Stöd för barn som upplevt våld inom familjen. Familjehörnan & Folkhälsan

Transkript

1 Stöd för barn som upplevt våld inom familjen Familjehörnan & Folkhälsan

2 Barn och våld inom familjen Med våld i par- och närrelationer avses i vid bemärkelse våld som någon använder inom familjen eller i andra släkt- och bekantskapsförhållanden. Våldet kan bl.a. vara fysiskt, psykiskt, sexuellt, ekonomiskt eller försummande av vårdnad och tillsyn men det kan även handla om hot om våld. Vanligast är våld i parförhållanden, men våld förekommer också mellan föräldrar och barn. När en förälder blir utsatt för våld i familjen ökar också risken för att barnet skall utsättas för våld. Barn som bevittnar våld löper en större risk att själva bli brukare av våld. Livsvillkoren i utsatta familjer kännetecknas av otrygg anknytning mellan barn och föräldrar, bristande kontinuitet och kommunikation och brist på stimulans. Ofta lever familjen periodvis under kaotiska förhållanden och med svåra konflikter mellan familjemedlemmarna. Med barn avses varje människa under 18 år. Enligt barnskyddslagen har barn rätt till en trygg och stimulerande uppväxtmiljö och en harmonisk och mångsidig utveckling samt företrädesrätt till särskilt skydd. Våld som barn blir utsatta för i familjen undgår fortfarande många vuxna. Ungefär 17 procent ( ) av de finländska barnen uppskattas ha sett och hört våld som utövats (mellan vuxna) i hemmet. Av dessa barn är ca under 7 år, ca i åldern 7 14 år och ca över 15 år. Över 10 procent (ca ) av dessa barn blir själva utsatta för våld. En del forskare hävdar att de faktiska siffrorna är ännu större. Alla barn som har upplevt våld i sin barndom använder inte själva våld som vuxna, men alla som använder våld som vuxna har upplevt våld i barndomen.

3 Våld och trauma Våld är traumatiserande för alla; för den som blir utsatt för våld, för den som är i observatörsrollen och för den som använder våld. Våld medför ökad risk för posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) med kognitiva störningar, minnesstörningar, hög grad av undvikande beteende, depression, stegrad uppmärksamhetsnivå, förhöjd alarmberedskap, oro, ångest, fysiska symtom, sömnlöshet, högt blodtryck etc. Också spädbarn och barn som inte fysiskt är närvarande påverkas. Barnet upplever våldet på nytt i form av minnesbilder, förnimmelser och sinnesstämningar. Olika sinnesförnimmelser aktualiserar minnet hos barnet.

4 Hur påverkar våldet i familjen barnet? Barn är särskilt utsatta just på grund av att de är barn med ett biologiskt betingat behov av att tryggt och organiserat kunna knyta an till sina föräldrar. Anknytningen blir störd och risken för barnen att senare utveckla olika former av störningar och psykisk ohälsa är stor. Om föräldrarna inte kan skydda barnen utan utsätter dem för våld får det allvarliga effekter på barnens psykiska och fysiska utveckling. Symtombilden hos barnen kan variera och hos de mest utsatta barnen finns tydliga posttraumatiska symtom. För barn innebär det en katastrof då våld pågår eller plötsligt exploderar i hemmet bakom stängda dörrar. Tilliten rycks undan, och familjen är inte längre den trygga plats som ett barn behöver för sitt växande. Den katastrof som barnet upplever kan beskrivas som ett trauma. Ett barn som under lång tid bevittnar våld i sitt hem utsätts för långvarigt trauma. För att stå ut med den ångest och skräck som detta innebär tvingas barnet att utveckla olika strategier. Barn kan använda sig av olika överlevnadsstrategier för att klara vardagen, t.ex. försjunka i sin egen värld med hjälp av filmer, dataspel, stänga in sig på sitt rum, rymma hemifrån, eller ge sig hän åt hobbyer eller skolgång. Hur barnet reagerar på våldet hänger samman med flera olika faktorer, bl.a. ålder, kön, plats i syskonskaran och barnets personlighet, samt barnets utvecklingsfas och familjens historia. Att se sin förälder bli slagen och förnedrad är nog bland det svåraste ett barn kan uppleva. Den känsla av vanmakt som drabbar barnet när det inte kan stoppa våldet kommer att prägla hela dess uppväxt. Våld i en barnfamilj utgör alltid en risk för barnets uppväxt- och utvecklingsförhållanden, oberoende av om barnet är direkt utsatt eller inte. Vidare bör observeras att alla människor har en medborgarskyldighet att göra en anmälan om försummelse eller misshandel av barn.

5 Denna bild sammanfattar hur barnets inre och yttre verklighet kan påverkas av våld i familjen Kommunikationssvårigheter Svårt med social kontakter Accepterar våld Kan ej lämna hemmet Måste skydda sin förälder/mamma Avbrott i nära relationer Väntar på en ny katastrof Får dålig omvårdnad Dras in i bråkets centrum Blir slaget Skyddar yngre syskon Tar föräldrarollen Rädsla Katastrofkänslor Påträngande minnesbilder Ångest Isolering Skuldkänslor Missförstånd Sömnsvårigheter Koncentrationssvårigheter Dålig impulskontroll Ilska Upprepningstvång Kort framtidsperspektiv Aggressivitet Hat Passivitet Psykosomatik Depression Otrygghet Stress Självförebråelser Hjälplöshet Orkar ej med skolan Blir mobbat Källa: Arnell A. & Ekbom 2006

6 Våga ta våldet till tals Du kan ingripa i våld och du ska göra det. Om våldet överraskande kommer till tals när du möter en familj och du inte på förhand har gett rum för att diskutera våldstemat, så kan det kännas obehagligt och skrämmande. Personalen i daghem och skola är ofta den första som lägger märke till och blir tvungen att möta det våld som sker inom en familj. Personen som blivit utsatt för våld kan själv ha mycket motstridiga tankar och känslor. Känslan av vanmakt kan öka och man vet inte alltid hur man borde gå till väga i situationen. Som personal behöver man ändå inte vara ensam i situationen. Man bör ha arbetsgruppen som sitt stöd. Det är också bra att komma ihåg att man alltid ska ringa till barnskyddsmyndigheterna och förmedla sin oro. Barnskyddsmyndigheterna kan också ge vägledning vidare. Det är viktigt att vi vågar ingripa och ta våldet till tals. Genom att ingripa kan vi hindra att våldet fortsätter och erbjuda barnet och familjen möjlighet att få hjälp. Vetskapen om att andra utomstående känner till att våld har förekommit och att familjens situation följs upp kan verka förebyggande mot fortsatta våldshandlingar (Kivisaari 2007). Att tala med barn som upplevt våld Det är inte barnets ansvar att börja berätta. Du måste vara tydlig och ställa konkreta frågor. Försäkra dig om att barnet inte utsätts för mera våld om barnet börjar berätta för någon utomstående om det. När barnen är i en trygg och säker miljö behöver de tala om sina upplevelser. De behöver också terapi om de sett eller själva upplevt övergrepp. Bekräfta för barnet att du vet att det förekommit våld och lyssna på barnet. Tala om för barnet att man kan ha olika känslor för våldet, den som utövar det och den som är utsatt för våldet, och att det är tillåtet att ha dessa känslor. Berätta att våldet är de vuxnas ansvar. Använd ett klart och tydligt språk. Kalla våld för våld.

7 Stödgrupper för barn Familjehörnan och Folkhälsan börjar från och med hösten 2009 leda stödgrupper för barn som bevittnat våld eller blivit utsatta för våld inom familjen. Genom att ordna dessa grupper vill vi synliggöra barn i familjer där det förekommer våld och erbjuda dessa barn en möjlighet att bearbeta de traumatiska händelser de varit med om. I gruppen tar vi upp bl.a. barnens känslor, resurser och styrkor, samt friskfaktorer. Antalet medlemmar i gruppen är 4 6. Barngrupperna träffas ca 15 gånger under en termin. Parallellt med barngruppen ordnas även några föräldrakvällar. Grupperna hålls i Familjehörnans utrymmen på Ystadsgatan 12 i Ekenäs. Gruppen finansieras av Penningautomatföreningen RAY och Folkhälsans Förbund (Lucia-insamlingen). Mer information fås av: Lenita Lehtikangas Janiina Mieronkoski Familjehörnan, Projekt mot våld inom par- och nära Barnavårdsföreningen i Finland r.f. relationer, Folkhälsan Syd Ab Tfn (019) , Tfn lenita.lehtikangas@bvif.fi janiina.mieronkoski@folkhalsan.fi Källor: Arnell, A. & Ekbom I. (2006) och han sparkade mamma Möte med barn som bevittnar våld i sina familjer. Rädda Barnen. Kivisaari, Kati. (2007) Väkivalta, tunteet ja turvallisuus Kuinka ottaa väkivalta puheeksi. Psykologien kustannus Oy. VåRa-gruppen. (2008) Våld i par- och närrelationer Kunskapsunderlag och handlingsplan för kommunerna i Raseborgs härad. Påståendena på bakpärmen översatta ur spelet Menninkäisten metsä Tutustumis-, tunne- ja turvataitopeli väkivaltaa kokeneille lapsille. Psykologien kustannus Oy.

8 Påståenden för fortsatt diskussion kring ämnet: Det är aldrig barnets fel då en vuxen beter sig våldsamt. Om det förkommer våld i familjen så behöver alla i familjen hjälp. Det är också våld mot ett barn då barnet ser sin mamma eller pappa blir slagen. Barn kan inte få våldet i familjen att upphöra utan hjälp av vuxna. En person som använder våld kan också ha en god och kärleksfull sida. Våldsamt beteende gör inte en människa ond, men en våldshandling är alltid av ondo och fel. Strider och gräl förekommer i alla familjer. Gräl är en normal del av familjelivet våld är inte det! En familj där det förekommer våld är inte en dålig familj utan en familj med ett stort problem som är i behov av hjälp. Våldet i familjen kan upphöra enbart genom att bryta tystnaden och söka hjälp.