Redovisning av leasing den senaste utvecklingen

Transkript

1 NYHETSBREV mars 2011 FR NEWS Redovisning av leasing den senaste utvecklingen IASB och FASB gav i augusti 2010 ut sitt gemensamma förslag till förändringar av leasingredovisning som innebar ett antal radikala förändringar gentemot idag gällande regler, vilka har beskrivits tidigare i FR News (nr ). Förslaget har blivit mycket omdebatterat och IASB har fått ta emot nästan 800 remissvar. IASB och FASB har också genomfört 7 rundabords diskussioner samt ytterligare out reach activities i syfte att få in synpunkter på förslaget. Återkopplingen har lett till ett antal tentativa beslut från IASB och FASB med bäring på redovisning av leasing som kommer att diskuteras nedan. Bakgrund IASB och FASB anser att nuvarande standards för redovisning av leasing avtal, i huvudsak IAS 17 samt SFAS 13, inte ger en ekonomiskt rättvisande redovisning samt leder till att ekono miskt lika transaktioner inte behandlas redovisningsmässigt konsistent. Vidare är IASB och FASB av uppfattningen att nuvarande regelverk möjliggör struk turerade transaktioner där syftet är att uppnå off-the-balance sheet hante ring. Denna senare aspekt har av SEC i en rapport upprättad efter redovisnings skandalerna i USA identifierats såsom ett prioriterat område. Mot denna bakgrund så lades ett Exposure Draft (ED) fram med förslag om att leaseta garen ska aktivera tillgångar och skulder hänförliga till leasingavtal enligt den så kallade Right-of-use asset ansatsen, medan leasegivaren ska han tera leasing avtal i enlighet med en av två föreslagna metoder. Möjligheten att införskaffa tillgångar och ådra sig förpliktelser utanför balansräkningen ska i enlighet med detta förslag därmed försvinna. ED har kritiserats på ett antal punkter och detta har lett till att IASB och FASB vid sina möten under januari, februari och mars fattat ett antal tentativa beslut som leder till väsentliga förändringar i det förslag till redovisning av leasing _Nyhet_Redov_Leasing.indd 1 som presenterades i ED. Notera dock att det rör sig om tentativa beslut, vilket innebär att besluten kan komma att ändras fram tills att dessa har antagits slutligen och inkluderats i en godkänd standard. Icke desto mindre innebär dessa tentativa beslut väsentliga föränd ringar av förslaget i förhållande till vad som tidigare presenterats i ED. Nedan kommer de mest väsentliga förslagen till förändringar att presen teras. Leasingperioden Den föreslagna definitionen i ED av seende leasingperioden såsom den längsta mest sannolika perioden kritise rades kraftigt. Respondenterna ansåg att detta skulle leda till att tillgångar och skulder som inte uppfyllde ramverkens definitioner på tillgång och skuld aktive ras i balansräkningen. IASB och FASB tog fasta på kritiken och har tentativt föreslagit att leasingperioden ska vara den icke-uppsägningsbara perioden plus förlängningsoptioner, vilka är rim ligt säkra att utnyttjas, dvs. en definition som i allt väsentligt synes överensstäm ma med de idag gällande definitionerna i IAS 17 och SFAS 13. Allt annat lika, bör detta leda till att leasingperioderna blir kortare än i det ursprungliga förslaget, eftersom tyngdpunkten i bedömningen inte längre tar lika stor hänsyn till par ternas intentioner. Dock bör fram hållas att förslaget kan leda till förändringar gentemot nuvarande praxis, om IASB och FASB beslutar att förekomsten av en ekonomiskt förmånlig förlängnings option automatiskt leder till att rimlig hetskriteriet är uppfyllt. Variabla avgifter ED innehåller långtgående krav på att estimera och inkludera variabla avgifter i leasingavgiften. Även detta kritisera des kraftigt, eftersom detta ansågs vara komplext och i alltför hög grad beroende av subjektiva bedömningar. Det ansågs även innebära aktivering av komponen ter som inte uppfyller definitionerna av tillgång respektive skuld. IASB och FASB beslutade därför tentativt att i leasingavgiften endast inkludera sådana variabla avgifter som är beroende av ett index eller en ränta med utgångspunkt i den nivå som existerar i vid leasingav talets ingående. Variabla avgifter som är beroende av direkt framtida användning av tillgången, t ex antalet utnyttjade maskintimmar eller en omsättnings baserad hyra för lokaler, ska däremot endast inkluderas om det är rimligt säkert att sådana avgifter kommer att betalas. I nuläget har dock ingen definition av rimligt säkert i förhållande till detta diskuterats, men IASB och FASB avser att återkomma till denna fråga. Det kan konstateras att det enligt

2 vår uppfattning bör vara rimligt att det föreligger kongruens till tolkningen av begreppet såsom använt i förhållande till leasingperioden, dock torde det även vara rimligt att andra kriterier utvecklas för att stödja bedömningen i förhållande till variabla avgifter i syfte att få en kon sekvent tillämpning. Hantering av köpoptioner IASB och FASB har ändrat det ursprung liga förslaget i ED avseende hantering av köpoptioner. Sådana köpoptioner skulle inte beaktas när leasingavgif ten bestämdes utan hanteras som en separat komponent. I ED ansågs inte köpoptioner vara en del av förpliktelsen kopplad till leasingavtalet utan istället en uppsägning av kontraktet med efterföl jande köp. I enlighet med detta synsätt så skulle inte köpoptioner redovisas förrän de utnyttjades och resulterade i köp och sålunda avslut av leasingavta let. Detta synsätt kritiserades och ett skäl till detta var att den ekonomiska substansen i en förlängningsoption som omfattar i princip hela den under liggande tillgångens livslängd är lik den ekonomiska substansen i en köpoption. Det ursprungliga förslaget i ED ledde dock till skild redovisningshantering. IASB och FASB har därför tentativt beslutat att köpoptioner ska inkluderas i leasingavgiften om det är rimligt säkert vid avtalets ingående att dessa kommer att utnyttjas, dvs. i princip samma be dömning som för förlängningsoptioner. Återigen kan noteras att detta innebär att nya förslaget nära ansluter till gäl lande standards, IAS 17 och SFAS 13. Klassificering av leasingavtal I förslaget i ED ansågs alla leasingavtal ha samma väsentliga karaktär i förhål lande till hanteringen av intäkter och kostnader, förutom de avtal som föll un der lättnadsregeln för avtal vars längsta sannolika leasingperiod var 12 månader. Detta innebar att alla avtal ansågs ha en finansieringskomponent och räntan skulle beräknas i enlighet med effektiv räntemetoden. Kortfattat innebar detta att alla leasingavtal skulle ha en intäktsoch kostnadsstruktur vilka motsvarade hur finansiella leasingavtal hanteras under IAS 17 och SFAS 13. Även detta kritiserades och respondenter ifråga satte huruvida det är korrekt att anta att alla leasingavtal ska anses inneha en finansieringskomponent. IASB och _Nyhet_Redov_Leasing.indd 2 FASB har därför tentativt beslutat att införa en klassificeringsregel tillämplig för både leasetagare och leasegivare innebärande att alla leasingavtal ska klassificeras enligt följande: Finance lease Other-than-finance lease Klassificering kommer att avgöra hur kostnader och intäkter hänförliga till avtalen ska hanteras i resultaträk ningen, den första klassen kommer att hanteras enligt effektivräntemetoden medan den andra klassen kommer att ha linjär intäkts- och kostnadsföring. Det är av väsentlig vikt att påpeka att detta inte innebär att IASB och FASB har gjort avsteg från Right-of-use asset ansatsen, utan även fortsättningsvis kommer alla leasingavtal att aktiveras på leasetagarens balansräkning. I sam band med detta bör dock noteras att detta kommer att innebära att det även fortsättningsvis kommer att finnas ett behov av klassificering av leasingavtal samt att avtal med snarlik ekonomisk substans kommer att hanteras olika i resultaträkningen. Hur ska ett leasingavtal definieras? Det kan konstateras att detta är en yt terst väsentlig frågeställning, eftersom detta avgör räckvidden i standarden. IASB och FASB valde i ED att inkludera en definition på ett leasingavtal som i princip ansluter till definitionen under nuvarande regler, dvs. för IASB så inkluderades IFRIC 4 i ED, i hopp om att detta skulle anses utgöra en välkänd och robust definition. Ett leasingavtal är ett avtal som uppfyller båda följande kriterier: Överför en rättighet att utnyttja en specificerad tillgång Överför rättigheten att kontrollera utnyttjandet av den specificerade tillgången Emellertid kan det konstateras att detta inte var tillräckligt, den tidigare definitio nen hade inte granskats ordentligt, men då nu alla leasingavtal skulle aktiveras i leasetagarens balansräkning blev defini tionen av stort intresse för alla respon denter. Kritiken mot att det föreslagna införandet av den befintliga definitionen var att denna inte utgjorde en robust definition. Det torde vara väsentligt för tillämpningen av standarden att en sådan robust definition finns enligt en majoritet av respondenterna och denna kritik ledde till att IASB och FASB valde att öppna denna ytterst väsentliga fråga. Frågeställningar som uppkommer kopplas till vad som kan anses vara en specificerad tillgång, kan t.ex. exempel vis en fysisk eller icke-fysisk del av en större tillgång uppfylla specificitetskrite riet? Vidare diskuteras gränsdragningen mot en serviceleverans, vilken inte ska aktiveras, och om det krävs någon form av tillgång för att leverera tjänsten, när är denna så signifikant eller specifice rad att det är fråga om ett leasingavtal snarare än en service leverans? Fråge ställningar kring kontrollkriteriet och hur detta överensstämde med kontrollkrite riet såsom definierat i ED avseende in täktsredovisning har också tagits med. Det kan således konstateras att det i nuläget synes ytterst osäkert vad detta kommer att utmynna i, eftersom ovan nämnda frågeställningar är av sådan väsentlig karaktär att de kommer att ha stor effekt på tillämpningsområdet för den kommande standarden. I nuläget verkar en majoritet av medlemmarna i IASB och FASB luta åt en definition som snarare utgör en utvidgning från nu gällande standards, men det är i nuläget svårt att ge ett tydligt svar på var IASB och FASB kommer att landa i denna syn nerligen grundläggande frågeställning. Redovisning hos leasegivaren Det kan konstateras att IASB och FASB har haft väsentligt kortare tid att ut veckla en modell för redovis ning av leasingavtal för leasegivaren, eftersom detta var exkluderat från det gemensamma discussion paper som släpptes under Till följd av häftig kritik inkluderas dock ett förslag till redo visning av leasingavtal för lease givaren i ED, där två möjliga redovisningsmodel ler kvarstod, vilket är en skillnad mot hur redovisningen ska ske hos lease tagaren där alla leasingavtal behand lades lika. Denna ansats blev starkt kritiserad och en vanlig invändning var att detta i princip innebar en överföring av distinktionen mellan finansiell och operationell leasingavtal i nu gällande standards, en distinktion som IASB och FASB har förkastat såsom ledande till bristande jämförbarhet. IASB och FASB tog till sig denna kritik och har därför tentativt beslutat att arbeta vidare med leasegivarens redovisning, men har

3 uttryckligen begränsat omfattningen till frågeställningar, vilka är kritiska för både leasegivaren och leasetagaren. Under det fortsatta arbetet avser även IASB och FASB att utvärdera om det krävs ytterligare förändringar. Om ja, då kommer IASB och FASB att ta ställ ning till om detta ska inkluderas i det pågående projektet eller behandlas separat i ett senare projekt. I sådana fall kommer det pågående projektet inte att innehålla en fullständig stan dard för redovisning av leasingavtal för både leasetagaren och leasegivaren. Den fortsatta processen Vad innebär då ovanstående process för det fortsatta arbetet? Först och främst kan det konstateras att endast tentativa beslut fattats om förändringar av förslaget till redovisning av leasing avtal, vilket innebär att det fortfarande finns en osäkerhet om hur den slutliga standarden kommer att se ut. En yt terligare aspekt här är att de områden som IASB och FASB har tagit upp till diskussion är av ytterst väsentlig karak tär. Tilläggas kan att ytterligare frågor av mindre väsentlig karaktär förutom de som här diskuterats har lyfts fram av IASB och FASB i det fortsatta arbetet med den nya standarden för redovis ning av leasingavtal. Det anses av många vara olyckligt att frågeställningar som rimligen är av grundläggande betydelse för redovisning av leasingav tal, såsom definitionen av ett leasing avtal, inte tillfredsställande lösts redan innan ED gavs ut. Projektet avseende förbättring av leasingredovisning är en del av det gemensamma projek tet för konvergering som IASB och FASB bedrivit genom Memorandum of Understanding. Enligt den initiala tidplanen ska detta avslutas under andra kvartalet 2011, vilket överens stämmer med den tänkta slutpunkten för projekten inom MoU. Det finns således ett starkt tryck att bibehålla den ursprungliga tidplanen. Mot bakgrund av de grundläggande frågeställningar och ändringar som beskrivits ovan finns det en tydlig oro för att IASB och FASB väljer att driva igenom en standard för att möta det fastslagna slutdatumet. Många intressenter menar att de frågeställningar som lyfts är av sådan karaktär att en ny ED med en reviderad version skulle vara ytterst lämpligt, särskilt eftersom de tentativa besluten _Nyhet_Redov_Leasing.indd 3 helt ändrar standardens konceptuella uppbyggnad. Så verkar emellertid inte bli fallet utan Sir David Tweedie ut tryckte nyligen i ett tal tydligt att IASB och FASB har för avsikt att presentera den nya standarden för redovisning av leasingavtal enligt den ursprungliga tidplanen. Sammanfattningsvis pekar detta på att en ny standard trots allt kommer att presenteras, men det råder i nuläget en stor osäkerhet om det materiella innehållet på väsentliga punkter. Det synes inte heller helt klart om den kommande standarden både kommer att omfatta regler för leaseta garen och leasegivaren, utan regler för den senare kan mycket väl hanteras i ett separat projekt. Författare: Michael Thorstensson michael.thorstensson@ Tel: The information contained herein is of a general nature and is not intended to address the circumstances of any particular individual or entity. Although we endeavor to provide accurate and timely information, there can be no guarantee that such information is accurate as of the date it is received or that it will continue to be accurate in the future. No one should act on such information without appropriate professional advice after a thorough examination of the particular situation KPMG AB, a Swedish limited liability company and a member firm of the KPMG network of independent member firms affiliated with KPMG International Cooperative ( KPMG International ), a Swiss entity. All rights reserved. Printed in Sweden

4 NYHETSBREV mars 2011 FR NEWS Vad händer med K3? Efter att remisstiden för K3 har gått ut så arbetar Bokföringsnämnden (BFN) med att ta del av remissinstansernas synpunkter och nyligen publicerades information om hur arbetet fortskrider. Bl a anges att K3 ska tillämpas på årsredovisningar som upprättas för räkenskapsår som inleds närmast efter 31 december För kal enderårsföretag innebär det 2013 med jämförel se tal för Tidigare tillämpning ska vara tillåten. K3 kommer att vara obligatorisk för större företag. I tidigare nummer av FR News (nr 3 och nr ) har vi behandlat utkastet till K3. Då redogjorde vi för innehållet i utkastet samt tänkbara effekter av redo visning enligt K3. Efter att remisstiden gått ut har vi tagit del av samtliga inkom na remissvar och redogör i denna artikel för vad remissinstanserna svarade på remissen. Artikeln behandlar kommen tarer som flera remissinstanser framfört och varit eniga om. Artikeln ger därmed inte en heltäckande beskrivning av samt liga kommentarer som framförts. Intresset för utkastet BFN skickade ut K3-remissen till cirka 50 remissinstanser och lade även ut den på hemsidan så att det stod var och en fritt att lämna synpunkter. När remiss tiden gått ut hade 42 remissvar, cirka 200 sidor, kommit in till BFN. Svaren kommer dels från de instanser som BFN sände ut den till men även från andra organisationer och privatpersoner. Cirka 10 stycken av inkomna remissvar angav enbart att de valt att avstå från att lämna synpunkter. Därmed är det ca 30 remiss instanser som mer aktivt har arbetat med ut kastet. Vissa av dessa har bara angett att de inte har något att invända. Enbart ett fåtal instanser har valt att lämna kommentarer på hela remissen. Far stod för det mest omfattande remis svaret och var även en av de remissin stanser som var mest kritisk. Grunderna och strukturen i K3 De flesta remissinstanser anser det vara lämpligt att K3 bygger på det _Nyhet_FR_News_K3.indd 1 internationella regelverket IFRS for SMEs med de justeringar som är nöd vändiga på grund av svenska lagar och institutionella för hållanden. Vissa remiss instanser har även påtalat att det ska ske en ännu större anpassning till IFRS for SMEs och att avsteg enbart ska ske på de områden där IFRS for SMEs avviker från svensk lag. Detta skulle vara en fördel för bolag i en koncern där moder bolaget är noterat. Steget från att redovisa enligt K3 till att rapportera enligt IFRS skulle därmed bli mindre. Enigheten kring denna utgångspunkt är alltså mycket stor även om vissa remissin stanser även ifrågasätter om IFRS for SMEs är en rimlig utgångspunkt. Flera remissinstanser har framfört åsikter om att K3 är ett alldeles för om fattande regelverk och att det kan vara svårt att följa för mindre företag samt att gapet mellan K3 och K2 är för stort. Som förslag på detta anser ett flertal remissinstanser att det ska införas se parata bestämmelser på flera områden för mindre företag som väljer att följa K3. K3-utkastet bygger på att alla före tag ska följa samma värderingsregler men att mindre företag har något färre upplysningskrav på grund av svensk lag. Många remissinstanser tycker dock inte att detta räcker utan undantagen för de mindre företagen ska vara ännu fler. I utkastet inleds varje kapitel med ett antal punkter som utgör det allmänna rådet som sedan efterföljs av en kom mentardel till rådet. BFN har tänkt sig att det allmänna rådet ska läsas tillsam mans med ÅRL och därför har några citat från lagen inte medtagits i kapitlen och knappt heller några paragrafhän visningar. Många gånger sammanfaller texten i det allmänna rådet ordagrant med texten i kommentardelen och text massan som en tillämpare måste gå igenom blir mycket stor utan att ge något mervärde. Detta medför att K3 blir svårläst på grund av omfattande och upprepande text samt att det är svårt att veta när man behöver läsa ÅRL parallellt och inte. Den hårdaste kritiken från remissin stanserna rör just detta upplägg. Skatte verket anser att vägledningen blir svår läst och mindre användarvänlig och Svenskt Näringsliv tycker att det finns ett stort behov att omarbeta den kompletterande vägledningen och att den måste ges en mer pedagogisk struktur. Praktiskt taget alla remissin stanser har lämnat liknande kommen tarer och BFN har på sin hem sida angivit att strukturen i K3 ska arbetas om. K3 innehåller ett antal regler som går emot ÅRL, till exempel förbud mot att redovisa extraordinära poster och för bud mot reversering av goodwillned skrivning. Några remissinstanser, bland annat Far, har påpekat detta. Far anser sålunda att som generell princip gäller att K3 inte i något avseende ska avvika från svensk lag. Vid kollision mellan lag och allmänt råd går lagen före. BFN har på sin hemsida angivit att en översyn

5 ska ske av de lagöverträdelser som finns i utkastet. Obligatoriskt eller inte? Ska vissa företag vara tvingade att till ämpa K3? Enligt utkastet ska alla företag som upprättar årsredovisning och som inte är så kallade IFRS-företag eller mindre företag som valt att upprätta årsredovisning enligt K2 tillämpa K3. Detta betyder att alla andra företag ska följa K3. Några remissinstanser anser att storleken inte bör vara avgörande utan att andra egenskaper, såsom finansiell struktur och intressentkategorier, bör bestämma valet av norm. Eftersom det är svårt att i det allmänna rådet formulera kriterierna för att välja mellan K2 och K3 kan företaget självt avgöra vilken norm man bör använda. Företagets val kan tänkas bli påverkade av intressenterna. Inga regler kan göras helt fullständiga utan det finns alltid frågor som inte är reglerade. Hur ska dessa händelser redovisas? Utkastet uttalar att man ska söka en princip som är relevant för användarna som beslutsunderlag och som är tillförlitlig så att en rättvisande bild erhålls och att den ekonomiska innebörden, inte den juridiska formen, återspeglas. Dessutom ska årsredo visningen vara baserad på försiktiga bedömningar och informationen ska vara fullständig. Kunskap om dessa principer får man i första hand från det allmänna rådet som behandlar liknande frågor, det vill säga man ska göra exten siva tolkningar och analogislut. För det andra erhålls kunskap från det allmänna rådets definitioner och grundläggande principer. För det tredje ska vägledning sökas från full IFRS, det vill säga de normer som noterade företag följer. Kritik har framför allt riktats mot det tredje alternativet, att vägledning ska sökas i IFRS. K3 har IFRS for SMEs som grund och IFRS for SMEs är en light version av full IFRS. Full IFRS är givetvis mycket mer detaljerade än SME och har därmed anvisade lösningar mycket oftare än SME. Detta leder till att före tag som tillämpar K3 mycket ofta blir hänvisade till IFRS för att få fram en lös ning på ett redovisningsproblem. Flera remissinstanser har påtalat att kravet på att söka vägledning i IFRS är för hårt formulerat, och att man istället enbart ska ges en möjlighet, inte skyldighet, _Nyhet_FR_News_K3.indd 2 att söka vägledning inom IFRS och att därmed även andra lösningar ska vara möjliga. Materiella anläggningstillgångar I utkastet till K3 föreslår BFN att delar av materiella anläggningstillgångar som förbrukas på väsentligt olika sätt ska skrivas av över separata nyttjandeperio der. Detta innebär att för varje väsentlig del/komponent ska anskaffningsvärdet delas upp på varje del. Sedan ska varje del åsättas ett restvärde och slutligen ska delarna skrivas av över separata nyttjandeperioder. Detta innebär alltså ett krav på vad som i praktiken brukar benämnas komponentuppdelning/kom ponentavskrivning på samtliga materi ella anläggningstillgångar. Detta får olika effekter på olika bran scher beroende på typ av tillgångar som finns i företagen. Den bransch som framförallt berörs är fastighets branschen och bestämmelsen kommer att påverka såväl bostadsrättsfören ingar, företag som förvaltar fastigheter och företag som äger och driver sin verksamhet i egna lokaler. Kompo nentavskrivning är något som flertalet remissinstanser påtalat är alldeles för kostsamt att införa och den adminis trativa bördan kommer att öka kraftigt i relation till den nytta som denna infor mation ger. De åsikter som förs fram avseende komponentavskrivning är att bestämmelsen ska tas bort helt och hållet, att det tvingande kravet ska tas bort och att det istället formuleras som en frivillig regel för samtliga företag, såsom det är idag. Vissa anser att det ska bli frivilligt för mindre företag som kommer att följa K3 och tvingande för större företag. Utöver dessa kommentarer framförs att det måste införas separata övergångs bestämmelser avseende komponent uppdelning och att komponenterna ska byggas upp framåtriktande. Såsom utkastet är utformat finns ingen över gångsregel vilket innebär att samtliga befintliga materiella anläggningstill gångar måste delas upp i komponenter per övergången till K3, det vill säga full retroaktiv tillämpning. Ytterligare ett område som flertalet remissinstanser påtalat och som berör vissa materiella anläggningstillgångar är ett upplysningskrav avseende förvalt ningsfastigheter. K3 kräver upplysning om det verkliga värdet på samliga för valtningsfastigheter, per fastighet! Fastigheterna får inte redovisas till verkligt värde i balansräkningen men det finns alltså ett upplysningskrav för samtliga företag som följer K3 vilket kräver individuella värderingar per fastighet. Dessutom ställs höga krav på upplysning kring hur värderingen gått till etc. Remissinstanserna ifråga sätter om detta upplysningskrav ska finnas över huvud taget, om mindre företag ska undantas från upplysnings kravet samt att man ska få lämna samlad information om verkligt värde på hela fastighetsbeståndet, inte per fastighet. Remissinstanserna påtalar också att det är orimligt att ställa dessa krav eftersom det är högre krav än för noterade företag. Övriga kommentarer Flera remissinstanser påtalar fördelen med att K3 innebär ett mer samlat regelverk jämfört med de bestämmel ser som finns i dag. Eftersom det alltid innebär viss osäkerhet att börja följa nya normer efterfrågas olika typer av skillnadslistor. Vissa remissinstanser vill ha skillnadslista mellan K3 och IFRS for SMEs, vissa vill ha skillnadslista mellan K3 och K2 och vissa efterfrågar skill nadslista mellan K3 och dagens normer. Vissa remissinstanser påtalar även att det språk som används, termer och begrepp ska ses över och harmoniseras dels med den terminologi som används i nuvarande normer och även den termi nologi som används i IFRS for SMEs. Ytterligare en fråga som vissa remiss instanser tar upp är vilken möjlighet det finns att byta mellan K3 och K2 vilket inte finns behandlat idag i vare sig K3 eller K2. Några remissinstanser efter frågar även fler exempel samt på förhand uppsatta väsentlighetstal. I samband med att myndigheter tar fram nya regler ska en så kallad konse kvensutredning tas fram. Detta har BFN gjort och den publicerades tillsammans med K3 remissen. Vissa remissinstan ser ifrågasätter innehållet i konsekvens utredningen och om den verkligen tar upp alla de aspekter som K3 innebär i praktiken för de företag som så små ningom har att följa K3. Vissa remissin stanser ifrågasätter den nytta som K

6 medför kontra den kostnad det innebär att implementera och följa och att detta inte behandlas tillräckligt i konsekvens utredningen. På grund av regelverkets omfattning och komplexitet tog någon remissinstans upp att K3 kommer inne bära ett ökat behov av konsulttjänster och frågan är om det ligger i linje med de förenklingstankar som diskuteras för övrigt i samhället. Sammanfattnings vis framför vissa remissinstanser att kon sekvensutredningen är ofullständig. Författare: Pernilla Lundqvist pernilla.lundqvist@ Tel: The information contained herein is of a general nature and is not intended to address the circumstances of any particular individual or entity. Although we endeavor to provide accurate and timely information, there can be no guarantee that such information is accurate as of the date it is received or that it will continue to be accurate in the future. No one should act on such information without appropriate professional advice after a thorough examination of the particular situation KPMG AB, a Swedish limited liability company and a member firm of the KPMG network of independent member firms affiliated with KPMG International Cooperative ( KPMG International ), a Swiss entity. All rights reserved. Printed in Sweden _Nyhet_FR_News_K3.indd