Yttrande över Högskolestiftelser en ny verksamhetsform för ökad handlingsfrihet (Ds 2013:49)

Transkript

1 Saco Box Stockholm Yttrande över Högskolestiftelser en ny verksamhetsform för ökad handlingsfrihet (Ds 2013:49) DIK har tagit del av departementspromemorian Högskolestiftelser en ny verksamhetsform för ökad handlingsfrihet (Ds 2013:49). DIK är ett Saco-förbund med medlemmar. De är akademiker inom kulturoch kommunikationsområdet. I likhet med andra akademikerförbund har DIK medlemmar som berörs av förslaget i egenskap av studenter, doktorander, lärare och forskare. Av specifik facklig betydelse för DIK är hur promemorians förslag påverkar universitets- och högskolebibliotekariernas arbete. DIK:s ställningstaganden i korthet: - DIK avstyrker promemorians huvudförslag att inrätta högskolestiftelser; - DIK anser att promemorian brister i omvärldsanalys och i att tydliggöra motiv och argument för förslaget; - DIK anser att promemorian brister i konsekvensbeskrivning, särskilt vad gäller universitets- och högskolebiblioteken och humaniorasektorn. 1 (5)

2 Omvärldsanalys Universitets- och högskolesektorn är utsatt för ett starkt omvandlingstryck. Det handlar om politiska, ekonomiska och teknologiska förändringsfaktorer. Och det gäller både verksamhetens utbildnings- och forskningssida. Det är sådana djupgående förändringsfaktorer som kan motivera ett förslag att ge universiteten en mer autonom ställning. Departementspromemorian saknar dock i hög grad en redovisning och analys av sådana faktorer. Resultatet är att många remissinstanser, inklusive Uppsalaprofessorer som inte är remissinstanser, ser promemorians förslag om högskolestiftelser som ett ideologiskt påfund. I en annan mening handlar det alls inte om något ideologiskt påfund på nationell nivå, utan om implementering av målsättningar som har överenskommits i ett internationellt sammanhang. Det politiska omvandlingstrycket på universitet och högskolor hänger närmast samman med Sveriges EU-medlemskap. Utbildning och forskning är områden som tillhör de enskilda medlemmarnas kompetens. Inte desto mindre formuleras på europeisk nivå gemensamma mål som innebär en långtgående samordning på det europeiska området för högre utbildning (EHEA) och det europeiska området för forskning (ERA). Exempel på antagna dokument som haft betydelse för senare års utveckling på universitets- och högskoleområdet är den s.k. moderniseringsagendan för de europeiska universiteten (KOM (2006) 208). Denna agenda har senare följts upp av meddelandet Stöd till tillväxt och sysselsättning en agenda för modernisering av Europas system för högre utbildning (SEK (2011) 1063). Dessa dokument och liknande är av stor betydelse för förståelsen av förslaget om högskolestiftelser. I departementspromemorian hänvisas inte till de gemensamma europeiska målsättningarna. I stället ger promemorian i sin internationella översikt ett antal exempel från enskilda länder. Den som inte redan är insatt i det europeiska samarbetet och de målsättningar som formulerats där riskerar därmed att missa helhetsbilden och viktiga motiv och argument för förslaget till förändring. Det finns därför skäl att citera ur meddelandet Stöd till tillväxt och sysselsättning (SEK (2011) 1063): Forskning bör förbli en central uppgift för systemen som helhet men inte nödvändigtvis för alla läroanstalter. Detta skulle göra det möjligt för ett tydligt system att växa fram, vilket skulle omfatta världsberömda forskningsinstitut samt nätverk av utmärkta nationella och regionala universitet och högskolor som också tillhandahåller kortare fackutbildning. 2 (5)

3 Vad vi här ser konturerna av är ett tredelat system med universitet/institut som spelar i en global liga, universitet som spelar i en nationell liga och regionala högskolor med ansvar främst för den regionala arbetsmarknaden. Sverige satsar med rätta stora resurser på högre utbildning och forskning. Den svenska framtiden ligger i att konkurrera med kunskap och kompetens av högsta kvalitet. På forskningssidan tillhör Sverige världens toppländer när det gäller ekonomiska satsningar. Men utvecklingen har under senare år gått åt fel håll i och med att flera stora företag har flyttat sin forskning utomlands. I ett kärvt världsekonomiskt läge med ökande krav på offentliga resurser till olika välfärdssektorer riskerar vi att stå inför en situation där de offentliga resurserna inte räcker till. I det citerade EU-meddelandet (SEK (2011) 1063 sägs: Universiteten bör ta mer ansvar för sin egen finansiering på lång sikt, särskilt vad gäller forskning. Detta innebär att de måste förutse en diversifiering av finansieringen av forskning genom samarbete med näringslivet (särskilt i form av gränsöverskridande konsortier), fonder och andra privata källor. Det aktuella förslaget till högskolestiftelser gäller i första hand de forskningsintensiva universiteten. I ljuset av den diskussion som förs på europeisk nivå blir förslaget mer begripligt. Med den begränsade motivering som ges i promemorian förblir förslaget ett svårbegripligt påhitt. Vid sidan om politiska och ekonomiska förändringsfaktorer står såväl forskning som utbildning inför ett teknologiskt omvandlingstryck. Universitet och högskolor måste anpassas till en värld där forskning utförs i globala nätverk som inkluderar forskare och företag och bedrivs över nationsgränser. När det gäller den högre utbildningen har s.k. MOOC:s (massive open online courses) haft en mycket snabb utveckling under senare år. Idag har vi en global kunskapsmarknad, där svenska universitets och högskolors kursutbud konkurrerar med kurser från de amerikanska toppuniversiteten. Konsekvensbeskrivning I inledningen till promemorian sägs att den utöver förslag till ändringar i stiftelselagen även innehåller andra nödvändiga författningsändringar. Vad innebär det för universitets- och högskolebiblioteken? Efter en läsning av promemorian ställer man sig tveksam, finns universitets- och högskolebiblioteken? 3 (5)

4 Biblioteken utgör en nödvändig infrastruktur för såväl forskning som utbildning. Universitets- och högskolebiblioteken ingår i ett nationellt bibliotekssystem. Vilka konsekvenser får förslaget för universitetsbiblioteken? Vilka lagändringar kan bli aktuella om universitetsbiblioteken ska övergå till stiftelseform? Om stiftelserna ska överta universitetens inkråm, vem kommer då att äga Silverbibeln? Och vem kommer att äga alla andra delar av kulturarvet som finns i universitets- och högskolebiblioteken? Promemorian säger ingenting om förslagets konsekvenser för biblioteken, men det gör Kungl. biblioteket (KB) i sitt remissyttrande. DIK hänvisar på denna punkt till KB:s synpunkter, som vi delar. Vi nöjer oss här med att konstatera att vi än en gång uppmärksammats på regeringens oförmåga att se bibliotekens roll för det livslånga lärandet och den framgångsrika forskningen. All kunskap är nyttig, men viss kunskap är nyttigare. Vilken framtid har humaniora i högskolestiftelser som bedriver forskning och utbildning i bolagsform? Förslaget kan förväntas få olika konsekvenser för olika kunskapsområden och kunskapsformer; olika konsekvenser för teknik och humaniora, och olika konsekvenser för instrumentell och kritisk kunskap. I denna fråga liksom i många andra kan vi dra lärdom av att studera utvecklingen i USA. Enligt den amerikanska filosofen Martha Nussbaum i boken Not for profit. Why democracy needs the humanities har en gradvis urholkning av humaniora skett inom hela utbildningssystemet, och nu nått så långt att vi idag står inför en kris för demokratin. Nussbaum hävdar att man i jakten på kortsiktig ekonomisk nytta har underlåtit att satsa nödvändiga resurser på kunskaper och kompetenser som är livsviktiga för demokratin. Tror man mer på siffror än på filosofer kan man notera att andelen studenter i USA som lämnade universitetet med en humaniora-examen år 1966 var 14 %. År 2010 hade andelen sjunkit till 7 % (se Wall Street Journal, 6 juni 2013). I förslaget om högskolestiftelser sägs att den statliga finansieringen ska bli kvar, emellertid på en lägre nivå. Promemorian talar om 90 % av dagens nivå. Övrig finansiering får sökas på annat håll. Det kan säkert fungera för näringslivsinriktad utbildning och forskning, men blir svårare för humanioraämnen som inte alltid har lika stor relevans ur ett strikt näringslivsperspektiv. Promemorian kanske inte hade kommit fram till en lösning på dessa problem, men den borde i alla fall ha uppmärksammat dem. Det finns många goda argument för att ge universiteten större autonomi och handlingsfrihet. Det finns samtidigt många goda argument emot samma sak. Men varken pro eller contra finner vi ordentligt analyserade i promemorian. 4 (5)

5 Förslaget innebär i praktiken att staten överlämnar viktiga aspekter av ansvaret för kunskapens produktion och reproduktion till privata utförare under marknadsliknande förhållanden. Det behöver inte vara fel. Med tanke på de utvecklingstendenser man kan se i en omvärldsanalys kan det till och med vara nödvändigt. Men för att övertyga DIK om det krävs en bättre argumentering än den som ges i den aktuella departementspromemorian. Nacka dag som ovan Karin Linder förbundsordförande DIK 5 (5)