RVF Utveckling 2004:11

Transkript

1 Identifieringssystem för behållare för hushållsavfall RVF Utveckling 2004:11 ISSN

2 RVF Utveckling 2004:11 ISSN RVF Service AB Tryck: Daleke Grafiska 2004 Upplaga: 1000 ex

3 Förord Frågan om identifiering av behållare är mycket aktuell i många kommuner. Man kan se en stor nytta inom flera områden samtidigt som det finns många frågetecken. Det är en marknad under utveckling och det kan vara svårt att välja rätt metod och teknik. Genom att beskriva, analysera och dra slutsatser av exempel på identifieringssystem, utgör rapporten en vägledning för andra som står i begrepp att införa liknande system. Rapporten visar på alternativ och möjligheter och ger praktiska råd vid införande av identifieringssystem. Projektet har initierats av RVF:s arbetsgrupp för Logistik i samarbete med arbetsgruppen för Beställarfrågor. Intervjuer, undersökningar och sammanställning har gjorts av Peter Årnes Konsult, Göteborg. Håkan Rylander Ordf. RVF:s Utvecklingskommitté Weine Wiqvist VD RVF

4

5 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. BAKGRUND SYSTEMET... 7 Behållare... 8 Avläsning/registrering Fordonsdator Datahantering STANDARD NYTTAN MED IDENTIFIERING ERFARENHETER OLIKA ROLLER EKONOMI KOMPLETTERANDE TEKNIK SAMMANFATTNING BEGREPP KÄLLOR

6 4

7 Identifieringssystem för behållare för hushållsavfall 1. BAKGRUND Undersökningen som gjorts bekräftar egentligen att identifiering av behållare för hushållsavfall är ett relativt billigt och driftsäkert sätt att höja kvalitén i sin verksamhet. Det avgörande för om resultatet av införande av identifiering blir positivt är i stort sett beroende på det förberedande arbetet. Det vill säga motiven för att man vill införa det, sättet besluten fattas på och hur man handlar upp och implementerar det hela. Och naturligtvis att man utnyttjar de möjligheter det ger. Syftet med denna rapport är att ge en översikt över erfarenheter från aktörer som av olika skäl infört identifiering av behållare för hushållsavfall. Genom att beskriva hur man arbetar, vilka motiv man haft, vilka misstag man eventuellt gjort och framförallt vilka möjligheter man hittat och utnyttjat, vill vi ge ett stöd för dem som överväger att införa detta i sin egen verksamhet. Rapporten har alltså utformats i första hand för dem som har ingen eller ganska liten erfarenhet av detta men som behöver en introduktion och en vägledning hur man går vidare för att fatta beslut och genomföra en sådan här förändring utifrån sina egna förutsättningar. Något entydigt och generellt svar vad som är rätt eller fel kan inte ges; men förhoppningsvis ska rapporten ge den information, de impulser och frågeställningar som behövs för att man själv ska kunna gå vidare. Metod Rapporten bygger till allra största delen på intervjuer. För att få så många ingångsvinklar som möjligt har intervjuer gjorts med representanter för kommuner som infört identifiering av olika skäl och som också kommit olika långt i processen, men också med representanter för företag som levererar utrustning och mjukvara samt entreprenörer som drabbats av kommunernas beslut om ID-hantering. I ett fall är det entreprenören som tagit initiativet till att starta med identifiering av rent egenintresse. Avgränsningar Även om det i diskussionerna ibland är svårt att undvika att komma in på det så kommer frågorna kring vägning hållas utanför eftersom det kan splittra informationsbilden. I ett antal fall så har identifieringen initierats av ett beslut om att införa vägning och ofta i samband med det en viktbaserad taxa. Fler och fler har dock insett att identifiering i sig har ett stort egenvärde. Idag är det 5

8 kanske bara 25 % som inför identifiering som gör det i samband med att de ska införa vägning. Vissa kanske inför vägning i ett senare skede, men många nöjer sig med att ta steget med identifiering av behållare. Även avgränsningen mot annat än hushållsavfall kommer att upprätthållas även om en och annan kommentar kommer att beröra angränsande områden. Projektorganisation Rapporten är framtagen som ett samarbete mellan RVF:s arbetsgrupp för logistik och beställargrupp. En gemensam styrgrupp har använts som under arbetets gång bestående av Jan- Olof Åström, (Umeva, Umeå); Lars Peterson, (Tekniska Verken Linköping), Hans Zackrisson, (Renova Göteborg), och Nicholas Jonasson, (Tekniska Förvaltningen, Växjö). Som Primus motor har Bo Audelius från RVF fungerat. Intervjuer, undersökningar och sammanställning av materialet har genomförts av Peter Årnes. 6

9 2. SYSTEMET Behållare > Avläsning/registrering > Fordonsdator > Datahantering De första försöken med identifiering av kärl i Sverige gjordes i Varberg i samband med att man var pionjärer med vägning av hushållsavfall. Detta skedde runt Från mitten av 90-talet har sedan fler och fler kommuner och företag infört identifiering av kärl. I princip är det två grundläggande tekniska system som används. Det ena är ett streckkodsbaserat system som innebär optisk läsning. Det andra är ett som använder enkel radioteknik. Streckkodstekniken innebär enkelt sagt att en ljusstråle läser av ett fält som består av streck av olika tjocklek och med olika stora mellanrum. Impulserna som det grafiska mönstret förmedlar via ljusstrålen omvandlas digitalt till en sifferkombination som ger information. Den klart vanligaste tekniken är dock den som bygger på taggar. Det innebär att det på kärlen monterats en liten tagg, (se bilder), som består av ett litet chip som kan vara mindre än 1 mm stort samt en tillhörande kopparantenn. Varje sådant här chip innehåller en unik information bestående av en sifferkombination. Det finns också omprogrammerbara taggar även om de inte är särskilt vanliga här. Lite mer om det senare. Tömningsfordonet utrustas med en antenn och en avläsningsutrustning som kan kommunicera med taggen. När antennen på bilen kommer tillräckligt nära behållarens tag, (6-50 cm beroende på utrustning), skickar antennen ut en elektrisk impuls som får behållarens chip att sända ut sin information som tas om hand av bilens antenn och vidarebefordras till en läsare som översätter impulserna till den unika sifferkombinationen som sedan kan tas om hand i fordonets dator. Där matchas sifferkombinationen med registret i datorn varvid en registrering kan ske att fru Anderssons kärl är tömt. Samtidigt registreras datum, klockslag när avläsningen skedde. Hela denna procedur sker samtidigt som tömningen av kärlet sker, så tidsmässigt påverkar den inte insamlingsarbetet på något sätt. Så länge allt fungerar som det ska. Hanteringen kan lite förenklat delas upp i fyra element och vi kommer att följa dessa i denna rapport. I det här sammanhanget kan det dock vara värt att påpeka att även om man kan dela upp det på detta sätt måste man tänka på att det inte räcker med att ha fyra fungerande delar. För att resultatet ska bli tillfredsställande måste man försäkra sig om att de olika delarna också kommunicerar med varandra och är kompatibla. 7

10 Behållare Identifieringsmöjligheter finns i princip till alla typer av behållare. I den här rapporten förutsätter diskussionen i princip enbart kärl liter. Men det finns också möjligheter att identifiera säckar, containrar, rullstöd med mera. Har man för avsikt att införliva någon eller några av dessa behållare i samma system och med samma fordon krävs naturligtvis särskilda överväganden för att det skall fungera tillsammans. Många nya behållare är utrustade med ett fäste för taggar upptill i ramen, (se under Standards). De enda kärl där det kan vara problem är sådana som har en stålram. Där fungerar inte mottagningen av taggarnas signal tillräckligt väl om de är placerade i ramens underkant för att systemet ska vara pålitligt. Streckkoder För att kunna identifiera en behållare krävs att varje kärl får en unik märkning. Det finns som tidigare sagts två tekniker att använda. Den ena är den som vi är vana vid från butiker, -streckkoden. För att göra varje kärl unikt fästs en dekal med informationen på kärlets sida. Dekalen innehåller dels den unika streckkoden, dels information om hämtstället som den kopplats till. Det är oftast ett hämtställe-/abonnent- /anläggningsnummer samt adress. (Den senare informationen är samma som de flesta anser behövs även på kärl med taggar). Vissa har även låtit kundens namn stå på etiketten. Det har man oftast gått ifrån. Dels är det många enskilda som av integritetsskäl inte vill ha sina namn utsatta och kopplade till adressen på det sättet dels ökar det administrationen vid till exempel ägarbyten. Läsutrustningen sitter här placerad på tömningsfackets insida på en baklastande bil eller uppe på sidan av inkastet på en sidlastande bil. Det vanligaste har varit kombinationen med sidlastare. Med en enda läsutrustning på varje bil är det naturligtvis en självklarhet att etiketten alltid måste sitta på samma sida, och samma plats, på kärlen. En konsekvens är att man bara kan tömma/identifiera ett kärl i taget även på en baklastare. Teoretiskt skulle man kunna sätta en läsare på var sida i tömningsfacket och konsekvent sätta en etikett på var sida av kärlen. Detta är dock både opraktiskt och kostsamt. Streckkodsetikett 8

11 Fördelarna med streckkoderna är att etiketterna fortfarande kan vara något billigare än en tagg. Dessutom kräver i princip även de taggförsedda kärlen en etikett för att man ska kunna veta var kärlet hör hemma. Etiketten är också enklare att sätta på än en tagg. Dessutom kan man enkelt själv skriva ut nya etiketter från en skrivare på kontoret. Nackdelarna med streckkodsetiketterna är att de är lättare att ta bort, avsiktligt eller oavsiktligt. Normalt sätter man etiketten strax under kärlets ram för att det ska vara så skyddat som möjligt. Trots detta utsätts de för, och påverkas av, väder och vind. Det finns också risk för rent mekaniskt slitage, till exempel att det river mot dörrhandtag eller liknande. Dessutom finns ju en risk för klotter på etiketten som kan göra den oläsbar. Även om en markant förbättring skett så uppfattas det svårt att få etiketten att sitta säkert den första tiden, särskilt på nya plastkärl. Efter några månader har dock oftast etiketten bränt fast i plasten så att den sitter säkrare. Det innebär till exempel att de lätt lossnar vid en kärltvätt. När etiketter ska fästas på nyare behållare kan man pröva med att försiktigt rugga upp ytan där etiketten ska sitta med ett sandpapper eller liknande. På begagnade behållare ska man naturligtvis se till att det är rent innan man sätter på en etikett. Även om streckkodssystemet används av få kommuner och flera kommuner har bytt från streckkod till tagg så anser de som fortfarande använder det, (både kommun och entreprenör), att det fungerar helt tillfredsställande. Taggar Traditionell tagg. Kan Nyare tagg som ersät- Ny minitagg. Särskilt fås i olika färger. ter vidstående. Finns i framtagen för enkel tunnare version som montering i behållarram. används till rullstöd och containrar. Taggar finns i ett antal olika utföranden. Den klart mest använda typen är de med en fast information i sig. Men det finns också omprogrammerbara taggar. Poängen med att kunna programmera om taggen är naturligtvis att man kan ändra identiteten utan att byta tagg. Man kan till exempel tänka sig att man av något skäl har en nummerserie för åretruntboende och en annan för fritidshus. Om man då gör om ett fritidshus till året runtbostad så är det naturligtvis enkelt att med en handdator bara ändra informationen i taggen. Man kan också tänka sig att ha mer information än enbart id-numret i taggen, till exempel hämtställeinformation. Det är dock svårt att se fördelarna med detta eftersom den informationen nästan måste finnas synlig också. Om- 9

12 programmerbara taggar för sopkärl med hjul är i dagsläget också patentskyddat varför man i princip är hänvisad till en leverantör för både tagg och kärl. De allra flesta anser idag att den fasta taggen uppfyller de krav som man ska ställa på den delen i kedjan så därför kommer vi fortsättningsvis enbart att tala om den. Den vanligaste i dag är den vi ser på bild 1 längst till vänster ovan. Nummer 2 från vänster är en nyare modell som förmodligen kommer att ersätta den första. Den första är ca 53 mm i diameter med den andra bara mäter 34 mm. I bild 3 ser vi en ny modell som nyligen har börjat användas. Denna är mycket liten, 17 mm lång, hatten är enbart 14 mm i diameter. Taggarna i bild 2 och 3 monteras antingen med skruvar genom behållaren eller genom att de nitas fast. Det här innebär att det ofta blir en spets på insidan behållaren. Detta har dock inte upplevts som något större problem. I ett fall tvingades dock entreprenören att sätta ett litet plastskydd på spetsarna inne i samtliga behållare. Det är den lilla blå saken som ses bredvid taggen i bild 1. Den lilla taggen i bild 3 däremot monteras genom att man borrar ett litet hål i ramen där den trycks in. Det innebär att man inte behöver göra hål i själva behållaren. Funktionsmässigt är det i princip aldrig några felaktigheter på dessa taggar. Det ska dock poängteras att den lilla taggen är relativt oprövad i drift ännu! Men med utgångspunkt i de traditionella taggar som det finns stor erfarenhet av kan man säga att det är i princip bekymmersfritt med avseende på läsbarheten. En kommun fick vid ett tillfälle en sändning med taggar som innehöll samma ID-numrering som en serie de redan hade. Detta ska inte hända, och har vad som framkommit bara hänt denna enda gång. Någon enstaka har inte fungerat vid leverans, men det går inte att räkna i promille. En entreprenör har påpekat att det händer att en och annan tagg fungerar ibland och ibland inte. Det har inte gått att påvisa vad det skulle bero på och enligt andra så beror sådana här händelser nästan uteslutande på handhavandefel. Till exempel att behållare satts på felaktigt på kärllyften. Två saker har dock kunnat konstateras; det ena är att det finns en liten risk att taggen skadas om den monteras för hårt. Det vill säga att man skruvar åt så hårt att taggen skadas rent fysiskt. Det andra är att taggar som använts men som sedan lagts undan ibland verkar upphöra att fungera. Det handlar då om att de varit inaktiva tre månader eller mera. Ibland har de börjat fungera igen efter upprepade kontaktförsök. De större taggarna har oftast placerats relativt långt ner på behållarna. Många gånger i den infasning som finns i vissa typer av behållare. Detta för att de ska skyddas så bra som möjligt. Delvis på grund av kärllyftarnas utveckling så har det däremot blivit vanligare att man placerar taggen högre upp cm från kanten. De sitter då till synes mer oskyddat men det verkar inte vara någon risk för att taggarna inte ska klara detta. Denna placering korresponderar också bättre med hur det ser ut i stan- 10

13 dardiseringsarbetet. Den enda orsaken att taggar lossnat som kunnat påvisas hittills, (bortsett från medvetet fysiskt våld), är vid tvätt med mycket kraftig högtryckstvätt. Det vill säga i särskilda stationära anläggningar. Om man väljer en taggplacering i ramkanten ska den placeras några centimeter från det vänstra hörnet om man ser behållarens framsida mot sig. På många nya kärl finns där redan ett fäste för taggar. För exakta mått enligt standard kontrollera mot arbetena i pren Eftersom de inte är beslutade anges inte de föreslagna måtten här. Det är också viktigt att påpeka att även om man utrustat behållarna med taggar bör man märka dem med en etikett som talar om på vilken adress den hör hemma. Hela systemet bygger på att det alltid är rätt behållare som står placerad på rätt plats och att behållaren kan kopplas till rätt ägare. Det blir särskilt tydligt i hyresfastigheter med många soprum och på glesbygd där ett antal olika fastighetsägare kan ha sina behållare placerade på samma ställe. Extra viktigt är det kanske i de fall det både lägenheter och kanske flera verksamheter delar på ett soprum. Man måste se till att rätt behållare efter tömning kommer tillbaka till rätt placering. Avläsning/registrering För att streckkoden eller taggen, och därmed behållaren, ska kunna identifieras måste man använda en läsutrustning. När det gäller läsning av streckkoder har en utveckling skett som gjort den betydligt säkrare än den var inledningsvis. Eftersom tekniken är optiskt baserad påverkades också läsbarheten av ljuset. Det innebar till exempel tidigare att läsaren hade svårt att läsa när solen sken på utrustningen. Genom att tekniken förfinats och man också har lärt sig hur man ska montera för att bästa effekt ska uppnås upplevs inte detta som något större problem idag. För att läsningen ska genomföras krävs också att både läsutrustningen och etiketten är fria från snö och is. Streckkodsläsare läser på baklastare Streckkodsläsare på sidlastare 11

14 Denna läsares eventuella svaghet finns i att läslinsen måste vara fri och oskadad. I början när den utvecklades hände det ofta att läsningen stördes av snö, regn eller smuts. Och i vissa fall av repor eller andra skador på glaset. Idag används ofta ett skyddande lock som öppnar sig vid tömningstillfället. Detta ökar livslängden betydligt på utrustningen. Med taggar på kärlen placeras läsantennen på bilens kärllyft. Hur det ser ut för taggar av det traditionella runda slaget syns på bilden intill. Om man har två stycken kan man också tömma och identifiera två kärl samtidigt. Det finns flera typer av läsare. Vissa har både antenn och den elektroniska läsaren inom samma skal medan andra har separerat de två enheterna och då placerat elektronikdelen till exempel på fordonets tak. 190-literskärl med tagg på framsidan Baklastare med två taggläsare på kärlstegen Med både antenn och elektronik i ett block blir fördelen att om man får ett funktionsproblem som man inte riktigt vet vad det är så byter man snabbt ut hela paketet och sätter på ett nytt. Med delarna var för sig behöver man byta den del man vet är fel, (om man vet det). Dessutom sitter elektronikdelen mera skyddat och kabel dragningen från kärllyften blir något enklare. Även här handlar det om mycket driftsäker utrustning. Den är tekniskt sett relativt enkel och det är inte mycket som krånglar. Det viktigaste att försäkra sig om att det blir korrekt är kabeldragningen. Detta verkar, (bortsett från den mänskliga faktorn), vara den svagaste punkten. Eftersom utrustningen är placerad på en av fordonets rörliga delar utsätts kablaget för stora påfrestningar. Högsta kvalité på kablarna och en genomtänkt kabeldragning är därför viktig att tänka på. 12

15 Med teknik som kan överföra antennsignalerna trådlöst till elektronikenheten på ett driftsäkert sätt skulle naturligtvis svagheten med kablaget minska väsentligt. Då behövs enbart en strömkabel, (till exempel från belysning), för att ge ström till antennen. Kablage. Utsatt för väder och vind samt hydraulolja. Väljer man att placera taggen i behållarens ram monteras antennen i kärllyftens kam. Den måste då placeras närmare än en decimeter från där behållarens tagg hamnar vid tömning. Bild på sådan antenn finns här bredvid. Taggläsare för tagg placerad i kärlramen Fordonsdator När antennen har läst av taggens signal, eller läsaren läst av streckkoden, så omvandlas signalen i elektronikdelen och skickas in i fordonsdatorn. Själva avläsningen och registreringen av taggen tar ytterst lite datorkapacitet. Fordonsdatorer för sådana här ändamål finns av flera typer och det är naturligtvis svårt att här säga vad som är bäst. Några alternativ som man måste ta ställning till är dock värt att belysa. För det första bör man fundera över hur mycket information datorn ska behandla. Som sagt, ska enbart identifieringen göras och stämmas av mot registret räcker en enkel utrustning. Ska däremot informationen hanteras tillsammans med en elektronisk karta och vågutrustning ökar kraven på da13

16 torkraft. Vill man kunna hantera en digital karta i systemet krävs ännu mera datorkraft, både vad gäller processorhastighet och minne. Utvecklingen går snabbt och det som är väsentligt för den som ska köpa är att beskriva behoven tydligt vid en upphandling. I ett fall som beskrivs under entreprenörsbyte tvingades man använda flera system och flera register för att kunna läsa samtliga behållare. Då krävs väldigt mycket datorkraft. De flesta skärmar för fordonsbruk är 10 eller 12. Hur stor skärm man vill ha beror på hur mycket, och vilken typ av, information man ska visa. Ju mindre skärm desto enklare är den att placera men ska man till exempel ha en GISkarta behöver man lite bättre överblick. För den lite mer avancerade användaren kan man fundera på om man vill integrera en informationsruta om ecodriving också i samma skärm. Det viktigaste att tänka på är att skärmen är ljusstark och reflexfri så att den inte blir svårläst i olika ljusförhållanden. Fordonsdator För att hantera själva datorn kan man välja olika hjälpmedel. Det går inte att entydigt säga vad som är bäst utan det handlar mycket om tycke och smak. Många föredrar pekskärmar med stora tydliga fält att trycka på. Fördelarna är att det blir väldigt överskådligt och man har all information på ett ställe. Nackdelen är naturligtvis att skärmen kan bli smutsig så småningom. Visserligen kan man göra ren skärmen men efter lite längre användning finns också en liten risk för att slitage och smuts tillsammans försämrar. Bortsett från denna (eventuella) nackdel är kanske pekskärmen det smidigaste sättet att hantera datorn. En mus fungerar också men kräver en slät yta. Den är också relativt känslig för om det kommer smuts i den varför kanske en sopbil inte är den bästa miljön. Vissa använder tangentbord. Det kan vara lite svårare att placera och en onödig komponent eftersom man normalt inte ska behöva göra mycket mer än starta och stänga av samt viss avvikelsehantering. En variant är ett specialskapat tangentbord som är i storlek som en lös sifferdel till ett normalt 14

17 tangentbord. Med ett sådant litet tangentbord har man bara de kommandoknappar som behövs för att sköta avvikelsehanteringen. Oavsett vilken variant man föredrar måste man naturligtvis försäkra sig om att mjukvaran stöder den funktion man vill ha. Det finns fordonsdatorer som är byggda som en eller flera enheter. Genom att välja en i flera enheter blir den enklare att placera ergonomiskt riktigt, samtidigt som den blir mindre stöldbegärlig. Särskilt om man placerar själva CPU-enheten på en undanskymd plats. Innan man köper in utrustningen måste man försäkra sig om att utrustningen klarar de påfrestningar som den kan utsättas för i fordonet. Jämfört med en skrivbordsdator får den ju utstå betydligt mer till exempel vibrationer/stötar, skilda temperaturer beroende på årstid, relativt snabba temperaturförändringar, luftfuktighet och så vidare. Fordonsdatorerna bör också kompletteras med någon typ av handdator. Denna kan användas av personal som är ute och kontrollerar, reparerar eller byter ut behållare. Den är också utmärkt att ha om man tvingas ta till en reservbil som inte har den utrustning som krävs. Datahantering En annan fråga att fundera över är hur man vill överföra informationen till sina register och system från fordonet till kontoret. Vilket val som görs beror på hur snabbt man anser att informationen ska finnas tillgänglig för kontroll eller behandling på något sätt. Många anser att det är fullt tillräckligt med att en gång per vecka eller möjligtvis en gång efter arbetsdagens slut tanka över informationen på någon form av minnesbärare, till exempel ett USB-minne för att sedan föra över det till sitt stationära system. För att kunna verifiera tömningarna och upprätta statistik finns egentligen ingen anledning att kosta på sig mer avancerad teknik för överföring. Vill man däremot använda identifieringen som ett stöd för att stärka sin kundservice kan man välja att överföra direkt från bilen. Antingen genom att regelbundet ringa upp värddatorn via GSM-nätet och överföra informationen den vägen eller genom den nyare GPRS-tekniken ligga on-line med ständig uppdatering. Den senare tekniken blir ett både effektivare, billigare och enklare alternativ när den väl är utbyggd. Själva överföringen sker genom en enkel textfil som är kompatibel med de allra flesta administrativa system. Den kan också med fördel hanteras i till exempel Excel för att bearbetas för till exempel statistikanvändning. Men som vi påpekar i flera sammanhang; försäkra er i upphandlingstillfället att alla element har en öppen standard så att de enkelt kan användas och översättas i olika miljöer. 15

18 3. STANDARD Det pågår ett standardiseringsarbete i Europa och mycket skulle bli enklare om man kunde enas om en standard som fungerar i alla sammanhang. Tyvärr är arbetet inte färdigt ännu men det följs av RVF. Standardiseringen handlar om flera saker. Det är informationsbehandlingsteknik, radiofrekvenser och hur placering av informationsbärarna, (tag/streckkod), ska placeras på behållarna. Från början har, som i så många andra fall, utvecklingen styrts av tillverkarna. En första ambition för innovatörer är att försöka skaffa sig ett tidigt monopol och helst på hela produktkedjan. Men när konkurrenterna kommer med andra lösningar går tendensen så småningom mot mer öppna system där olika leverantörers utrustning kan kommunicera med varandra. I Sverige går utvecklingen nu mot öppnare system. Men vid köp av system är det väsentligt att man försäkrar sig om att de olika komponenter man köper verkligen kan fungera bekymmerfritt med varandra. Vad gäller informationsbehandlingen så tyder allt på att de allra flesta nya enheter som produceras nu kan kommunicera med varandra och alltså i sig innebär en standard. När det kommer till radiofrekvensen, det vill säga den frekvens som utbytet av information mellan tag och läsarens antenn sker på, talar allt för att man i Sverige samlats vid 125 khz. Det som i så fall återstår är placeringen av informationsbäraren. Olyckligtvis satsar de två större leverantörerna i Sverige på parallella spår, vilka båda har stöd i förarbetena för den europeiska standarden! Den ena innebär att taggen placeras i kärlets övre ram och det andra är en placering ungefär mitt på framsidan. Som sagts tidigare; eftersom standarden inte är beslutad när detta skrivs hänvisas till RVF för information om senaste statusen på arbetet för att få rätt underlag. Standardiseringsarbetet utförs inom CEN (European committee for standardisation) genom dess tekniska kommitté (TC 183). Beslutade standarder publiceras av SIS. 16

19 4. NYTTAN MED IDENTIFIERING Skälen till att man väljer att införa identifiering kan således vara flera. I många fall har man startat med identifieringen av ett skäl och sedan antingen upptäckt att man fått andra värden på köpet eller också har man byggt upp identifieringen som ett första steg varefter man utvecklat tekniken för att få ut mer effekt av den gjorda investeringen. Kvalitetssäkring Även om det uttrycks på lite olika sätt så är ändå den starkaste drivkraften till att införa identifiering av behållare en fråga om kvalitetssäkring. I de allra flesta fall har skälet varit att få en bättre kontroll över verksamheten, att få ordning på sitt kund- eller hämtregister. Naturligtvis bör hämtningsregister, kundregister, faktureringsregister och utförd hämtning vara samma sak. Dessutom ska utförarpersonalen ha samma register som beställaren. Att det inte är så i många kommuner säger erfarenheten. Detta faktum innebär bland annat; -att effektiviteten i utförandet blir sämre, -att kundservicen inte kan fungera tillfredsställande, -att utfört arbete inte faktureras, -att konflikter mellan eventuella beställare och utförare ständigt uppstår med mera. Genom att införa en riktigt genomförd identifiering med tillhörande inventering skapas helt nya förutsättningar för många kommuner och företag att få kontroll över sin verksamhet och därmed sina intäkter. Ett identifieringssystem skapar också en större informationssäkerhet genom att man kan slippa mycket av det informationsutbyte som förut skett muntligt eller med lappar som har en benägenhet att komma bort. Detta gäller inte bara förändringar i abonnemang utan också till exempel information från förare till arbetsledning angående trasiga och överfulla kärl. Om man väljer en lösning med ständig uppkoppling kan sådana frågor lösas mycket snabbt till nytta både för kunder och personal. Som en klar arbetsmiljöförbättring kan man också räkna just det faktum att alla tömningar registreras vilket innebär att föraren hela tiden kan visa att han fullgjort sitt arbete. Och om han/hon av någon anledning inte gjort det finns en avvikelsenotering om skälet. Reglering av ersättning till entreprenörer hanteras på många olika vis i vanliga fall. I flera fall har dock identifierade/tömda behållare varit det som entreprenören kunnat fakturera beställaren. Detta skapar naturligtvis en ömsesidig drivkraft att alltid försäkra sig om att identifieringen fungerar och hanteras som den ska. 17

20 5. ERFARENHETER Erfarenheterna från dem som infört identifiering skiljer sig inte så väldigt mycket åt. De skillnader som beskrivs beror ofta på hur besluten har fattats. Det har då handlat om hur snabbt förändringen ska genomföras och/eller hur stort område man gett sig på en gång. Genom att en hel del av de kommuner som infört identifiering samtidigt har infört vägning så är det ibland svårt att avgöra vilka eventuella problem som berott på identifieringen och vad som berott på vägningen. Förberedelser Som i de flesta fall är chansen att genomföra en större förändring på ett lyckosamt sätt beroende på förberedelserna. Även om det handlar om relativt enkel teknik och det finns god erfarenhet att lära sig av måste man se till att ha tid på sig att hantera ett genomförande. Sett i backspegeln av dem som infört identifiering är det nästan bara införandefasen som de skulle vilja gjort lite annorlunda. Då handlar det i stort sett enbart om att man satt färdigdatum för kort. Två saker är viktiga att genomföra. Det ena är information till både boende och den egna personalen. I vissa fall har villaägare visat oro för att det blir en ökad kontroll som går in på den personliga integriteten. Det finns exempel på hur man medvetet tagit bort både dekaler och taggar för att man inte vill bli registrerad. Kan man bara förklara vad syftet är och hur informationen ska användas så brukar det inte bli några konflikter. Om man jämför med brevlådan så är det ganska lätt att förklara varför det är viktigt att man ska kunna identifiera och avgöra till vilken fastighet en behållare hör. Det gäller ju också att den som sköter och håller rent sitt kärl ska få tillbaka det och inte grannens mindre välskötta. Kan man få lokalpressen positivt intresserad kan man få lite gratis draghjälp. Eftersom registreringen av kärltömningarna sker med klockslag kan det också uppfattas av den egna personalen som ett kontrollmedel. Visserligen är det på sätt och vis möjligt att utnyttja informationen till att kontrollera hur arbetsdagen sett ut men oftast överväger den positiva sidan. För hämtningspersonalen är det definitivt en styrka att kunna visa vad man faktiskt gjort och slippa ta diskussioner med både arbetsledare och kunder om man hämtat eller inte. Genom att involvera den egna personalen på ett tidigt stadium i processen undviker man oftast konflikter. Som så ofta handlar det om att skapa ömsesidiga förtroenden. Dessutom är den egna personalen, (eller en väl fungerande entreprenör), den bästa budbäraren gentemot kunderna. De får ofta ta stötarna när de möter slutkunderna i sin arbetsdag. Har de då både insikten och förståelsen kan de ofta ge kunden svar som minskar eventuell irritation. 18