Kan man bli sjuk av ord? Det osynliga våldet mot själen #1/2008

Transkript

1 Kan man bli sjuk av ord? Det osynliga våldet mot själen 2008 En studie om psykisk barnmisshandel och emotionell omsorgssvikt i BRIS barnkontakter år 2007 #1/2008

2 BRIS Kanslier Riksförbundet BRIS Karlavägen Stockholm Tel: Fax: E-post: BRIS region Nord Kungsgatan Umeå Tel: Fax: E-post: BRIS region Väst Hvitfeldtsgatan Göteborg Tel: Fax: E-post: BRIS region Mitt Karlavägen Stockholm Tel: Fax: E-post: BRIS region Syd Östra Rönneholms - vägen Malmö Tel: Fax: E-post: bris.syd@bris.se Barnens Rätt I Samhället är en ideell, partipolitiskt och religiöst BRIS obunden organisation som bistår barn och ungdomar som far illa. BRIS är en länk mellan barn, vuxna och övriga samhället. Kärnan i BRIS verksamhet är Barnens Hjälptelefon och BRIS-mejlen dit barn och ungdomar upp till 18 år anonymt och kostnadsfritt kan vända sig när de behöver stöd av en vuxen. BRIS fungerar också som opinionsbildare och remissinstans för att öka vuxnas respekt för barn som individer och för att de principer som slagits fast i FN:s barnkonvention ska tillämpas fullt ut. BRIS använder sin samlade kunskap om barns och ungdomars situation för att på olika plan informera, påverka och skapa opinion i barnrättsliga frågor. BRIS tar även emot samtal från vuxna som behöver någon att prata med om egna eller andras barn. BRIS bildades år 1971 och är organiserat i ett riksförbund med fem regionala kanslier. Kanslierna finns i Malmö, Göteborg, Norrköping, Stockholm och Umeå. BRIS verksamhet bygger på frivilligt arbete samt ekonomiska bidrag och gåvor från såväl privata som offentliga givare. BRIS har sammanlagt 500 frivilliga medarbetare som bemannar Barnens Hjälptelefon och BRIS-mejlen. De frivilliga medarbetarna rekryteras, utbildas och handleds av anställd BRIS-personal. BRIS Vuxentelefon om barn, bemannas vanligtvis av anställda BRIS-ombud och kostar som ett vanligt samtal. BRIS region Öst Korsgatan 2, Hus E Norrköping Postadress: BRIS Norrköping Tel: Fax: E-post: bris.ost@bris.se Barnens Hjälptelefon för dig upp till 18 år Måndag till fredag: kl Lördag, söndag och helgdag: kl BRIS Vuxentelefon om barn Måndag till fredag: kl BRIS-mejlen BRIS-mejlen ger personligt svar inom några dagar. På Diskussionforum som också finns på BRIS.se kan barn och ungdomar kommunicera med varandra med översyn av en vuxen moderator. 2

3 Alla barn föds med en drivkraft för att leva och en potential för att utvecklas. innehåll Samman fattning 4 Bakgrund 5 Definition av begreppen 8 Syfte och fråge ställ ningar 11 Material & metod 12 Res ultat 13 P rocess e n 15 F a mi l j ef ö rh å l la nd e n & r i s kf a k to re r 17 A.1. Vuxnas missbruk 18 A.2. Vuxnas ohälsa 18 A.3. Vuxnas oförmåga 19 A.4. Styvföräldrar 20 A.5. Adoptivföräldrar 20 A.6. Föräldrar från andra kulturer 21 A.7. Syskon med stora behov 21 A.8. Barnets egen partner 21 A.9. Skolan 21 Hur går det till? 23 Aktiv psykisk misshandel 24 B.1. Att utsättas för verbal tyranni 24 B.2. Att utsättas för hot och straff 24 B.3. Att utsättas för aggressioner och hat 25 B.4. Att få skuld och orimligt ansvar 26 B.5. Att utsättas för fysisk misshandel 27 B.6. Att utsättas för sexuella övergrepp 27 B.7. Att bli mobbad 27 Passiv psyk ISK miss handel 28 B. 8. Emotionell omsorgssvikt 28 Ind Irekt psyk ISK miss handel 29 B. 9. Vittne till våld, hot och aggressioner 29 Barnets respons gentemot familjen 31 C.1. Att anpassa sig 32 C.2. Att protestera 32 C.3. Att skydda sig genom att dra sig undan 32 Effekter för barnet 35 D.1. Reaktioner och respons 36 D.2. Blåmärken i själen 38 D.3. Symtom på psykisk ohälsa 38 D.4. Övriga konsekvenser 40 Strategier & uttryck 43 E.1. Man försöker lösa problemen 44 E.2. Man försöker stå ut med situationen 44 E.3. Man försöker förstå 44 E.4. Man agerar utåt 44 E.5. Man vänder det mot sig själv 45 E.6. Man vill ha hjälp 45 E.7. Man vill flytta hemifrån eller dö 45 Sköl den som hind rar 47 F.1. Barnets hinder 48 F.2. Föräldrars hinder 48 F.3. Hjälparens hinder 48 Vad händer i mötet med hjälp aren och vad blir resultatet? 51 G.1. Man får adekvat hjälp men den är bristfällig 52 G.2. Åtgärder vidtas som förvärrar situationen 52 G.3. Man fick adekvat hjälp som man var nöjd med 53 Sam band 55 Barns språk när de be rätt ar 57 D i sk u ss i o n 60 A. Barnens bild av familjen 61 B. De olika formerna av psykisk misshandel 63 C. Effekter av psykisk misshandel och emotionell omsorgs svikt 65 D. Mötet med hjälparen, åtgärder och resultat 67 H. Samband 69 I. Barns språk när de berättar 73 Avs l u tn i n g 74 Bilagor 75 Detaljerad metodbeskrivning 77 Litteratur 78 tel PG Text Karin Johansson Foto Johan Bergling, omslag Ingvor Farinotte Form Helena Lunding Illustrationer Lena Sjöberg/Söderberg Agentur, Tryck Grafiska Punkten, Växjö 3

4 Sammanfattning Psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt är två närbesläktade former av utsatthet som många barn lever med, ofta utan att omvärlden uppmärksammar vare sig vad barnen utsätts för eller vilka konsekvenser det får för dem och ofta utan att barnen får den hjälp och det stöd som de skulle behöva. v ä l d i g t lite f i n n s skrivet om detta i svensk forskning och klinisk dokumentation. Då BRIS har tillgång till en unik databas med över kontakter med barn varje år där barn, tack vara att de är anonyma, väljer att berätta sådant som de kanske aldrig tidigare berättat för någon, finns möjlighet till fördjupningsstudier om barns utsatthet för psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt, som kan ge kunskap som annars skulle vara svår att få. Denna studie har gjorts utifrån kontakter där barn själva valt att berätta om psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt, begrepp som de oftast inte använder själva. Det går att identifiera vissa typer av riskfaktorer som har betydelse för att barn ska löpa extra stor risk att drabbas av psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt, till exempel familjer där det förekommer missbruk eller familjer där någon vuxen lider av psykisk sjukdom. Men emotionell omsorgssvikt kan också uppträda i socialt välfungerande familjer och då som ett resultat av att föräldrar arbetar för mycket eller av andra anledningar väljer att prioritera annat än barnen. Att leva med psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt innebär en ökad risk för att drabbas av psykisk ohälsa, ökad risk för att skolarbetet drabbas och ökad risk för negativa sociala konsekvenser. När barn och ungdomar i dessa former av utsatthet söker hjälp hos elevhälsan, socialtjänsten eller bup möts de ibland av oförståelse. Det uppstår en sköld som hindrar såväl barnet från att berätta om sin situation som hjälparen från att lyssna. Skölden blir ett hinder i kommunikationen. Både föräldrar, barn och hjälpare bidrar till att skapa och upprätthålla denna sköld. Ett annat skäl till att det är svårt för barn att nå fram till vuxna utanför familjen med sitt hjälpbehov, är att barnen använder ord, vars allvarliga innebörd de vuxna inte alltid förstår. Studien har gjorts av Karin Johansson, utredare och leg. psykolog i samarbete med utvecklingssekreterare Peter Irgens. Båda är anställda inom BRIS. Vi vill framföra ett varmt tack till alla som hjälpt till med att granska studien och kommit med synpunkter och kloka idéer; Inga Tidefors, Eja Pedersen, Annalena Ståhl, Eva Waltré, Eva Stenelund, Tomas Jonsland, Ingeborg Moqvist och Cecilia Nauclér. 4

5 Bakgrund BRIS, Barnens Rätt i Samhället, är en ideell organisation som arbetar för att alla barn i Sverige ska få en barndom och uppväxt som motsvaras av de krav som ställs i FNs Konvention om barnens rättigheter. Stödverksamheten i BRIS består av Barnens Hjälptelefon, BRIS-mejlen och BRIS Vuxentelefon om barn. Under 2007 hade BRIS över stödjande kontakter med barn och ungdomar som på ett eller annat sätt bad om hjälp eller bara ville ha kontakt med en vuxen. c i r k a h ä l f t e n a v dessa kom via telefon och hälften via mejl. BRIS får ta del av många hemligheter. Då barn och ungdomar är helt anonyma när de vänder sig till BRIS vågar de berätta om sådant som de aldrig berättat för någon annan. Ibland har de under många år ensamma burit på tunga hemligheter. Många är i ett stort och akut behov av hjälp. Många har redan kontakt med myndigheter och professionella hjälpare men tycker inte att den hjälp de får räcker. BRIS driver ett opinionsbildande arbete som grundar sig på den information barnen ger i stödverksamheten. I BRIS omfattande databas finns många berättelser från barn som utsätts för olika former av misshandel, övergrepp och omsorgssvikt. Behovet av relationer Alla barn föds med en drivkraft för att leva och en potential för att utvecklas. Jung/von Franz (1992) beskriver utvecklingsprocessen (i deras termino logi kallad individuationsprocessen) som ett långsamt, omärkligt, fortgående växande som inte kan åstadkommas genom medveten ansträngning eller viljestyrka utan sker ofrivilligt och naturligt. Individuationsprocessen är sam- 5

6 spelet mellan de medfödda anlagen och de yttre öden som möter människan. Varje steg i barnets utveckling kräver en plattform att stå på, en känsla av säkerhet om vad det är som gäller så här långt. Behovstillfredsställelse, förutsägbarhet och stabilitet är viktiga grundstenar i plattformen. För att spädbarnet ska kunna använda föräldern som en trygg bas, utifrån vilken det kan utforska världen, måste det ha haft tillräckligt mycket erfarenhet av att föräldern har hört, förstått och velat hjälpa barnet. (broberg m.fl. 2006) Förmågan att uthärda och vänta på behovstillfredsställelse utvecklas inte genom att barnet utsätts för tidig frustration, utan genom tryggheten i att någon ser behoven och tillfredsställer dem. Emotionell omsorgssvikt i form av utebliven stimulans och behovstillfredsställelse kan få ett litet barn att sluta sig inom sig själv och uppvisa i det närmaste autistiska drag. Detta är vad många adoptivföräldrar möter när de hämtar barn i länder där barnen från sin första stund i livet tvingats konkurrera med allt för många andra barn om uppmärksamhet För att kunna växa och utvecklas behöver individen få positiv feedback på sina framsteg, något som gäller alla människor. från alltför få vuxna på barnhemmet. Samma sak kan möta socialtjänsten när de upptäcker barn vars liv tagit sin början i en tillvaro av bristande fysisk och emotionell omsorg. Bowlby (1973) kallade detta tillstånd för modersdeprivation, vilket innebär att livskraften liksom rinner ur barnet i en form av depression, barnet blir uppgivet och ger upp sin strävan att leva, vilket är ett livshotande tillstånd. Den medicinska termen nonorganic failure to thrive (fft) anger ett tillstånd som karaktäriseras av dålig viktuppgång och fysisk tillväxt till följd av bristande omsorg och för lite stimulans (wikipedia). När man i början av 1990-talet öppnade barnhemmen i Rumänien i samband med slutet av det kalla kriget gavs rika möjligheter att studera vilka effekter barn drabbas av som ett resultat av bristande anknytning. För att kunna växa och utvecklas behöver individen få positiv feedback på sina framsteg, något som gäller alla människor. Från sin allra första stund i livet söker barnet bekräftelse, kärlek och känslomässig näring från sina närmaste vårdnadshavare. Barnet befinner sig i en egocentrisk tillvaro där upplevelsen av att själv vara världens medelpunkt genomsyrar alla upplevelser. Vårdnadshavarnas spegling av barnet ska också bekräfta att det lilla barnet står i centrum för deras uppmärksamhet. Genom omvärldens bemötande bygger barnet sakta men säkert upp sin bild av sig själv och världen. Om bemötandet är gott och varmt får barnet en känsla av att världen är en god och varm värld att leva i. Barnet fylls också av känslan av att själv vara god och värd att älskas, vilket är grunden till den självbild och självtillit som ska utvecklas. Crafoord (1993) beskriver vad som händer i samspelet mellan barn och föräldrar och benämner det som den utvecklande dialogen. I dialogen finns ett ständigt känslomässigt flöde, vars strömmar och kvaliteter bestämmer barnets möjligheter att bygga upp sitt inre referenssystem. Bekräftelse är det centrala och ett positivt flöde stimulerar barnet och hjälper det att öppna och utveckla sitt inre referenssystem. Bekräftelsen i dialogen är en komplicerad process som hämtar material från föräldrarnas eget inre referenssystem, vilket förhoppningsvis gör det möjligt för dem att se barnet och dess behov och bekräfta det på ett känslomässigt nyanserat och adekvat sätt. Rogers (1961) använder begreppet en hjälpande relation, vilket kan vara både en relation mellan barnet och vårdnadshavaren, relationen mellan barnet och den person (professionell eller annan) som barnet söker hjälp hos men även relationen till exempelvis en lärare. En hjälpande relation kan definieras som en relation som ger uppskattning, uttrycksmöjligheter och funktionell användning för de latenta inre resurser som individen besitter. Sålunda en relation som gynnar utveckling. En stabil grund att bygga sitt liv på I de första nära relationerna bygger barnet upp fundamentet till sin världsbild och bilden av sig själv. Barnets inre värld, dess tankar och känslor blir en slags spegelbild av den värld det vistas i. Om barnet har en väl fungerande relation till en eller flera stabila, trygga och kärleksfulla vuxna, kommer även barnets inre värld att bli trygg och stabil. Känslan av att vara en individ som är värd 6

7 att få ett gott liv och att det goda finns och är möjligt att få, blir till ett fundament, en grund som resten av utvecklingen kan byggas på. När barnets tillvaro präglas av kontinuitet och förutsägbarhet kommer barnet också att känna tillit till andra vuxna människor och andra barn. Om de vuxna runt barnet själva har ett språk för att förklara livshändelser, livsvillkor, känslor och tankar kommer barnet också att utveckla sådana förmågor. Språket som förklarar den yttre och inre världen blir ett viktigt redskap som hjälper barnet att hantera händelser i livet och att bygga nära relationer till andra människor. Detta är vad som med en anknytningsteoretisk term kallas för en trygg bas (bowlby, 1988). Barn och trauma Det finns en växande kunskap om att barn som utsätts för fysisk misshandel och sexuella övergrepp inte bara skadas fysiskt utan också psykiskt. Övergrepp är traumatiska upplevelser som kan leda till psykiska besvär också långt efter det att övergreppen upphört. Trauma kännetecknas av händelser som är överväldigande och okontrollerbara och som innebär en extraordinär psykisk påfrestning för de barn eller ungdomar som drabbas. Vanligtvis sker detta hastigt och oväntat, men vissa händelser upprepar sig i mer eller mindre samma form, som till exempel misshandel och sexuella övergrepp, utan att barnen kan förhindra detta. (dyregrov, 1997) De trauman som består av upprepade upplevelser kallas kumulativa trauman och de psykiska effekterna byggs upp över tid. Barn reagerar således både omedelbart och på längre sikt. Några barn kan reagera med förfäran, protest och ett slags känslostorm medan andra barn blir som förlamade. Dyregrov beskriver normala efterreaktioner som visar att vårt mentala system behöver tid för att bearbeta det som skett. Några av de vanligaste efterreaktionerna, som kan beskrivas som krisreaktioner, är rädsla och ångest, sömnsvårigheter, skuldkänslor, koncentrationsproblem, inlärningssvårigheter, nedstämdhet och depression, psykosomatiska reaktioner, ätstörningar, beteendestörningar och relationsproblem. Senare forskning visar också att trauman under barndomen kan ge efterverkningar långt senare i livet. Detta gäller både när barn och ungdomar utsätts för kumulativa trauman och efter en enstaka traumatisk händelse. På längre sikt kan detta enligt Dyregrov bland annat orsaka störningar i personligheten, problem i relationer till andra människor, störningar i den biologiska utvecklingen, försvagad självtillit och självkänsla samt inlärningssvårigheter. Via forskning har också konsekvenser av psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt belysts. Forskning har visat att psykiska problem av känslomässig, beteendemässig och kognitiv natur kan förknippas med utsatthet för psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt Problemen kan visa sig senare i barndomen eller under tonårstiden och kan kvarstå i vuxenlivet. (glaser, 2002). Om barnet i ett tidigt skede får hjälp att bearbeta traumat minskas risken för psykiska svårigheter på kort och lång sikt. Familjens sätt att handskas med erfarenheterna, familjens nätverk eller barnets tillgång till andra och mer välfungerande vuxna runt barnet har också betydelse för bearbetningen. Salutogena faktorer (friskfaktorer) kan ha avgörande betydelse för vilka effekter ett trauma får för ett barn på längre sikt. 7

8 Definition av begreppen Det var svårt att fastlägga en kort definition som tog hänsyn till alla nyanser i och aspekter av fenomenen psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt. Psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt kan uppstå vid ganska många olika slags förhållningssätt mot barn och det kändes viktigt att inte utelämna något av detta i definitionen. 8

9 Barnmisshandelsutredningen 2001 SOU 2001:72 Killén (2003) och Hindberg (2003) föreslår definitioner som innefattar konsekvenserna av psykisk misshandel, vilket då skulle innebära att allt bemötande som leder fram till dessa konsekvenser är att betrakta som psykisk misshandel. Man kan tycka att definitionen då blir något begränsad i det att den förutsätter konsekvenserna för att definitionen ska uppfyllas. Ett destruktivt förhållningssätt kan ju vara psykisk misshandel även om det inte leder till att barnet reagerar i enlighet med definitionen, det vill säga att förhållningssättet är förödande för eller förhindrar utvecklingen av en positiv självbild hos barnet (killén) eller stör barnets intellektuella och emotionella utveckling, sociala kompetens och förutsättningar för nära känslomässiga relationer. (hindberg) Samtidigt ger detta sätt att formulera definitionen en öppenhet för att begreppen kan innehålla former av psykisk misshandel som man inte tänkt sig men som visar sig vara psykisk misshandel eftersom de leder till de nämnda konsekvenserna. Definition av psykisk misshandel När man resonerar kring och försöker förstå fenomen som psykisk misshandel behöver man en definition som ramar in begreppet. I litteratur och forskning definierar man begreppet på snarlika sätt. Psykisk misshandel är ett permanent för hållnings sätt hos föräldrar eller andra vårdnadshavare som är förödande för eller förhindrar utvecklingen av en positiv självbild hos barnet. Kari Killén (2003) Psykisk misshandel är varje handling eller underlåtenhet att handla som stör barnets intellektuella och emotionella utveckling, självkänsla, sociala kompetens och förutsättningar för nära känslomässiga relationer. Barbro Hindberg (2003) När vi har kategoriserat de barnkontakter som vi haft i BRIS, har vi utgått från den definition som den statliga Barnmisshandelsutredningen 2001, under ledning av Bodil Långberg, kom fram till. Den är ganska heltäckande men tar inte med mobbning som en situation där det förekommer psykisk misshandel, ofta i form av kränkningar, hot och social isolering, vilket man skulle kunna komplettera den med. Barnmisshandel i form av psykiskt våld. Psykisk barnmisshandel innebär att en vuxen person systematiskt eller oftast under lång tid utsätter ett barn för nedvärderande omdömen, nedbrytande behandling eller avsiktligt känslomässigt lidande. Det kan även vid allvarliga fall handla om en enstaka företeelse för att betecknas som misshandel. Som psykisk barnmisshandel räknas t.ex. orimligt hårda bestraffningar, förlöjligande, kritik, hån, nedvärdering, avvisande, utfrysning, orimliga krav, påtvingad isolering från sociala kontakter och åldersanpassade aktiviteter eller konstant vägran att lyssna på barnets synpunkter. Som exempel på nedbrytande behandling kan nämnas fostran till asocialt beteende eller kriminalitet. Vissa skadliga expositioner skall också ses som psykisk misshandel, t.ex. att barnet tvingas bevittna (se eller höra) våld i sin närmiljö eller leva i en miljö där våld eller hot om våld förekommer ofta. Psykiskt lidande hos ett barn kan ta sig uttryck i skräck, ångest, glädjelöshet eller negativ påverkan av barnets självförtroende. I alla former av fysiska övergrepp mot barn, inklusive sexuella övergrepp, ingår psykisk misshandel. Kränkningar Kränkning innebär att en vuxen person, oftast under lång tid skadar eller äventyrar barnets psykiska hälsa genom att i ord eller handling behandla barnet nedlåtande eller angripa barnets personlighet. Kränkning (med flytande gräns mot psykisk barnmisshandel) kan exempel vis vara att på ett förnedrande sätt kommentera barnets utseende, språk, begåvning; säga att barnet är odugligt eller att syskon är mycket sötare och mer framgångsrika, förolämpa barnet fysiskt eller verbalt inför kamrater eller vuxna, läsa barnets dagbok eller liknande. Fysisk och psykisk misshandel samt sexuella övergrepp innebär alltid att barnet kränks. De psykiska skadorna vid fysisk misshandel och sexuella övergrepp är oftast allvarligare än de tillfogade fysiska skadorna. 9

10 Definition av emotionell omsorgssvikt När det gäller emotionell eller känslomässig omsorgssvikt så är det ett begrepp utredaren valt att använda för att beskriva det som förekommer i gränslandet till psykisk misshandel. Om psykisk misshandel beskriver ett mer aktivt destruktivt förhållningssätt till barnet, så beskriver emotionell omsorgssvikt snarare ett passivt förhållningssätt, en brist i relationen till barnet som tar sig uttryck i frånvaro av de komponenter i relationen mellan vårdnadshavare och barn som skulle vara stärkande för barnet. Relationen präglas av avsaknad av psykiskt och känslomässigt stärkande komponenter. Istället för emotionell omsorg uppstår ett tomrum där denna skulle vara och den ersätts inte av något annat. Frånvaron av känslomässig omsorg kan i vissa fall ersättas av psykisk misshandel vilket då försätter barnet i en dubbelt belastande situation. Man skulle kunna beteckna emotionell omsorgssvikt som det primära tillståndet, det tillstånd som ligger till grund för att det ska bli möjligt att även utsätta barnet för psykisk misshandel. Det närmaste en renodlad definition av begreppet emotionell omsorgssvikt man kan komma finner man i Barnmisshandelsutredningens definition av psykisk försummelse (se ruta). Man skulle också i en kort sammanfattning kunna definiera psykisk misshandel som olika former av systematisk destruktiv kommunikation med psykiskt nedbrytande effekter, samt emotionell omsorgssvikt som olika former av systematiskt utelämnad konstruktiv kommunikation som förhindrar psykisk uppbyggnad. Man bör även lägga till att psykisk misshandel kan utgöras av en enstaka påfrestning, om den är tillräckligt kraftfull, till exempel ett väldigt aggressivt eller förnedrande angrepp såsom en våldtäkt eller misshandel. Psykisk försummelse (SOU 2001:72) Psykisk försummelse innebär att en vuxen person, oftast under lång tid, skadar eller äventyrar barns psykiska hälsa eller utveckling genom att underlåta att tillgodose ett barns grundläggande behov av t.ex. uppmärksamhet, tillhörighet, fostran, vägledning, stimulans och undervisning. Psykisk försummelse kan t.ex. vara otillgänglighet och känslomässig likgiltighet för barnet (med flytande gräns mot psykisk misshandel), underlåtenhet att ge barnet erfarenheter, att lära barnet vad som är rätt och fel och att se till att barnet får skolutbildning. Alla tänkbara aspekter av barns utveckling avses med definitionen, t.ex. fysisk, psykisk, känslomässig, social, moralisk, intellektuell och utbildningsmässig. Som barnmisshandel räknas även försummelse att respektera barnets rättigheter. 10

11 Syfte och f r å gest ä l ln i n ga r Syftet med studien var att utifrån barnets perspektiv försöka förstå och beskriva den psykiskt nedbrytande process som psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt innebär för de barn och ungdomar som drabbas. Följande frågor var utgångspunkten: 1 Vad berättar barn om psykisk misshandel och emotionell omsorgsbrist? (övergripande fråga) 2 Kan man utifrån barns berättelser identifiera speciella riskfaktorer? 3 Hur beskriver barn att den psykiska misshandeln går till? 4 Hur beskriver barn att det går det till när de utsätts för emotionell omsorgssvikt? 5 Vilka effekter får psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt för barnet och vilka konsekvenser beskriver barn att de drabbas av? 6 Hur uttrycker och förmedlar barn sina upplevelser och vilka strategier använder barn för att hantera sin situation? 7 Vad, enligt barns beskrivningar händer, när de söker hjälp? 8 Vilken hjälp får barnet och vad händer i mötet med hjälparen? Studien är gjord med målsättningen att belysa barnets perspektiv i den psykiskt nedbrytande process som psykisk barnmisshandel och emotionell omsorgssvikt innebär. Utifrån föräldrars och professionella hjälpares perspektiv skulle barnens situation troligen beskrivas annorlunda. Men det perspektivet ser inte BRIS som sin uppgift att belysa. De barn som väljer att kontakta BRIS för att berätta om sina erfarenheter, är i första hand barn och ungdomar vars situation ännu inte kommit till hjälpande instansers kännedom eller de som inte är nöjda med de försök att hjälpa dem, som gjorts från samhällets sida. Vår förhoppning är att studien ska leda till ökad kunskap om barn som tillhör en utsatt grupp och som inte alltid får den hjälp som de behöver och vill ha. 11

12 Material & metod d e r i k a ber ät te l ser som barn och ungdomar förmedlar till BRIS ger oss ett unikt material att bearbeta och analysera. Varje år får BRIS över berättelser där barn på eget initiativ berättar om sina liv, sina tankar och känslor. Vi vet sedan länge att vi många gånger får ta del av berättelser och hemligheter som barnet aldrig tidigare vågat delge någon. Vi känner ett stort ansvar att förvalta detta material på bästa sätt så att den kunskap som ryms i berättelserna kommer makthavare, myndigheter och yrkesutövare, men även privatpersoner till del. Vi ser det som en viktig uppgift att försöka förmedla barnens röster så mycket som möjligt utifrån deras eget perspektiv. Den kvantitativa informationen i denna studie kan inte sägas vara representativ för gruppen alla barn i Sverige. Siffrorna säger således ingenting om hur vanligt det är med psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt. Siffrorna säger inte heller något om hur vanligt förekommande det är bland de barn som väljer att kontakta BRIS. Denna form av utsatthet kan mycket väl förekomma även hos många av de barn som valt att berätta om något annat. Däremot berättar siffrorna hur stor andel av de barn och unga som kontaktar BRIS som berättar om just de här ämnena. Det betyder att det kvantitativa resultatet troligen skiljer sig troligen från vad som skulle framkomma vid en enkätundersökning av ett slumpmässigt urval av svenska barn. Siffrorna i tabell 2 (bilaga), resultatet från kodningen, ger en uppfattning om förekomsten av de olika formerna av psykisk misshandel i materialet. De barnkontakter som analyserades var ett urval av de sammanlagt drygt kontakter som BRIS hade med barn under år Urvalet bestod av dokumentation från telefonsamtal och mejl från barn och ungdomar som själva valt att kontakta BRIS och själva valt vad de vill berätta. Dokumentationen består av jourarens 1 kategorisering av kontaktområde, jourarens samtalsbeskrivning samt de genuina mejltexterna.vi har inte ställt samma frågor till alla barn utan bara gjort det möjligt för dem att berätta vad de har på hjärtat. I en tidigare kvantitativ sammanställning av hela databasen för år 2007, vilken redovisats i BRIS-rapporten 2008, visade sig ca 9 procent 2 av 1 De ideella medarbetare i BRIS som svarar på barnens telefonsamtal och mejl kallas jourare. 2 Vid den direkta dokumentationen av kontakterna handlar 4 procent om psykisk misshandel. Vid en särskild genomgång av kontakterna ser man att det snarare förekommer i upp till 9 procent av kontakterna. kontakterna handla om psykisk misshandel och en okänd andel 3 om emotionell omsorgssvikt. De kontakter som ligger till grund för denna studie har inkommit mellan januari-augusti kontakter har analyserats. För att generera ny kunskap om och förståelse för den process som barn och ungdomar blir indragna i när de utsätts för psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt, har vi valt en kvalitativ analysmetod. En kvalitativ analysmetod används för att generera teori ur en textmassa som i detta fall utgörs av barnens genuina mejltexter inkomna till BRIS-mejlen samt den skriftliga dokumentation som gjorts av BRIS telefonjourare efter varje telefonsamtal till Barnens Hjälptelefon. Materialet har läst igenom noga och kodats i flera omgångar. Analys är inte en linjär process av att endast röra sig från en fas till en annan. Istället är det en mer återupprepande process, där rörelse framåt och bakåt är nödvändigt, genom de olika faserna (braun & clarke). Under en inledande förutsättningslös genomläsning registrerades ca 250 koder. Den övergripande frågan Vad berättar barn och ungdomar för BRIS om psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt var utgångspunkten. Alla data i texterna har inte kodats utan bara de som på något sätt svarar på den övergripande frågan. Allt eftersom data samlades in och ett mönster började skönjas, gick det att formulera ett antal underliggande frågeställningar utifrån vilka ytterligare analys gjordes. Den inledande kodningen var öppen i den bemärkelsen att det inte fanns några förväntningar på vilka koder som skulle hittas, bara att de på något vis skulle relatera till den övergripande frågan. En mer detaljerad metodbeskrivning återfinns i slutet av bilagan. 3 I det statistikformulär som BRIS jourare fyller i efter varje kontakt med ett barn för att samla kvantitativ statistik, har hittills inte funnits någon kryssruta för emotionell omsorgssvikt. Därför finns ingen siffra på hur stor andel av kontakterna som utgörs av detta. Men vid en genomläsning av texterna inför BRIS-rapporterna 2007 och 2008 fann vi att ett överraskande stort antal kontakter handlade om detta. 153 av dessa kontakter markerades i efterhand och ingår i det nu analyserade materialet. 12

13 Res ultat Generellt om resultatet Totalt omfattade denna studie kontakter från januari augusti , med barn och ungdomar som själva valt att berätta om sådant som vi senare kategoriserade som psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt. Av dessa var 639 kontakter via telefon och 522 kontakter via BRISmejlen. 84 procent av kontakterna handlade om flickor, 16 procent om pojkar och 4 kontakter där vi inte visste barnets kön. Medelåldern var 14,35 år, vilket var ungefär samma medelålder som på samtliga kontakter till BRIS (14,1 år). (tabell 0) Vi kunde se att fenomenen psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt ofta sitter ihop med andra problem. Många av de berättelser som BRIS fått ta del av innehåller flera komponenter samtidigt i form av beskrivningar av familjens historia, ofta med skilsmässor och långvariga familjekonflikter. Barnen berättar om hur omogna styvföräldrar kommit in i deras liv, beskriver hur den psykiska och fysiska misshandeln går till och vilka former den emotionella omsorgssvikten tar sig. Barnen beskriver också hur de mår och vilka fysiska och psykiska symtom de lider av. Ibland finns även en beskrivning av hur det gått när barnet sökt hjälp hos någon utanför familjen, på grund av att de mått så dåligt att de inte längre orkat försöka hantera problemen ensamma. Resultatet redovisas under rubriker som beskriver processens olika delar i tur och ordning. Texten kompletteras i vissa fall med exempel från barnens berättelser. Som kommer att märkas går en del av kategorierna in i varandra och det finns inga vattentäta skott emellan dem, de är ofta inte varandra ömsesidigt uteslutande vilket innebär att vissa begrepp uppträder under mer än en rubrik. Till exempel är självskadebeteende både en strategi för att hantera sin smärta, ett symtom på psykisk ohälsa, ett sätt att respondera gentemot familjen och ett sätt att skicka signaler (uttryck) till omvärlden. 4 Av totalt under perioden. 13

14 Barnens boende Som framgår av tabell 3, skiljer sig barnens boende i de undersökta kontakterna något från barnens boende i BRIS kontakter totalt för samma period Bland dessa barn är det mindre andel som bor i kärnfamilj, större andel som bor med en ensamstående mor eller far och större andel som bor i styvfamilj. Kontaktområde Som framgår av tabell 4 skiljer sig dessa kontakter en hel del jämfört med BRIS kontakter totalt för samma period, när det gäller jourarnas registrering av kontaktområden. De kontakter som denna studie bygger på handlar fyra gånger så ofta om fysisk misshandel, mer än tre gånger så ofta om missbruk i familjen och fysisk/psykisk ohälsa i familjen, dubbelt så ofta om familjekonflikter, skilsmässoproblem, sexuella övergrepp, sorg och stress, jämfört med alla barnkontakter under samma period. Psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt sitter alltså ofta ihop med andra problem. Förövare vid psykisk misshandel Som framgår av tabell 5 är det i första hand barnets egen pappa (27 procent) och mamma (21 procent) som utsätter barnet för psykisk misshandel. I 14 procent av fallen är både pappa och mamma tillsammans de som utsätter barnet. Sammanlagt återfinns 73 procent av förövarna inom familjen och 22 procent av förövarna är jämnåriga. Ser man på förövarnas kön, utgörs 52 procent av män/pojkar, 25 procent av kvinnor/ flickor och i 23 procent av kontakterna utgörs förövarna av båda könen tillsammans. Variation i kön, ålder och boende mellan olika former av misshandel Vad beträffar det utsatta barnets kön, visar siffrorna en något större andel pojkar som utsatts för fysisk misshandel, jämfört med i det totala antalet kontakter samt en övervikt för flickor när det gäller sexuella övergrepp. Både för psykisk misshandel och sexuella övergrepp är medelåldern något högre än för det totala antalet kontakter. När det gäller både psykisk och fysisk misshandel ser vi en överrepresentation av barn i familjer där föräldrarna genomgått en skilsmässa. (tabell 6) Övriga jämförelser Vi har jämfört kontakterna om psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt med hela databasen av barnkontakter från samma tid år 2007 utifrån ytterligare några aspekter. Kontakterna om psykisk misshandel tar i genomsnitt avsevärt längre tid i anspråk jämfört med medelvärdet för det totala antalet kontakter, 25 minuter jämfört med 18 minuter per kontakt. Mejl om psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt innehåller i genomsnitt 55 procent mer ord än normalmejlet. Arbetet bygger på ett omfattande material, vilket avspeglas i presentationen av resultatet. För att underlätta läsningen presenteras först en modell över hur data hänger samman med varandra. Därefter inleds presentationen av varje huvudtema med en tabell över vilka teman som återfinns under respektive huvudtema. 14

15 P roce ssen A D F G Familjen B C Barnet E Sköld Möjlig hjälpare utanför familjen A = Riskfaktorer. Barnens bild av familjen B = Olika former av psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt som barnet utsätts för. C = Barnets respons gentemot familjen. D = Effekter för barnet, reaktioner och inre konsekvenser. E = Strategier / Uttryck, respons och kommunikation gentemot omvärlden. F = Sköld. Hinder för kommunikation (som både föräldrar, barn och hjälpare bidrar till). G = Mötet med hjälparen och vilka åtgärder det resulterar i. Figur 1 Modellen (fig. 1) illustrerar den process som utkristalliserar sig ur barnens berättelser. I modellen är barnet (D) den centrala figuren, eftersom det är barnets perspektiv som hela studien utgår ifrån och det är med hjälp av barnens berättelser vi får bilder av vad som händer och hur det hänger ihop. Barnen har för att beskriva sin situation lämnat information som de själva ansett vara relevant, för att vi på BRIS ska förstå deras situation. Processen kan beskrivas som ett flöde som utgår ifrån familjen (A) och de beskrivningar som finns av föräldrar, styvföräldrar, andra vuxna, syskon, släktingar och egna partners. Vi får en bild av vissa riskfaktorer som visar sig vara vanligt förekommande i dessa beskrivningar. Sedan följer barnens beskrivning av vad de utsätts för och hur det går till, dvs. själva utsattheten (B). Psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt kommer att beskrivas både som två fenomen var för sig och sammanvävda när gränserna mellan dem är otydliga eller där man kan se att fenomenen är beroende av varandra. Detta illustreras med den högerriktade pilen. Barnen beskriver också sin egen respons gentemot familjen på vad de utsätts för (C). Detta illustreras av den vänsterriktade pilen. Som en följd av vad de utsätts för reagerar barnen på olika sätt och utsattheten får olika effekter och konsekvenser för dem (D). Här beskriver barnen de inre processer som följer på utsattheten. De har sedan olika medvetna och omedvetna sätt att uttrycka och kommunicera detta på (E). Här beskrivs deras respons gentemot omvärlden utanför familjen och de strategier de använder för att hantera eller försöka lösa problemen. De barn som söker hjälp hos någon vuxen utanför familjen beskriver vad som hänt och händer i denna kontakt och vilken form av hjälp eller brist på hjälp som kontakten leder fram till (G). Det kan vara professionella tjänstemän inom socialtjänsten, sjukvården, kommunen, kyrkan eller skolan. Slutligen beskrivs den sköld eller de hinder som uppträder mellan barnen och den möjlige hjälparen och som byggs och upprätthålls med hjälp av både föräldrar, barn och de möjliga hjälparna (F). Denna sköld hindrar kommunikation om barnets situation att nå fram till den möjlige hjälparen. 15

16 16

17 A Fa mi ljef örhåll an den & risk fakt orer A. 1. Vuxnas missbruk A. 2. Vuxnas ohälsa A Fysisk ohälsa A Psykisk ohälsa A. 3. Vuxnas oförmåga A Bristande emotionell kompetens A Socialt och ekonomiskt välfungerande vuxna A Svårigheter i föräldrarollen A Skilsmässor A Ensamstående föräldrar A Frånvarande pappor och mammor A Föräldrar med andra problem A. 4. Styvföräldrar A. 5. Adoptivföräldrar A. 6. Föräldrar från andra kulturer A. 7. Syskon med stora behov A. 8. Barnets egen partner A. 9. Skolan 17

18 e t t s ä t t a t t identifiera möjliga riskfaktorer är att titta på en över- eller underrepresentation av något. Man ser om det i det undersökta materialet går att finna fler eller färre exempel på vissa omständigheter än vad som återfinns i en normalfördelning eller i ett annat material som man jämför med. Här tittade vi dels på överrepresentation i bakgrundsvariabeln barnens boende och dels utgick vi från den kvalitativa analysen av barnens berättelser för att se vilka omständigheter de beskrev som kunde tolkas som möjliga riskfaktorer. Generellt för alla former av psykisk misshandel är att den sker systematiskt och att den till allra största delen äger rum i situationer när inga utomstående har någon insyn. Bakom hemmets stängda dörrar förändrar människor karaktär och visar sidor av sig själva inför sina familjemedlemmar, som man väljer att inte visa i andra sammanhang. Ingen kan ana hur min pappa är 5. I den privata sfären kan man slappna av och släppa de normer för socialt umgänge som man efterlever utanför familjen. Man släpper kontrollen, lättar på fördämningarna och visar alla de former av känslouttryck som annars inte anses socialt acceptabla. Medvetenheten om vad som inte passar sig och om att man egentligen träder över gränser för vad som rent allmänt skulle uppfattas som respektfullt bemötande av sina närstående, gör att man håller isär sina olika sätt att relatera till människor i och utanför familjen. Barnen beskriver hur föräldrar uppträder på olika sätt hemma och utanför familjen. A.1. Vuxnas missbruk Att ha föräldrar eller andra vuxna familjemedlemmar som använder mycket alkohol och andra droger innebär en ökad risk, både för att utsättas för psykisk misshandel och för att drabbas av emotionell omsorgssvikt. I 235 eller 20 procent (se tabell 2.) av kontakterna berättar barnen att de vuxna dricker mycket alkohol eller använder andra droger. Alkohol och andra droger spelar ofta en stor roll när det gäller hur vuxna klarar av att hantera sin ilska och frustration och när det gäller förmågan att prioritera barnen och deras behov. Pappor blir enligt många barn argare och våldsammare efter att de druckit. Bland de alkoholdrickande papporna och styvpapporna dominerar risken för att de ska tappa kontrollen över sin ilska och få aggressionsutbrott, 5 Samtliga exempel i detta dokument är genuina barncitat som hämtats ur stödverksamhetens databas för år Exemplen är komprimerade och detaljer i dem är ändrade för att barnen inte ska kunna identifieras. Vissa stavfel och grammatiska fel har också korrigerats för att underlätta läsandet och för att ytterligare avidentifiera exemplen. som ibland leder till fysisk misshandel, medan konsekvensen efter mammornas drickande oftare blir brister i den fysiska och emotionella omvårdnaden. Mammor dricker ibland tills de somnar på soffan mitt på dagen och barnen kan inte väcka dem förrän nästa dag. Ofta beskrivs att föräldrars drickande eller missbruk av andra droger tilltagit efter en skilsmässa eller efter en partners död. Extra komplicerat för barnen blir det när föräldern är psykiskt sjuk och dessutom missbrukare. Min pappa dricker för mycket och blir ofta våldsam. Jag kom till skolan med blåmärken flera gånger. Alla minnen, jag kan inte glömma, allt som hänt finns där och det är bara så hemskt. Han kan helt oväntat dyka upp hemma hos mamma och om jag är ensam de gångerna då blir jag lika rädd som de gånger jag bodde hos honom. Jag klarar inte mer. Jag kan inte ens sova längre. Flicka 15 år A.2. Vuxnas ohälsa I 100, eller 9 procent av kontakterna, berättar barnen om föräldrars fysiska eller psykiska ohälsa. A Fysisk ohälsa Att ha en eller två föräldrar som lider av fysisk ohälsa kan medföra en ökad risk för framför allt emotionell omsorgssvikt men även i vissa fall risk för psykisk misshandel. Barn berättar om hur den friska föräldern tvingas ta ett dubbelt ansvar för familjens försörjning och för hemmets skötsel och därmed har mindre ork över för barnen. Det leder till ökad risk för konflikter eftersom både den sjuka och den hårt belastade friska föräldern har mindre tålamod än vanligt. Den oro och maktlöshet som barnen känner orkar ingen av föräldrarna hjälpa dem med och de blir därför lämnade med många svåra tankar som de försöker hantera på egen hand. Om den sjuka föräldern dessutom är ensamstående, lämnar det barnen i en ännu större utsatthet. A.2.2. Psykisk ohälsa Barnen till de vuxna som lider av psykisk ohälsa blir ofta osynliga, eftersom mest fokus hamnar på den sjuke. Den sjuke har själv så stora behov att barnens behov inte uppmärksammas vare sig av dem eller av andra. Den sjuke har ofta mer fokus på sitt eget lidande än på barnen. Barnen har inte alltid tillräcklig kunskap om förälderns sjukdom och ibland ställer de egna diagnoser med hjälp av information från bland annat internet. De beskriver föräldrar som lider av de- 18

19 pression, utbrändhet och stress och föräldrar som pratar om sina självmordstankar och även gör självmordsförsök. Någon beskriver en mamma som skadar sig själv efter konflikter med barnen och det förekommer även föräldrar med ätstörningar. Föräldrarna orkar inte axla föräldrarollen och samtidigt försöka ta hand om sin egen smärta. Istället för att härbärgera sin egen ångest eller hantera sin aggression och frustration projicerar 6 föräldrar med psykiska störningar ut dessa känslor på barnen genom att anklaga dem för olika saker eller uppträda provocerande och hotfullt och de slutar först när barnen gråter, blir arga eller på annat sätt visar sin förtvivlan. Men det förekommer bara i något enstaka fall att barn berättar att föräldern bett om ursäkt för sitt beteende. Däremot berättas om föräldrar som agerar martyrer och ger barnen skulden för att de själva gått över gränserna, vilket kan ses som ytterligare en projektion. Efter ett gräl så var alla väldigt ledsna och jag grät på mitt rum. Då kom pappa upp, inte för att säga förlåt, utan antingen för att berätta hur vidrigt allting var eller Ja du, din pappa är ju som sagt dum i huvet och alla hatar honom för det, inte sant? han skulle ALLTID vara martyr, precis innan vi skulle släcka för natten kom han in. Inne i mitt lilla barnahjärta skar sorgen djupt, men jag visade inte så mycket, man fick ju inte visa svaghet för pappa. Flicka 14 år Min pappa är utbränd. Han skriker väldigt ofta och blir arg. Sådant klarar inte mitt psyke av. Jag har panikångest och även ganska mycket depressioner. Flicka 14 år A.3. Vuxnas oförmåga I 70, eller 6 procent av kontakterna, beskriver barnen det som vi i den här studien har valt att kalla vuxnas oförmåga. A.3.1. Bristande emotionell kompetens Av olika skäl har en del föräldrar brister i sin förmåga att tillgodose barnens behov. De situationer som barnen beskriver kan förstås med hjälp av begreppet emotionell kompetens och många föräldrar visar prov på brister i denna eller ibland total avsaknad av den. Oförmågan kan utgöra en ökad risk för att barnen utsätts för psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt. Denna oförmåga 6 Se avsnittet om projektioner i diskussionsdelen. kan ha sin grund i att föräldrarna under sin egen uppväxt inte fått ett bra bemötande och inte fått med sig redskap för att hantera nära relationer till barnen eller att de är omogna eller lider av någon form av begåvningshandikapp, bakgrundsfaktorer som några få barn i materialet beskriver. Barn beskriver föräldrar som inte har förmåga att känna empati eller kärlek och som inte kan lyssna på dem, inte har förmåga att sätta sig in i hur saker och ting blir för barnen, föräldrar som inte förstår att de kan ta barnens parti gentemot den andre föräldern eller gentemot en styvförälder som utsätter barnet för kränkningar, utan betraktar vad barnen utsätts för med vad barnen upplever som ointresse eller likgiltighet. Barnen beskriver det som att de vuxna struntar i dem. Ibland när vuxna ger utlopp för sin frustration inför eller emot barnen, saknar den vuxne ord för att uttrycka sig på annat sätt än genom att skrika och gapa. Barnen beskriver också de vuxnas oförmåga att hantera konflikter på ett konstruktivt sätt. I beskrivningarna återfinns många vuxna med ett väldigt temperament, de är lättkränkta, egocentriska och har stora svårigheter med att förstå hur barn fungerar, tänker och känner. Lättkränkta föräldrar reagerar oproportionerligt på vad barnen säger och gör. De ger ofta uttryck för att barnen mest är i vägen. Några barn beskriver att föräldrarna tycks oförmögna att prata med dem i normal samtalston. A.3.2. Socialt och ekonomiskt välfungerande vuxna Det går även att identifiera en annan grupp föräldrar som brister i sin emotionella omsorg om barnen. Det är föräldrar där båda jobbar heltid, ibland med mycket övertid och där de på sin fritid prioriterar något annat än barnen. De ägnar sig åt datorspel, fritidssysselsättningar, renoverar huset, ser på TV, träffar vänner eller ägnar sig åt sin partner. Det finns exempel på vuxna som rest tre veckor på semester och lämnat barnen (11-13 år gamla) ensamma hemma. A.3.4. Svårigheter i föräldrarollen Svårigheter i föräldrarollen visar sig särskilt när barnen blir tonåringar. Då förändras relationen mellan barn och deras föräldrar från att ha varit trygg och positiv till att bli kaotisk. Föräldrar famlar efter lösningar på relationsproblem och prövar uppfostringsmetoder på sätt som ofta leder till konflikter och missförstånd och man anar att uppgiften som tonårsförälder många gånger är dem övermäktig. Här finns också flera exempel på föräldrar som helt enkelt abdikerat genom att antingen flytta själv, slänga ut barnet eller vända sin uppmärksamhet åt ett annat håll. 19

20 A.3.5. Skilsmässor Svårigheter i föräldrarollen i samband med skilsmässor är också något som många barn rapporterar om. Föräldrarnas egen upptagenhet av att hantera skilsmässan resulterar i emotionell omsorgssvikt under ibland långa perioder vilket gör att barnen kan lämnas med att själva hantera känslor och tankar som väcks i samband med separationen samt själva får hantera allt annat som händer i livet just då. Konflikter mellan de vuxna som både föregår skilsmässan och följer i dess spår drabbar barnen på flera sätt; 1. barnen hör på när föräldrarna bråkar, 2. barnen dras in i bråken, 3. barnen ges skulden för bråken eller för hela skilsmässan, 4. föräldrarna talar illa om varandra inför barnen 5. föräldrarna vill att barnen ska ta den enes parti, 6. konflikterna slukar föräldrarnas energi och uppmärksamhet som barnen hade behövt. A.3.6. Ensamstående föräldrar Andelen ensamstående mammor (20 procent) och pappor (9,9 procent) visar på en klar överrepresentation i förhållande till andelen ensamstående föräldrar i det totala antalet kontakter till BRIS och även en överrepresentation när det gäller andelen ensamstående pappor i denna studie, i förhållande till andelen ensamstående pappor i hela befolkningen (19,2 procent mammor och 4,8 procent pappor) (scb 2007). I de flesta av de kontakter där föräldern är ensamstående, föreligger även andra omständigheter som till exempel missbruk eller en svår skilsmässa. Det är också i flera fall så att barnet bor hos den ena föräldern, i de flesta fall mamma, men utsätts för psykisk misshandel eller emotionell omsorgssvikt av den andre föräldern. A.3.7. Frånvarande pappor och mammor Förvånansvärt många barn rapporterar om pappor som inte alls finns med i deras liv. En del har försvunnit redan innan barnet föddes eller när barnen var mycket små. Andra har försvunnit när barnen varit äldre, några har flyttat långt bort, bildat nya familjer och helt släppt kontakten med de gamla barnen. I dessa kontakter finns ingen information från barnen som beskriver papporna, utan man kan bara spekulera i den oförmåga att förstå barnens behov av dem, som ligger till grund för att de helt släppt kontakten. Det finns även några exempel på mammor som helt försvunnit ur barnens liv. A.3.8. Föräldrar med andra problem Det förekommer också beskrivningar av föräldrar som har andra egna problem, till exempel problem på arbetet eller ekonomiska problem som gör att de inte har tillräcklig kraft kvar för barnen eller lätt förlorar tålamodet. Någon förälder beskrivs också ha utvecklat ett dator beroende vilket får till följd att barnen försummas. A.4. Styvföräldrar När föräldrarna träffar nya partners och dessa kommer in i barnens liv, har barnen ofta inte så mycket att säga till om. I 126, eller 11 procent av kontakterna, beskriver barnen att det finns en eller två styvföräldrar med i bilden, enligt kodningen som gjorts i samband med denna studie. Enligt den registrering som gjorts av jourare är andelen barn som lever med styvföräldrar 12 procent 7. Barnen beskriver hur föräldrarna prioriterat sina egna behov av att ha sin partner på nära håll och flyttat ihop med denne utan att egentligen ta så mycket hänsyn till vilka konsekvenser det får för barnen. I många fall har barnen plötsligt fått styvföräldrar som inte är lämpade för eller beredda på föräldrarollen, en del barn upplever att styvföräldern hatar dem och dessutom tydligt ger uttryck för detta mot dem. Situationen blir ännu värre när den biologiska föräldern inte tar barnens parti när en styvförälder hotar, trakasserar och slår barnen, utan låter det ske. Vissa barn har styvföräldrar som inte tycker om dem både när de bor hos mamman och hos pappan, vilket inte ger dem en fristad någonstans. A.5. Adoptivföräldrar Ett fåtal av kontakterna, 8 eller 1 procent av kontakterna, handlar om barn vars adoptivföräldrar behandlar dem illa. Det berättas om adoptivföräldrar som favoriserar sina biologiska barn, som har rasistiska åsikter och uttrycker förakt för invandrare trots att de har ett färgat barn, som lämnat barnen i Sverige och återvänt till missionärsarbetet utomlands och adoptivföräldrar som ångrat sig när de väl insett vad det innebär att ha barn. Det finns också exempel på barn som adopterats till terrorliknande förhållanden med föräldrar som leker sadistiska och förnedrande lekar där barnen utsätts för fysisk såväl som psykisk misshandel och sexuella övergrepp under en följd av år samt barn som adopterats av psykiskt 7 Skillnaden kan förklaras med att jourare har gjort markeringar för information som framkommit i ett telefonsamtal men som inte finns nedskrivet i den kvalitativa dokumentation om dessa samtal. 20