På nya uppdrag. Enkät: Hur tycker du att Barsebäck sköter avvecklingen? 1

Transkript

1 Nr. 1 juni 2006 INFORMATION TILL ER SOM BOR NÄRA BARSEBÄCKS KÄRNKRAFTVERK Nyblivne egenföretagaren Mikael Hansson är fullbokad fram till jul På nya uppdrag Staffan Ödewall har mot sin förmodan lyckats hålla sig nästan helt borta från sin forna arbetsplas han har bara varit där två gånger sedan han slutade. Ett helt nytt liv Ja, det är vad som väntar Staffan Ödewall, nybliven pensionär efter trettio år vid räddningstjänsten i Löddeköpinge. Det tar lite tid att landa, säger han, men för räddningsstationens framtid är han inte oroad. Sidan 6 När reaktorn Barsebäck 2 stängdes den 31 maj 2005 hade Barsebäck allt som allt 360 anställda. Kärnkraftverket i Ringhals har erbjudit de allra flesta arbete, men för många av dem är det svårt eller omöjligt att flytta. Här är två barsebäckare som sökt och hittat andra lösningar: Catarina Månsson, numera nybliven personaloch administrativ chef vid NSR i Helsingborg, och Mikael Musen Hansson från Landskrona som blivit egen företagare. Sidorna 4 5 och Catarina Månson arbetar numera med personalfrågor vid återvinningsföretaget NSR. Som VD för E.ON Kärnkraft Sverige AB är Per Lindell ytterst ansvarig för Barsebäcks avveckling och rivning. Åren var han VD för Barsebäck Kraft. Med ansvar för rivningen Ytterst ansvarig för rivningen av kärnkraftverket Barsebäck är mark- och fastighetsägaren, E.ON Kärnkraft Sverige AB. VD är Barsebäcks förre VD Per Lindell och till sin hjälp har han ytterligare sex personer, varav fyra har ett förflutet i Barsebäck. Med hjälp av personalen i Barsebäck kommer vi att genomföra avveckling och rivning på ett ansvarsfullt sätt, säger han. Sidorna 2 3 Barsebäck ett kulturarv? Den frågan håller byggnadsantikvarie Henrik Borg och etnolog Helen Sannerstedt som bäst på att utreda. Under två månader har de arbetat med att undersöka om och hur Barsebäck kan bevaras för framtiden. Sista sidan Henrik Borg och Helen Sannerstedt arbetar båda vid Regionmuseet Kristianstad, just nu med placering i Barsebäck. Enkät: Hur tycker du att Barsebäck sköter avvecklingen? 1 Sidan 5

2 Barsebäck Ledare: Kärnbränslet lämnar Barsebäck Det var temat den 26 maj när Barsebäcksverket ett år efter stoppet av den andra reaktorn bjöd in sina grannar och lokala medier på en informationsträff. Sedan den 31 maj 2005 är båda Barsebäcks reaktorer stängda och i sommar kommer allt använt kärnbränsle som finns kvar från driften att skickas till mellanlagret CLAB utanför Oskarshamn. Onsdagen den 14 juni miljöprövas Barsebäckverkets avvecklingsplaner av miljödomstolen. Huvudförhandlingar sker på Hotell Öresund i Landskrona med start klockan När vi fått en dom i målet kan vi säga att avvecklingen formellt sett har inletts av de två kraftblocken. Även om vi kommer att sälja delar från anläggningen kommer det att dröja fram till 2020 innan vi kan börja att köra bort rivningsavfallet. Att det dröjer 15 år beror på Sveriges nationella plan för sin kärnkraft bygga, driva, riva. Idag finns det inget slutligt lager för de ca 3 procent eller ton rivningsmaterial som inte kan friklassas. Totalt beräknas rivningsmassorna bli ca ton. Att ändra på det nationella programmet och mellanlagra avfallet i Barsebäck skulle medföra en miljard kronor i extra kostnader och öka stråldosen till personalen. Att vi väntar med rivningen innebär inte att vi tänker ta upp driften igen. Det är inget som vi eller våra ägare har beredskap för, även om det tekniskt är möjligt. Det skulle ta flera år att få anläggningen att leva upp till de nya krav som nu gäller och det tar också flera år att återbemanna företaget med rätt kompetens. Mer än hälften av dem som hade Barsebäck som arbetsplats har lämnat verket. I full drift med två block fram till 30 november 1999 hade Barsebäck Kraft AB 440 anställda. Till detta kom cirka 100 tekniska konsulter, samt väktare, städ- och kökspersonal. Totalt en arbetsplats för ca 600 personer. År 2006 är Barsebäck fortfarande en stor arbetsplats. Om vi räknar in tekniska konsulter knutna till distansarbetsplatsen för Ringhals och entreprenörer för underhåll, IT, väktare och kök är personer dagligen sysselsatta på Barsebäck. I januari 2007 kommer Barsebäck Kraft AB att vara i servicedrift och kan då minska personalbehovet till ca 40 anställda. Hur många som i övrigt har kvar Barsebäck som sin arbetsplats kan vara svårt att överblicka. Det beror bland annat på hur ett filialkontor för förnyelsen i Ringhals utvecklas. Barsebäck Kraft AB kommer även i fortsättningen att vara ett dotterbolag till Ringhals AB och ingår i Vattenfallkoncernen. Förre ägaren var E.ON, tidigare Sydkraft. Stängningen har medfört att E.ON kompenserats med 30 procent av Ringhalsgruppen. Samtidigt är det E.ON som har ansvaret för rivningen av Barsebäck om 15 år eftersom E.ON äger mark och byggnader. Det investeras i dag kraftigt i ny elproduktion i världen. Så även i Sverige. De investeringar som görs i de återstående tio reaktorerna i Sverige kommer att ge 9 terawatttimmar el. En ny kabel kommer att byggas till Finland och tas i drift 2010 samtidigt med Finlands femte kärnreaktor. Vidare gör kraftbolagen i Sverige investeringar i ny vattenkraft, gaskraft, biokraft och vindkraft. Barsebäck ska vara ett föredöme i resursutnyttjande och miljöpåverkan, samtidigt som Ringhals och de andra kraftverken förnyar sina anläggningar och ökar elproduktionen. Barsebäcks avveckling kommer att bli vägledande för de andra svenska anläggningarna när de så småningom har gjort sitt. Lars-Gunnar Fritz, informationschef Leif Öst ny VD för Barsebäck Sedan den 1 maj i år är Leif Öst VD för Barsebäck Kraft AB. Han var tidigare vice VD och platschef. VD var då Jan Edberg, som är VD för Ringhals AB. Bytet beror på den stora olikheten i arbetsuppgifter mellan Barsebäck och Ringhals. Barsebäcks fokus är avveckling, men i Ringhals är verksamheten inriktad på utveckling. Stängningen av de båda reaktorerna Barsebäck 1 och 2 är redan historia och vi är nu inriktade på att ta hand om själva anläggningen på ett bra och säkert sätt, säger Leif Öst. 2 Per Lindell är VD för E.ON Kärnkraft Sverige AB och tidigare VD för Barsebäck. Han får ofta frågan om det går att starta Barsebäck igen: Svaret på den frågan är nej. Vi skulle aldrig få tillstånd och det skulle förmodligen inte vara lönsamt. Barsebäck är borta för alltid. Med ansvar för rivningen När ska Barsebäck rivas? Det är en fråga som ofta återkommer efter avvecklingen av Barsebäcks reaktorer. Det går inte att omedelbart börja riva en avvecklad kärnkraftanläggning. Avvecklingen delas in i tre faser: avställningsdrift, servicedrift och rivningsdrift. Avställningsdriften pågår så länge det finns kärnbränsle kvar i anläggningen. Nyheter från Barsebäck ges ut av Barsebäck Kraft AB. Ansvarig utgivare: Lars-Gunnar Fritz. Redaktion: Ann-Christine Buch, Lars-Gunnar Fritz, Gösta Larsen, Agneta Hansson och Evastina Törnqvist (projektledare). Produktion: Replik in Sweden AB. Tryckeri:NAtryck AB, Örebro Adress: Barsebäck Kraft AB Box 524, Löddeköpinge. Telefon: 046/ Telefax: 046/ Nästa nummer kommer ut i oktober Allt bränsle från Barsebäck kommer under sommaren 2006 att flyttas till mellanlagret CLAB i Oskarshamn. Det är i denna fas Barsebäck 2 nu befinner sig. Servicedriften tar vid när anläggningen är avnuklifierad och går i korthet ut på att låta anläggningen vila tills det är dags att riva den. I Sverige kan man inte börja riva förrän cirka år 2020, eftersom det först då finns ett förvar där det går att slutlagra rivningsmassorna. Rivningen innebär slutligen att återställa marken så att den sedan kan användas till bostäder eller andra industrier. Attraktivt område Själva anläggningen i Barsebäck och marken den står på tillhör E.ON Kärnkraft Sverige AB, ett dotterbolag i E.ONkoncernen (det vill säga det tidigare Sydkraft). Bolaget har en personalstyrka på sju personer, varav fem tidigare jobbat i Barsebäck. Det är E.ON Kärnkraft som ansvarar för rivningen. Företagets VD är Per Lindell, tidigare VD för Barsebäck Kraft. Vice VD är före detta barsebäckaren Lars Thuring och ansvarig för avfall och omvärld är förre

3 cks sista arbetslag G8 slår ett slag för kärnkraften De mäktiga G8-länderna (d.v.s. USA, Japan, Tyskland, Storbritannien, Frankrike, Italien, Canada och Ryska federationen) har under våren hyllat kärnkraften i ovanligt starka ordalag. E.ON Kärnkraft Sverige AB består av sju personer varav fem kommer från Barsebäck. Övre raden fr v: Natascha Parnefjord, Jan-Anders Svensson, Per Lindell, Håkan Wingren. Nedre raden: Cecilia Sjövall och Ida Hedegärd. Natascha och Ida saknar Barsebäcksbakgrund och Lars Thuring saknas på bilden. barsebäckaren Håkan Wingren. Personalen i Barsebäck sköter allt arbete på verket på uppdrag av E.ON Kärnkraft Sverige, som är ytterst ansvarigt för avvecklingen och rivningen av anläggningen. När Barsebäck en gång är rivet är det E.ON som äger marken. Vi får ofta frågan vad vi ska göra med marken sedan, och det går inte att svara på i dagsläget. Men jag kan naturligtvis inte neka till att området för E.ON:s del är attraktivt för elproduktion även i framtiden, säger Per Lindell. Avtal enligt planerad livslängd Framtidsscenariot för Barsebäck är den kommande servicedriften, som Per Lindell beskriver som att lägga anläggningen i malpåse. Det finns dock en fortsatt övervakning och kontroll av anläggningen och man förbereder på olika sätt den framtida rivningen. Eftersom Barsebäck är avvecklat i förtid finns det ett avtal med staten som löper till och med 1 juli 2015 vad gäller Barsebäck 1 och till och med 1 juli 2017 vad gäller Barsebäck 2. Det är så länge Barsebäck skulle ha varit i drift enligt den planerade livslängden, 40 år. Efter avtalets utgång går det i princip att riva de båda reaktorerna, men det kommer sannolikt ändå inte att ske förrän efter 2020, då ett slutförvar för rivningsmassorna kommer att stå färdigbyggt i Forsmark. Slutförvaret kommer att byggas efter den planerade livslängden för samtliga svenska kärnkraftverk. Att tidigarelägga den anläggningen enbart för Barsebäcks skull vore inte ekonomiskt försvarbart, säger Per Lindell, väl medveten om att det finns intressenter som gärna ser att rivningen genomförs tidigare. Samlar erfarenhet Under tiden finns det gott om andra arbetsuppgifter för E.ON Kärnkraft. Kärnkraften i världen Internationellt utvecklas kärnkraften. På många håll byggs nya reaktorer och effekten ökas i befintliga, bland annat i Sverige. Vad beträffar avvecklingar, har hittills cirka 110 kommersiella kärnkraftverk lagts ner runt om i världen. USA har under en rad år avvecklat sammanlagt 23 anläggningar. I dag finns inga planer på att avveckla kärnkraftverk av ekonomiska eller politiska skäl. I stället försöker man nu förlänga livstiden på de befintliga reaktorerna med ytterligare 20 år. Storbritannien har i dag avvecklat 22 reaktorer och har 23 i drift. Frankrike har avvecklat några reaktorer och håller på att bygga en återvinningsanläggning för metall från nedmonterade kärnkraftverk. Metallen går att använda till nya metalldelar i andra kärnkraftverk. Tyskland avvecklar hela sitt kärnkraftsprogram men avvecklingen sker på lång sikt. Östeuropa har många äldre grafitmodererade reaktorer som håller på att avvecklas. I några fall kommer de att ersättas med nya kärnkraftverk med modernare och säkrare teknik. Japan har avvecklat en äldre reaktor. Mycket aktuella frågor just nu är effektökningar, förlängd livslängd och säkerhetshöjande åtgärder i alla de tio reaktorer som är i drift i Sverige i dag. Kärnkraften är på frammarsch runt om i världen, säger Per Lindell. Enligt vissa bedömningar kommer USA att börja bygga nya reaktorer inom två år. I Asien byggs det mycket kärnkraft, och även inom EU verkar en omsvängning i synen på kärnkraften att vara på väg. Alltsammans studeras med intresse av E.ON Kärnkraft Sverige, som förvaltar E.ON-koncernens aktier i samtliga svenska kärnkraftverk: 55 procent av Oskarshamnsverket, 30 procent av Ringhals, 10 procent av Forsmark. Dessutom äger E.ON 12 procent av SKB, som bygger det svenska slutförvaret. E.ON är också mycket angeläget om att ta tillvara erfarenheter, resurser och kompetens från avveckling och rivning av kärnkraftverk. Här i Sverige studerar vi särskilt Tyskland, där två kärnkraftverk nu avvecklas. Men tyskarna har inget planerat slutförvar, som vi har i Sverige. Där är det staten som ska se till att det byggs ett sådant, så ansvarsfördelningen där är annorlunda än i Sverige. Det tyska bolager E.ON Kernkraft äger helt kärnkraftverket Würgassen, som håller på att monteras ner. Inom ett par år blir det aktuellt med stängning av ytterligare ett kärnkraftverk i Tyskland. Vilket det blir är ännu inte helt säkert, men det kan bli verket i Brunsbüttel. Värdefull koloss Barsebäck må i dagsläget vara en stendöd betongkoloss, men det är en mycket värdefull betongkoloss eftersom vi där lär oss och genomför något som kommer att vara av stort värde för hela den svenska kärnkraftindustrin, säger Per Lindell. Tillsammans med personalen i Barsebäck har vi ett ansvar att sköta också avveckling och rivning på ett ansvarsfullt sätt. För de länder som önskar är storskalig utveckling av trygg och säker kärnenergi avgörande för långsiktig och miljömässigt hållbar diversifiering av energitillgången, hette det i en kommuniké efter G8:s energiministermöte i Moskva. Fossila bränslen som olja, naturgas och kol, kommer att förbli basen för världens energi under de närmaste decennierna, säger ministrarna, men understryker att det nu måste satsas brett, så att energibehoven klaras av även om någon försörjningsgren försvinner en risk som illustrerades när Ryssland i vintras plötsligt under några dagar stängde av gaskranarna till Västeuropa. Energiministrarna manar också till vidareutveckling av miljövänliga energikällor som sol och vind, men tror alltså inte att dessa inom överskådlig framtid kan ersätta storskalig fossil och nukleär energiproduktion. Källa: Energi i dag 2005 ett starkt år för vattenkraft och kärnkraft Förra årets goda tillgång på vatten innebar att vattenkraften i Sverige ökade med hela 21 procent jämfört med 2004 och hela 36 procent jämfört med det extremt torra året Dessutom producerade kärnkraften hela 70 terawattimmar, trots att Barsebäck 2 avvecklades under året. God vattentillgång och fina produktionsresultat i de kvarvarande kärnkraftverken har medfört att Sverige kunnat nettoexportera 7,2 terawattimmar och därmed minska användningen av fossil kraft i våra grannländer, kommenterar Bo Källstrand, VD för svensk Energi. Under ett normalt vattenår klarar dock Norden inte sin elförsörjning utan är beroende av import av el från Ryssland och kontinenten. Därför borde vi bygga nya kraftverk. Vi har goda förutsättningar att klara oss själva och även kunna exportera kraft, förutsatt att det går att få tillstånd att bygga konkurrenskraftig produktion i vårt land. Elkundernas oro för försörjningen nu senast illustrerad genom avtal som ytterligare ökar beroendet av rysk import visar vikten av att möjligheterna till ökad svensk produktion förbättras. Källa: Svensk Energi BILD: PIERRE MENS 3

4 Vad händer med Avvecklingen av kärnkraftverket Barsebäck fortsätter liksom arbetet med att hitta nya och meningsfulla uppgifter åt de anställda. Vid stängningen av Barsebäck 2 den 31 maj 2005 hade Barsebäck 360 anställda. I dag är128 personer anställda i det som kallas fas två det vill säga tiden fram till dess att anläggningen skickat bort allt kärnbränsle, vilket beräknas vara klart i september Vid årsskiftet 2006/ 2007 övergår anläggningen i fas tre, det vill säga servicedrift, och kommer att sysselsätta 38 personer fram till rivningen, som beräknas ske någon gång efter 2020 då det finns ett färdigt slutförvar för rivningsmassorna. För de medarbetare som inte har anställning i fas två är de vanligaste lösningarna distansarbete till Ringhals, flytt till Ringhals, studier, ett helt nytt jobb eller pensionsavgång (för alla som fyllt 60 år). Vi har träffat två barsebäckare som gått över till annan verksamhet: Mikael Musen Hansson, elektriker från Landskrona som startat eget, och Catarina Månsson, personalassistent i Barsebäck som blivit personal- och administrativ chef vid återvinningsföretaget NSR i Helsingborg. Catarina Månsson: Från kärnkraft till återvinning Catarina var 21 år gammal när hon började som kontorist i Barsebäck. Hon avancerade, studerade och var mammaledig i omgångar. Sedan meddelade regeringen sitt beslut att stänga Barsebäck 2. Då förstod jag att det var dags att göra något annat, men det var inte helt lätt. Man kan ju säga att jag har växt upp i Barsebäck. Återvinningsföretagets NSR:s personalbyggnad i utkanten av Helsingborg är minst sagt annorlunda. Den är byggd helt av återanvänt material. Trappräcket består av gammal järnvägsräls, golven av parkett från gamla gymnastiksalar i Helsingborg och taket kommer från H99-paviljongen. Det är avantgardistiskt och mycket häftigt och en lång väg från Barsebäcks mer konventionella kontorsbyggnader. Catarina Månsson är sedan september i fjol personalchef samt avdelningschef för personal och administration. Företaget har i dag 120 anställda och utvecklingsmöjligheterna är, som Catarina säger, goda. Catarinas första personalbild i Barsebäck. Hon är nyanställd och 21 år gammal. Jag tycker det finns klara likheter mellan NSR och Barsebäck. Barsebäck var ett högteknologiskt företag som gick i spetsen för en unik och spännande bransch, och det gör NSR också, på ett annat sätt. Jag började i Barsebäck i februari Jag hade precis slutat skolan och min arbetslivserfarenhet bestod av feriejobb inom hemtjänsten och ett sommarjobb hos ett företag i Landskrona som gör värmeväxlare. Jag började som kontorist på arkivet men efter ett år fick jag hjälpa till på lönekontoret. Sedan gick jag över helt till personalsidan. Hösten 1992 tog jag studieledigt från Barsebäck för att studera vid högskolan i Halmstad. Jag läste till en kandidatexamen i pedagogik med ämnen som pedagogik, psykologi och hälsa friskvård. Utbildningen varade i tre år men hösten 1994 fick jag min dotter Johanna, och sedan återvände jag till Barsebäck Eftersom jag inte blev klar i Halmstad har jag kompletterat och läst på kvällstid i alla år. Tack vare Barsebäck fick jag läsa två år på kvällstid vid ekonomihögskolan i Lund. Samtidigt utvecklades arbetsuppgifterna i Barsebäck. Jag blev personalassistent och fick bland annat utveckla företagets friskvårdsarbete. Vi pratade väldigt mycket om fitness for duty i Barsebäck. 4 Catarina i sin nya miljö, det av återvinningsmaterial byggda kontorshuset för NSR. Trappräcket är av gammal järnvägsräls, golven kommer från gymnastiksalar. Utanför entrén finns en gnistrande rabatt av slipat kross från vindrutor. Dags att gå vidare Sedan inleddes avvecklingen. Catarina fick sin son Kasper 2001 och hade precis kommit tillbaka till arbetet när Barsebäck blev en del av Ringhalskoncernen. Jag kände att vi hade stora utvecklingsmöjligheter. Jag fick en ny tjänst som innebar arbete med nya människor i en större organisation och såg mycket positivt på det hela. Men när beslutet att stänga även Barsebäcks andra reaktor kom insåg jag att det var dags att göra något annat. Jag har min familj här nere och för mig var det inget alternativ att flytta till Varberg. Sedan såg jag en annons där NSR sökte ledare inom personal och administration och arbetsbeskrivningen passade mig perfekt. Hon började sin nya tjänst i september Jag saknar mina kollegor i Barsebäck och jag är glad att jag fick uppleva de här åren i en spännande och mycket speciell bransch. Det fanns en särskild gemenskap i Barsebäck, det tror jag alla som arbetat där håller med om. Hade inte Barsebäck tvingats avveckla är det möjligt att jag stannat. Men nu är jag här. Jag har ett jobb med stora utvecklingsmöjligheter i en fantastisk miljö, och jag känner mig nöjd. Barsebäcks personalläge 1 april 2006 Anställda i fas personer Pensioneringar 52 Nya kontrakt i Ringhals 55 Starta eget 9 Bytt jobb 15 Studerar 32 Tjänstlediga 8 Övriga cirka 40 medarbetare arbetar med sina personliga utvecklingsplaner. När Barsebäck så småningom går in i avvecklingens fas 3 kommer ytterligare cirka 90 personer att tillföras denna grupp.

5 barsebäckarna? Mikael Hansson: Avvecklingen är det bästa som hänt mig Jag beklagar avvecklingen, det gör jag. Hade våra politiker haft alla hönsen hemma hade det aldrig hänt. Men för min egen del var det det bästa som kunde hända. Det konstaterar Mikael Hansson, tidigare elektriker i Barsebäck numera ägare till elfirman Musens El i Landskrona. Mikael Hansson, Musen bland dem som känner honom (alla i stan och några till), började arbeta i Barsebäck Han fick fast jobb Jag var på elsidan hela tiden, fast på olika avdelningar. Om Barsebäck verkar han bara ha gott att säga: bra företag, schysta polare, kul jobb inom en samhällsnyttig elproduktion. Hade det inte varit för det där med politikerna och hönsen hade verksamheten fortsatt och då hade Mikael med stor sannolikhet stannat kvar. Nu blev det inte så. I november 2004 kom beskedet att även Barsebäcks andra reaktor skulle avvecklas. Samtidigt fick Barsebäcks personal erbjudande att flytta till Ringhals och Varberg. Men det var inget Mikael funderade över. Det hade varit lättare att flytta Ringhalsverket till Landskrona än att flytta mig till Varberg, säger han och drar med fingret över BOIS-kepsen. Han är, som han säger, fast bosatt i Landskrona. Född på Landskrona BB på den tiden det fortfarande fanns ett sådant. Musens el på tröjan och BOIS på kepsen. Vissta lojaliteter är orubbliga. Det hade varit lättare att flytta Ringhalsverket till Landskrona än att flytta Musen till Varberg. Så när Barsebäcksbeskedet kom tog han sig först en funderare och sedan ett samtal med sin dåvarande chef Stefan Persson. Herrarna var rörande överens om att Mikael skulle stanna i Landskrona. Jag har fått all hjälp en människa kan få för att starta eget. Barsebäck är ett fantastiskt företag. Hjälpen bestod bland annat i ett halvårs studier i Hässleholm där han läste in allmän behörighet som elektriker. Under den tiden var han befriad från att vara i Barsebäck men kunde bedriva studierna med bibehållen full lön. Jag slutade vid årsskiftet och har sedan gått starta eget-kurser, bland annat i bokföring. Musens El drog igång verksamheten den 1 april i år, och att kundunderlaget fanns på plats från dag ett är ingenting Mikael behöver tacka Barsebäck för. Man känner ju lite folk, konstaterar han. Han har varit fulltecknad från morgon till kväll, alla dagar. Schemat är nästan lite bekymmersamt för Mikael har en annan verksamhet också att sköta, och den vill han gärna fortsätta med: Han arbetar med musik och ljudanläggningar vid alla stora musikfestivaler, Hultsfred till exempel. Barsebäck var som en enda stor familj, säger han eftertänksamt efter lunch på Speaker s Corner vid Rådhusplatsen i Landskrona (han har gjort alla elinstallationerna). Vi var typ 450 pers och vi var kompisar allihop. Är det något jag verkligen saknar så är det just det. Men om inte Barsebäck tvingats stänga hade jag aldrig kommit därifrån. Så för min alldeles egna del måste jag säga att den här stängningen är det bästa som hänt mig. Tyvärr. 5 Hur tycker du att Barsebäck sköter avvecklingen? Tio röster ur personalen Bengt-Rune Ekvall, driftingenjör Barsebäck ställer upp för sin personal. Många har fått hjälp att komma in på nya vägar. Jag kommer från skiftet och vikarierar som driftingenjör på avfallssidan. Jag har jobbat här sedan De sköter den snyggt. Jag ska fortsätta att arbeta här i fas 3 men jag märker ju att de som ska lämna får mycket hjälp. Håkan Jönsson, underhållsingenjör Jag kan inte komma på någonting negativt att säga. Majvor Lichtneckert, inköpsassistent Jag tycker att företaget hanterar situationen väl. Man tar stor hänsyn till personalen. Lyssnar till de anställda och informerar. Visst kunde vi få mer information, men jag inser ju att det inte finns så mycket mer att säga. Vi befinner oss ju i en väldigt speciell situation. Liezeth Barnekov, säkerhetsskyddschef Man sköter avvecklingen enligt myndigheternas krav. Jag stannar själv kvar i fas 3 och har förhoppningsvis framtiden tryggad. Jan-Åke Jönsson, elingenjör Allt fungerar bra. Företaget gör ett utmärkt jobb och vi anställda har bättre villkor än många andra. Bo Severinsson, kontrollrumstekniker De sköter avvecklingen bra. Vår treåriga anställningsgaranti är mycket förmånlig. Jag vet inget annat företag som gör så mycket för personalen. Karel Fors, verksamhetscontroller Företaget ställer upp rejält. Möjligen kan jag tycka att framtiden ser lite oviss ut för oss som ska fortsätta att arbeta här i fas 3. Vad ska vi syssla med? Nu fokuserar företaget på omställningsprogram. Jag tycker att företaget sköter avvecklingen mycket bra. Vi har fått många möjligheter och det är upp till var och en att välja: starta eget, studera eller något helt annat. Jag har arbetat här i 30 år. Jag tycker att avvecklingen av personal sköts föredömligt och i mycket god tid. Barsebäck har stängts i strid med samhällsnyttan, så omständigheterna här är speciella. För egen del Pär Adolfsson, underhållsingenjör Gunnel Nyström, inköpsassistent tillhör jag gruppen som får avgångspension, så på ett sätt kan jag säga att jag tjänat på att vi tyvärr blev tvingade att stoppa driften. Ann-Christine Buch, informatör

6 Trettio år i händelsernas centrum Den 1 juni gick Staffan Ödewall officiellt i pension efter tjugo år som räddningschef i Löddeköpinge och sekreterare i lokala säkerhetsnämnden. BILDER: STEFAN LINDBLOM Hur känns det att bli pensionär? Det känns som om det kommer att ta lite tid att landa. Staffan Ödewall har haft lite tid att känna efter, eftersom han lämnade sin tjänst redan 1 april för att ta ut innestående ledighet. Ända sedan han fick arbete inom brandkåren i Kävlinge 1977 har han varit en drivande kraft inom räddningstjänsten först under åren det tog att förmå kommunen att skjuta till pengar för att bygga en räddningsstation och sedan 1984 som räddningschef, en tjänst som gjort att han varit inblandad i praktiskt taget allt som hänt, ständigt haft långa arbetsveckor, ofta rest i tjänsten, varit sekreterare i lokala säkerhetsnämnden och arbetat med sådant som SIDA-uppdrag i Kazakstan. Och så har det varit mycket kärnkraft, säger han och betonar som så ofta att han aldrig för en sekund oroat sig över verksamheten i Barsebäck. Jag har en lista över tänkbara riskscenarier som jag dragit vid seminarier och alla möjliga tillfällen. Överst stod sådant som ammoniakolyckor, som vi ju haft i Kävlinge, och stora tankbilar med brandfarlig last som kör in i en bropelare på motorvägen utanför Center Syd samtidigt som julhandeln är i full gång Inom räddningstjänsten hamnade Barsebäck längst ner bland potentiella risker. Alla skolor och förskolor kom före. Aktiv från början Staffan Ödewall började arbeta inom räddningstjänsten i Malmö 1 oktober 1962 på den tiden hette det brandkåren. Han arbetade i Malmö i 15 år samtidigt som han läste till förman och brandmästare. År 1972 flyttade han och Berit till Löddeköpinge, och 1977 sökte han jobb i kommunen. Lödde brandstation var färdigbyggd Bygget började 1983 då vi fick ett rutat papper i handen och blev ombedda att berätta hur vi ville ha det. Det blev en fin och funktionell station. Från början fanns det tre anställda; Staffan, hans före detta chef och en materialvårdare. Till vår hjälp fanns deltidsanställda brandmän i Kävlinge och vi hade avtal med brandkårerna i Lund och Landskrona, för den händelse det skulle inträffa något i Barsebäck. Brandchef blev han 1986 då hans chef Claes Langöe gick i pension. Man kan väl säga att det har hänt en del. I dag har räddningsstationen i Lödde fem mans minimibemanning, och för att uppnå det krävs 28 heltidstjänster. Räddningsstationen behövs I dag undrar många i kommunen vad som händer med räddningskåren när Barsebäcks årliga bidrag på 4 miljoner kronor försvinner vid utgången av Kommunen har ansökt om medel hos miljödepartementet men fått avslag. Men Staffan Ödewall är övertygad om att verksamheten kommer att fortsätta: Det kommer Räddningstjänst Syd att se till. I den ingår fem kommuner; Malmö, Lund, Eslöv, Kävlinge och Burlöv. Lödde är utposten i nordväst och med hela E6:an, verksamheten i Center Syd och allt annat som händer här så är det helt enkelt så att stationen behövs. Men naturligtvis kommer det att leda till sparbeting på andra ställen, för så är det när befintliga resurser måste omfördelas. Staffan och Berit Ödewall hemma i uterummet. Båda gick i pension 1 april i år och Staffan säger att det tar lite tid att landa efter trettio år vid räddningstjänsten. Dottern arbetar på resebyrå och Staffan och Berit har en diger hög resekataloger att bläddra i, och numera även gott om tid att resa. Välskötta, friska rosor fordrar vård och omsorg krampor på väggen i stället för spaljéer är bara en av detaljerna hemma i Staffan Ödewalls välskötta trädgård. Pärlor Bland händelser han särskilt minns från åren som gått finns en katastrof och två pärlor : Katastrofen inträffade 1993 när en ammoniakvagn välte på järnvägen. Vi fick utrymma halva Kävlinge. Oroliga människor ringde ner oss och det var ett elände innan alla kunde återvända hem. Det han beskriver som pärlor är för det första arbetet inom lokala säkerhetsnämnden: Lokala säkerhetsnämnden är till för att ge kommuninnevånarna insyn i kärnkraftsverksamheten. I Sverige har vi en samarbetsorganisation som heter KSO. Den står för kärnkraftskommunernas samarbetsorgan och inom ramen för den har jag fått se och lära mig mycket om kärnkraftbranschen. Vi har till exempel varit i Three Mile Island i USA där de beväpnade vakterna hämtas från marinkåren. Sånt är vi ju inte direkt vana vid i Barsebäck! Och runt om i Europa har man gjort stora ögon när vi berättat om våra lokala säkerhetsnämnder. Vad ska ni med sådana till? säger man, särskilt i Frankrike. De är till för att allmänheten ska få insyn i verksamheten, säger vi. Och vad ska det vara bra för? undrar fransmännen. Ja, jag har fått vara med om mycket spännande och roligt. SIDA-uppdrag i Semipalatinsk Den andra pärlan är SIDA-uppdraget i Kazakstan: År 2001 fick SIDA i uppdrag att göra en beredskapsplan för kommunen Semipalatinsk. Där hade ryssarna utfört ungefär 350 kärnvapensprängningar ovan jord och nu var man rädda för konsekvenserna och ville undersöka kontamineringen närmare. KSO valde ut kärnkraftkommunerna Nyköping och Kävlinge för uppdraget. Jag blev ombedd att delta eftersom jag var utbildad inom räddningstjänsten. Staffan reste till Semipalatinsk två gånger, dessutom besökte representanter därifrån Sverige två gånger. De fick en helt annan syn på omsorgsarbete och räddningstjänst. Våra kontakter med Statens strålskyddsinstitut och Länsstyrelsen var något de aldrig förr upplevt de var vana vid en auktoritär stat där man inte diskuterade utan bara gjorde som man blev tillsagd. Men ska jag räkna höjdpunkter från mina år i räddningstjänsten måste jag säga att jag haft en sådan varje gång jag varit med om att rädda någon: varje gång vi lyckats reda ut en situation. Det är de verkliga höjdpunkterna. Det värsta som hänt är obehagliga olyckor på motorvägen där förolyckade människor fått sitta kvar tills bilen transporterats bort någon annanstans därför att de inte gått att få loss på platsen. Vi har kämpat för att få en ambulans till Lödde men alltid fått nobben. Närmaste ambulans finns i Lund. Men räddningstjänsten kan ge syrgas, hjärtstimulans och hålla handen tills ambulansen hinner fram. Gott samvete Vårträdgården är prunkande och välskött hemma hos Staffan och Berit Ödewall i Löddeköpinge. Eftersom de gick i pension samtidigt kan de känna sig fram i den nya tillvaron tillsammans och få tid att fixa och ordna allt sådant som vi andra har dåligt samvete över när vi åker till arbetet på måndagsmorgnar. Berit säger att hon har lättare att landa än Staffan men på en direkt fråga säger han att han på nästan två månader bara besökt sin gamla arbetsplats vid två tillfällen: en gång för att läsa mejl och en gång för att tvätta bilen. Vi får se vad vi gör, säger Berit. Vi har alltid rest mycket tillsammans: till Indien, Kina, Amerika men det finns många platser kvar att besöka. Madeira står högt upp på listan, säger Staffan. Dit är det ju inte så långt. Allra överst på listan står Polen, för under Kristi Himmelsfärdshelgen åker alltid ett helt gäng från trakten iväg någonstans, och i år går färden österut. Den här gången kan Staffan Ödewall med gott samvete stänga av mobiltelefonen. BILDER: STEFAN LINDBLOM 6

7 Barsebäck miljöprövas inför avvecklingen Onsdagen den 14 juni prövas Barsebäcks fortsatta verksamhet av Miljödomstolen. Samordnare Ulf Soldéus hoppas att domstolen komer att ge ett snabbt besked, eftersom miljödomen är en förutsättning för att avvecklingen av Barsebäck ska kunna inledas enligt planerna. Vi får samma domare som redan prövat Oskarshamnsverket och en domare med tidigare erfarenhet ser jag som en klar fördel. När regeringsbeslutet att Barsebäck 2 skulle stängas kom i november 2004 hade Barsebäck precis arbetat fram en miljökonsekvensbeskrivning och var i princip klar att lämna in denna. Projektet stoppades och i stället lämnade Barsebäck den 8 juli 2005 in en ny ansökan till Miljödomstolen i Växjö. Den här gången handlar det inte om ett företag i drift, utan om att få tillstånd för avställnings- och servicedrift för inledande av avvecklingen av Barsebäcks kärnkraftverk. Miljödomstolen kommer att hålla huvudförhandlingar på hotell Öresund i Landskrona den 14 juni klockan 9:30. Förhandlingen fortsätter eventuellt den 15 juni och är öppen för allmänheten. Tillstånd att gå in i servicedrift En miljöprövning krävs av två skäl: dels för att man ska kunna göra förändringar och dels för att olika tillstånd ska kunna förlängas. För Barsebäcks del handlar den aktuella miljöprövningen alltså inte om någon fortsatt drift utan är i stället ett villkor för att Barsebäck ska kunna gå in i avställnings- och servicedrift som sedan kommer att pågå fram till rivningen. Ansökan består av tre delar: en ansökan, en teknisk beskrivning, och en miljökonsekvensbeskrivning där företaget tar upp konsekvenser för miljön, till exempel hur stora de framtida rivningsmassorna kommer att bli. Hoppas på snabbt besked Miljöprövningen av en avveckling fanns redan i våra tankar då vi arbetade med miljöprövningen för fortsatt drift av Barsebäck 2 och avställningsdrift av Barsebäck 1, säger Ulf Soldéus, Ringhalsanställd barsebäckare och samordnare för projektet. Så den 14 juni kommer Barsebäck att formellt ansöka om att få sin miljökonsekvensbeskrivning godkänd för att därefter gå in i servicedrift. Miljödomstolen kan inte säga nej, men den kan ställa villkor, förklarar Ulf Soldéus. Det blev konsekvensen för Ringhals- och Oskarshamnsverket när de lade fram sina miljökonsekvensbeskrivningar. Ringhals har arbetat i drygt fem år med sin miljökonsekvensbeskrivning. Arbetet inleddes 2001 och domen avkunnades den 22 mars i år. Domen innehåller villkor om bland annat hanteringen av avloppsvattnet från tvättstugan, en minskning av radioaktiva utsläpp, invallning av flytande kemiska produkter, minskning av ammoniakutsläpp med mera. Barse-bäcks miljöprövning har pågått i ca tre år. Vad gäller Barsebäcksprövningen hoppas vi naturligtvis på ett domslut vid sittande bord, säger Ulf Soldéus försiktigt. Barsebäcks miljöprövning är ett digert material. Ulf Soldéus är projektets samordnare. Kompletteringar redan inskickade Sedan Barsebäck skickade in sin miljökonsekvensbeskrivning har några remissinstanser begärt och fått kompletteringar. Statens Strålskyddsinstitut ville till exempel veta om det går att tidigarelägga rivningen. Vi arbetar efter en plan som säger att rivningen kommer att ske någon gång efter 2020 då slutförvaret för rivningsavfallet är färdigbyggt. För att kunna tidigarelägga rivningen måste man bygga ett mellanlager och det skulle innebära extra dosbelastning till personalen och bli dyrt. Även om Ulf Soldéus hoppas på ett omedelbart utslag säger han att ett realistiskt scenarium är att utslaget kommer först efter årets semesterperiod. Ulf Soldéus, som själv samtidigt studerar till arbetsmiljöingenjör ser fram emot att i framtiden få arbeta nya miljöprojekt. Det är viktigt för alla oss i Barsebäck att försöka se möjligheterna i det som sker, säger han. BILDER: STEFAN LINDBLOM Stigande elpriser Dagens elpriser är höga. 55 procent av kilowattpriset beror på politiska beslut. Det konstaterar svensk Energis VD Bo Källstrand i en debattartikel: Enligt Källstrands uträkning utgörs knappt 50 öre av elpriset per kilowattimme av elskatt och moms. Cirka 15 öre beror på den internationella handeln med utsläppsrätter, det vill säga att ett land med för höga utsläpp av koldioxid kan köpa utsläppsrätter av andra länder. Slutligen går cirka 2,6 öre per kilowattimme till subventionering av förnybar kraft genom de gröna elcertifikat som varje elkonsument i landet betalar. En typisk villakund med elvärme betalar för elnät och elenergi cirka 1,18 kronor per kilowattimme. Med det nu rådande läget är mer än 55 procent av kostnaden sådant som ligger utanför elbranschens kontroll. Det är följden av politiska beslut. Det vore klädsamt om politikerna stod upp för detta. Avregleringen av elmarknaden har lett till ökad konkurrens och högre effek- tivitet. Elpriset sjönk under en lång period. Då passade staten på att höja elskatten. Sedan kom uppgången av råkraftpriset på börsen Nord Pool. Det berodde på import till Norden, högre priser på energiråvaror och den för alla oväntat höga kostnaden för handeln med utsläppsrätter. Då fortsatte staten att höja skatten. I dag inbringar elskatterna årligen närmare 19 miljarder kronor åt staten. Därutöver kommer myndighetsavgifter och moms. Sammanlagt blir det cirka 30 miljarder kronor. En villakund som förbrukar kilowattimmar per år betalade före avregleringen av elmarknaden år 1996 totalt kronor i skatt, inklusive moms. Den kostnaden är i dag kronor, vilket motsvarar en total skattehöjning på 270 procent på tio år. 7 Regeringen har som mål att flerdubbla den förnybara elproduktionen. Det ligger till grund för en ny storsatsning av Vattenfall, som i maj beslutade att öka sin förnybara elproduktion i Sverige med cirka 10 terawattimmar fram till Mest handlar det om vindkraft. Det är en enorm satsning och mer än Barsebäcks produktionsrekord, som 1991 var 9,1 terawattimmar. Satsningen innebär investeringar på ca 40 miljarder kronor och arbetstillfällen på manår. De 10 terawattimmarna Vattenfall storsatsar på vindkraft Barsebäcks huvudägare Vattenfall kommer i höst att börja bygga en vindkraftpark i Öresund, nämligen Lillgrund. Den kommer att ligga sju kilometer utanför den skånska kusten, strax söder om Öresundsbron. Med sina 48 vindkraftverk blir det Sveriges största vindkraftpark och faktiskt en av de största i världen. Lillgrund kommer att kunna producera drygt 0,3 terawattimmar el, vilket är hushållsel till hushåll. skall ställas i relation till Vattenfalls nuvarande elproduktion, som i Norden är cirka 90 terawattimmar. För att få ytterligare proportioner på satsningens storlek kan man säga att det blir i stort sett lika mycket ny vindkraft som hela kärnkraftverket i Barsebäck. Och blir alla möllorna som de på Lill-grund, handlar det om ytterligare stycken. Vindkraften har goda miljödata, men den är inte gratis. En havsbaserad kilowattimme vindkraft utan skattesubventioner kostar öre att producera.

8 BARSEBÄCK KRAFT BOX LÖDDEKÖPINGE Djupstudie av Barsebäck: Är högteknologi kultur? Vad är ett kulturarv? Måste det vara flera hundra år gamla byggnader, estetiskt och arkitektoniskt imponerande? Eller kan det vara stort, modernt och fult? Kan det rentav vara ett avvecklat kärnkraftverk i trakten av Barsebäcks hamn? Henrik Borg och Helene Sannerstedt arbetar båda för Regionmuseet Kristianstad. Henrik är byggnadsantikvarie, Helene etnolog. Sedan en tid tillbaka gör de en förstudie av Barsebäcks roll och lämplighet som kulturarv. Arbetet grundar sig på en diskussion om det moderna samhällets kulturarv. Det finns ett antal nycklar för att förstå hur det svenska välfärdssamhället vuxit fram, och en av dem är energiproduktionen, säger Henrik Borg. År 2002 arrangerade länsantikvarieämbetet ett seminarium i Lund på temat Stort, fult och farligt? som handlade om möjligheten att byggnadsminnesförklara Barsebäck. Anledningen att man valde att diskutera Barsebäck var det stora symbolvärdet, säger Henrik. Vi-känsla och trivselfaktor Helene Sannerstedt har ägnat två månader åt att djupintervjua sexton Barsebäcksanställda för att analysera hur de ser på sin arbetsplats. Intervjuerna har handlat om arbetslivet, nedläggningen och avvecklingsdebatten Jag är inte färdig med min analys, betonar hon, men säger att hon redan kan se en rad omständigheter som gör Barsebäck till en speciell arbetsplats: trivselfaktorn är hög och de anställda upplever att de utför något viktigt. Möjligheterna att avancera inom företaget har varit stora och personalomsättningen mycket låg. Barsebäcks platschef Leif Öst är ett utmärkt exempel på en Barsebäcksanställd, inflikar Henrik: Han kom hit när anläggningen togs i bruk och har avancerat internt, från stationstekniker hela vägen upp till VD. Utmärkande för Barsebäck är att man satsat mycket hårt på att få en kunnig personal och att vi-känslan är så stark, säger Helene. Andra utmärkande egenskaper för Barsebäcksandan är att de anställda ifrågasatt det yttre trycket. Arbetsplatsen är högteknologisk och man diskuterar säkerhet, kontroller och back-up på ett helt annat sätt än vid de flesta företag. Först fotbolls-vm sedan sommarteater i Kävlinge 8 Plats för diskussioner? Henrik Borgs del av projektet handlar om att återge berättelsen om Barsebäcks etablering och framväxt; själva byggnaden och de förändringar som skett byggnadsmässigt under åren, t.ex. uppförandet av filtra-anläggningen. Det är en väldigt särpräglad miljö, inte minst med tanke på alla säkerhetsbarriärer som finns, konstaterar han. På bilden repeterar (från vänster) Peter Jacobsson, Jenny Ränslöw och Håkan Ekström sommarens teaterföreställning i Kävlinge Folkets park. Det handlar om farsen Den glade simmaren, tidigare bland annat spelad av Nils Poppe på Fredriksdalsteatern. Amatörskådespelarna i Kävlinge har med andra ord valt en pjäs där det finns tidigare prestationer att jämföra sig med. Originalmanus skrevs av två herrar vid namn Franz Arnold och Ernst Bach. Det är en mycket gammal pjäs som vi hittade hos amatörteaterns riksförbund. Där fanns den bearbetade version som Nils Poppe spelat på Fredriksdalsteatern, säger Jan Ottosson i teaterföreningen. I Den glade simmaren medverkar tio skådespelare som till vardags arbetar som förskolelärare, fastighetsskötare, studerande, lärare, personalchef och konstnär. Regissör är Claes Göran Söllgård från Malmö dramatiska teater. Tidsåtgången för denna bisyssla är inget vi vågar tänka på, konstaterar Jan Ottosson. Önskemål: Fint väder och en generös publik Entrén är gratis och teaterföreningen går runt tack vare bidrag från en lång rad lokala sponsorer Barsebäck har till exempel sponsrat teaterverksamheten under en rad år. Och naturligtvis mottar man tacksamt bidrag från publiken! Vi brukar säga att många sponsorer, BILD: BENGT ALMGREN Repetionerna av Den glade simmaren pågår för fullt. fint väder och en generös publik är vad som krävs, säger Jan. Årets uppsättning är föreningens fjortonde sommarproduktion, varav den åttonde i Kävlinge folkets park. På grund av fotbolls-vm har man valt att senarelägga uppsättningen. Premiär blir Att Henrik och Helen ägnar just Barsebäck sin uppmärksamhet beror till del på det stora symbolvärdet. det den 4 augusti och sedan spelar man till och med den 19 augusti, klockan 19:00 på vardagar och 17:00 på lördagar och söndagar. Kom gärna i god tid, råder Jan Ottosson, som räknar med ca besökare per föreställning. Henriks bebyggelseundersökning och Helens etnologiska djupintervjuer ska ingå i en diskussion om Barsebäck som kulturarv. Ett kulturarv behöver inte vara ett byggnadsminne i traditionell betydelse. Det kan vara en plats för diskussioner om samhällssynen under en viss epok. En uppgift här är att ta reda på om själva platsen fram till rivningen av Barsebäck kan användas för den typen av diskussioner. Samtidigt som förstudien i Barsebäck pågår planerar Tekniska museet i Stockholm en utställning på Ågestaverket, det vill säga det första kärnkraftverket i Sverige som levererade el till konsumenter. Det ligger i södra utkanten av Stockholm och var i drift Utställningen är tänkt att visa energiframställningen i Sverige under 1900-talet och fokusera på kärnkraft och vattenkraft. Referensgrupp är riksantikvarieämbetet, Tekniska museet och Nordiska museet. I det sammanhanget har Barsebäck på grund av sitt stora symbolvärde en viktig roll, säger Henrik. Med ögat på klockan Men när Henrik och Helene nu genomför sin förstudie av Barsebäck för att se om och hur man ska gå vidare, så arbetar de mot klockan. Syftet är att fånga och spegla arbetsplatsen Barsebäck, men de gör det samtidigt som nyckelpersonerna, de anställda, i rask takt lämnar Barsebäck. Det har som sagt pågått en diskussion om att dokumentera Barsebäck i flera år och när Barsebäck 2 stängdes kände vi att det började bli bråttom. Om förstudien visar att det finns anledning att gå vidare får vi fundera över hur det ska gå till. Ska vi inrikta oss på själva Barsebäck? Eller ska vi gå ut till närboende kanske rentav på andra sidan Öresund? Det finns med andra ord mycket att ta ställning till medan det inledande arbetet med att bevara Barsebäck för framtiden fortsätter.