig också, säger hon. De fyra flickorna på Rebecka sitter uppkrupna i stora skinnfåtöljer och en skinnsoffa, några i personalen är också där. Dagen innan tittade de på filmen När hiv kom till Sverige för att få en introduktion till ämnet. Mats och Eva börjar med att berätta sina egna historier. Mats fick hiv och hepatit c och Eva hepatit c i mitten på 1980-talet. Då var kunskapen om blodsmittor liten. Jag visste att hiv hade dykt upp, men det angick inte mig för det fanns ju bara på bastuklubbar. Jag tog amfetamin med sprutor och tänkte inte mer på det. En dag blev jag sjuk och gul i hyn och åkte till sjukhuset. Där berättade läkaren att jag fått hepatit c och hiv. Jag såg läkarens mun röra sig men hörde ingenting. Jag tänkte bara att nu ska jag dö, säger Mats Andersson. Jag blev också smittad genom att dela verktyg. På tidningarnas löpsedlar läste jag om det nya dödsviruset hepatit c. Eftersom jag ändå skulle dö skrev jag ut mig från behandlingshemmen. Men jag har klarat mig bra. För fyra år sedan var jag trött på livet som missbrukare och med hjälp av tvångsvård blev jag drogfri, berättar Eva Andersson. BÅDE EVA och Mats upplever att samma okunskap om smittvägar och vad sjukdomarna innebär som de upplevde på 80-talet finns även i dag. Efter några år med skräckpro- ANNA RUT HÖGLUND Tjejerna på behandlingshemmet Rebecka lyssnar intensivt när Mats Andersson berättar om egna erfarenheter av missbruk, kriminalitet och oskyddat sex. 16 INSIKT 4/09

16 TEMA: SAMTAL m hiv T v: Rebecka ligger på landet med vacker natur runt knuten. Ovan: Eva Andersson. ANNA RUT HÖGLUND HIV PÅ INSTITUTION Hiv på institution är ett projekt som drivs av RFHL (Riksförbundet för hjälp åt narkotika- och läkemedelsberoende) och Hiv-Sverige (Riksförbundet för hivpositiva) med ekonomiskt stöd av Socialstyrelsen. Målet är öka kunskapsnivån om hiv och hepatiter i riskgruppen missbrukare. Fokus ligger på smittsäkerhet, attityder och stigmatisering. Under 2008 besökte man främst kriminalvårdsanstalter, under 2009 SiS ungdomshem och LVM-hem. Arbetsmetoden är föreläsningar och diskussioner brukare till brukare. Föreläsarna har egna erfarenheter av missbruk, hiv och hepatiter och försöker möta ungdomarna på deras nivå och inte komma med pekpinnar. Man föreläser även för personal för att öka deras kunskap och påverka deras bemötande av personer med hiv eller hepatit. 4/09 INSIKT 17

17 HIV PÅ INSTITUTION Relationer är det område ungdomarna undrar mest om: Kan man träffa någon när man har hiv? ANNA RUT HÖGLUND paganda har kunskapsnivån åter sjunkit. Vid varje besök på behandlingshemmen får både ungdomar och personal svara på en enkät som fn:s avdelning för hiv och aids, unaids, tagit fram och som mäter kunskap, attityder och beteende. De preliminära resultaten pekar på att kunskapen är bristfällig. Alla vet att hiv och hepatiteter finns, men många saknar djupare kunskaper om vad sjukdomarna kan leda till. Trots att 85 procent av alla injektionsmissbrukare har någon form av hepatit, säger Mats Andersson. Målet är att räta ut frågetecken: Vad är egentligen hiv och aids? Vad är det för skillnad på olika hepatiter? Vad gör sjukdomarna med oss? Vad kan man göra om man drabbats? Vad kan man inte göra? Och framför allt: Hur undviker man att bli smittad över huvud taget? Efter att ha berättat sin egen historia frågar Mats Andersson tjejerna om de vet vad skillnaden mellan hiv och aids egentligen är. Först är det tyst en stund innan Jessica Westerling svarar nej. Det bryter isen. Tjejerna ger sig in i en diskussion om hur hiv och hepatiter egentligen smittar. Kanske via sex, blod, rakhyvlar, myggor, saliv, svett, piercing, tandborstar, toalettbesök, bröstmjölk? Förslagen är många och efter en stunds ritande på whiteboard-tavlan konstaterar de bland annat att hivvirus och hepatit B finns i mannens sädesvätska och kan smitta vid oskyddat sex. Hiv smittar en gång på hundra, men man vet inte vilken. Det kan lika gärna vara första gången. Därför ska man alltid använda kondom. Men varför ska man ha kondom även om man bara har någon annan form av hepatit, undrar Mats Andersson. Jo, för på könsorganen finns ytliga blodkärl som kan gå sönder och både hepatiter och hiv smittar genom blodsystemet, svarar han själv. Dessutom smittar andra könssjukdomar, som klamydia. Det kan man bli steril av och det är lättare att få hiv om man har en könssjukdom. Så det finns många anledningar att använda kondom, tillägger Eva Andersson. SEDAN GLIDER diskussionen in på symtom och behandlingar. Eva Andersson berättar att hon aldrig märkt av sin hepatit och att det inte är säkert att man får några symtom alls. Därför är det viktigt att testa sig. Ju tidigare man får behandling, desto mindre är risken att bli riktigt dålig och att drabbas av följdsjukdomar. Och faktum är att alla sjukdomar inte alltid går att bota. Mats Andersson lyckas inte bli av med sin hepatit, trots försök. Och hiv är ju en livslång sjukdom. Jag vet att många ser hiv som ett slags turbo-klamydia som kan botas. De hör bara ordet mediciner och tänker inte på att det egentligen heter bromsmediciner, säger Mats Andersson. Att drabbas av hiv eller hepatiter innebär inte längre en dödsdom. Med medicinernas hjälp kan man leva ett vanligt vardagsliv och man smittar inte genom att ta i hand eller genom att äta från samma tallrik. Men det är förmodligen svårare att leva med hiv än de flesta tror, säger Mats Andersson. Det finns alltid en psykisk press närvarande. Särskilt när det kommer till relationer. Nu tar samtalet fart igen. Relationer är nämligen det område som tjejerna och killarna på ungdomshemmen undrar mest om. Kan man träffa och leva tillsammans med någon? undrar en av tjejerna. Går det att få barn ihop? undrar en annan. Mats Andersson och Eva Andersson berättar att man visst kan ha ett förhållande förutsatt att man alltid använder kondom. Och man kan få barn. Numera kan man bland annat separera de friska spermierna från den sjuka sädesvätskan och om kvinnan har hiv kan hon behandlas under graviditeten så att risken för att barnet ska smittas blir minimal. Ändå berättar Mats Andersson att han länge valde bort förhållanden. Han skämdes och visste inte hur han skulle tala om sjukdomen. När jag väl har träffat någon har min hiv inte varit något större problem för dem. 18 INSIKT 4/09

18 HIVPORTALEN I INSIKT NR 2/08 intervjuades Mats Andersson och dåvarande kollegan Curre Cederström om första året med informationsprojektet, som då hade namnet Hiv i fängelse. Ny webbportal om hiv och STI Däremot för mig. Jag måste hela tiden vara vaken när jag har sex tänk om kondomen spricker! Det värsta jag kan tänka mig är att smitta någon, så det är svårt. Det är ju mycket man skäms över när man varit i missbruk och att dessutom ha hiv gör inte skammen mindre, säger han och får igenkännande nickar av tjejerna. Det är tydligt att han berör en öm punkt. Behandlaren Jessica Westerling berättar att frågor om skuld och skam är det som hon och tjejerna får jobba mest med efter Mats Anderssons och Eva Anderssons besök. Under deras besök får vi kunskap om hiv och hepatiter, om smittvägar och hur man skyddar sig. När de åkt jobbar vi vidare med de inre känslorna. Många gånger väcker ämnet rädsla. I ett aktivt missbruk är man ofta gränslös och tjejerna vet att de utsatt sig för risker, antingen genom att dela verktyg, ha oskyddat sex eller både och. Det viktiga då är att göra en skamsanering av det som varit och öka känslor av självtillit, självrespekt och självkärlek. Alla har rätt att värna om sig själva och sin kropp. Mats Andersson ÅSA BOLMSTEDT ANNA RUT HÖGLUND Nu finns Hivportalen på nätet. En webbplats för både allmänheten och alla som jobbar förebyggande med hiv/sti och sexuell hälsa. Viveca Urwitz PORTALEN ska ge lättillgänglig information, stöd och inspiration, säger Viveca Urwitz, chef för enheten för hivprevention på Socialstyrelsen. Socialstyrelsen har i samverkan med Nationella Hivrådet skapat en ny webbportal med information och nyheter på området. Regeringen har skrivit in i sin nationella plan att det ska tas fram en övergripande kommunikationsstrategi för att förebygga hiv och sti, och det har vi nu gjort. Ett viktigt led i genomförandet är den här portalen. Information och annan typ av kommunikation är en viktig del av det förebyggande arbetet, betonar Viveca Urwitz. Nationella Hivrådets ordförande Christer G Wennerholm (m) är inne på samma linje. Information är ibland det bästa vapnet för att utbilda och stödja lokala aktörer i arbetet mot hiv. De yrkesgrupper som varje dag möter många unga människor är nyckelpersoner i det förebyggande arbetet. Hivportalen kommer att underlätta för dem att använda och utveckla kommande kampanjer mot hiv och sti som Nationella Hivrådet planerar under hösten. Viveca Urwitz berättar att det görs ungefär 200 lokala projekt varje år inom området. Men många aktörer har tidigare haft svårt att hitta information och material. Det har också varit svårt att få en överblick över vad som sker på andra ställen. Hjulet uppfinns på nytt hela tiden eftersom man inte vet att andra gjort samma sak tidigare. Därför bestämde vi oss för att göra en portal för att bättre länka ihop det som finns. PORTALEN KAN användas av många olika aktörer, fortsätter Viveca Urwitz. Allt från lärare som behöver material och inspiration till sex- och samlevnadsundervisning till volontärer inom olika ideella organisationer. SÖREN ANDERSSON Ett par tusen människor jobbar med detta, många bara en del av arbetstiden. De hinner inte ringa runt till sjutton olika ställen. Portalen ger en lättillgänglig överblick. Christer G Wennerholm understryker att portalen inte bara vänder sig till professionella. Hivportalen är ett sätt att nå ut till både professionella aktörer och allmänheten. Det går att begränsa spridningen av sexuellt överförda infektioner, men vi måste bli mer proaktiva och samla alla goda krafter för att åstadkomma detta. Viveca Urwitz hoppas att portalen ska bidra till fler förebyggande insatser på hiv/stiområdet. Vi hoppas också att det ska bli lättare att göra insatser och att de ska bli kvalitativt bättre när de baseras på den kunskap som finns. Eftersom portalen inte varit i bruk så länge har man inte fått så många reaktioner, men de som kommit in har varit positiva. PORTALENS SIGNUM är ett utropstecken format som en kondom. Det har varit en viktig del av strategin att ta fram en symbol som kan lanseras i olika sammanhang framöver. Vi har ju testat den här symbolen på olika målgrupper och alla tycker den var den bästa. Den är tydlig och säger vad det handlar om. Kondomutropstecknet ska inte bara vara en symbol för portalen utan tanken är att den ska användas av alla som jobbar med hiv/sti och sexuell hälsa. Det är för dyrt och omfattande för flera landsting att ta fram eget material. Symbolen ska därför förena vem som än lanserar ett material. Man binder på så sätt ihop kommunikationsinsatserna och det blir inte så spretigt. Gå in på JENS EKELUND 4/09 INSIKT 19

19 REGNBÅGSFAMILJEN Tina valde insemination i Danmark Båda Tinas söner har blivit till på Storkkliniken i Danmark. Tina, som är lite av en pionjär på området, åkte dit redan 2002 och gjorde sin första insemination. Det var innan lesbiska par hade rätt till assisterad befruktning i Sverige. För ensamstående är det fortfarande olagligt. Tina började tänka på barn i 25-årsåldern. Hon bestämde sig för att försöka bli gravid i samband med sin 30- årsdag, oavsett om hon levde i en relation eller inte. Jag blev ihop med en person några månader innan jag skulle fylla 30. Vi hade känt varandra i ett år och hon kände till mina barnplaner. Hur det skulle gå till att göra barn var långt ifrån självklart. Det här var 2002 och lesbiska par hade ännu ingen rätt till assisterad befruktning inom svensk hälso- och sjukvård. Det blev möjligt först tre år senare, men är fortfarande inte tillåtet för ensamstående. Tina funderade fram och tillbaka på hur hon skulle gå till väga, tänkte igenom vilka olika alternativ det fanns. Vägde för- och nackdelar. Man hade väl hört talas lite vagt om insemination, hört lösa rykten om hur det gick till. Men man visste så lite. Jag kom ihåg att jag tänkte: Vad händer om man fryser ned sperma? Kan det bli något knas med barnet? Hur går det egentligen till? ETT ALTERNATIV Tina hade var att se till att bli gravid med en man på naturlig väg. Men den tanken stannade vid en tanke. Jag vill inte ha barn med en person jag aldrig varit kär i eller haft en kärleksrelation med. Så ville jag inte leva mitt liv. Tina funderade också på möjligheten att göra en heminsemination med någon av sina killkompisar. Det fanns flera vänner som erbjöd sig, men hon insåg snart att hon inte ville det heller. Till slut fick Tina höra talas om Storkkliniken i Köpenhamn. Stork hade ingen hemsida då, men via kontakter fick jag reda på att man kunde åka till Danmark och inseminera med anonym donator. Jag ringde till Stork och mina farhågor och all min oro försvann redan efter första telefonsamtalet. Allt var genomproffsigt skött, så två veckor senare åkte jag och min flickvän ner. TINA BLEV GRAVID på första försöket, och i juli 2003 föddes Jonathan. I samband med förlossningen separerade Tina och flickvännen. Så jag har alltid varit ensam med mitt äldsta barn. Däremot har hon och jag en väldigt bra relation i dag, berättar Tina. Redan innan Jonathan, som nu är sex år, föddes, tänkte Tina att hon ville ha två barn tätt efter varandra. Så när Jonathan fyllde ett år bestämde hon sig för att åka till Stork igen. Det var 2004 och hon var ensamstående. Jag valde samma donatorsperma som till Jonathan eftersom jag hade den möjligheten. Jag ville att barnen skulle vara biologiska helsyskon, bland annat därför att de skulle känna att de hade varandra. Det skulle stärka dem i deras självbild. Sedan är det viktigt att de är helsyskon om någon av dem skulle bli svårt sjuk. Det saknas ju en biologisk källa här. Tina blev gravid på första försöket igen och i maj 2005 föddes Julius. FÖR ATT BARNEN inte ska känna sig ensamma om att ha blivit till via insemination har Tina redan tidigt sett till att omge sig med familjer som ser ut på olika sätt. Bland annat var hon med om att starta Femmis, föreningen för frivilligt ensamstående mammor som bildat familj på egen hand eller med hjälp av en klink. Via Femmis och andra nätverk har ULRICA ZWENGER hon fått vänner och bekanta som lever ett liv som påminner om hennes. Många av Jonathans och Julius kompisar lever också utanför den heterosexuella kärnfamiljsnormen. Det finns kompisar som har två mammor, en ensamstående mamma eller två pappor. Jag har varit väldigt noga med att nätverka för barnens skull. Jag deltar i många träffar och läger och har skaffat mig ett stort umgänge med familjer som är icke-traditionella. Så i Jonathans och Julius värld är det normalt att en familj kan se ut på olika sätt. När de kommer till dagis eller skolan och kommer i kontakt med den straighta kärnfamiljsmiljön är de trygga i att de känner många som lever som dem. Jag har också gjort ett medvetet val när jag har bosatt mig i en stadsdel i en stor stad där många bor som lever som vi gör. IBLAND HÄNDER det att barnen kommer hem och berättar om frågor de fått om sitt ursprung. 20 INSIKT 4/09

20 TEMA: SAMTAL Zamen Khalid Tina och barnen träffar många andra icke-traditionella familjer som Jonathan och Julius kan identifiera sig med. Det är inte så ofta, men ju äldre de blir desto klurigare frågor får man väl. En kompis, som var nio, sa: Men då har ju inte Jonathan någon farfar? På dagis har några av barnen frågat var Jonathans och Julius pappa är. Tina menar att om man bara är trygg och självklar i hur man svarar så nöjer sig barnen med det. Men om man försöker dölja något känner de att något är konstigt. Det är viktigt att jag ger mina barn verbala verktyg, så att de kan vara stolta över sitt ursprung. Att de känner sig valda. Det är mitt beslut att göra barn på det här sättet, inte deras. Jag har också varit noga med att berätta för dagispersonalen hur det ligger till. Jag vill att de är tydliga mot barnen, deras föräldrar och resten av personalen. Inget hysch-hysch i onödan. Tina får förstås frågor från andra vuxna, inte bara från barnen. Eftersom jag är en av de första som gjort det här, känner jag mig ofta som en allmän samhällsupplysare, säger hon och skrattar lite. Men det är inte så konstigt, jag visste ju inte heller hur det gick till innan jag kom i kontakt med Stork. Jag kan få tokiga frågor som: Bara för att du har gjort dem i Danmark, måste du åka dit och föda dem också? eller Kan man välja kön på barnet när man inseminerar?. Fast de vanligaste reaktionerna är nog: Gud, vad bra gjort! Min man är helt värdelös, jag skulle också gjort det själv. Sedan vet jag inte om de som är negativt inställda håller tyst om vad de tycker, men jag tror inte det. Tina får väldigt sällan frågor om varför hon valt bort en pappa ur barnens liv eller om de saknar manliga förebilder. Får jag det brukar jag berätta att barnen både har en morfar och andra manliga släktingar och så träffar de ju mina killkompisar. Sedan är det förstås mindre kul att läsa vissa insändare i tidningarna, men dem får man försöka strunta i. Om Tina skulle vilja försöka bli gravid någon mer gång framöver skulle hon åka till Danmark, även om hon hade en partner. Jag tycker det är bra att två kvinnor som lever ihop kan få hjälp att göra det i Sverige i dag. Det är också bra att båda parter blir juridiska föräldrar. Men det finns fortfarande orättvisor och sånt som inte funkar så bra. Inom vissa landsting får lesbiska kvinnor betala för sig, medan heterosexuella slipper, och man kan behöva stå i kö. ETT VIKTIGT SKÄL till att Tina föredrar Danmark är också att man inte har rätt att välja anonym donator i Sverige. För mig är en donator en donator, inte en pappa. Man har ingen relation till donatorn, man har inte ens haft sexuellt umgänge med den här personen. Jag hade kunnat välja känd donator, så kallad identity-release, i Danmark och barnet hade då från och med 18-årsdagen kunnat få reda på donatorns personuppgifter. 4/09 INSIKT 21