Expressiv fonologisk förmåga hos barn i åldrarna 3;5 4;9 år som har konstaterade uttalssvårigheter

Transkript

1 Linköpings universitet Institution för klinisk och experimentell medicin Magisteruppsats, 30 hp Logopedprogrammet Vårterminen 2017 Expressiv fonologisk förmåga hos barn i åldrarna 3;5 4;9 år som har konstaterade uttalssvårigheter En icke-linjär fonologisk analys Agnes Jern Isacsson & Linda Malmgren Johansson Handledare: Inger Lundeborg Hammarström

2 Expressive Phonological Ability in Children aged 3; 5-4; 9 who have Identified Speech Sound Difficulties - An analysis of phonology from a non-linear perspective Abstract The aim of the study is to investigate the expressive phonological ability in children aged 3;5-4;9 following an atypical speech and language development and make a comparison to an agematched control group following a typical speech and language development. A further purpose is to investigate whether there is a relation between expressive phonological ability and receptive lexical ability. Eleven children with speech sound difficulties were recruited from Speech- Language Pathology clinics and preschool language units in Stockholm and Östergötland. The children were tested in a familiar environment, with the swedish phonological assessment material LINUS. The children's responses were audio-recorded and transcribed and based on the transcriptions, a non-linear phonology analysis and calculations of Percentage Phonemes Correct and Word Complexity Measure were made. The results were then compared to the control group. Eight of the children were also tested with PPVT-IV to investigate a possible correlation between expressive phonological ability and receptive lexical ability. The results showed that the children in both groups had deviations at word-, syllable- and segmental levels, the syllable level appeared to be the most affected level in both groups, but that the deviations were more frequent in the study group. The differences on syllable- and segmental levels were significant, whereas the difference at word level was not significant between the groups. At the level of syllable, cluster reductions occurred to a greater extent than the exclusion of individual segments for both groups. At the segmental level, the study group showed problems with all features (manner, place and tone), whereas the children in the control group only had problems with the feature place. The study group had lower PPC and WCM than the control group. A significant difference was seen between PPC and WCM in the study group but not in the control group. No correlation between expressive phonological ability and receptive lexical ability was found. The results of the study indicate that it s important to address all phonological levels in assessment and motivate that a non-linear approach could be beneficial as basis for planning of treatment. Since the syllable-level is the most affected it is important to address it in intervention. The report could serve as a guide for clinicians when applying a non-linear analysis. Key words: Phonology, preschool children, non-linear analysis, phonological difficulties, LINUS, PPC, WCM

3 Sammanfattning Studiens syfte är att undersöka expressiv fonologisk förmåga hos barn i åldrarna 3;5-4;9 år som följer en atypisk tal- och språkutveckling och jämföra den med en åldersmatchad kontrollgrupp. Ytterligare ett syfte är att undersöka huruvida det föreligger ett samband mellan expressiv fonologisk förmåga och impressiv lexikal förmåga. Elva barn med konstaterade uttalssvårigheter rekryterades från logopedmottagningar och språkförskolor i Stockholm och i Östergötland. Barnen testades i en för dem välkänd miljö med bedömningsmaterialet LINUS. Barnens svar audioinspelades och transkriberades och utifrån transkriptionerna gjordes en analys med utgångspunkt från icke-linjär fonologi samt beräkning av Percentage Phonemes Correct och Word Complexity Measure. Resultatet jämfördes sedan med kontrollgruppen. Åtta av barnen i studiegruppen testades även med PPVT-IV för att undersöka eventuella samband mellan expressiv fonologisk förmåga och impressiv lexikal förmåga. Resultatet visade att barnen i de båda grupperna uppvisade uttalsavvikelser från vuxet målordsuttal på ord-, stavelse och segmentnivå, stavelsenivån var den nivå där flest avvikelser förekom i båda grupperna, men att avvikelserna förekom i högre grad hos barnen i studiegruppen. På stavelse- och segmentnivå kunde signifikanta skillnader ses men inte på ordnivå mellan grupperna. På stavelsenivå förekom klusterreduktioner i större utsträckning än uteslutning av enskilda segment för båda grupperna. På segmentnivå uppvisade barnen i studiegruppen problem med samtliga särdrag (sätt, plats och ton), till skillnad från barnen i kontrollgruppen som endast uppvisade problem med särdraget plats. Barnen i studiegruppen fick lägre värden på såväl PPC och WCM. En signifikant skillnad sågs mellan PPC och WCM i studiegruppen men inte i kontrollgruppen. Inget samband mellan expressiv fonologisk förmåga och impressiv lexikal förmåga kunde påvisas i följande studie. Studiens resultat indikerar att det är viktigt att ta hänsyn till alla fonologiska nivåer vid en bedömning och resultatet motiverar att ett icke-linjärt perspektiv kan vara till fördel vid planering av intervention. Då stavelsenivån ger upphov till störst svårigheter är det viktigt att ta hänsyn till detta vid fonologisk intervention. Studiens resultat kan ligga till grund för hur en ickelinjär analys kan användas inom klinisk verksamhet. Nyckelord: Fonologi, förskolebarn, icke-linjär analys, fonologiska svårigheter, LINUS, PPC, WCM

4 Upphovsrätt Detta dokument hålls tillgängligt på Internet eller dess framtida ersättare under 25 år från publiceringsdatum under förutsättning att inga extraordinära omständigheter uppstår. Tillgång till dokumentet innebär tillstånd för var och en att läsa, ladda ner, skriva ut enstaka kopior för enskilt bruk och att använda det oförändrat för ickekommersiell forskning och för undervisning. Överföring av upphovsrätten vid en senare tidpunkt kan inte upphäva detta tillstånd. All annan användning av dokumentet kräver upphovsmannens medgivande. För att garantera äktheten, säkerheten och tillgängligheten finns lösningar av teknisk och administrativ art. Upphovsmannens ideella rätt innefattar rätt att bli nämnd som upphovsman i den omfattning som god sed kräver vid användning av dokumentet på ovan beskrivna sätt samt skydd mot att dokumentet ändras eller presenteras i sådan form eller i sådant sammanhang som är kränkande för upphovsmannens litterära eller konstnärliga anseende eller egenart. För ytterligare information om Linköping University Electronic Press se förlagets hemsida Copyright The publishers will keep this document online on the Internet or its possible replacement for a period of 25 years starting from the date of publication barring exceptional circumstances. The online availability of the document implies permanent permission for anyone to read, to download, or to print out single copies for his/hers own use and to use it unchanged for noncommercial research and educational purpose. Subsequent transfers of copyright cannot revoke this permission. All other uses of the document are conditional upon the consent of the copyright owner. The publisher has taken technical and administrative measures to assure authenticity, security and accessibility. According to intellectual property law the author has the right to be mentioned when his/her work is accessed as described above and to be protected against infringement. For additional information about the Linköping University Electronic Press and its procedures for publication and for assurance of document integrity, please refer to its www home page: Agnes Jern Isacsson och Linda Malmgren Johansson

5 Förord Vi vill tacka alla som hjälpt oss att göra detta möjligt, tack till alla deltagande barn, föräldrar och logopeder för att ni har välkomnat oss i era hem och på era arbetsplatser. Ett stort tack vill vi rikta till vår handledare Inger Lundeborg Hammarström. Tack för din ständigt snabba respons och ditt engagemang i projektet. Vi vill också rikta tack till Thim Johansson som räddade uppsatsen i ett tekniskt kritiskt skede och till männen i våra liv för att ni funnits vid vår sida. Slutligen vill vi tacka varandra för ett fantastiskt bra samarbete och en vänskap för livet. Linköping, maj 2017 Agnes Jern Isacsson & Linda Malmgren Johansson

6 Innehåll 1. Inledning Bakgrund Fonologi Typisk fonologisk utveckling hos barn i förskoleålder Etablering av segment Etablering av stavelsestrukturer och konsonantkluster Atypisk fonologisk utveckling hos barn i förskoleåldern Fonologiska svårigheter hos barn som har en avvikande tal- och språkutveckling Relationen mellan lexikon och fonologi Bedömning av fonologisk förmåga Mått vid kvantifiering av fonologisk förmåga LINköpingsUnderSökningen och Peabody Picture Vocabulary Test Olika perspektiv vid fonologisk analys Naturlig fonologi Icke-linjär fonologi Syfte och frågeställningar Metod Urval och rekrytering Pilotstudie Testförfarande och material Transkription och bearbetning Statistisk analys Etiska överväganden Resultat Förekomst av avvikelser på ord-, stavelse- och segmentnivå inom grupperna Skillnader på ord-, stavelse- och segmentnivå mellan grupperna Förekomst av avvikelser på respektive ord-, stavelse- och segmentnivå Ordnivå Stavelsenivå Segmentnivå Kvalitativ analys av konsonantsubstitutioner... 23

7 5.4 PPC och WCM Korrelation mellan expressiv fonologisk förmåga och impressiv lexikal förmåga Diskussion Resultatdiskussion Metoddiskussion Slutsats Framtida studier Referenser Bilagor Bilaga Bilaga Bilaga Bilaga Bilaga

8 1. Inledning Ett språk kan enkelt beskrivas som ett system som är organiserat i olika domäner. Dessa domäner är grammatik, semantik, lexikon, pragmatik och fonologi. Fonologi kan beskrivas som en förmåga att på ett mentalt plan förstå hur språkljud ska tolkas och produceras men också hur de kan kombineras och påverka varandra i en talad kontext (Core, 2012, s ). Fonologi kan delas in i två delförmågor, expressiv och impressiv förmåga. Barnets fonologiska förmåga påverkar övriga språkliga domäner. Detta tydliggörs under barnets första år då den fonologiska förmågan har en stor inverkan på barnets lexikala utveckling och ordförråd (Stoel-Gammon & Sosa, 2009, s ). I Sverige genomförs en screening av barns tal och språkutveckling vid 2;5 år och vid 4;0 år, detta innebär att det är i dessa åldrar som flest barn remitteras till logoped. Genom att studera hur den fonologiska utvecklingen ter sig hos barn i dessa åldrar kan normer för såväl förväntad som avvikande språkutveckling tas fram (Core, 2012, s ). För att utröna om ett barn följer en avvikande språkutveckling måste en bedömning av fonologin göras utifrån normerade och standardiserade test. Ett sådant bedömningsmaterial av expressiv fonologisk förmåga är LINköpings UnderSökningen (LINUS), som har framarbetats och utvecklats vid avdelningen för logopedi vid Linköpings universitet. Den övergripande diagnosen som används när ett barn inte följer en typisk tal- och språkutveckling är F80. Specifik störning av tal- och språkutvecklingen. Utifrån ICD-10 är det även möjligt att specificera huruvida barnets uttalssvårigheter beror på en fonologisk språkstörning, störning av artikulationsförmågan eller utvecklingsförsening (Socialstyrelsen, 2016). I föreliggande studie definieras uttalssvårigheter som avvikelser som beror på en fonologisk språkstörning. Studien syftar till att beskriva hur expressiva fonologiska svårigheter yttrar sig hos förskolebarn med svenska som modersmål som har konstaterade uttalssvårigheter och hur de förhåller sig till jämnåriga barn som följer en typisk tal- och språkutveckling. Studien syftar även till att undersöka huruvida det föreligger något samband mellan expressiv fonologisk förmåga och impressiv lexikal förmåga. 1

9 2. Bakgrund 2.1 Fonologi Fonologi är ett brett begrepp som innefattar förmågan att på ett mentalt plan förstå hur språkljuden ska tolkas och produceras till betydelsebärande enheter. Dessa enheter kan betraktas utifrån tre olika nivåer; ord, stavelse och segment. På ordnivån kan en ordstruktur beskrivas som hela, delvis oanalyserade ljudgestalter och ordet kan i sin tur delas in i stavelser (Linell, 1982, s. 146). Språkljud kallas fonem eller segment och beskrivs genom olika typer av särdrag som till exempel artikulationssätt, artikulationsställe och ton eller avsaknad av ton. Fonologi består också av suprasegmentella aspekter av språket såsom intonation och betoning som verkar på frasrespektive ordnivå. När språkljud ska nedtecknas används det internationella fonetiska alfabetet (IPA), vilket är ett system av symboler som representerar ljuden i världens alla språk i ett, ett-tillett förhållande (Core, 2012, s ). Olika språk har olika regler för hur språkljud får kombineras, detta kallas för språkets fonotax och berör vilka konsonanter som får kombineras och hur långa konsonantföljder som tillåts. I svenskan kan ord och stavelser inledas med tvåeller tre konsonantkluster (CC- och CCC) samt avslutas med två- eller flerkonsonantskluster (Engstrand, 2007, s ; Riad, 2013 s ). Forskare anger olika antal fonem i det svenska språket, att det inte föreligger någon samstämmighet beror på att synen på vilka ljud som betraktas som diskriminativa respektive allofoniska skiljer sig. Riad (2013, s ) anger att det i svenskan finns 17 vokalfonem varav nio långa och åtta korta, 18 konsonantfonem och fem retroflexa allofoner [ ʂ ʈ ɖ ɳ ɭ ]. 2.2 Typisk fonologisk utveckling hos barn i förskoleålder Den fonologiska utvecklingen består av två baskomponenter. Den ena är biologiskt baserad och är sammankopplad med utvecklingen av de talmotoriska färdigheter som behövs för att kunna uttala språkljuden på ett vuxenlikt sätt. Den andra är kognitiv-lingvistisk baserad och associeras med inlärningen av det fonologiska systemet i respektive språk. Den senare innefattar minnesprocesser samt att kunna känna igen mönster som kan bevaras och plockas fram ur barnets mentala lexikon (Stoel-Gammon & Sosa, 2009, s. 238). Fonologisk förmåga innefattar även en förståelsekomponent som bland annat innebär förmågan att diskriminera mellan 2

10 språkljud och förstå att de har betydelse eller att dela upp orden i ljudmässiga beståndsdelar (Nettelbladt & Salameh, 2007, s. 24) Etablering av segment Att uppnå konsensus för i vilken ålder ett barn antas bemästra ett visst segment har visat sig vara problematiskt, eftersom cut-off gränsen varierar i olika studier. Blumenthal och Jacobsson (2013) föreslår istället ett kontinuum som startar vid den medianålder för när 50 % av barnen i populationen klarar segmentet i två av tre positioner och slutar vid den ålder där 90 % av barnen klarar segmentet i två av tre positioner. Dodd, Holm, Hua och Crosbie (2003) menar att segmentet kan antas vara bemästrat när minst 90 % av barnen i en åldersgrupp producerar segmentet korrekt i alla positioner (initialt, medialt och finalt). Mycket lite av den forskning som berör barns fonologiska utveckling är baserad på data från barn med svenska som modersmål. Utifrån enstaka inspelningar och dagboksanteckningar beskriver Linell och Jennische (1980, s 38 39) fonologisk utveckling hos två svenska barn. Utifrån dessa observationer verkar [ b ŋ m h g ] vara de konsonantfonem som förekommer tidigt i barns utveckling medan [ s ɧ l ] etableras senare. Vid normeringen av LINUS prövades uttalet hos totalt 473 barn mellan tre till sex år som följde en typisk tal- och språkutveckling. Resultaten visade att barnen vid tre- till fyra års ålder etablerat samtliga fonem förutom [ ɡ ŋ ʈ ɖ s ɕ ɧ r ] (Blumenthal & Lundeborg Hammarström, 2014; Berglund & Hasselqvist, 2014; Henricsson & Lawrence, 2014; Netin & Pehrsson, 2014; Nilsson & Sirén, 2014). Större delen av den forskning som inriktats mot barns fonologiska utveckling har fokuserat på etablering av konsonantfonem och få studier har genomförts som berör etablering av vokalfonem. I studier gjorda av Allen och Hawkins (1980, s ) framkom det att barn redan vid tre års ålder bemästrade vokaler i betonade stavelser men vokaler i icke-betonade stavelser bemästrades först vid fyra-fem års ålder Etablering av stavelsestrukturer och konsonantkluster Enkla stavelsestrukturer såsom konsonant-vokal (CV) och CVCV används tidigt i barns fonologiska utveckling och stavelsestrukturer som CCV uppkommer senare (Bauman-Wängler, 2016, s ). I en studie av James, Van Doorn, McLeod och Esterman (2008) undersöktes 283 engelsktalande barn med typisk utveckling i åldrarna 3;0 7;11 år, avseende mönster för utelämning av konsonantljud i olika positioner. Så gott som samtliga barn (95 %) hade något 3

11 exempel på utelämning av konsonanter. Författarna till studien tittade på olika typer av konsonantuteslutning, bland annat konsonantmöte i stavelsegränser, förenkling av konsonantkluster samt uteslutning av final och initial konsonant. Utelämning av konsonanter fanns hos såväl barn med typisk utveckling som hos barn med atypisk utveckling. Författarna såg även att uteslutning av konsonanter skedde oftare i två- och flerstaviga än i enstaviga ord. Vad gäller barnen som var mellan tre och fem år förekom uteslutning av konsonant samt klusterreduktioner i 97 % respektive 95 % av fallen (James, Van Doorn, Mecleod & Esterman, 2008). I en studie med 684 engelskspråkiga barn i åldrarna 3;0-6;11 år som följde en typisk taloch språkutveckling undersöktes fonologisk förmåga. Två viktiga aspekter belystes; ålder för förvärvandet av fonem samt ålder då fonologiska processer minskade. Resultaten visade att samtliga fonem i engelskan var förvärvade innan fyra års ålder förutom [ r ʃ θ ] som förvärvades först efter sex års ålder. Felmönster som barnen uppvisade i åldrarna 3;0 3;5 år var försvagning av likvida, klusterreduktioner, uteslutning av pretonisk stavelse, dentalisering och klusilering. Efter 3;5 år avtog klusilering. Barnen som var mellan 4;0 4;11 år uppvisade endast försvagning av likvida samt klusterreduktioner och då endast i ord med trekonsonantkluster. Barnen i de äldre åldersgrupperna hade en mer korrekt talproduktion samt färre fonologiska processer jämfört med de yngre åldersgrupperna (Dodd et. al, 2003). McLeod, Van Doorn och Reed (2001) redogör för utvecklingen av konsonantkluster som en gradvis process där kluster som innehåller klusiler förvärvas tidigare än kluster som innehåller frikativor samt att tvåkonsonantkluster uppkommer före trekonsonantkluster. Från cirka två års ålder börjar barn producera konsonantkluster även om de inte är identiska med vuxenformen exempelvis kan [ krɑ:m ] realiseras som [ kjɑ:m ]. Förmågan att producera konsonantkluster kan också relateras till talapparatens motoriska mognad och utvecklingen av oro-faciala strukturer (McLeod, et.al, 2001). 2.3 Atypisk fonologisk utveckling hos barn i förskoleåldern Heterogeniteten i gruppen barn med konstaterade fonologiska svårigheter är stor. Broomfield och Dodd (2010, s ) konstaterade i en studie gjord på 320 barn med diagnosen specifik språkstörning, att fyra olika subgrupper kunde identifieras. Barnen som ingick i studien var mellan 0 11;0 år. Resultatet visade att den största subgruppen var den med fonologisk försening. Grunwell (1981, s. 35) belyser aspekten att barn som uppvisar fonologiska svårigheter 4

12 i regel har en adekvat hörselförmåga men att deras auditiva perceptuella förmåga, att känna igen och diskriminera språkljud och/eller att hålla kvar språkljudssekvenser kan vara bristfällig Fonologiska svårigheter hos barn som har en avvikande tal- och språkutveckling Fonologiska svårigheter hos barn har traditionellt sett beskrivits med termer hämtade från det teoretiska ramverket naturlig fonologi som beskrivs i stycke Enligt detta ramverk kan ett barns uttalssvårigheter delas in i syntagmatiska och paradigmatiska processer (Nettelbladt, 2007, s. 111). Syntagmatiska processer innebär strukturell inverkan och påverkar ordets struktur och paradigmatiska processer innebär systematiska substitutioner som drabbar enskilda segment (Ball, Rutter & Müller, 2012, s ). Barn som har fått diagnosen fonologisk språkstörning uppvisar ofta följande syntagmatiska processer; stavelsestrykning av flerstaviga ord, reduktion av konsonantkluster samt följande paradigmatiska processer; försvagning av /r/, vokalsubstitutioner, metateser, dentalisering och avtoning (Hansson & Nettlebladt, 2002). Barn med måttliga till grava fonologiska svårigheter uppvisar ofta problem med både stavelse- och ordstruktur, det vill säga svårigheter av syntagmatisk karaktär (Bernhard & Stemberger s.1). Hansson och Nettlebladt (2002) fastslår i sin studie om svenska barn som har fått diagnosen språkstörning, att de uppvisar fler syntagmatiska processer än en grupp åldersmatchade barn utan diagnosen språkstörning. I en studie med barn vars modersmål var spanska framkom att barnen som fått diagnosen språkstörning uppvisade svårigheter med samtliga stavelsestrukturer, de hade även en försening i förvärvandet av ordstrukturer med en högre förekomst av uteslutning av obetonade stavelser, särskilt i initial ordposition (Aguilar-Mediavilla, Sanz-Torrent, & Serra- Raventos, 2002). I en jämförelse mellan svenska barn med talsvårigheter och barn med typisk tal- och språkutveckling fanns signifikanta skillnader mellan grupperna avseende andelen stavelsestrykningar, klusterreduktioner, uteslutning av konsonanter samt påverkade vokaler. Barnen med talsvårigheter uppvisade mer svårigheter med ordstruktur samt stavelsestruktur än kontrollgruppen (Lundeborg Hammarström, Blumenthal, Stemberger & Bernhardt, 2014) Relationen mellan lexikon och fonologi Det finns en dominerande trend inom barnspråksforskningen att dela in språket i domäner anser Stoel-Gammon (2011). Hon menar att en sådan indelning kan medföra en bristande 5

13 uppmärksamhet på de områden som överlappar varandra. Fonologisk förmåga påverkar det lexikala förvärvandet och ordförrådets sammansättning påverkar i sin tur fonologisk kunskap (Stoel-Gammon, 2011). Även Grumwell (1981, s. 39) belyser att fonologiska svårigheter påverkar utvecklingen inom andra språkliga domäner och att svårigheterna inom exempelvis lexikalt förvärvande därför kan sägas ha sitt ursprung i fonologin. Barn med specifik språkstörning utvecklar i regel sitt ordförråd långsammare än barn med typisk utveckling och har svårare vid inlärning av nya ord (Paul & Norbury 2012, s. 6; Gray, 2003 Rescorla, Roberts, & Dahlsgaard, 1997). Det lexikala förvärvandet är viktigt för utvecklingen av muntligt och skriftligt språk. Att lära sig nya ord är beroende av barnets förmåga att kunna höra ett ord en eller två gånger och sen kunna spara informationen så att fonologiska, semantiska, syntaktiska och icke-verbala erfarenheter kan bearbeta informationen och bevara den som en representation. Denna process kallas för fast mapping (Carey, 1978, s ). Processen räknas som det första steget i ordinlärningen och svårigheter med processen ger sämre förutsättningar för den fortsatta ordinlärningen. Relationen mellan lexikon och fonologi är ömsesidig och svårigheter inom respektive domän påverkar varandra. 2.4 Bedömning av fonologisk förmåga Vid bedömning av ett barns expressiva fonologiska förmåga rekommenderas att talmaterial eliciteras genom ett så kallat benämningstest. Ett benämningstest där barnet uppmanas att benämna bilder med ett målord för varje bild ger tillräcklig information för att kunna göra en bedömning av barnets expressiva fonologiska förmåga, benämningstestet kan med fördel kompletteras med spontantal/samtal som kan ge en fingervisning om prosodi och förståelighet (Mastersson, Bernhardt & Hofheinz, 2005). Det finns endast lite forskning som försökt svara på frågan om yttranden som spontant produceras av barnet bör bedömas på samma sätt som yttranden producerade genom imitation. Detta undersöktes inom ramen för en avhandling på en grupp barn med fonologiska svårigheter, varvid ingen signifikant skillnad mellan barns imiterade produktioner och spontant producerade produktioner av ord kunde ses på gruppnivå (Horsley, 1995). Resultatet stämmer även överens med det resultat som Johnson, Weston och Bain (2004) presenterade i en studie där de prövade om det kvantitativa måttet Percentage of Phoneme Correct (PPC) skiljde sig beroende på om barn med avvikande tal- och språkutveckling 6

14 producerade orden spontant eller genom imitation. Detsamma gäller barn som följer en typisk tal- och språkutveckling (Klintö, Salameh, Svensson & Lohmander, 2011). Vid bedömning av ett barns fonologi används transkription som verktyg för en analys av barnets uttalsavvikelser. En transkription av uttalsavvikelser kan göras på två sätt antingen fonetiskt eller fonologiskt. I en fonetisk analys står produktionen (artikulationen) i fokus till skillnad från en fonologisk analys där fokus ligger på användningen (funktion, beteenden och organisering av språkljudsystemet) (Dodd, Holm, Hua, Crosbie & Broomfield, 2006, s ). Barnets språkljudsproduktion bedöms vanligtvis i en ordkontext utifrån graden av exakt produktion samt på hur stor andel barn i en viss åldersgrupp som har nått nivån av exakt produktion av ett visst fonem (Dodd m.fl., 2006, s. 26). En språkljudsanalys baseras vanligen på en fonetisk transkription av ett talmaterial enligt IPA (International Phonetic Association, 2015) och kan göras antingen snäv eller bred. En bred transkription är ofta fonologisk och inkluderar inte information om noggranna fonetiska detaljer som aspiration eller grad av ton (Core, 2012, s. 88). Skillnaden mellan typisk och atypisk fonologisk utveckling fångas bättre i kvantitativ än i kvalitativ forskning, eftersom barn med atypisk utveckling uppvisar typiska talutvecklingsmönster under en längre tidsrymd (Rose & Stoel-Gammon, 2015). Nedan följer en beskrivning av mått som vanligtvis används vid kvantifiering av expressiv fonologisk förmåga Mått vid kvantifiering av fonologisk förmåga Vid kvantifiering av ett barns fonologiska förmåga kan ett sätt vara att undersöka i vilken grad barnets produktion matchar vuxet målordsuttal, för att bedöma felmönster. Fokus kan då ligga på enskilda fonem som vid beräkning av måtten, Percentage Consonants Correct (PCC), Percentage Vowels Correct (PVC) och Percentage Phonemes Correct (PPC). Det är även möjligt att fokusera på hela ord, Percentage Word Correct (PWC) (Core, 2012, s ). PCC utvecklades av Shriberg och Kwiatkowski (1982) och anger hur stor andel av ett barns producerade konsonanter som är korrekt uttalade i förhållande till ett vuxet målordsuttal. För att beräkna PCC tilldelas barnet ett poäng för varje korrekt uttalat konsonantfonem och därefter divideras summan med målordens antal konsonantfonem, detta multipliceras med hundra för att få fram en procentandel korrekt uttalade konsonanter. Följande förändringar av fonemet bedöms som inkorrekta och ges 7

15 noll poäng: utelämning, substitution, delvis toning av initial konsonant och inskott av fonem (Shriberg & Kwiatkowski, 1982). En nackdel med måttet är att det endast bedömer konsonanter och därför utvecklades PPC, där samtliga fonem i orden kvantifieras. PPC beräknas på samma sätt som PCC. Word Complexity Measure (WCM) är ytterligare ett mått på expressiv fonologisk förmåga men till skillnad från exempelvis PPC tas inte hänsyn till att bedöma noggrannheten i själva talproduktionen, utan fokus ligger på barnets produktion på såväl ord- som stavelse- och segmentnivå. Beräkning av WCM beskrivs av Stoel-Gammon (2010) som följande; varje ord ges ett komplexitetspoäng baserat på olika nivåer inom det fonologiska systemet, ordmönster, stavelsestruktur och segmentklasser. Höga poäng indikerar att barnet klarar mer komplexa eller senare förvärvade fonologiska strukturer. Fonologiska parametrar som förväntas förekomma i talet hos ett barn som följer en typisk tal- och språkutveckling vid två års ålder ges inte några komplexitetspoäng. Totalt åtta komplexitetsparametrar kan användas. Även om metoden kan användas till att analysera fonologisk förmåga hos barn som följer en typisk utveckling beskrivs den särskilt lämpad till att användas på barn som har ett begränsat ordförråd eller med ett mycket svårförståeligt tal (Stoel-Gammon, 2010). Det finns även nackdelar med WCM. Chen och Yi- Hsiang (2015) fann i en longitudinell studie på tre barn från noll till tre år som lärde sig tala mandarin, att felaktiga yttranden hos barnen kan ge högre poäng än det vuxna målordsuttalet. WCM kan heller inte utan anpassning tillämpas på andra språk. En sådan anpassning till svenska har utarbetats av logopeder verksamma på Logopedprogrammet vid Linköpings universitet, se bilaga 1. Inom ramen för ett kandidatprojekt vid Linköpings universitet prövades denna anpassning av WCM och jämfördes med PPC hos barn mellan 3;0 och 3;11 år som följde en typisk tal- och språkutveckling. Resultatet visade inte på några signifikanta skillnader mellan PPC och WCM (Olsson & Norström Darlin, 2017) LINköpingsUnderSökningen och Peabody Picture Vocabulary Test LINUS är ett fonologiskt bedömningsmaterial för barn från 3;0 år som utvecklats vid Linköpings universitet (Lundeborg Hammarström & Blumenthal, 2013). Materialet har tagits fram för genomförande av fonologisk bedömning hos barn i det svenska delprojektet av det multinationella forskningsprojektet The cross-linguistic study of protracted phonological development. Testet finns i en kort samt lång version och består av fotografiska bilder som kan presenteras på till exempel en surfplatta eller i pappersformat. Den långa versionen består av 107 8

16 bilder där 18 olika vokalfonem samt 22 olika konsonantfonem finns representerade i samtliga möjliga positioner. Det förekommer även olika konsonantkombinationer såväl ordinitialt som ordfinalt. Ordaccent kan analyseras utifrån ett minimalt par (åskar-oskar) samt i de flerstaviga orden. Betoningsmönster och ordstruktur kan analyseras utifrån de flerstaviga orden. LINUS är därför ett test som lämpar sig för såväl en icke-linjär analys som för en processanalys av barns fonologiska förmåga. För att kunna bedöma lexikal förmåga kan standardiserade test användas. Peabody Picture Vocabulary Test (PPVT), utvecklat av Dunn och Dunn (2007) är utformat för att kunna mäta impressivt ordförråd. En nyare version har utformats, PPVT IV som normerats utifrån 3540 individer i olika åldersgrupper. PPVT- IV består av 228 stimulusord som visas som färgbilder (Spaulding, Hosmer & Schechtman, 2013). Användningen av testet tillgår så att testledaren säger ett ord och individen som testas får peka ut en passande bild bland fyra olika bilder. 2.5 Olika perspektiv vid fonologisk analys Vid fonologisk analys utgår både forskare och kliniker från olika teoretiska ramverk. Fonologiska teorier är ofta baserade på observationer eller systematiska experiment och är ämnade att förklara strukturen och funktionen av ett språks ljudsystem. Fonologiska teorier vägleder kliniskt arbete och är därför mycket viktiga vid diagnosticering och intervention. (Bauman- Waengler, 2016, s ) Inom klinisk lingvistik studeras hur fonologiska teorier är applicerbara på avvikande tal. Många forskare inom klinisk lingvistik har testat hur och om olika teoretiska ramverk kan kopplas till hur intervention kan utformas, nedan beskrivs två av de mest spridda ramverken inom logopedisk praktik; naturlig fonologi och icke-linjär fonologi. (Müller & Ball, 2013, s. 4-5) Naturlig fonologi David Stampe lanserade teorin bakom naturlig fonologi redan år Inom ramverket för teorin beskrivs processanalys som har blivit den analysform som dominerar inom klinisk verksamhet för att analysera barns fonologi. Stampe noterade i sina studier att liknande mönster tenderar att uppstå oberoende målspråket. Detta ledde till antagandet om att vissa fonologiska aspekter kunde anses som naturliga. Stampe definierar en fonologisk process som följande; En fonologisk 9

17 process beskrivs som en mental operation som används i tal för att ersätta grupper av ljud eller ljudsekvenser som vanligtvis är svåra för individens talkapacitet, en alternativ likalydande klass men som saknar den försvårande egenskapen. Inom naturlig fonologi skulle fonologiskt förvärvande beskrivas som att barnet har tillgång till ett vuxet språkljudssystem men att olika naturliga fonologiska processer verkar vid olika stadier för att förenkla produktionen av målfonologin (Ball, Rutter & Müller, 2012, s ). Processerna kan brett delas in i två kategorier; syntagmatiska och paradigmatiska processer. Se stycke De processer som används för att beskriva vad som händer då barnet har en språkstörning är samma som i beskrivningen av typisk språkutveckling (Ball, Rutter & Müller, 2012, s ). Det finns dock ungefärliga åldersangivelser för när och i vilken ordning de olika processerna avtar. Dessa angivelser kan användas kliniskt för att avgöra om barnets fonologiska mönster följer en typisk eller en atypisk utveckling. Åldersangivelserna kan även användas vid beslut om vilka processer som ska behandlas först. Den vanligaste strategin är att börja behandla de i utvecklingen tidigaste processerna och sen fortsätta behandla de återstående processerna i den ordningen som de normalt sett skulle försvinna (Ball, Rutter & Müller, 2012, s ) Icke-linjär fonologi Icke-linjär fonologi introducerades av Goldsmith år 1979 (Bernhard & Stoel-Gammon, 1994). Inom icke-linjär fonologi används inte termerna fel eller felmönster när ett barns produktion av ett ord inte låter precis som vuxenformen, eftersom fokus primärt ligger på barnets produktion och endast sekundärt på den vuxnes. Barnets produktion av ord ses således inte som förenklingar av vuxenversionen utan snarare som en konsekvens av ett system under utveckling (Bernhard & Stoel-Gammon, 1994). Termen icke-linjär syftar till den hierarkiska uppbyggnaden av ett språks fonologiska struktur, där frasen är högst upp och särdraget längst ner i hierarkin med ord stavelse och segment däremellan, se figur 1. Orsaken till att fonologiska strukturer beskrivs i termer av nivåer eller hierarkier inom icke-linjär fonologi är sprunget ur kunskapen om att fonologiska mönster ofta kan reflektera fonetisk kontext (Bernhardt & Holdgrafer, 2010). Till exempel får en nasal konsonant samma artikulationsplats som nästföljande klusil, ordet bank uttalas exempelvis som [baŋk]. Inom icke-linjär teori anses ord bestå av mindre enheter som i sin tur delas in i olika nivåer. Dessa nivåer utgörs av ord-, stavelse och segmentnivå. Ordnivån, 10

18 som är den högsta nivån utgörs av ordets betoningsmönster och vilka stavelser som bygger upp ordet. Näst följt av stavelsenivån där stavelsen kan bestå av onset-kärna, kärna-svans eller onsetkärna-svans. Onset kan bestå av en eller flera konsonanter, kärnan består av en vokal och svansen av en eller flera konsonanter (Shoaf, Lyer & Bothe, 2009). Segmentnivån består av språkets olika fonem och enligt det icke-linjära ramverket består segment av hierarkiskt organiserade särdrag såsom plats, sätt och ton (Bernhard & Stoel-Gammon, 1994). Om ett särdrag eller en kombination av särdrag är omöjlig för barnet att utföra finns det olika sätt för barnet att undvika särdraget eller segmentet. Barnet kan till exempel utesluta särdraget vilket resulterar i segmentsubstitution (Bernhard & Stemberger, 2000, s. 39). Särdrag kan även begränsas till stavelseposition vilket innebär att segment endast substitueras i vissa positioner (Bernhard & Stemberger, s. 47). Figur 1. Förenklad bild av den fonologiska hierarkin inom icke-linjär analys (Bernhard & Holdgrafer, 2001) Vid en icke-linjär analys tas hänsyn till dessa hierarkiska förbindelser mellan nivåer och särdrag. De spelar även en viktig roll när analysen skall tillämpas kliniskt (Bernhard & Stoel-Gammon, 1994). Vid en icke-linjär bedömning av ett barns fonologiska förmåga görs en inventering av vilka nivåer i hierarkin som barnet behärskar (Blumenthal & Lundeborg Hammarström, 2014). Hur barnet realiserar ett segment beror på tillgängliga, alltså av barnet redan förvärvade 11

19 stavelsestrukturer. Det innebär att även om alla särdrag för ett segment kan vara etablerade kanske segmentet inte kan realiseras i en oetablerad eller svagt etablerad stavelsestruktur (Bernhard & Stoel-Gammon, 1994). Ett barn kan till exempel ha tillägnat sig samtliga särdrag för / s / men lyckas ändå inte producera segmentet korrekt i en stavelsestruktur som till exempel CVCC som barnet ännu inte behärskar, barnet realiserar då ordet / keps / som [ kɛp ]. Vid intervention utifrån ett icke-linjärt synsätt utgår klinikern från det som barnet redan behärskar. Detta innebär att de särdrag eller segment som barnet ännu inte etablerat lärs in i redan förvärvade ord- och stavelsestrukturer. Det omvända gäller för de ord- och stavelsestrukturer som ännu inte är etablerade hos barnet, de lärs in med hjälp av redan etablerade särdrag och segment (Blumenthal & Lundeborg Hammarström, 2014). I föreliggande studie har en icke-linjär analys applicerats för att identifiera uttalsavvikelser på ord-, stavelse och segmentnivå. 3. Syfte och frågeställningar Studien har en kvalitativ och kvantitativ inriktning och syftet är att undersöka expressiv fonologisk förmåga utifrån ett icke-linjärt perspektiv hos barn i åldrarna 3;5 4;9 år som efter logopedkontakt har konstaterade uttalssvårigheter. Vidare kommer resultaten att jämföras med tidigare insamlat material från åldersmatchade barn som följer en typisk tal- och språkutveckling. Ytterligare ett syfte är att undersöka huruvida det föreligger ett samband mellan expressiv fonologisk förmåga och impressiv lexikal förmåga. Förekommer fonologiska avvikelser på ord-, stavelse- och segmentnivå och i så fall vilka avvikelser kan ses och i vilken grad förekommer de i de båda barngrupperna? Föreligger det några skillnader mellan de båda barngrupperna på ord-, stavelse och segmentnivå? Föreligger det något samband mellan expressiv fonologisk förmåga och impressiv lexikal förmåga hos barn i åldrarna 3;5 4;9 år med konstaterade uttalssvårigheter, i så fall, hur ser det ut? 12

20 4. Metod 4.1 Urval och rekrytering Deltagare till projektet rekryterades via barnlogopeder verksamma vid logopedmottagningar och språkförskolor i Stockholm och Östergötland. Logopederna kontaktades via mejl och telefon samt via chefer inom verksamheterna. Logopederna tillfrågade lämpliga kandidaters vårdnadshavare varpå vårdnadshavarna kontaktades av författarna via telefon eller mejl för ytterligare information om studien och inhämtande av samtycke till deltagande, se bilaga 2, 3 och 4. Testningen utfördes på åtta barn mellan 3;5 4;9 år. Deltagarna hade remitterats till logoped som efter bedömning hade konstaterat att barnet hade fonologiska svårigheter, hädanefter kallas deltagarna för studiegruppen. Redan insamlat material från bedömningen av ytterligare tre barn inhämtades från tidigare projekt vid Linköpings universitet och inkluderades för att utöka deltagarantalet och totalt deltog elva barn i studien. Studiegruppens medelålder var 48;9 månader med en standardavvikelse på 4;6 månader. Inklusionskriterier för deltagande i studien var; ålder 3;5 4;11 år, svenska som modersmål och talare av göta- och sveamål, remitterade till logoped som konstaterat att expressiva fonologiska svårigheter förelåg. Exklusionskriterier för deltagande i studien var; annan känd funktionsnedsättning som antas ha betydelse för tal och språkutvecklingen samt flerspråkighet. Dessa kriterier framkom på samtyckesblanketterna. Kontrollgruppen utgjordes av transkriptioner av tidigare inspelat material (testning med LINUS) från tidigare projekt vid Linköpings universitet. Denna grupp bestod av elva barn som följde en typisk tal- och språkutveckling samt studiens exklusionskriterier. Kontrollgruppen åldersmatchades med studiegruppen och medelåldern i kontrollgruppen var 48,9 månader med en standardavvikelse på 4,8 månader. 4.2 Pilotstudie En pilotstudie genomfördes på ett barn i författarnas bekantskapskrets för att författarna skulle få träna på introducering och utförandet av testningen samt användning av eliciteringsstrategier i enlighet med LINUS-manualen. Testning med PPVT-IV genomfördes inte då detta test tillkom efter att pilotstudien slutförts. Barnet som deltog följde en typisk tal- och språkutveckling, 13

21 uppfyllde studiens exklusionskriterier och var 3;4 år. Pilotstudien resulterade i att vissa mindre korrigeringar gjordes. 4.3 Testförfarande och material Bedömningen liknade den procedur som vanligtvis genomförs vid en logopedisk undersökning av tal och språk. De två författarna turades om att agera testledare och inspelningsansvarig/observatör. Testningen utfördes i enlighet med testmanualerna och tog ca 40 minuter. Bedömningen utfördes på en plats som i samråd med barnets föräldrar ansågs vara lämplig, vilket kunde innebära på barnets förskola eller dess hem. I flertalet fall fanns även barnets vårdnadshavare med i rummet. Innan testning påbörjades ägnades en kort stund till lek för att testledaren och barnet skulle få bekanta sig med varandra. Barnet uppmanades att benämna bilder som visades på en surfplatta samt att peka på korrekt bild i en bildbok (PPVT- IV). Om barnet uppvisade svårigheter med att benämna ett ord eller peka ut korrekt bild gavs flera ledtrådar i enlighet med testernas manualer för att underlätta för barnet och minska risken att barnet kände sig misslyckat. Pauser togs vid behov samt ett klistermärke delades ut efter avslutad testning. Testledaren försökte få situationen att kännas så trygg och lustfylld som möjligt och strävade efter att barnet skulle känna att det lyckades genom att ge barnet beröm för hur det jobbade. Testningarna med LINUS audioinspelades med en Microtrack Transkription och bearbetning Det inspelade materialet fördelades lika mellan författarna och transkriberades halvsnävt. Med transkriptionen som utgångspunkt gjordes sedan en fonologisk analys med fokus på avvikelser från vuxet målordsuttal (hädanefter kallade avvikelser) utifrån icke-linjära principer, se bilaga 4 för fullständig beskrivning av kriterier för poängberäkning. I transkriptionerna noterades antal förekomster av olika avvikelser och ett andelsvärde per barn beräknades genom att dividera antalet förekomster av en viss avvikelse med antalet möjliga tillfällen där avvikelsen skulle kunna förekomma, baserat på de ord barnen hade benämnt i testet. För att kunna jämföra ord-, stavelse och segmentnivå gjordes beräkningar enligt följande; ordnivå; summan av antalet förekomster av avvikelser på ordnivå per barn dividerat med antalet två eller flerstaviga ord som barnet producerat, stavelsenivå: summan av antalet förekomster av avvikelser på stavelsenivå 14

22 dividerat med antalet stavelser i de ord barnet producerat, segmentnivå; antalet förekomster av avvikelser på segmentnivå dividerat med antalet segment i de ord som barnet producerat. Detta anges i andelsmåttet (%) och utgjorde sedan underlag för beräkningen av gruppmedelvärden. Uträkning av PPC och WCM gjordes utifrån den beskrivning som ges i stycke En bedömning av barnens impressiva lexikala förmåga prövades med PPVT-IV. Barnens resultat beräknades genom att dividera antalet korrekta svar med antalet utförda uppgifter. Beräkning av intra- och interbedömarreliabilitet avseende transkriptionerna utfördes på ett slumpmässigt urval av två barn (cirka 20 % av författarna insamlad data). Metod för beräkning av reliabiliteten var Point by Point, där de två bedömarna endast fick poäng om de transkriberat exakt lika med undantag från allofonavvikelser. Interbedömarreliabiliteten blev 85 %. Intrabedömarreliabiliteten var 90,4 % respektive 91,6 % som beräknades på samma sätt som interbedömarreliabiliteten och utfördes cirka åtta veckor efter den första transkriptionen. 4.5 Statistisk analys All statistisk beräkning gjordes med programvaran IBM SPSS Statistics 23. Deskriptiv statistik användes för att redovisa gruppernas medelvärde för andelen förekomst av avvikelser samt standardavvikelse och beräkning av PPC och WCM. Icke parametriska tester användes då data inte kunde garanteras vara normalfördelad. Skillnader mellan grupperna och mellan de fonologiska nivåerna inom respektive grupp analyserades med Mann Whitney U. Effektstyrkan beräknades med följande formel; r = z/ n. Effektstyrkor över 0,2 räknades som små, över 0,5 som måttlig och över 0,8 som stor (Cohen, 1988, s ). Wilcoxons teckenrangtest användes för att jämföra PPC och WCM inom respektive grupp. Sambandsanalys mellan PPVT och PPC respektive WCM beräknades med Kendall s tau. Signifikansnivån sattes till p<0, Etiska överväganden Testförfarandet utgjorde inga fysiska risker för barnet. Underskrivna samtyckesblanketter samlades in i samband med testningen och barnet eller vårdnadshavare kunde när som helst avbryta medverkan. För att undvika att vårdnadshavarna skulle känna sig oroliga framgick information om testsituationen i samtyckesbrevet samt att utrymme fanns till att ställa frågor till testledarna i samband med testningen. Enskilda barns resultat diskuterades inte med 15

23 vårdnadshavare eller logoped, eftersom studien inte hade detta som syfte. Frågor gällande barnets fonologiska utveckling från vårdnadshavare hänvisades till ansvarig logoped. Inga andra uppgifter än barnets kön och ålder registrerades. Deltagande barn tilldelades en kod som användes på testblanketterna och för att beteckna ljudinspelningarna. Kodnyckeln förvarades separat från blanketterna i en lösenordskyddad dator. Resultaten presenteras på gruppnivå vilket innebär att inget enskilt barns resultat kan spåras. Det inspelade materialet och analyserna kommer att sparas i minst fem år på logopedprogrammet vid Linköpings universitet för eventuell framtida forskning. Studiens metod har prövats av etiska nämnden vid Linköpings universitet med diarienummer 2012/ Resultat 5.1 Förekomst av avvikelser på ord-, stavelse- och segmentnivå inom grupperna Resultatet visar att avvikelser från vuxet målordsuttal förekom på samtliga nivåer inom båda grupperna. Antalet barn och i vilken grad andelen förekomster av avvikelser uppvisades på ord-, stavelse- och segmentnivå varierade dock i de båda grupperna. I studiegruppen uppvisade åtta av elva barn avvikelser på ordnivå och samtliga barn på stavelse och segmentnivå. I kontrollgruppen uppvisade sex av elva barn avvikelser på ordnivå samt elva av elva barn på stavelsenivå och tio av elva barn på segmentnivå. Resultatet i figur 2 visar medelvärdet för andelen förekomster av avvikelser från vuxet målordsuttal på respektive ord-, stavelse- och segmentnivå för de båda grupperna och anges i andelsmåttet %. Inom studiegruppen fanns signifikanta skillnader mellan samtliga nivåer. Inom kontrollgruppen fanns en signifikant skillnad enbart mellan ord- och stavelsenivå. I tabell 1 redovisas signifikansvärden mellan ordstavelse, ord-segment och segment-stavelsenivå samt effektstyrka för respektive grupp. 16

24 Figur 2. Medelvärde (%) av andelen förekomster av avvikelser på respektive nivå för båda grupperna. ***p<0,001, **p<0,01, * p<0,05 17

25 Tabell 1. p-värde och effektstyrka (r-värde) mellan de olika nivåerna för båda grupperna Nivåer p-värde Studiegrupp / Kontrollgrupp r-värde Studiegrupp / Kontrollgrupp Ord-Stavelse 0,000 *** / 0,019 * 0,848 / 0,501 Ord-Segment 0,002 ** / 0,207 ns 0,652 / - Stavelse-Segment 0,000 *** / 0,430 ns 0,749 / - ***p<0,001, **p<0,01, * p<0,05, ns= icke-signifikant 5.2 Skillnader på ord-, stavelse- och segmentnivå mellan grupperna Andelen förekomst av avvikelser var större på samtliga nivåer i studiegruppen jämfört med kontrollgruppen. Signifikanta skillnader mellan grupperna fanns på stavelse- och segmentnivå, p=0,000 gällande båda nivåerna och r=0,847 respektive r=0,798. Effektstyrkan visade på måttliga-stora skillnader. På ordnivå kunde ingen signifikant skillnad ses. 5.3 Förekomst av avvikelser på respektive ord-, stavelse- och segmentnivå Nedan följer resultatet för hur vanligt förekommande olika typer av avvikelser var på respektive nivå och för respektive grupp samt hur många av barnen som uppvisade dessa avvikelser. På ordoch segmentnivå presenteras även en kvalitativ beskrivning över förekommande avvikelser Ordnivå I figur 3 nedan synliggörs typ av avvikelser på ordnivå samt gruppernas medelvärde för andelen förekomster av dessa avvikelser. Av förekommande stavelsestrykningar var merparten av dem den obetonade förstavelsen i ord med jambmönster. I flerstaviga ord utelämnades i enstaka fall den sista stavelsen i ordet. Exempelvis / ɡlɑːsøɡɔn / blev [ ɡlɑːsøɡ ] och / hamarɛ / blev [ hamaj] (studiegruppen) och / rɛŋboːɡɛ / [ rɛŋboː] (kontrollgruppen). Detta skedde främst i studiegruppen men även i något enstaka fall i kontrollgruppen. I studiegruppen förekom minst en stavelsestrykning i tvåstaviga ord hos fem av elva barn jämfört med två av elva barn i kontrollgruppen. Minst en stavelsestrykning i flerstaviga ord förekom hos nio av elva barn i studiegruppen jämfört med fyra av elva barn i kontrollgruppen. I studiegruppen uppmättes ett 18

26 medelvärde på 2 % (SD: 3,10) gällande stavelsestrykning i tvåstaviga ord respektive 9,73 % (SD: 11,38) stavelsestrykning i flerstaviga ord. I kontrollgruppen uppmättes ett medelvärde på 0,55 % (SD: 1,29) gällande stavelsestrykning i tvåstaviga ord och 3,82 % (SD: 5,74) stavelsestrykning i flerstaviga ord. Resultatet visade inte några signifikanta skillnader mellan grupperna, varken gällande stavelsestrykningar i tvåstaviga ord eller flerstaviga ord. Figur 3. Medelvärde för andelen (%) förekomster av avvikelser i respektive grupp på ordnivå 19

27 5.3.2 Stavelsenivå I figur 4 nedan redovisas typ av avvikelser på stavelsenivå samt gruppernas medelvärde för andelen förekomster av dessa. I studiegruppen förekom minst en klusterreduktion i samtliga positioner hos alla barn. I kontrollgruppen varierade antalet barn som uppvisade klusterreduktioner enligt följande; initial CC; åtta av elva barn, final CC; fem av elva barn samt initial CCC; ett av elva barn. Strykning av enskilt segment initial position förekom hos sex av elva barn och strykning av enskilt segment final position hos tio av elva barn i studiegruppen respektive en av elva barn och fyra av elva barn i kontrollgruppen. Antalet barn som uppvisade en eller flera epenteser var sju av elva barn, både i studiegruppen och i kontrollgruppen, medelvärdet för andelen förekomster av epenteser var 1,18 % för studiegruppen och 0,64 % för kontrollgruppen. I tabell 2 visas gruppernas medelvärde för andelen förekomster och standardavvikelse för avvikelser på stavelsenivå samt p-värde och effektstyrka mellan grupperna. Samtliga skillnader mellan grupperna var statistiskt signifikanta avseende alla variabler utom förekomst av epenteser. Effektstyrkan för de olika variablerna varierade och visade på måttligastora skillnader mellan grupperna. Figur 4. Medelvärde (%) för andelen förekomster av de vanligaste avvikelserna i respektive grupp på stavelsenivå 20

28 Tabell 2. Medelvärde och standardavvikelse (SD) för andelen (%) förekomster av avvikelser på stavelsenivå för båda grupperna samt p-värde och effektstyrka (r-värde) mellan grupperna, ns= icke-signifikant Studiegrupp Kontrollgrupp Skillnader mellan grupperna Stavelsenivå Medelvärde % (SD) Medelvärde % (SD) p-värde (r-värde) Klusterreduktion 66,00 (27,928) 13,36 (16,765) 0,000 (0,765) initialt CC Klusterreduktion 62,00 (27,702) 11,73 (28,093) 0,000 (0,781) finalt CC Klusterreduktion 94,00 (13,349) 9,09 (30,151) 0,000 (0,838) initialt CCC Strykning enskilt 5,45 (9,863) 0,18 (0,63) 0,024 (0,483) segment ordinitialt Strykning enskilt 6,36 (6,423) 0,64 (1,027) 0,002 (0,655) segment ordfinalt Epenteser 1,18 (1,348) 0,64 (0,751) ns (-) Segmentnivå I figur 5 synliggörs typ av avvikelser på segmentnivå samt gruppernas medelvärde för andelen förekomster av dessa. Samtliga barn i studiegruppen uppvisade konsonantsubstitutioner i samtliga positioner. I kontrollgruppen förekom konsonantsubstitutioner hos fem av elva barn i samtliga positioner med undantag från medial position stavelseinitialt där det förekom hos sex av elva barn. Vokalsubstitutioner och konsonantassimilationer förekom hos nio respektive sju av elva barn i studiegruppen och i kontrollgruppen. Vokalassimilationer förekom hos fem av elva barn i studiegruppen jämfört med två av elva i kontrollgruppen och medelvärdet för andelen förekomster av vokalassimilationer var 0,91 respektive 0,27. I båda grupperna uppvisade två av elva barn en eller fler metateser och medelvärdet för andelen förekomster av metateser var 0,18 i båda grupperna. I Tabell 3 visas gruppernas medelvärde för andelen förekomster och standardavvikelse för avvikelser på segmentnivå samt p-värde och effektstyrka mellan grupperna. Det fanns signifikanta skillnader mellan studiegruppen och kontrollgruppen i 21

29 samtliga variabler på segmentnivå med undantag från vokalassimilationer och metateser. Effektstyrkan för de olika variablerna varierade och visade på måttliga-stora skillnader mellan grupperna. Figur 5. Medelvärde (%) för andelen förekomster av de vanligaste avvikelserna på segmentnivå i respektive grupp 22

30 Tabell 3. Medelvärde och standardavvikelse (SD) för andelen (%) förekomster av avvikelser på segmentnivå för båda grupperna samt p-värde och effektstyrka (r-värde) mellan grupperna, ns= icke-signifikant Studiegrupp Kontrollgrupp Skillnader mellan grupperna Segmentnivå Medelvärde % (SD) Medelvärde % (SD) p-värde (r-värde) Konsonantsubstitution 27,73 (11,96) 3,64 (4,37) 0,000 (0,86) ordinitialt Konsonantsubstitution 22,91 (12,07) 5,27 (6,86) 0,001 (0,74) ordmedialt, stavelseinitialt Konsonantsubstitution 26,64 (8,77) 5,36 (6,50) 0,000 (0,81) ordmedialt, stavelsefinalt Konsonantsubstitution 39,82 (10,70) 10,36 (14,41) 0,000 (0,80) ordfinalt Vokalsubstitution 4,55 (3,53) 0,82 (0,87) 0,010 (0,55) Konsonantassimilation 3,55 (3,01) 1,00 (1,00) 0,027 (0,47) Vokalassimilation 0,91 (1,30) 0,27 (0,65) ns (-) Metates 0,18 (0,41) 0,18 (0,41) ns(-) Kvalitativ analys av konsonantsubstitutioner I studiegruppen substituerades klusiler, frikativor, nasaler och likvidor. Antalet unika segment och antalet gånger som de påverkades varierade mellan barnen. Med undantag av ett barn realiserade samtliga barn i studiegruppen supradentalerna / ɳ ɖ ʈ / som [n d t] och / r / som [ j]. Hos enstaka barn och i enstaka fall realiserades / r / även som [ l ]. Hos ett par av barnen i studiegruppen realiserades även / l / som [ j]. Samtliga barn i studiegruppen uppvisade svårigheter med särdraget plats. Sju av elva barn i studiegruppen uppvisade svårigheter med särdraget sätt och fem av elva barn uppvisade svårigheter med särdraget ton. Tre av elva barn uppvisade enbart svårigheter med särdraget plats och tre av elva barnen uppvisade svårigheter med samtliga tre särdrag. I kontrollgruppen substituerades endast fonemen / ɕ ɧ s /, / r / försvagades hos knappt hälften av barnen och samma barn förenklade även supradentalerna. Barnen i kontrollgruppen uppvisade endast svårigheter med särdraget plats. I båda grupperna 23

31 fanns barn som uppvisade odistinkta realisationer av / s /. Dessa räknades dock inte som konsonantsubstitutioner utan som varianter av ett och samma fonem. 5.4 PPC och WCM I figur 6 nedan redovisas resultatet för PPC och WCM för de båda grupperna. Det fanns en signifikant skillnad mellan PPC och WCM, p=0,003, inom studiegruppen men inte inom kontrollgruppen. Mellan grupperna fanns signifikanta skillnader både när det gällde WCM och PPC, p=0,000. Effektstyrkan för de båda beräkningarna var r=0,626. *** Figur 6. PPC och WCM för respektive grupp.***p<0,001 **p<0,01, ns = icke-signifikant 5.5 Korrelation mellan expressiv fonologisk förmåga och impressiv lexikal förmåga I föreliggande studie fastslogs ett svagt-lågt samband mellan PPC och barnens resultat på PPVT- IV samt mellan WCM och barnens resultat på PPVT-IV. Resultaten var inte signifikanta. Korrelationen mellan expressiv fonologisk förmåga och impressiv lexikal förmåga kunde endast beräknas på åtta av barnen i studiegruppen och inte på något av barnen i kontrollgruppen. 24

32 6. Diskussion 6.1 Resultatdiskussion Resultatet i denna studie visade att det föreligger skillnader mellan studiegruppen och kontrollgruppen i nära nog samtliga undersökta variabler, med undantag från epenteser, vokalassimilationer och metateser. Detta resultat var naturligtvis förväntat med tanke på urvalskriterierna för respektive grupp och att den studerade gruppen barn hade konstaterade talsvårigheter. Resultatet visade även att antalet barn som uppvisade avvikelser på samtliga tre nivåer (ord-, stavelse- och segment) var större i studiegruppen än i kontrollgruppen. Dessutom hade studiegruppen signifikant fler avvikelser på stavelse- och segmentnivå än barnen i kontrollgruppen. Medelvärdena för förekomst av avvikelser på ord-, stavelse- och segmentnivå var i studiegruppen 3,8 %, 24,2 % respektive 12 %, till skillnad från kontrollgruppen vars medelvärden var 1,3 %, 4,2 % och 3,1 %, barnen i studiegruppen hade således en mer ojämn fördelning av avvikelser över nivåerna än vad kontrollgruppen hade. Störst medelvärde av andelen förekomster av avvikelser sågs på stavelsenivå för båda grupperna, vilket skulle kunna tolkas som att stavelsenivån är den nivå som vållar störst problem i barnets fonologiska utveckling. Dessutom var stavelsenivån den enda nivå där samtliga barn i båda grupperna uppvisade avvikelser, vilket ytterligare stärker tesen. Barn som uppvisar fler avvikelser på ordoch stavelsenivå under en längre tid än förväntat blir svårförståeliga för omgivningen. Detta kan i sin tur hämma den språkliga utvecklingen eftersom forskning visat att barn med atypisk fonologisk utveckling utvecklar sitt ordförråd långsammare och lär sig färre ord (Paul & Norbury 2012, s. 6; Gray, 2003 Rescorla, Roberts, & Dahlsgaard, 1997). Enligt ett icke-linjärt perspektiv uppvisade barnen i studiegruppen avvikelser i större utsträckning på både ord- och stavelsenivå, dessa avvikelser skulle i en processanalys kunna beskrivas som att de hade fler avvikelser av syntagmatisk karaktär, eftersom avvikelser på ord- och stavelsenivå påverkar ordstrukturen (Nettlebladt, 2007 s. 111; Ball, Rutter & Müller, 2012 s ). Eftersom deltagarna i de båda grupperna var åldersmatchade skulle resultatet därför kunna tyda på, och matcha den forskning som visat att barn med en atypisk språkutveckling uppvisar syntagmatiska processer högre upp i åldrarna än vad barn med typisk utveckling gör (Hansson & Nettlebladt, 2002). 25

33 På ordnivå kunde inga signifikanta skillnader påvisas mellan grupperna och gruppernas förmåga på ordnivå är således ungefär lika, varför inga specifika slutsatser om förhållandet på ordnivå mellan barnen i studiegruppen och kontrollgruppen kan dras. Detta skulle kunna förklaras av stickprovets ringa storlek och motiverar att större stickprov är eftersträvansvärt. Av förekommande stavelsestrykningar var merparten den obetonade förstavelsen i ord med jambmönster. Detta förekom främst hos barnen i studiegruppen men även hos något enstaka barn i kontrollgruppen. Tidigare forskning har visat att detta är vanligt förekommande hos barn med fonologiska svårigheter (Aguilar-Mediavilla, Sanz-Torrent & Serra-Raventos, 2002, Hansson & Nettlebladt, 2002,). På stavelsenivå hade barnen i studiegruppen signifikant större andel förekomster av klusterreduktioner än barnen i kontrollgruppen. Klusterreduktioner var vanligare än strykning av enskilt segment i båda grupperna. Resultatet gällande klusterreduktioner kan tolkas antingen som att barnen i studiegruppen ännu inte hade förvärvat stavelsestrukturen CCV som kommer senare i utvecklingen (Bauman-Wängler,, 2016 s.34-35, McLeod, Van Doorm & Reed, 2001) eller att ett av segmenten i klustret uteslöts därför att barnet ännu inte behärskat ett specifikt särdrag i denna position (Bernhard & Stoel-Gammon, 1994). I och med att författarna till föreliggande studie inte räknade de fall barnet exempelvis realiserade [ krɑ:m ] som [ kjɑ:m ] som en klusterreduktion kan resultatet indikera att barnen i kontrollgruppen hade förvärvat stavelsestrukturen CCV men ännu inte behärskar vissa specifika särdrag eller segment. Detta gällde inte för barnen i studiegruppen som ännu visade en osäkerhet med själva stavelsestrukturen, med tanke på gruppens höga medelvärde av andelen förekomster av klusterreduktioner. Hos så gott som samtliga barn i båda grupperna förekom någon form av utelämning av konsonant, enskilt eller i kluster. Detta resultat liknar det som James och medarbetare (2008) kom fram till i sin studie, där 95 % hade något exempel på utelämning av konsonant. Resultatet i föreliggande studie bekräftar det som framkommit i tidigare forskning att tvåkonsonantkluster verkar etableras före trekonsonantkluster (Mcleod mfl, 2001), eftersom endast ett av barnen i kontrollgruppen, som dessutom skiljde sig markant på fler variabler, hade problem med trekonsonantkluster. Det omvända rådde i studiegruppen där nära nog samtliga förenklade CCC-kluster i samtliga möjliga fall. Då klusterreduktion initial position CCC endast kunde beräknas på tre ord försvårade det en jämförelse med övriga avvikelser som kunde 26

34 beräknas på större antal ord, detta bör beaktas vid tolkning av resultatet. Gällande strykning av enskilt segment ströks enskilda segment i final position oftare än i initial position i båda grupperna, vilket skulle kunna tyda på att när ett barn har svårigheter med att producera ett segment i kombination med den något mer avancerade stavelsestrukturen CVC så utesluter barnet det enskilda segmentet för att uppnå CV-struktur på ordet, vilket är den stavelsestruktur som etableras före CVC (Bauman-Wängler, 2016 s.34 35). Resultatet i föreliggande studie skulle kunna indikera att stavelsestrukturen CCV är mer sårbar och svårare för barnen än stavelsesstrukturen CVC, vilket bör beaktas i behandling av fonologiska svårigheter. Om målet är att etablera ett nytt segment eller särdrag kan detta med fördel till att börja med kombineras med ord som har CVC-struktur för att sedan gå över till CCV. När det gällde både andel förekomster och antal barn som uppvisade epenteser var siffrorna jämna för de båda grupperna. Resultatet skulle kunna tolkas som att epenteser görs som en ren artikulatorisk lättnad eller som att stavelsestrukturen CCV är för svår. Stoel-Gammon och Sosa (2009, s. 238) beskriver att den fonologiska utvecklingen är sammankopplad till utvecklingen av de talmotoriska färdigheter som behövs för att kunna uttala språkljuden på ett vuxenlikt sätt, vilket skulle kunna kopplas ihop med ovanstående resonemang. Då förekomst av epenteser och metateser uppvisats i så liten omfattning i båda grupperna föreslår författarna att just denna process inte bör vara avgörande i beslutet om fonologisk diagnos. På segmentnivå uppvisade studiegruppen en högre andel förekomst av konsonant och vokalsubstitutioner och skillnaderna var även signifikanta mellan grupperna. Antalet barn som uppvisade konsonant och vokalsubstitutioner var ungefär dubbelt så många i studiegruppen som i kontrollgruppen. Resultatet tyder på att barn med typisk utveckling har färre avvikelser på segmentnivå än vad barn med talsvårigheter har. Detta resultat stämmer överens med tidigare forskning (Lundeborg Hammarström, Blumenthal, Stemberger & Bernhardt, 2014). Resultatet visade ungefär samma andel förekomster av segmentsubstitutioner i samtliga ordpositioner (initialt, medialt och finalt) i båda grupperna, vilket skulle kunna indikera att segmentets position i ord och/eller stavelse inte verkar vara av betydelse för huruvida segmentet substitueras. Inom studiegruppen gjordes substitutioner av segment baserade på samtliga särdrag (plats, sätt och ton). Särdraget plats vållade störst problem då samtliga barn i studiegruppen uppvisade substitutioner, där artikulationsplats var det särdrag som skiljde barnets produktion från ett vuxet 27

35 målordsuttal. Inom kontrollgruppen var det endast särdraget plats som vållade svårigheter, vilket skulle kunna tyda på att detta särdrag är något som förvärvas sent i utvecklingen. Resultatet skulle även kunna indikera att barn med fonologiska svårigheter har problem med samtliga särdrag till skillnad från barn som följer en typisk utveckling. De segment som substituerades inom kontrollgruppen var / ɕ ɧ s r /. Detta resultat överensstämmer med tidigare forskning som visat att detta är segment som generellt bemästras senare i ett barns utveckling (Linell & Jennische, 1980; Blumenthal & Lundeborg Hammarström, 2014; Berglund & Hasselqvist, 2014; Henricsson & Lawrence, 2014; Netin & Pehrsson, 2014; Nilsson & Sirén, 2014). Författarna till föreliggande studie föreslår att kliniker kan utgå ifrån ett icke-linjärt perspektiv både vid bedömning av ett barns uttalsavvikelser men också som grund för hur en interventionsplan kan utformas eftersom det belyser fler aspekter av expressiv fonologisk förmåga. Detta skiljer sig från naturlig fonologi som är mer segmentcentrerat och föreslår att behandling av fonologiska svårigheter kan utgå ifrån att den ordning då barnets processer skulle avvecklas hos ett barn som följer en typisk tal- och språkutveckling (Ball, Rutter & Müller, 2012, s ). Kliniker riskerar då att missa eller kanske till och med misslyckas med delar av interventionen eftersom de inte tar hänsyn till hur segmentnivån påverkar och påverkas av svårigheter på exempelvis stavelsenivån. Vid en icke-linjär analys tas däremot hänsyn till dessa hierarkiska förbindelser mellan nivåerna och särdragen (Bernhard & Stoel-Gammon, 1994). I föreliggande studie uppvisade barnen i båda grupperna framförallt avvikelser på stavelsenivå. Att ta hänsyn till hur ett barns fonologiska svårigheter yttrar sig på stavelsenivå är därför motiverat att beakta vid intervention. Barnen i båda grupperna uppvisade även en hel del avvikelser på segmentnivå, trots det hade barnen i kontrollgruppen inte lika många klusterreduktioner eller strykning av enskilt segment som barnen i studiegruppen hade på stavelsenivå. Barnen i kontrollgruppen lyckas således behålla stavelsestrukturen men förändrade enskilda segment, till skillnad från studiegruppen som både strök enskilda segment och förenklade kluster, det vill säga uppvisade svårigheter på båda nivåerna. Detta tyder på ett nära samspel mellan utveckling på segmentnivå och stavelsenivå och författarna föreslår i enlighet med Blumenthal och Lundeborg Hammarström (2014) att kliniker bör ta hänsyn till detta i bedömning och behandling av fonologiska svårigheter. Inom den icke-linjära teorin förklaras segmentsubstitutioner av att barnet utesluter särdrag som det ännu inte har etablerat (Bernhard & Stemberger, 2000, s. 39) I 28

36 den studerade gruppen barn uppvisades segmentsubstitutioner där svårigheter med ett eller flera särdrag noterades. Dessa kan jämföras med processer hämtade ur naturlig fonologi som dentalisering och klusilering som Hansson och Nettelbladt (2002) påvisade i sin studie. Barn som har fonologiska svårigheter är en heterogen grupp (Broomfield & Dodd, 2010), vilket kan ses i föreliggande studies resultat då standardavvikelsen var högre i studiegruppen för nära nog samtliga variabler jämfört med kontrollgruppen. Detta tyder på att barnen i studiegruppen presterade mer ojämnt än vad barnen i kontrollgruppen gjorde. Även i kontrollgruppen påvisades en del höga standardavvikelser i förhållande till medelvärdena, vilket kan förklaras av det stora åldersspannet inom gruppen (3;5-4;9 år). Resultatet på PPC och WCM visade föga förvånande att barnen i studiegruppen hade ett lägre PPC och ett lägre WCM än barnen i kontrollgruppen. Ett högt WCM speglar att barnet behärskar komplexa och sent förvärvade fonologiska strukturer (Stoel-Gammon, 2010). Det faktum att barnen i studiegruppen fick ett signifikant lägre WCM indikerar således att de ännu inte har uppnått en lika komplicerad fonologisk förmåga som barnen i kontrollgruppen. En signifikant skillnad av PPC påvisades även mellan grupperna, där studiegruppen hade ett lägre PPC än kontrollgruppen. Med utgångspunkt i att Blumenthal och Jacobsson (2013) konstaterat i sin studie att treåringarna hade lägre PPC än fyraåringarna och att barnen i kontrollgruppen var åldersmatchade med barnen i studiegruppen bekräftar det den tidigare forskning som fastslår att barn som följer en atypisk fonologisk utveckling har en långsammare utveckling än barn vars fonologiska förmåga följer en typisk utveckling (Broomfield & Dodd, 2010). Ett intressant fynd var att det inom studiegruppen även fanns en signifikant skillnad mellan PPC och WCM, vilket inte gällde för barnen i kontrollgruppen. Resultatet i kontrollgruppen stämmer överens med det som Olsson och Norström Darlin (2017) påvisade i sin studie. Att barnen i studiegruppen uppvisade en signifikant skillnad mellan måtten tros förklaras av att WCM är ett mått som i högre grad tar hänsyn till komplexiteten på segment-, stavelse- och ordnivå (Stoel-Gammon, 2010) än vad PPC gör som enbart reflekterar segmentnivån (Core, 2012). Det speglar även att barnen i studiegruppen har stora svårigheter på stavelsenivå, vilket visas i föreliggande studie. Resultatet pekar på värdet av att använda ett mått som även tar hänsyn till flera nivåer vid bedömning av barns fonologiska förmåga, framförallt när barnet har fonologiska svårigheter (Stoel-Gammon, 2010) och att WCM även kan användas för att mäta barnets förmåga på lång 29

37 sikt, till exempel vid en utvärdering av en behandlingsperiod där fokus även varit på andra nivåer än segmentnivån. Trots beräkningar med två olika typer av fonologiska mått kunde endast ett mycket svagt-lågt samband mellan expressiv fonologisk förmåga och lexikal impressiv förmåga fastställas i föreliggande studie, resultaten var dock icke-signifikanta. Detta nollresultat ger därför tolkningssvårigheter. Författarna kan således inte dra några slutsatser om sambandet mellan expressiv fonologisk förmåga och impressiv lexikal förmåga. Författarna anser att resultatet kan bero på att korrelationen endast beräknats på åtta av barnen i studiegruppen. Stickprovet är således alldeles för litet för att några direkta slutsatser ska kunna dras. 6.2 Metoddiskussion Att analysera fonologin hos barn som avviker från en typisk tal- och språkutveckling kan göras utifrån olika teorigrunder. Författarna till föreliggande studie har använt sig av en icke-linjär analysmetod som innebär att barnets fonologi har analyserats utifrån tre olika nivåer, ord-, stavelse och segmentnivå. Med tanke på att studiens resultat visat att barn uppvisar avvikelser på alla nivåer, möjliggör således ett icke-linjärt perspektiv en djupare analys av hur ett barns avvikelser yttrar sig, på vilka nivåer de förekommer och i vilken grad samt hur en individuell interventionsplan kan läggas upp. Resultatet i föreliggande studie är beroende av hur avvikelserna kom att poängsättas samt vilka variabler som författarna har valt att fokusera på. Detta bör tas i beaktande när resultatet jämförs med andra studier. Ingen hänsyn togs heller till om orden eliciterades spontant eller genom repetition. I tidigare studier som undersökt huruvida det förelåg någon skillnad i barns uttal i spontan produktion jämfört med imitation kunde inte några större skillnader påvisas (Horsley, 1995; Johnson, Weston & Bain, 2004; Klintö, Salameh, Svensson & Lohmander, 2011). Därför har författarna i de fall då barnen ej producerat målordet spontant tillåtit barnen att imitera testledaren i enlighet med manualen till LINUS. De ord i testet som avser att mäta betoningskontraster (åskar-oskar) har i regel varit svåra att elicitera. Barnets imitation av dessa ord speglar därför inte barnets verkliga förmåga och har därför varit för osäkra att använda vid en analys. Författarna beslutade därför att utesluta betoningsmönster vid analysen. Utifrån kvalitén på inspelningarna har det varit svårt för författarna att diskriminera tonande/tonlösa segment, detta skulle kunna resultera i att barnen kan ha fått fler avvikelser 30

38 noterade på segmentnivå och kan även ha påverkat författarnas interbedömareliabilitet. Barn som följer en atypisk fonologisk utveckling uppvisar ofta svårigheter med av och påtoning och uppvisar därmed en större osäkerhet (Engstrand, 2004; Nettelbladt, 2007) och detta skulle även kunna förklara författarnas svårigheter att diskriminera dessa segment hos barnen i studiegruppen. Gällande studiens stickprov är det för litet för att några säkra slutsatser ska kunna dras för hela populationen. En hög standardavvikelse i förhållande till medelvärden visar på stor spridning i gruppen, vilket indikerar och motiverar ett större urval för framtida studier. 7. Slutsats Resultatet i föreliggande studie indikerar att stavelsenivån är den nivå som vållar mest problem i barns fonologiska utveckling och större hänsyn till svårigheter på denna nivå bör därför tas. Barnen i studiegruppen uppvisade svårigheter med samtliga särdrag. En icke-linjär analysmetod skulle därför kunna vara till fördel vid bedömning och intervention av expressiva fonologiska svårigheter. Samtliga avvikelser som har analyserats har representerats i båda grupperna, vilket belyser det faktum att uttalssvårigheter förekommer i olika grad under utvecklingens gång. Klusterreduktioner görs mer frekvent än strykning av enskilda segment i båda grupperna, varför stavelsestrukturen CCV antas vara något som förvärvas sent i utvecklingen, både för barn med talsvårigheter och för barn som följer en typisk utveckling. Detta bör även beaktas vid utformning av intervention. Författarna till föreliggande studie föreslår att WCM är ett mått som bättre speglar barnets förmåga, för att måttet tar hänsyn till fler aspekter inom barnets fonologiska system än PPC, det är således användbart vid utredning av expressiva fonologiska svårigheter. 8. Framtida studier Författarna fastslår att liknande studier behöver göras på större stickprov för säkerställande av resultat. Vid fortsatta studier av fonologisk förmåga utifrån ett icke-linjärt perspektiv vore det önskvärt med ett utvecklingsperspektiv för att kunna sätta normer för när ett barn bör ha förvärvat specifika ord-, stavelse och segmentstrukturer. En annan intressant aspekt att belysa är hur ett segments särdrag kan påverkas av svårigheter inom till exempel stavelsenivå, denna information skulle kunna nyttjas i utformningen av en individuell behandlingsplan. Vidare 31

39 behövs svar på huruvida det föreligger något samband mellan avvikelser på ord-, stavelse och segmentnivå för att få kunskap om hur avvikelser på de olika nivåerna samspelar. Korrelationen mellan expressiv fonologisk förmåga och impressiv lexikal förmåga bör undersökas ytterligare. 32

40 9. Referenser Aguilar-Mediavilla, E., Sanz-Torrent, M., & Serra-Raventos, M. (2002). A comparative study of the phonology of pre-school children with specific language impairment (SLI), language delay (LD) and normal acquisition. Clinical Linguistics & Phonetics, 16(8), Allen, G. & Hawkins, S. (1980). Phonological rhythm: definition and development. In G. Yeni-Komshian, J. Kavanagh and C. Ferguson (Eds.), Child Phonology, Volume 1, (pp ). New York: Academic Press. Ball, M. J., Rutter, B., & Müller, N. (2010). Phonology for communication disorders. (pp ). New York: Psychology Press. Bauman-Wängler, J.A. (2016). Articulatory and phonological impairments: a clinical focus. 5th ed. Boston: Pearson. Berglund, J & Hasselqvist, C. (2014). Fonologi hos svenska 5- och 6- åringar med typisk språkutveckling: Referensmaterial till det fonologiska testmaterialet LINUS. Magisteruppsats i logopedi, Linköpings universitet, Institutionen för klinisk och experimentell medicin. Hämtad från: Bernhardt, B., & Stoel-Gammon, C. (1994). Non-linear Phonology: Introduction and Clinical Application. Tutorial. Journal Of Speech And Hearing Research, 37(1), Bernhardt, B. H., & Stemberger, J. P. (2000). Workbook in non-linear phonology for clinical application. Austin, TX: Pro-Ed. Bernhardt, B. H. & Holdgrafer, G. (2001). Beyond the Basics I: The Need for Strategic Sampling for In-Depth Phonological Analysis. Language, Speech & Hearing Services In Schools, 32(1),

41 Blumenthal, C & Jacobsson, E. (2013). Fonologi hos svenska förskolebarn med typisk utveckling. Magisteruppsats i logopedi, Linköpings Universitet, Institutionen för klinisk och experimentell medicin. Hämtad från: Blumenthal, C & Lundeborg Hammarström, I. (2014). LINUS- Linköpings Undersökningen, ett fonologiskt bedömningsmaterial för barn från 3 år. Manual. Hämtad från: Broomfield, J & Dodd, B. (2010). Epidemology of speech disorders. In B. Dodd (Ed.) Differential Diagnosis and Treatment of Children with Speech Disorder, (pp ). London: Whurr. Carey, S. (1978). The child as a word learner. In M. Halle, J. Bresnan, & G. A. Miller (Eds.), Linguistic theory and psychological reality (pp ). Cambridge, MA: MIT Press. Chen, L-M & Liu, Y-H. (2015). The word complexity measure (WCM) in early phonological development: A longitudinal study from birth-three years old. Conference on Computational Linguistics and Speech Processing ROCLING. Cohen, J. (1988). Statistical power analysis for the behavioral sciences (2nd ed.). Hillsdale, NJ: Lawrence Earlbaum Associates. Core, C. (2012). Assessing phonological knowledge. In E. Hoff (Ed.), Research Methods in child language- a practical Guide (pp ). Blackwell Publishing Ltd. Dodd, B., Holm, A., Hua, Z., Crosbie, S., & Broomfield, J. (2006). English phonology: acquisition and disorder. In Z, Hua & B, Dodd (Eds.), Phonological development and disorders in children a multilingual perspective. (pp ). Cromwell Press Ltd. 34

42 Dodd, B., Holm, A., Hua, Z., & Crosbie, S. (2003). Phonological development: a normative study of British English speaking children. Clinical Linguistics & Phonetics, 17:8, , DOI: / Engstrand, O. (2004). Fonetikens grunder. Lund: Studentlitteratur. Engstrand, O. (2007). Fonetik light (s. 9 38). Lund: Studentlitteratur. Gray, S. (2003). Word-Learning by Preschoolers With Specific Language Impairment: What Predicts Success? Journal Of Speech, Language & Hearing Research, 46(1), 56. Grunwell, P. (1981, pp ). The Nature of Phonological Disability in Children. London: Academic Press. Hansson, K & Nettlebladt, U. (2002). Assessment of specific language impairment in Swedish. Logopedics, phoniatrics, vocology, (4), 146. doi: / Henriksson, E & Lawrence. H. (2014). Fonologi hos svensktalande treåringar, Referensmaterial till LINUS kortversion. Kandidatuppsats i logopedi, Linköpings Universitet, Institutionen för klinisk och experimentell medicin. Hämtad från: Horsley, T. E. (1995). Spontaneous and imtated utterances of children with phonological disorgers. Avhandling i Medicin, fakulteten för audiologi och talforskning Vancouver, University of British Columbia. Hämtad från International Phonetic Association. (2015). IPA chart. Hämtad 8 Mars, 2017 från International Phonetic Associations, 35

43 James, D. H., Van Doorn, J., McLeod, S., & Esterman, A. (2008). Patterns of consonant deletion in typically developing children aged 3 to 7 years. International Journal Of Speech-Language Pathology, 10(3), 179. doi: / Johnson, C., Weston, A., & Bain, B. (2004). An objective and time-efficient method for determining severity of childhood speech delay. American Journal Of Speech-Language Pathology, 13(1), Klintö, K., Salameh, E., Svensson, H., & Lohmander, A. (2011). The impact of speech material on speech judgement in children with and without cleft palate. International Journal Of Language & Communication Disorders, 46(3), Linell, P. & Jennische, M. (1980). Barns uttalsutveckling. Lund: Liber Läromedel. Linell, P. (1982). Människans språk: en orientering om språk, tänkande och kommunikation (s.146). Lund: Liber Förlag. Lundeborg Hammarström, Blumenthal, Stemberger & Bernhardt, (2014) Phonological characteristics of Swedish children with speech impairment and typically developing controls. Presentation vid ICPLA 2014 Stockholm. (Opublicerat material). Masterson, J. J., Bernhardt, B. H., & Hofheinz, M. K. (2005). A Comparison of Single Words and Conversational Speech in Phonological Evaluation. American Journal Of Speech-Language Pathology, 14(3), doi: / (2005/023 McLeod, S., Van Doorn, J., & Reed, V. (2001). Normal Acquisition of Consonant Clusters. American Journal Of Speech-Language Pathology, 10(2), Müller, N., & Ball, M. J. (2013). Research methods in clinical linguistics and phonetics: a practical guide. Malden, Mass: John Wiley & Sons,

44 Netin, R & Pehrsson, F. (2014). Fonologi hos svenska förskolebarn i åldersgruppen 4-5 år: Referensdata till kortversionen av ett fonologiskt bedömningsmaterial. Kandidatuppsats i logopedi, Linköpings Universitet, Institutionen för klinisk och experimentell medicin. Hämtad från: Nettelbladt, U. (2007). Fonologiska problem hos barn med språkstörning. I: U., Nettelbladt., & E.K., Salameh (red). Språkutveckling och språkstörning hos barn (s. 111) Lund: Studentlitteratur. Nettelbladt, U. & Salameh, E.K. (2007). Språkstörning hos barn. I: U., Nettelbladt., & E.K., Salameh (red). Språkutveckling och språkstörning hos barn (s. 24) Lund: Studentlitteratur. Nilsson, A & Sirén, E. (2014). Fonologi hos femåriga barn med svenska som modersmål: Referensmaterial till bedömningsmaterialet LINUS kortversion. Kandidatuppsats i logopedi, Linköpings Universitet, Institutionen för klinisk och experimentell medicin. Hämtad från: Olsson, N & Norström Darlin, M. (2017). Applicering av Word Complexity Measure på talmaterial från 3 4-åriga svensktalande barn. Kandidatuppsats i logopedi, Linköpings Universitet, Institutionen för klinisk och experimentell medicin. (Opublicerad). Paul, R., & Norbury, C. (2012). Language disorders from infancy through adolescence: Assessment and Intervention, (pp. 1-21) Austin, TX: Pro-Ed. Rescorla, L., Roberts, J., & Dahlsgaard, K. (1997). Late talkers at 2: Outcome at age 3. Journal of Speech, Language, and Hearing Research, 40, Riad, T. (2013, s , s ). The phonology of Swedish. Oxford: Oxford University Press. 37

45 Rose, Y., & Stoel-Gammon, C. (2015). Using PhonBank and Phon in studies of phonological development and disorders. Clinical Linguistics & Phonetics, 29(8-10), doi: / Shoaf, K., Iyer, S., & Bothe, A. (2009). Using a single-subject experimental design to implement a nonlinear phonology approach to target selection. Contemporary Issues In Communication Science & Disorders, Shriberg, L. D., & Kwiatkowski, J. (1982). Phonological disorders: I. A diagnostic classification system. Journal Of Speech & Hearing Disorders, 47(3), doi: /jshd Socialstyrelsen (2016) Internationell statistisk klassifikation av sjukdomar och relaterade hälsoproblem Systematisk förteckning, svensk version 2016 (ICD-10-SE). Hämtad 24/ från Spaulding, T.J., Hosmer, S., & Schechtman, C. (2013). Investigating the interchangeability and diagnostic utility of the PPVT-III and PPVT-IV for children with and without SLI, International Journal of Speech-Language Pathology, 15:5, , DOI: / Stoel-Gammon, C. (2010). The Word Complexity Measure: Description and application to developmental phonology and disorders, Clinical Linguistics & Phonetics, 24:4-5, , DOI: / Stoel-Gammon, C. (2011). Relationships between lexical and phonological development in young children. Journal Of Child Language, 38(1), doi: /s Stoel-Gammon, C. & Sosa, A. V. (2009). Phonological development. In E. Hoff & M. Schatz (Eds.), Blackwell Handbook of Language Development, (pp ). Oxford: Blackwell Publishing Ltd. 38

46 10. Bilagor Bilaga 1 Svensk anpassning av poängsättning av WCM. Utarbetad av logopeder verksamma vid Linköpings universitet Ordstruktur Stavelsestruktur Segmentstruktur 1) 1 poäng för ord med mer än 1) 1 poäng för final konsonant 1) 1 poäng för velar konsonant två stavelser 2) 1 poäng för ord med betoning på någon stavelse som inte är den första 2) 1 poäng för konsonantkluster (definieras som två intilliggande konsonanter i samma stavelse) 3) 2 poäng för flerkonsonantskluster (definieras som tre eller fler intilliggande konsonanter i samma stavelse) 2) 1 poäng för /l/ 3) 2 poäng för /r/ 4) 1 poäng för tonlös frikativa 5) 2 poäng för tonande frikativa 6) 1 poäng för /y:/ 39

47 Bilaga 2 Informationsbrev till vårdnadshavare till barn med talljudssvårigheter som remitterats till logoped Hej Vi heter Linda Malmgren Johansson och Agnes Jern Isacsson och utbildar oss till logopeder och läser nu vårt fjärde och sista år på logopedprogrammet vid Linköpings universitet. Under våren 2017 arbetar vi med vårt examensarbete i vilket vi närmare kommer att studera barn med talljudssvårigheter samt deras ordförråd. I samband med ditt/ert barns besök på logopedmottagningen visade du/ni intresse för att låta ditt/ert barn delta i vårt projekt. Nedan följer ytterligare information om projektet samt en blankett som du/ni fyller i och undertecknar om du/ni ger ditt/ert samtycke till att vi träffar ditt/ert barn. Syftet med vår studie är att undersöka fonologisk förmåga (uttal) hos 3:0-4:11 åriga barn som remitterats till logoped. Vi vill träffa ditt/ert barn vid ett tillfälle och på en plats som ni anser lämplig. Barnet kommer sedan att få benämna bilder som vi visar på en Ipad och sedan få peka ut bilder i en bok. Bilderna föreställer vardagliga föremål och proceduren beräknas ta ca minuter. Vi kommer att genomföra en ljudinspelning under själva bildbenämningen, för att kunna göra talljudsanalysen i lugn och ro efteråt. Inga andra uppgifter än barnets kön och ålder kommer att registeraras. Deltagande barn kommer att tilldelas en kod som används på testblanketterna och för att beteckna ljudinspelningarna. Kodnyckeln kommer att förvaras separat från blanketterna. Resultaten kommer att presenteras på gruppnivå vilket innebär att inget enskilt barns resultat kan komma att spåras. Det inspelade materialet och analyserna kommer att sparas i minst fem år på logopedprogrammet vid Linköpings universitet för eventuell framtida forskning. Studien kommer att redovisas på ett uppsatsseminarium vid Linköpings universitet, samt skriftligt i form av ett examensarbete. Examensarbetet kommer att publiceras på universitets e-press som är en elektronisk databas där uppsatser finns. Deltagandet i studien är frivilligt och såväl du/ni som ditt/ert barn har rätt att avbryta deltagandet när som helst utan att det påverkar er ordinarie logopedkontakt. 40

48 Om du/ni fortfarande är positiva till att låta ditt/ert barn delta i studien och om barnet godkänner sitt deltagande var vänlig och fyll i medföljande samtyckesblankett. Vid frågor och synpunkter är ni varmt välkomna att kontakta någon av oss. Vänliga hälsningar Linda Malmgren Johansson Mail: linjo917@student.liu.se Agnes Jern Isacsson Mail: agnje342@student.liu.se Telefon: Telefon: Handledare: Inger Lundeborg Hammarström Mail: inger.lundeborghammarstrom@liu.se 41

49 Bilaga 3 Samtyckesblankett till vårdnadshavare Talljudssvårigheter hos 3:0-4:11 åriga barn som remitterats till logoped Jag och mitt barn har tagit del av informationen och ger här med vårt samtycke till deltagande i studien, samt att data får sparas enligt det sätt som är beskrivet i informationsbrevet. Jag bekräftar härmed att: Mitt barn inte har någon känd funktionsnedsättning som antas ha betydelse för tal- och språkutvecklingen. Ex. hörselnedsättning Mitt barn har svenska som modersmål Barnets namn:.. Födelsedata: (ååmmdd) Datum och ort Vårdnadshavare 1. Vårdnadshavare 2. 42

50 Bilaga 4 Informationsbrev till logopeder Vi heter Linda Malmgren och Agnes Jern Isacsson. Vi läser nu vårt sista år på Logopedprogrammet vid Linköpings universitet. Just nu befinner vi oss i planeringsstadiet för vårt examensarbete och söker deltagare till vårt projekt. Projektet handlar om att undersöka fonologin hos barn mellan 3:0 4:11 år, som har remitterats till logoped för misstänkta språkliga svårigheter samt att titta på lexikal förmåga. För att kunna genomföra projektet behöver vi nu er hjälp med att komma i kontakt med vårdnadshavare till lämpliga deltagare för vårt examensarbete. Vi vill komma i kontakt med barn som: Är mellan 3:0 4:11 år (i januari-mars 2017). Remitterats till logoped för misstänkta språkliga svårigheter. Ni ska ha träffat barnet och gjort en första språklig bedömning där ni kommit fram till att fonologiska svårigheter föreligger. Inte förefaller ha någon funktionsnedsättning som kan antas ha betydelse för tal och språkutvecklingen. Har svenska som modersmål. Vi vill att ni vid nybesök tillfrågar vårdnadshavare till lämpliga deltagare. Vidare kontakt och planering med vårdnadshavare sköter vi samt genomför testning på lämpligt ställe. Datainsamlingen kommer framför allt att ske mellan januari mars 2017, men vi skulle gärna vilja att ni redan nu samlar in kontaktinformation till vårdnadshavare som ställer sig positiva till projektet. Vi skickar med ett informationsbrev och samtyckesblankett som ni kan dela ut till vårdnadshavare i samband med förfrågan. Med vänliga hälsningar Agnes Jern Isacsson och Linda Malmgren Johansson Handledare: Inger Lundeborg Hammarström 43