GWA ARTIKELSERIE. 1 IPRED-lagen används för enkelhets skull som samlingsbegrepp för det paket av nya

Transkript

1 GWA ARTIKELSERIE Titel: Det svenska IPRED-målet fortsatt oklart efter generaladvokatens yttrande Rättsområde: Immaterialrätt Författare: Petter Holm, advokat, verksamhetsansvarig för immaterialrätt Datum: EU-domstolens generaladvokat har sagt sin mening i målet om internetleverantörers skyldighet att lämna ut personuppgifter om misstänkta fildelare. Men yttrandet är öppet för tolkning och väcker nya frågor. Är IPRED tandlöst utan ny lagstiftning? När Sverige införde IPRED-direktivet våren 2009 trodde många att det skulle bli ett dråpslag mot den utbredda illegala fildelningen på nätet. Musik-, film- och dataspelsföretag skulle lätt kunna få ut personuppgifterna bakom ett IP-nummer vid misstanke om upphovsrättsintrång. Enligt vissa mätningar rasade svensk internettrafik med 40 procent dagarna efter att lagen infördes. Men hittills har IPRED-lagen 1 inte fått det genomslag som upphovsrättsindustrin hoppades. Redan efter några månader var trafiken på fildelningssajter som thepiratebay tillbaka på vanliga nivåer. Många svenskar känner fortfarande rätt eller fel att olaglig fildelning är riskfritt. Mätningar tyder visserligen på en vikande trend för illegal nedladdning av främst musik, men det är få som tackar IPRED för det. Snarare är det ett bevis för att nya, högkvalitativa legala tjänster vinner mark. 1 IPRED-lagen används för enkelhets skull som samlingsbegrepp för det paket av nya bestämmelser i de immaterialrättsliga lagarna, bland annat upphovsrättslagen, som Sverige införde i april 2009 i följd av EU:s IPRED-direktiv.

2 Ett skäl till IPRED:s uteblivna effekt kan vara att rättighetsindustrin redan från början har mött hårt motstånd från internetleverantörerna. Ett effektivt upphovsrättsskydd har ställts mot sekretess och personuppgiftsskydd på nätet. Om man ska tro nöjesindustrins företrädare drivs telekombranschen dock mindre av omsorg om abonnenternas personliga integritet än av en rädsla att förlora de intäkter i form abonnemangsavgifter och serverhyra som fildelningen genererar. Den intäktskakan vill upphovsmännen gärna få en bit av, på samma sätt som de tidigare har fått del av TV- och radiointäkter som deras verk har bidragit till att skapa. En stridsfråga mellan upphovsmännen och internetleverantörerna handlar om EU:s Datalagringsdirektiv. 2 Internetleverantörerna hävdar att direktivet hindrar dem från att lämna ut personuppgifter om abonnenter till någon annan än polis och åklagare, och då bara vid misstanke om särskilt grov brottslighet, vilket inte inkluderar upphovsrättsintrång. Just denna kontroversiella fråga är nu uppe till prövning i EU-domstolen. Målet inleddes redan samma dag som den svenska lagändringen trädde i kraft. Bonnier Audio och ett antal andra ljudboksförlag begärde ett informationsföreläggande mot internetoperatören ephone för att få reda på vem eller vilka som stod bakom en FTP-server där cirka tvåtusen skyddade verk, bl.a. ljudböcker, hade identifierats. Målet har vandrat genom instanserna. Tingsrätten och hovrätten avgjorde saken till förlagens fördel, medan Högsta domstolen såg behov av ett tolkningsbesked från EU-domstolen för att få klarhet i förhållandet mellan IPRED-direktivet och Datalagringsdirektivet. HD:s fråga till EU-domstolen är: Hindrar Datalagringsdirektivets restriktiva regler om utlämnande av personuppgifter medlemsstaterna från att ålägga internetleverantörer att på begäran av en upphovsrättsinnehavare lämna ut personuppgifterna bakom ett IP-nummer vid misstanke om upphovsrättsintrång? 2 Directive 2006/24/EC. Sverige har visserligen inte infört Datalagringsdirektivet, trots att implementeringstiden sedan länge har gått ut, men det kan ändå ha rättslig betydelse. 2(5)

3 I väntan på prövningen har inga informationsförelägganden meddelats mot internetleverantörer i Sverige, ett faktum som rapporterats flitigt i media vilket knappast har bidragit till att minska den illegala fildelningen. Nöjesindustrin rapporteras ha samlat på sig mängder av ansökningar i väntan på ett avgörande. Den 17 november i år meddelade EU-domstolens generaladvokat Niilo Jäskinen hur han tycker att domstolen ska döma i målet. 3 Enligt inofficiell statistik följer domstolen generaladvokaternas förslag åtta gånger av tio, men i det här fallet är utgången inte given. Generaladvokatens yttrande är öppet för tolkning, och meningarna har gått isär bland bedömare som uttalat sig i media. Högsta domstolen har visserligen fått ett tydligt svar på sin fråga: Datalagringsdirektivet hindrar inte i sig att medlemsstaterna i sin nationella lagstiftning ålägger internetleverantörer att lämna ut personuppgifter till upphovsrättsinnehavare vid misstanke om upphovsrättsintrång. Motiveringen är att ett civilrättsligt förfarande mellan två privata parter faller utanför Datalagringdirektivet, vilket bara reglerar myndigheters rätt att få ut information. Men tillägger generaladvokaten personuppgiftslagstiftningen i EU innebär att personuppgifter bara får lämnas ut till privata parter vid misstanke om upphovsrättsintrång om uppgifterna har lagrats just i syfte att kunna lämnas ut för detta ändamål. Det skulle strida mot skyddet för personuppgifter att använda databaser som existerar för andra ändamål än dem som lagstiftaren har definierat. Personuppgiftsskyddet bygger på den grundläggande regeln att personuppgifter bara får samlas in för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål, som bestämts på förhand. Upphovsrättsinnehavare får, enligt generaladvokaten, inte gynnas särskilt genom att få utnyttja personuppgifter som samlats in eller lagrats för andra ändamål än för att skydda deras rättigheter. 3 Mål C-461/10. 3(5)

4 Generaladvokatens uttalande kan innebära att upphovsrättsinnehavare inte har rätt att få ut personuppgifter som har lagrats för andra syften än just för att lämnas ut till privata parter vid misstanke om upphovsrättsintrång, t.ex. för fakturerings- eller marknadsföringsändamål. Ljudboksförlagen menar att den svenska lagstiftaren redan inom ramen för IPRED-lagen har gjort den nödvändiga avvägningen mellan immaterialrättsskydd och personuppgiftsskydd. Här har förlagen starkt stöd i den svenska regeringens yttrande i målet. Det råder ingen tvekan om att riksdagen genom IPRED-lagen har velat ge privata rättighetshavare möjlighet att få ut personuppgifter från internetleverantörer vid misstanke om immaterialrättsintrång. I lagen finns också särskilda bestämmelser som reglerar rättighetshavarnas behandling av personuppgifter, vilka i vissa avseenden gör undantag från personuppgiftslagens restriktiva regler. Däremot säger IPRED-lagen inget om internetleverantörernas insamling och lagring av personuppgifter. Det finns ingen bestämmelse som ger leverantörerna en rätt eller skyldighet att samla in eller lagra sådana uppgifter i syfte att lämna ut dem till privata upphovsrättsinnehavare. Inte heller ställer IPRED-lagen upp något uttryckligt undantag från principen att personuppgifter bara får behandlas eller lämnas ut för det ändamål för vilket de har samlats in. Med tanke på den starka ställning som Sveriges och EU:s lagstiftare har gett personuppgiftsskyddet bör domstolarna enligt min mening vara mycket restriktiv med att tolka in andra inskränkningar än de som framgår direkt av lagtextens ordalydelse. Frågan kvarstår alltså om svenska internetleverantörer verkligen kan åläggas att lämna ut personuppgifter till upphovsrättsinnehavare, eftersom det idag inte finns någon svensk lag som reglerar rätten eller skyldigheten för dem att lagra personuppgifter specifikt för det syftet. Om svaret är nej kan det behövas nya ändringar innan IPRED-lagen kan användas så som de flesta, inklusive nöjesindustrin och den svenska regeringen, har tänkt sig. 4(5)

5 Ljudboksförlagens advokat har tonat ned betydelsen av den andra delen av generaladvokatens yttrande och kallat det ett obiter dictum den juridiska termen för ett sidouttalande av mer akademiskt intresse. Personligen har jag dock svårt att se varför generaladvokaten skulle föra ett så utförligt resonemang om personuppgiftsskyddet och dessutom ta upp det i den operativa delen av sitt yttrande, om han inte ansåg att det har direkt relevans för utgången i målet. EU-domstolens dom kommer sannolikt inom sex månader. Därefter ska HD ta ställning till hur domen ska tillämpas på omständigheterna i målet, vilket inte alltid är okomplicerat. Ett avgörande dröjer alltså ytterligare en tid, och om en lagändring skulle visa sig nödvändig får rättighetsindustrin ge sig till tåls än längre. Ironiskt nog har internetleverantören ephone hunnit gå i konkurs, vilket med största sannolikhet betyder att uppgifterna som kunde ha avslöjat den efterspanade piraten har gått förlorade. Nöjesindustrin propagerar starkt för ytterligare metoder vid sidan av informationsförelägganden enligt IPRED. Högst på önskelistan är att internetleverantörer ska bli skyldiga att stänga av pirater från internet. Ett annat förslag är att internetleverantörer, på begäran av rättighetsinnehavare, ska skicka varningsbrev till misstänkta intrångsgörare. Båda dessa metoder som redan är verklighet i vissa EU-länder har fördelen att man undviker problemet med utlämnande av personuppgifter. En kvalificerad gissning är dock att dessa och liknande förslag som lägger ytterligare ansvar på telekombranschen inte kommer gå igenom utan hårt motstånd Petter Holm Advokat, Verksamhetsansvarig för immaterialrätt Gärde Wesslau Advokatbyrå 5(5)