Dimensionering av bergförstärkningar Exempel från vattenrörstunnel, Hauketo, Norge

Transkript

1 Dimensionering av bergförstärkningar Exempel från vattenrörstunnel, Hauketo, Norge Självständigt arbete Nr 81 Adrian Lindqvist Hur undviker man ras vid bergbebyggelse, svaret är bergförstärkningar. Det lättaste vore om det alltid byggdes tunnlar och andra bergbebyggelser med säkra förstärkningar så skulle risken för ras alltid vara liten. Klart är dock att det inte alltid behövs förstärkningar om bergkvaliteten är god. Att förstärka berg med mycket god kvalitet är både onödigt med avseende på tiden och kostnader. En bedömning behöver alltså göras för att fastställa om förstärkning är nödvändig eller inte. Bedömningen bygger på bergets kvalitet som kan fastställas med hjälp av olika klassificeringssystem. Två frekvent använda system är Q-systemet av Barton och RMR-systemet av Bieniawski. Dessa två system behandlas i denna rapport och ska fungera som en vägledning vid bedömning av bergets kvalitet. En tunnel i Hauketo, Norge som byggdes under tidigt 70-tal drevs utan hjälp av dessa klassificeringssystem. Efter undersökning av berget i tunneln i samband med denna rapport och med stöd av Q och RMR har några lokaler på undersökt tunnelsträcka bedömts vara icke stabila. Utifrån denna bedömning bör dessa lokaler förstärkas eftersom de idag saknar förstärkning. Övriga lokaler bedöms som stabila med massivt berg. Dimensionering av bergförstärkningar Exempel från vattenrörstunnel, Hauketo, Norge Adrian Lindqvist Uppsala universitet, Institutionen för geovetenskaper Kandidatexamen i Geovetenskap, 180 hp Självständigt arbete i geovetenskap, 15 hp Tryckt hos Institutionen för geovetenskaper Geotryckeriet, Uppsala universitet, Uppsala, 2013.

2 Självständigt arbete Nr 81 Dimensionering av bergförstärkningar Exempel från vattenrörstunnel, Hauketo, Norge Adrian Lindqvist Handledare: Hemin Koyi

3

4 Abstract How to avoid rock failure in rock designs, the answer to that is rock support. The simplest way to excavate tunnels and other rock designs would be to always have maximum rock support. Then the risk of collapse in the design would always be very small. It is however clear that rock support is not needed if the rock quality is initially good. To reinforce good quality rock masses is unnecessary with respect to both costs and time. An assessment is therefore needed to conclude if rock support is necessary or not. The assessment is based on the quality of the rock which can be determined with various classification systems. Two frequently used systems are the Q-system by Barton and the RMR-system by Bieniawski. These two systems are described in detail in this report and should work as guidance when determining rock quality. A tunnel in Hauketo, Norway, built in the early 70 s was built without the guidance of these classification systems. After examination of the rock in the tunnel done for this report and with guidance by the Q- and RMR- systems some localities investigated are found to be unstable. With this assessment these localities need rock support. Other localities are considered to be stable. Sammanfattning Hur undviker man ras vid bergbebyggelse, svaret är bergförstärkningar. Det lättaste vore om det alltid byggdes tunnlar och andra bergbebyggelser med säkra förstärkningar så skulle risken för ras alltid vara liten. Klart är dock att det inte alltid behövs förstärkningar om bergkvaliteten är god. Att förstärka berg med mycket god kvalitet är både onödigt med avseende på tiden och kostnader. En bedömning behöver alltså göras för att fastställa om förstärkning är nödvändig eller inte. Bedömningen bygger på bergets kvalitet som kan fastställas med hjälp av olika klassificeringssystem. Två frekvent använda system är Q-systemet av Barton och RMR-systemet av Bieniawski. Dessa två system behandlas i denna rapport och ska fungera som en vägledning vid bedömning av bergets kvalitet. En tunnel i Hauketo, Norge som byggdes under tidigt 70-tal drevs utan hjälp av dessa klassificeringssystem. Efter undersökning av berget i tunneln i samband med denna rapport och med stöd av Q och RMR har några lokaler på undersökt tunnelsträcka bedömts vara icke stabila. Utifrån denna bedömning bör dessa lokaler förstärkas eftersom de idag saknar förstärkning. Övriga lokaler bedöms som stabila med massivt berg.

5

6 Innehållsförteckning 1. Inledning Syfte Teori Teori och historia bakom Rock Tunneling Quality Index (Q) Parametrar för Q RQD Joint Set Number (J n ) Joint Roughness Number (J r ) Joint Alteration Number (J a) Joint Water Reduction Factor (J w ) Stress Reduction Factor (SRF) Teori och historia bakom Rock Mass Rating (RMR) Brottstyrka hos intakt bergart RQD Mellanrum mellan diskontinuiteter Sprickornas egenskaper Vatten Allmänna stupningen och strykningen för tunnels diskontinuiteter Området Tunneln Geologi Metod Fältmetoder Bestämning av RQD Antal sprickset (Jn) Sprickornas egenskaper Bedömning av sprickavstånd Mätning av vatteninträngning Bedömning av SRF och andra generella diskontinuiteter Beräkningar av Q-värden Beräkningar av RMR-värden Resultat... 16

7 4.1 Sammanställning av Q- och RMR värden Jämförelse mellan Q och RMR Jämförelse mellan parametrar för Q och RMR Diskussion Tackord Referenser Internetkällor Bilagor Q-parametrar RMR-parametrar Samtliga värden för Q inklusive parametervärden Samtliga värden på RMR inklusive parametervärden... 32

8 1. Inledning När det byggs på och i berg måste en bedömning av bergets kvalité göras för att minimera riskerna för ras. Om bergkvaliteten inte är tillfredsställande måste bergförstärkningar sättas in (Hoek, 1993). Rock Tunneling Quality Index (Q) och Rock Mass Rating (RMR) är två klassifikationssystem för att klassa bergkvalitet och är de system som har använts i denna rapport. Q-systemet är speciellt framtaget för hålrum i berg, till exempel tunnlar (Løset, 1997). Båda dessa system är empiriska modeller och resultaten kan bland annat användas för att bedöma vilken eventuell typ av förstärkning som behövs i berget för att få tillräckligt bra hållfasthet, eller för att bedöma hur länge berget kan hålla samman/stå utan förstärkning. Detta kallas för ståtid eller stand up time (Hoek, 1993). Ståtid är viktig för att veta hur snabbt en förstärkning måste påföras berget så att designen inte rasar medan det arbetas på bygget. Modellerna Q och RMR är uppbyggda på liknande sätt där ett värde i siffror på Q respektive RMR kan räknas fram via värden på olika parametrar som till exempel antal sprickor eller brottstyrka i berget. Värdet på de olika parametrarna sätts sedan in i formeln för Q respektive RMR. Parametrarna finns utförligt beskrivna i kapitel 2. Studien behandlar en 140 meter lång sträcka av en vattentunnel i Hauketo, Oslo, Norge som för tillfället inte är förstärkt. I denna studie har data samlats vid fältundersökningar i tunneln för att klargöra bergkvalitet och utifrån detta avgöra vilka ställen i tunneln som bör förstärkas. Det har gjorts jämförelser i form av regressionsanalyser med mera mellan Q och RMR tidigare (Castro-Fresno, et al. 2010) och avvikelsen är då relativt stor men ett samband är dock tydligt. 1.2 Syfte Tekniken har gått framåt inom tunneldrivning de senaste decennierna, den studerade tunneln drevs för cirka 40 år sedan. Syftet med denna studie är att med hjälp av Rock Tunnelling Quality Index (Q) och Rock Mass Rating (RMR) för tunnelsträckan konstatera om tunnelsträckan hade drivits/byggts utan förstärkning med dagens kunskap och teknik. Studien syftar även till att jämföra de två systemen, dvs. Q och RMR, och klargöra hur tydligt sambandet är mellan systemen och dess parametrar. 1

9 2. Teori Detta avsnitt i rapporten tar upp teorin bakom bergkvalitet samt teori och historian bakom de två system som använts och vad de olika parametrarna i systemen innebär. I byggsammanhang betyder god bergkvalitet god hållfasthet och därmed god lämplighet att bygga på/i. I stora drag styrs bergkvaliteten av sprickor i berget, brottstyrka av intakt berg, vatten-/grundvattenförhållanden och geologiska svaghetszoner så som förkastningar och skjuvzoner. Utöver dessa fenomen som för övrigt behandlas mer i detalj av båda systemen Q och RMR skall andra saker tas med i beräkningarna. Vad dessa saker är beror på omständigheter och typ av design. När man beräknar ståtid eller förstärkning i tunnel ska till exempel spännvidd (bredd på tunnel i genomskärning) tas med i beräkningarna. En annan faktor som är mycket viktig är säkerhets faktorn där det finns färdiga värden att hämta på vilken säkerhetsfaktor som är lämplig vid olika situationer. Hög säkerhetsfaktor innebär att designen måste ha förstärkningar med god säkerhetsmarginal för ras. Säkerhetsfaktorn finns eftersom ras i olika situationer är olika allvarliga. Där människor kan skadas åtas till exempel en hög säkerhetsfaktor (Hoek, 1993). En enskild säkerhetsfaktor används vid tunneldrivning och en annan vid anläggning av dammar etc. Säkerhetsfaktorn som används för Q-systemet kallas ESR och står för Exacavation Support Ratio. ESR=1 är det värde som använts i denna rapport. 2.1 Teori och historia bakom Rock Tunneling Quality Index (Q) Sällan är bergkvaliteten perfekt och därför behövs oftast förstärkningar vid byggen av tunnlar och andra hålrum i berg. En avvägning måste göras vid sådana byggen, ekonomin mot säkerheten. Det är till exempel onödigt att använda sprutbetong på en bergmassa av god kvalité eftersom man då inte behöver en sådan dyr och kraftig förstärkning. Vilken förstärkningsmetod som bör användas beror på kvaliteten på berget i fråga och vilket typ av bygge det handlar om, eftersom de har olika säkerhetsfaktor. Ingenjörsgeologer designar förstärkningen utifrån de observationer de gör i fält. Rock Tunnelling quality Index (Q) är ett klassifikationssystem som kan användas för att klassa bergets kvalité och utifrån detta avgöra vilken förstärkning som är nödvändig. Det bör tilläggas att Q inte gäller för enstaka block och liknande, så utöver den förstärkning som geologen/ingenjören bedömer ska vara den allmänna supporten måste enskilda block och liknande som utgör en risk behandlas för sig och säkras (Løset, 1997). Q-systemet är framtaget 1974 av Nick Barton på Norges Geoteknikse Institutt (NGI) och är baserat på empirisk data från en stor mängd tunnelbyggen genom historien (Løset, 1997). Modellen uppdateras hela tiden då ny data tillkommer från nya tunnelbyggen. Idén med modellen är att den ska ge vägledning då en förstärkning ska designas så att det varken blir dyrt eller osäkert. Q antar värden på logaritmisk skala mellan 0,001 och

10 2.2 Parametrar för Q Formeln ovan är den allmänna formeln med alla parametrar för att bestämma Rock Tunnelling Quality Index (Q). Samtliga parametrar ges ett värde av geologen/ingenjören utifrån dennes observationer i fält eller från borrkärnor (Løset, 1997). Fältobservationerna för de olika parametrarna ges värden som hämtas från tabell som sedan kan sättas in i formeln så att ett Q-värde kan räknas fram. Det finns en färdig tabell där värden kan hämtas, se beskrivning av de olika parametrarna nedan. Värt att notera är att för vissa parametrar är ett högt värde positivt för värdet på Q och tvärtom för vissa parametrar. Detta eftersom det beror på om de ligger i nämnaren eller täljaren i ekvationen. Detta gäller inte för RMR RQD RQD eller Rock Quality Designation är ett värde på vilket skick en bergart är i. Det vill säga att det inte styrs av vilken bergart det handlar om utan hur bra skick bergarten är i. Skicket med avseende på RQD styrs helt av hur sprucket berget är. Det finns två sätt att ta reda på detta; antingen genom kartering av borrkärnor eller också bedömning av antalet sprickor i fält. Då inga borrkärnor fanns tillgängliga till denna studie användes den sistnämnda metoden. RQD räknas i det fallet ut med formeln där Jv är antal sprickor per m 3 (Løset, 1997). Jv bedöms i tunneln i detta fall och där sprickor räknas varpå observatören skall bilda sig en tredimensionell bild av sprickorna och således få fram antal sprickor per volym (International society for rock machanics, 1977). Tabell 1. Klassificering av skicket på bergmassan med RQD RQD (Rock Quality Designation) RQD-Värde A Mycket dålig kvalitét 0-25 B Dålig kvalité C Måttlig kvalitét D God kvalitét E Mycket god Kvalitét Källa: Løset, Joint Set Number (J n ) Joint Set Number kan översättas till svenska som antal sprickset. Ett sprickset består av ett antal sprickor som ligger mer eller mindre parallellt med ett inbördes mellanrum som är samma eller liknande mellan alla sprickor i setet. Slumpartat förekommande sprickor följer inga andra sprickors mönster. Om det finns set som 3

11 skär vandra försämras kvalitén på berget avsevärt eftersom det då finns risk för att block bildas i berget som kan falla ut i hålrummet. Tabell 2. Parametervärden för Jn med Q-systemet. Jn (Joint set number) Jn-värde A Intakt, få eller inga sprickor 0,5-1,0 B Ett sprickset 2 C Ett sprickset plus slumpartat förekommande sprickor 3 D Två sprickset 4 E Två sprickset plus slumpartat förekommande sprickor 6 E Tre sprickset 9 E Tre sprickset plus slumpartat förekommande sprickor 12 E Fyra sprickset plus slumpartat förekommande kraftiga sprickor 15 E Krossat berg, jordliknande 20 Källa: Løset, Joint Roughness Number (J r ) Joint Roughness Number är ett mått på hur ojämn/grov kontakten mellan blocken som skiljs åt av en spricka är. ojämnheten/grovheten delas in i två nivåer och detta förklaras bäst med en bild (figur 1). Detta är viktigt eftersom ojämnheten i stora drag styr friktionen. Man kombinerar nivåerna, till exempel: Rough undulating ger ett specifikt värde på Jr medan smooth stepped ger ett annat och så vidare. Värdet på Jr går från slickensided planar = 0,5 till discontinious joints = 4, där slickensided planar ger sämst hållfasthet och discontinous joints ger bäst hållfasthet. När blocken saknar kontakt på grund av sprickan sätts Jr=1,0 (Løset, 1997). 4

12 Figur 1. Nomenklatur för ojämnhet av kontakter mellan block som separeras av sprickor. Stepped, Undulation och Planar är på större skala medan Roug, Smooth och Slickensided är på mindre skala (International society for rock machanics, 1977). 5

13 2.2.4 Joint Alteration Number (J a) J a = Joint alteration number. Denna parameter behandlar sprickornas egenskaper. Detta är främst hur öppen sprickan är och vad som fyller sprickan i form av mineral eller lös avlagring. J a varierar från lägsta värde 0,75 till högsta värde 20,0. Det högsta värdet på J a är det sämsta förhållandet för hållfastheten i berget. J a beror av sammansättning på det mineral/jordart som fyller sprickan samt tjocklek på lagret i sprickan som i sin tur är beroende av tjocklek på sprickan. Ett tjockt lager av svällande leror är ett exempel på ett scenario som ger ett mycket högt J a värde. Ett exempel på lågt J a värde (hög hållfasthet) är när sprickan i princip är helt tät och impermeabel och fylld med ett hårt mineral som till exempel kvarts (International society for rock machanics, 1977) Joint Water Reduction Factor (J w ) J w parametern är en bedömning på hur mycket vatteninträngning som förekommer vid en undersökt lokal. Vattnet skapar ett tryck som gör att blocken lättare skjuver i förhållande till varandra. Förutom det kan vatten som kommer in i hålrummet i berget via sprickor skölja bort stabiliserande mineral- eller jordartsfyllningar. I vissa hålrum vill man även undvika vatten helt varför extra förstärkning bör sättas in där det läcker in vatten. Värdet på J w kan vara mellan 0,05 för näst intill torrt till 1,0 för större inflöden där det rinner eller sprutar istället för att droppa (Løset, 1997) Stress Reduction Factor (SRF) SRF står för stress Reduction factor och används om bergspänningsfältet bedöms påverka hållfastheten. En zon med stor bergspänning kan till exempel vara en zon där flera vida sprickor bedöms ha påverkan på hållfastheten, alltså behövs inte alltid stressmätningar för att bestämma SRF. Till denna studie finns inga stressmätningar. När det inte finns tillgång till stressmätningar bedöms SRF direkt av observatören. Ett exempel på när SRF inte är lika med 1 kan vara om det finns en eller fler förkastningszoner eller andra lokala svaghetszoner som påverkar hållfastheten negativt. 2.3 Teori och historia bakom Rock Mass Rating (RMR) RMR-systemet är framtaget av professor Z.T. Bieniawski och det liksom Q-systemet är en empirisk modell. RMR är inte på logaritmisk skala och kan anta värden mellan där 100 är perfekt bergkvalitet och 1 är exceptionellt dålig bergkvalitet. Första gången RMR presenterades var 1973 men har efterhand uppdaterats flera gånger, senast 1989 (Hoek, 1993). RMR är ett alternativ till Q- systemet då båda metoderna behandlar i princip samma parametrar fast med olika vikt, nomenklatur och värden på de samma. För att erhålla ett värde på RMR-systemet adderas de olika parametervärdena. M =G I+ +CO +GW, vad de olika termerna innebär redovisas nedan i inbördes ordning Brottstyrka hos intakt bergart Värdet på brottstyrkan tas vanligtvis fram i laboratorium. Där läggs ett tryck på från två riktningar. Vid det tryck bergprovet går till brott är det samma som brottstyrkan. Att göra ett sådant laboratorietest för varje bergart som stöts på skulle vara ohållbart 6

14 både tidsmässigt och ekonomiskt. Det finns uppslagsverk att tillgå där brottstyrkan för olika bergarter finns listade. Den som gör undersökningen i fält får efter observationer av bergarten och med hjälp av uppslagsverken göra en ungefärlig bedömning av brottstyrkan. Denna parameter har ingen motsvarighet i Q-systemet. Värdet för denna parameter ligger mellan Där värdet 15 ges för bergarter med en brottstyrka som är >250Mpa, 12 för en brottstyrka på Mpa och så vidare. I fält kan en geologhammare användas genom att slå flisor ur bergarten för att få en uppfattning om brottstyrkan (International society for rock machanics, 1977) RQD RQD parameter ges ett värden från 3-20 för RMR och bestäms på samma vis som för Q-systemet (kapitel 1.2.1) Mellanrum mellan diskontinuiteter Mellanrum mellan diskontinuiteter, till exempel sprickor, bergartsgångar, skjuvzoner och förkastningar (dock främst sprickor). Mellanrummen mellan diskontinuiteterna kan mätas direkt på väggar/tak i tunneln och ett medelvärde räknas fram. Parametern ges värden mellan Sprickornas egenskaper Diskontinuiteternas egenskaper beskrivs med denna parameter. Det innefattar längd, separation/tjocklek, råhet, fyllning och vittring. För Q-systemet är motsvarande parametrar Jr och Ja (se kap 1.2) tillsammans. Värden mellan 0 och 30 ges för denna parameter. 0 för stor tjocklek, släta kontakter och mjuk fyllning. 30 för ingen tjocklek, vittring och mycket grovhet Vatten Vatteninträngningen har effekter dels på den allmänna stressen i berget och dels på hållfastheten i och med att vattnet kan skölja bort fyllningar i sprickor. Där det förekommer vatteninträngning kan även frostsprängning ske. Temperaturen sjunker dock aldrig under 0 grader Celsius en bit in i tunnlar som har fler än några meter överliggande bergmassa men frostsprängning kan förekomma i början av tunnlar som är påverkad av atmosfäriska processer. Värdet går från 0-15 där 15 är det mest gynnsamma förhållandet, det vill säga helt torrt och fritt från vatteninträngning. Det kan tänkas att vatteninträngning är helt oacceptabel i en del byggen då material eller liknande i tunneln kan skadas och där sätts åtgärder in även om inträngningen inte direkt påverkar hållfastheten Allmänna stupningen och strykningen för tunnels diskontinuiteter Om många svaghetszoner förekommer som kan påverka stabiliteten i berget kan denna parameter tillämpas. Stupningen och strykningen har betydelse för hur mycket diskontinuiterna påverkar hållfastheten enligt de bergmekaniska regler som finns att tillgå (Axelsson, 2005). SRF som används i Q-systemet och kan liknas vid denna parameter. 7

15 2.4 Området Utgångspunkten för tunneln ligger cirka 10km söder om Oslo centrum och hela tunneln ligger i Oslo kommun. Strax söder om tunnels början går kommungränsen till Akers hus kommun. Det ligger en rad förorter till Oslo inom området för tunneln och på sina håll är det kraftig trafik (Figur 2). Figur 2. Karta över området kring tunneln. Den blå linjen visar tunnelns position. De gröna prickarna är officiella ingångar till tunneln (Golder Associates AS, 2012) Tunneln Cirka 5 % av Oslos befolkning får vatten från Skullerud vattenbehandlingsanläggning, i anslutning till denna anläggning börjar tunneln. Figur 2 ovan visar hela tunnelsträckan i blått. Ett 600mm vattenrör går i tunneln, detta rör fortsätter efter tunnelns slut ned i marken för att sedan gå in i en ny tunnelsträcka utanför kartans bildkant ovan (Oslo kommun, 1972). Den röda cirkeln i figur 2 visar den del av tunneln som studeras i denna rapport. Efter ingången vid denna punkt fortsätter tunneln 2650m i ostnordostlig riktning innan vattenröret går ned i marken utan tunnel för att sedan leda in i en ny tunnel. Tunnelspannet/bredden är i stort sett samma i studerad tunnelsträcka och är då omkring 4m, denna siffra är från egna mätningar. På några platser har de sprängts ut en större bredd på omkring 8m men detta är bara lokalt på små sträckor på omkring 10-15m. Det spann som nämns i kommunens papper är 2,3m men detta stämmer inte för den sträcka studerats i denna rapport. Det går inte att finna ut när tunneln byggdes, kommunen har inga uppgifter på detta men de andra tunnlarna som är i anslutning till denna byggdes 8

16 under tidigt 70-tal (Oslo kommun, 1972). Då tidsaspekten har en viss betydelse för rapporten antas att denna tunnel är byggd i samband med andra tunnlar i området och dessa byggdes under åren (Oslo kommun, 1972) Geologi Generellt består hela området av metamorfa magmatiska bergarter, främst gnejs. På sina håll är bergarterna relativt kraftigt påverkade av metamorfos. Stråk av glimmergnejs samt en större gång av syenit/kvatssyenit i nor-/sydlig riktning. I öst går gnejsen över i ögongnejs med stora ögon på omkring 5-10cm (Figur 3). (NGU, 2012, internet). Egna observationer i tunneln har visat på flera zoner där det finns frekvent förekommande pegmatitgångar som även förekommer som kroppar om cirka 2-5 m i bredd. Även svaghetszoner som är fyllda med biotit återfinns. Ett par hundra meter in i tunneln återfinns ett mineral som troligen är flourit. Gnejsen som utgör huvudbergarten i hela tunneln är av skiftande textur och på några platser har gnejsen mycket kraftig foliation. Granat är vanligt förekommande för hela den studerade tunnelsträckan vilket också tyder på metamorfos då detta är ett indexmineral. Pegmatitintrusionerna har påverkat gnejsen kraftigt på flera platser. Figur 3. Berggrundskarta över området tunneln sträcker sig i (Golder Associates AS, 2012/NGU kartdatabas, 2012, 3. Metod 3.1 Fältmetoder Både Q och RMR baseras på fältundersökningar. I detta avsnitt redogörs de praktiska metoder som användes för att bestämma värden på de olika parametrarna vid fältarbetet. Tabellerna i bilaga 1 och 2 som visar vilket värde en parameter ges 9

17 beroende på egenskaper hos bergmassan användes för att ta fram värdena på parametrarna utifrån observationerna som gjordes i fält. Viktigt att notera är att hur detaljerad karteringen utförs beror på hur beställaren av tjänsten vill ha det och var fokus ligger samt hur hög säkerheten bör vara. När sprickor karteras kan smiths steroenet till exempel användas, detta tar tid men kan vara användbart i vissa lägen om det efterfrågas en mer detaljerad kartering (Løset F, 1998) Bestämning av RQD RQD=115-3,3Jv, där Jv är antal sprickor per volym (m 3 ). För att bestämma Jv behövs ett måttband eller tumstock. Slumpmässiga sprickor, om de inte är många i antal, anses inte påverka hållfastheten särskilt mycket varför man istället kan koncentrera sig på de sprickset som finns. För att bestämma Jv användes den metod som finns föreslagen i standardverket för kartering av diskontinuiteter i fält (International society for rock machanics, 1977). Metoden är att gå längs med strykningen för ett sprickset och räkna alla sprickor som går mer eller mindre vinkelrätt mot detta set, dessa sprickor kan vara ett annat set eller slumpvis förekommande sprickor. Samma sak upprepas för samtliga sprickset inom samma område. Självklart måste sträckan observatören går, längs med sprickseten, vara kända eftersom Jv räknas per volym. Går man längs med alla sprickset på en 1m tunnelsträcka fås den korrekta enheten som är sprickor per m 3. Det är alltså möjligt att mäta längre sträckor an 1m åt gången om så önskas Antal sprickset (Jn) För att bestämma Jn, antal sprickset, i fält behövs inga mätinstrument. Om observatören vet vad ett sprickset är görs en bedömning fort. Det gäller alltså då att identifiera alla sprickset och eventuella slumpartat förekommande sprickor Sprickornas egenskaper Sprickornas egenskaper innefattar råheten (Jr), fyllning (Ja) och separation/kontakt med avseende på Q och RMR (International society for rock machanics, 1977). För att bestämma råheten på mindre skala användes en profilmall (Figur 4), detta är ett Figur 4. Profilmall instrument med rörliga nålar som man kan tyckas mot en spricka för att få en mall på sprickans råhet/profil. Hur sprickan propagerar i större skala bestäms med ögonmått. 10

18 Sprickornas fyllning, om det finns någon, bedöms på plats men mineral-/jordartsprov kan tas för analys om detta anses nödvändigt. Hur vittrad sprickan är skall också bestämmas. Sprickans bredd bedöms för RMR och har direkt koppling till kontakten mellan blocken som skiljs åt av sprickan. För Q bedöms kontakten istället för sprickans bredd. Där finns tre kategorier som observatören väljer mellan när denne ska bestämma kontakten, den första är: ingen separation, det vill säga att blocken har mer eller mindre full kontakt, den andra kategorin är om blocken kan få kontakt efter mindre än 10cm skjuvning och den tredje är om blocken inte har kontakt och inte heller får det efter skjuvning (Figur 5). Figur 5. Visualisering av blockkontakt Bedömning av sprickavstånd Avståndet mellan sprickorna i berget skiftar ofta och därför används ett medelvärde på sprickavståndet (International society for rock machanics, 1977). Värdet används sedan i RMR-systemet men inte till Q-systemet. Metoden detta gjordes på liknar metoden för bestämning av Jv. En tumstock hålls vinkelrätt mot strykningen för ett set och sedan noteras avstånden mellan sprickorna, samma sak upprepades för alla sprickset. De sprickor som inte tillhör något sprickset men som stryker mer eller mindre vinkelrätt mot den utplacerade tumstocken noteras även de. Således fås alla slumpvis förekommande sprickor med (om sprickset i flera riktningar förekommer) i annat fall mäts några avstånd på de slumpartade sprickorna och tas med i beräkningarna av medelvärdet Mätning av vatteninträngning Vatteninträngningen kan bedömas på fler sätt men det enklaste är att ha en hink eller dylik med känd volym och räkna hur mycket vatten som flödar, till exempel liter per minut. På den tunnelsträcka som jag studerat förekom inga större vattenflöden och några mätningar var därför inte nödvändiga Bedömning av SRF och andra generella diskontinuiteter SRF används endast till Q-systemet, motsvarigheter för RMR kallas effect of discontinuity strike and dip orientation in tunneling. Dessa parametrar används om svaghetszoner som förekommer i tunneln bedöms påverka hållfastheten. För RMRsystemet mäts även strykning och stupning då detta har betydelse för värdet parametern får. Metoden för att mäta detta är att observera och göra en kvalificerad bedömning, om observatören är osäker på fyllning i sprickor eller liknande kan prov tas för analys. En spricka kan anses vara en svaghetszon men om sprickan ensam 11

19 inte har negativ effekt på hållfastheten är det inte nödvändigt att tillämpa dessa parametrar. 3.2 Beräkningar av Q-värden Värdena som erhållits för de olika parametrarna via fältobservationer (bilaga 1) sätts in i formeln för Q. I denna rapport har Excel använts för att räkna fram värden på Q för de olika delsträckorna i tunneln. Samtliga värden på Q i tunneln återfinns under resultat. För att visualisera hur Q- och RMR-värdet ändras längs tunneln kan en mall framtagen av NGI användas. Mallen visar tunneln sett uppifrån med väggarna utvikta åt sidorna så att den blir platt på pappret. Några sträckor som avviker något i kvalitet eller struktur är redovisade med hjälp av denna mall under resultat, bilden nedan visar en tom sådan mall (figur 6). Figur 6. Mallen som används för att visualisera resultatet 12

20 Spalten längst till vänster kan användas till värden på Q och RMR, i spalt 2 ritas större diskontinuiteter ut samt andra strukturer och fenomen som påverkar hållfastheten, i fjärde spalten ritas förstärkningen ut. Spalt nummer 3 är inte nödvändig för denna undersökning. En beräkning av Q kan se ut på följande vis, exemplet som följer är från sträckan 7,5-10m i studerad tunnel och innehåller verklig data från fältarbete. Ett antal sprickor per m 3 (Jv) fastställs till tio stycken, vilket ger ett RQD-värde på 80,5 (115-3,3Jv). Antal sprickset är två vilket ger ett Jn värde på fyra. Sprickornas råhet är smooth underlating och ger ett Jr-värde på två. Sprickorna är stängda och saknar därmed fyllning, detta ger Ja=1. Inget vatten tränger in i tunnneln, Jw=1,0. Inga problem med stress eller svaghetszoner existerar, SRF=1,0. Q antar ett värde på 40,25 (se ekvation) Q=40,25 innebär very good rock, detta kan man läsa ut från figuren nedan (figur 6) som även används för att få ett förslag på bergförstärkning. På X-axeln är det Q värden och på Y-axeln (till vänster) är det spännvidden på tunneln dividerat med ESR men då ESR=1,0 för denna rapport är spännvidden ensam på Y-axeln. Med ett Q värde och spännvidden kan förslag på förstärkning läsas ut från figuren. Om en linje från x-axeln dras vertikalt från erhållet Q-värde och en horistontell linje från Y-axeln från aktuell spännvidd korsas dessa linjer. Där de korsas visar vilken förstärkning som är aktuell. I det här fallet med ett Q-värde på cirka 40 och en spännvidd på 4m hamnar skärningen mellan linjerna i området för förstärkningskategori 1 som är oförstärkt (Figur 7). Figur 7. Diagram var typ och dimension av förstärkning kan läsas ut (NGI , internet) 13

21 3.3 Beräkningar av RMR-värden Värdena på de olika parametrarna adderas och ett RMR-värde på mellan 0 och 100 erhålls. En uträkning på RMR kan se ut på följande vis. Samma tunnelsträcka som ovan använts i exemplet för uträkning av Q-värdet används i exemplet som följer. RQD-värdet är detsamma som ovan uträknat med formeln för RQD utan borrkärna. Spannet RQD som detta RQD värde hamnar under ger parametervärdet 17. Styrkan på intakt bergmassa bestämdes ligga i intervallet Mpa och får då ett värde för den parametern på 12. Mellanrummet mellan sprickorna fick ett medelvärde på 133mm och hamnar då i spannet mm vilket ger ett parametervärde på 8. Sprickornas egenskaper ger ett parametervärde på 25 som innebär att sprickorna är täta med relativt råa/grova sprickytor och nästan ingen eller liten vittring. Vatteninträngningen är obetydlig och vattenparametern ges då ett värde på 15 som ges till sträckor som är helt torra. RMR = = 77. Bergkvaliteten klassas som bra och på gränsen till mycket bra, som är den bästa möjliga kvalitétspannet, 81 till 100 är spannet för den bästa bergkvaliteten. RMR klassificeringen delar in bergkvaliteten i 5 olika klasser från very poor(rmr <20) till very good (RMR> 80). Förslag till förstärkning kan läsas ut från figur 8 nedan(bieniawski, 1989). Tabellen gäller för tunnlar/hålrum med hästskoform och 10m i spännvidd. Figur 8. Förstärkningsförslag med RMR-systemet (Bieniawski, 1989) 14

22 En viktig sak när det gäller RMR är att det med hjälp av RMR värdet kan fås fram en ungefärlig ståtid för hålrummet. Ståtid är så länge hålrummet kan vara utan förstärkning innan det kollapsar. X-axeln visar ståtid och y-axeln tunnelspännvidden, kurvorna visar RMR-värdet (figur 9). Figur 9. Ståtidsdiagram som visar hur länge en urgröpning i berg av olika kvalitet kan stå utan förstärkning (Bieniawski, 1989). 15

23 4. Resultat 4.1 Sammanställning av Q- och RMR värden Nedan (tabell 2) visar en sammanställning av Q- och RMR värden där tunnelsträckor med samma värde på Q eller RMR har slagits ihop. Med hjälp av tabeller (bilaga 1 och 2) har vid fältarbete värden på Q respektive RMR tagits fram. Lämplig förstärkning har valts från figur 7 samt 8 utifrån värdena på Q respektive RMR, där det förslag som bedömts mest lämpligt finns i tabellen (figur 7 och figur 8). Berget i tunneln håller i stora drag god eller mycket god kvalitet med avseende på hållfastheten längs hela den studerade sträckan (tabell 2) dock framgår det att tre sträckor i tunneln bör förstärkas (tabell 2). Det rör sig om sträcka 0-7,5m, 73-80m samt 92-96m zonerna namnges riskzon 1,2 och 3 respektive. På sträckan 0-7,5m har mindre ras, då främst från högra väggen, observerats under kartering. De avvikelser som nämns ovan för riskzon 1 och 2 beror på enstaka svaghetszoner och inte på bergmassans allmänna kvalitet. Dessa svaghetszoner för sträcka 0-7,5m och 73-80m utgörs av band med Biotit. Två biotitband återfinns på sträckan 0-7,5m och ett på sträckan 73-80m. Banden på sträckan 0-7,5m stryker/stupar 180/40 respektive 140/50. Bandet som återfinns i riskzon 2 stryker/stupar 140/20 och i anslutning till bandet sker här även inträngning av vatten. På sträckan 92-96m bedöms istället den avvikande kvaliteten bero på att sprickornas egenskaper missgynnar hållfastheten till den grad att det finns risk för ras. 16

24 Tabell 2. Samtliga Q och RMR värden samt förslag på förstärkning. Tunnelsträcka (m) Q-värde RMR-värde Förstärkning 0-7, Kategori 3: Systematisk bultning med cirka 1,6m mellanrum och en bultlängd på 2,5m under ett 5-6cm lager av oarmerad sprutbetong. 7, Kategori 1: ingen förstärkning är nödvändig Kategori 1: ingen förstärkning är nödvändig , Kategori 1: ingen förstärkning är nödvändig. 18,5-26, Kategori 1: ingen förstärkning är nödvändig. 26,5-31, Kategori 1: ingen förstärkning är nödvändig. 31,5-36, Kategori 1: ingen förstärkning är nödvändig. 36,5-41, Kategori 1: ingen förstärkning är nödvändig. 41,5-46, Kategori 1: ingen förstärkning är nödvändig. 46, Kategori 1: ingen förstärkning är nödvändig Kategori 1: ingen förstärkning är nödvändig Kategori 1: ingen förstärkning är nödvändig Kategori 1: ingen förstärkning är nödvändig Kategori 1: ingen förstärkning är nödvändig Kategori 3: Systematisk bultning med cirka 1,6m mellanrum och en bultlängd på 2,5m under ett 5-6cm lager av oarmerad sprutbetong Kategori 1: ingen förstärkning är nödvändig Kategori 1: ingen förstärkning är nödvändig Kategori 3: Systematisk bultning med cirka 1,6m mellanrum och en bultlängd på 2,5m under ett 5-6cm lager av oarmerad sprutbetong Kategori 1: ingen förstärkning är nödvändig Kategori 1: ingen förstärkning är nödvändig Kategori 1: ingen förstärkning är nödvändig Kategori 1: ingen förstärkning är nödvändig Kategori 1: ingen förstärkning är nödvändig Kategori 1: ingen förstärkning är nödvändig Kategori 1: ingen förstärkning är nödvändig Kategori 1: ingen förstärkning är nödvändig Kategori 1: ingen förstärkning är nödvändig. 17

25 4.2 Jämförelse mellan Q och RMR Ett av syftena för denna studie är att jämföra Q och RMR med varandra på olika sätt. Figur 9 nedan visar en jämförelse mellan Q och RMR värdena med hjälp av en regressionsanalys. R 2 visar spridningen mellan värdena där R 2 = 1,0 betyder ingen spridning alls, det vill säga att alla punkter hamnar längs med den svarta linjen i figuren (figur 10) RMR = 0,2149Q + 68,876 R² = 0,6442 R M R Q-index Figur 10. Regressionsanalys, Q mot RMR. 18

26 4.3 Jämförelse mellan parametrar för Q och RMR Några av parametrarna för Q och RMR behandlar samma sak eller kan tolkas behandla samma sak. Dessa parametrar har jämförts. Tabell 3 innehåller värdena för de första parametrarna som jämförts som är Q-systemets Joint Roughness Number/Joint Alteration Number och RMR-systemets Sprickegenskaper. Figur 11 visar jämförelsen av värdena för dessa parametrar, en regressionsanalys är gjord med ett R 2 värde på 0,1361. En likadan jämförelse har gjorts mellan Q-systemets Rock Quality Designition/ Joint Set Number och RMR-systemets Sprickegenskaper med värden i tabell 4 och regressionsanalysen i figur 12, den regressionsanalysen fick ett R 2 på 0,5699. Tabell 3. Samtliga värden på parameter 2/parameter 3 för Q (Jr/Ja) och parameter 4 för RMR. Tunnelsträcka (m) Jr/Ja (Q) Sprickegenskaper(RMR) 0-7,5 1,5 23 7, , ,5-26, ,5-31,5 1, ,5-36,5 2, ,5-41,5 1, ,5-46,5 1, ,5-50 1, , , , , , , , , , , , , , , , ,

27 50 45 y = -0,4879x + 25,881 R² = 0,1361 Sprickornas egenskaper(rmr) ,00 1,00 2,00 3,00 4,00 5,00 Jr/Ja Figur 11. Regressionsanalys med värden från tabell 3. 20

28 Tabell 4. Samtliga värden på parameter 1/parameter2 för Q och parameter 3 för RMR. Tunnelsträcka (m) RDQ/Jn (Q) Mellanrum diskontinuiteter(rmr) 0-7, , , ,5-26, ,5-31, ,5-36, ,5-41, ,5-46, ,

29 RQD/Jn 100 y = 2,0283x - 29,553 R² = 0, Mellanrum diskontinuiteter + RQD Figur 12. Regressionsanalys med värden från tabell 4. 22

30 Figur 13. Visualisering av tunnel med förstärkningsförslag samt utritade svaghetszoner/bergartsgångar. 23

31 5. Diskussion Ett ras i tunneln kan innebära en skada på vattenröret som kan begränsa vattentillgången i Oslo vilket är allvarligt och därför är det viktigt att förstärkningar sätts in i riskzoner. Riskzon 1, 0-7,5m, bedöms utgöra den mest akuta risken. Detta beror på att denna zon ligger så nära ingången till tunneln att den påverkas av atmosfäriska processer, sträckor längre in i tunneln påverkas inte av atmosfäriska processer och temperaturen är där i stort sett konstant oavsett årstid. Av de atmosfäriska processerna är det temperaturfluktuationer som utgör ett hot mot hållfastheten i riskzon 1. Frostsprängning kan lossa stora block som riskerar att rasa. De ras som redan har skett i riskzon 1 bedöms bero på dålig bergkvalitet i kombination med frostsprängning. Mineralet Biotit är ett så kallat fyllosilikat, denna silikatgrupp består av mineral som har en skitad struktur. Det kan förekomma glidning mellan skikten och därför antas biotitbanden i riskzon 1 och riskzon 2, 73-80m, utgöra ett hot mot hållfastheten. Dessutom håller inte biotiten samman bra mellan skikten. Biotiten i de observerade biotitbanden härrör från bergarten de återfinns i, det rör sig om granitiskt berg som är rik på detta mineral. Att mineralet har samlats i band beror på differential stress där den maximala stressen har legat vinkelrätt mot planet som utgörs av biotiten. Om det istället varit ett band/gång/spricka med ett annat mineral så som kvarts eller liknande är det inte alls troligt att det skulle påverka hållfastheten tack vare kvartsens egenskaper. En svaghet i bergmassan kan utgöras av olika saker, i detta fall är det orsakat av metamorfos och att det mineral som ansamlats har egenskaper som kan påverka hållfastheten negativt. Vattnet spelar också en avgörande roll när det gäller svagheter som dessa biotitband. Inträngning av vatten kan leda till att ett mineral som finns i en spricka, eller som i det här fallet biotitband, sköljs bort och en lämnar en öppen spricka efter sig. Vatteninträngningen i riskzon 2, 73-80m, har troligen inte någon akut effekt på hållfastheten eftersom inträngningen inte är tillräckligt kraftig. Detta gäller de förhållanden som observerades vid fältundersökningarna, det kan dock inte uteslutas att inträngningen kan vara kraftigare då grundvattenmagasinet ökar till exempel vid snösmältning på våren. Strykningen på biotitbanden i riskzon 1 och 2 är mer eller mindre vinkelräta mot tunnels axel och det är fördelaktigt ur hållfasthetssynpunkt jämfört med om strykningen var parallell med tunnelns axel. Anledningen är att om strykningen är parallell med tunnelns axel sträcker sig svaghetszonen kanske hela tunnelsträckan jämfört med som det gör nu bara påverkar korta zoner. Ett av biotitbanden i riskzon 1 och det i riskzon 2 har samma strykning, 140, dock skiljer sig stupningen banden emellan. Hur banden är relaterade till varandra kan fastställas vid en detaljerad geologisk kartering men då deras relation inte är av intresse för hållfastheten har en sådan undersökning inte gjorts för denna rapport. Det som kan konstateras är att de har bildats på liknande sätt, genom metamorfos, och att det troligen återfinns fler av dessa band längre in i tunneln. Att banden påverkar hållfastheten är helt klart eftersom det ras som observerats i riskzon 1 bedöms vara direkt relaterat till biotitbandet, frostsprängning har troligen skyndat på rasen avsevärt. 24

32 Vid användning av Q- och RMR-systemen tas generella förstärkningsförslag fram. I riskzon 1 återfinns fler än en svaghet varför dessa förslag är nödvändiga. Dock är fallet för riskzon 2 annorlunda, här utgörs den risken av endast en svaghet och dess egenskaper och då kan en förstärkning som syftar till att förstärka och säkra upp den enskilda svagheten vara aktuell. Då kan det eventuellt sparas pengar. Riskzon 3, 93-96m, är inte relaterad till något biotitband. Sprickor återfinns i bergmassan på hela studerad sträcka men i riskzon 3 skiljer sig sprickornas egenskaper från resten av sträckan och därför är detta en riskzon som behöver förstärkas. När sprickornas egenskaper behandlas är det en kombination av faktorer som avgör om egenskaperna påverkar hållfastheten på ett negativt sätt. I riskzon 3 gäller detta, det är alltså en kombination av egenskaper hos sprickorna här som missgynnar hållfastheten. Om man jämför med andra sträckor i tunneln är det några egenskaper på sprickorna i riskzon 3 som sticker ut i mängden. Framför allt är sprickorna bredare, mer öppna, än på andra lokaler. Att sprickorna är bredare kan bero på att det är eller har varit större stress i berget eller att sprickorna är gamla vener med ett mineral som har sköljts bort av det inträngande vattnet i zonen. Förutom detta bedöms bergmassan i riskzon 3 drabbas av vittring i högre grad än på andra ställen i tunneln, orsaken till detta bör ha koppling till vatteninträngningen. Vatteninträgningen skulle troligtvis stoppas om zonen förstärktes med de förslag som erhållits från Q- och RMR-systemet. I stort sett har både RMR och Q gett värden som stödjer varandra med avseende på bergkvaliteten som hamnar inom motsvarande/samma bergklass systemen emellan. Sett till grafen (figur 11) där regressionsanalysen är gjord mellan Q- och RMR-värdena kan det tyckas att avvikelsen är stor (R 2 värde runt 0,6) men eftersom Q-skalan är logaritmisk blir avvikelsen i realiteten liten. Det är till exempel liten skillnad mellan Q=100 och Q=200 och när det kommer till lämplig förstärkning är det ingen skillnad alls (figur 7). Vid jämförelse av parametrarna visar det sig att det är mycket större spridning på de enskilda parametrarna vid jämförelse mellan dessa än skillnaden mellan värdena på Q och RMR. Att skillnaden är så pass stor mellan parametrarna är förmodligen beroende på att systemen lägger olika stor vikt på olika parametrar. Detta spelar dock mindre roll eftersom det är de slutgiltiga värdena på Q och RMR som betyder något i praktiken. Värdena på parametrarna bestäms heller inte på exakt samma sätt vilket kan ge vissa avvikelser. Den slutsats som kan dras av detta är att slutresultatet blir det samma med de olika systemen trots att olika tyngd är lagd på olika parametrar. RMR-systemet har till exempel en mer detaljerad bedömning av sprickornas egenskaper vilket kan vara en orsak till det relativt låga R 2 värdet systemen emellan (figur 7). RMR-systemets förstärkningsförslag kan idag tyckas vara utdaterade samt mindre specifika än de för Q-systemet. Q -systemets förstärkningsförslag är mer konkreta. RMR kan användas men Q-systemets förstärkningsförslag bör vara förstahandsvalet och RMR kan användas för att backa upp resultaten som tagits fram med Q-systemet. Förutom att RMR-systemets förstärkningsförslag kanske är utdaterade är det dessutom möjligt att synsättet på vad som är en säker konstruktion kan ha ändrats under åren. Jag anser alltså att RMR-systemets förstärkningsförslag är otillräckliga eftersom mycket har hänt mycket inom tunneldrivning sedan de togs 25

33 fram, däremot är RMR klassificeringen av bergkvalitet väl fungerande och går att relatera till Q-systemet. Ståtiden går att lättare att uppskatta med ett värde på RMR. Det finns belägg för att använda båda systemen vid en kartering. När kateringen inletts och observatören använder sig av ett av systemen tar det inte mycket längre tid att även ta fram ett värde på bergkvalitet med det andra systemet. Med detta i åtanke kan tyckas att man alltid bör göra en bedömning med båda systemen. En annan fördel med att använda båda systemen är att det finns parametrar i RMR-systemet som inte finns i Q-systemet och vice versa, fördelen med detta är att det är mindre risk att missa någon svaghet i bergmassan. Oservartören får även en bild av kvaliteten med två olika synsätt som jag anser kan vara avgörande eftersom det är lätt att fastna i ett takesätt som gör att misstag kan begås. Mätningarna och tolkningen av dessa visar att det finns zoner i tunneln som bör förstärkas men dessa zoner är inte talrika och i övrigt bedöms tunneln ha drivits med de säkerhetsåtgärder som är nödvändiga om man ser till förstärkning. Detta är möjligen vad geologen som besiktade tunneln när den drevs också hade kommit fram till om denne hade tillämpat Q och RMR systemen. Detta kan vara ett bevis för att Q och RMR fungerar i praktiken och att systemen bör användas. Vidare krävs relativt lång erfarenhet hos geologen för att dimensionera förstärkningar utan dessa system vilket gör dem mycket användbara. Notera dock att början av tunneln där det föreslås förstärkning efter undersökning med Q och RMR som stöd kan ha förlorat stabilitet under årens lopp via frostsprängning och vittring. Slutsatsen om vad Q och RMR betyder för tunneldrivning är den att det går att arbeta utan Q och RMR systemen men att de är mycket viktiga för att minimera misstag som att välja fel typ av förstärkning. Vidare minimerar man risker ytterligare om man använder både RMR och Q istället för bara ett av dem. Val av förstärkning kan även tyckas vara mer godtycklig utan stöd av systemen vilket lägger en stor press på den som gör bedömningen utan stöd av Q och RMR. Användandet av Q och RMR kan tolkas göra såväl själva tunneldrivningsprocessen med avseende på ståtid samt slutgiltiga stabiliteten säkrare, med stöd av den här diskussionen. En mer träffsäker jämförelse systemen emellan och dess parametrar kan erhållas om en större mängd data används än för denna rapport. Generellt gäller det att mer data ger en bättre och mer verklighetsenlig regressionsanalys och därför går det att förbättra och utveckla resultatet i denna rapport. Det går även att vidare bevisa tyngden av att använda dessa klassifikationssystem om en längre tunnelsträcka undersöks eftersom det troligtvis finns fler riskzoner som inte är förstärkta i dagsläget. 26

34 6. Tackord Tack till min handledare Hemin Koyi. Lars Hansen och Lars Bergqvist ska ha ett stort tack för att jag fått chansen att genomföra detta i samarbete med Golder Associates och för all handledning. Jag vill även rikta ett tack till hela kontoret på Golder Associates AS i Drammen och då speciellt till Viktor Jokimäki för stöd med arbetet och Stig Moe för utbildning i HMS. Vidare vill jag även rikta ett tack till Magnus Hellqvist på institutionen för geovetenskaper för sponsring av vaccinering. 27

35 7. Referenser Axelsson K (2005) Introduktion till geotekniken. Geotryckeriet, Uppsala. Castro-Fresno D, Diego-Carrera R, Ballester-Munoz F, Alvarez-Garcia J (2009) Correlation between Bieniawski s RMR and Barton s Q Index in low quality soils. Hoek E (1992) Practical Rock Engineering International Society For Rock Mechanics. (1978). Suggested Methods For The Quantitative Description Of Discontinuities In Rock Masses Løset F (1997) Engineering geology, practical use of the Q-method. Norges Geotekniske Institut Løset F (1997) Engineering geology, field mapping of rock masses. Norges Geotekniske Institut Løset F (1999) Engineering Geology, geological investegations for tunnels and caverns. Norges Geotekniske Institut Marshak S, Van Der Pluijm A (2004) Earth Structure. 2:a uppl. W W Norton & Company Ltd, London. Internetkällor Norges Geologiska Undersökning ( ), Kartdatabas. Norges Geotekniske Institut ( ). Diagram Q-metoden. Statiska centralbyrån Norge ( ) 28