GEOTEKNISKA MEDDELANDEN

Transkript

1 GEOLOGISKA KOMISSIONEN 1 FINLAND GEOTEKNISKA MEDDELANDEN OTTO TR~~STEDT HELSINGFORS 1909

2 0 RIJARVI MALMFALT OTTO TRUSTEDT HELSINGFORS TIDNINGS- & TRYCKERI-AKTIEBOLAGETS TRYCKERI 1909

3

4 rijarvi kopparfyndighet upptacktes redan i midten av 18:de 0 Arhundradet och har sedan dess varit föremål för en niistan oavbruten gruvdrift under narmare 130 Ar. Litteraturen om detta saval i mineralogiskt som i gruvgeologiskt hanseende synnerligen intressanta gruvfält ar emellertid ganska knapphandig. Detta beror möjligen darpå, att malmfaltet är relativt svårtillgangligt, varför det jamförelsevis sällan besökts av de mineraloger och geologer, vilka undersökt och beskrivit så rnanga andra av landets lattare tillgangliga, men betydligt mindre viktiga mineral- och malmfyndigheter. NAgon sammanfattande historik ö~er Orijarvi malmfalt och dess gruvor finnes darför icke, en brist som redan många ganger givit sig tillkanna, d% det för iitlandska forskare på gruvgeologins område gallt att beskriva det till namnet vtilkanda aobekanta~ gruvfaltet i facklitteraturen. Aven uti de allra nyaste laroböckerna finnes shlunda om Orijärvi knappast mera an namnet angivet. För den som närmare intresserar sig för Orijarvi anföras här nedan nhgra litteraturuppgifter '). S%som namnts leder gruvdriften vid Orijarvi aina anor till mitten av 18:de seklet. Kopparmalmen har upptäcktes namligen %r som vanligt av en tillfiillighet. De första skarpningsarbetena utfördes av bergsfogden Liljeqvist ; till denne slöto ') C. 0. Bremer. Anvisning p& malm och bergarter uti storfurstendömet Finland Gornij journal IV. - J. Durocher. Amales des mines XV. s6r H. J. Holmberg. Materialier t. Rnlands geognosi A. F. Tigerstedt. Om Finland8 malmftirekometer Vetensk. meddel. av geogr. fören. i Finland. - Paul Fager. Minnesblad ur Fiskars Bruks historia K. Ad. Moberg. Industrie m6tallurgique et carrihres afennias 17. N:o T. Hultin. Historiska upplyeningar om bergshandteringen i Finland under svenska tiden. Meddel. fr. Industristyrelsen N:o J. J. Sederholm. Suomen malmit ja hytidylliaet kivilajit. Oma maa. II.

5 sig senare bergsrhdet Kijk, kommersrhdet Forsell och assessor Hising m. fl. Ar 1764 ägdes gruvan av Kijk, Forsell samt brukspatron E'inlay, vilken sistnamnde omkring 1770 torde haft största andelen i företaget. «Med Asamkad skuld, varuti den tiden de fleste Bruk voro besviiraden övertog firman Hasselgren i Amsterdam sedermera hans samtliga bruk och gruvor och &lde dem %r 1783 till grosshandlaren, den sedermera s% kande brukspatronen B. M. Björkman, fr%n vilken egendomar och gruvor %r 1815 övergingo till L. Björkman. & 1822 blev assessor J. Julin fr&n Abo geuom köp agare av den senares verk och gruvor och efter hans död %r 1853 övertogs deras skötael av en förmyndarstyrelse för hans minderåriga barn. Efter verkstallt arvskifte kom verkets ledning i E. L. v. Julins hander, varefter %r 1884 <Fiskars Aktie Bolag» övertog Fiskars bruk med underlydande lagenheter, bl. a. även Orijarvi gruva, vilken salunda upprepade ghnger bytt om ägare. Det som dock här intresserar oss mera an gruvans historiska öden, aro uppgifterna on1 mangden av de metallvarden densamma lamnat. Bifogade grafieka tabell, sammanstalld och omräknad p% grund av % bergsarkivet i Helsingfors tillgangliga data, ger en god föreställning om produktionen fr%n år 1782 till år Av densamma framgår att kopparproduktionen varit störst &r 1804 (134 t.) och sm%ningom adagit _tili mitten av 50-talet. Utraknas av kurvorna A och B:s varden procenten av för varje år erhhllen koppar, s% nynes det (kurvan C), att jiimval den nedsmalta malmens kopparhalt under årens lopp sm%ningom nedg%tt. Fr%n %r 1782 till år 1812 ar kopparprocenten i hyttmalmen shlunda högre an 3 Olo, till &r 1821 håller den sig vid sistnamnda procenttal och sjunker sedermera frhn år till år allt ligre. Tidtals, shsom under åren 1849, 1851 och 1853, ar kopparhalten något högre. Medeltalet för hela den 71 %r langa perioden kan beriiknae till 3,1 koppar uti den nedsmälta hyttmalmen. 1 sjalva verket har den faktiska kopparhalten naturligtvis varit ansenligt högre, emedan metallförlusten, som vid smältprocesserna alltid ar rätt avsevard (sallan under 20 O/,), mhste medraknas. Uppgifterna i gamla urkunder om kvantiteterna av ur Orijarvi gruva uppbrutet malmhaltigt berg saint om procenten av anvandbar kopparmdm, aom erh%llits ur detsamma, aro tiimligen varierande. Liigga vi till grund för v%ra beräkningar Hj. Furuhjelms tabell uti bergsintendentens berättelse för %r 1882, blir mangden av under %ren erhallen kopparhaltig malm t. Vidare

6 Tabell över mängden nedsmäit hyttmalm (A: 1 mm = 100 t), producerad rakoppar (B: 1 mm = 1 t) samt netto utbragt koppar (C: 10 mm= 1 Olo) frin Orijarvi malmfält..,

7 erhöllos (enligt Thorelds tabell av år 1852) från %r 1818 tiil 1852 ur t kopparhaltigt berg t anvandbar malm mestaende av 43 Olo stuff-, 47 O/, vask- och 10 O/, plockmalm), saiedes 31 O/,. Resten eller 69 Olo skulle d% utgöras av zinkblende, blyglans, svavelkis och ofyndig bergart. Dessa siffror tillhta oss beräkna hela den ur gruvan uppbrutna, mer eller mindre kopparhaltiga bergmassan till t, namligen t (31 Olo) malm och t (69 O/,) grhberg m. rn. Då nii av den vunna kopparhaltiga malmen i allmanhet framställts 65 Olo smaltmalm (se bergsarkivet), skulle den senares totala kvantitet varit X = t, vilket rned 3,i O/, netto kopparhalt gör t erhblllen rnetalliek koppar. Hj. Furuhjelm antager att den vunna malmen, t, innehhllit 2,s Olo koppar och beraknar darav, att gruvan Iamnat aammanlagt omkring t koppar '). A. F. Tigerstedt. (enligt manuskript i bergsarkivet) uppger daremot kopparavkastningen från Orijarvi till c t garkoppar (t. e. d. också rhkoppar) erhållna ur t grovskradd malm ('1, stuff-, '1, vaskmalm) St 2,02 O/, koppar. Vi se således att Tigerstedts och vara, p% olika satt utförda berakningar i det narmaste överens- stiamma, medan Furuhjelms kopparproceiit för all den vunna malmen sannolikt ar för högt tagen. Även om man tar hansyn till att i de gamla urkunderna, i synnerhet fr%n slutet av 18:de hrhundradet, ej sallan saknas produktionssiffror för vissa Ar, s% att den totala metallproduktionen mkste antagas hava varit större, torde dock Orijärvi gruva av allt att döma icke hava avkastat mera an högst t metallisk koppar. Vi hava ovan beraknat hela den ur gnivan utbrutna bergmasltan till t. I en sammanstallning av år 1879 uppges daremot t. Antaga vi att i rnnt ta1 ur t berg erhållits t koppar, 8% finna vi att ur det uppfordrade berget i medeltal erhållits 0,sa % koppar. Detta ta1 betecknar ((gruvans netto kopparhalf». =). Den fakiiska kopparhalten i berget har daremot naturligtvis varit något högre. För jamförelsens skull anföras har kopparhalterna i n%gra andra fyndigheter och mera allmant kanda gnivdistrikt. ') A-r 1880 uppger Furuhjelm dgremot hela kopparproduktionen vid Urkela, Koskis och Fiskars under perioden till skeppund, s&ledes t. ') J. H. L. Vogt. Kobbereta historie.

8 Grnvans netto kopparhalt: Olo U. S. A. Lake Superior Quincy. 2,5 w Y, w Calumet 3,0 Y, w» Atlantic.. 0,7 s w s Franklin. 1,s w Montana... 3,5 Sverige, Falun... l,z Norge, Sulitelma... 2,2 Finland, Pitkäranta... 0,1 Y, Orijärvi... 0,6 w Kontiolahti... 0,5 w Paanajarvi... 0,7 Tyskland, Mansfeld... O,6 Hyttmalmens kopparhalt: Ola ,5 3,4 7,o 2,7 3,i 5,s 13,o 3,o Sammanstallningen visar, att alla vara finska kopparmalmsfyndigheter höra till de mera fattiga; men ph samma g%ng framgår av densamma, att kopparmineralet i allmänhet upptrader i sa paas gynnsam fördelning inom den malmförande bergarten, att smaltmalmens kopparhalt t. o. m. med forna tiders enkla anrikningsmetoder kunnat höjas till det 4 A 5 dubbla belopyet mot vad den ur gruvorna uppfordrade bergtnassan hållit. Värdet av den ur Orijärvi gruva erhåilna metalliska kopparn kan anses varit 8 A 10 millioner mark, beroende på det medelpris, fr&n vilket man vid beräkningen utgår. Mellan Ar 1780 och 1882 har nämligen kopparpriset vaxlat mellan 1600 och mk per ton. Vi skola nu se efter i vilken form metallen upptrader i Orijigrvi pva. Kopparmineralet i Orijarvi ar uteslutande kopparkis, som i kemiskt rent tillstånd innehhller 34,a O/, koppar. För att erhalla t koppar iuåste shledes '?= t ren koppar- 34,a kis ha innehhllits uti de utbrutna t berg, vilket utgör något mindre än 2 Olo av det senare. Skulle ovannamnda kopparkiskvantitet bildat en sammanhangande, kompakt ghng eller hder av ren kopparkis uti den i medeltal 170 m lhnga och 80 m djupa gnivan, hade den, emedan t ren kopparkis (sp. v. 4,2) l3 loo motsvara mq, ej kunnat vara bredaie än X 80 = c. 0,s mm. 1 sjiilva verket är dock kopparmineralet varken jämnt fördelat eller bildar det sammanhängande hdror uti den malm-

9 förande bergarten, utan det uppträder uti mer eller mindre stora anhopningar, s. k. körtlar, linser eller stockar, uti den förra, vilka tillsammans uppbygga malmkropparna, d. v. s. de partier uti en gruva, vilka till form och dimensioner representeras av de utbrutna gruvnimmen. Vi skola i det, följande med ledning av gruvkartorna över Orijarvi malmfalt studera dessa kroppars lage och fördelning inom de malmförande bergartsformationerna. Till en ordnad gruvdrift hör, att gruvorna tid efter annan uppmatas, så att en trogen bild av malmfyndigheten finnes kvar, även ~edan delar av densamma utbrutits. 1 nuvarande gruvstadgar bestämmes t. o. m. nar kompletteringskartor skola upprattas. Under aldre tider rådde större frihat i detta avseende och det ar darför ofta icke Iatt att i detalj rekonstruera en rnalmfyndighets form, då gruvdriften varat -under en längre tidrymd. Detta galler emellertid icke om Orijärvi gruvfalt. Over detta finnes namligen en mangd gruvkartor. Den aldsta ar från %r 1794, en annan upprättades år 1815, en tredje slutligen tir Den sistnämnda, som upprattats av ageschworener~ F. Tengström, utmarker sig genom sin fullstandighet, i det att avvagningar och takhöjder samt markpunkter, så val uppe i dagen som nere i gruvan, aro utsatta. Detta bevisar saledes att Orijarvi gruvfalt skötts med sakkunnighet redan under tidigare skeden. Hari skiljer det sia från månget annat gruvområde. SA t. ex. fanns det för Pitkäranta malmfalt, vilket upptacktes omkring år 1810, annu sa seilt som ar 1880 ingen enligt gruvtekniska regler uppgjord karta över dess redan då ratt vidlyftiga gruvkomplexer: En gruvkarta bör klart och exakt framstalla icke allenast arbetsrummens konfiguration och inbördes Iage, utan ock de i gnivan upptradande malmernas förekorristsätt. Vidare inritas enligt nutidens fordringar allt, som berör de geologiska förh%llandena i gruvan, så att en sa fullständig bild som möjligt av malmförekomsten erhålles. Med tillhjalp av de gamla gruvkartorna över Orijarvi, vilka under den tid gnivdriften p%gatt ytterligare kompletterats, kunna vi göra oss en förestallning om malmkropparnas storlek på faltet. Denna bild förfullständigas ytterligare genom den detaljerade grumndersökning, som genom Industristyrelaens försorg Ar 1890 utfördes av dåvarande bergsingeniören A. F. Tigerstedt. På basen av det materia1 och de kartor, i vilka denna undersökning resulterat, grundar sig nedan anförda sammanställning. På fig. 1 framställes konfigurationen i gruvan i tre horisontal-

10 snitt a 30, 50 och 80 m djup under dagytan, samtliga orienterade till konnexionskorset A B-C El vilket bör tankas som tvenne till varandra vinkelrata vertikalplan tvärs genom gruvan. Starkt ub dragna aro dagöppningamas konturer (I) samt de vid 30, 60 och 80 m djup avvagda gruvbottnarnas yttre konturer. Enligt dem kunna vi planimetriskt beräkna ytorna för 30 meters botten till m2 60 m w m 6104 s % 80» w Hela gruvans volym incl. gruvtak, mellanbottnar och ekyddspelare, vilka sistnamnda alla tillsammans liksom bilda gruvans skelett, Rr saledes c m3. Antaga vi de utbrutna malmhaltiga bergmassomas sp v vara 3, erhålla vi vikten till t, och avdrttges härifrån de faktiskt uppfordrade massornas vikt, som, enligt vad vi förut beriiknat, torde uppgått till i runt ta t, så ha vi över t berg kvar, vilket då skulle innehållas i gruvtak, bottnar och pelare. Att dessa sistnamnda annu innehålla ratt ansenliga malmkvantiteter, i synnerhet på gruvans västra sida mellan 60 meters awägningen och dagytan, ar tamligen sannolikt, ty genom bl. a. Tigerstedt8 utförliga magnetiska matningar ovanom gruvans tak hava, som synes på fig. 1 1, N. om uvästra schaktet3 tydliga magnetiska drag kunnat pavisas, aom harröra av magnetkishalten i gruvtaket och pelaren ~Elefantenm Gfr. fig. 1, II). Även pelaren i vinkeln A, Dl C ger sig magnetiskt tillkinna och i trakten av asmedjeortena och ugamla gruvan* hava mer eller mindre starka ukompasspahallm obsemerats. Det magnetiska draget SO. om Lustigkulla harrör daremot enl. Tigerstedt av magnetisk jarnmalm, som faktiskt ocksh blivit pavisad i gruvans sydligaate vägg. Om nu också de partier, som kvarlamnats som atöttor för gruvan, annu innehalla mycket malm, kan dock bestämt sagas, att de endast utgöra en ringa del av det ovan antagna för askelettet:, aterstående kvantum berg ( t), och malmkörtlarna äro, sasom av figg. 1, 11, II1 och IV aven framgar, i allmanhet genom så gott som fullstandigt ofyndigt berg akilda fr%n varandra. Det ar omöjligt att ens narmelsevis bvräkna den kvarstående malmens mangd. Endast så mycket framgar av uppgifterna från äldre tider, att gråbergsmassorna tilltaga nedtill mot 80-meters nivan, 8% att denna med undantag av de Östra partierna (Smedjeorten) praktiskt taget ar fri från malm. Det ar aven dtrför gruvrummen nedat av-

11 smalna; så ar t. ex. ytan av gruvbottnen på 80 m djup endast '/, av de narmast dagytan belagna rummens yta. Sammanstalles detta rned de resiiltat, till vilka 1-i förut kommit om malmernas fördelning, framghr, att Orijarvi malmfyndighet består av ett i medeltal 170 m Iångt och c. 50 m brett system av mer eller mindre brant stående, i W.-0. utsträckta malmstockar och -körtlar Gfr. profilerna i fig. 2). Bergarten, uti vilken dessa malmkroppar aro fordelads, iir en skiktad kvarts-strålstensfels, strykande i NW.-80. och således bildande rned malmfyndighetens huvudaxel en spetsig vinkel. Detsamma gör också den dioritkontakt, som begransar gruvan i N. Shom av tvarprofilerna framgår, stupar denna gräns langat i 0. i gruvan (prof. L-M) lika brant som skiktbergarterna (c. 800 åt N.), medan den mera åt väater får ett flackare lage. Malmernas bildning står tydligen i ett bestämt förhallande till dioritgr'ansen. Dar den senare stupar brant, hava ocks% malmkropparna en upprest ställning, varemot de antaga ett flackare lage at N., dar aven dioritgräneen förandrar stallning. Sardeles tydligt framstår detta för Mellan-gruvans norra vagg (prof. H-1). Även utan djupare insikter i malmbildningsprocesserna inses latt, att Orijarvi-malmerna ej kunna vara samtidiga rned skifferbergarternis, utan tydligen bildats senare an dioritbergarten, Rom i smaltflytande form uppträngt från djupet, i allmanhet snett avekarande kvartsfels-skikten. PA dessa grunder antager också Tigerstedt, aatt malmen har till stor del måste betraktas såsom p% satt och vis sekundar (d. v. s. uppkommen senare an omgivande bergarter) och bildad under anrikande inflytelser, vilka rned skal kunria stallas i ett visst samband rned den norriit angränsande dioritens utbrott. Malmen har har påtagligen uppkommit direkt ur djupet, törhanda i gasform, shom en efterverkan och företradesvis avsatt sig langs rned den h'i-ngande dioritens undre ytaw. För den praktiska bergsmannen, huru likgiltig han an må ställa sig gentemot teoretiska spekulationer, ar ovanstående förklaring för malmernas bildning av ej ringa varde, i det den tvingar honom att inse dioritkontaktens stora betydelse för de fortsatta malmletningsarbetenas rationella anordnande; kort sagt, undersökningarna böra både i horisontal och vertikal riktning huvudsakligen försiggå nara dioritgränsen. inseende detta, har också Tigerstedt Ar 1889 anordnat en serie diamantborrningar just i narheten av ovannamnda kontakt. Dessa visa, att i gruvans östligaste delar ratt god koppar- och

12 ainkmalm frhn Srnedjeortens botten fortsatter anda till 100 m avvä.gning och nhgot darutöver (fig. 2, prof. L-M, borrhål n:o 7). Det är denna Bka kopparkip-zinkblendemalm, som genom de senaste tidernaa ortdrivningsarbeten vid 80 meters nivån ht öster blottats undar Smedjeortens gamla pallstross (se linjen N-O., antydande nämnda orts ungefärliga strackning ; fig. 1, IV). En annan ph samma djup i riktning &t NW. frhn Julins schakt under Emelie-botten framdriven ort (P-R) har, shsom var att vänta, ej träfeat annat än mycket fattig malm, d. v. s. kvarts-str&lstensfele med sparsamma kopparkisgnistor har och dar inströdda i bergarten. Ofyndig är phtagligen ocksh trakten i norr om Emeliebotten, ty borrhålen n:is 2 och 3 hava icke patrliffat nhgon malm (se fig. 2, I och II). Det är saledes efter allt att döma endtti-t frhn trakten öster om uppfordringsschaktet, det ovannämnda Julins schakt l), som nhgon malmvinst i framtiden ar att emotse. Detta bör dock icke försths sh, som om sprängningsarbetenas största framgång skulle kunna väntas ph 80 m nivån, utan undersökningarna visa tydligt, att malmernas huvudmassa befinner sig flera tiotal meter under namnda gruvbotten. Borrhålen n:is 4, 5 och 7 bevisa bl. a., att sb är fallet, och förhhllandet bekraftas yttermera genom resultatet i borrhhlet n:o 6, som ådagdagger, att i ostligaste delen av gruvan ända till 50 m avstand från dioritgränsen ingen nämnviird mdm förekommer mellan 60 och 80 m awagningarna. Ph fig. 3, aro alla år 1889 anlaggda diamantborrhål i stor skala framstallda enl. Tigerstedta ytterst noggranna borrningsprotokoll. Som exempel -pb, vilken nytta man kan ha av dylika borrningar, anföres har profilen av det rika borrhhlet n:o 4: 25 tum kvarts. 12 B glimmer-klorit-skiffer med fattig malm. 15 B kvarts. 30 B stralsten med något litet kopparmalm och blyglans. 20. kvarts med fattig malm. 88 B strhlstenshaltig granulitisk bergart, flacktals litet koppar- 11 * malm. klorit-strålstens-sköl. 62 B strhlstensblandad kvarts med ett par tunna kloritskölar. l) Piibörjat &r 1829, hade det &r 1843 uppniitt sitt nuvsrande djup av c. 90 m under schaktkanten.

13 Tvarprofiler genom Östra delen af Orijarvi gruva. $p Dioritgrans Utbrutet malmnim 1 "1 '1 II, l 1 Bergarternas stupning 111 II Borrhål med malm

14 Profiler af diamantborrhål utförda år 1889 i Orijarvi gruva. Fig. 3. Svart = rik malm. Prickat = insprängd malm.

15 49 tum 31 r 13» 9 s 17» reasrs kvtilfa. str&tensblandad kvart~ med spridda gnistor av Avelkis. storbladii glimmewköl rned spridds Wtor av evavelkis. stslirt st&istenahaltig kvsrte. starbladig glimmersköl med knölar av kvarts och gnistor aio Bie. något st&lsten8haltig kvarts, mot slutet gnistor %V k opp och svaveikis. grovbladig klo&-glimmer-sköl tnd Wtor rrv koppar- och wavelkis. dekomponerat berg rned 6" Rkare kopparmalm. fattig kopparmalm i stwen. st&isten rned LacW gnistor av kopparkis. kvartpiblandad strillsten rned natan överallt insprängd fattig kopparmalm. stnllstensblandad kvarta rned stark glimmerhalt. blött berg av glimmer, st&hten m. m. med fl2cktah ie- ~pdingd, deivis vacker kopparmalm. bliita skölar av glimmer, talk och klorit rned libt inspr24ngd malm, samt inlagringar av stralsten, vilka ställvis föra &tt nätt kopparmalm; det hela blir hkdtue mot slutet, m en malmen bittre. blöt sköl som föregående, i början r&tt ngtt k~ppmalm. strålstenshaltig kvarts rned insprängd, kopparkis. strålstenshaltig kvarts rned glimmer och insprängd fattig kopparmslm. sönderkrossade borrkirnor. glimmerskifferlik granulit. glimmerxkifferlik granulit, mot slutet st&lstenshaltig. glimmerskifferartad, str%lstensblandad grtinulit med kopparkis, bildande &v%l stuff- som vaskmah, strålstenshaltig kvarts rned litet klorit och glimmer samt riitt nltt kopparmalm. kvarts, mot slutet s~leltensblandad rned &t nätt kop parmalm... sönderkrossade kärnor ; antagligen samma som föregåenda kvarts rned dlsten och klorit eamt föwnde en pamabel kopparmalm. nagot str%lstenshaltig kvarta förande en passabd kopparmalm.

16 9 tum strhlsten och klorit rned vacker kopparmalm. 72 blött berg rned glimmer- och talk-skölar och natt kopparmalm, zinkblende och nhgot blyglans. 72» sköl av talk, klorit. 36, kvarts, stralsten och talk. 36 s kvarta i början strhlstenshaltig, sederrnera överghende i granulit, traktens allmanna bergart. 36» granulit rned mot slutet allt mera tilltagande halt av talk, strhlsten m. m. 264 B en egendomlig tät och hhrd grönstensskiffer, liknande den i alustigkulla* och ~Hoppets ort~, emellan%t kloritiserad, stallvis mycket iätt och fint, nastan mikroskopiskt uppblandad rned kopparkis, stallvifi aven sasom t. ex. vid 149:de och 157:de foten förande vacker koppar- och zinkmalm samt blyglans. 240, strhlstens- och glimmerblandad kvarts, ïörande såväl vasksom stuffkopparmalm sarnt aven något zinkblende. 24 B hhrt stralstenshaltigt berg rned magnetki, zinkblende, blyglans och kopparkis (fattigt). 54 strhlsten, kvarts och faltspat, aven n%got glimmer rned ratt natt kopparmalm. 18 B strhlsten, kvarts och faltspat, aven något glimmer rned riitt natt kopparmalm, litet blende, stallvis stuff mer strhlstenshaltigt berg rned vaskzink och aven litet kopparmalm. 42» mer strålstenshaltigt berg rned vaskzink och aven stuffzink strhlstenshaltig graniilit rned kopparvaskmalm, stälivis rätt natt. 48» stralstenahaltig granulit. Summa 207 fot. Av protokollet frapghr, att hela den malmförande zonen Er ungefiir 22 m maktig Cjfr. fig. 3, n:o 4) varav c. 12 m ganska rik, delvis rned zinkblende blandad kopparmalm. Ett generalprov av de rikaste partierna i borrhålet utgörande c. 20 av malmzonens hela bredd, befanns enl. Tigerstedt halla 2,9 koppar; harav beräknas det malmhaltiga bergets i borrhålet kopparhalt till ($58 Olo, riom synes i ganska nara överenastämmelse rned den netto kopparhalt i berget vi förut kommit till, naml. O,6r l). ') Overrnasm~taren E. Hj. Furuhjelm uppger Ar 1876 procenthalten av koppar i berget cenligt mangarig erfarenhet~ till 431 "1, (jfr. bergsark.).

17 ~rotokhllet över en borrning inom ett ofyndigt gebit av gruvan har daremot följande utmende (-0 6): 5 fot strl%lsts?nn, klorit och emer, har och var kvarta med stdlsten kvarts med glimmer, mot slatet litet strfdsten med gnistor av koppirkb. panulitisk gneis med par smh fläckar av kopparkis. kvah med strhlsten. glimmer-glorit-sköl. kvarts med glimmer, en glimmersköl vid 78:de foten. ganulitisk gneis. kvarta med glimmer och litet stralsten. skol av glimmer, atralsten, serpentin och malakolit. ojämn bergart av kvarts,- fältspat, strhlsten och glimrner. granulitisk gneis med vit och svae glimmer. Summa 140 fot. 4 Bwimar man att alle de %r 1889 ittförda undersökningsborrningarna av sammanlagt c. 300 m langd, vilka framsuas i fig. 3, utförts ph endast c. 200 arbetsdagar, d inses lztt det företriide diamantprovborrning äga fiamför de iämföreleevis sakta fmmskridende schakt- och ortdrivningsarbetena, dfi det gäller att hastigt f% klarhet över de ph djupet och i faltriktningarna till buds stående malmförraden. ' PA gmnd av Tigerstedtrj måhedvetna undersökningar i Orijärvi gruva kunna vi sillunda nhgarlunda sakert beräkna de rnangder koppar- och zinkmalm sorn för den närmaste framtiden sta til metallurgena förfogande uti gruvans ö~tra partier, Dh det gäller att berakna en fyndighets malmfördd skiijer maa - enligt internationell överenskomtnelse - mellan wnlpg malm, sannolikt,förefinflig malm och möjligm förefintlig malm. Det iir naturligtvis Iattast att berakna de disponibla malmmassorna, d$ dessa genom schakt, orter och siinkningar äm blottade p& olika nivåer. Det hela ghr då ut på en enkel multiplikation av de tre dimensionerna hos den malmkropp, som genom ovannamnda tillredningsarbeten blivit qplz.ig.. Måste man daremot basera berakningen pa iakttagelserna från nsigra f& provborrhhl, varvid mrtn ofta blir tvmgen att godtyckligt antaga en fortshttning av malmin At alla hu omknng det genomborrade paftiet av den malmförande formationen, kan rnan endaat tala om sannolikt f6rejintlig malrii och kakylen f%r blott ett sannolikhetsvarde.

18 Sidana massberakningar slutligen, vilka i brist på tillredningsarbeten icke s6da sig på direkta observationer, äro beroende av expertens subjektiva uppfattning. Dessa, vid vilka höga ta1 vanligen anvandas, kunna endast giva osannolika varden. Nar kan pi sin höjd sägas, att malm till den uppgivna mängden möjligen &r förhmden. Man frigar då, vilket av ovannämnda berakningssatt kan användm för rnalmerna i Orijarvi gruvaa Östra partier? Såaom framhaliitéi har den faltort, som under senaste tid indrivits nagra meter under Smedjeortens pall, (jfr. N-0. fig. 1, IV), övertvarat en ganska bred och rik kopparzinkmalm. Denna ar tydligen en fortsättning av malmen i Smedjeortens <sula$, dar annu för 20 år sedan en numera vattenfylld försökssankning anlades. På några andra stallen har brytvard malm i större mangder annu icke blottats. De synliga malrnmassorna aro darför strangt taget för obetydliga för att tillhta en samvetsgrann kvantitetsberäkning. Emellertid finnas resultaten av en serie upplysande borrningar. På grund av dessa kan ett sannolikhetsvarde beraknas, och man kan darför saga, att vi någorlunda säkert kunna angiva de disponibla malrnkvantiteterna. Vid betraktande av tvarprofilen J-K (fig. 2) böra vi skilja mellan Smedjeortens malm och fortsättningarna av Nyaoch Nya Ludvigs-gruvemalmerna. Smedjeortens malrn har medels profborrningarna n:bs 5 och 7 kunnat följas till ungefar 40 m djup under gruvans nuvarande botten. 1 falt ager malnien minst 60 meters längd och har p% de högre avvagningarna tillåtit en utbrytning till i medeltal 12 meters strossbredd, d. v. s. maktighet. Smedjeortarnalmens volym uppgår således till 60 X 40 X 12 =r mhller c t rnalmhaltigt berg. Nya- och Ludvigs-gruvemalrnerna hava rnedels borrhål n:o 4 blivit följda anda till minst 60 m under gruvbottnen. Deras samrnanlagda maktighet uppgår, om inan aven rnedraknar de mindre rika partierna, till 22 m (jfr. fig. 3). Då det ar klart, att malmkörtlar av en s& betydande maktighet icke kunna tvärt taga slut (ukila ut») vare sig uppåt eller nediit, ar det högst antagligt, att en i Srnedjeortens niv% %t S., d. v. s. i borrhålets n:o 4 riktning indriven tvarort (å fig. 2 profil J-K är orten antydd genom bokstiavema 8-T) ekulle träffa malmlinsens Övre spets. Vad malmens fortsättning i faltriktningarna angår, s% äga vi visserligen inga siikra hållpunkter för dennas bedömande, men förhållandena p% de högre avvägningarna tyda dock på, att

19 malmen hiir Mr vara r&tt aosenlig. 1 dlmänhet herva ngmiigen malmkroppama, ~Bsom redan Tigerstedt i sin berattelse tydligt pbpelrst, ett utpriiglat a. k. fallrtnde i fält, d. v. e. mdmkbrtlama pa de olh nivaerna, iigga icke evrrdsr, utan mer euer mmdre på d a om ~ var-rrndra. EWunda sträckte sig de rikaste malmklumparna pii fyndighetens W.-sida S n clagytan tili endaat ungefär 40 mebm djup, tili följd varav malmerna psi 50 meters u~ulau~ (Biekops-, Norra- och Forseiles- m. m. malmema) togo fullstandii slut. Till 80 meters nidn fortsatte aedan endast, Emeli~ och Nya Ludvigsmalmerna, vilka, shom av kartan synee, intaga fyndighetens mellersia partier; till ännii större djup, närnligen dnst 120 n~ uiider dagen, sacka sig endaat oakidsrna malmkroppar. Det är darför ocw alh icke utedutet, att p& grund av.malmeas ufdlande i filt* t. ex. borrhhlets n:o 4- malmer fortsitta inunder det Mlkomligt ofyndiga borrulet n:o 6. Utgiiende friin denna uppfattning, kunna vi utaa fara för större fel antaga, att Nya- och Nya Ludvigs-malmens foptsattning pii djupet ager i horisontal utsträckning en Iangd av minst 80 m, rnotsvarande det ungefarliga avatandet mellan borrhal n:o 6 och Julins schakt, pa mrs botten under senaste tiden vid c. 100 metere djup, enligt uppgift, phträffats ganska goda malmpartier. Dessa äro antagligen redan delar av de med borrhgl n:o 4 övertviirade malmkörtlarna (jfr. fig. 2, 111). Dessa senares volyrn är d& 60 X 22 >( 80 = m3, motsvarande t malmhaltigt berg. Tillsammans med Smedjeortsrnalmen ( t) utgör shledes hela det kvantum malmhaltigt berg, som mnnolikt förekommer under Smedjeortens niv& Bnda till 120 B 130 rnetem avvägning, minst t. Om vi nu antaga, att det med nutidena förbättrade malmaflrikningsmetoder skall bliva möjli@ att tillgodogöra 30 /, av denna bergmassa mm hyttmalm med i meddtai 4 '/, metall (jfr. kurvan C för Bren p.& grafiskat tabellen), sa erhalla vi i mnt ta t metdiak koppar. Netto kopparhalten blir cl& 1 O/* SmiSltf'arlusternrm äro härdd berak- nade tiil endast 15 Olo. Likaaom kopparkismalmer i allmgnhet, halier även Orijärvimalmen litet silver. Den höpta siiverhalten i garkopparn (II. k. garknngen) angive~ utill 0,2a *Jo, men vaniigen torde den icke överstiga 0,17 O/,s. Hiirav beräknas silvermängden i ovanantagna kopparkvaiitum till minst kg. Vi hava hittills uteslutande talat om Bopparmalmen i Orijami gruva. Tlllsrammana med kopparkia förekomrna emoliertjd i

20 denna fyndighet nästan överallt i arbetsrurnmen aven zinkblende och blyglans, aands till olagenhet~, såsom det heter i gamla redogörelser. Såsom t. ex. av det anförda borrprotokollet synep, fattas zink- och blyrnalm icke heller på djupet i de Östra partierna av fyndigheten. Ända till början av 1870-talet agnrtdes dock dessa, vanligen aven något silverförhnde, malmniineral föga uppmarksamhet, emedan det ej lyckats att ur dem på ekonomiskt satt extrahera silver-, bly- och zinkhalten. Sålunda omnamnes i bergmastareberattelberna år , att försök att uttaga silverhalten i zinkblendet icke utfallit gynnsamt samt att tillverkningen av silver ur 8 t blyglans från varphögarna, som år 1870 försöksvis bedrivits vid Karkeia kopparhytta, ej iamnat Inera an 7 kg silver. De rikare zinkmalmerna rned en medelhalt av 35 */, zink, 10 "1, blp och 0,oz silver, samt blyglann-stufftnalm rned c. 40 bly och 0,i O/,, silver, vilka erhöllos som biprodukt vid kopparmalniskradningen, hava allt sedan år 1869 exporterats till utlandska smalthyttor, sfi att intill år 1875 inalles 765 t dylika malmer till ett varde av mk, d. v. s. 53 mk p. t, blivit avyttrade. Även senare (anda till %r 1881) uppgivas både stuff- och vaskblende tid efter annan hava utskeppats till utlandet. Den å varphögarna kvarliggande zinkmalrnen uppskattades br 1879 enligt bergmastarens vardering till mk. Utgå vi från denna varderingusumma, sorn sannolikt beraknats under förutsattning att ur varpen ytterligare kunnat erhållas c t exportinalm för ett pris av mk p. t och rned en medelhalt av 35 zink (samt bly och silver, 8. o.), finna vi, att den totala metallhalten i varphögarna &r 1879 taxerats till minst 1575 t zink, 450 t bly och 900 kg silver '). l) ar 1906 företog den amerikanska bergaingeniören J. Daniel1 en skrildning och uppskattning av Orijarvi zinkblendeförande varp och erhöll dilrvid följande, rned 1879 %rs värdering ganska väl överensstammande resultat : 1Iela kvantiteten c t (Short ton b, 907,~ kg). Hilrav anvllndbart materia1 : 760 t rned 8.3,~~ O;, zink, 6,os Olo bly, 0,3i Olo koppar och 0,oa v0 silver samt litet guld, t rned 21,~ "1, zink, 6,o6 Ola bly, O,az '1, koppar och 0,007 silver sanit litet guld, oanvilndbart 1000 t rned 8,89 Olo zink, 4 4a "1, bly och O,66 % koppar, resten eller t llr grhberg. Hilrav kunna vi berilkna den totala metallhalten i zinkvarpen i metriska ton till:

21 Föwök att extrahera zink och bly ur de vid kopparnialmskriidningen avsöndrade bergmassorna företogas under åren 1870 till 1880 S%lunda firvaskades under tiden riitt ansenliga miingder fattigare, blyhaltig blendemalm vid Antskogs gamla koppannalmsanrikningsverk. P% botten av Wnsjon, vid vilken Antskog ligger, torde f. ö. under de 172 &r vaskverket varit i giiag ett ansenligt ltyer av fin avfallsslig, rik på zink och shorn uppgives me8 i medeltal 0,4 koppar hava avlagrats. kr,1878 byggdes vid Aminne i Pojo socken ett zinkverk bestaende av ett vaskverk, rostugnar, en belgisk zinkugn och en blysmältningsugn. Verket var berahat för en årlig produktion av ungefar 400 t råzink, och enligt anställda genemlprov skulle medelhalterna i de örarbeta.de malmerna kunna antagm till 35 zink, 10 O/, bly och 0,oa silver i zinkstufemalmen, samt 36 O/, zink, 4 U/o bly och O,OI O], silver i zinkmalmsligen. Endaiit c. 6 t zink i tackor tillverkadee år 1879, varefter driften vid srualtverket 1880 installdes. Aret darp% försökte annu ett i Abo bildat bolag, som var delagare uti den p% zinkblende sardeles rika Skansgruvan vid Orijärvi, att i hinne förvaska dylik malm, men på grund ar tekniska skal misslyckades aven detta företag fullstandigt. Sedan vi nu tagit reda p% de kopparmalmerna åtföljande bimalmernas rnetallhalter, sådana de framgh p& grund av generalprov, tagna fr&n varpen, uppställes frågan: i vilket förhallande st% zinkblymalmerna ivtow~ fpdigheten till kopparmalmerna, och huru skaii den metallmangd, som Bnnes i de förra, beraknaa? Emedan från gamla tider inga sakra uppgifter harom st% tiii buds, borde frågan egentligen lamnm obesvarad. Vi kunna dock, för att fh helst någon föresta1ining orn malmprocenterna, utgå Mn de resultat, som i början av 1880talet erhållits vid skriidtling av c t zinkhaltigt berg, brutna namnda år ur Lind~ay- och Qamla-gruvorna. Har avsöndrades sammanlagt 164 t till zinkmalmsanrikning dugligt materia1 (16 O/,). Denna sifha betecknar dock ett maximum, 1610 t zink (1,a %) 443 t bly (O,sr Ole) 689 kg silver (samt litet guld m. m.) 34 t koppar (0,026 "1,). Den sista dffran Iamnrtr i förbi&ende sagt ett gott beviei fur, huru fullstzindigt kopparhaltan under de gamla brytningsperioderna blivit till* godogjord. Allt ta1 om Stora kvarlamnade kopparm%ngder & varpen tlr sb ledes fullstandigt omotiverat.

22 då den anförda provbrytningen just avsåg en undersökning av zinkblymalmerna och således företagita på de gå sadaua malmer rikaste ställena i gruvan. Vi hava förut beriiknat hela den ur gruvan ;ppbrutna bergmassan till c t, varav 69 Olo gråberg med en del zinkblende, blyglam, svavelkis m. rn. och 31 O/, användbart materia1 ( t), i vilket senare ingiir dels s. k. stuff-, dels vask- och plockmalm, som naturligtvis inneh8lla de relativt atörsta mängderna av zink och bly '). Den ur dessa erhållna smaltmalmen uppskattades vidare till t. Resten, = t (antagligen det mest zinkhaltiga), stannade på varpen och harifrhn utskraddes på 1870-talet export-zinkmalm. Det ar den resterande delen av dessa varp bergmastaren år 1879 varderat till mk. Då etiligt tidigare antagande zinkmangden i varpen beraknats till 1675 t, och då vidare tagee i betraktande, att mellan Ar 1869 och 1879 bortförts från varpen högst t exportmalm, skulle så- ledes varpen hava innehlillit -E = c. 2,a Olo zink ') (samt deesutom något bly, silver m. m.). Härav beraknas zinkhalten i allt det uppfordrade berget till O,2 It 0,3 0/0 och vi finna således, att zinkhalten i gruvan ar 3 B 4 gånger mindre än kopparhalten. Detta ar ocks% latt förklarligt, då enligt Tigerstedt. zinkblymalmerna huvudsakligen åtfölja nblöttnalmerna~, vilka merendels hålla sig till dioritkontakten, då daremot nhårdmalmerna~~, (d. v. s. kvartsstrålstensbergarten med fint insprangd kopparkis) vilka utgjort huvudmassan av det uppfordrade, vanligen innehålla betydligt mindre zinkblende och blyglans. Huru osakra an alla de siferor aro, som i det föregående lagts till gmnd för berakningarna, ar det dock tamligen sakert, att kopparmangden skall bliva minst 3 ganger större an producerad zink. Med andra ord: ifall det under Smedjeortens niv% anda till m avvagning uppbrutna malmhaltiga berget lamnar t metallisk koppar, kan zinkhalten i detsamma ansl%s till iingefar t. Blyhalten har, såsom analyserna utviaa, i medeltal ') Det är jnst dessa metallers rikliga namero i hyttmalmen, som stadse vallat stora olagenheter vid smaltprocessen genorn avsattning p& ugnsvaggarna av s. k. agalmeja~. ') Dh vi enligt J. Daniells rnalyser (se noten sid. 21) kunnat bedkna endaat 1,a Olo ~ink m. m. uti varpberget, beror detta tydligen darpa, att varpmmgden av honom uppsksttats betydligt Liögre (c Short ton A 907,2 kg) an vi har gjort.

23 vafit l/, av zinkhdten, s& att pa den kalkylede zinkproduktionm t metaiiiskt bly Etan berilknaa, smt darjämte c kg silver och litet guld. P& grund av analyser, som ntfiirts p& dverhaltig zinkblpalm, kan niimligen silverhalten i iedeltal sfittas ta1 C. O,3 O/o. Slutre8dtat6n av v&ra kalkyler bliva saledes ungefir följande : 1) lhlisendi$t Akra tai över disponibla rnalmm8ngder hnna f8r nihwanae icb ar&ras, emedan de hittills utfurda tillredningsarbetena varit f6ga amfattairde och mängden av wlig mdm (uvisible ore» eiler uore in dghts) sqedes är j&mförelsevis liten. 2) Den sm91ol&tfsre$ntliga (uprobable ores) kvantiteten brytvärt malmhaltigt berg kan uppskattas till c t, ur vilka, ifall de mest förfullkomnade utvinningemetclder fömtsät%as, torde kunna erhuaa: o t metailisk koppar c. 13U0 t metailisk zink c. 350 t metalliakt bly c. 8 t metalliskt silver (samt litet guld) ined ett sammanlagt bnittovrirde av 8,~ B 9 rnimoner mark. 3) En 8iEerkalkyl över den neöjligen före$ntliga malmens (upossible ores) mängd har hir ej utförts, emedan den måste basera sig på fnlldändigt godtyckliga antaganden. 4) Vad slutligen zinkvarpenas tofala metal1mt beträffar, & stiger densamma visserligm, sasom vi sett enligt J. Daniells kalkyler, ganska högt (1 610 t zink, 443 t bly, 34 t koppar, 689 kg silver samt litet guld), men då i betrahnde tages, att metauprocentema i varpberget, som beräknats pa grund av nämnda experta analyser, endast bliva 1,z O/, zink, 0,36 bly, 0,026 O/, koppar samt sp8r av silver och guld, sii torde med skd kunna ifnlgmattab;, huruvida det n%gonein skall Iöna sig att pulveriaera och anrika s% fattiga bergmmsor. En enkel utsk&dning av de malmrikaste styckena kan dkremot tänka ekonomiskt lönande. l) 5) Det sammanlagda bruttovärdet för de metaller, aom under de närmaste &en skuile ur Orijärvi griiva och varp kunna utvinnas, kan således silttaa till i mnt ta1 10 rniliioner mark. För uppfardringen av de ntbrutna bergmassorna ur djupet tili dagytrtn 8th tillsvidare &t enda med enkel hiss försect schakt l) 1 sitt f6rdag till arbetsplan för 0rijan-i gruvss exploahrhg wer tydligen ocksb J. Daniell, att ur t varpbrg kunde genom s W - ning utvinnas c t (10 Oi0) amaltmalm till ett v&de av nngefflr mk.

24 till förfogande, och den %rligen npphamtade kvantitetei~ malmhaltigt berg torde dlrför knappast kunna bli högre an t, eller i medelta1 180 t per arbetsdygn. Ett modernt ekonomiskt anrikningsverk förarbetar emellertid 600 9, 1000 t råmalm per dygn och det ar shledes tydligt, att vidlyftiga tillredningsarbeten i sjalva gruvan annu maste utföras, innan plats eller arbetsyta erbjudes åt den betydande arbetsdyrka, som erfordras, för att insmot 60 m3 fast berg ph 24 timmar skall kunna uttagas och en produktion i stort kan begynna. Vid en årlig brytning av t kunna de av oss beraknade malmförrhden i gruvan icke racka langre än c. 7 år framåt, men. det ar vä1 att antaga, att deii synliga och sannolikt JWejntliga malmens niangd redan i den niirmaste framtiden genom systematiska undersökningar, borrningar och tillredningsarbeten skall bliva sti fullstandigt utredd, att de under tiden inrättade anriknings- och smaltverken aro sakerstallda för många tiotal år framåt. Det finnes sålunda utan trivel stora utvecklingsinöjligheter för gruvhandteringen i Orijarvi-trakten. Ville man efter malmtillghngarna har bedöma frarntidsutsikterna för gruvhandteringen i landet i sin helhet, skulle denna sannolikt te sig ratt lovande. Att generalisera ar emellertid en allman svaghet. Så aven inom gru~industrin också hos oss. Ar 1824 skriver C. 0. Bremer l). c8t.t uti Finland finnas m%nga nyttiga metaller och andra mineralier ar mycket sakert, ehuru få hartills aro upptackte; också har man hitintills icke sardeles ben~ödat sig om att eftersöka, mindre tillrackeligen undersöka de anledningar hvilka aro kinden. Det förefaller nastan som om den förebraelse, som ligger i dessa ord, skulle hava haft åsyftad verkan och uppmuntrat till intensivare malmletnings- och sprangningsarbeten i v%ra berg. Efter denna tid hava namligen såval av finska staten som av enskilda personer och bolag på talrika stallen i landet letningar och undersökningar utförts, vilka viea att intresset för gruvhandteringen icke dött ut. Erfarenheter från nastan ett ~ekel finnas sålunda samlade. Uppgifter om, var dessa letningar utförts och vilka resultat de givit, finnas samlade i manuskriptform i bergsstyrelsens arkiv hos Industristyrelsen, samt i tryck publicerade 2). l) Rr litteraturfarteckningen i noten pii sid. 3. *) Bergsintendentens underdan. beratt. om bergshandteringen i Fin. land Industrisbtistik (bergshandtering och maskinindustri) Meddelanden fr. Industristyrelsen N:o 4, 8, 10, 14, 17, 26, 26, 32, 33, 43 och 46.

25 Taga vi emellertid reda på, vad alla dessa talrika malmfynd, gruvföretag och sbarpningar inbringat landet i forrn av metalliska varden, blir svaret nedsl%ende. Endast ungefar Ii/, million ton tillsammans av jam-, koppar-, zink- och tennmalmer hava hittills blivit sprangda och uppfordrade ur den finska berggninden. 1 hög grad Iarorikt vore det att harvid aven veta, vilka penningesummor, som endast sedan år 1858 till år 1906 blivit nedlaggda uti de talrika inmutade koppar-, bly-, Silver-, zink- och jarnmalmsanledningar, aom finnas upprakncde uti Industristyrelsens mutsedelsdiarium för ovannamnda 48 års period. Enligt denna förteckning hava namligen 496 st. mutsedlar å s. k. bergmalmer av ovan uppraknade metaller blivit utgivna. Malm- resp. metallproducenter hava emellertid varit endast Eyra : Orijarvi, Pitkaranta, Valimaki och Kiilonsuomaki. Om från de under årena för bergmalmer beviljade 496 mutsedlarna avdragas för Pitkaranta och Valimaki utgivna (33 resp. 25) 58 st. mutsedlar, så återstå i alla fall mera an 400. inmutade områden a 3,16 hektar varje, vilka på 48 år ej givit någon namnvard malm- eller metallproduktion. Ingen torde darför viija pasta, att dessa föga uppmuntrande resultat berott på brist av företagsamhet. Allt detta bevisar, att malmtillgångama hos osa aro kvantitativt av anspråkslöst slag. Granskas åter de gruvföretag, som uppkommit p% en del av fyndigheterna, finner man, att arbetet i guvorna efter Iangre eller kortare tid upphört; och det visar sig då, att detta i regeln skett, emedan malmbrytningen givit ett oekonomiskt resultat, att således en brytning i stö~e skala icke kunnat ske. Dessa lardomar hava vi silledes fr%n samlade erfarenheter. Det invandes ofta vid ta1 om malmtillg%ngama i v%rt land, att aven om malmernas kvalitet ar låg, bevisar detta icke, att en gruvhandtering vore omöjlig på en del fyndigheter. Förut anvanda malmletnings- och gruvbrytningsmetoder aro ju numera föråldrade och de metallurgiska föradlingsmetoderna hava s& omgestaltats, att malmfalt, aom förr icke kunnat komma i fråga, nu kunna hava en alldeles annan betydelee. Som sats framhaves stiindom: blott mangden av till buds stående malm ar tillracklig, spelar kvaliteten ej någon vidare roll. Till en del hava sådana phtåenden sitt berattigande, men då man, såsom i vissa fall skett, åberopar vårt lands rikedom på óerg sorn bevis för att det aven mtste vara rikt på malmer och menar, att blott vi aga lust och rnod att med vara arbeten gå

26 mot djupet, så skola de metailiska skatterna träda fram, då skrider man från de exakta kalkylernas gebit, diir man söker faststalla kvantiteterna av avisible ore, probable ore~, in på fantasins vida prospekteringsfalt, dar främst ar fråga om oandliga kvantiteter av upossible ore*. En dylik syn pb bergshandteringen borde icke mera tillhöra vår tid. Såval entusiaster som intressenter i gruvföretag böra skaffa sig insikt om, var gränserna för det som kallas malm och gråberg ligga. 1 annat fall komma vi åter till förhållandena för 40 A 50 år tillbaka, då gruvor ratt ofta anlades har och var apå Guds försyn~. Nöjes man harmed, kunde den expertis en cornwallisk gruvkapten en gång gav, då han tilifrågades on1 tillgångarna i en tenngruva, betraktas som tillfredsställande. UtlBtandet lydde: aif ye sink deep enue and dreef far eniiff, if ite there e'll find it, if not ye wont~. ') Detta originella utlåtande kontrasterar skarpt mot det satt, pa vilket vara dagara gruvingeniörer mhte gå t,illväga, för att komma till en de faktiska förhållandena möjligast motsvarande geologisk och kommersiell uppfattniag af en malmfyndighet. Tack vare en mängd epecialforskares mödosamma och detaljerade undersökningar vid otaliga gruvfalt inom de mest skilda delar på jordklotet, har natureii blivit avtvingad hemligheter, som förut varit dolda. Även gruvingeniören utför aina kalkyler på vetenskaplig grund. Bland de faktorer, han tager i betraktande vid bedömandet av en fyndighet, spelar bl. a. bergarternas olikartade genesis eh viktig roll. Kanner han några af de betingelser, som sannolikt rått vid en malmfyndighets bildning, kan han nämligen i många fall göra slutsatser, som leda till en riktig uppskattning av malmtillgångarna. För Orijarvi malmfalt, som vi har närmare behandlat, gäller detta aven, ty just ph grund a.v de detaljerade underaökningar, som tidigare utförts, kunna vi nu draga slutsatser om malmtillgångarna, anghende vilka vi i motsatt fall endsst kunde hava fantastiska föreställningar. Dessa objektiva undersökningar hava iiven visat, att Orijarvi malmfalt måste räknas till de få i vårt land, som kunna sägas innehålla betydande mangder malm, på vilka en ekonomisk kalkyl kan baseras, ifall en rationell gruvdrift dar utvecklas. l) aom ni sänker tillräckligt djupt och driver tillräckligt IAugt och om dar är malm f&r ni tag i den, om inte RB finner ni den icken.

27 Dagblad - (1) över Orijarvi gruvfalt samt horisontalsnitt Igenorn gruvan (II, II1 och IV) på resp. 30,50 och 80 meters djup. Fig. 1, Dioritgrans Schakt resp. siinkning Magnetiska kurvor Skyddspelare Provborrhhl Bergarternas strykning Malm

28 GEOLOGISKA KOMMISSIONEN i FINLAND GEOTEKNISKA MEDDELANDEN N:o 1. Bidrag tili kännedomen om vara lerors tckniska egenekaper. Av Benj. Frosterus. Pris: Mk N:o 2. Bidrag tili Pitkäranta malmfälta historik. Av Otto Triistedt. Pris: Mk N:o 3. Sydvastra Finland8 kalkstenar och kalkindustri. Av Benj. Frosterus. Pris: Mk N:o 4.- Om grundvattnet i Finland, dess förekomst, mängd och rörelser. Av J. J. Sederholm. Pris: Mk N:o 5. Orijarvi malmfält. Av Otto Triistedt. Pris: Mk