Kontrollprogrammet för tvåskaliga blötdjur

Transkript

1 Rapport Årsrapport 2008 Kontrollprogrammet för tvåskaliga blötdjur av Malin Persson och Bengt Karlson LIVSMEDELS VERKET NATIONAL FOOD ADMINISTRATION, Sweden

2 Malin Persson, Livsmedelsverket, Uddevalla Bengt Karlson, SMHI, Forskning & utveckling, oceanografi, Göteborg Produktion: Livsmedelsverket, Box 622 SE Uppsala, Sweden Teknisk redaktör: Merethe Andersen Uppsala Livsmedelsverkets rapportserie är avsedd för publicering av projektrapporter, metodprövningar, utredningar m m. I serien ingår även reserapporter och konferensmaterial. För innehållet svarar författarna själva. Rapporter som trycks utges i varierande upplagor och tilltrycks i mån av efterfrågan. De kan rekvireras från Livsmedelsverkets kundtjänst tel , fax eller via webbplatsen

3 Innehåll Sammanfattning... 2 Bakgrund... 3 Musselproduktionen i Sverige... 4 Formella EU-krav gällande övervakningen... 4 Metoder och laboratorier... 5 Nationellt referenslaboratorium... 5 Förändringar i kontrollprogrammet... 5 Utförare av analyser... 5 Växtplankton källan till alggifter i musslor... 6 Introduktion... 6 Provtagning av växtplankton... 6 Metodik för analys av växtplanktonprover... 8 Förekomst av potentiellt giftiga växtplankton... 9 Växtplankton som producerar diarrégifter okadasyra, DTX-1 och DTX-2. 9 Växtplankton som producerar paralyserande skaldjursgifter PST... 9 Växtplankton som producerar yessotoxiner YTX... 9 Växtplankton som producerar domorinsyra AST Andra potentiellt giftiga arter Diskussion resultat från växtplanktonanalyser Toxiner Introduktion Provtagning och analys av algtoxiner i musslor och ostron DST Analys av DST Förekomst av DST (se figur 6) Diskussion DST i musslor och ostron PST Analys av PST Förekomst av PST (se figur 7) AST Analys av AST Förekomst av AST (se figur 7) YTX Förekomst av YTX (se figur 7) Diskussion YTX i musslor och ostron AZA (AZT) Bakterier och virus Introduktion Analys av E. coli i musslor och ostron Förekomst av E. coli Diskussion E. coli i musslor och ostron Sammanfattande diskussion Ny metod Referenser... 29

4 Sammanfattning Under 2008 genomfördes övervakning av alggifter och bakterier i blåmusslor, hjärtmusslor och ostron i skördeområden vid Bohuskusten. Dessutom skedde provtagning och analys av havsvatten med avseende på växtplankton som producerar alggifter. Någon omfattande övervakning av alggifter i musslor, utanför områden med kommersiell skörd, görs inte i Sverige. Mängden potentiellt giftiga växtplankton var ovanligt låg, jämfört med andra år, och halterna av alggifter i musslor och ostron var också låga med ett viktigt undantag. I mars-april noterades paralyserande skaldjursgifter över gränsvärdet i blåmusslor i fem områden, vilket resulterade i att Livsmedelsverket stängde områdena för skörd till dess att musslorna återigen var fria från gift. Samtidigt observerades det växtplanktonsläkte, som producerar giftet, i planktonproverna. Halterna av diarréframkallande skaldjursgifter som ofta orsakar problem på svenska västkusten, var under gränsvärdet hela året. Inga fall av skaldjursförgiftning hos människor i Sverige 2008 har kommit till författarnas kännedom. Bakteriehalter över gränsvärdet för A-klass har under året drabbat 8 av 16 områden. Ett par områden har varit värre drabbade än andra, varav ett har B-klassats på obestämd tid. Under året har publicerade forskningsresultat visat att en nyupptäckt växtplanktonart producerar giftet azaspiracid. Källan till detta gift har tidigare varit omtvistad. Arten har observerats i Nordsjön och finns sannolikt även i Kattegatt och Skagerrak. Det är värt att notera att kokning eller annan tillagning av musslor inte sänker halterna av algtoxiner, däremot minskar kokning riskerna för patogena bakterier och virus. 2 Livsmedelsverkets rapport nr 6/2009

5 Bakgrund Livsmedelsverkets kontrollprogram för tvåskaliga blötdjur har funnits sedan Innan dess skedde övervakning av vissa algtoxiner inom olika forskningsprojekt bland annat i Sahlgrenska sjukhusets regi. Analys av diarrégifter i blåmusslor har skett sedan 1988 (Karlson et al. 2007). Det övergripande syftet med programmet är att se till att musslor och ostron som säljs i Sverige eller exporteras är säkra att äta. Gemensamma regler inom Europa i form av EU-direktiv styr kontrollprogrammets omfattning. Musslor lever på att filtrera växtplankton (alger) ur vattenmassan. Vissa av dessa alger producerar toxiner som kan ackumuleras i musslorna vid filtreringen. Toxinerna skadar inte musslorna men kan i vissa fall vara giftiga för människor. De tvåskaliga blötdjur som omfattas av det svenska kontrollprogrammet är de kommersiellt nyttjade arterna blåmussla (Mytilus edulis), hjärtmussla (Cerastoderma edule) och ostron (Ostrea edulis och Crassostera gigas) som härefter enklare benämns som musslor. Sveriges musselproduktion är koncentrerad till västkusten. Idag finns musselvatten definierade endast inom Västra Götalands län. Hela Sveriges kuststräcka är indelad i havsområden (SMHI, Havsområdesregistret) och en del av dessa sammanfaller med Länstyrelsens lista på musselvatten. Enligt förordningen (SFS 2001:554) om miljökvalitetsnormer för fisk- och musselvatten ska dessa havsområden skyddas för att kvaliteten på musslor som livsmedel ska vara så hög som möjligt. På Länstyrelsens lista över musselvatten finns 32 havsområden och det är Livsmedelsverket som ansvarar för att de musselvatten som utnyttjas som produktionsområden för musslor kontrolleras löpande. Enligt EU:s lagstiftning (853/2004) måste alla upptag av mussla registreras i ett av Livsmedelsverket framtaget registreringsdokument som ska främja spårbarheten av tvåskaliga blötdjur och göra det lättare att hitta källan till eventuellt toxiska eller på annat sätt hälsofarliga partier av mussla. Dokumentet uppförs i två kopior där den ena följer partiet till mottagande leveransanläggning och den andra sänds till Livsmedelsverket och innehåller bland annat information om art, partiets ursprung och storlek. Livsmedelsverkets rapportserie nr 6/2009 3

6 Musselproduktionen i Sverige År 2008 producerades cirka ton blåmusslor, cirka 36 ton hjärtmussla och drygt stycken ostron. Blåmusselproduktionen 2008 har bestått av både odlade musslor och bottenmussla dvs. vild mussla som krattas upp ur vattnet, dock har det varit förhållandevis få aktörer inblandade i produktionen. Både hjärtmusselskörden och ostronskörden har ökat kraftigt från 2007 medan blåmusselskörden har minskat något. Det senare är ett resultat av att ett av de få större företagen minskat sin produktion av blåmussla från 2007 till 2008 med cirka 700 ton. Den totala produktionen hjälptes upp lite grann då två andra företag ökade sina årsproduktioner med cirka 180 respektive 100 ton. Formella EU-krav gällande övervakningen Då musslor är livsmedel som potentiellt kan utgöra en särskild fara för människors hälsa behandlas de utifrån EU:s regelverk (EG) nr 852/2004, 853/2004, 854/2004 och 882/2004) som styr den offentliga kontrollen samt allmänna och särskilda regler för livsmedelshygien. Dessutom finns krav på att musselvatten övervakas för att säkerställa att musslornas miljö är god med avseende på bland annat miljögifter. EU direktiv 2006/113/EG styr denna verksamhet. Kontrollprogrammet omfattar tester av musslor med avseende på innehåll av algtoxiner. Kontrollprogrammet inkluderar även mikrobiologisk analys av bakterien E. coli som fungerar som indikatorart för eventuell fekal förorening. Dessutom tas prover av havsvatten som analyseras med avseende på förekomst av toxiska alger (växtplankton). Analyserna ska utföras regelbundet för att man ska få skörda musslor i ett havsområde och det är Livsmedelsverkets ansvar att öppning och stängning av produktionsområden sker efter givna direktiv för att musslor ska vara ett säkert livsmedel. Alla analyser inom den offentliga kontrollen måste utföras av ackrediterade laboratorier, vilket innebär att att den statliga myndigheten Swedac har kontrollerat och godkänt de aktuella metoderna och kompetensen enligt EU:s bestämmelser och standarder för livsmedelskontroll. Syftet med den här rapporten är att förmedla och analysera resultatet av musselkontrollen Livsmedelsverkets rapport nr 6/2009

7 Metoder och laboratorier Nationellt referenslaboratorium Livsmedelsverket är nationellt referenslaboratorium (NRL) för kontroll av viral och bakteriell kontamination av tvåskaliga blötdjur samt kontroll av marina biotoxiner. Viktiga uppgifter är att stödja de laboratorier som deltar i offentlig kontroll med kompetens inom ny analysteknik och provtagning och att medverka till att laboratorierna är ackrediterade och använder godkända analysmetoder. De nationella referenslaboratorierna i Europa ingår i ett nätverk och arbetet samordnas av ett centralt referenslaboratorium (CRL). Förändringar i kontrollprogrammet Ett antikroppsbaserad snabbtest för screeninganalys av PST (Jellet Ltd) användes av Sverige och flera andra europeiska länder i den offentliga kontrollen under Testerna visade sig dock vara av ojämn kvalitet, och i vissa fall var de inte känsliga nog att detektera alla viktiga PSP-toxiner. Eftersom säkerheten för konsumenten inte kunde garanteras drog samtliga europeiska länder tillbaka Jellet-testet för PST från all offentlig kontroll. I Sverige har Jellet-testet under en övergångsperiod ersatts med biologiska tester (MBA). Avsikten är dock att ersätta en stor del av dessa analyser med kemisk metodik. Detta arbete kommer att påbörjas vid det svenska NRL-laboratoriet under Utförare av analyser I tabell 1 beskrivs vilka metoder som använts och vilka laboratorier som utfört analyserna under år I tabell 3 visas en sammanfattning över antalet prover som analyserades för de olika parametrarna fördelat på havsområde enligt Havsområdesregistret (Lindkvist m fl. 2004). Tabell 1. Uförare av analyser för musselövervakningen år 2008 Toxin/Organism Metod Referens Gränsvärde Frekvens Laboratorium DST LC-MS Aase & Rogstad, 1997 Eurofins Food/ 160 µg/kg 1-2 ggr/vecka (modified) Agro Sweden AB DST Mouse Bioassay 160 µg/kg Sahlgrenska EU-CRL SOP Varannan vecka (MBA) (2 döda av 3) Universitetssjukhuset PST Mouse Bioassay Sahlgrenska AOAC µg/kg Varannan vecka (MBA) Universitetssjukhuset AST LC-MS AOAC mg/kg Baserat på Eurofins Food/Agro växtplankton Sweden AB MPN ISO/TS A: 230/100 g Var 4:e vecka Sahlgrenska Universitetssjukhuset B: 4600/100 g C: 46000/100 g Växtplankton Inverterat mikroskop Utermöhl, 1958 modifierad och ackrediterad Varannan vecka SMHI, Oceanografiska laboratoriet Livsmedelsverkets rapportserie nr 6/2009 5

8 Växtplankton källan till alggifter i musslor Introduktion Mikroskopiska alger i vattenmassan kallas vanligtvis växtplankton eller fytoplankton. Alger förekommer i havet året om men vissa perioder på året kan deras tillväxt bli explosionsartad och det är det vi kallar algblomning. Siktdjupet kan då sjunka från 5-15 meter till mindre än en meter. Algerna utgör basföda i havet och de flesta algblomningarna är helt ofarliga. Vissa alger producerar gifter, bland annat för att skydda sig mot betare. Några av dessa gifter är farliga för människors hälsa. De alger som producerar gifter, förekommer ytterst sällan som algblomningar synliga för blotta ögat, men ibland används beteckningen skadlig algblomning när tillräckligt stora mängder finns för att orsaka förgiftning via musslor. Eftersom musslans föda består av växtplankton som filtreras ut ur vattenmassan utsätter vi oss för en potentiell risk att få i oss toxiner när vi äter musslor. Vid förekomst av skadliga alger finns risk att man blir sjuk av algtoxiner genom konsumtion av musslor och vattenprover tas därför regelbundet, så att man hela tiden ska ha kontroll över vilka alger som påträffas i havet. De toxiska alger som ingår i kontrollprogrammet är från släktena Alexandrium, Dinophysis, Protocetium, Lingulodinium, Protoperidinium och Pseudonitzschia (se tabell 2). För de giftigaste arterna kan det räcka med mindre än hundra celler per liter havsvatten för att göra musslorna dödligt giftiga för människor. Provtagning av växtplankton Växtplanktonprover har tagits varannan vecka under 2008 på fyra platser längs Bohuskusten (se karta över provtagningspunkter, figur 1). Provtagningen är uppdelad i två delar med ett planktonprov taget med slang (10 meter) och ett med håv. Genom slang provtagningen får man den kvantitativa sammansättningen av de potentiellt toxiska alger som finns i vattenmassan, 0-10 meter. Provet hälls över i en ren hink och därifrån tas ett stickprov (cirka 120 ml) som konserveras med 0,6 ml Lugol (Neutral). Håvprovet tas med planktonhåv (20 µm). Håven sänks ner 10 meter i vattnet och dras långsamt upp till ytan två gånger. Prover (cirka 120 ml) konserveras med 0,6 ml Lugols lösning (Neutral). Behållarna märks med etiketter och ett protokoll framtaget av SMHI fylls i med datum, position, botten- och siktdjup samt antal replikat. 6 Livsmedelsverkets rapport nr 6/2009

9 Figur 1. Kartan visar positionerna för provtagning av blåmusslor, ostron, hjärtmusslor och växtplankton under år Livsmedelsverkets rapportserie nr 6/2009 7

10 Tabell 2. Lista över de viktigaste toxiska algerna för skaldjursindustrin vid Bohuskusten samt deras gifter och typ av förgiftning som de orsakar. Växtplankonart eller - släkte Alexandrium spp. Dinophysis acuminata Dinophysis acuta Dinophysis norvegica Lingulodinium polyedrum Protoceratium reticulatum Protoperidinium crassipes/curtipes sannolikt ej producent av gift Azadinium spinosum (finns i Nordsjön och sannolikt även i Skagerrak-Kattegatt) Pseudo-nitzschia spp. Typ av gift Engelsk beteckning på gift Typ av förgiftning - engelsk beteckning Paralyserande PST - Paralytic Shellfish PSP - Paralytic Shellfish Poisoning skaldjursgifter och Toxins (saxitoxins) spirulider Diarréframkallande skaldjursgifter Diarréframkallande skaldjursgifter Diarréframkallande skaldjursgifter DST - Diarrhetic Shellfish Toxins (ocadaic acid, Dinophysis toxins 1, 2 and 3 = DTX-1, DTX-2 och DTX-3) DST - Diarrhetic Shellfish Toxins (ocadaic acid, Dinophysis toxins 1, 2 and 3 = DTX-1, DTX-2 och DTX-3) DST - Diarrhetic Shellfish Toxins (ocadaic acid, Dinophysis toxins 1, 2 and 3 = DTX-1, DTX-2 och DTX-3) DSP - Diarrhetic Shellfish Poisoning DSP - Diarrhetic Shellfish Poisoning DSP - Diarrhetic Shellfish Poisoning Yessotoxiner YTX Yesstotoxins möss påverkas Yessotoxiner YTX Yesstotoxins möss påverkas Azapiracid Azapiracid Amnesiframkallande skaldjursgifter (domorinsyra) AZT - Azaspiracidic Shellfish Toxins AZT - Azaspiracidic Shellfish Toxins AST - Amnesic Shellfish Toxin (domoic acid) AZP _ Azasiracidic Shellfish Poisoning AZP _ Azasiracidic Shellfish Poisoning ASP _ Amnesic Shellfish Poisioning Metodik för analys av växtplanktonprover Proven sätts i sedimentationskammare och får sedimentera i >8 timmar. I det kvantitativa provet räknas de skadliga algerna (cell/l) och håvprovet analyseras med en skala 1-5 på samma algsläkten/arter som det kvantitativa. Dessutom görs en uppskattning av procentuell andel (skala 1-5) kiselalger, dinoflagellater och andra alger. Analyserna utförs av ackrediterat laboratorium (se tabell 1). Siktdjup mäts med Secchiskiva vid varje planktonprovtagning. Skivan är fäst vid ett snöre med djupmarkeringar. Den sänks ner i vattnet (i skugga) tills den inte syns och dras sedan långsamt mot ytan till dess att man skymtar den vita skivan. Siktdjupet markeras på protokollet. 8 Livsmedelsverkets rapport nr 6/2009

11 Tabell 3. Alger och deras varningsgränser. Växtplankonart eller släkte Alexandrium minutum/tamarense Alexandrium spp. Dinophysis acuminata Dinophysis acuta Dinophysis norvegica Lingulodinium polyedrum Protoceratium reticulatum Azadinium spinosum Pseudo-nitzschia spp. Varningsgräns 200 celler per liter värderas celler per liter 200 celler per liter eller 100 celler per liter tre veckor i rad celler per liter saknas celler per liter saknas celler per liter Förekomst av potentiellt giftiga växtplankton Resultaten från de kvantitativa analyserna redovisas i figurerna 2-5. Varningsgränserna är markerade som röda streckade linjer. Provtagning har skett regelbundet cirka varannan vecka i två områden under hela år 2008, i Saltöfjorden (väst om Lysekil) och i Lyresund-Stigfjorden. Provtagning under en stor del av året men med uppehåll i marsapril har skett i Sannäsfjorden. I Ljungskile har provtagning skett oregelbundet från april och i Sotefjorden togs tre prover i januari-mars. Generellt sett observerades ovanligt små mängder av potentiellt giftiga arter i proverna från år Framförallt så var mängden växtplankton som producerar diarrégifter ovanligt låg. Alger som producerar paralyserande skaldjursgifter observerades i april med antal över varningsgränsen (figur 2-5, tabell 3). Växtplankton som producerar diarrégifter okadasyra, DTX-1 och DTX-2 Dinophysis acuta, den art som är känd för att innehålla störst mängd gift per cell, förekom i antal över varningsgränsen i maj i Saltöfjorden. Mängderna av Dinophysis acuminata och Dinophysis norvegica var under varningsgränsen under hela året. Växtplankton som producerar paralyserande skaldjursgifter PST Alexandrium spp. observerades 6 april-19 maj i tre områden. Säker bestämning till artnivå var ej möjlig med den teknik som användes. Det högsta cellantalet fanns vid Ljungskile och uppnådde vid det tillfället cirka 700 per liter, dvs. över varningsgränsen på 200 celler per liter för Alexandrium tamarense/minutum. Växtplankton som producerar yessotoxiner YTX Protoceratium reticulatum observerades i april och Lingulodinium polyedrum i augusti-september. Mängden P. reticulatum var under varningsgränsen.l. polyedrum innehåller mycket lägre halter av yessotoxiner per cell jämfört med P. reticulatum och någon varningsgräns är inte fastställd. Livsmedelsverkets rapportserie nr 6/2009 9

12 Växtplankton som producerar domorinsyra AST Kiselalger som tillhör släktet Pseudo-nitzschia observerades under stor del av året. Mängderna var under varningsgränsen. Andra potentiellt giftiga arter Prorocentrum minimum kan vara giftig och producerar bland annat yessotoxin. Arten förekom i låga cellantal i några prover. Dinophysis acuta, foto Bengt Karlson 10 Livsmedelsverkets rapport nr 6/2009

13 Figur 2. Förekomst av potentiellt giftiga växtplankton i Sannäsfjorden år De röda streckade linjerna visar varningsgränser. För Alexandrium som producerar paralyserande skaldjursgifter varnas så fort släktet observeras. Livsmedelsverkets rapportserie nr 6/

14 Figur 3. Förekomst av potentiellt giftiga växtplankton i Saltöfjorden (väst Lysekil) år De röda streckade linjerna visar varningsgränser. För Alexandrium som producerar paralyserande skaldjursgifter varnas så fort släktet observeras. 12 Livsmedelsverkets rapport nr 6/2009

15 Figur 4. Förekomst av potentiellt giftiga växtplankton i Lyresund-Stigfjorden år De röda streckade linjerna visar varningsgränser. Livsmedelsverkets rapportserie nr 6/

16 Figur 5. Förekomst av potentiellt giftiga växtplankton i Ljungskile år De röda streckade linjerna visar varningsgränser. För Alexandrium som producerar paralyserande skaldjursgifter varnas så fort släktet observeras. 14 Livsmedelsverkets rapport nr 6/2009

17 Diskussion resultat från växtplanktonanalyser Resultatet från växtplanktonprovtagningen visar att mängden potentiellt giftiga växtplankton år 2008 var låg med två undantag. Alexandrium, som producerar paralyserande skaldjursgifter, noterades i april. Det var samtidigt som mustester visade att PST fanns i blåmusslor. Planktonanalyserna fungerade som en snabb varningssignal. Dinophysis acuta noterades över gränsvärdet i maj, men DST-halterna i blåmusslor var inte över gränsvärdet. Mängden växtplankton som producerar diarrégifter (Dinophysis spp.) var ovanligt låg under år 2008 jämfört med andra år vilket också resulterade i låga halter av DST i blåmusslor. Att besvara frågan varför Dinophysis spp. var ovanliga år 2008 kräver en större utredning än vad som varit möjligt att utföra inom ramen för att producera denna rapport. Under 2008 och början av år 2009 publicerades forskningsresultat som entydigt visar att giftet azasprid (AZT) produceras av en dinoflagellat som fått namnet Azadinium spinosum. Arten har visats förekomma i bland annat Nordsjön vid norska och danska kusten. Det är högst sannolikt att den också förekommer i Skagerrak och Kattegatt. Arten är liten och svår att bestämma med den metod som används för att analysera växtplanktonproverna inom Livsmedelsverkets kontrollprogram för musslor. Det är idag okänt om fler arter producerar AZT men det är inte osannolikt att släktingar till Azadinium spinosum har denna egenskap. De Protoperidiniumarter som tidigare utpekats som producenter av AZT kan sannolikt strykas från lista över riskarter. De äter sannolikt Azadinium spinosum eller någon annan art som producerar AZT. Frekvensen på planktonprovtagning inom kontrollprogrammet (varannan vecka eller lägre) är låg jämfört med den naturliga variationen. Planktonsamhället kan bytas ut på ett par dagar vid svenska västkusten (Godhe et al. 2002). Planktonprovtagningen har till stor del utförts av musselodlare under år Det har i huvudsak fungerat bra, men tyvärr händer det att provtagning uteblir av olika anledningar, vilket innebär märkbara luckor i den ändå så låga frekvensen. Det är också viktigt att regelbundet utbilda provtagarna så kvaliteten på provtagningen upprätthålls. Under året noterades att några prover innehöll bottensediment vilket gör provet omöjligt att analysera. I flera områden där skörd av tvåskaliga blötdjur sker har inte någon regelbunden planktonprovtagning skett, vilket i första hand beror på den ekonomiska ramen för kontrollen. Det finns goda skäl att upprätthålla planktonprovtagning minst varannan vecka i utvalda områden och att helst kunna öka provtagningsfrekvensen till varje vecka under perioden då risken för paralyserande skaldjursgifter är som högst. Livsmedelsverkets rapportserie nr 6/

18 Toxiner Introduktion Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 måste musslorna analyseras med avseende på de marina biotoxinerna PST (Paralytic Shellfish Toxins), DST (Diarrhetic Shellfish Toxins), AST (Amnesic Shellfish Toxins), YTX (yessotoxiner) och AZA (azaspiracider). Provtagning och analys av algtoxiner i musslor och ostron Musselprovtagningen sker i havsområden där det finns produktion av någon av de tvåskaliga blötdjur som ingår i musselkontrollen dvs. blåmussla, hjärtmussla eller ostron. Under 2008 har totalt 19 områden provtagits, varav några enbart under en kort period men de flesta över hela året. I ett av dessa områden skördades endast hjärtmusslor och i fyra av områdena skördades bara ostron (se figur 1). För att få en spridning på provtagningen och således en bättre översikt över bakterie- och toxinhalterna i odlingen eller på musselbanken samlas fler musslor in per analys än vad som krävs för genomförandet. Antalet varierar beroende på metod. I odlingar tar man musslorna från tre olika djup och när det gäller bottenmussla sprider man ut provtagningen över större delen av banken. Direkt när musslorna har kommit upp ur vattnet paketeras de i plastpåsar, märks och förvaras vid en temperatur <4 C. Ungefär 90 procent av den offentliga provtagningen utförs av odlare och upptagare. De skickar sina musslor i kylväskor till Livsmedelsverkets handläggare i Uddevalla. Ungefär tio procent av den offentliga kontrollen utförs av Livsmedelsverket och innebär provtagning av ungefär ett område per vecka samt kontroll av att övrig provtagning görs enligt fastställda rutiner. DST Diarréframkallande skaldjurstoxiner är de i Sverige vanligast förekommande algtoxinerna i musslor. Förgiftningen DSP (Diarrhetic Shellfish Poisoning) orsakar matförgiftningsliknande symptom som illlamående, diarré och i mindre förekommande fall magsmärtor. (EFSA 2008) DST är en grupp fettlösliga toxiner som produceras av alger av släktet Dinophysis. Dinophysis spp. finns i svenska vatten under stora delar av året med högst antal juni-oktober (Johansen, 2008). De förekommer ofta i tunna skikt nära språngskikte på m djup (Lindahl et al. 2006). Förekomsten av D. acuminata visar ofta en topp under våren-försommaren (april-juli) medan D. acuta ofta har en topp under hösten (Karlson, B. et al. 2007). D. acuta är den art som har högst toxininnehåll per cell. Analys av DST För den kemiska metoden (LC-MS) samlas 15 blåmusslor in. De prepareras genom att Livsmedelsverkets handläggare skär musslan ur sitt skal och väger upp den totala våtvikten av 15 musslor utan skal. Nästa steg är att dissekera ut hepatopancreas (musslans kombinerade lever och bukspottkörtel). När det gäller hjärtmussla och ostron samlas 15, respektive fem till sex stycken in och på dessa arter görs bara det första steget. 16 Livsmedelsverkets rapport nr 6/2009

19 Provet skickas till ett ackrediterat laboratorium (se tabell 2). De fria DSP-toxinerna från musslorna extraheras ut med metanol. Injicering och kromatografering sker på LC-MS. Det biologiska testet på möss (mouse bioassay, EU-CRL SOP) kräver en provtagning av cirka 60 blåmusslor. Musslorna kokas av Livsmedelsverkets handläggare, plockas ur skalen och vägs upp så att den totala vikten av kokt musselkött uppgår till g. Provet skickas till ackrediterat laboratorium (se tabell 1). Metoden innebär att man gör ett extrakt av 150 g kokta musslor. Extraktet injiceras i bukhålan på tre möss (á cirka 20 g), 1 ml/mus. Efter 24 timmar avslutas testen. Provet är positivt med avseende på DST om två av tre möss är döda efter 24 timmar. Förekomst av DST (se figur 6) 2008 utfördes totalt 529 kemiska tester och 198 biologiska tester (MBA) med avseende på DST. 73 av de kemiska testerna utfördes på ostron (fyra havsområden) och 24 på hjärtmussla (ett havsområde). Proven på ostron och hjärtmussla har under hela 2008 inte visat värden över detektionsgränsen (<10 µg/kg). Elva av de biologiska proverna visade positivt för DST men inga av de motsvarande kemiska testerna visade värden som gick över gränsvärdet. Totalt sett visade inga kemiska prover värden över gränsvärdet. Det högsta värdet för året uppmättes i början på juli och visade 110 µg/kg. Livsmedelsverkets rapportserie nr 6/

20 Figur 6. Diarrégifter resultat från alla tester av musslor och ostron år Det översta diagrammet visar resultat från biologiska tester. Minst två döda möss av tre innebär att musslorna inte får säljas. De övriga diagrammen visar mängden diarrégifter mätt med kemiska metoder. Röda streckade linjer visar gränsvärdet för försäljning. 18 Livsmedelsverkets rapport nr 6/2009

21 Diskussion DST i musslor och ostron DST halterna har varit under gränsvärdet hela året. Vid några tillfällen visade de biologiska proverna positivt för DST på blåmussla men då de kemiska analyserna visade värden långt under gränsvärdet gjordes analyser på yessotoxin när den möjligheten fanns. Under perioden 19 maj-23 juni visade musslor från fyra områden positivt på YTX (yessotoxin). Vid ytterligare några tillfällen under året har enstaka biologiska analyser visat positivt för DST medan det kemiska testet har visat mycket låga halter men tyvärr har vi inte haft möjlighet att testa dem med avseende på YTX. PST Paralytiska skaldjursgifter orsakar förgiftningen PSP (Paralytic shellfish poisoning) och orsakar förlamning av kroppens organ. PST består av en grupp vattenlösliga neurotoxiner (saxitoxiner STX) som förhindrar att nervsignalerna i kroppen fortplantar sig. Förgiftningen inleds ofta med pirr eller domningar i läpparna, ansiktet och fingrarna. Yrsel och muskelsvaghet är andra lättare symptom, men vid svårare fall kan man drabbas av andningsbesvär eller i värsta fall andningsuppehåll (FAO/IOC/WHO 2004). Inget PSP fall har rapporterats i Sverige dock har Norge drabbats vid några tillfällen. Giftet produceras av alger av släktet Alexandrium spp. som förekommer i svenska vatten framförallt under våren och försommaren (februari-juni), (Lindegarth, S. 2007). Analys av PST Analysmetoden för PST i musselkontrollen är biologiska test (Mouse bioassay, AOAC ). Ungefär 40 musslor tas upp vid provtagningen. Musslorna kokas av Livsmedelsverkets handläggare, plockas ur skalen och vägs upp så att den totala vikten av kokt musselkött uppgår till g. Provet skickas till ackrediterat laboratorium (se tabell 1). Ett musselextrakt görs på 100 g kokt mussla. Extraktet injiceras i bukhålan på tre möss (à cirka 20 g), 1 ml/mus. Om den första musen dör inom fem minuster späds extraktet och nästa mus injiceras. Tid till dödsögonblicket används för att bestämma toxininnehållet i musslorna. Toxiciteten beskrivs i musenheter (MU)/100 g musselkött, där 1 MU är den mängd toxin som behövs för att döda en mus (20 g) på 15 minuter. Det räknas sedan om till µg STX. (Lindegarth 2007). Förekomst av PST (se figur 7) PST i musslorna förekom under en relativt kort period på vårkanten och drabbade fem områden. Åbyfjorden var det första området att visa positivt på PST 31 mars och veckan därpå (7 april) var de övriga fyra områdena också påverkade. Den 28 april var det över och alla områdena visade negativt i analyserna. Livsmedelsverkets rapportserie nr 6/

22 AST Amnesiframkallande skaldjurstoxin har inte noterats inom den svenska övervakningen av musslor. Analyserna av AST påbörjades i början på 2000-talet i Sverige och har inte varit speciellt omfattande. År 2005 förekom AST över gränsvärdet i musslor skördade i Danmark (ICES, 2006). ASP (Amnesic Shellfish Poisoning) kan orsaka hallucinationer, desorientering och minnesförlust. Andra vanliga symptom är illamående, kräkningar och magsmärtor. AST är en grupp potenta neurotoxiner som produceras av alger av släktet Pseudonitzschia (FAO/IOC/WHO 2004). Dessa alger finns i svenska vatten hela året, ibland i betydande kvantiteter dvs. mer än en miljon celler per liter (Karlson, B. et al. 2005). I Norge stängdes ett område för musselskörd år 2006 då 13 miljoner Pseudonitzschia per liter observerats, men AST noterades ej över gränsvärdet (ICES 2007). Antalet Pseudonitzschia då AST översteg gränsvärdet i Danmark var endast celler per liter. Analys av AST För den kemiska metoden (LC-MS) samlas 15 blåmusslor in. De prepareras genom att Livsmedelsverkets handläggare skär musslan ur sitt skal och väger upp den totala våtvikten av 15 musslor utan skal. Tillvägagångssättet skiljer sig från det för DSTanalys i det att inte bara är hepatopancreas som används utan analysen sker på hel mussla utan skal. Provet skickas till ett ackrediterat laboratorium (se tabell 1). Vattenlösliga ASP-toxiner, domorinsyra extraheras med 50 procent metanol (v/v). Injicering och kromatografering sker på LC-MS mot en extern standardkurva. Förekomst av AST (se figur 7) Det gjordes endast två analyser med avseende på AST Då planktonprovtagningen visade på antal Pseudonitzschia långt under gränsvärdena ansågs inte fler analyser nödvändiga. Båda proverna visade resultat som låg under detektionsgränsen (<3 mg/kg). YTX Yessotoxiner har tidigare varit förknippat med DSP på grund av att de kan ge positivt utslag för DST i biologiska tester (MBA). Det finns dock inga dokumenterade fall av YTX-förgiftning så det är tveksamt om yessotoxiner påverkar människors hälsa (Paz, B. et al 2008 review). Arten Protoceratium reticulatum är den viktigaste producenten av yessotoxiner i svenska vatten. Även Lingulodinium polyedrum är känd för att innehålla yessotoxiner men i mycket lägra halter. P. reticulatum är vanligast under apriljuni medan L. polyedrum är vanlig under juli-september (Karlson et al. 2005). Förekomst av YTX (se figur 7) På grund av positivt utslag av DST i de biologiska testerna skickades vid några tillfällen prov till det nationella referenslaboratoriet på Livsmedelsverket för vidare utredning, eftersom de kemiska testerna för DST endast visat på mycket låga halter DST. Utav de totalt sju analyserade proven innehöll samtliga YTX och sex av dem visade värden över gränsvärdet för YTX (1 mg/kg). 20 Livsmedelsverkets rapport nr 6/2009

23 Diskussion YTX i musslor och ostron Eftersom den metod som användes var ny och ännu inte ackrediterad under 2008, användes värdena inte för beslut inom det offentliga kontrollprogrammet utan som riktvärden för eventuellt ökad provtagning. De biologiska testerna är vid sådana tillfällen beslutsgrundande. Yessotoxinet är reglerat bland de andra hälsofarliga toxinerna i 853/2004 på grund av att gamla undersökningar visat vissa skador på möss. Terao m fl. (1990) undersökte hur möss påverkades av Yessotoxiner. De fann att möss inte påverkades om de fick toxinet oralt däremot såg man symptom när de fick giftet injicerat intraperitonealt (genom huden in i bukhålan). Mössen som blev sjuka hade skador på hjärtat, levern och njurarna. Med tanke på de allvarliga skadorna såg man det som potentiellt giftigt för människor. Nu har emellertid ytterligare studier gjorts och Paz m fl. (2008 review) hänvisar till flera rapporter som visar att möss inte blir sjuka eller alls påverkade av mycket höga doser YTX när de får toxinet oralt, vilket talar för att det inte är giftigt för människor. Inom EFSA (den europeiska livsmedelsmyndigheten) pågår för närvarande en genomgång av risker med samtliga marina biotoxiner. Denna genomgång förväntas leda till att gränsvärdet för YTX på sikt helt kommer att försvinna. Livsmedelsverkets rapportserie nr 6/

24 Figur 7. Övriga gifter resultat från alla tester av musslor år Det översta diagrammet visar resultat från mustester för paralyserade skaldjursgifter. Livsmedelsverket tillämpar nolltolerans för PST. De övriga diagrammen visar mängden gifter mätt med kemiska metoder. Röda streckade linjer visar gränsvärdet för försäljning. 22 Livsmedelsverkets rapport nr 6/2009

25 AZA (AZT) Azaspirazider är en relativt ny grupp toxiner som upptäcktes efter en incident 1995 då människor i Nederländerna insjuknade efter att ha ätit irländska odlade musslor (Satake et al. 1998a). Symptomen är lik dem för DSP och består av diarré, illamående och kräkningar samt huvudvärk. (EFSA 2008) Från början ansågs alger från släktet Protoperidinium vara den största producenten av AZA, men i undersökningar av Tillmann et al. (2009) och Brock et al. (2009) har man nyligen hittat en mycket liten dinoflagellat (en typ av växtplankton) som producerar flera av AZA-gruppens toxiner, Azadinium spinosum. Arten är liten och svår att bestämma. Det kan varken bekräftas eller uteslutas att den förekom i proverna från 2008, då den inte var del av övervakningsprogrammet Bakterier och virus Introduktion Förutom att algtoxiner kan ansamlas i ostron och musslor så kan råa eller dåligt kokta musslor orsaka sjukdomsbesvär som illamående och kräkningar som orsakats av andra mikroorganismer. I första hand är det patogena bakterier och virus som kan ställa till dessa problem (CRLCEFAS 2007). Det är svårt att kontrollera att musslorna inte har varit utsatta för någon fekal kontamination men en regelbunden riskbedömning sker genom kontroll av innehållet av tarmbakterien Escherichia coli i musslorna. Det finns för tillfället ingen bra metod för att kontrollera om musslorna innehåller virus. De metoder som finns är mycket tidskrävande och dessutom relativt osäkra så av den anledningen har EU beslutat att analys av E. coli är mest lämplig som indikatorart för fekal kontamination i de nationella musselkontrollerna. För att musslor ska få saluföras måste de komma från ett område med A-klass, dvs. att musslor från området visar värden på E. coli som är lägre än 230 stycken per 100 g mussla (se tabell 2). Om musslorna innehåller bakterier över denna gräns så måste de renas eller på annat sätt behandlas innan de förpackas och säljs. Analys av E. coli i musslor och ostron För det mikrobiologiska testet för E. coli samlas fem till sex musslor in. Samma antal gäller även för hjärtmussla men något färre för ostron. För att undvika kontaminering skickas proven direkt vidare till ackrediterat laboratorium (se tabell 1). Musslorna öppnas och prepareras i en steril miljö. Några gram av varje mussla skärs ut och vägs upp i sterila påsar tills 10 g uppnåtts. Musslan homogeniseras tillsammans med spädningsvätska. Homogenatet från varje prov späds till tre olika koncentrationer och varje spädning tillsätts till fem rör med näringsbuljong och inkuberas cirka 24 timmar i 37 C. Ur de rör som visar positivt för koliforma bakterier (gult färgomslag) tas en subkultur som överförs på TBX agarplattor (specifika för E. coli) och inkuberas cirka 24 timmar i 44 C. Tillväxt av blågröna kolonier betyder förekomst av E. coli. Med hjälp av en MPN-tabell bestäms antalet bakterier per 100 g musselkött. Livsmedelsverkets rapportserie nr 6/

26 Förekomst av E. coli Resultat redovisas i figur 8. Under 2008 utfördes 219 analyser med avseende på bakterien E. coli. Totalt 28 prover hade värden över gränsvärdet för A-klassificering och av dem var två över gränsvärdet för B-klassificering. Frekvensen på provtagningen var en gång per månad vid halter under gränsvärdet och 16 områden kontrollerades varav ett fåtal enbart vid några tillfällen och andra över hela året. Åtta av områdena drabbades någon gång under året av halter över gränsvärdet (gränsvärden se tabell 2) och sex av dem mer än två gånger. I tre områden översteg aldrig halterna detektionsgränsen (<20). De flesta områdena har haft varierande halter men oftast ganska låga. 24 Livsmedelsverkets rapport nr 6/2009

27 Figur 8. Bakterier resultat från alla tester av musslor och ostron år Röda streckade linjer visar gränsvärdet för direkt försäljning, A-klass. Blå streckade linjer visar gränsvärdet för B-klass. Livsmedelsverkets rapportserie nr 6/

28 Diskussion E. coli i musslor och ostron E. coli halterna kan variera mycket i vissa områden och ofta är det kopplat till nederbörd och den medföljande landavrinning som kan ta med sig fekala bakterier och annat från land. Man har också sett en ökning av E. coli nivåerna i havsvattnet i områden som har mycket båtturister under semestermånaderna. Länstyrelsen i Västra Götaland har nu i samarbete med kustkommunerna i norra Bohuslän inlett ett projekt som ska utreda båtturisternas inverkan på kustmiljön. 28 prover av 219 dvs. 12,8 procent av proverna visade förekomst av E.coli över gränsvärdet under Det värst drabbade havsområdet provtogs 24 gånger under 2008 och nio av provtagningarna visade värden över gränsvärdet. Det hör till ovanligheterna att värdena är så höga under så långa perioder vilket kan ge misstanke om att det förekommer läckage från markbäddar eller annan tillförsel av avloppsvatten. Havsområdet har även visat sig mycket känsligt för nederbörd, vilket visar sig med snabbt stigande halter av E. coli och området är B-klassat på obestämd tid i väntan på en ordentlig utredning av kontaminationskällor i området. Områden som tagits i bruk efter 2006 ska få en fast klassificering enligt EU direktivet 854/2004. Gränsvärdena är samma som tidigare (se tabell 2) men om ett område ofta har höga E. coli halter så lämpar sig kanske inte området till att producera livsmedel då det föreligger en högre risk för musslorna att kontamineras av patogena bakterier eller virus. För en sådan klassificering krävs en detaljerad utredning och EU:s expertgrupp har tagit fram en guide (CRLCEFAS 2007) för hur detta ska gå till. Diskussioner om ansvars- och arbetsfördelning pågår mellan de inblandade myndigheterna. Tabell 4. Antal analyser utförda för de olika parametrarna under år 2008 uppdelat per havsområde (musselvatten). Se texten för förklaring av förkortningar. *Planktonprover tas på gränsen mellan Lyresund och Stigfjorden (område 64 och 67). Planktonprover tas också på gränsen mellan Ljungskile och Havstensfjorden (område 52 och 44). Löpnr. Havsområde Typ av prov N n Bohusläns skärgårds kustvatten N Yttre Tjärnöarkipelagen Lindöfjorden Sannäsfjorden Grebbestad inre skärgård Fjällbacka inre skärgård Fjällbacka yttre skärgård Sotefjorden Åbyfjorden Hovenäset Saltöfjorden * OA, DTX-1, DTX DST (MBA) PST (MBA) E-coli YTX AST Planktonanalyser Havstensfjorden Kalvöfjord Ljungskile Koljöfjorden Tångenområdet Halsefjorden Boxvikekile Käringöfjorden Kråkefjorden Stigfjorden Totalt antal prover 26 Livsmedelsverkets rapport nr 6/2009

29 Sammanfattande diskussion I tabell 4 visas mängden prover som analsyerats för de olika havsområdena (musselvatten) som analyserats under 2008 och i figur 9 visas en sammafattning över under vilka veckor de olika havsområdena (musselvatten) varit öppna, respektive stängda för skörd under år Generellt sett så var det korta perioder med stängda områden jämfört med andra år. Musselvatten är dock relativt ofta stängda på grund av att någon provtagning av musslor/ostron och plankton inte skett. De allvarligaste problemen under 2008 var i april då paralyserande skaldjursgifter förekom i blåmusslor. I vattenproverna noterades Alexandrium sp. i vattnet under tiden 6 april-19 maj. Under april månad 2008 drabbades 6 områden av PST i musslorna. I ett område testades också ostron under samma period men testerna påvisade inget innehåll av toxin. Enligt Shumway (1990) är ostron (Crassostera gigas) mindre benägna att ta upp PST än blåmusslor och i en tidigare undersökning har man sett att ostronen drar ner på sin filtrering i närheten av PST-producerande alger (Shumway, 1987). Toxinanalyser har utförts med samma frekvens på ostron (Ostrea edulis) som på blåmussla, med undantaget att den biologiska DST analysen inte utförts på ostron eller hjärtmussla. Inga av de toxinprover på ostron och hjärtmussla som har utförts i det svenska kontrollprogrammet har gett värden över detektionsgränsen. Emellertid har det nyligen kommit en rapport om att DST till viss del kan tas upp av ostron (Ostrea edulis) men att det effektivt binds till fettsyror i ostronet (Torgersen et al. 2008). Dessa bundna toxiner kallas med ett samlingsnamn ofta DTX-3 och kan analyseras direkt efter ett extra steg med hydrolys, då toxinerna spjälkas av från fettsyrorna. Giftigheten hos DTX-3 är densamma som hos de fria toxinerna, men först när de i mag- och tarmkanalen spjälkas från fetterna, vilket kan innebära en viss fördröjning av förgiftningssymptomen och dessutom variationer på människors känslighet på grund av skillnader i matspjälkningen. Lindegarth (2009) visar dock att även om ostronen tar upp DST så är det i mycket små mängder Dessa upptäckter föranleder en minskning av frekvensen i DSTanalyser av ostron i kontrollprogrammet 2009, och ger gott stöd för att fortsätta att använda blåmussla som indikatororganism. PST-analyserna, som sker med biologisk metod, kommer att fortsätta testas med samma frekvens som tidigare. Under 2008 skedde ingen regelbunden provtagning och analys av algtoxiner m.m. i det till Sverige introducerade japanska ostronet Crassostera gigas. Dock har det nyligen (2009) inletts ett småskaligt upptag av C. gigas, vilket också medför regelbunden kontroll. Det är värt att tillägga att det överhuvudtaget inte sker någon omfattande övervakning av alggifter i musslor och ostron utanför de områden där kommersiell skörd utförs. Livsmedelsverkets rapportserie nr 6/

30 Ny metod I egenskap av nationellt referenslaboratorium, har Livsmedelsverket under 2008 arbetat med att ta fram och testa en ny multianalysmetod (LC-MS/MS), vilket innebär en mycket mer omfattande kemisk analys än tidigare. Den nya metoden innefattar DST, AZA (AZT),YTX, PTX och SPX. Metoden togs i bruk i februari 2009 och avsikten är att få en säkrare övervakning och att kunna minska antalet biologiska tester i musselkontrollen. Metodik för kvantitativ analys av producenten av AZT, Azadinium spinosum, planeras också att testas av SMHI under år Livsmedelsverkets rapport nr 6/2009

31 Figur 10. Översikt som visar under vilka veckor musselvatten varit öppna respektive stängda för skörd under år Färgade rutor visar orsaken till stängning. Livsmedelsverkets rapportserie nr 6/

32 Referenser Godhe A., S. Svensson, A.-S. Rehnstam-Holm (2002) Oceanographic settings explain fluctuations in Dinophysis spp. and concentrations of diarrhetic shellfish toxin in the plankton community within a mussel farm area on the Swedish west coast. Marine Ecology Progress Series. 240:71-83 ICES Report of the ICES-IOC Working Group on Harmful Algal Bloom Dynamics (WGHABD), 3-6 April 2006, Gdynia, Poland. ICES CM 2006/OCC: pp ICES Report of the ICES-IOC Working Group on Harmful Algal Bloom Dynamics (WGHABD), April 2007, Riga, Latvia. ICES CM 2007/OCC: pp Johansen, M. (2008). On Dinophysis occurrence and toxin content. PhD Thesis University of Gothenburg, 43 pp Krock, B., Tillmann, U., John, U. and Cembella, A D. (2008) Characterization of azaspiracids in plankton size-fractions and isolation of an azaspiracid-producing dinoflagellate from the North sea. Harmful algae, vol 8 (2), pp Karlson, B., Edler, L., Skjevik, A-T., Claesson, S. (2005) Växtplankton vid Bohuskusten Förstudie till utvärdering av miljöövervakningsdata SMHI rapport Karlson, B., Rehnstam, A-S. and Loo, L-O. (2007) Temporal and spatial distribution of diarrhetic shellfish toxins in blue mussels, Mytilus edulis, (L.), on the Swedish west coast, NE Atlantic, SMHI Reports Oceanography, no 35 Lindegarth, S. (2007) Paralytiska algtoxiner i plankton och musslor. Final report, Fiskeriverket. Juli sidor Lindegarth, S., Torgersen, T., Lundve, B., Sandvik, M. (2009) Differential retention of okadaic acid (OA) group toxins and pectenotoxins (PTX) in the blue mussel, Mytilus edulis (L.), and European flat oyster, Ostrea edulis (L.). J. Shellfish Res. 28(2), 1-11 Lindkvist, T., Andersson, J., Björkert, D. och Gyllander, A (2004). Djupdata för havsområden 2003, SMHI Oceanografi nr 73, 2003 med uppdatering av tabeller Livsmedelsverkets rapport nr 6/2009

33 Marine biotoxins in shellfish okadaic acid and analogues 1, Scientific Opinion of the Panel on Contaminants in the Food chain, The EFSA Journal (2008) 589, 1-62 ( European Food Safety Authority, 2008) Marine biotoxins in shellfish Azaspiracid group 1,Scientific Opinion of the Panel on Contaminants in the Food chain, The EFSA Journal (2008) 723, 1-52 ( European Food Safety Authority, 2008) Microbiological Monitoring of Bivalve Mollusc Harvesting Areas - Guide to Good Practice. (2007) Report: Community Reference Laboratory for bacteriological and viral contamination of bivalve molluscs The Centre for Environment, Fisheries & Aquaculture Science, Weymouth, Great Britain Paz, B., Daranas, A H., Norte, M., Riobó, P., Franco, J M. ond Fernández J J. (2008) Yessotoxins, a group of marine polyether toxins: an overview. Review Mar. Drugs., vol 6, pp Report of the Joint FAO/IOC/WHO ad hoc Expert Consultation on Biotoxins in Bivalve Molluscs. Oslo, Norway, Sept , 2004 Satake, M., Ofuji, K., Naoki, H., James, K. J., Furey, A., McMahon, T., Silke, J., and Yasumoto, T., (1998b)Azaspiracid, a new marine toxin having unique spiro ring assemblies, isolated from Irish mussels, Mytilus edulis. J Am Chem Soc, 120 (38), pp Shumway, S.E., Cucci, T.L., (1987) The effects of the toxic dinoflagellate Protogonyaulax tamarensis on the feeding and behaviour of bivalve molluscs. Aquat. Toxicol. 10, Shumway, S.E., Barter, J., Sherman-Caswell, S., (1990) Auditing the impact of toxic algal blooms on oyster. Environ. Audit. 2, Terao, K., Ito, E., Oarada, M., Murata, M., Yasumoto, T., (1990) Histopatological studies on experimental marine toxin poisoning-5. The effects in mice of yessotoxin isolated from Patinopecten yessoensis and of a desulfated derivate. Toxicon, vol 28, pp Tillmann, U., Elbrächter, M., Krock, B., John, U., Cembella, A. (2009) Azadinium spinosum gen. et sp. nov. (Dinophyceae) indentified as a primary producer of azaspracid toxins. Eur. J. Phycol, vol. 44 (1), Torgersen, T., Sandvik, M., Lundve, B., Lindegarth, S. (2008) Profiles and levels of fatty acid esters of okadaic acid group toxins and pectenotoxins during toxin depuration. Part II: Blue mussels (Mytilus edulis) and flat oysters (Ostrea edulis). Toxicon, vol 52, pp Livsmedelsverkets rapportserie nr 6/

34 Rapporter som utgivits Mikroprofil Nötkreatur. Kartläggning av mikroorganismer på slaktkroppar av M Lindblad. 2. Mögel och mykotoxiner i ris - fokus på basmati och råris av E Fredlund och A M Thim. 3. Interkalibrering av laboratorier. Mikrobiologi - Livsmedel, januari 2008 av C Normark och K Mykkänen. 4. The Swedish Monitoring of Pesticide Residues in Food of Plant Origin: 2006, EC and National Report by A Andersson, G Jansson and A Jansson. 5. The Swedish Monitoring of Pesticide Residues in Food of Plant Origin: 2007, EC and National Report by A Andersson, G Jansson and A Jansson. 6. Rapportering av livsmedelskontrollen 2007 av Doris Rosling. 7. Proficiency Testing Food Chemistry, Nutritional Components of Food, Round N 41 by L Merino. 8. Proficiency Testing Food Chemistry, Trace Elements in Food, Round T 16 by C Åstrand and L Jorhem. 9. På väg mot miljöanpassade kostråd. Vetenskapligt underlag inför miljökonsekvensanalysen av Livsmedelsverket kostråd av C Lagerberg Fogelberg. 10. På väg mot miljöanpassade kostråd - delrapport fisk - av F Ziegler. 11. Rapportering av dricksvattenkontrollen 2007 av D Rosling. 12. Riksprojekt Kvicksilver i saluhållen fisk. 13. Interkalibrering av laboratorier. Mikrobiologi - Dricksvatten 2008:1, mars av T Šlapokas, C Gunnarsson och A Jentzen. 14. Interkalibrering av laboratorier. Mikrobiologi - Livsmedel, april 2008 av C Normark, M Olsson och I Tillander. 15. Är dagens mat näringsfattig? En kritisk granskning av näringsförändringar i vegetabilier över tiden av I Mattisson, C Andersson, W Becker, H S Strandler, A Strömberg och S Wretling. 16. Salt i lunchrätter i Jönköpings län - Resultat från analysprojekt i 8 kommuner hösten 2007 av W Becker. 17. Fett och fettsyror i den svenska kosten i - Analyser av Matkorgar inköpta 2005 av W Becker, M Haglund och S Wretling. 18. Älgkött - analys av näringsämnen av M Arnemo, I Mattisson, A Staffas och H S Strandler. 19. Proficiency Testing Food Chemistry, Nutritional Components of Food, Round N 41 by L Merino and M Åström. 20. Bly och kadmium i vegetabilier odlade kring Rönnskärsverken, Skelleftehamn Revidering av Matmallen av E Amcoff och H Enghardt Barbieri. 22. Proficiency Testing Food Chemistry, Vitamins in Food, Round V-6 by H S Strandler and A Staffas. 23. Proficiency Testing Food Chemistry, Trace Elements in Food, Round T-17 by C Åstrand and Lars Jorhem. 24. Rapport från GMO-projektet Undersökning av GMO-livsmedel - förekomst, spårbarhet och märkning av Z Kurowska. 25. Energi och vikt vid graviditet och amning Vetenskapligt underlag inför revideringen av Livsmedelsverkts kostråd för gravida och ammande. 26. Näringsämnen vid graviditet och amning Vetenskapligt underlag inför revideringen av Livsmedelsverkts kostråd för gravida och ammande. 27. Interkalibrering av laboratorier. Mikrobiologi - Dricksvatten 2008:2, september av T Šlapokas och A Jentzen. 28. Interkalibrering av laboratorier. Mikrobiologi - Livsmedel, april 2008 av C Normark och M Olsson.