FÖRVALTNINGSPLAN Västerhavets vattendistrikt

Transkript

1 FÖRVALTNINGSPLAN Västerhavets vattendistrikt Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

2 Rapportnr: 2010:03 ISSN: X Utgivare: Vattenmyndigheten i Västerhavets vattendistrikt vid Länsstyrelsen i Västra Götalands län Tryckeri: Tabergs Tryckeri, januari 2010

3 Förvaltningsplan Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Vattenmyndigheten för Västerhavets vattendistrikt har beslutat om denna förvaltningsplan den 15 december 2009, enligt 5 kap 1 förordningen (2004:660) om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön (vattenförvaltningsförordningen), se beslut Syftet med förvaltningsplanen är att sammanfatta arbetet som har bedrivits inom den första vattenförvaltningscykeln vad avser kartläggning av yt- och grundvatten, framtagande av miljökvalitetsnormer och åtgärdsprogram samt deltagande i vattenförvaltningen. Sammanfattningen omfattar såväl arbetsmetodik som resultat. Förvaltningsplanen redovisar även en översikt över de viktigare insatserna för vattenförvaltningen Miljökvalitetsnormer för vattenförekomsterna i Västerhavets vattendistrikt har föreskrivits genom beslut och åtgärdsprogram för att uppnå miljökvalitetsnormerna har beslutats av vattenmyndigheten samtidigt som detta beslut och framgår av Vattenmyndigheten har genomfört en miljöbedömning av åtgärdsprogrammet, enligt 6 kap 11 miljöbalken. I miljöbedömningen ingår det en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) enligt 6 kap 12 miljöbalken (se beslut ). Detta beslut har föregåtts av samråd enligt 2 kap 4 vattenförvaltningsförordningen. De synpunkter som har framkommit under samrådet kring förslaget till förvaltningsplan har sammanställts i en Särskild sammanställning (se beslut ). Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

4 Förvaltningsplan Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

5 Innehåll Läsanvisning 7 Sammanfattning 10 Inledning 18 Beskrivning av vattendistriktet 25 Skyddade områden enligt vattenförvaltnings- förordningen 42 Övervakning 51 Status Påverkansanalys 83 Miljöproblem 92 Ekonomisk analys 111 Riskbedömning Åtgärder för bättre vatten 124 Miljökvalitetsnormer 144 Deltagande i vattenförvaltningen 157 Vattenförvaltningen Förklaring av termer och begrepp 177 Underlagsmaterial 185 Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 5 (196)

6 Sidan 6 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

7 Läsanvisning Läsanvisning Denna läsanvisning syftar till att underlätta för läsaren genom att förklara förvaltningsplanens innehåll och användning utifrån: Förvaltningscykeln Disposition och innehåll i avsnitten Kartor, tabeller och länkar Förvaltningsplanen finns dels i tryckt form med tillhörande CD-skiva (från och med 1 mars 2010), dels på vattenmyndigheternas webbplats Förvaltningscykeln Vattenförvaltningen bedrivs i sexåriga cykler som innefattar ett antal återkommande moment. Varje cykel inleds med kartläggning och övervakning som resulterar i en bedömning av vattnets nuvarande status. Risken för att en vattenförekomst inte kommer att uppnå eller bibehålla god status år 2015, bedöms med hjälp av statusklassificeringen, påverkansanalys och den ekonomiska analysen. Utifrån statusklassificeringen beslutas en miljökvalitetsnorm, vilken beskriver vilket mål som ska gälla för vattenkvaliteten i framtiden. För att uppnå eller upprätthålla denna norm görs ett åtgärdsprogram. Under hela förvaltningscykeln bedrivs ett aktivt arbete för att öka graden av deltagande i vattenförvaltningen hos alla berörda. Disposition och innehåll i avsnitten Dispositionen i förslag till förvaltningsplan är framtagen gemensamt mellan vattenmyndigheterna i syfte att öka användbarheten och läsbarheten. Förvaltningsplanen inleds med en Sammanfattning vilken ger en översiktlig bild av tillståndet i vattendistriktet efter den första vattenförvaltningscykeln. I Inledning ges en introduktion till arbetet inom vattenförvaltningen och information om vattenmyndigheten, dess organisation och legala grund. Beskrivning av vattendistriktet fortsätter med att beskriva vattendistriktet samt hur grundvatten- respektive ytvattenförekomsterna är avgränsade. I detta avsnitt finns även en beskrivning av konstgjorda och kraftigt modifierade vatten. I avsnittet Skyddade områden enligt vattenförvaltningsförordningen finns information om de områden som omfattas av begreppet skyddade områden enligt vattenförvaltningsförordningen. Information om den legala grunden samt tabeller och kartor med vattenförekomster som omfattas av ett visst skydd visas. Nästa avsnitt heter Övervakning och beskriver det miljöövervakningsprogram som har fastställts för att beskriva och följa upp tillståndet i yt- och grundvatten. I programmet ingår kontrollerande och operativ övervakning samt övervakning av skyddade områden enligt andra EU-direktiv. Dessutom finns för grundvatten kvantitativ övervakning och för ytvatten undersökande övervakning. Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 7 (196)

8 Läsanvisning Därefter följer Status 2009, som beskriver det nuvarande tillståndet i vattendistriktets vatten och klassificering av grund- och ytvattenförekomster utifrån ett antal statusklasser. Statusklassificeringen är ett viktigt arbetsmoment som tillsammans med den ekonomiska analysen ligger till grund för vilka miljökvalitetsnormer som senare fastställs. I Påverkansanalys beskrivs hur arbetet bedrivits med att reda ut orsakerna till att god vattenstatus inte nås och resultatet av arbetet. Påverkansanalysen är ett underlag för riskanalysen och en förutsättning för att ta fram ett bra och realistiskt åtgärdsprogram. Avsnittet Miljöproblem redovisas de effekter och förändringar som påverkan orsakar i vattenmiljöerna. I Ekonomisk analys beskrivs den grundläggande ekonomiska analysen, det vill säga den ekonomiska betydelsen av vattenanvändningen och vilken kostnadstäckning som vattentjänster uppnår för statusen Riskbedömning 2015 beskriver arbetet med att bedöma risken för att en vattenförekomst inte kommer att uppnå god status till år 2015, alternativt kommer att ha en försämrad status år Riskanalysen utförs med hjälp av statusklassificeringen, påverkansanalysen och den ekonomiska analysen. Ett syfte är att identifiera de vattenförekomster, utöver de som inte uppnår god status, som ska omfattas av åtgärdsprogrammet. I avsnittet Åtgärder för bättre vatten sammanfattas åtgärdsprogrammet på vattendistriktsnivå. Även en beskrivning av vattenfrågor i lagstiftningen återfinns här. Sammanfattning av miljökvalitetsnormer beskriver hur arbetet med att fastställa miljökvalitetsnormer genomförts och en sammanställning av resultatet i vattendistriktet. Avsnittet Deltagande i vattenförvaltningen beskriver hur arbetet med samråd, samverkan och information till allmänheten bedrivits. Avsnittet Vattenförvaltningen är en utblick inför nästa förvaltningscykel och dess utmaningar och prioriterade arbetsuppgifter. I Underlagsmaterial finner läsaren databaser och analysverktyg, publikationer samt referensdokument. För referensdokument finns underrubriker baserat på vilken typ av dokument det rör sig om (direktiv, lag, osv) eller upphovsman. Sist finns en Förklaring av termer och begrepp med förklaringar till vanliga begrepp som används i Förvaltningsplanen. Kartor, tabeller och länkar Många avsnitt innehåller kartor och tabeller. Det fullständiga dataunderlaget för förvaltningsplanen finns i databasen VattenInformationsSystem Sverige (VISS) ( och i Vattenkartan ( Kartorna ger en översiktlig bild av vattendistriktet. I den webbaserade förvaltningsplanen går kartorna att se dels i ett litet format direkt i avsnittet, dels genom att klicka upp till en större karta, där det är möjligt att zooma in områden man är intresserad av. Tabellerna i den webbaserade förvaltningsplanen är i de flesta fall komprimerade i avsnitten, vilket visas med ett plustecken. Genom att klicka på + (xx rader, Alla, Alla) så expanderas tabellen så all data syns. I många tabeller går det att välja ett avrinningsområde och/eller en Sidan 8 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

9 Läsanvisning kommun som man vill att data ska visas för. Välj området och/eller kommun och klicka sedan på Sök. Observera att det ibland kan ta lite tid innan data visas. När sökningen är klar syns det vilket område som valts i raden, till exempel - (4 rader, Kustområde (SE97098), Båstad). Minustecknet indikerar att tabellen är expanderad. I den tryckta förvaltningsplanen visas alla tabeller som är kortare än 25 rader fullt expanderade. Längre tabeller kan hittas i webbversionen. När detta material läses på webben så går det att klicka sig vidare via länkar till mer information, till exempel länkar till lagtexter, viktiga publikationer samt andra organisationers webbplatser. Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 9 (196)

10 Sammanfattning Sammanfattning År 2000 beslutade EU om en ny europeisk vattenpolitik, som innebär att ett systematiskt arbete för att bevara och förbättra kvaliteten i våra sjöar, vattendrag, kust- och grundvatten ska ske i alla medlemsländer. Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt är en sammanställning av vattenförvaltningens arbete och arbetssätt och de resultat som uppnåtts under den första sexåriga cykeln i vattenförvaltningen. Planen redovisar aktuell kunskap om vattnen i distriktet och omfattar bland annat tillstånd, användning, påverkan, miljökvalitetsnormer, åtgärder och övervakning. I förvaltningsplanen redovisas också brister, framtida behov och prioriteringar i arbetet inför kommande förvaltningscykel. Redovisningen i förvaltningsplanen görs på en översiktlig nivå, där informationen har sammanfattats för hela vattendistriktet. För information om enskilda avrinningsområden eller vattenförekomster hänvisas i första hand till vattenmyndighetens webbplats ( databasen VISS ( och Vattenkartan ( Allmän beskrivning av Västerhavets vattendistrikt Västerhavets vattendistrikt sträcker sig från Vege å i norra Skåne till Enningdalsälven vid norska gränsen. Vattendistriktet berör 112 kommuner och omfattar hela eller delar av 9 län: Hallands och Värmlands län ligger helt inom vattendistriktet; Västra Götalands län ligger huvudsakligen inom distriktet; Skåne, Jönköpings och Kronobergs län ligger till betydande del inom distriktet medan Örebro, Dalarnas och Jämtlands län har liten del inom distriktet. Inom vattendistriktet finns Sveriges största flod, Göta älv. Den kommer från Härjedalen där källflödena finns och går in i Norge som Trysilelva, innan den åter går in i Sverige i Värmland som Klarälven. Göta älv har ett avrinningsområde som motsvarar en tiondel av Sveriges yta. Inom avrinningsområdet ligger också landets största och Europas tredje största sjö, Vänern. I vattendistriktet finns ytterligare 17 så kallade huvudavrinningsområden, det vill säga avrinningsområden som är större än 200 km². Hit hör till exempel de halländska åarna Lagan, Nissan, Ätran och Viskan. Västerhavets vattendistrikt delar de tre avrinningsområdena Glomma, Göta älv och Enningdalsälven med Norge. Vattendistriktet har en lång kustremsa mot Kattegatt och Skagerrak, med många öar och vikar i främst Bohusskärgården och med långa sandstränder utefter Hallandskusten. Stora grundvattentillgångar finns framför allt i rullstensåsar och andra isälvsavlagringar längs Ätrans, Nissans och Lagans dalgångar samt i Värmlands älvdalar. Goda uttagsmöjligheter i berggrunden finns framförallt i Hallandsåsen, Helsingborgssandstenen och Billingens sedimentära berggrund. Tabell 1. Allmän beskrivning av Västerhavets vattendistrikt. Distriktets storlek - inklusive kustvatten km 2 Distriktets storlek - exklusive kustvatten km 2 Antal berörda kommuner 112 Antal berörda län 9 Befolkning ca 2,4 miljoner Sidan 10 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

11 Sammanfattning Kartläggning och analys av tillstånd och påverkan i distriktets vatten I vattendistriktet finns med nuvarande avgränsningar 478 grundvattenförekomster och 2557 ytvattenförekomster, varav 772 sjöar, 1671 vattendrag, 2 övergångsvatten, 110 kustvatten och 2 utsjövatten. Arbetet under den första förvaltningscykeln har gett en samlad bild av miljösituationen klassificering av vattenstatusen i distriktet. När det gäller grundvatten så uppnår omkring fem % av vattenförekomsterna inte god kemisk status men alla förekomster utom en har bedömts nå god kvantitativ status. De grundvattenförekomster som har klassificerats till sämre än god kemisk status har framförallt problem med bekämpningsmedel och klorid. Omkring 55 % av vattendistriktets vattendrag och 36 % av sjöarna bedöms ha måttlig ekologisk status eller sämre. När det gäller sjöarna är det framförallt övergödningspåverkan som orsakar att god ekologisk status inte uppnås och för vattendragen är övergödning och kontinuitetsförändringar de största problemen. Av distriktets kust- och övergångsvatten uppnår omkring 95 % av vattenförekomsterna inte god ekologisk status och där är övergödningen det största problemet. Samtliga ytvatten i vattendistriktet är klassade till uppnår ej god kemisk status, vilket beror på förhöjda kvicksilvervärden i fisk. För kemisk status exklusive kvicksilver har 98 % av ytvattenförekomster klassificerats till god status. Statusklassificeringen och påverkansanalysen ligger till grund för riskbedömningen (även kallat riskanalysen) där man bedömer risken för att en vattenförekomst inte ska uppnå god status, eller få försämrad status, till Riskbedömningen genomförs bland annat för att identifiera de vatten som ska omfattas av åtgärdsprogrammet. Den är också ett underlag för prioritering av övervakningsinsatser. Övergödning och fysiska störningar är de mest omfattande miljöproblemen i distriktets ytvatten. Hur omfattande problemet är med miljögifter finns det inte tillräckligt med mätdata för att säkerställa. Påverkansanalysen indikerar att många vattenförekomster har problem med miljögifter. Den översiktliga ekonomiska analysen som har genomförts visar bland annat att full kostnadstäckning för vattentjänster inte uppnås på grund av att miljökostnaden inte täcks. Tabell 2. Korta fakta om grundvattenförekomster i Västerhavets vattendistrikt. Antal vattenförekomster Totalt i distriktet 478 God kemisk status 456 Uppnår ej god kemisk status 22 Risk att kemisk status inte uppnås 2015 Grundvatten 127 God kvantitativ status 477 Uppnår ej god kvantitativ status 1 Risk att kvantitativ status inte uppnås Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 11 (196)

12 Sammanfattning Tabell 3. Korta fakta om ytvattenförekomster i Västerhavets vattendistrikt. Ytvattenförekomster Vattendrag Sjöar Övergångsvatten Kustvatten Totalt i distriktet Hög ekologisk status God ekologisk status Måttlig ekologisk status Otillfredsställande ekologisk status Dålig ekologisk status Måttlig ekologisk potential Risk att god ekologisk status/potential inte uppnås 2015 God kemisk status (exkl kvicksilver) Uppnår ej god kemisk status (exkl kvicksilver) Risk att god kemisk status inte uppnås Utsjöområden Konstgjorda och kraftigt modifierade vatten Under vissa förutsättningar kan vattenmyndigheten förklara en ytvattenförekomst som konstgjord eller kraftigt modifierad. Utgångspunkten för att en vattenförekomst ska kunna förklaras som kraftigt modifierad är att den har fått en väsentligt ändrad fysisk karaktär till följd av en viss mänsklig verksamhet av stor samhällsnytta. Förändringen ska vara permanent och inte tillfällig eller kortvarig. Förändringarna ska också ha medfört att vattnets ekologi har påverkats negativt och att den ekologiska statusen är sämre än god. För kraftigt modifierade vatten och konstgjorda vatten tillämpas inte samma kvalitetskrav om ekologisk status som för naturliga vattenförekomster. Istället är kravet att uppnå god ekologisk potential. Det innebär att vattnet i dessa vattenförekomster ska uppnå så god ekologisk kvalitet som möjligt utan att det har för stor negativ inverkan på den verksamhet som ligger till grund för förklarandet. I distriktet har 45 kraftigt modifierade vatten (KMV) och 3 konstgjorda vatten (KV) pekats ut. Tabell 4. Fördelning av kraftigt modifierade vatten och konstgjorda vatten i Västerhavets vattendistrikt. Vattendrag Sjöar Övergångsvatten Kustvatten Kraftigt modifierade vatten Konstgjorda vatten Sidan 12 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

13 Sammanfattning Miljöproblem och åtgärder för att komma till rätta med dem Vattenmiljöer är utsatta för många olika typer av påverkan som kan ha effekter på det biologiska eller kemiska tillståndet i vattnet samt själva tillgången på vattnet. Några av de betydande problemen inom vattendistriktet är miljögifter, övergödning, försurning och fysisk påverkan. Problemen med miljögifter beror till stor del på den omfattande industrialisering som pågått sedan mitten av förra seklet. Inom vattendistriktet finns många stora raffinaderier, mekaniska verkstadsindustrier, tung petrokemisk och kemisk industri. Här finns även Skandinaviens största oljehamn, flera massa- och pappersbruk, sågverk med träimpregnering, gjuterier och en relativt omfattande textilindustri. Som ett resultat av detta finns ett stort antal förorenade områden i vattendistriktet. Inventering och efterbehandling av dessa områden görs successivt, men det är ett omfattande arbete som kommer att pågå i många år framöver. Utsläppen från enskilda verksamheter har minskat kraftigt de senaste decennierna, men ger fortfarande ett betydande bidrag till utsläppen av miljögifter. Övergödningsproblemen har flera orsaker. I Västerhavets vattendistrikt finns både jordbruk och stor industriell verksamhet, samtidigt som distriktet delvis är tättbefolkat med många kustnära tätorter. Detta har bidragit till den problembild som finns idag övergödda sjöar och vattendrag samt kustvatten med kraftiga algblomningar, syrebrist och ansamling av fintrådiga alger i grunda vikar. Olika åtgärder för att minska näringstillförseln har vidtagits vid större reningsverk och industrier samt inom jordbruket. När det gäller punktkällorna ser man idag en tydlig minskning räknat från 1995 liksom inom jordbruket. Även utsläppen från trafik- och energisektorn i Sverige och våra grannländer måste minska för att kvävenedfallet från luften ska minska. Försurningen i vattendistriktet beror på såväl de geologiska förutsättningarna som det tidigare betydande nedfallet av försurande ämnen. Sedan 1970-talet kalkas en stor andel av vattendistriktets sjöar och vattendrag. Det sura nedfallet har dock minskat kraftigt under det senaste decenniet, vilket tillsammans med kalkningen successivt förbättrar vattenkvaliteten. Resurserna för kalkning räcker endast till en del av de försurade vattnen. Kvardröjande markförsurning gör också att återhämtningen tar lång tid på många håll. Avverkning av skog kan också, om askåterföring och kalkning inte utförs, bidra till fortsatt försurning. En stor andel av vattendistriktets sjöar och vattendrag har utsatts för fysisk påverkan genom till exempel damm- och kraftverksbyggen, rätning och fördjupning för ökad markavvattning samt rensningar för bland annat flottningsändamål. Detta har gjort att vandringsvägar för bland annat fisk skurits av och värdefulla biotoper förstörts. Dagens skogsbruk skapar ibland också problem för vattendrag i samband med avverkningen. De fysiska ingreppen har pågått under lång tid och restaureringsbehovet är stort. Slutligen kan det konstateras att det i vårt närområde förutspås klimatförändringar i form av fler intensiva regnperioder som medför höga vattennivåer och vattenflöden. Samtidigt förväntas årstidsvariationen när det gäller vattentillgången att öka vi får våtare vintrar och torrare somrar. Även om omfattningen av dessa förändringar är svåra att förutsäga, kan det antas att de kommer att påverka vattenresurser, vattenkvalitet, biologisk mångfald och vegetation. Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 13 (196)

14 Sammanfattning Åtgärder för bättre vatten Vattenmyndigheten har fastställt ett åtgärdsprogram, enligt 5 kap 5 miljöbalken och 6 kap 1 vattenförvaltningsförordningen. Syftet med åtgärdsprogrammet är att uppnå de miljökvalitetsnormer som har fastställts för vattendistriktets vattenförekomster senast den 22 december 2015, eller vid den senare tidpunkt som Vattenmyndigheten har beslutat. Åtgärdsprogrammet omfattar i huvudsak de vattenförekomster där det har bedömts finnas en risk för att miljökvalitetsnormen inte uppfylls vid angiven tidpunkt. Miljökvalitetsnormer Vattenmyndigheten har beslutat om miljökvalitetsnormer för samtliga yt- och grundvattenförekomster i distriktet, se tabell 5 och 6. Inom vattenförvaltningen används miljökvalitetsnormer för att ange krav på vattnets kvalitet i flera olika avseenden. Vattenkvaliteten bedöms utifrån en mängd olika parametrar. De grundläggande kvalitetskraven inom vattenförvaltningen, som uttrycks i form av miljökvalitetsnormer, syftar till att alla vattenförekomster ska uppnå minst god yt- eller grundvattenstatus eller god ekologisk potential senast den 22 december Till detta kan det komma särskilda krav i vissa typer av skyddade områden. Under vissa förutsättningar finns det utrymme för undantag från de grundläggande kraven, om det krävs längre tid för att uppnå god status eller god potential, om åtärderna är ekonomiskt orimligt eller om det över huvud taget inte går att nå dit på grund av de naturliga förutsättningarna och därmed får ett lägre krav. För vattenförekomster som har förklarats som kraftigt modifierade eller konstgjorda används miljökvalitetsnormerna maximal potential och god potential, eller om det finns skäl för mindre stränga krav, måttlig, otillfredsställande eller dålig potential. För klassificeringen av potential för kraftigt modifierade vatten och konstgjorda vatten finns inga nationella bedömningsgrunder framtagna. I den första förvaltningscykeln har vattenmyndigheterna bara klassificerat ekologisk potential i två klasser, god och måttlig ekologisk potential. Tabell 5. Sammanfattning av miljökvalitetsnormer för grundvattenförekomster i Västerhavets vattendistrikt. Totalt 478 Kemisk grundvattenstatus - God kemisk grundvattenstatus God kemisk grundvattenstatus 2015, med tidsfrist 2021 för ett eller flera ämnen Kvantitativ grundvattenstatus - God kvantitativ grundvattenstatus God kvantitativ grundvattenstatus 2021 Grundvattenförekomster Sidan 14 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

15 Sammanfattning Tabell 6. Sammanfattning av miljökvalitetsnormer för ytvattenförekomster i Västerhavets vattendistrikt. Sjöar Övergångs vatten Vattendrag Kustvatten Totalt Totalt Kemisk ytvattenstatus (med undantag för kvicksilver) - God kemisk ytvattenstatus God kemisk ytvattenstatus 2015 med tidsfrist 2021 för ett eller flera ämnen - God kemisk ytvattenstatus 2015 med mindre strängt krav för ett eller flera ämnen 2021 Ekologisk ytvattenstatus/potential Hög ekologisk status God ekologisk status God ekologisk status Måttlig ekologisk status God ekologisk potential God ekologisk potential Skyddade områden enligt vattenförvaltningsförordningen Vattenmyndigheterna ska upprätta ett register över skyddade områden för varje vattendistrikt. Registret ska innehålla alla områden inom respektive avrinningsdistrikt som har förklarats kräva särskilt skydd enligt viss gemenskapslagstiftning för att värna distriktets yt- och grundvatten eller för bevarandet av livsmiljöer och arter som är direkt beroende av vatten. Registret ska lista dels alla vattenförekomster som berörs av de aktuella skydden och dels de skyddade områdena. Områdets geografiska avgränsning, områdets namn, typ av områdesskydd, svensk lagstiftning som skyddar området samt syftet med skyddet ska framgå i registret. Huvudskälet till att dessa områden pekas ut som skyddade områden i vattenförvaltningsförordningen är att de är särskilt skyddsvärda i ett EU-perspektiv och att skyddsarbetet för dessa områden därför behöver samordnas med vattenförvaltningsarbetet. Övervakningsprogram För att följa upp tillståndet i distriktets vattenförekomster har ett övervakningsprogram fastställts. Detta rapporterades till EU i mars Sammanlagt omfattas 19 stationer för kvantitativ och 28 stationer för kontrollerande övervakning i grundvatten samt 98 stationer för kontrollerande och 513 för operativ övervakning i ytvatten. Utöver dessa ingår även stationer för övervakning av badvatten och fiskvatten. Övervakningsprogrammet är en delmängd av den övervakning och miljöuppföljning som sker inom vattendistriktet, framförallt inom ramen för nationell och regional övervakning. Övervakningsprogrammet ska revideras senast 2012 för att bättre möta ramdirektivets krav Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 15 (196)

16 Sammanfattning och för att kunna ge ett bättre underlag för statusklassificering och uppföljning av åtgärders effekter. Deltagande i vattenförvaltningsarbetet Under hela vattenförvaltningsprocessen har ett brett informations- och samverkansarbete bedrivits inom och utanför vattendistriktet. I processen med att ta fram den slutgiltiga förvaltningsplanen har tre formella samråd hållits kring Arbetsprogram för förvaltningsplan (2007), Översikt av väsentliga frågor (2008) och Förslag till förvaltningsplan (2009). Efter varje samråd har inkommande synpunkter sammanställts i samrådsredogörelser. Synpunkter som kom in under samrådet kring Förslag till förvaltningsplan har resulterat i omarbetningar och kompletteringar av innehållet i Förvaltningsplanen. Utöver de formella samråden har andra typer av samverkan bedrivits med myndigheter, kommuner, företag, organisationer och allmänhet. Referensgrupper på vattendistriktsnivå har etablerats på initiativ av vattenmyndigheten. Syftet med detta är att genom direktkontakt med representanter för olika intressenter skapa en kanal för ömsesidigt informationsutbyte, möjlighet till övergripande policydiskussion samt förankring av förslag till vattendelegationen. På vattendistriktsnivå har Vattenmyndigheten haft drygt 40 informations- och samverkansmöten med olika grupper för att informera om och diskutera kring vattenförvaltningen - till exempel kommuner, vattenorganisationer, och intressentgrupper såsom LRF, skogsindustrin samt vattenkraftsindustrin. Förutom att initiera egna informationsmöten har länsstyrelserna och vattenmyndigheten även deltagit i många externt anordnade utbildningar och seminarier för att informera om vattenförvaltningen. På avrinningsområdesnivå har över 530 samverkansmöten genomförts inom vattendistriktet - möten med kommuner, vattenråd och andra vattenorganisationer, samt intresseorganisationer. Vattenmyndigheten och länsstyrelserna inom vattendistriktet har arbetat för att vattenråd ska bildas och att vattenråden ska bli det naturliga forumet för samverkan inom avrinningsområdet. Ofta har vattenråd bildats ur befintliga vattenvårdsförbund. Både före och under senaste remissperioden har länsstyrelserna och vattenmyndigheten haft samverkansmöten med distriktets samtliga vattenråd. I de fall då vattenråd saknas har länsstyrelserna genomfört samverkan med intressenter i området. Vattenförvaltningen Den första vattenförvaltningscykeln är nu avslutad. Ramen för det fortsatta arbetet finns beskrivet i vattenförvaltningsförordningen, som följer den tidsplan som det europeiska arbetet har. Förslag till reviderad förvaltningsplan, åtgärdsprogram och miljökvalitetsnormer kommer att presenteras senast den 22 december 2014, för att sedan beslutas ett år senare. Under kommande vattenförvaltningscykel kommer samverkan gentemot centrala myndigheter samt mellan de fem vattenmyndigheterna utvecklas ytterligare. En större samordning av vattenförvaltningsarbetet och de svenska miljömålen är också viktigt. Lokalt har vattenmyndigheterna och länsstyrelserna stöttat utveckling av lokala samverkansorgan, så kallade vattenråd. Vattenråden kommer att bli viktiga arenor för att knyta samman frågor som berör vatten och fungera som samrådspart för myndigheter och kommuner. Sidan 16 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

17 Sammanfattning Kartläggning och analys kommer att utvecklas under nästa förvaltningscykel. Bland annat behöver grundvattenarbetet stärkas, fokus behöver läggas på kraftigt modifierade vatten och konstgjorda vatten och fortsatta ekonomiska analyser. Övervakningen behöver fortsätta att utvecklas för att möta vattenförvaltningens behov fullt ut. Vattenmyndigheterna kommer också att prioritera utveckling av VISS och Vattenkartan. Nu krävs det ett stort engagemang för att genomföra såväl åtgärder för att uppnå miljökvalitetsnormerna som att skapa ett bättre underlag som behövs för det nationella, regionala och lokala integrerade vattenförvaltningsarbetet. Vattenfrågor behöver också i ökad grad lyftas in i samhällsplaneringen för att hantera de effekter på samhället som ett förändrat klimat leder till. Många aktörer har varit med och byggt upp vattenförvaltningen och nu ska vi i samverkan arbeta vidare för att bevara och förbättra vattenmiljön i Sverige! Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 17 (196)

18 Inledning Inledning Vatten ett arv att vårda och förvalta Sverige har i många årtionden arbetat aktivt med att förbättra kvaliteten på vattnet med hjälp av lagstiftning och andra styrmedel. Det var under och 1960-talen som insikten om de stora vattenproblemen blev tillräckligt stor, oftast genom att man upptäckte brister i det råvatten som skulle bli till dricksvatten. Innan dess hade den vanliga inställningen varit att större vattendrag och sjöar liksom kustvattnet hade en mer eller mindre obegränsad förmåga att ta hand om föroreningar. Redan på 1950 talet bildades de första vattenvårdsförbunden. I dag finns många vattenorganisationer verksamma inom ett avrinningsområde eller kuststräcka som har ansvar att gemensamt driva miljöövervakning och i vissa fall även åtgärdsarbete. Industrin, jordbruket, kommunerna och skogsbruket har på olika sätt tagit sitt ansvar genom till exempel förbättringar i industriprocesser, ombyggnader av reningsanläggningar samt förbättringsinsatser inom jord- och skogsbrukssektorn för att minska läckage till vattenmiljöer. Den svenska miljölagstiftningen före miljöbalken utformades i huvudsak mellan 1969 och tillkom den första moderna miljölagstiftningen genom miljöskyddslagen, där krav kunde ställas på verksamheter med utsläpp till vatten. Därefter gjordes många ändringar, men dessa har vanligen inte ändrat på grundidéerna från slutet av 1960-talet. En del helt nya lagar tillkom. De olika lagarna blev så olika varandra att de inte fungerade väl tillsammans. Under 1990-talet arbetades förslag fram på en svensk miljöbalk och 1999 trädde miljöbalken i kraft. I miljöbalken har ett antal lagar som rör miljö, natur och hälsa samordnats och skärpts. Miljöbalkens mål är att skapa förutsättningar för en hållbar utveckling och verka för en god och hälsosam miljö att leva i nu och för kommande generationer. Riksdagen antog 1999 mål för miljökvaliteten inom 16 områden. Målen beskriver den kvalitet och det tillstånd för Sveriges miljö, natur- och kulturresurser som är ekologiskt hållbara på lång sikt. Miljökvalitetsmålen och delmålen ska vara vägledande för statliga och andra samhällsaktörers åtgärder på miljöområdet. Strävan är att vi till nästa generation ska ha löst de stora miljöproblemen. Det betyder att alla viktiga åtgärder i Sverige ska vara genomförda till år 2020 (2050 då det gäller klimatmålet). Många av dagens miljömål berör vatten, och åtgärder för att nå målen är i många fall samma som inom vattenförvaltningsarbetet, och även ansvariga för att utföra åtgärderna kan vara samma. De direkta vattenanknutna målen är ingen övergödning, levande sjöar och vattendrag, grundvatten av god kvalitet och hav i balans samt levande kust och skärgård samt myllrande våtmarker. Miljömålen giftfri miljö och ett rikt växt- och djurliv är indirekt vattenanknutna genom till exempel arbetet med efterbehandling av föroreningsskadade områden och i insatserna för en ökad biologisk mångfald. I ett europeiskt perspektiv reglerades fram till 2000 EU-medlemsländernas hantering av vattenresurser och vattenutnyttjande av flera skilda direktiv. Medlemsländernas efterlevnad av dessa direktiv var generellt dålig. I december 2000 antog EU:s medlemsländer Europaparlamentets och rådets direktiv om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område, 2000/60/EG (ramdirektivet för vatten) som samlar Europas vattenförvaltning inom en ram. För svensk del innebär ramdirektivet för vatten några viktiga förändringar i förhållande till vårt tidigare sätt att vårda vattnen. Bland annat har det skapats Sidan 18 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

19 Inledning en ny administrativ organisation, vattenmyndigheten. En annan viktig skillnad är att det nu finns en helhetssyn på vattensystemen. Det är inte längre de administrativa gränserna mellan till exempel kommuner och län utan vattnets naturliga gränser mellan vattensystemen, vattendelarna, som avgränsar de avrinningsområden som är utgångspunkt för arbetet. Ramdirektivet för vatten är införlivat i den svenska lagstiftningen genom att miljöbalken kompletterats, genom vattenförvaltningsförordningen och genom förändringar av länsstyrelseinstruktionen. Syfte och mål med förvaltningsplanen Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt är en sammanställning av kunskap om vattnen i vattendistriktet och en analys av vad som behöver göras för att nå ramdirektivets mål om god vattenstatus. Förvaltningsplanen, liksom processen med att utarbeta förvaltningsplanen, förväntas bli de huvudsakliga verktygen för information och kommunikation mellan myndigheter och alla som på något sätt berörs av vattenfrågorna i vattendistriktet. Förvaltningsplanen ska revideras vart sjätte år och bli en rullande verksamhetsberättelse och ett sätt att ge underlag för myndigheters planering samt att informera och rapportera om vattenförvaltningen i vattendistriktet. Förvaltningsplanen redovisar hur det står till med vattnet och vattenmiljön och ska spegla helheten: tillstånd och användning, påverkan samt mål/kvalitetskrav, åtgärder och övervakning av våra vatten. Tanken är att förvaltningsplanen ska fungera som: ett planeringsunderlag för myndigheter en lättillgänglig redovisning av vattenarbetet inom vattendistriktet ett verktyg för kommunikation med berörda intressenter och allmänheten en rapportering till Kommissionen om genomförandet av direktivet. Syfte och mål med vattenförvaltningen Vattenförvaltningen omfattar alla sjöar, vattendrag, vatten i övergångszon (övergångsvatten), kust- och grundvatten inom Sverige, oavsett storlek eller andra egenskaper. Av praktiska skäl sätts dock en nedre storleksgräns för vilka vatten som beskrivs och får fastställda miljökvalitetsnormer. Den minsta enheten för beskrivning och bedömning inom ramen för vattenförvaltningen benämns vattenförekomst. Avgränsningen av ytvattenförekomster görs så att storleken på vattenförekomsterna inte underskrider 1,0 km² för sjöar eller 15 km rinnsträcka för vattendrag. För grundvatten finns ingen definierad storleksgräns för avgränsningen av vattenförekomster. En utgångspunkt är dock att grundvattenmagasin där uttag av grundvatten är större än 10 m³ per dygn eller där dricksvattenuttag för fler än 50 personer görs, ska utgöra grundvattenförekomster. Även grundvattenmagasin som är avsedda för sådan framtida användning eller där betydande påverkan på anslutande ytvattenförekomst kan ske, ska utgöra grundvattenförekomster. Vattenområden inom en sjömil (1 852 m) utanför kustens och skärgårdarnas yttersta skär och kobbar (den så kallade baslinjen) omfattas också av vattenförvaltningen och benämns kustvatten. Vattenmyndigheten ansvarar också för övervakning av territorialvattnen (1-12 sjömil utanför baslinjen) vad gäller miljögifter. Det öppna havet omfattas inte av vattenförvaltningen, men 2008 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 19 (196)

20 Inledning havsmiljöpolitikens område (Ramdirektiv om en marin strategi). En mer utförlig redovisning av hur vattenförekomster avgränsas finns i kapitlet Beskrivning av vattendistriktet. Organisation av vattenförvaltningen Organisationen av vattenförvaltningsarbetet styrs av miljöbalken, vattenförvaltningsförordningen samt länsstyrelseinstruktionen. Sveriges 21 länsstyrelser har gemensamt ansvar för att förvalta kvaliteten på vattenmiljön i hela landet. Fem länsstyrelser är utsedda till vattenmyndigheter och ansvarar för beslut och samordning inom sitt respektive regionala ansvarsområde: Länsstyrelsen i Norrbottens län Bottenvikens vattendistrikt Länsstyrelsen i Västernorrlands län Bottenhavets vattendistrikt Länsstyrelsen i Västmanlands län Norra Östersjöns vattendistrikt Länsstyrelsen i Kalmar län Södra Östersjöns vattendistrikt Länsstyrelsen i Västra Götalands län Västerhavets vattendistrikt Naturvårdsverket och Sveriges geologiska undersökning (SGU) vägleder vattenmyndigheterna, bland annat genom att ta fram föreskrifter. För mer information se avsnittet Underlagsmaterial. Vattenmyndighetens roll är framför allt samordnande, både var för sig inom det egna vattendistriktet, och gemensamt på nationell nivå mellan vattenmyndigheterna, berörda myndigheter, kommuner och branschorganisationer, se Figur 1. Figur 1: Organisation av vattenförvaltningen i Sverige. Varje vattenmyndighet har en vattendelegation som har till uppgift att fatta vattenmyndighetens beslut om miljökvalitetsnormer, åtgärdsprogram och förvaltningsplaner. Ordförande i delegationen är landshövdingen vid den länsstyrelse som är vattenmyndighet. Vattendelegationen är sammansatt av sakkunniga från både länsstyrelser, kommuner och andra instanser. De representerar inte sin organisation. Delegationen består av högst elva Sidan 20 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

21 Inledning ledamöter som utses av regeringen för en treårsperiod. Ledamöter i vattendelegationen för Västerhavets vattendistrikt är: Ordförande: Lars Bäckström, landshövding i Västra Götalands län Vice ordförande: Göran Bengtsson, länsöverdirektör i Västra Götalands län Agneta Granberg, kommunalråd i Göteborgs stad Mats Abrahamsson, kommunalråd i Sotenäs kommun Gerry Norberg, kommunalråd i Falkenbergs kommun Elisabeth Hellmo, miljödirektör i Skåne län Björn Sandborgh, länsråd i Värmlands län Lisbeth Schultze, länsråd i Hallands län Kristina Sundbäck, professor vid Göteborgs universitet Ingemo Johansson, Lantbrukarnas riksförbund Stig Hård, VD Gryaab AB Roland Löfblad, civilingenjör Länsstyrelsen i Västra Götaland är vattenmyndighet för Västerhavets vattendistrikt. Vattenmyndighetens kansli samordnar arbetet inom vattendistriktet, utarbetar riktlinjer och direktiv för länsstyrelsernas arbete, leder distriktssamordningsgruppen, initierar referensgrupper för vattendistriktet och hanterar informationsfrågor med avseende på vattenförvaltningsarbetet och bereder ärenden för vattendelegationen. Kansliet har också en viktig uppgift att i samarbete med de andra vattendistriktens kanslier utveckla vattenförvaltningen nationellt. Vattenmyndigheten ska enligt vattenförvaltningsförordningen: Ansvara för förvaltningen av kvaliteten på vattenmiljön inom vattendistriktet. Fastställa kvalitetskrav för yt- och grundvattenförekomster i vattendistriktet. Besluta om eventuella undantag från det grundläggande kravet att god yt- och grundvattenstatus ska uppnås senast den 22 december Upprätta förvaltningsplan för vattendistriktet. Upprätta åtgärdsprogram för vattendistriktet. Upprätta register över skyddade områden. Upprätta och genomföra miljöövervakningsprogram enligt ramdirektivet för vatten. Till Naturvårdsverket lämna de förvaltningsplaner, åtgärdsprogram och andra uppgifter som verket behöver för rapportering enligt ramdirektivet för vatten. Möjliggöra och uppmuntra till deltagande av alla berörda parter. Vattenmyndigheten får enligt förordningen med länsstyrelseinstruktion överlåta åt vattendistriktets länsstyrelser att ansvara för samordningen inom beslutade delområden, se Tabell 2 i nästa avsnitt. Syftet är att utnyttja existerande infrastruktur och kunskap samt att skapa förutsättningar för regional och lokal samverkan. Länsstyrelserna har för sina respektive län det övergripande ansvaret för regionalt miljömåls- och uppföljningsarbete, är samordnande regional miljömyndighet och är också regional miljöbalksmyndighet. Länsstyrelsernas roll i arbetet med förvaltning av vattenmiljön regleras i vattenförvaltningsförordningen respektive förordningen med länsstyrelseinstruktion. Länsstyrelserna har ett stort ansvar för att utföra och samordna det praktiska arbetet i sina respektive regioner. För detta ändamål finns det beredningssekretariat på Sveriges alla länsstyrelser. Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 21 (196)

22 Inledning Länsstyrelserna ska: Biträda i samordningen av arbetet med förvaltningen av vattendistriktet. Stötta och medverka till bildandet av vattenråd. Biträda vattenmyndigheten och om vattenmyndigheten så beslutar ansvara för utarbetande av förslag till miljökvalitetsnormer, åtgärdsprogram, förvaltningsplaner och miljöövervakningsprogram samt genomförande av åtgärdsprogram och miljöövervakning i distriktets delområden. De lokala organisationerna är viktiga i vattenvårdsarbetet. Här finns vid sidan av kommunerna bland annat frivilligorganisationer inom miljö, fiske och friluftsliv men även företag och industrier. Redan nu finns det vattenråd och andra vattenorganisationer som fungerar som lokala samverkansorgan i frågor kring vattenförvaltning. Se mer i avsnittet Deltagande i vattenförvaltningen. Vattenförvaltningens arbetsmoment Arbetet med vattenförvaltningen är organiserat i så kallade vattenförvaltningscykler. En cykel omfattar en rad olika arbetsmoment som delvis bedrivs parallellt (Figur 2). Varje vattenförvaltningscykel inleds med kartläggning och övervakning som resulterar i en bedömning av vattnets nuvarande status. Utifrån statusklassificeringen beslutas en miljökvalitetsnorm, vilken beskriver vilket kvalitetskrav som ska gälla för vattenkvaliteten i framtiden. För att uppnå eller upprätthålla denna norm utformas ett åtgärdsprogram. En vattenförvaltningscykel tar sex år varvid en ny påbörjas. Den sexåriga cykeln innebär regelbundna kontroller av i vilken utsträckning miljökvalitetsnormerna har nåtts och om nya normer krävs. Dessutom upptäcks om förändringar i miljötillståndet har gjort gamla bedömningar inaktuella, och om de åtgärder som satts in har varit framgångsrika. Sidan 22 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

23 Inledning Figur 2. Huvudmoment i vattenförvaltningscykeln. Ett viktigt mål för vattenförvaltningen är att involvera organisationer och medborgare som berörs av vattenfrågor i förvaltningsprocessen. Alla har getts tillfälle att yttra sig över de planer och program som tagits fram genom offentliga samråd och kungörelser. Vattenmyndigheten och länsstyrelserna har även bedrivit ett informations- och kontaktarbete genom olika möten och aktiviteter för att åstadkomma en långsiktig samverkan mellan berörda aktörer. Detta beskrivs närmare i avsnitt Deltagande i vattenförvaltningen. Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 23 (196)

24 Inledning Formella samråd har genomförts i tre perioder: Arbetsprogram och tidsplan: Samrådstid 1 februari till 1 augusti Översikt av väsentliga frågor inför förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt: Samrådstid 1 februari till 1 augusti Förslag till förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt: Samrådstid 1 mars till 1 september Förslag till åtgärdsprogram för Västerhavets vattendistrikt: Samrådstid 1 mars till 1 september Förslag till miljökvalitetsnormer för Västerhavets vattendistrikt: Samrådstid 1 mars till 1 september Förslag till miljökonsekvensbeskrivning för Västerhavets vattendistrikt: Samrådstid 1 mars till 1 september Avgränsningar av dataunderlag Det fullständiga dataunderlaget för förvaltningsplanen finns i databasen VattenInformationsSystem Sverige (VISS). Databasen uppdateras löpande och innehåller alltid den senaste informationen. Denna förvaltningsplan baseras på VISS så som den såg ut i december Sidan 24 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

25 Beskrivning av vattendistriktet Beskrivning av vattendistriktet Västerhavets vattendistrikt sträcker sig från Vege å i norra Skåne till Enningdalsälven vid norska gränsen. Vattendistriktet omfattar hela eller delar av nio län. Hallands län och Värmlands län ligger helt inom distriktet, Västra Götalands län ligger huvudsakligen inom distriktet, Skåne, Jönköpings och Kronobergs län ligger till betydande andel inom distriktet. Länsstyrelsen i Västra Götalands län är vattenmyndighet för Västerhavets vattendistrikt. På varje länsstyrelse inom vattendistriktet finns ett beredningssekretariat som tillsammans med vattenmyndigheten genomför vattenförvaltningen. Indelning i delområden För att på bästa vis utnyttja befintlig kunskap om vatten och resurser har Västerhavets vattendistrikt delats in i delområden och huvudansvariga länsstyrelser har utsetts, se tabell 7. Ett delområdsansvar innebär att samordna den egna och övriga länsstyrelsers arbete med att ta fram underlag för karakterisering, miljömål, åtgärdsprogram, förvaltningsplan med mera inom delområdet. Även ansvar för att information, konsultation och medverkan organiseras på ett ändamålsenligt sätt inom delområdet ingår. Arbetet förutsätter att alla länsstyrelse inom delområdet medverkar. Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 25 (196)

26 Beskrivning av vattendistriktet Tabell 7. Delområdesansvariga länsstyrelser inom Västerhavets vattendistrikt. Delområde Huvudavrinningsområden Områden mellan huvudavrinningsområde Huvudansvarig länsstyrelse Västkusten Gemensamt ansvar: Skåne, Halland, Västra Götaland Vänern Gemensamt ansvar Värmland, Västra Götaland Värmlandsälvarna 108 Göta älv (Upperudsälven österut t o m Visman ) Värmland Västra Götalandsåarna 105 Viskan, 106 Rolfsån, 107 Kungsbackaån, 108 Göta älv (från och med Gullspångsälven och Dalbergs å och söderut), 109 Bäveån, 110 Örekilsälven, 111 Strömsån, 112 Enningdalsälven 106/107:1 Rolfsån o Kungsbackaån 107/108:2 Kungsbackaån o Götaälv 108/109 Göta älv o Bäveån 109/110 Bäveån o Örekilsälven 110/111 Örekilsälven o Strömsån 111/112 Strömsån o Enningdalsälven 112/113 Enningdalsälven o Glomma Västra Götaland Hallandsåarna 97 Stensån, 98 Lagan, 99 Genevadsån, 100 Fylleån, 101 Nissan, 102 Suseån, 103 Ätran, 104 Himleån 97/98 Stensån o Lagan 98/99 Lagan o Genevadsån 99/100 Genevadsån o Fylleån 100/101 Fylleån o Nissan 101/102 Nissan o Suseån 102/103 Suseån o Ätran 103/104 Ätran o Himleån 104/105 Himleån o Viskan 105/106 Viskan o Rolfsån 107/108:1, 107/108-1:1 Kungsbackaån o Götaälv Halland Skåneåarna 95 Vege å, 96 Rönne å, 94/95 Råån o Vegeå 95/96 Vege å och Rönne å, 96/97 Rönne å och Stensån Skåne Sidan 26 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

27 Beskrivning av vattendistriktet Karta 1. Huvudavrinningsområden i Västerhavets vattendistrikt. Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 27 (196)

28 Beskrivning av vattendistriktet Grundvatten Stora grundvattentillgångar finns framför allt i rullstensåsar och andra isälvsavlagringar längs Ätrans, Nissans och Lagans dalgångar samt i Värmlands älvdalar. I Västra Götaland förekommer större sand- och grusavlagringar sparsamt, men i övriga delar av vattendistriktet finns överlag goda uttagsmöjligheter, främst i de sand- och grusavlagringar som ligger lågt i terrängen. Goda uttagsmöjligheter i berggrunden finns framförallt i Hallandsåsen, Helsingborgssandstenen och Billingens sedimentära berggrund. I övrigt ger berggrunden i allmänhet tillräckligt med vatten för att försörja mindre orter, förutom i Bohuslän och västra Dalsland där uttagsmöjligheterna är mycket små. Grundvattenförekomsternas lokalisering och gränser Utgångspunkten vid avgränsning av grundvattenförekomster är att de ska avgränsas på ett sådant sätt att en lämplig beskrivning av kvantitativ och grundvattenkemisk status kan göras. En grundvattenförekomst behöver inte avgränsas så att geologiska/hydrogeologiska karakteristika eller föroreningskoncentrationer är homogena inom förekomsten, men det kan vara praktiskt att uppnå en viss homogenitet. En utgångspunkt är också att alla dricksvattentäkter i grundvatten som producerar mer än 10 m 3 /dag eller försörjer fler än 50 personer, eller som är avsedda för sådan framtida användning, ska vara en del av en grundvattenförekomst. Avgränsningen av grundvattenförekomster i Sverige har gjorts centralt av SGU. Fokus har lagts på avgränsning av grundvattenförekomster i sand- och grusavlagringar eftersom uttagen för vattenförsörjning där är relativt stora. Utgående från den regionala hydrogeologiska karteringen har grundvattenförekomster i sedimentär berggrund översiktligt avgränsats. Även några grundvattenförekomster i morän där uttagen är större än 10 m 3 /dag eller försörjer fler än 50 personer har avgränsats, men utgör endast ett fåtal av de grundvattenförekomster i morän där lika stora vattenuttag för dricksvattenförsörjning görs. Endast ett fåtal grundvattenförekomster i urberg har avgränsas inom ramen för vattenförvaltningen. Dessa mycket översiktliga avgränsningar har skett som underlag för metodikkutveckling avseende avgränsningar av grundvattenförekomster i kristallint urberg. För säkrare bedömning av avgränsningar som är meningsfulla från förvaltningssynpunkt krävs kännedom om bland annat vattenförande sprickors frekvens och riktning. Identifieringen av områden med pågående eller planerade vattenuttag större än 10 m 3 /dag i berg är viktiga för vattenförvaltningen till dess att en avgränsning av grundvattenförekomster i urberg gjorts. Den är av speciell betydelse längs kustlinjen, där uttag från grundvattenförekomster i urberg dominerar för vattenförsörjningen. En av bristerna med den nuvarande avgränsningen är att inte alla grundvattenförekomster där uttag görs för dricksvattenförsörjning i kvantiteter som överstiger 10 m 3 eller försörjer fler än 50 personer identifierats i enlighet med artikel 7 RDV. Det gäller framför allt grundvattenförekomster i urberg, morän och svallsand. För grundvattenförekomster i sand- och grusavlagringar baseras avgränsningarna på uttagsmöjligheter ur de vattenförande jordlagren som har bedömts i samband med Sidan 28 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

29 Beskrivning av vattendistriktet sammanställning av regionala hydrogeologiska data (SGU serie Ah, anpassad för skala 1:250000) och lokala hydrogeologiska data (SGU serie An, anpassad för skala 1:50000). En översiktlig bedömning av det hydrogeologiska underlaget gjordes inför leveransen av grundvattenförekomster från SGU till vattenmyndigheterna sommaren Som riktmärke har grundvattenmagasin där uttagsmöjligheterna bedömts överstiga 5 l/s angivits som grundvattenförekomster inom vattenförvaltningen, men med regionala variationer. Observera att SGUs kartmetodik bygger på vilka vattenuttag som bedöms vara möjliga att göra och är alltså inte en beskrivning av de uttag som görs idag. I Västerhavets vattendistrikt finns 478 grundvattenförekomster som avgränsats av SGU. Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 29 (196)

30 Beskrivning av vattendistriktet Karta 2. Grundvattenförekomsternas lokalisering och gränser. Sidan 30 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

31 Beskrivning av vattendistriktet Ytvatten Västerhavets vattendistrikt delar de tre avrinningsområdena Glomma, Göta älv och Enningdalsälven med Norge. Inom vattendistriktet finns Sveriges största flod, Göta älv. Den kommer från Härjedalen där källflödena finns och går in i Norge som Trysilelva, innan den åter går in i Sverige i Värmland som Klarälven. Göta älv har ett avrinningsområde som motsvarar en tiondel av Sveriges yta. Inom avrinningsområdet ligger också landets största och Europas tredje största sjö, Vänern. I vattendistriktet finns ytterligare 17 så kallade huvudavrinningsområden, det vill säga avrinningsområden som är större än 200 km². Hit hör till exempel de halländska åarna Lagan, Nissan, Ätran och Viskan. Dessutom har vattendistriktet en lång kustremsa mot Kattegatt och Skagerrak, med många öar och vikar i främst Bohusskärgården och med långa sandstränder utefter Hallandskusten. Ytvattenförekomsternas lokalisering och gränser I Naturvårdsverket kartläggningsföreskrifter (NFS 2006:1) samt Naturvårdsverkets handbok 2007:3 beskrivs principerna för hur avgränsningen av ytvattenförekomster skall gå till. Utgångspunkten är att vatten indelas så att homogenitet avseende kategori, typ och status skall uppnås. En vattenförekomst ska vara sammanhängande och kan därför inte bestå av geografiskt åtskilda delar. Indelningen av vattenförekomster ses som en pågående process, det vill säga att indelningen kontinuerligt bör utvärderas av vattenförvaltningen och vid behov revideras. Det slutliga resultatet av vattenförekomstindelningen för varje förvaltningscykel rapporteras i förvaltningsplanen. Den nätverksbildade röda kartan i skala 1: har varit grund för indelningen av sjöar och vattendrag i Sverige. Avgränsningen har gjorts enligt föreskriften som säger att sjöar ska ha en minsta yta om 1 km 2, och vattendrag ska vara längre än eller lika med 15 km. Det är även möjligt enligt handboken att göra ett urval för tillägg av mindre vattenförekomster där det finns skyddsvärda mindre vatten enligt andra EU-direktiv. Kända påverkade vatten med miljöproblem samt ekologiskt värdefulla vatten är andra kriterier som använts för att komplettera med mindre sjöar och vattendrag. Ytvattenförekomster för kustvatten och vatten i övergångszon (övergångsvatten) har skapats mellan baslinjen och 1 NM (Nautisk Mil). För kemisk status gäller, till skillnad från ekologisk status, att kustvatten ut till territorialgränsen ska statusklassas, det vill säga ut till 12 NM från baslinjen. Det finns därför ytterligare ett antal större vattenförekomster i utsjöområdena mellan 1 och 12 NM. Indelningen är baserad på SMHI:s havsområdesregister och vattenförekomsterna ska ha homogena egenskaper med avseende på karaktär och status. Varje kustvattenförekomst är ett avgränsat kustvattenområde, ett sund eller en bukt. SMHI har delat in Sveriges kustvatten i 544 kustvattenförekomster, 19 utsjövatten och 21 så kallade övergångsvatten. I Västerhavets vattendistrikt finns 110 kustvattenförekomster, 2 utsjövatten och 2 övergångsvatten avgränsade. Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 31 (196)

32 Beskrivning av vattendistriktet Karta 3. Ytvattenförekomsternas lokalisering och gränser. Sidan 32 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

33 Beskrivning av vattendistriktet Kraftigt modifierade vatten och konstgjorda vatten Enligt vattenförvaltningsförordningen kan Vattenmyndigheten under vissa förutsättningar förklara en ytvattenförekomst som kraftigt modifierad eller konstgjord. Utgångspunkten är att den till följd av mänsklig verksamhet på ett väsentligt sätt har ändrat sin hydromorfologiska karaktär. Förändringen ska vara permanent och inte tillfällig eller kortvarig. Förändringarna ska också ha medfört att vattnets ekologi har påverkats negativt och att den ekologiska statusen är sämre än god. Den nytta som följer av att vattenförekomsten är konstgjord eller kraftigt modifierad ska vara av stort samhällsekonomiskt intresse, och nyttan ska inte av tekniska skäl eller på grund av orimliga kostnader kunna uppnås på något annat sätt som är bättre för miljön. En mer detaljerad beskrivning av förutsättningarna för att en vattenförekomst ska kunna förklaras som kraftigt modifierad eller konstgjord anges i 4 kap. 3 vattenförvaltningsförordningen. För kraftigt modifierade vatten och konstgjorda vatten tillämpas inte samma kvalitetskrav om ekologisk status som för naturliga vattenförekomster utan istället används krav om god ekologisk potential. Det innebär att vattnet i dessa vattenförekomster ska uppnå så god kvalitet som är möjligt utan att det har för stor inverkan på den verksamhet som ligger till grund för förklarandet (se mer i avsnittet Status 2009). Riktlinjer för arbetet med att förklara vattenförekomster som konstgjorda eller kraftigt modifierade finns i EU-vägledningsdokument nr 4 och i Naturvårdsverkets förslag till vägledning ( Förslag till vägledning om kraftigt modifierade vatten enligt förordningen (2004:660) om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön remissutgåva ). Båda dokumenten ger dock bara övergripande riktlinjer för att förklara en vattenförekomst som kraftigt modifierad eller konstgjord. Förklaring av kraftigt modifierade vatten och konstgjorda vatten i den första förvaltningscykeln För att kunna klassificera en vattenförekomst som kraftigt modifierat vatten förutsetts att en analys genomförs i ett antal steg. Det första steget är att identifiera att vattenförekomsten har en väsentlig ändrad hydromorfologisk karaktär. Förändring ska vara permanent och inte tillfällig eller kortvarig. En riktlinje från Naturvårdsverket är att 70 till 80 % av vattenförekomsten yta eller längd ska vara väsentligt påverkad. I många fall bör också den fysiska påverkan härledas till rätt verksamhet vilket kan vara svårt när det gäller fysisk påverkan. Även risk att vattenförekomsten inte uppnår god ekologisk status ska bedömas. I många fall där det finns en omfattande fysisk påverkan, finns det en betydande risk att god ekologisk status inte uppnås. Om den fysiska påverkan kan härledas till mänsklig aktivitet, anges vattenförekomsten som en preliminärt kraftigt modifierad vattenförekomst. Preliminärt kraftigt modifierat vatten ska ses som en indikation på att vattenförekomsten kan vara ett kraftigt modifierat vatten. Eftersom alla kriterier inte är uppfyllda i detta steg, betyder det inte att vattenförekomsten slutgiltigt ska klassificeras som kraftigt modifierat. I dessa fall kommer vattenförekomsten utredas närmare. För att klassificera vattenförekomsten som kraftigt modifierat vatten ska alla åtgärder som behövs för att nå god ekologisk status identifieras. Utifrån dessa åtgärder görs en bedömning om de ger väsentlig påverkan på den aktuella verksamheten eller miljön i stort. Det ska även bedömas om åtgärderna ger en signifikant ekologisk nytta och är kostnadseffektiva. Det är Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 33 (196)

34 Beskrivning av vattendistriktet viktigt att beakta att ett krav för att nyttja begreppet kraftigt modifierade vatten är att alla rimliga åtgärder identifieras och åtgärdas. De åtgärder som ger signifikant ekologisk nytta, är kostnadseffektiva och inte allvarligt påverkar verksamheten, anger miljökvalitetsnormen god ekologisk potential. Enligt lagstiftningen får inte utpekandet av kraftigt modifierade vatten leda till att andra miljökrav som är gemensamma inom EU (t.ex. Ålförordningen eller Artoch habitatdirektivet) inte kan genomföras. Om ovanstående kriterier är uppfyllda kan vattenförekomsten slutgiltigt klassificeras som kraftigt modifierat vatten. Motsvarande stegvisa process gäller även för konstgjorda vatten med hänsyn till deras karaktär. Verksamheter som har betydande inverkan på vattenstatus/potential har övergripande bedömts i arbetet med att klassificera kraftigt modifierade och konstgjorda vatten. Vattenkraft är en verksamhet som bedöms som ha såväl stor påverkan på vattenstatus som samhällsnytta. Nyttan ligger i att den tillför förnybar elenergi och reglerkraft. Reglerbar vattenkraft kan nyttjas då konsumtionen överstiger produktionen, vilket gör att vattenkraften har en oöverträffad egenskap på tidsperioder kortare än en vecka. Vattenkraften kan snabbt tillföra stora mängder energi då konsumtionen ökar kraftigt eller då andra produktionskällor faller ifrån. Denna reglering kan medföra att vattendragens hydrologi och morfologi påverkas i större utsträckning vilket ger följdverkningar på ekosystem och arter, vilket kan sänka ekologiskt status till sämre än god. Stora vattenkraftverk med kraftig reglering ger ofta väsentlig fysisk påverkan vilket ofta resulterar i en lägre ekologisk status. Småskalig vattenkraft leder inte alltid till en omfattande påverkan och därmed till en lägre ekologisk status. Småskalig vattenkraft är ofta små i förhållande till vattenförekomstens storlek med begränsade möjligheter till reglering. Variationen i kraftverkskonstruktion är stor och det är svårt att generalisera kring vattenkraften. Vattenmyndigheten har utifrån Energimyndighetens rekommendation, gjort bedömningen att bevarande av reglerkraften är angelägnare än tillgången på förnybar elenergi även om båda samhällsnyttorna är viktiga. Den största volymen reglerkraft finns att hämta i den storskaliga vattenkraften med installerad effekt över 10 MW. I dessa vattenförekomster bedöms väsentlig negativ påverkan på specificerad verksamhet och miljön i stort, innebära åtgärder som ger påverkan på förmågan att tillföra reglerkraft. Vattenförekomster med storskaliga vattenkraftverk har ofta en påtaglig fysisk påverkan som är väl dokumenterad. Vattenmyndigheten har därför bedömt att den storskaliga vattenkraften, i många fall, är kraftigt modifierade vattenförekomster. Åtgärdsbehovet för att uppnå God ekologisk potential är inte fullständigt analyserat, men verksamhetens karaktär och samhällsnytta motiverar ändå denna klassificering. Vattenförekomster med småskalig vattenkraft kommer att behöva utredas närmare avseende fysisk påverkan, påverkan på ekologisk status samt övriga kriterier. Vattenmyndighetens utgångspunkt är att alla vattenförekomster med ett eller flera kraftverk är ett möjligt kraftigt modifierat vatten. Idag saknas mycket information kring vattenkraftens miljöpåverkan och lämpliga åtgärder. Jordbruksverksamhetens behov av att förändra vattenmiljön kan vara ett motiv till att klassificera vattenförekomsterna som kraftigt modifierade vatten. Detta gäller framförallt storskalig markavvattning, betydande vattenuttag och morfologiska förändringar som rätning och kanalisering som tydligt påverkar enskilda vattenförekomsters status. Idag saknas mycket information för att peka ut vattenförekomster som kraftigt modifierade på grund av verksamheter inom jordbruket. Vattenmyndigheten saknar riktlinjer för att bedöma väsentlig Sidan 34 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

35 Beskrivning av vattendistriktet negativ påverkan på verksamheten och miljön i stort. Likaså saknas information om andra sätt att uppnå samma nytta. Fysisk påverkan inom jordbruket är också starkt relaterad till övergödningsproblematiken och översvämningsfrågor vilket gör frågeställningen mångfacetterad. Möjligheterna till att peka ut kraftigt modifierade vatten inom jordbruket kommer därför att utredas under kommande år. Inom skogsbruket förekommer fysisk påverkan som är landskapsomdanande i form av markavvattning men också morfologisk påverkan i form av rätningar och rensningar som kan påverka vattenstatus. Idag saknas mycket information för att peka ut vattenförekomster som kraftigt modifierade på grund av verksamheter inom skogsbruket. Likaså saknas information om andra sätt att uppnå samma nytta. Möjligheterna till att peka ut kraftigt modifierade vatten inom skogsbruket kommer därför att utredas under kommande år. Hamnverksamhet och annan infrastruktur inom kust- och sjövattenförekomster kan motivera en klassificering som kraftigt modifierat vatten. Hamnar av nationell betydelse har av Vattenmyndigheten bedömts vara möjliga kraftigt modifierade vatten. Ofta har dessa verksamheter fysisk påverkan i form av förändring av strandmiljön på grund av infrastruktur, muddring i hamnbassäng och farleder, ökad turbulens och grumling från bottensediment. Om mer än 70 % av vattenförekomstens strand eller yta är påverkad av fysiska förändringar föreligger väsentlig fysisk påverkan. Båttransporter är oftast mer energieffektivt än vägtransporter och medför mindre utsläpp av växthusgaser per transporterad tonkilometer. Det är av betydelse för bedömning av väsentlig negativ påverkan på verksamhet med stor samhällsnytta och på miljön i stort. Även för hamnverksamhet behöver kriterier för kraftigt modifierade vatten utvecklas under kommande år och åtgärder som är rimliga behöver tas fram. Även övrigt samhällsbyggande och infrastruktur kan utgöra grund för klassificering av kraftigt modifierade vatten. Kriterier för denna hydromorfologiska påverkan är ännu inte utvecklad och behöver preciseras under kommande år. Flera analyser har genomförts inom vattendistriktet för att bedöma den hydromorfologiska påverkan. En stor del av vattendistriktet är påverkat genom olika aktiviteter. Sjöar är såväl höjda som sänkta, vattendrag är rensade, rätade och förändrade i sin vattenföring och kustvattnen är delvis förändrade genom hamnar, utfyllnader och muddringar. Vattenförekomsternas omgivningar är ofta påverkade, vilket kan påverka statusen i vattnet. Broar, trummor och dammar påverkar många av vattenförekomsterna, såväl flödesregimen som avbrott i den ekologiska kontinuiteten. Motiven till de hydromorfologiska förändringarna varierar mellan samhällsbyggande, infrastruktur, jord- och skogsbruk, energiförsörjning, vattenförsörjning med mera, och det är den samlade påverkan på vattenstatus/potential som kommer att bedömas. Relationen mellan vattenstatus/potential och hydromorfologisk påverkan från olika verksamheter är inte klarlagd för de flesta vattenförekomster. Vattenmyndigheten har identifierat många potentiella kraftigt modifierade vattenförekomster och ett fåtal konstgjorda vattenförekomster. Dessa vattenförekomster behöver utredas närmare under kommande år, där status/potential bedöms relativt möjliga åtgärder i förhållande till verksamhetens behov. Vattenmyndigheten har emellertid funnit att de större vattenkraftverken och de större hamnarna har en sådan inverkan på vattenstatus och är av så stort samhällsekonomiskt intresse att de bör klassificeras som kraftigt modifierade vatten. Det har ännu inte genomförts någon fullständig och stegvis analys av deras inverkan på vattenstatus och vilka åtgärder som Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 35 (196)

36 Beskrivning av vattendistriktet är rimliga i förhållande till verksamheten, varför även dessa vattenförekomster behöver utvärderas bättre under kommande år. Vattenmyndigheten har även funnit att ett par vattenförekomster i en större slättlandskanal har en sådan karaktär att de bör klassificeras som konstgjorda vatten. Vattenstatus/potential är kraftigt förändrad och möjligheterna till åtgärder begränsade om inte hela området ska restaureras, och de anses vara av stort samhällsekonomiskt intresse. Det har ännu inte genomförts någon fullständig och stegvis analys av deras inverkan på vattenstatus och vilka åtgärder som är rimliga i förhållande till verksamheten, varför även dessa vattenförekomster behöver utvärderas bättre under kommande år. Kraftigt modifierade vatten inom Västerhavets vattendistrikt Västerhavet vattendistrikt bedömer att 45 vattenförekomster kan anges som kraftigt modifierade vatten. Statusen anges som måttlig ekologisk potential. Eftersom genomförande av rimliga åtgärder förväntas ta tid anges att miljövalitetsnormen god ekologisk potential ska uppnås till I 44 vattenförekomster som anges som kraftigt modifierade är orsaken storskaliga vattenkraftverk över 10 MW. Av distriktets 29 storskaliga vattenkraftverk med total installerad effekt på 976 MW, ingår 22 kraftverk med total installerad effekt på 818 MW som kraftigt modifierade. I övriga vattenförekomster med storskaliga vattenkraftverk har inte dataunderlaget för närvarande möjliggjort att vattenförekomsten kan anges som kraftigt modifierad. I något fall finns det risk att andra miljödirektiv, till exempel Art- och habitatdirektivet hindras om detta inte beaktas inom miljökvalitetsnormen God ekologisk potential. I dessa fall måste åtgärder inom miljökvalitetsnormen utredas närmare. I några vattenförekomster med storskaliga kraftverk finns det ingen indikation på att fysiska påverkan är så omfattande att det förekommer väsentlig fysisk påverkan. I dessa fall rör det sig om storskaliga strömkraftverk i relativt stora vattenförekomster. Vattenförekomsterna kommer emellertid att kvarstå som möjligt kraftigt modifierade vatten under nästa förvaltningscykel. En kustvattenförekomst har angivits som kraftigt modifierat vatten. I övriga kustvattenförekomster är bedömningen att den nationellt värdefulla hamnen inte i väsentlig grad påverkar vattenförekomstens fysiska karaktär. Ekoregioner och typer av ytvattenförekomster samt beskrivning av referensförhållanden för typer av ytvattenförekomster Typindelning av ytvatten Vattenförvaltningsförordningen kräver att alla ytvattenförekomster ska differentieras efter typ. Syftet med detta är att kunna gruppera och jämföra vatten med likartade naturliga förutsättningar som beror av bland annat klimat, naturgeografisk ekoregion, geologi, höjd över havet, storlek och djup. Bilaga II i ramdirektivet för vatten anger två alternativa system för typindelning: system A och system B. Sverige och de flesta övriga EU-länder har valt system B tack vare dess större flexibilitet. I Naturvårdsverkets kartläggningsföreskrifter (NFS 2006:1) anges hur typindelningen skall göras. Sjöar och vattendrag typklassas utifrån hydromorfologiska egenskaper samt efter vilken av de 7 limniska ekoregionerna de är belägna inom. De indelningskriterier för hydromorfologiska egenskaper som tillämpas vid typklassning av vattendrag och sjöar redovisas i tabell nedan. Mer information om kriterierna för typklassning av sjöar och vattendrag finns i bilaga 1 och 2 Sidan 36 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

37 Beskrivning av vattendistriktet i Naturvårdsverkets kartläggningsföreskrifter (NFS 2006:1). I Sverige finns det för sjöar sammanlagt 112 olika vattentyper och för vattendrag 56 vattentyper. Sjöar och vattendrag tilldelas en typbeteckning utifrån ovan nämnda kriterier. Exempelvis kan en sjö ha typkoden S2 (DLNN). Beteckningen innebär att det är en sjö (S) som belägen i ekoregion 2, sjön har ett djup som är större än 5 meter (D) och dess yta större än 10 km 2 (S). Sjön har låg humushalt (N) och alkalinitet (N). Tabell 8. Indelningskriterier för hydromorfologiska egenskaper vid typklassning av vattendrag. Avrinningsområde Humus Kalk >100 km² (L) >50 mg Pt/l (Y) >1,0 mekv alk (Y)* </=100 km2 (S) </=50 mg Pt/l (N) </=1,0 mekv alk (N) * = I föreskriften anges (K) för detta index, vilket är felaktigt. I VISS redovisar vattenförvaltningen bakgrundsalkanitet med Y eller N. Tabell 9. Indelningskriterier för hydromorfologiska och vattenkemiska egenskaper vid typklassning av sjöar. Djup (medel) Djup (max) Yta Humus Kalk >4 m (D) >5 m (D) >10 km² (L) >50 mg Pt/l (Y) >1,0 mekv alk (Y) </=4 m (S) </=5 m (S) </=10 km² (S) </=50 mg Pt/l (N) </= 1,0 mekv alk (N) För övergångs- och kustvatten har två övergångsvatten och 23 kustvattentyper definierats i Sverige med hjälp av kemiska och fysikaliska kriterier. Tabell 10 redovisar de indelningskriterier som gäller för kustvatten och vatten i övergångszon. Tabell 10. Indelningskriterier för kustvatten och vatten i övergångszon. Djupkategori Omblandning/ Skiktning: Salinitet (PSU**) Vågor - kategorier Vattenutbyte Bottensubstrat Isdagar Grunt <30m Djupt >30m (Permanent) skiktat Delvis skiktat Permanent fullt omblandat Färskvatten = <0,5 Låg Oligohalint = 0.5 till 3 Hög Oligohalint = 3 till 6 Mesohalint = 6 till 18 Polyhalint = 18 till 30 Euhalint = >30 Extremt utsatt* Mycket utsatt Utsatt Mindre utsatt Skyddat Mycket skyddat* * Dessa indelningskriterier är ej tillämpbara i Svenska kustvatten. ** PSU = Practical Salinity Unit (tillämpad salthaltsenhet) (bottenvatte n) 0-9 dagar dagar >40 dagar Hård Sand/Grus Lera Blandade sediment <90 dagar dagar >150 dagar I vattendistriktet finns fem kustvattentyper (Västkustens inre kustvatten, Västkustens fjordar, Västkustens yttre kustvatten Skagerrak, Västkustens yttre kustvatten Kattegatt samt Södra Halland och norra Öresunds kustvatten). I Bilaga 3 i Naturvårdsverkets kartläggningsföreskrifter (NFS 2006:1), beskrivs mer utförligt typindelningen av Sveriges kustvatten. Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 37 (196)

38 Beskrivning av vattendistriktet Karta 4. De limniska ekoregionernas fördelning i Sverige. Sidan 38 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

39 Beskrivning av vattendistriktet Vattendrag Av 40 teoretiskt möjliga vattentyper inom Västerhavets vattendistrikt, inklusive Glomma, finns vattenförekomster i 28 av dessa. Humösa vattendrag med litet avrinningsområde och låg bakgrundsalkalinitet dominerar med 30 % av vattenförekomsterna. De fem vanligaste vattentyperna innehåller cirka 70 % av samtliga vattenförekomster. Figur 3. Vattenförekomsternas fördelning mellan de olika vattentyperna vattendrag. Gul och blå färg markerar de fem vanligast förekommande vattentyperna i vattendistriktet där gul färg markerar den vanligaste. Sjöar Av 80 teoretiskt möjliga vattentyper inom Västerhavets vattendistrikt, inklusive Glomma, finns vattenförekomster i 32 av dessa. Små, djupa, humösa sjöar med låg bakgrundsalkalinitet samt små, djupa, klara sjöar med låg bakgrundsalkalinitet dominerar med cirka 20 % respektive 17 % av vattenförekomsterna. De fem vanligaste vattentyperna innehåller 68 % av vattenförekomsterna. Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 39 (196)

40 Beskrivning av vattendistriktet Figur 4. Vattenförekomsternas fördelning mellan de olika vattentyperna sjöar. Gul och blå färg markerar de fem vanligast förekommande vattentyperna i vattendistriktet där gul färg markerar den vanligaste. Sidan 40 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

41 Beskrivning av vattendistriktet Kustvatten och vatten i övergångszon Med utgångspunkt från fysikalisk-kemiska och hydromorfologiska kriterier har två övergångsvatten och 23 kustvattentyper definierats för Sverige. I Västerhavets vattendistrikt finns 5 kustvattentyper samt övergångsvatten. Tabell 11. Kustvattentyper i Västerhavets vattendistrikt och antal vattenförekomster (vf). Kustvattentyp Västkustens inre kustvatten 68 Västkustens fjordar 21 Västkustens yttre kustvatten, Skagerrak 11 Västkustens yttre kustvatten, Kattegatt 5 Södra Halland och norra Öresunds kustvatten 5 Övergångsvatten 2 Antal vf Beskrivning av referensförhållanden för typer av ytvattenförekomster Grundtanken med typningen, vilket beskrivits ovan, är att kunna jämföra vatten med likartade naturliga förutsättningar. En typ av vatten definieras utifrån sådana faktorer som styr förutsättningarna för växt- och djurlivet i vattnet. Syftet är att ge underlag för bedömning av vattnets ekologiska status så att bedömningen av ekologisk status blir jämförbar för olika vattentyper. I denna förvaltningscykel har inte referensvärden för bedömning av ekologisk status angetts fullt ut på nivån vattentyp. Arbetet med att utveckla typspecifika referenssystem kommer att vidareutvecklas under nästa förvaltningscykel och innefattas i Naturvårdsverkets revidering av bedömningsgrunder. Vattenmyndigheten har deltagit i interkalibreringsarbete inom Europa. Det finns även ett nordiskt projekt, stött av Nordiska ministerrådet, med syfte att ta fram ensade stationer i Norden för den kommande interkalibreringen. Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 41 (196)

42 Skyddade områden enligt vattenförvaltnings- förordningen Skyddade områden enligt vattenförvaltningsförordningen Enligt vattenförvaltningsförordningen, Naturvårdsverkets kartläggningsföreskrifter (NFS 2006:1) samt SGU:s kartläggningsföreskrifter (SGU-FS 2006:1) ska vattenmyndigheterna upprätta ett register över skyddade områden för varje vattendistrikt. Registret ska innehålla alla områden inom respektive avrinningsdistrikt som har förklarats kräva särskilt skydd enligt viss gemenskapslagstiftning för att värna distriktets yt- och grundvatten eller för bevarandet av livsmiljöer och arter som är direkt beroende av vatten. Registret ska lista dels alla vattenförekomster som berörs av de aktuella skydden och dels de skyddade områdena. Områdets geografiska avgränsning, områdets namn, typ av områdesskydd, svensk lagstiftning som skyddar området samt syftet med skyddet ska framgå i registret. Huvudskälet till att dessa områden pekas ut som skyddade områden i vattenförvaltningsförordningen är att de är särskilt skyddsvärda i ett EU-perspektiv och att skyddsarbetet för dessa områden därför behöver samordnas med vattenförvaltningsarbetet. Det är viktigt att notera att begreppet skyddade områden enligt vattenförvaltningsförordningen inte är samma sak som områden som omfattas av områdesskydd enligt 7 kap. miljöbalken. Skyddade områden enligt vattenförvaltningsförordningen är ett begrepp som i sig inte innebär att området behöver ha ett formellt skydd. En del av de områden som definieras som skyddade områden inom ramen för vattenförvaltningen omfattas dock även av områdesskydd enligt 7 kap. miljöbalken, till exempel i form av vattenskyddsområde, naturreservat eller nationalpark. Skyddade områden i vattenförvaltningsförordningen omfattar även dricksvattenförekomster som inte har ett vattenskyddsområde enligt miljöbalken, varför begreppet är bredare än i 7 kap. miljöbalken. I Sverige ansvarar flera olika myndigheter för genomförande och uppföljning av de EG-direktiv som ligger till grund för vattenförvaltningsförordningens skyddade områden. Vattenmyndigheterna har ett ansvar att uppdatera registret och det tillgängliggörs för allmänheten via GIS-skikt i Vattenkartan ( Vattenmyndigheterna har i samband med kartläggningsarbetet under den första vattenförvaltningscykeln identifierat vilka vattenförekomster som berörs av olika skyddade områden enligt vattenförvaltningsförordningen. I VISS kan man göra utsökningar på skyddade områden och se vilka vattenförekomster som har ett visst skydd. Tabell 12 redovisar vilka EG-direktiv som omfattas av begreppet skyddade områden samt i vilken omfattning de finns i vattendistriktet. I karta 5 och 6 redovisas utbredningen av dessa skyddade områden i Västerhavets vattendistrikt. Skyddade områden utgörs av områden med kvalitetskrav som baseras på andra EG-direktiv än ramdirektivet för vatten. Grundprincipen är att de miljökvalitetsnormer som fastställs av vattenmyndigheten för yt- och grundvatten också gäller för skyddade områden. Dessutom ska miljökvalitetsnormerna för skyddade områden fastställas så att alla normer och mål uppfylls, det vill säga både de kvalitetskrav som följer av direktiven för skyddade områden och de kvalitetskrav som följer av vattenförvaltningsförordningen. Om en vattenförekomst omfattas av olika kvalitetskrav ska det strängaste kravet gälla enligt vattenförvaltningsförordningen. Vattenförekomster som berörs av skyddade områden och riskerar att inte uppnå de uppställda miljökvalitetsnormerna omfattas av vattenmyndighetens åtgärdsprogram. Enligt vattenförvaltningsförordningen ska skyddade områden övervakas och övervakningen ska samordnas med vattenförvaltningens operativa och kontrollerande övervakning. Sidan 42 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

43 Skyddade områden enligt vattenförvaltnings- förordningen Övervakningen av skyddade områden kommer att behöva utvecklas under nästa förvaltningscykel där vattenmyndigheterna kommer att samarbeta med de myndigheter som är ansvariga för de olika skyddade områdena. I avsnittet Status 2009 redovisas en sammanställning av den aktuella statusen i de skyddade områdena. I Naturvårdsverkets handbok 2007:3 samt i Naturvårdsverkets faktablad: Fakta 8323, finns mer information om skyddade områden enligt vattenförvaltningsförordningen. Tabell 12. Sammanställning av skyddade områden enligt vattenförvaltningsförordningen i Västerhavets vattendistrikt samt antal berörda vattenförekomster (vf). Typ av skyddat område EG-direktiv Omfattning i vattendistriktet Antal berörda vf Dricksvattenförekomster Områden för skydd av ekonomiskt betydelsefulla vattenlevande djur- eller växtarter Områden för skydd av ekonomiskt betydelsefulla vattenlevande djur- eller växtarter Rekreationsvatten/Badvatten Områden som är känsliga för utsläpp av näringsämnen Områden som är känsliga för utsläpp av näringsämnen Områden som är känsliga för utsläpp av näringsämnen Livsmiljöer och arter - Natura 2000 Livsmiljöer och arter - Natura 2000 Ramdirektivet för vatten (2000/60/EG artikel 7) Fiskvattendirektivet (78/659/EEG) Skaldjursdirektivet (79/923/EEG) Badvattendirektivet (2006/7/EG) Nitratdirektivet (91/676/EEG) Avloppsdirektivet (91/271/EEG) -kväve Avloppsdirektivet (91/271/EEG) - fosfor Art- och habitatdirektivet (92/43/EEG) Fågeldirektivet (79/409/EEG) Sjöar och vattendrag inom Rönneås, Stensåns, Lagans, Fylleåns, Ätrans, Viskans, Göta älvs och Örekilsälvens avrinningsområden Samtliga Sveriges 32 kustvattenområden som är utpekade musselvatten finns inom distriktet. Stora delar av distriktet omfattas av direktivet Hela distriktet omfattas Hela distriktet omfattas Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 43 (196)

44 Skyddade områden enligt vattenförvaltnings- förordningen Karta 5. Skyddade Natura 2000-områden i Västerhavets vattendistrikt. Sidan 44 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

45 Skyddade områden enligt vattenförvaltnings- förordningen Karta 6. Skyddade områden i Västerhavets vattendistrikt (exkl Natura 2000-områden). Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 45 (196)

46 Skyddade områden enligt vattenförvaltnings- förordningen Dricksvattenförekomster Enligt ramdirektivet för vatten (bilaga IV och artikel 7) är dricksvattenförekomster skyddade områden. Med dricksvattenförekomster avses de vattenförekomster som ger mer än 10 m 3 dricksvatten per dag i genomsnitt eller som betjänar mer än 50 personer, eller som är avsedda för sådan framtida användning. Det är storleken på dricksvattenuttaget, eller framtida dricksvattenuttag, som avgör om en vattenförekomst är en dricksvattenförekomst eller inte. Skyddet gäller dricksvattenuttag för såväl permanent- som fritidsbruk och det omfattar både ordinarie vattentäkter och reservvattentäkter. Både yt- och grundvattenförekomster omfattas av skyddet. Alla definierade dricksvattenförekomster är skyddade områden och skall ingå i registret för skyddade områden. Syftet med detta är att garantera tillgången på dricksvatten av god kvalitet. I Sverige finns också en annan typ av skydd för dricksvatten i form av vattenskyddsområde enligt 7 kap. miljöbalken. En dricksvattenförekomst ska dock inte förväxlas med ett vattenskyddsområde, som ofta kan omfatta en hel dricksvattenförekomst och omgivande markområden eller avgränsas till tillrinningsområdet för själva uttagspunkten. Alla dricksvattenförekomster omfattas inte heller av vattenskyddsområde. Det kan också förekomma flera vattentäkter i en vattenförekomst, vilket i sin tur innebär att det kan förekomma flera vattenskyddsområden enligt 7 kap. miljöbalken inom en och samma dricksvattenförekomst. Information om grund- och ytvattentäkter samlas i databasen för grundvattenförekomster och vattentäkter (DGV) som förvaltas och utvecklas av SGU. Information om de grund- och ytvattenförekomster som klassas som dricksvattenförekomster samlas i VISS. I dagsläget finns det vattentäkter som inte är knutna till en avgränsad vattenförekomst och dessa ingår därför inte i arbetet under denna vattenförvaltningscykel. Detta kan i enstaka fall bero på att det saknas tillräcklig information om vattentäkten i fråga, men i de flesta fall beror det på hur avgränsningen av vattenförekomster ser ut i dagsläget. När det gäller sjöar är indelningen sådan att bara de som större än 1 km 2 definieras som vattenförekomster, vilket innebär att vattentäkter i mindre sjöar hamnar utanför arbetet i denna vattenförvaltningscykel. När det gäller grundvatten har fokus lagts på att avgränsa förekomster i sand- och grusavlagringar samt i sedimentär berggrund, vilket betyder att vattentäkter i andra grundvattenmiljöer inte ingår i arbetet. Mer information om detta finns i avsnittet Beskrivning av vattendistriktet. Det är också viktigt att i detta sammanhang påpeka att kunskapen om vilka vattenförekomster som är avsedda för framtida dricksvattenuttag är bristfällig. I Västerhavets vattendistrikt finns ca 259 dricksvattenförekomster, varav 206 är grundvattenförekomster och 53 är ytvattenförekomster. Sidan 46 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

47 Skyddade områden enligt vattenförvaltnings- förordningen Områden för skydd av ekonomiskt betydelsefulla vattenlevande djureller växtarter Områden som har fastställts för skydd av ekonomiskt betydelsefulla vattenlevande djur- eller växtarter omfattas av fiskvattendirektivet och skaldjursdirektivet. Målet för fiskvattendirektivet är att bevara eller förbättra kvaliteten på strömmande eller stillastående sötvatten där fisk lever eller skulle kunna leva om föroreningarna där kunde minskas eller elimineras. Dessa områden är antingen laxfiskvatten, som är fiskvatten där fiskar som lax, öring, sik, siklöja, nors och harr lever eller skulle kunna leva, eller också är områdena annat fiskvatten där det finns eller skulle kunna finnas gädda, abborre, ål och karpfiskar. Fiskvattenområden i Sverige framgår av bilagan till Naturvårdsverkets fiskvattenförteckning (NFS 2002:6) med förteckning över fiskvatten som ska skyddas enligt förordningen om miljökvalitetsnormer för fisk- och musselvatten. Det finns 28 fiskvattenområden i hela landet. I Västerhavets vattendistrikt omfattas sjöar och vattendrag inom Rönneås, Stensåns, Lagans, Fylleåns, Ätrans, Viskans, Örekilsälvens avrinningsområden samt Göta älvs huvudavrinningsområden av fiskvattendirektivet. Till exempel omfattas de stora sjöarna Vänern och Bolmen. Skaldjursdirektivet tillämpas i Sverige på musselvatten. Med musselvatten menas kustvatten eller bräckt vatten som behöver skyddas eller förbättras för att göra det möjligt för musslor att leva och växa till i dessa vatten. De områden som skyddas som musselvatten framgår av bilagan till Länsstyrelsen i Västra Götalands musselvattenförteckning som ska skyddas enligt förordningen om miljökvalitetsnormer för fisk- och musselvatten. Det finns ett 30-tal musselvatten i Sverige. Samtliga musselvatten är belägna på västkusten i Västerhavets vattendistrikt. Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 47 (196)

48 Skyddade områden enligt vattenförvaltnings- förordningen Rekreationsvatten/badvatten Enligt badvattendirektivet ska medlemsländerna förteckna alla badplatser som omfattas av direktivet och ange badsäsongens längd. Badvattendirektivet har införlivats i svensk rätt genom badvattenförordningen och Naturvårdsverkets badvattenföreskrifter (NFS 2008:8). Enligt badvattenförordningen ska kommunerna identifiera badplatser där man kan förvänta sig ett stort antal badande samt föra register över dessa. Kommunerna har ansvar för badplatsernas utpekande, övervakning och rapportering. Det innebär att de ska fastställa kontrollplaner, ta prover samt bedöma vattnen så att badvattnen kan klassificeras och lämpliga åtgärder kan vidtas vid dålig kvalitet. Badvattnens kvalitet ska klassificeras som: "dålig", "tillfredsställande", "bra" eller "utmärkt". Alla länder ska årligen rapportera sina badvattens kvalitet till kommissionen. Naturvårdsverket ansvarar för Sveriges rapportering. I Sverige är knappt 500 badplatser utpekade enligt direktivet och i Västerhavets vattendistrikt finns cirka 170 av dessa. Badplatserna är belägna i alla typer av ytvatten, det vill säga i såväl sjöar och vattendrag som kustvatten. De kommuner som har ett stort antal invånare har också många badplatser som omfattas av direktivet Göteborgs stad har till exempel 20 utpekade badplatser och Halmstad har 11. Flertalet av badplatserna är belägna i kustvattnen eller i de större sjöarna, till exempel Vänern. På hemsidan Badplatsen ( finns uppdaterad information om till exempel provtagningsresultat för badplatser i hela Sverige. Områden som är känsliga för utsläpp av näringsämnen Enligt nitratdirektivet ska medlemsländerna förteckna de områden som är sårbara för förorening av nitrater från jordbruket. Vilka områden som omfattas av direktivet anges i förordningen om miljöhänsyn i jordbruket. Följande områden omfattas av direktivet: 1.Blekinge, Skåne, Hallands och Gotlands län, kustområdena i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Kalmar och Västra Götalands län samt Öland 2.övriga delar av Stockholms län samt delar av Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Västra Götalands, Örebro och Västmanlands län. Stora delar av Västerhavets vattendistrikt är således utpekat som nitratkänsligt. Undantagen är bland annat de delar av vattendistriktet som ligger på småländska höglandet samt de norra delarna av vattendistriktet. Enligt avloppsdirektivet ska områden som är känsliga för utsläpp från tätbebyggelse fastställas. Detta görs i syfte att fastställa om särskilda krav på rening ska gälla. Sverige har bedömt att samtliga tätbebyggelser behöver rena sitt avloppsvatten från fosfor. Avloppsvatten från tätbebyggelse med mer än personekvivalenter som släpps ut i eller bidrar till förorening av kustvattnet från norska gränsen till och med Norrtälje kommun skall dessutom renas från kväve. Det innebär att hela Sverige är känsligt för utsläpp av avloppsvatten, men det skydd som krävs är olika i inlandet jämfört med södra Sveriges kustområden. Sidan 48 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

49 Skyddade områden enligt vattenförvaltnings- förordningen Områden till skydd för livsmiljöer och arter (Natura 2000) Områden vars natur är värdefull ur ett EU-perspektiv ska ingå i Natura 2000-nätverket. De naturtyper och arter som utpekats av medlemsländerna skall upprätthållas i gynnsam bevarandestatus. Områdena är utpekade via art- och habitatdirektivet eller fågeldirektivet. Enligt vattenförvaltningsförordningen är det vattenmyndigheternas uppgift att fastställa vilka Natura 2000-områden som omfattas av begreppet skyddade områden i förordningen. Områdena begränsas till dem där bevarandet eller förbättrandet av vattnets status är en viktig faktor för de naturtyper och arter som ska skyddas i området. I Naturvårdsverkets handbok 2007:3 ges förslag till kriterier för detta urval. För grundvattenförekomsterna i vattendistriktet har det hittills inte gjorts någon bedömning om de skyddade områdena är grundvattenrelaterade eller inte. Det innebär att det än så länge bara finns en geografisk koppling mellan de skyddade områdena och grundvattenförekomsterna. 65 grundvattenförekomster ligger inom ett område som är skyddat enligt art- och habitatdirektivet. Områden som är skyddade enligt fågeldirektivet är inte relevant för grundvattenförekomster. Av särskilt intresse i vattenförvaltningsarbetet är de Natura 2000-områden som har utpekade vattenrelaterade arter, inklusive fågelarter enligt fågeldirektivet, samt vattenrelaterade habitat. Ytvattenförekomster som ligger inom ett utpekat Natura 2000-område där limniska eller marina habitat eller arter finns angivna som del av bevarandesyftet anges i VISS som skyddade enligt respektive direktiv. En förutsättning är dock att de utpekade vattenrelaterade arterna och habitaten (för det specifika Natura 2000-området) också finns i den aktuella vattenförekomsten. I Västerhavets vattendistrikt finns 303 ytvattenförekomster som uppfyller dessa kriterier och som därför anges som skyddade enligt art- och habitatdirektivet och/eller fågeldirektivet. Av dessa omfattas 92 förekomster av båda direktiven. Eftersom det är ett stort antal olika arter och habitat som finns listade enligt art- och habitatdirektivet så är de områden som är utpekade enligt detta direktiv mycket olika. Diversiteten är stor även om man bara tittar på de områden som har utpekade limniska eller marina arter och habitat. Alla typer av ytvatten finns representerade i nätverket. För rinnande vatten finns flera olika habitat och arter i vattnet som kan ligga till grund för utpekande enligt art- och habitatdirektivet. I många fall finns också utpekade arter och habitat på land i vattendragets närhet. Flera stora vattendrag inom vattendistriktet ingår i nätverket, till exempel Klarälvens övre del, där en 80 km lång sträcka är utpekad. Lax och flodpärlmussla är arter som ofta ligger till grund för utpekande av vattendrag enligt art- och habitatdirektivet. För sjöar finns arter och habitat som täcker in både näringsrika och näringsfattiga vatten listade i art- och habitatdirektivet. Många sjöar ligger inom stora Natura 2000-komplex där både landbaserade arter och habitat, samt arter och habitat i vatten finns utpekade. De största enskilda sjöarna som i sin helhet är utpekade enligt art- och habitatdirektivet inom Västerhavets vattendistrikt är Fegen och Hornborgasjön. För övrigt är de sjöar som omfattas av Natura 2000 relativt små eller så ingår bara delar av större sjöar, vilket är fallet för till exempel Vänern och Bolmen. I vattendistriktet sammanfaller i många fall de områden som är utpekade enligt fågeldirektivet med de områden som är utpekade enligt art- och habitatdirektivet. Områdena som omfattas av fågeldirektivet är av olika karaktär. Det finns både stora och små områden och de ligger inom Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 49 (196)

50 Skyddade områden enligt vattenförvaltnings- förordningen både skogs- och jordbrukslandskapet. De stora är i huvudsak belägna i kustområdena och i Vänern. Flera av de grunda sjöarna i slättlandskapet, som till exempel Hornborgasjön, omfattas av detta direktiv liksom de stora myrkomplexen, som till exempel Komosse. Längs med hela vattendistriktets kust finns ett stort antal Natura 2000-områden som omfattar arter och habitat både på land och i vatten, till exempel Koster i norra Bohuslän, Balgö i Halland och Hallands Väderö i Skåne. Flera av områdena vid kusten är stora. Bland annat är hela Gullmarsfjorden och Kungsbackafjorden utpekade enligt art- och habitatdirektivet. Sidan 50 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

51 Övervakning Övervakning Varje vattenmyndighet ska enligt vattenförvaltningsförordningen se till att program upprättas för övervakning av vattenstatusen i samtliga vattenkategorier. Syftet är att få en sammanhållen och heltäckande översikt över vattenstatusen inom varje vattendistrikt. Detta arbete ska göras genom kontrollerande respektive operativa övervakningsprogram samt övervakning av områden skyddade enligt andra EG-direktiv utöver ramdirektivet för vatten. För grundvatten finns även krav på kvantitativ övervakning och för ytvatten ska ett program för undersökande övervakning upprättas. Kravställningarna i ramdirektivet för vatten omsätts i Sverige bland annat genom Naturvårdsverkets övervakningsföreskrifter (NFS 2006:11) samt SGU:s övervakningsföreskrifter (SGU-FS 2006:2) och allmänna råd och handböcker från Naturvårdsverket. Sverige har sedan tidigare ett utbyggt system för miljöövervakning av vatten fördelat på ett flertal olika aktörer. Naturvårdsverket har ett övergripande ansvar för den statligt finansierade miljöövervakningen. Denna är indelad i en nationell och en regional del där Naturvårdsverket ansvarar för planering och drift av den nationella övervakningen samt har ett samordningsansvar för den regionala, som i övrigt drivs och planeras av länsstyrelserna. Det finns även en betydande miljöövervakning på regional och lokal nivå, särskilt i de södra delarna av Sverige. Den kan vara i form av recipientkontroll i regi av verksamhetsutövare, vatten- och vattenvårdsförbund, eller kommunal miljöövervakning. För att uppfylla de krav som ställs i vattenförvaltningsförordningen behöver Sverige emellertid en förändrad och utökad övervakning. Övervakningstyper Kontrollerande övervakning: Övervakning som ska ge en generell beskrivning och en representativ bild av vattenstatusen i varje vattendistrikt. Samtliga kvalitetsfaktorer ska övervakas och dessutom ska de prioriterade ämnena samt särskilda förorenande ämnen som släpps ut i betydande mängd ingå i övervakningen. Den kontrollerande övervakningen kan även omfatta stationer som ingår i den operativa övervakningen. Operativ övervakning: Övervakning som ska genomföras för att fastställa statusen på de vattenförekomster som bedöms ligga i riskzonen för att inte uppfylla miljökvalitetsnormen. Den operativa övervakningen ska även användas till att följa upp effekterna av de åtgärdsprogram som satts in. Bara den eller de biologiska och hydromorfologiska kvalitetsfaktorer som är mest känsliga för aktuell påverkan behöver övervakas och dessutom ska de prioriterade ämnena samt andra förorenande ämnen som släpps ut i betydande mängd övervakas. Den operativa övervakningen kan ändras under gällande förvaltningsplan, exempelvis kan detta gälla en minskning av övervakningsfrekvensen när konsekvenserna inte längre anses betydande eller den aktuella påverkan har försvunnit. Undersökande övervakning: Strategi för övervakningsinsatser vid till exempel olyckor eller i vatten där man inte känner till orsakerna till att god status inte uppnås. Kan även användas för att ge en övergripande bild av ett ämne eller biologisk parameter, där situationen sedan tidigare är okänd eller dåligt undersökt. Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 51 (196)

52 Övervakning Övervakning i skyddade områden: Inom vattenförvaltningen ska den kontrollerande och operativa övervakningen samordnas med övervakningen av skyddade områden enligt andra EG-direktiv som listas i bilaga IV i ramdirektivet för vatten (se även karta 7): Områden som enligt artikel 7 fastställts för uttag av vatten som är avsett att användas som dricksvatten. Områden som har fastställts för skydd av ekonomiskt betydelsefulla vattenlevande djurellerväxtarter. Vattenförekomster som fastställts som rekreationsvatten, inklusive områden som fastställts som badvatten enligt direktiv 2006/7/EG. Områden som är känsliga för näringsämnen, inklusive områden som fastställts som sårbara enligt direktiv 91/676/EEG och områden som fastställts som känsliga områden enligt direktiv 91/271/EEG. Områden som har fastställts för skydd av livsmiljöer eller arter där bevarandet eller förbättrandet av vattnets status är en viktig faktor för deras skydd, inklusive relevanta Natura 2000 områden som fastställts enligt direktiv 92/43/EEG (1) och direktiv 79/409/EEG (2). Övervakningsprogram Utifrån kraven i vattenförvaltningsförordningen, Naturvårdsverkets övervakningsföreskrifter (NFS 2006:11) och SGU:s övervakningsföreskrifter (SGU-FS 2006:2) har vattenmyndigheterna skapat ett program för kontrollerande och operativ övervakning samt övervakning av skyddade områden. Sverige rapporterade programmet till EU-kommissionen den 27 mars Programmet, vilket sammanfattas i tabell 13, är ett urval av den existerande övervakningen och motsvarar inte hela det underlag som har använts inom vattenförvaltningen. Ett reviderat miljöövervakningsprogram ska tas fram till Stationsnätet för grundvatten utgör ett urval från det nationella övervakningsnätverket samt ett mindre antal stationer som ingår i de regionala övervakningsprogrammen. Stationsnätet för ytvatten består av ett urval av stationer från olika befintliga övervakningsprogram och urvalet baseras på kriterier som tagits fram av Naturvårdsverket tillsammans med vattenmyndigheterna. Rapporteringen av övervakning av skyddade områden omfattar badvattendirektivet samt fiskvattendirektivet. Urvalet av stationer har resulterat i ett provtagningsnätverk för kontrollerande och operativ övervakning i Västerhavets vattendistrikt, inklusive Glomma, för sammanlagt 617 stationer vilka rapporterats till EU. Utöver detta finns 273 stationer för övervakning enligt fiskvattendirektivet och badvattendirektivet. Tabell 13. Sammanfattning av rapporterade övervakningsstationer per vattenkategori i Västerhavets vattendistrikt. Antal övervakningsstationer Grundvatten Vattendrag Sjöar Övergångsvatten Kontrollerande Operativ Kvantitativ Kustvatten Sidan 52 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

53 Övervakning Karta 7. Artikel-8 stationer i Västerhavets vattendistrikt som rapporterades till EU i mars 2007 för övervakning i skyddade områden. Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 53 (196)

54 Övervakning Grundvatten Övervakningen av grundvatten delas in i övervakning av kvantitativ status som ska ge en bild av tillgången på vatten i grundvattenförekomsten respektive kemisk status som ska ge en bild av grundvattnets kemiska förhållanden så att långsiktiga förändringar orsakade av människan kan upptäckas. Övervakningen av kemisk status delas i sin tur upp i kontrollerande respektive operativ övervakning. Övervakning av kvantitativ status I Västerhavets vattendistrikt ingår 19 stationer i den kvantitativa övervakningen. Samtliga stationer ingår i det nationella övervakningsnätverk som SGU driver. Karta 8 visar övervakningsstationer för den kvantitativa övervakningen. Övervakning av kemisk grundvattenstatus I övervakningsprogrammet ingår 28 grundvattenstationer för kontrollerande kemisk övervakning. Däremot sker ännu ingen operativ övervakning. Samtliga stationer ingår i det nationella övervakningsnätverk för grundvatten som drivs av SGU. Karta 9 visar övervakningsstationer för den kemiska övervakningen. Sidan 54 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

55 Övervakning Karta 8. Övervakning av kvantitativ grundvattenstatus. Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 55 (196)

56 Övervakning Karta 9. Övervakning av kemisk grundvattenstatus. Sidan 56 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

57 Övervakning Ytvatten Urvalet av stationer till den kontrollerande och operativa övervakningen baserades på de riktlinjer som tagits fram av Naturvårdsverket tillsammans med vattenmyndigheterna. I dessa riktlinjer angavs att endast de stationer som hade provtagning av minst två biologiska kvalitetsfaktorer samt vattenkemi skulle ingå i övervakningsprogrammen. Undantag från detta gjordes för övervakning av flodmynningar med syfte att övervaka transport av bland annat näringsämnen till havet, som bara omfattar kemisk övervakning. Andra kriterier för urvalet var att endast stationer med stabil övervakningsverksamhet skulle tas med och att endast en station per vattenförekomst skulle ingå. Kontrollerande ytvattenövervakning För urvalet till den kontrollerande övervakningen ingick samtliga stationer i nationell, regional och lokal miljöövervakning i ej direkt påverkade vatten. I övervakningsprogrammet för Västerhavets vattendistrikt, inklusive Glomma, ingår sammanlagt 98 stationer för kontrollerande övervakning i ytvatten, fördelade på vattendrag, sjöar, övergångsvatten och kustvatten. Karta 10 visar den kontrollerande övervakningen i Västerhavets vattendistrikt. Operativ ytvattenövervakning I övervakningsprogrammet ingår sammanlagt 513 stationer för operativ övervakning i ytvatten. Merparten av dessa stationer ingår i kalkeffektuppföljningen men det finns även stationer från regional övervakning, samordnad recipientkontroll och kommunal övervakning. Karta 11 visar den operativa övervakningen i Västerhavets vattendistrikt. Undersökande övervakning I övervakningsprogrammet för vattendistriktet finns en översiktlig strategi för undersökande övervakning. Övervakning av skyddade områden Inom vattenförvaltningen ska den kontrollerande och operativa övervakningen samordnas med övervakning av områden som är skyddade enligt andra direktiv. I det nuvarande övervakningsprogrammet för vattendistriktet ingår endast stationer för uppföljning av badvattendirektivet och fiskvattendirektivet eftersom de har uppföljning med ett fast stationsnät. Övriga direktiv hade antingen ingen uppföljning alls eller så saknades fasta stationer för uppföljningen. För övervakning i skyddade områden enligt avloppsdirektivet och nitratdirektivet används data från befintliga nationella och regionala program samt recipientkontrollprogram. Dessa är dock inte utpekade i vattendistriktets övervakningsprogram. Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 57 (196)

58 Övervakning Karta 10. Kontrollerande övervakning för ytvatten i Västerhavets vattendistrikt, inklusive Glomma. I övervakningsprogrammet ingår 104 stationer fördelade på vattendrag, sjöar, övergångsvatten och kustvatten. Sidan 58 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

59 Övervakning Karta 11. Operativ övervakning för ytvatten i Västerhavets vattendistrikt, inklusive Glomma. I övervakningsprogrammet ingår 513 stationer fördelade på vattendrag, sjöar, övergångsvatten och kustvatten. Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 59 (196)

60 Övervakning Revidering av Sveriges övervakningsnätverk Miljöövervakningsprogrammet som rapporterades till EU 2007 uppfyllde inte fullt ut de krav som ställs i ramdirektivet för vatten. Övervakningen ska därför genomgå en översyn så att ramdirektivets krav på representativ övervakning med avseende på bland annat vattentyper, kvalitetsfaktorer och statusklasser uppfylls. Vattenmyndigheten och länsstyrelserna kommer att genomföra en revidering av de övervakningsprogram som rapporterades till senast Sveriges vattenmyndigheter och länsstyrelser har under gjort en fördjupad kartläggning av landets vatten. Kartläggningen har gett en bild av status, åtgärdsbehov samt var övervakningsresurser behövs för att förbättra underlaget till statusklassificering. Detta ska vara grunden för revidering av den vattenrelaterade övervakningen som kommer att bestå av ett urval av stationer med olika huvudmän. En central uppgift för den regionala miljöövervakningen är att samordna all regional övervakning som utförs av en rad olika aktörer så att den blir effektiv och ändamålsenlig. Grundvatten Den kontrollerande övervakningen av kemisk status i grundvatten ska ge en representativ bild av situationen i relation till geokemiska faktorer och den påverkansbild som finns. Resultatet från den kontrollerande grundvattenövervakningen ska ligga till grund för den operativa övervakningen. Under 2006 tog SGU på uppdrag av vattenmyndigheterna fram ett förslag till kontrollerande övervakningsprogram för grundvatten för de fem vattendistrikten. Drygt 600 stationer (varav 137 stationer i Västerhavets vattendistrikt) föreslås ingå i den kontrollerande övervakningen. Totalt omfattas grundvattenförekomster av programmet. Enligt avgränsningarna 2006 fanns det 673 grundvattenförekomster i Västerhavets vattendistrikt. Dessa förekomster har delats in i 30 grupper. 137 stationer inom Västerhavets vattendistrikt valdes för att få representativ bild över samtliga grupper av förekomster. I första hand är det grundvattentäkter som föreslås ingå i den kontrollerande övervakningen. Den operativa övervakningen av grundvatten ska upprättas i grundvattenförekomster som bedömts ligga i riskzonen för att inte nå målen år I Västerhavets vattendistrikt innebär detta att en tyngdpunkt kommer att läggas på vattenförekomster med stor påverkan från bland annat jordbruk, förorenade områden, vattenuttag och infrastruktur. Ytvatten Den kontrollerande övervakningen av ytvatten kommer bland annat att bestå av ett urval av stationer från de övervakningssystem som redan finns i Sverige. De stationer som saknar vissa kvalitetsfaktorer får kompletteras med dessa. Det är också troligt att stationsnätet kan behöva kompletteras med ett antal stationer. Det kommer inte att vara möjligt att ha övervakningsstationer i samtliga vattenförekomster i Sverige och därför måste andra alternativ för att få en så heltäckande övervakning som möjligt ses över. Övervakning i en vattenförekomst kan komma att representera en grupp av vattenförekomster och som ett komplement till de faktiska provtagningsinsatserna kan olika typer av modeller behöva användas för de vattenförekomster som kommer att stå utan övervakning. Den operativa övervakningen av ytvatten kan inte slutrevideras förrän åtgärdsprogrammen har beslutats. Ett åtgärdsprogram kan komma att se ut på många olika sätt vilket innebär att även uppföljningen kommer att variera. Utvecklingen måste följas upp i de vatten där det har bedömts att det finns risk för att god status inte kommer att nås till 2015 eller där tillståndet kan försämras från hög till god status. Även vatten där statusbedömningen och/eller vattnets Sidan 60 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

61 Övervakning framtida utveckling är osäker kan ingå i övervakningen. I vattendistriktet innebär det att tyngdpunkten kommer att läggas på uppföljning av de objekt som pekats ut i den fördjupade kartläggningen och tagits upp i åtgärdsprogrammet. Övervakningen av områden som är skyddade enligt andra EG-direktiv måste samordnas med de aktörer som är ansvariga för dessa områden, bland andra Naturvårdsverket och Jordbruksverket. Vattenmyndigheternas roll blir i detta fall att sammanställa befintlig uppföljning enligt respektive direktiv. Övervakning av prioriterade ämnen Genom införlivandet 2008 av dotterdirektivet för prioriterade ämnen har vattenmyndigheten ansvaret för att ta fram ett övervakningsprogram över prioriterade ämnen samt att upprätta ett register för utsläpp och spill. Vattenmyndigheten kommer att använda sig av de befintliga register som finns redan idag för statistik över olika prioriterade ämnen som en grund för arbetet. Det pågår för närvarande ett arbete med att ta fram vägledningsdokument och ett miljöövervakningsprogram för prioriterade ämnen. Fortfarande kvarstår frågetecken såsom finansiering av sådan övervakning som inte kommer att täckas in av den befintliga nationella övervakning och recipientkontrollen. Därtill behövs nationella bedömningsgrunder för ett flertal substanser där det är relevant att mäta i andra matriser än vatten. I den första förvaltningscykeln har vattenmyndigheten därför valt att rapportera enbart den befintliga nationella trendövervakningen av prioriterade ämnen (gjordes i samband med artikel 8-rapporteringen den 27 mars 2007). Den pågående övervakningen behandlas i Bilaga 1 till Naturvårdsverket rapport 5973, om förslag till genomförande av direktiv 2008/105/EG om miljökvalitetsnormer inom vattenpolitikens område. Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 61 (196)

62 Status 2009 Status 2009 I kartläggningsarbetet ingår enligt vattenförvaltningsförordningen att beskriva det nuvarande tillståndet i distriktets vatten och att klassificera samtliga vattenförekomster utifrån ett antal statusklasser. Grundvatten klassificeras med avseende på kemisk och kvantitativ status. För ytvatten fastställs dels ekologisk status (ekologisk potential för kraftigt modifierade eller konstgjorda vatten) och dels kemisk status. För utsjöområden 1-12 sjömil utanför baslinjen görs enbart klassificering av kemisk status. De vattenförekomster som ingår i skyddade områden enligt vattenförvaltningsförordningen statusklassificeras enligt samma metoder som för yt- och grundvatten. För en del av dessa områden genomförs även övervakning och klassificering baserat på andra parametrar än de som används inom vattenförvaltningen. Arbetet med statusklassificeringen har pågått framförallt under perioden I huvudsak har data från 2000-talet använts. Dataunderlaget har i en del fall varit bristfälligt, framförallt vad det gäller biologiska data och flera miljögifter. Expertbedömningar har därför använts i stor utsträckning vid statusklassificeringen. För vattendistriktet som helhet ger resultatet av statusklassificeringen förmodligen en rättvisande bild men brist på data kan i vissa fall ha medfört att enskilda vattenförekomster fått felaktiga klassificeringar. Ett kontinuerligt arbete pågår för att förbättra dataunderlaget så att fler klassificeringar kan baseras på mer kompletta mätdata. Detta medför att vissa klassificeringar kan komma att ändras allt eftersom kunskapsunderlaget kompletteras och förbättras. I VISS finns information om vad statusklassificeringen har grundats på för varje enskild vattenförekomst. Den preliminära statusklassificeringen i Västerhavets vattendistrikt var färdig i slutet av Under 2008 och 2009 har inventeringar och provtagningar utförts för att komplettera underlaget, och i detta arbete har påverkade vattenförekomster med databrist prioriterats. Statusklassificeringen och kartläggningsarbetet har gett en bra och övergripande första preliminär bild av status, åtgärdsbehov samt var övervakningsresurser behövs. Övervakningsprogrammen kommer att revideras med syfte att förbättra underlaget för statusklassificering och att möjliggöra uppföljning av åtgärdseffekter, se vidare avsnitten Övervakning samt Vattenförvaltningen Sidan 62 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

63 Status 2009 Grundvatten Arbetssätt och förutsättningar vid statusklassificering Klassificeringen av kemisk och kvantitativ grundvattenstatus baseras på SGU:s klassificeringsföreskrifter (SGU-FS 2008:2). För arbetet med statusklassificeringen har data använts från kemiska analyser framtagna genom den nationella och regionala miljöövervakningen, samt data från de råvattenanalyser av allmänna vattentäkter som rapporterats till SGU (datavärd). Expertbedömning av kvantitativ status eller kemisk grundvattenstatus ska göras om det inte är möjligt eller lämpligt att tillämpa kriterierna på grund av att de underlagsdata som behövs för bedömningen saknas, eller att resultatet av bedömningen inte är rimligt eller har stor osäkerhet. Expertbedömningen ska göras utifrån bästa tillgängliga kunskap om tillstånd och påverkan, inklusive den påverkansanalys som krävs enligt 3 kap. 1 2 p. vattenförvaltningsför-ordningen. En expertbedömning kan medföra att en grundvattenförekomst eller grupp av grundvattenförekomster bedöms ha god eller otillfredsställande kvantitativ status samt god eller otillfredsställande kemisk grundvattenstatus. I de fall det saknas data helt bedöms vattenförekomsten ha god status. Vid klassificeringen av kemisk och kvantitativ status ska grundvattenförekomstens påverkan på anslutna terrestra och akvatiska ekosystem vägas in. Koncentrationen av förorenande ämnen i grundvattenförekomsten får inte leda till att miljökvalitetsnormen i anslutna ytvatten inte uppnås, eller att statusen i dessa försämras, eller till någon betydande skada på terrestra system som är direkt beroende av grundvattenförekomsten. På motsvarande sätt får inte grundvattennivån vara utsatt för en sådan mänsklig påverkan att det leder till sådana effekter. Kunskapen om vilka akvatiska och terrestra system som är anslutna respektive direkt beroende av en viss grundvattenförekomst är bristfällig i dagsläget. Grundvattenförekomsters påverkan på anslutna ekosystem har därför inte kunnat vägas in i bedömningarna i denna förvaltningscykel. Ett första urval med att identifiera dessa ekosystem har genomförts och arbetet med att utveckla metoder för bedömning av status och påverkan på systemen pågår. Arbetet kommer att intensifieras under åren Kemisk status Klassificering av den kemiska statusen i grundvatten baseras på de riktvärden som anges i Bilaga 1 i SGU:s klassificeringsföreskrifter (SGU-FS 2008:2), se tabell 14. Kemisk grundvattenstatus ska anges oavsett om förekomsten är bedömd att vara i riskzonen (det vill säga i risk att inte uppnå god status 2015) eller inte. God kemisk grundvattenstatus föreligger i en grundvattenförekomst eller grupp av grundvattenförekomster när: 1.de riktvärden för grundvatten som anges för ämnen upptagna i bilaga 1 inte överskrids 2.fastställda kvalitetskrav för grundvattenförekomster inte överskrids, eller 3.när kvalitetskrav överskrids i en eller flera övervakningsstationer och det är möjligt att visa att överskridandet inte innebär någon betydande miljörisk, någon saltvatteninträngning eller inträngning av förorening eller att föroreningar försämrar kvaliteten på vatten som ska användas som dricksvatten eller i övrigt försämrar möjligheten att använda grundvattnet. Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 63 (196)

64 Status 2009 En grundvattenförekomst får otillfredsställande kemisk grundvattenstatus om: 1.Medelvärdet av årsmedelvärdena för perioden för samtliga provplatser i en grundvattenförekomst överstiger ett riktvärde för någon av parametrarna enligt bilaga 1. Beräkningen ska baseras på minst 3 vattenkemiska analyser från grundvattenförekomsten för hela perioden, eller 2.ett enstaka årsmedelvärde för samtliga provplatser i en grundvattenförekomst överstiger ett riktvärde för någon av parametrarna enligt bilaga 1, och årsmedelvärdet baseras på minst 2 vattenkemiska analyser per provplats, eller 3.ett enstaka årsmedelvärde för en provplats i en grundvattenförekomst överstiger ett riktvärde för någon av parametrarna enligt bilaga 1, och årsmedelvärdet baseras på minst 2 vattenkemiska analyser från provplatsen. Om något av kriterierna 1-3 uppfylls ska en bedömning göras om det är sannolikt att mätvärdena är representativa för grundvattenförekomsten i sin helhet. Först efter denna bedömning får grundvattenförekomsten klassificeras till att ha otillfredsställande kemisk grundvattenstatus. Om mätvärdena inte anses vara representativa blir statusklassificeringen god kemisk grundvattenstatus om kraven enligt 7 3 p. SGU:s klassificeringsföreskrifter (SGU-FS 2008:2) är uppfyllda, det vill säga att överskridande av riktvärden för grundvatten inte innebär någon risk för påverkan på de terrestra och akvatiska ekosystemen eller en kvalitetsförsämring som inverkar på nyttjandet av vattnet för till exempel dricksvattenförsörjning. Tabell 14. Riktvärden för grundvatten på nationell nivå och utgångspunkter för att vända trender (från SGU-FS 2008:2). Parameter* Riktvärde för grundvatten Nitrat, mg/l Aktiva ämnen i bekämpningsmedel, inkl. metaboliter, nedbrytnings- och reaktionsprodukter, μg/l 0,1 0,5 totalt Utgångspunkt för att vända trend angiven som koncentration Detekterat Klorid, mg/l ; Västkusten 75 Konduktivitet, ms/m 75 55; Västkusten 65 Sulfat, mg/l Ammonium, mg/l 1,5 0,5 Arsenik, μg/l 10 5 Kadmium, μg/l 5 2 Bly, μg/l 10 2 Kvicksilver, μg/l 1 0,05 Trikloreten+ Tetrakloreten, μg/l 10 2 Kloroform, μg/l (Triklormetan) ,2-dikloretan, μg/l 3 0,5 Bensen, μg/l 1 0,2 Benso(a)pyrene, ng/l 10 2 Summa 4 PAH:er, ng/l Benso(b)fluoranten, Benso(k)fluoranten, Benso(ghi)perylen, Inden(1,2,3-cd)pyren * Nitrat och pesticider är EU-gemensamma, övriga parametrar är nationella Sidan 64 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

65 Status 2009 Undantag från detta och för de grundvattenförekomster där underlag saknas kan göras genom en expertbedömning. Grund för en expertbedömning kan till exempel vara att det saknas mätdata, men finns kunskap som gör det sannolikt att riktvärden enligt bilaga 1 i SGU:s klassificeringsföreskrifter (SGU-FS 2008:2) överskrids i stora delar av grundvattenförekomsten. Motivet till expertbedömningen, hur den har genomförts samt resultatet av den ska alltid dokumenteras. En expertbedömning ska göras om det inte är möjligt eller lämpligt att tillämpa kriterierna på grund av att de underlagsdata som behövs för bedömningen saknas, eller att resultatet av bedömningen inte är rimligt eller har stor osäkerhet. Mätdata saknas eller är bristfälliga för en stor del av grundvattenförekomsterna. Kvantitativ status Grundvattenförekomster där de sammanlagda uttagen överstiger den långsiktiga grundvattenbildningen, eller där det har konstaterats att salt grundvatten eller föroreningar sugs in på grund av pumpning av vatten ur grundvattenförekomsten, ska klassificeras till otillfredsställande kvantitativ status. Informationen om uttag är bristfällig för många grundvattenförekomster. Grundvattenförekomsterna har klassificerats till god kvantitativ status om det inte funnits anledning att misstänka motsatsen. Ofta känner man till om det förekommer problem med tillgången på vatten utan att tillgång på data finns för beräkning av vattenbalansen. Det kan vara fråga om att kommunen får köra ut vatten till boende under kortare eller längre perioder, att vattnet börjar smaka salt i områden under MG (marina gränsen, det vill säga områden som har varit täckta av salt hav) eller att källor och brunnar sinar. Sådana observationer och eventuellt andra kunskaper om vattenbrist kan vara tillräckliga för en expertbedömning av den kvantitativa grundvattenstatusen. I de grundvattenförekomster som inte innehåller kommunala vattentäkter har man ofta bristfällig kunskap om kvantitativ status. Arbete med att utveckla metoder för bedömning av kvantitativ status har påbörjats. I metodutvecklingen ingår bland annat avgränsning och karaktärisering av grundvattenmagasin, en bedömning av magasinens tillrinningsområden, grundvattenbildning samt grundvattnets strömningsriktningar och koppling till ytvattensystem. Kartläggningen inriktas på större grundvattenmagasin i sand- och grusformationer. Även regionala delprogram inom miljöövervakningen med syfte att öka kunskapen om grundvattenförekomsters grundvattenbildning har påbörjats. Resultat av statusklassificeringen Kemisk status 22 av vattendistriktets 478 grundvattenförekomster uppnår inte god kemisk status i dagsläget, se tabell 15 och karta 12. För 8 av dessa överskrids riktvärden för bekämpningsmedel (ett eller flera ämnen). I 2 förekomster överskrids riktvärdet för klorid och i en förekomst överskrids riktvärdena för såväl bekämpningsmedel som klorid. Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 65 (196)

66 Status 2009 Tabell 15. Kemisk status för grundvattenförekomster i Västerhavets vattendistrikt. Antal vattenförekomster Grundvatten Totalt i distriktet 478 God kemisk status 456 Uppnår ej god kemisk status 22 Kvantitativ status 477 grundvattenförekomster i vattendistriktet har klassificerats till god kvantitativ status, se tabell 16 och karta 13. I dagsläget är det bara stora grundvattenmagasin som är vattenförekomster och dessa har generellt inga kvantitetsproblem. Lokalt finns dock kvantitetsproblem i mindre grundvattenmagasin i distriktet, framförallt i skärgårdsområdet. Tabell 16. Kvantitativ status för grundvattenförekomster i Västerhavets vattendistrikt. Antal vattenförekomster Totalt i distriktet 478 God kvantitativ status 477 Uppnår ej god kvantitativ status 1 Grundvatten Sidan 66 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

67 Status 2009 Karta 12. Kemisk status för grundvattenförekomster i Västerhavets vattendistrikt. Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 67 (196)

68 Status 2009 Karta 13. Kvantitativ status för grundvattenförekomster i Västerhavets vattendistrikt. Sidan 68 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

69 Status 2009 Ytvatten Arbetssätt och förutsättningar vid statusklassificering Statusklassningen av ytvatten grundar sig på all tillgänglig kunskap: data från mätningar, påverkansdata, modellberäkningar, tidigare erfarenheter osv. Mätdata från såväl nationell och regional miljöövervakning, liksom data från recipientkontroll och kommunal miljöövervakning har använts. Påverkansanalysen, som är ett viktigt underlag vid expertbedömningarna, beskrivs närmare i avsnittet Påverkansanalys. Såväl vid sammanvägningen av ekologisk status som vid klassningen av enskilda parametrar har oftast så kallad expertbedömning tillämpats i varierande hög utsträckning. Det finns flera varianter på expertbedömningar: Klassning av enskilda kvalitetsfaktorer man har data för men där en expert bedömer att tillämpning av bedömningsgrunderna ger en felaktig klass. Utnyttjande av data från parametrar det inte finns bedömningsgrunder för, exempelvis stormusslor och flodkräfta. Statusklassning när man har bristfälligt underlagsmaterial, i vissa fall endast påverkansanalys. Viss oro kan finnas för att en tveksamt utförd expertbedömning kan få stor negativ betydelse, med exempelvis stora onödiga åtgärdskostnader som följd. Detta ska dock inte vara nödvändigt. När en expertbedömning resulterar i att en vattenförekomst troligen har måttlig status leder detta samtidigt till att vattenförekomsten ska övervakas operativt för att förstärka underlagsmaterialet. Principerna för hur expertbedömningar ska utföras finns beskrivna i Naturvårdsverkets handbok 2007:4. Övergripande analys av säkerhet i klassificeringar av ekologisk status Som ett underlag inför rapporteringen till EU-kommissionen i mars 2010 har en översiktlig bedömning och sammanställning av säkerheten i klassificeringarna av ekologisk status gjorts. Detta utgör inte någon vetenskapligt baserad analys av osäkerheten i klassificeringarna men ger en allmän uppfattning om hur välgrundade klassificeringarna är. Principen för bedömningen har varit att statusklassificeringarna för vattenförekomster som är klassificerade med avseende på många kvalitetsfaktorer är mer välgrundade än statusklassificeringar baserade på få kvalitetsfaktorer eller enbart på påverkansanalys/expertbedömning. Säkerheten i klassificeringarna har delats in i fyra kategorier: hög säkerhet, medel säkerhet, låg säkerhet samt ingen information. Kriterierna för respektive kategori skiljer sig något åt beroende på vilken typ av vatten det rör sig om (se beskrivningar för vattendrag och sjöar respektive kustvatten nedan). Statusklassificeringar som enbart baseras på expertbedömningar utifrån påverkansanalys hamnar i kategorin låg säkerhet. Motivet till att kräva fler kvalitetsfaktorer för kustvattenförekomster är att dessa inte är lika homogena som ett vattendrag eller en sjö. Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 69 (196)

70 Status 2009 Sjöar och vattendrag Hög säkerhet: Om två eller fler biologiska kvalitetsfaktorer är klassificerade. Medel säkerhet: Om en biologisk kvalitetsfaktor är klassificerad. Låg säkerhet: Ekologisk status klassificerad baserat på enbart fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer eller enbart på expertbedömning/påverkansanalys. Ingen information: Ej klassificerad ekologisk status. Kustvatten Hög säkerhet: Om tre eller fler biologiska kvalitetsfaktorer är klassificerade. Medel säkerhet: Om två biologiska kvalitetsfaktorer är klassificerade. Låg säkerhet: Ekologisk status klassificerad baserat på - enbart expertbedömning/påverkansanalys - enbart fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer - klassificering av en biologisk kvalitetsfaktor - kombinationer av ovanstående Ingen information: Ej klassificerad ekologisk status. Figur 5. Fördelning av klassificeringar av ekologisk status i konfidensklasser för vattendragsförekomster, sjöförekomster respektive kustvattenförekomster i Västerhavets vattendistrikt. Ekologisk status Klassificeringen av ekologisk status utgår från bedömningsgrunderna i Naturvårdsverkets klassificeringsföreskrifter (NFS 2008:1). I Naturvårdsverkets handbok 2007:4 finns också en närmare beskrivning av arbetsgången vid statusklassificering. För bedömningen av ekologisk status finns fem klasser: hög, god, måttlig, otillfredsställande samt dålig status. För sjöar, vattendrag och vatten i övergångszon omfattar den ekologiska statusen biologiska, fysikalisk-kemiska och hydromorfologiska kvalitetsfaktorer, se tabell 17. De biologiska kvalitetsfaktorerna väger tyngst vid klassificeringen, följt av fysikalisk-kemiska faktorer och Sidan 70 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

71 Status 2009 slutligen hydromorfologiska kvalitetsfaktorer. För kustvatten baseras klassificeringen på biologiska och fysikalisk-kemiska faktorer. Tabell 17. Kvalitetsfaktorer för ekologisk status. Ytvattentyp Faktorer Kvalitetsfaktor Sjöar Biologiska faktorer Växtplankton Fysikalisk-kemiska faktorer Hydromorfologiska faktorer Makrofyter Bottenfauna Fisk Näringsämnen Siktdjup Syrgas Försurning Särskilda förorenande ämnen Kontinuitet Hydrologisk regim Vattendrag Biologiska faktorer Kiselalger Kustvatten och vatten i övergångszon Fysikalisk-kemiska faktorer Hydromorfologiska faktorer Biologiska faktorer Fysikalisk-kemiska faktorer Hydromorfologiska faktorer Morfologiska förhållanden Bottenfauna Fisk Näringsämnen Försurning Särskilda förorenande ämnen Kontinuitet Hydrologisk regim Morfologiska förhållanden Växtplankton Makroalger och gömfröiga växter Bottenfauna Siktdjup Näringsämnen Syrebalans Särskilda förorenande ämnen Finns ej Särskilda förorenande ämnen Vid klassificeringen av ekologisk status ska, som en av de fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorerna, så kallade särskilda förorenande ämnen klassificeras. Särskilda förorenande ämnen är enligt ramdirektivet för vatten sådana ämnen som släpps ut i betydande mängd i vattenförekomsten, det vill säga i sådana koncentrationer att det kan hindra att god ekologisk status/potential uppnås till år Det är vattenmyndigheternas uppgift att bedöma vilka ämnen som släpps ut i betydande mängd samt att fastställa klassgränser för bedömningen av ekologisk status med avseende på dessa ämnen. Enligt Naturvårdsverkets klassificeringsföreskrifter (NFS 2008:1) ska vattenmyndigheterna fastställa klassgränser mellan hög och god respektive god och måttlig status för de särskilda förorenande ämnena. Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 71 (196)

72 Status 2009 Som stöd för vattenmyndigheternas arbete med detta har Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket tagit fram en rapport med gränsvärden för ett antal ämnen som kan vara problematiska i större eller mindre regioner av Sverige (Naturvårdsverkets rapport 5799). De ämnen och gränsvärden som redovisas i rapporten är dock inte relevanta för samtliga vattenförekomster utan behöver anpassas till varje enskild vattenförekomst innan klassgränser kan fastställas. Dessutom är listan inte heltäckande, det kan finnas andra substanser som släpps ut i betydande mängd och som påverkar den ekologiska statusen. I dagsläget saknas till stor del de underlagsdata som krävs dels för att definiera vad som är att anse som särskilda förorenande ämnen och dels för att definiera bedömningsgrunder för dessa ämnen på vattenförekomstnivå. Hantering av särskilda förorenande ämnen i den första förvaltningscykeln Mot bakgrund av ovanstående har inga bedömningsgrunder för särskilda förorenande ämnen fastställts för några av vattendistriktets vattenförekomster i denna förvaltningscykel. Däremot har de ämnen och gränsvärden som anges i Naturvårdsverkets rapport 5799 tillämpats vid riskbedömning och bedömning av om det föreligger problem med miljögifter i en vattenförekomst. I VISS har noteringar gjorts för de vattenförekomster där mätdata finns och föreslagna gränsvärden överskrids. Under kommande förvaltningscykel kommer fortsatta utredningar av vattenförekomster för vilka det finns en risk att de inte uppnår god ekologisk status till 2015 på grund av miljögifter att kartläggas och analyseras. Bedömningsgrunderna kommer också att utvecklas. Ekologisk potential För vatten som förklarats som kraftigt modifierade eller konstgjorda, används andra benämningar på klasserna jämfört med dem som används för naturliga vatten. Den högsta tillståndsklassen har benämningen maximal potential och övriga klasser benämns god, måttlig, otillfredsställande samt dålig potential. För klassificeringen av ekologisk potential för finns inga nationella bedömningsgrunder framtagna. Viss vägledning kring hur klassificering av potential kan utföras finns i Naturvårdsverket handbok 2007:4 samt i EU:s vägledningsdokument om konstgjorda och kraftigt modifierade vatten. I den första förvaltningscykeln har ett förenklat arbetssätt använts för att fastställa ekologisk potential. Övergripande kriterier har definierats för klasserna god ekologisk potential respektive måttlig potential enligt följande: God ekologisk potential: bedömningen har gjorts att inga förbättringsåtgärder som ger ekologiska effekter är möjliga att genomföra utan att det har en betydande negativ inverkan på miljön i stort eller på den verksamhet som ligger till grund för att vattenförekomsten har förklarats som konstgjord/kraftigt modifierad. Ingen ytterligare utredning krävs därför för att specificera och konsekvensbedöma lämpliga förbättringsåtgärder. Måttlig ekologisk potential: bedömningen har gjorts att det i dagsläget inte fullt ut har genomförts de förbättringsåtgärder som är möjliga utan att det har en betydande negativ inverkan på miljön i stort eller på den verksamhet som ligger till grund för att vattenförekomsten har förklarats som konstgjord/kraftigt modifierad, eller att lämpliga Sidan 72 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

73 Status 2009 förbättringsåtgärder inte har utretts i tillräcklig utsträckning. I dessa fall krävs ytterligare arbete för att specificera och konsekvensbedöma lämpliga förbättringsåtgärder samt sätta dem i relation till verksamheten och miljön i stort. Kemisk status För klassificeringen av kemisk status i ytvatten används klasserna god och uppnår ej god. Klassificering görs för de ämnen och ämnesgrupper som har EG-gemensamma miljökvalitetsnormer och som förekommer i vattenförekomsten. Klassificeringen baseras på prioriterade ämnen som regleras av direktivet om miljökvalitetsnormer för prioriterade ämnen. Detta direktiv anger EU-gemensamma klassgränser (på engelska EQS, Environmental Quality Standards) för 33 ämnen och ämnesgrupper. Utöver dessa har man även angivit EUgemensamma klassgränser för vissa andra föroreningar (såsom DDT, cyklodiener och trikloretylen) och som regleras sedan tidigare. Av de 33 prioriterade ämnena har 20 identifierats som farliga prioriterade ämnen och för dessa är målsättningen att de helt ska fasas ut. Dessutom identifieras 14 ämnen och/eller ämnesgrupper som ackumulerande och för dessa gäller även att trenden i ackumulerande matriser (biota och sediment) ska övervakas och om halterna stiger signifikant behöver åtgärder vidtas. Vid klassificeringen av kemisk ytvattenstatus har även de ämnen som regleras i förordningen om miljökvalitetsnormer för fisk- och musselvatten beaktats i vissa vatten. Det övergripande arbetssättet vid klassificeringen av kemisk status har varit att det enbart är vattenförekomster där man har mätdata och där gränsvärden överskrids som har klassificerats till uppnår ej god status. Påverkansanalysen indikerar dock att det finns fler vattenförekomster som kan vara påverkade av föroreningar. Dessa har generellt klassificerats till god status men har bedömts vara i riskzonen att inte nå god status 2015 (se avsnittet Riskbedömning 2015). Hur bedömningen är gjord för varje enskild vattenförekomst kan utläsas i VISS. Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 73 (196)

74 Status 2009 Tabell 18. De 33 prioriterade ämnen (varav några prioriterat farliga ämnen, markerade med *) samt 8 andra förorenande ämnen (markerade med **) som listas i bilaga I i direktivet om miljökvalitetsnormer för prioriterade ämnen. Förutom dessa ämnen har även viss hänsyn vid statusklassificeringen tagits till de ämnen som listas i förordningen om miljökvalitetsnormer för fisk- och musselvatten. 1 Alaklor 10 1,2-dikloretan 23 Nickel och nickelföreningar 2 Antracen* 11 Diklormetan 24 Nonylfenol (4-nonylfenol)* 3 Atrazin 12 Di(2-etylhexyl)ftalat ( DEHP) 25 Oktylfenol (4-(1,1',3,3'-tetrametylbutylfenol)) 4 Bensen 13 Diuron 26 Pentaklorbensen* 5 Bromerade difenyletrar* 14 Endosulfan* 27 Pentaklorfenol 6 Kadmium och kadmiumföreningar* 15 Fluoranten 28 Polyaromatiska kolväten (PAH)* Benso(a)pyren* Benso(b)fluoranten* Benso(k)fluoranten* Benso(g,h,i)perylen* Indeno(1,2,3-cd)pyren* 6a Koltetraklorid** 16 Hexaklorbensen* 29 Simazin 7 C10-13 Kloralkaner* 17 Hexaklorbutadien* 29a Tetrakloretylen** 8 Klorfenvinfos 18 Hexaklorcyklohexan* 29b Trikloretylen** 9 Klorpyrifos (Klorpyrifosetyl) 19 Isoproturon 30 Tributyltennföreningar (Tributyltennkatjon)* 9a Cyklodiena bekämpningsmedel: Aldrin** Dieldrin** Endrin** Isodrin** 9b DDT total** Para-para-DDT** * Prioriterat farliga ämnen ** Andra förorenande ämnen 20 Bly och blyföreningar 31 Triklorbensener 21 Kvicksilver och kvicksilverföreningar* 32 Triklormetan 22 Naftalen 33 Trifluralin Hantering av kvicksilver och kvicksilverföreningar i den första förvaltningscykeln Kvicksilver är ett av de ämnen/ämnesgrupper där det redan i direktivet om miljökvalitetsnormer för prioriterade ämnen beslutats om gemensamma klassgränser för halter i annat medium än vatten. De medlemsländer som väljer denna möjlighet ska tillämpa en miljökvalitetsnorm för kvicksilver och dess föreningar på 20 µg/kg och/eller en miljökvalitetsnorm för hexaklorbensen på 10 µg/kg och/eller en miljökvalitetsnorm för hexaklorbutadien på 55 µg/kg; dessa miljökvalitetsnormer gäller djurvävnad (våt vikt) med val av lämpligaste indikatorn bland fisk, mollusker, skaldjur och annan biota. Sidan 74 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

75 Status 2009 Sedan tidigt sextiotal har kvicksilverhalterna i fisk, främst gädda, övervakats i Sverige och det finns ett omfattande underlagsmaterial. En jämförelse mellan dessa data och den europeiska miljökvalitetsnormen visar att det inte finns några uppmätta kvicksilverhalter i svensk fisk som ligger under den angivna normen. Konsekvensen blir därför att inte ett enda av Sveriges vatten som innehåller fisk klarar kravet för god kemisk status på grund av kvicksilver. Även om vi skulle lägga till kända bakgrundshalter för gädda så skulle samma vatten ändå kunna fällas på halterna i andra fiskarter eftersom bakgrundshalterna för dessa är okända och därför inte kan läggas till vid en utvärdering av övervakningsdata. Idag saknas det såväl tekniska som ekonomiska förutsättningar för att inom det närmsta seklet åtgärda problemen med kvicksilver. Vissa förbättringar kan uppnås på nationell nivå via åtgärder inom skogsbruket och i samband med vattenkraftsutbyggnad, men framförallt krävs betydande internationella insatser för att minska de utsläpp som ligger bakom det diffusa inflödet av kvicksilverföreningar. Då inte ett enda vatten i Sverige uppnår god kemisk status på grund av kvicksilver krävs en gemensam diskussion i Europa kring i vad mån normen för sediment/biota är satt rätt i relation till halt i vatten eller om det är den senare halten som är felaktig. Sammanställning av resultaten från statusklassificeringen Ekologisk status Av vattendistriktets 2557 ytvattenförekomster har 1202 bedömts ha god ekologisk status eller högre i dagsläget medan 1353 vattenförekomster har måttlig status eller sämre. Endast 7 vattenförekomster har klassificerats till hög status. 49 vattenförekomster har klassificerats till dålig ekologisk status. Observera att utsjöområden inte klassificeras avseende ekologisk status. En sammanställning av resultaten från klassificeringen av ekologisk status för samtliga ytvattenkategorier visas i tabell 19 samt i karta 14. När det gäller vattendrag är kontinuitetsförändringar (vandringshinder) och övergödning de viktigaste orsakerna till att god ekologisk status inte nås. Problemen med kontinuitetsförändringar avspeglar sig framförallt i kvalitetsfaktorerna fisk och kontinuitet. Övergödningsproblemen kan framförallt utläsas i klassificeringen av påväxtalger och näringsämnen. För sjöar, övergångsvatten och kustvatten är det framförallt övergödningspåverkan som gör att god ekologisk status inte uppnås. Övergödningsproblemen kan bland annat avläsas i de biologiska kvalitetsfaktorerna växtplankton och makrofyter. Bland de fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorerna är näringsämnen, siktdjup och syrgas indikatorer på övergödning. Tabell 19. Ekologisk status för ytvattenförekomster i Västerhavets vattendistrikt. Observera att vattenförekomster som har förklarats som kraftigt modifierade eller konstgjorda inte ingår i denna redovisning (se istället rubriken Ekologisk potential nedan). Ytvattenförekomster Vattendrag Sjöar Övergångsvatten Kustvatten Totalt i distriktet Hög ekologisk status God ekologisk status Måttlig ekologisk status Otillfredsställande ekologisk status Dålig ekologisk status Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 75 (196)

76 Status 2009 Karta 14. Ekologisk status för ytvattenförekomster i Västerhavets vattendistrikt. En del av vikarna i Vänern har sämre än god ekologisk status men det syns inte i denna skala. Sidan 76 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

77 Status 2009 Ekologisk potential i konstgjorda och kraftigt modifierade vatten Vattenmyndigheten har klassificerat samtliga konstgjorda och kraftigt modifierade vattenförekomster till måttlig ekologisk potential. Vid en inledande bedömning av den ekologiska statusen har vattenförekomsterna haft måttlig eller sämre status. Det avser ofta såväl biologiska som fysikaliskt-kemiska parametrar där dessa data har funnits, och hydromorfologin är starkt påverkad. Det har ännu inte genomförts någon fullständig och stegvis analys av inverkan på vattenstatus/potential och vilka åtgärder som är rimliga i förhållande till verksamheten. Vattenförekomsterna har därför klassificerats till måttlig ekologisk potential, då det övergripande har bedömts möjligt att genomföra vissa förbättringsåtgärder utan att det allvarligt påverkar den samhällsviktiga verksamheten. Vattenförekomsternas vattenstatus/potential och åtgärdsbehov behöver utvärderas bättre under kommande år. Kemisk status Resultaten från klassificeringen av kemisk status i ytvattenförekomster redovisas i tabell 20 och karta 15. I tabellen visas enbart utfallet av statusklassificeringen när kvicksilver har exkluderats ur bedömningarna. I kartan visas status då kvicksilver har inkluderats (i den infällda mindre kartan redovisas total kemisk status). Syftet med detta är att kvicksilverproblemet, som är ett generellt problem som gäller i hela Sverige, inte ska överskugga eventuella problem med andra prioriterade ämnen. När kvicksilver inkluderas i bedömningen klassificeras samtliga ytvatten i distriktet till uppnår ej god status. För kemisk status exklusive kvicksilver har 2513 ytvattenförekomster klassificerats till god status och 44 vattenförekomster har klassificerats till uppnår ej god status. Tabell 20. Kemisk status exklusive kvicksilver för ytvattenförekomster i Västerhavets vattendistrikt. I denna redovisning ingår även vattenförekomster som har förklarats som kraftigt modifierade eller konstgjorda. Kustvatten Totalt i distriktet God kemisk status Uppnår ej god kemisk status Ytvattenförekomster Vattendrag Sjöar Övergångsvatten Utsjöområden Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 77 (196)

78 Status 2009 Karta 15. Kemisk status exklusive kvicksilver för ytvattenförekomster i Västerhavets vattendistrikt. Sidan 78 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

79 Status 2009 Skyddade områden Samtliga vattenförekomster som berörs av skyddade områden har statusklassificerats enligt de ovan beskrivna metoderna för hur status har bedömts och modellerats fram för grund- och ytvattenförekomster. Statusklassificeringen ger i många fall en god indikation på hur väl målen för ett skyddat område uppfylls men för vissa områden krävs kompletterande information för att måluppfyllelsen ska kunna bedömas. För vissa kategorier av skyddade områden finns särskilda riktlinjer för hur övervakning och klassificering av tillståndet i området ska genomföras. Ansvaret för att rapportera till EU hur väl kraven i de direktiv som ligger till grund för de skyddade områdena uppfylls är fördelat på olika aktörer. I detta avsnitt redovisas översiktligt hur väl kraven i respektive direktiv uppfylls i dagsläget och redovisningen baserar sig på den bedömning och rapportering som respektive ansvarig aktör har gjort. I avsnittet Register över skyddade områden enligt vattenförvaltningsförordningen finns mer information om de olika typerna av skyddade områden enligt vattenförvaltningsförordningen. Fiskvatten Syftet med fiskvattendirektivet är att skydda eller förbättra sötvatten som har eller skulle kunna ha fisk. Fiskvattendirektivet är införlivat i svensk lagstiftning genom, bland annat, förordning om miljökvalitetsnormer för fisk- och musselvatten. I förordningen anges miljökvalitetsnormer för olika parametrar, dels gränsvärden som inte får överskridas eller underskridas annat än i viss angiven utsträckning, dels riktvärden som ska eftersträvas. Exempel på parametrar för vilka miljökvalitetsnormer anges är temperatur, upplöst syre, ph, uppslammade substanser och syreförbrukning. En preliminär statusklassificering av fiskvattenområden genomfördes av SLU, på uppdrag av Naturvårdsverket, under hösten Mätvärden från en eller flera mätstationer inom respektive fiskvattenområde utvärderades. En sammanvägd status för respektive fiskvattenområde togs därefter fram av vattenmyndigheterna enligt principen att den känsligaste parameter avgör. Att ett fiskvattenområde inte uppnår god status innebär alltså inte att förhållandena är bristfälliga i hela området utan indikerar att gränsvärde eller riktvärde för en eller flera parametrar överträds i någon del av fiskvattenområdet. Om kontrollen av kvaliteten på ett fisk- eller musselvatten visar att en miljökvalitetsnorm inte uppfylls, ska länsstyrelserna enligt förordning om miljökvalitetsnormer för fisk- och musselvatten undersöka om detta beror på en tillfällighet, naturliga orsaker eller föroreningar. När orsaken har fastställts, ska länsstyrelsen vidta lämpliga åtgärder. Den sammanvägda status som redovisas här har dock inte granskats och utvärderats av berörda länsstyrelser. Den sammanvägda statusen enligt klassificeringen hösten 2009 redovisas i tabell nedan i en tregradig skala enligt följande: Hög status: samtliga riktvärden klaras God status: samtliga gränsvärden klaras (riktvärden kan dock överträdas) Uppnår ej god status: ett eller flera gränsvärden klaras ej För fiskvattenområden är koppar, zink och syrgas jämförbara mellan förordning (2001:554) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 79 (196)

80 Status 2009 om miljökvalitetsnormer för fisk- och musselvatten samt vattenförvaltningsförordningen. De krav som gäller enligt vattenförvaltningsförordningen bedöms vara likartade eller strängare än kraven enligt förordning (2001:554) om miljökvalitetsnormer för fisk- och musselvatten. Det är således rimligt att anta att om parametrarna koppar, zink och syrgas klassificerats som god eller hög för en vattenförekomst som är fiskvattenområde så uppfylls också kraven enligt förordning (2001:554) om miljökvalitetsnormer för fisk- och musselvatten. Inga av de vattenförekomster som också utgör fiskvattenområde har klassificerats som sämre än god för de tre aktuella parametrarna. För flera av de berörda vattenförekomsterna är dock dessa parametrar inte klassade. För musselvatten finns blanda annat riktvärde och gränsvärde för ett stort antal metaller varav flera sammanfaller både med de särskilda förorenande ämnena, som är parametrar under ekologisk status och de prioriterade ämnena, som är grund för kemisk status. Riktvärden och gränsvärden för dessa metaller enligt förordning (2001:554) om miljökvalitetsnormer för fiskoch musselvatten anges inte som halter utan preciseras i text på följande sätt: Riktvärde Koncentrationen av varje ämne i musslornas kött skall vara så låg att den bidrar till en hög kvalitet hos musselprodukter. Gränsvärde Koncentrationen av varje ämne i musselvatten eller i musselkött får inte överstiga en nivå som har skadliga följder för musslorna och deras larver. Metallernas synergieffekter skall beaktas. Natura 2000 områden Inom EU finns ett nätverk (Natura 2000) av områden som har pekats ut för att skydda utvalda arter och livsmiljöer, enligt Art- och habitatdirektivet (92/43/EEG) och Fågeldirektivet (79/409/EEG). Syftet med nätverket är att alla utpekade arter och livsmiljöer ska upprätthållas i gynnsam bevarandestatus, vilket innebär att de ska kunna finnas kvar långsiktigt. Bevarandestatusen för arter och naturtyper utpekade enligt art- och habitatdirektivet fastställs utifrån en sammanvägd bedömning baserad på klassificering av de fyra faktorerna: utbredningsområde, framtidsutsikter, storlek (populationens eller naturtypens) samt kvalitet (på artens livsmiljö eller på naturtypen). Bevarandestatusen bedöms i en fyragradig skala: gynnsam, otillräcklig, dålig/ogynnsam respektive okänd bevarandestatus. Utvärderingen av bevarandestatus i Sverige har gjorts på biogeografisk nivå för alpin, boreal respektive kontinental region. Den alpina regionen består av fjällkedjan över 800 meter över havet. Den boreala regionen utgörs av resten av landet utom västkusten, Skåne, blekingekusten och södra Öland som utgör den kontinentala regionen. Värderingen av de olika områdenas bevarandestatus är dock inte kvalitetssäkrad ännu. Detta innebär att under nuvarande vattenförvaltningscykel kommer inte gynnsam bevarandestatus att kunna nyttjas som ett strängaste kvalitetskrav enligt vattenförvaltningsförordningen. För ytvatten är gränsen mellan god status och måttlig status enligt bedömningsgrunderna från Naturvårdsverket ofta en god indikation på när gynnsam bevarandestatus råder. God ekologisk status samt god kemisk status tillämpas således som strängaste kvalitetskrav för det stora flertalet vattenförekomster som sammanfaller med Natura 2000-områden med utpekade vattenrelaterade arter och habitat. För kemisk status gäller att halt av kvicksilver över gränsvärde accepteras i dagsläget. Det är under utredning hur kvicksilver ska hanteras utifrån svenska förhållanden. Sidan 80 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

81 Status 2009 Inom rapporteringen till EU enligt vattenförvaltningsförordningen anges en sammanvägd status per Natura 2000-område, baserat på statusbedömningen för de ingående vattenrelaterade arterna och naturtyperna. Statusen per område anges som god status eller uppnår ej god status. God status motsvaras av god bevarandestatus och de övriga bevarandestatusklasserna motsvarar uppnår ej god status. Fågelarterna, som pekas ut genom fågeldirektivet, ingår inte i bedömningen av de skyddade områdenas status. Fågeldirektivet omfattar inte bedömning av bevarandestatus, varför någon sådan bedömning inte har gjorts. Badvatten Det är kommunerna som ansvarar för uppföljning av kvaliteten i de badvatten som omfattas av badvattenförordningen och de ska tillse att provtagning görs enligt beskrivning i Naturvårdsverkets badvattenföreskrifter (NFS 2008:8). Det är också kommunernas ansvar att se till att resultaten från provtagningen görs tillgängliga via Smittskyddsinstitutet (SMI) som är nationell datavärd. Naturvårdsverket ansvarar för att rapportera resultaten vidare till EU-kommissionen och rapporteringen sker via SMI. Provtagning, bedömning och klassificering enligt badvattenförordningen omfattar intestinala enterokocker samt Escherichia coli. Kvaliteten på badvatten ska klassificeras som utmärkt, bra, tillfredsställande eller dålig och klassificeringen ska göras utifrån innevarande år och tre år bakåt. Kvalitetskravet enligt vattenförvaltningsförordningen 6a är att badvattnet senast 2015 ska vara minst tillfredsställande enligt definitionen i Naturvårdsverkets badvattenföreskrifter (NFS 2008:8). Eftersom förekomst av bakterier inte ingår som parameter vid statusklassning av vattenförekomster är kvalitetskraven enligt badvattenförordningen ett komplement vid bedömning av ett vatten. Det bedöms inte finnas någon konflikt mellan kvalitetskrav enligt badvattenförordningen och vattenförvaltningsförordningen. Av de 173 badvatten som finns i Västerhavets vattendistrikt var det tre som inte uppnådde tillfredsställande kvalitet vid klassificeringen Den senaste informationen om EU-badplatserna, provtagningsresultat m.m. finns på webbplatsen Badplatsen Områden som är känsliga för utsläpp av näringsämnen - avloppsvatten Enligt avloppsvattendirektivet ska medlemsstaterna peka ut avloppsvattenkänsliga områden som kräver mer långtgående rening från tätort än vad övriga områden gör. Kraven i avloppsvattendirektivet är inte direkt relaterade till tillståndet i recipienten utan knyts istället till reningsgraden på reningsverken. I Västerhavets vattendistrikt är Skåne och Hallands län, kustområdena i Västra Götalands län samt Vänerns södra och sydvästra tillrinningsområde och Göta älvs avrinningsområde nedströms Vänern utpekade som nitratkänsliga områden. Både de grund- och ytvatten som finns inom dessa områden berörs. Som stöd för att peka ut nitratkänsliga områden finns i nitratdirektivet angivet att det är områden där dricksvatten eller grundvatten uppvisar nitrathalt över 50 mg/l samt där ytvatten är övergödda eller riskerar att bli det om inte åtgärder mot kväveförorening från jordbruket vidtas. Halten av nitrat ingår dock vid klassificering av kemisk status för grundvatten. Inom EU är miljökvalitetsnormen för nitrat i grundvatten satt till 50 mg/l men den är förfinad i Sverige genom SGU:s föreskrift om Miljökvalitetsnormer i grundvattnet. Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 81 (196)

82 Status 2009 Samtliga reningsverk i Sverige uppfyller reningskraven för fosfor enligt direktivet. Under början av 2008 gjordes en nationell sammanställning över avloppsreningsverk där det finns ytterligare behov av kväverening av avloppsvatten för att klara kraven enligt direktivet. Enligt denna sammanställning fanns det då 10 anläggningar i Västerhavets vattendistrikt som inte klarar kraven. Sammanställningen är dock under revidering. Antalet anläggningar som inte klarar kraven enligt avloppsdirektivet är idag (januari 2009) färre än för ett år sedan eftersom det har vidtagits åtgärder som förbättrat reningskapaciteten. Områden som är känsliga för utsläpp av näringsämnen - nitrat Nitratdirektivet föreskriver att medlemsländerna ska förteckna vatten som är förorenade eller kan bli det om inte åtgärder mot kväveförorening från jordbruket vidtas. Direktivet ställer krav på att medlemsstaterna vart fjärde år ska rapportera resultatet av den övervakning som genomförs nationellt för att övervaka nitrathalter och övergödningstillstånd i sötvatten, grundvatten och kustvatten. Den senaste rapporteringen enligt nitratdirektivet gjordes i juni 2008, och finns sammanställd i Jordbruksverkets rapport Sveriges rapportering 2008 enligt artikel 10 rådets direktiv 91/676/EEG om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket. Som underlag för rapporteringen användes i första hand uppgifter från den nationella miljöövervakning som bedrivs inom sötvattenprogrammet och övervakningsprogrammet för kust och hav. Enligt rapporten visade resultaten att i princip inga övervakningsstationer hade halter av nitrat (max- eller medelhalter för ) som översteg de 50 mg/l som satts som mål i direktivet. Detta gällde både sjöar, vattendrag, grundvatten och kustvatten. Dricksvattenförekomster Enligt vattenförvaltningsförordningen ska vattenförekomster som används för uttag, eller reserverats för framtida uttag, av mer än 10 m3 per dag i snitt eller som förser mer än 50 personer med dricksvatten skyddas för att garantera tillgången på vatten av god kvalitet. Dricksvattentäkter som ger mer än 10 m3 per dag i snitt eller som förser mer än 50 personer med dricksvatten omfattas även av Livsmedelsverkets föreskrifter om dricksvatten (SLVFS 2001:30). De kvalitetskrav som anges i föreskriften gäller dock inte råvatten utan enbart det som distribueras ut till konsumenten. Uppgifter om de mätningar som görs i kommunala vattentäkter för att följa upp om kvalitetskraven enligt föreskrifterna uppfylls samlas i dagsläget in i SGU:s databas DGV (Databas för Grundvattenförekomster och Vattentäkter). Samtliga dricksvattenförekomster i distriktet bedöms uppnå god status med avseende på det vatten som distribueras ut till konsument. Sidan 82 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

83 Påverkansanalys Påverkansanalys Påverkansanalysen är central i kartläggningsprocessen och är en förutsättning för att ta fram ett bra och realistiskt åtgärdsprogram. Påverkansanalysen ska besvara ett antal frågor som är avgörande för att kunna reda ut orsakerna till att god vattenstatus inte nås. Den utgör också underlag för riskanalysen, det vill säga bedömningen av om vattenförekomsten når en god vattenstatus till år 2015 eller inte. I detta avsnitt redovisas hur påverkansanalysen gått till. Resultatet av analysen återfinns i nästkommande avsnitt om miljöproblem. Syfte med påverkansanalysen Analysen ska/kan: Identifiera och kvantifiera de källor (punktkällor och diffusa källor) som orsakar förändringar i vattenstatus i syfte att ge underlag till risk- och åtgärdsanalyser. Identifiera de miljöproblem (försurning, övergödning, flödesförändringar med mera) hos vattenförekomsterna som är orsakerna till att god vattenstatus inte nås i nuläget. Identifiera de förorenande ämnen som släpps ut i betydande mängd, det vill säga till sådana koncentrationer att det kan hindra att god status/potential uppnås till år Ge underlag till en indikativ statusbedömning av vattenförekomster där provtagningsdata saknas för kvalitetsfaktorerna. Vara en utgångspunkt för riskanalysen, det vill säga bedömningen av vattenförekomsternas möjligheter att uppnå god vattenstatus till år Bidra med underlag till att kunna peka ut de vattenförekomster som ska undantas från målet om god vattenstatus (kraftigt modifierade vatten, konstgjorda vatten och särskilda vattenförekomster) samt vatten som ska få tidsfrist. Processen för en påverkansanalys kan kort beskrivas i fem steg: 1.Bedöm statusen på vattenförekomsten, se kapitel om statusklassning, Status Identifiera källorna till påverkan, se nedan under Påverkanskällor 3.Bedöm om det föreligger miljöproblem, se nedan Bedömning av miljöproblem 4.Kvantifiera källorna till påverkan, se nedan under Påverkanskällor 5.Gör en riskanalys, det vill säga bedöm sannolikheten att målet god vattenstatus 2015 inte nås, se kapitel om riskbedömning, Riskbedömning Definitioner: Källor mänskliga verksamheter som kan ha en effekt på vattenmiljön Påverkan den direkta effekten av belastningen från källorna, till exempel en effekt som förorsakar en förändring av flöde eller vattenkvalitet. Betydande påverkan sådana förändringar av biologiska, kemiska, fysikaliska och hydromorfologiska faktorer som medför att målet om god vattenstatus sannolikt inte nås. Eftersom tiden har varit begränsad under den första förvaltningscykeln har påverkansanalysen inte kunnat genomföras fullt ut i alla stycken. Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 83 (196)

84 Påverkansanalys Figur 6. Schematisk bild över relationen mellan påverkanskällor, miljöproblem och status. Bedömning av miljöproblem Försurning Ett problem som utmärker Västerhavets vattendistrikt är försurningen av vattendrag och sjöar. Försurade ytvattenförekomster har bedömts efter tillgänglig övervakningsdata. De vattenförekomster som kalkas idag samt de som ligger nedströms ett kalkat område har klassats som att de har problem med försurning. Även vatten som inte kalkas men som bedöms vara försurningspåverkade utifrån geohydrologiskt läge eller biologiska eller kemiska statusdata har fått miljöproblem försurning i VISS. Försurning av kust- och grundvattenförekomster har inte bedömts i denna förvaltningscykel. Övergödning För att bedöma om grundvattenförekomsterna har problem med nitrat och/eller ammonium har, där data har varit tillgängliga, SGUs förslag till riktvärden och så kallade utgångspunkter för att vända trender använts. I några enstaka fall har grundvattenförekomster ansetts ha problem med nitrat och/eller ammonium enbart baserat på en påverkansanalys (se avsnitt Påverkanskällor samt avsnitt Riskbedömning). För att bedöma om ytvattenförekomsterna har övergödningsproblem har har bedömningsgrunderna för näringsämnen i Naturvårdsverkets handbok 2007:4 använts. En påverkansanalys har gjorts med avseende på näringsämnen, där SMED-data med uppgifter om utsläpp (antropogent och bakgrund) från olika källor har använts. Vid stor andel antropogent tillförsel samt stort totalutsläpp per areal har vattenförekomsten fått miljöproblem övergödning. Om biologiska parametrar visar på övergödning har också miljöproblem övergödning angetts. Sidan 84 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

85 Påverkansanalys Miljögifter SGUs förslag till riktvärden och så kallade utgångspunkter för att vända trender har använts (där data har varit tillgängliga) vid bedömning av om grundvattenförekomster har problem med miljögifter eller inte. I flera fall har grundvattenförekomster ansetts ha problem med miljögifter enbart baserat på en påverkansanalys (se avsnitt Påverkanskällor samt avsnitt Riskbedömning). SGUs förslag till riktvärden och så kallade utgångspunkter för att vända trender har använts (där data har varit tillgängliga) vid bedömning av om grundvattenförekomster har problem med miljögifter eller inte. I flera fall har grundvattenförekomster ansetts ha problem med miljögifter enbart baserat på en påverkansanalys (se avsnitt Påverkanskällor samt avsnitt Riskbedömning). Vid bedömning av om ytvattenförekomster har problem med miljögifter (prioriterade ämnen och särskilt förorenande ämnen, se avsnitt Status 2009) har dels övervakningsdata använts och dels har en påverkansbedömning gjorts eftersom mätdata saknas i många fall. Påverkansbedömningen har bland annat utgått från utsläppsdata från EMIR (A- och B-anläggningar) samt förorenad mark, MIFO klass 1. Metoden för påverkansbedömning på ytvattenförekomsterna är en GIS-analys av källor som kan bidra till belastning av miljögifter inom vattenförekomstens avrinningsområde. Syftet med denna metod har varit att peka ut vattenförekomster där man borde gå vidare med att undersöka om det finns problem med miljögifter (prioriterade ämnen och särskilt förorenande ämnen). Metoden ger inget svar på vilka ämnen det handlar om. Dock kan man få en indikation på vilka ämnesgrupper man ska titta på utifrån vilka typer av källor som har bidragit. Är det mycket åkermark kan man förvänta sig bekämpningsmedel och är det mycket transport kan man förvänta sig bland annat metaller, polyaromatiska kolväten och eventuellt bekämpningsmedel. Enskilda avlopp bidrar främst med ämnen som förekommer i hushåll, som till exempel biocider och ämnen som kan finnas i impregnerade kläder (PFOS, nonylfenoler). Finns det mycket förorenade områden tittar man närmare på vilka branscher som finns inom avrinningsområdet. Vid nedlagda gruvor, hyttor med mera finns risk för metallföroreningar, och om det finns många sågverk (med impregnering) kan det till exempel finnas dioxiner. Hårdgjorda ytor och miljöfarliga verksamheter (inklusive reningsverk) kan bidra med i stort sett alla prioriterade och särskilt förorenande ämnen. Fysiska störningar Det underlag som har använts för att värdera fysisk påverkan är bristfälligt för flertalet vattenförekomster i Västerhavets vattendistrikt. För många vattenförekomster är därför de hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna och underliggande parametrar oklassade. Även för de vattenförekomster där dessa kvalitetsfaktorer och parametrar klassats bygger klassificeringen ofta på ett begränsat underlag och inte de heltäckande karteringar som egentligen krävs. Detta medför sammantaget att den fysiska påverkan underskattas för många vattenförekomster. Ett exempel på detta är att vattenuttag endast har noterats som ett miljöproblem för omkring 30 vattenförekomster. Det är dock väl känt att uttag av vatten under perioder med låg vattenföring, framförallt sommartid, är ett stort problem i många vattendrag som rinner genom jordbruksområden. Det finns dock ingen samlad förteckning över vattenuttag, bland annat på grund av att flertalet inte har något tillstånd enligt gällande eller äldre lagstiftning. Det har alltså inte gått att geografiskt identifiera problemet i kartläggningsarbetet. Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 85 (196)

86 Påverkansanalys För de vattenförekomster där det funnits tillräckligt underlag för att värdera fysisk påverkan är kontinuiteten (vandringshinder) den vanligaste fysiska störningen som gör att vattendrag inte når en god ekologisk status. För sjöar är det flödesförändringar, eller egentligen reglering av vattenståndet, som är den vanligaste störningen. För att bedöma den fysiska påverkan i vattenförekomsten så har har bedömningsgrunderna för hydromorfologi i Naturvårdsverkets handbok 2007:4 använts för kvalitetsfaktorerna hydrologisk regim, kontinuitet och morfologiska förhållanden så lång det varit möjligt med befintligt underlagsmaterial. För de områden där bedömningarna grundar sig på bra underlagsdata så framgår det för den enskilda vattenförekomsten i VISS. Flödesförändringar För det stora flertalet vattenförekomster inom Västerhavets vattendistrikt finns inte underlag för att klassificera kvalitetsfaktorn Hydrologisk regim och underliggande parametrar enligt gällande bedömningsgrunder och de är därmed oklassade i dessa avseenden. Detta påverkar också möjligheten att värdera miljöproblemet flödesförändringar för dessa vattenförekomster. I de fall kvalitetsfaktorn Hydrologisk regim samt miljöproblemet flödesförändring har klassificerats respektive värderats, så har det vanligtvis gjorts med stöd av expertbedömning. I det fallet innebär expertbedömning till exempel att det finns kännedom om regleringsanläggningar och deras gällande tillstånd och/eller nuvarande regleringsförfarande vid dessa anläggningar. Värdering av påverkan har dock gjorts med stöd av klassgränserna enligt bedömningsgrunderna. Till exempel har flödesförändring, eller egentligen vattenståndsförändring, i flera fall noterats för sjöar som är reglerade och där regleringsamplituden är större än eller lika med en meter. Påverkan på nedströms liggande vattenförekomster har också värderats. Det bristande underlagsmaterialet medför dock sannolikt att omfattningen av miljöproblemet flödesförändringar undervärderas för Västerhavets vattendistrikt som helhet. På grund av det bristfälliga underlaget behöver påverkan i form av flödesförändring verifieras och identifieras mer i detalj för många vattenförekomster i det kommande arbetet. Kontinuitetsförändringar För vattendrag krävs underlag från biotopkartering eller motsvarande fältinventering för att kunna klassificera två av tre parametrar för kvalitetsfaktorn kontinuitet enligt gällande bedömningsgrunder. För många av vattenförekomsterna i Västerhavets vattendistrikt saknas sådant underlag. Det finns dock annat underlagsmaterial som åtminstone delvis ger en bild av om och var det finns människoskapade vandringshinder. Exempel på sådant material är dammregistret, dammbyggnader på fastighetskartan samt regionala register över vandringshinder. De senare bygger ofta på inventeringar som är genomförda inom ramen för fiskevårdande arbete på länsnivå. Även om underlaget egentligen inte uppfyller kraven enligt bedömningsgrunderna går det att värdera den påverkan som de identifierade vandringshindren genererar i vattenförekomsterna med stöd av bedömningsgrunderna. Det går att räkna fram fragmenteringsgrad och barriäreffekt, men eftersom underlaget inte är heltäckande och i vissa fall helt missar vissa vandringshinder så undervärderas miljöproblemet kontinuitetsförändring sannolikt för flera vattenförekomster. Exempel på typer av vandringshinder som missas är vägpassager och äldre mindre dammanläggningar. På grund av det bristfälliga underlaget behöver också påverkan i Sidan 86 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

87 Påverkansanalys form av kontinuitetsförändringar verifieras och identifieras mer i detalj för många vattenförekomster i det kommande arbetet. För de vattenförekomster som är biotopkarterade eller inventerade enligt annan likvärdig metodik har detta underlag använts för att klassificera kvalitetsfaktorn kontinuitet och också för att värdera miljöproblemet kontinuitetsförändringar. Morfologiska förändringar För att klassificera flera av parametrarna under kvalitetsfaktorn morfologiska förhållanden enligt bedömningsgrunden för hydromorfologi behöver vattendrag och sjöar vara biotopkarterade eller inventerade enligt likvärdig metodik. För några av parametrarna räcker dock kartanalys, till exempel markanvändning i avrinningsområdet. För de vattenförekomster som inte är biotopkarterade eller motsvarande saknas därmed underlag både för klassificering av kvalitetsfaktorn morfologiska förhållanden och för värdering av miljöproblemet morfologiska förändringar och många vattenförekomster är därmed inte klassade i dessa avseenden. Det bristande underlagsmaterialet, framförallt i de vattenförekomster där de morfologiska förhållandena inte kunnat värderas, medför sannolikt att omfattningen av miljöproblemet morfologiska förändringar undervärderas för Västerhavets vattendistrikt som helhet. På grund av det bristfälliga underlaget behöver påverkan i form av morfologiska förändringar verifieras och identifieras mer i detalj för många vattenförekomster i det kommande arbetet. Vattenuttag För att bedöma påverkan från vattenuttag i grundvattenförekomster har SGUs förslag till bedömningsunderlag för kvantitativ status samt riskbedömning - kvantitativ status 2015 använts. Om en vattenförekomst har bedömts ha otillfredsställande status eller risk för att inte nå god kvantitativ status till 2015, så har den också fått miljöproblemet vattenuttag. Sannolikt är miljöproblemet underskattat eftersom underlaget för status- och riskbedömningarna har stora brister. När det gäller ytvatten så är statistiken från Statistiska centralbyrån (SCB), se nedan, inte nedbruten på avrinningsområdesnivå eller på vattenförekomstnivå och har därför inte använts för att värdera denna påverkan för respektive vattenförekomst. Istället har till exempel register över vattenuttag med tillstånd enligt gällande eller äldre lagstiftning använts. Underlagsmaterialet är mycket bristfälligt i förhållande till problemets verkliga storlek. Problemet har värderats på sådant sätt att om det finns kännedom om onaturliga vattenuttag som är av sådan storlek att de kan påverka vattendragets naturliga flöde oavsett om det är låg/medel/högvattenflöde så har det klassats som ett problem för den specifika vattenförekomsten. Påverkan på nedströms liggande vattenförekomster har också värderats. Främmande arter Arter som med människans hjälp, avsiktligt eller oavsiktligt, spridits utanför sitt naturliga utbredningsområde kallas för främmande arter, eller introducerade arter. I Västerhavets vattendistrikt har omkring 350 ytvattenförekomster bedömts ha problem med främmande arter. Signalkräftan har bedömts vara ett miljöproblem i vattenförekomster som idag har bestånd av flodkräfta men där signalkräfta har påträffats någonstans i vattensystemet och utgör ett direkt hot mot flodkräftsbeståndet. Andra arter som har bedömts vara miljöproblem i vattendistriktets sjöar och vattendrag är sjögull och ullhandskrabba. Kusten har bland annat problem med kammanet och rödalgen Gracilaria vermiculophylla. Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 87 (196)

88 Påverkansanalys Skydd av dricksvattentäkter Varje länsstyrelse i vattendistriktet har gått igenom alla kända dricksvattentäkter (både yt- och grundvattentäkter) som ligger inom en vattenförekomst och som ger mer än 10 m 3 /dygn eller som försörjer mer än 50 personer. För var och en av dessa vattentäkter har det gjorts en bedömning av om täkten har ett fullgott skydd eller inte. Ett fullgott skydd innebär att skyddsområdet kan anses leva upp till de krav och riktlinjer som finns i miljöbalken, Naturvårdsverkets handbok om vattenskyddsområden och Naturvårdsverkets allmänna råd om vattenskyddsområden. Övriga miljöproblem För att bedöma påverkan på grundvattenförekomster från källor som inte faller in under tidigare beskrivna miljöproblem i detta avsnitt, så har SGUs förslag till riktvärden och så kallade utgångspunkter för att vända trender använts (klorid och sulfat). I några enstaka fall har grundvattenförekomster ansetts ha problem med klorid och sulfat enbart baserat på en påverkansanalys (se avsnitt Påverkanskällor samt avsnitt Riskbedömning). Sidan 88 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

89 Påverkansanalys Påverkanskällor Vattenmiljöer utsätts för många olika typer av påverkan som kan ha effekter på det biologiska och kemiska tillståndet i vattnet. Enligt vattenförvaltningsförordningen ska betydande påverkan identifieras för alla vattenförekomster som kan härledas från punktkällor, diffusa källor samt från vattenuttag, vattenreglering och hydromorfologiska förändringar. Med betydande påverkan menas sådan påverkan som, ensamt eller tillsammans med övrig påverkan, kan göra att en vattenförekomst inte når, eller riskerar att inte nå, god status eller potential till Det bör noteras att begreppet betydande påverkan inom vattenförvaltningsarbetet alltså inte är detsamma som begreppet betydande miljöpåverkan i miljöbalken. För att göra en fullständig analys av vilka punktkällor som har en betydande påverkan på vattnens status måste man bland annat ta hänsyn till punktkällans storlek, typen av utsläpp samt recipientens känslighet. En sådan analys har inte kunnat genomföras fullt ut i denna vattenförvaltningscykel. Under respektive miljöproblem nedan beskrivs vilka källor som orsaker problemen och detta utgör en del av underlaget för åtgärdsprogrammet. I dagsläget finns inte tillräckligt med information för att göra en slutlig bedömning över vilka källor som är av betydande påverkan. Grundvatten För grundvattenförekomsterna har det gjorts en påverkansanalys på nationell nivå. Metoden är en GIS-analys av de källor som kan bidra till föroreningar inom en grundvattenförekomst. Analysen ger svar på hur stor areal av förekomsten (plus en buffertzon om 200 meter kring förekomsten) som tas i anspråk av olika typer av föroreningskällor. De punktkällor som ingår i analysen är bland annat A- och B-anläggningar, förorenade områden, vägar, järnvägar, grus- och sandtag med mera. De diffusa källorna är bland annat åkermark, betesmark, frukt- och bärodling, skogsmark, hyggen, tät stadsstruktur med mera. Varje källa får ett värde utifrån dess farlighet, vilket sedan multipliceras med arealen för att få en potentiell föroreningsbelastning för förekomsten (plus buffertzon). Metoden används för att peka ut vattenförekomster där man borde gå vidare med undersökningar. Metoden är indikativ, det vill säga även grundvattenförekomster med en liten potentiell föroreningsbelastning kan vara förorenade och vice versa. Metoden ger inget svar på vilka ämnen det handlar om. Dock kan man få en indikation på vilka ämnesgrupper man ska titta på utifrån vilka typer av källor som har bidragit till den höga potentiella föroreningsbelastningen. Generellt sett har ingen bedömning av betydande påverkan gjorts. Påverkansanalysen har främst använts som ett hjälpmedel i riskbedömningen. En förekomst som har bedömts ha en mycket stor potentiell föroreningsbelastning har generellt sett även bedömts ligga i riskzonen att inte nå god kemisk status Observera också att påverkansanalysen främst har gjorts för sand- och grusavlagringar, eftersom den inte är direkt tillämplig på grundvattenförekomster i andra miljöer. För grundvattenförekomster i andra miljöer har påverkansanalysen generellt inte vägt lika tungt i riskbedömningen. För mer information om påverkansanalysen, se avsnitt Riskbedömning. Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 89 (196)

90 Påverkansanalys Ytvatten Punktkällor Som ett första steg i arbetet med att identifiera betydande påverkan har följande anläggningar definierats i de vattenförekomster som har sämre än god status: IPPC-anläggningar (omfattas av IPPC-direktivet, Integrated Pollution Prevention and Control (96/61/EG) samt Förordning om översyn av vissa miljöfarliga verksamheter (SFS 2004:989)). UWWT-reningsverk (Urban Waste Water Treatment - omfattas av direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse för reningsverk med >2000 personekvivalenter) MIFO-objekt riskklass 1 från arbetet med förorenade områden som kommunicerats med den ansvarige (om det finns starka indikationer på att de påverkar kemisk status). Allteftersom kartläggningsarbetet fortsätter och mer detaljerade analyser utförs kan fler punktkällor komma att läggas till som betydande föroreningar och andra kanske faller bort. Även vissa typer av fysisk påverkan definieras som punktkällor. Anläggningar som kan medföra betydande påverkan av fysisk karaktär och som identifierats i kartläggnings- och påverkansanalysarbetet är framförallt olika typer av mänskligt anlagda vandringshinder, till exempel dammar och vägtrummor, samt anläggningar i vatten som reglerar flödet i vattendrag och/eller vattenståndet i sjöar. Diffusa källor En rad olika ämnen och substanser belastar vattenmiljöerna genom diffusa utsläpp. Till diffusa källor räknas föroreningskällor som, till skillnad från punktkällor, inte har någon tydligt definierad utsläppspunkt, exempelvis näringsläckage från jordbruk- och skogsbruksmark, många enskilda avlopp i glesbygd eller långväga transporterade ämnen från utsläpp till luften i andra delar av landet eller i andra länder. Näringsämnen (kväve och fosfor), metaller, bekämpningsmedel och försurande ämnen hör till de föroreningar som till stor del härstammar från diffusa utsläpp. Sammansättningen och volymen av det vatten som avrinner från land beror till stor del på hur marken används, om marken är bevuxen, om det finns hårdgjorda ytor och så vidare. Se översiktlig markanvändning i Västerhavets vattendistrikt i karta 15. Fysisk påverkan kan också definieras som diffus källa. Det handlar framförallt om morfologiska förändringar, till exempel rensningar i vattendrag, men också om fysiska förändringar i ett vattens närområde. För ett stort antal vatten saknas det dock underlag för att göra en påverkansanalys för dessa faktorer. Undantaget är de vattendrag som är biotopkarterade helt eller delvis enligt metod i Naturvårdsverkets handledning för miljöövervakning, eller undersökta enligt likvärdig metodik. För dessa finns det underlag som behövs för sådana analyser. Om denna information använts för att klassa kvalitetsfaktorn morfologiska förhållanden med underliggande parametrar så utgör detta också i praktiken en påverkansanalys av diffus fysisk påverkan. Motsvarande analys kan också göras med stöd av annat underlag, till exempel god kännedom om markavvattningsföretag som direkt påverkar vattenförekomster eller kartanalyser av olika parametrar som markanvändning i avrinningsområdet och antalet vägpassager. Se vidare information om dataunderlag och informationskällor i avsnittet Underlagsmaterial. Sidan 90 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

91 Påverkansanalys Karta 15. Översiktlig markanvändningskarta för Västerhavets vattendistrikt. Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 91 (196)

92 Miljöproblem Miljöproblem För att kunna bedöma risken för att en vattenförekomst inte ska uppnå/uppfylla miljökvalitetsnormerna och som underlag och stöd till miljöövervakning och åtgärdsprogram måste miljöproblem identifieras. I föregående avsnitt beskrevs översiktligt de viktigaste påverkanskällorna i Västerhavets vattendistrikt. I föreliggande avsnitt redovisas de effekter och förändringar som påverkan orsakar i vattenmiljöerna. I efterföljande avsnitt Riskbedömning 2015 beskrivs effekterna i form av risk för vattenförekomster att inte uppnå god status till För alla vattenförekomster som är i riskzonen att inte uppnå god status har angetts ett eller flera miljöproblem. I Sverige kategoriseras miljöproblem enligt följande: försurning, övergödning, miljögifter, främmande arter, flödesförändringar, kontinuitetsförändringar, morfologiska förändringar och vattenuttag. Därefter presenteras dricksvatten följt av övriga miljöproblem, där de grundvattenspecifika problem klorid och sulfat presenteras. Dessa följs av klimatförändringar, som inte har hanterats som ett miljöproblem inom vattenförvaltningen under den första förvaltningscykeln. Sammanfattningsvis kan konstateras att tillgången på dricksvatten inte är ett stort problem i vattendistriktet, men däremot är skyddet av dricksvattenförekomster bristfälligt. För grundvatten är det största nu kända problemet miljögifter. När det gäller ytvatten är övergödningen ett problem för en stor andel av vattenförekomsterna i distriktet. Många vattenförekomster har dessutom problem med försurning och olika fysiska störningar. Miljöproblem för varje vattenförekomst. Tabelldata är dold. För att se tabellinnehåll gå till digital version: Vattenförekomst ID Vattenförekomst Namn Försurning Övergödning Miljögifter Främmande arter Vattenuttag Flödesförändringar Kontinuitetsförändringar Morfologiska förändringar Sidan 92 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

93 Miljöproblem Försurning Med försurning menas den sänkning av ph-värdet i nederbörd, mark, grundvatten, sjöar och vattendrag som har ägt rum under andra halvan av 1900-talet. Orsaken är utsläpp av försurande ämnen som svaveldioxid (SO 2 ) och kväveoxider (NO x ) som pågått under decennier. De största utsläppen förekommer i tätbefolkade industrialiserade länder i Sydostasien, Nordamerika och Europa och framförallt svaveldioxidutsläppen transporteras långt med vindar. En stor del av nedfallet i vattendistriktet beror på utsläpp i andra länder än Sverige, främst från Storbrittanien Tyskland och Polen. Problemet är störst i urbergsområden i Norden som är svårvittrade med låg motståndskraft mot försurning och där mängden sur nederbörd är stor. Det är inte bara den sura nederbörden som bidrar till försurning, även markanvändning i form av jord- och skogsbruk kan påverka. När grödan och skogen växer tar växterna upp näringsämnen i form av så kallade baskatjoner (till exempel kalcium och magnesium). I ett naturligt ekosystem återförs dessa ämnen till marken när delar eller hela växten dör och bryts ner. I jord- och skogsbruket plockas biomassa ut ur systemet och ju mer som tas ut, ju större blir försurningseffekten. Jordbruket kompenserar detta med gödsling och kalkning, men i skogsbruket är sådan tillförsel fortfarande mindre vanlig. Vid skogsdikning minskar uppehållstiden för vattnet i marklagret vilket förvärrar situationen ytterligare. I försurat grund- och ytvatten ökar både halten och giftigheten för flera metaller bland annat aluminium. Konsekvenserna av det sänkta ph-värdet och ökad giftighet i sjöar och vattendrag medför storskaliga förändringar av ekosystemen. Försurningen har också påverkat ekosystemen indirekt genom att så kallade nyckelarter har slagits ut. Vanligast är att fisk helt eller delvis har försvunnit från sjön eller vattendraget vilket får omfattande konsekvenser för ekosystemet för övrigt genom en omstrukturering av organismsamhället. När försurningspåverkan var som störst var både arter, lokala stammar av arter samt naturliga ekosystem i sjöar och vattendrag hotade inom områden som drabbats hårt av försurning. Försurat grundvatten med förhöjda halter av metaller är en hälsorisk i de fall detta nyttjas som dricksvatten, särskilt i enskilda brunnar med begränsad behandling av råvattnet. Om ett försurat grundvatten nyttjas för dricksvatten kan metallhalterna dessutom stiga ytterligare genom korrosion i ledningsnätet mellan vattentäkt och tappkran. Försurning i Västerhavets vattendistrikt Grundvattnet i vattendistriktet är generellt surt och i delar av distriktet har även sjöar och vattendrag naturligt relativt låga ph-värden. Detta beror dels på de geologiska förutsättningarna, men surheten har ökat på grund av det tidigare höga nedfallet av försurande ämnen. Den nordligaste delen av vattendistriktet ligger ovanför högsta kustlinjen. Detta område har relativt svårvittrade berg- och jordarter, vilket medför att både grund- och ytvattnet har låg jonstyrka och därmed dålig motståndskraft mot försurning. Det samma gäller urbergsområdet över högsta kustlinjen på det sydsvenska höglandet. Detta område har också, tillsammans med urbergsområdet under högsta kustlinjen längs västkusten, haft hög deposition av försurande ämnen. Försurningen av grundvatten är ett miljöproblem som inte har tagits hänsyn till i de statusbedömningar som gjorts i den första förvaltningscykeln. Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 93 (196)

94 Miljöproblem Sedan första halvan av 1970-talet kalkas en stor andel av vattendistriktets sjöar och vattendrag för att motverka försurningens påverkan och upprätthålla bra levnadsförhållanden för växtoch djurliv. Det senaste decenniet har dock det sura nedfallet minskat kraftigt, vilket tillsammans med kalkningen successivt förbättrar vattenkvaliteten. Tyvärr räcker resurserna för kalkning endast till en del av de försurade vattnen, och många sjöar och vattendrag har därför fortfarande en störd fauna och flora. Kvardröjande markförsurning medför också att återhämtningen tar lång tid på många håll. Avverkning kan också, om askåterföring och kalkning inte utförs, bidra till fortsatt försurning. Försurning av havet är ett problem som uppmärksammats den senaste tiden. Den ökande halten koldioxid i luften leder till att havet absorberar mer koldioxid, som sedan omvandlas till syra och gör havet surt. Forskning pågår på olika universitet för att förstå hur detta påverkar marina organismer, djur och ekosystem, samt förstå vilka konsekvenser det leder till i framtiden. Sidan 94 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

95 Miljöproblem Karta 17. Ytvattenförekomster som har eller är i risk att ha problem med försurning. Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 95 (196)

96 Miljöproblem Övergödning Övergödning innebär att halterna av näringsämnen, främst kväve och fosfor, är förhöjda i både inlandsvatten och kustnära havsområden. Näringsämnena kommer från olika typer av mänsklig verksamhet, till exempel jordbruk, avlopp och industrier. Läckage av kväve och fosfor från mänsklig verksamhet når även grundvattnet och leder till hälsoproblem om det används som dricksvatten. Särskilt små barn är känsliga för vatten med förhöjda halter av nitrat. Höga halter av kväve och fosfor i grundvattnet kan leda till förhöjda halter i ytvattnet om tillflödet av grundvatten är tillräckligt stort i förhållande till ytvattenflödet. En högre näringsgrad i ytvatten leder bland annat till ökad produktion av biomassa, i form av bland annat algblomning och igenväxning. Det finns risk för syrebrist, framförallt i sjöar och kustvattenbassänger, när en större mängd organiskt material bryts ner. Ett vatten som är påverkat av övergödning är ofta också grumligt. Grumlingen kan bero på en stor mängd växtplankton i vattenmassan eller på en stor mängd partiklar av oorganiskt material. En ökad näringsgrad i ett vatten påverkar också så småningom ekosystemet. Syrebrist i bottenvatten medför att hela organismgrupper som lever i bottensedimenten eller i anslutning till botten kan försvinna. Även i andra delar av vattenekosystemet kan syrekrävande arter försvinna på grund av övergödningspåverkan. Påväxande fintrådiga alger eller en stor mängd växtplankton i vattenmassan kan skugga andra alger eller kärlväxter som växer under vattenytan så att de decimeras kraftigt eller helt försvinner. Förändringar bland både växtplankton och större vattenlevande kärlväxter och alger gör att även djurlivet i ett vattenekosystem förändras. Vanligtvis blir sammansättningen av arter, bland både djur och växter, mindre divers och den biologiska mångfalden utarmas. Övergödning i Västerhavets vattendistrikt Västerhavets vattendistrikt har ett omfattande jordbruk i norra Skåne, Halland och runt Vänern. Vattendistriktet är dessutom delvis tättbefolkat med 2,4 miljoner invånare och har många kustnära tätorter vilket tillsammans med en stor industriell verksamhet står för stora utsläpp av näringsämnen till ytvatten. Samtidigt sker mycket nedfall av kväve genom import från länder som exempelvis Storbrittannien Tyskland och Polen. Detta tillsammans har bidragit till att skapa den problembild som finns i Västerhavets vattendistrikt övergödda sjöar och vattendrag samt ett kustvatten med bland annat kraftiga algblomningar, syrebrist och ansamling av fintrådiga alger i grunda vikar. I många sjöar har man lyckats minska fosforhalten, Vänern är ett sådant bra exempel, medan kvävehalterna tyvärr inte minskat som de borde, något som är särskilt tydligt i de många jordbruksåarna kring Vänern. I kustvattnet leder alltför hög tillförsel av kväve till problem med bland annat kraftiga algblomningar, syrebrist och igenväxning av grunda vikar. Detta blev tydligt mot slutet av och början på 1980-talet, då till exempel den svåra syrebristen i Laholmsbukten uppmärksammades. Övergödningen av kustvatten kan starta i inlandet, långt från havet, med läckage av näring från exempelvis jordbruksmark. Med vattendragen kommer också nedfallet från luften till havet. Vid kusten finns också utsläpp från industrier och reningsverk, kvävenedfall och transport från andra havsområden. Olika åtgärder för att minska näringstillförseln har vidtagits vid större reningsverk och industrier och inom jordbruket. När det gäller punktkällorna ser man idag en tydlig minskning räknat från 1995 liksom inom jordbruket. Sidan 96 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

97 Miljöproblem Åtgärdsarbetet behöver dock fortsätta. Även utsläppen från trafik och energisektorn måste bli mindre för att kvävenedfallet från luften ska minska. Detta är på gång genom internationella avtal. I kustvattnet är det fortfarande svårt att se entydiga resultat av minskningarna i näringstillförseln när det gäller kväve. När det gäller fosforhalterna finns däremot tydliga neråtgående trender vid kusten. Ett bekymmer är dock att syrehalterna i bottenvattnet fortsätter att minska och att klorofyllhalterna på många håll fortsätter att öka. Det kan vara värt att notera att grundvattenförekomsterna inte visar upp samma problembild som ytvattenförekomsterna när det gäller påverkan från näringsämnen. En förklaring till detta är att de grundvattenförekomster som är avgränsade idag till största delen är isälvsavlagringar. Dessa avlagringar representerar bara en liten delmängd av allt grundvatten och de lämpar sig dessutom generellt inte för jordbruk. Grundvattenförekomster utsätts till skillnad från ytvattenförekomster normalt inte heller för direktutsläpp från till exempel industrier eller reningsverk. Figur 7. Källfördelning för antropogent fosfor för Västerhavets vattendistrikt. Pajstorlek är proportionell med belastning. Figur 8. Källfördelning för antropogent kväve för Västerhavets vattendistrikt. Pajstorlek är proportionell med belastning. Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 97 (196)

98 Miljöproblem Karta 18. Ytvattenförekomster som har eller är i risk att ha problem med övergödning. Sidan 98 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

99 Miljöproblem Miljögifter Under industrialismen har användning av kol och olja medfört stora utsläpp av miljöfarliga ämnen. En enorm industriell expansion under efterkrigstiden innebar att ett stort antal områden förorenades med tungmetaller och organiska miljögifter. På många håll bedöms dessa nu utgöra ett större miljöproblem än pågående verksamheter. Med början under 30- och 40-talen introducerades också många nya syntetiska ämnen med flera lovande användningsområden, såsom PCB med isolerande och mjukgörande egenskaper, DDT som insektsbekämpningsmedel och bromerade flamskyddsmedel. Inom jordbruket genomfördes också en stor omställning med utökad mekanisering, nya växtsorter, konstgödsel och bekämpningsmedel för att öka matproduktionen. Även andra sektorer såsom sjöfart och industrin använder bekämpningsmedel sedan en längre tid. Några exempel utgörs av båtbottenfärger (tidigare till exempel TBT) för att förhindra påväxt, konserveringsmedel i kemiska produkter för att minska mikrobiella angrepp, och träskyddsmedel (till exempel kreosot, koppar-krom-arsenik-medel) för att motverka rötangrepp. Många miljö- och hälsofarliga ämnen förekommer i varor av olika slag. Därifrån förekommer ofta en diffus spridning i samband med användning och kassering, via avloppsreningsverk, dagvatten, lakvatten från deponier, slamspridning osv. På senare år har till exempel förekomst i miljön av läkemedelsrester, mjukgörare (till exempel ftalater), bromerade flamskyddsmedel (till exempel PBDE, PBB) och ämnen som används för att impregnera ytor (PFOS, PFAS) uppmärksammats. Det är troligt att de största utsläppen av miljögifter numera inte kommer från punktkällor utan snarare i samband med diffusa utsläpp. Många miljögifter har också bildats eller spridits oavsiktligt, i synnerhet i samband med ofullständig förbränning. Detta gäller till exempel dioxiner och många PAHer. Flera bekämpningsmedel och industrikemikalier har efter en tids användning visat sig medföra stora negativa konsekvenser för miljön. I vissa fall drabbas främst arter högt upp i näringskedjorna (PCB, DDT). I andra fall är det lägre stående organismer som främst drabbas (TBT) eftersom de har sämre utvecklade avgiftningssystem. Gemensamt för många miljögifter är att de, förutom att de ger effekter i låga halter, även är svåra att bryta ner i miljön. Ämnen lagras även upp i sediment och i fettvävnader hos levande organismer. Därför sjunker halterna endast långsamt trots att förbud ofta har införts sedan lång tid tillbaka. Många stabila substanser kan dessutom färdas långa sträckor via luften och därmed i hög grad transporteras hit även från källor utanför landets gränser. Några exempel är PCB, DDT, lindan, hexaklorbensen, dioxiner, PFOS och kvicksilver. Trots att omfattande åtgärder har vidtagits för att eliminera eller minimera utsläppen av kvicksilver i Sverige kvarstår det fortfarande som ett av de största miljögiftsproblemen. Atmosfäriskt nedfall har förekommit under en lång tid och det internationella bidraget är så betydande att någon förbättring i miljön inte är att förvänta inom någon snar framtid. Kvicksilverhalterna i marken i södra Sverige är så höga att de riskerar störa viktiga grundläggande biologiska funktioner i marken. Kvicksilver i marken medför i sin tur att kvicksilverhalterna ökar i vattnet. Problemen förstärks i samband med försurning och då man ändrar avrinningsförhållandena genom exempelvis skogsdikning eller förorsakar markskador i samband med avverkningar. Naturvårdsverket uppskattar att nedfallet av kvicksilver behöver minska med 80 % för att vi på sikt ska nå halter i fisk som inte överskrider gränsvärdet för human konsumtion på maximalt 500 µg kvicksilver/kg fisk. Den klassgräns (20 µg/kg) för kvicksilver i biota som Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 99 (196)

100 Miljöproblem anges i direktivet om miljökvalitetsnormer för prioriterade ämnen och som även tar hänsyn till risk för effekter på organismer högre upp i näringskedjan bedöms överskridas i samtliga ytvattenförekomster i hela landet, dvs alla sjöar, vattendrag och kustvatten. Hanteringen av bekämpningsmedel, näringsämnen och kemikalier från olika industrier kan medföra utsläpp av föroreningar vid markytan. Föroreningarna transporteras via regnvatten ner i marklagren, och kontaminerar både marklager och grundvatten. Ämnena ifråga som lagras i marken kommer att lakas och spridas vidare av grundvattnet under en lång tid även om inget nytillskott sker. Även om dessa ämnen inte längre används, eller används i betydligt mindre omfattning, förekommer de i grundvattnet under lång tid. Föroreningarna kan avta på en plats på grund av naturlig nedbrytning (endast vissa föroreningar), vidaretransport via grundvatten samt uttag av grundvatten vid vattentäkter. Miljögifter i Västerhavets vattendistrikt Inom vattendistriktet finns många stora raffinaderier, mekaniska verkstadsindustrier, tung petrokemisk och kemisk industri. Här finns även Skandinaviens största oljehamn, flera massaoch pappersbruk, sågverk med träimpregnering och gjuterier. En omfattande textilindustri har haft sitt säte kring Borås. Även om utsläppen från enskilda verksamheter har reducerats kraftigt de senaste decennierna ger de ändå ett betydelsefullt bidrag till utsläppen av miljögifter. Den sedan länge omfattande industrialiseringen inom vattendistriktet har också givit upphov till ett flertal förorenade områden. På alla länsstyrelser pågår arbete med att identifiera och riskklassa gamla synder efter kemi- och ytbehandlingsindustrier, glasbruk, soptippar osv. Det finns uppskattningsvis 9000 potentiellt förorenade områden bara i Västra Götalands län. Flera kan tänkas ha en negativ påverkan på yt- och grundvatten, även om de ofta är dåligt undersökta när det gäller utläckage av miljögifter. Enbart en mindre andel (knappt 200 i Västra Götalands län) av de potentiellt förorenade områdena bedöms dock höra till den högsta riskklassen (MIFO klass 1). På många håll i vattendistriktet hittar man rester av bekämpningsmedel i grundvatten. Många preparat som t.ex. BAM och atrazin är resultatet av gamla synder, men man hittar även preparat som används idag. Mellan åren 1985 och 2001 undersöktes 101 till 700 prov var, i Västra Götalands, Hallands och Skåne län med avseende på bekämpningsmedelsinnehållet. För de tre länen var fyndfrekvensen mellan 25 och 50 %. Sidan 100 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

101 Miljöproblem Karta 19. Ytvattenförekomster som har eller är i risk att ha problem med miljögifter - utan kvicksilver. Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 101 (196)

102 Miljöproblem Främmande arter Främmande arter kan orsaka problem i de miljöer där de introduceras, exempelvis genom att konkurrera ut inhemska arter eller vara bärare av nya sjukdomar som angriper de inhemska arterna. I en tredjedel av Sveriges sjöar har åtminstone en fiskart utplanterats. I många fall har utplanteringarna fått negativa konsekvenser på den ursprungliga fiskfaunan. Till exempel har utplanteringar av sik och gädda slagit ut flera naturliga bestånd av öring och röding. Felaktiga utplanteringar kan även sprida sjukdomar. Utplantering av signalkräfta är en av orsakerna till att flodkräftbestånd drabbas av kräftpest. Barlastvatten anses globalt vara den största enskilda spridningsvägen för främmande organismer. Problemet med spridning via barlastvatten är störst i de marina områdena men uppskattningsvis 14 % av de främmande arterna i svenska sjöar och vattendrag har kommit med barlastvatten eller som påväxt på fartyg. I Vänern släpps uppskattningsvis 0,6 miljoner kubikmeter barlastvatten varje år. Andra källor till oavsiktlig introduktion av främmande arter i sjöar och vattendrag är trädgårdsdammar och akvarier. Härifrån har till exempel vattenpest kommit. Förutom spridning via barlastvatten kan främmande arter komma till svenska kustvattenområden genom att de sprids naturligt med havsströmmar både från deras naturliga utbredningsområden och från mer närliggande områden där de planterats ut legalt eller illegalt. Liksom för sötvatten kan marina arter introduceras oavsiktligt genom att de sitter fast på fartyg, fiskeutrustning och liknande. Andra arter, till exempel amerikansk hummer, har sannolikt ursprungligen kommit in i svenska vatten genom att de placerats i sumpar i havet och sedan smitit därifrån. Det krävs tillstånd för att plantera ut fisk och kräftdjur i svenska vatten och problem med tillkommande främmande arter beror därför numera på olaglig eller oavsiktlig spridning. Främmande arter i Västerhavets vattendistrikt I Västerhavets vattendistrikt har flera främmande växt- och djurarter påträffats i både sjöar och vattendrag och utefter kusterna. Flera av dem finns också med på DAISIE:s (Delivering Invasive Species Inventories for Europe) lista över de 100 mest invasiva främmande arterna i Europa. Övriga arter har troligen inte någon större inverkan på det inhemska växt- och djurlivet.nedan ges ett urval av främmande arter som kan påverka kustvatten och inlandsvatten negativt. Främmande marina arter Västerhavets närhet till Nordsjön och Atlanten, liksom den intensiva trafiken med såväl oceangående som europeiska fartyg, gör att främmande arter kommer till området både direkt och indirekt. Exempel på arter som förekommer i kustvattnet i Västerhavets vattendistrikt: Amerikansk hummer Amerikansk kammaner Rödsvansing Flera arter havstulpaner Hamndun Saragassosnärja Amerikansk borstmask Agarsnärja Sidan 102 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

103 Miljöproblem Flera mikroalger Ostronpest Japanplym De flesta arter som introducerats till Västerhavet finns bland växtplankton, makroalger och ryggradslösa djur. Vissa av dem har funnits i området ganska länge, medan andra nyligen har kommit in. Tre makroalger, Agarsnärja (Gracilaria vermiculophylla), japanplym (Heterosiphonia japonica) och hamndun (Aglaothamnion halliae), som hittades under 2002 och 2003 är de senaste dokumenterade nya arterna i Västerhavet. Perukalg har också fått uppmärksamhet. Algen har brett ut sig ordenligt i några grundområden omkring Göteborg. Även om man inte vet hur den kommit hit är det troligt att den kommit med fartyg, eftersom den först hittades i Göteborgsområdet och inte i norra Bohuslän. Arter som kommer med havsströmmarna brukar först hittas just i norra Bohuslän. Så var fallet med makroalgen sargassosnärja (Sargassum muticum), som hittades i Sverige första gången som fastsittande Den kom till Europa på 1970-talet med japanska ostron och spreds sedan vidare med strömmarna. Nu har den successivt spridit sig söderut längs hela vattendistriktet. När det gäller växtplankton är man ofta mera osäker på när en art först har introducerats, eftersom det är svårt att upptäcka mikroskopiska arter när de förekommer i litet antal i vattnet. När det i Skagerrak 1998 inträffade en giftig blomning av en art som först antogs tillhöra släktet Chattonella tolkades det som att en ny art hade anlänt, men vid senare kontroll av planktonprover från 1993 upptäcktes den även där. Senare visade det sig vara två arter; Pseudichatonella verruculosa och P. farcimen. Läs mer på Andra arter som till exempel amerikansk hummer (Homarus americanus) har troligen kommit hit genom smitning från sumpar eller genom direkt olovlig utsättning. Främmande sötvattensarter En för Sverige ny stormusselart, kinesisk dammussla (Sinandonta woodiana), har påträffats som eventuellt kan ha spridits hit vid utsättning av karp. Signalkräfta (Pacifastacus leniusculus), vattenpest (Elodea canadensis), Gyrodactylus salaris och smal vattenpest (Elodea nutallii) är vanligt förekommande i en del avrinningsområden i vattendistriktet, medan bäckröding (Salvelinus fontinalis) och sjögull (Nymphoides peltata) har påträffats mer sparsamt. Till de arter som kan bli negativt påverkade i vattendistriktets sjöar och vattendrag hör flera skyddsvärda Natura 2000-arter som dessutom räknas som hotade; bland annat lax (Salmo salar), stensimpa (Cottus gobio), flodkräfta (Astacus astacus), flodpärlmussla (Margaritifera margaritifera), tjockskalig målarmussla (Unio crassus) och flera kransalgsarter. Signalkräfta kan sprida sig till områden med flodkräfta och/eller sprida kräftpest så att de svaga flodkräftbestånden minskar eller slås ut. Vattenpest och sjögull kan konkurrera med andra växtarter om både utrymme och ljustillgång. Sjögull kan dessutom etablera sig på stora områden och där bilda stora sammanhängande täcken som kan ta över växtligheten helt. I Västerhavets vattendistrikt har omkring 350 ytvattenförekomster bedömts ha problem med främmande arter. Kusten har bland annat problem med kammanet och rödalgen Gracilaria vermiculophylla. I sjöar och vattendrag är det signalkräfta som utgör problemet i de flesta av dessa fall. Andra arter som har bedömts utgöra miljöproblem i vattendistriktets sjöar och vattendrag är sjögull och ullhandskrabba. Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 103 (196)

104 Miljöproblem Fysiska förändringar Med fysiska förändringar avses både påverkan på hydrologin och på morfologin som i sin tur leder till en påverkan på ekosystemen. Ofta är dessa tre system tätt sammanvävda så att en påverkan på hydrologin leder till en påverkan på morfologin som i sin tur leder till en förändring av ekosystemen. Det motsatta förhållandet kan också råda. Påverkan på de fysiska processerna i vattendrag och sjöar kan leda till direkta effekter, men i många fall tar det mycket lång tid innan man ser en tydlig förändring - ibland upp till hundratals år. Detta gör att fysisk påverkan från olika perioder överlagrar varandra och kan vara svåra att skilja åt. Långsamma förändringar är ofta storskaliga och därmed kostsamma att åtgärda. Vattendrag förändras naturligt hela tiden genom erosion och deposition av sediment. Om man låser fast dem i en viss form genom erosionskydd och kanalisering kommer systemet att anpassa sig, vilket leder till andra konsekvenser, antingen i den aktuella delsträckan eller nedströms. Den hydromorfologiska påverkan på inlandsvatten i sydvästra Sverige har inte alltid fått den uppmärksamhet den borde andra problem som miljögifter, försurning och övergödning har tagit över. I norra Sverige är den hydromorfologiska förändringen mer tydlig genom stora anläggningar i stora vattendrag. Fysiska förändringar i grundvatten är vanligtvis att grundvattennivån sänkts. Det kan orsakas av direkta eller indirekta ingrepp i ett grundvattenområde. Direkta ingrepp kan vara uttag av vatten för olika ändamål eller grävnings- och sprängningsarbeten i de vattenförande markoch berglagren. Indirekta ingrepp kan vara att inströmningsområdet för grundvattnet påverkas genom att till exempel stora områden hårdgörs. Uttag av både grund- och ytvatten kan leda till sättningar i jordlagren. Vissa typer av tidigare exploatering har gett upphov till miljöer som idag har ett högt kulturhistoriskt värde, till exempel gamla kvarndammar. En vanlig orsak till kraftig fysisk påverkan är i dagsläget vattenkraftproduktion, som är en viktig del av Sveriges energiförsörjning och dessutom förnybar sett ur ett klimatperspektiv. Sentida förändringar är också de många vägtrummor som genom olämplig placering spolierat vandringsmöjligheter för fisk och andra organismer. I kustvattnet har man muddrat viktiga bottnar för båtlivets skull och byggt vägbankar med avsaknad av eller med feldimensionerade trummor och härigenom påverkat grundbottnar. Dessa bottnar är av mycket stor betydelse som lek- och uppväxtmiljöer för ett stort antal arter. På senare tid har även översvämningshotet uppmärksammats alltmer. Höga vattenstånd i sjöarna och höga flöden i åarna förekommer regelbundet. Stormar kan även ge stora variationer i vattenstånd vid kusten. Konsekvenserna av översvämningarna är oftast stora. Problemet ligger generellt i att vi alltmer har byggt fast oss med infrastruktur, bebyggelse och verksamheter i områden som normalt översvämmas, vilket medför konsekvenser vid riklig nederbörd. Flödesförändringar Människan har under mycket lång tid utnyttjat vattenkraften för olika ändamål, exempelvis för att såga trävirke, mala säd samt för elproduktion. Det är få avrinningsområden där vattenflödet på ett eller annat sätt inte är påverkat. För att optimera nyttan av vattenkraften reglerar många av dagens anläggningar vattenflödet i vattendrag samt vattenståndet i sjöar. Vatten innehålls i regleringsmagasin under perioder då nyttan av vattenkraften är mindre och vattnet släpps sedan på när nyttan (oftast ekonomisk) är större. Vattenflöde och vattenstånd Sidan 104 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

105 Miljöproblem kan också regleras av andra skäl än för att tillgodose kraftutvinning, till exempel för att underlätta sjöfart eller undvika översvämning. Det är dock sannolikt att det är regleringar vars syfte är kraftproduktion som ger upphov till störst påverkan i sjöar och vattendrag. Reglering av vattenflöde eller vattenstånd är en vattenverksamhet enligt 11 kap. miljöbalken. Motsvarande regler för sådan verksamhet fanns tidigare i vattenlagen. Störst blir den fysiska påverkan av flödes- eller vattenståndsförändringar om den kraftigt avviker från naturliga flödes- och vattenståndsfluktuationer. Exempel på detta är om vattenflödet i ett vattendrag innehålls helt under vissa perioder, om vattenflödet tillåts variera mycket på kort tid (så kallad korttidsreglering) eller om vattenståndet i en sjö varierar med flera meter. Ofta medför reglering av vattenflöde och vattenstånd också morfologiska förändringar i vattendrag och sjöar i form av bland annat igensedimentering av bottnar och stranderosion. Kontinuitetsförändringar I många vattendrag och i utloppet av sjöar finns människoskapade anläggningar som helt eller delvis hindrar organismer från att röra sig fritt inom eller mellan vattenområden. Dessa anläggningar kallas samlat för vandringshinder. Anläggningar som utgör vandringshinder är av olika karaktär och har olika syfte, men vanligast förekommande är sannolikt dammkonstruktioner och vägpassager. Bristande kontinuitet påverkar även transport av näringsämnen, sediment och organiskt material vilket i sin tur påverkar ekosystemen såväl uppströms som nedströms hindret. Bristande kontinuitet kan också orsakas av ingen eller liten minimitappning av vatten från dammar eller andra installationer i vattendraget. Det är inte bara vandring uppåt i vattensystemet som hindras eller försvåras utan ett minst lika stort problem vid vattenkraftsanläggningar är att större organismer, framförallt fisk, dör vid vandring nedströms när de tvingas passera turbinerna. Åtgärder mot bristande kontinuitet kan därför vara en mångfald av olika restaureringsåtgärder. Förekomst av artificiella vandringshinder, oftast i form av dammar, utgör del i problematiken kring kontinuitet. Den vanligaste åtgärden för denna typ av påverkan är utrivning eller så kallade omlöp, vilket innebär att ett mindre vattendrag tillskapas för vattnets passage förbi dammen. Morfologiska förändringar Många vattens morfologi har ändrats genom mänsklig aktivitet. I flera fall är den morfologiska förändringen kopplad till förändring av kontinuitet och/eller flöde och vattenstånd. Kontinuitets- och flödes-/vattenståndsförändringar kan orsaka morfologiska förändringar genom naturliga förlopp. Exempelvis förändrar uppdämning av ett vattendrag vattenföringsförhållandena på ett sådant sätt att bland annat sedimentations- och erosionsmönster förändras och därigenom ändras också vattendragets morfologiska förhållanden. Men människan har också aktivt ändrat framförallt vattendrags morfologi för att till exempel öka nyttan av en vattenkraftanläggning. Det är vanligt att vattendragssträckor nedströms utflödet från en vattenkraftanläggning är rensade. Annan mänsklig verksamhet där man aktivt ändrat sjöars och vattendrags morfologi är inom jord- och skogsbruket. Vattendrag har rätats och fördjupats och sjöar har sänkts för att öka arealen brukbar mark. Tätortsbygge, sjöfart och flottning av timmer är andra verksamheter som innebär åtgärder som förändrar sjöars och vattendrags morfologi på ett sådant sätt att det utgör en betydande påverkan. I kustnära havsområden har framförallt hamnar och farleder lett till fysiska förändringar. Strandlinjen är konstgjord med kajer, pirar och bryggor och man har muddrat viktiga bottnar framförallt för båtlivets skull. Även vägbankar och liknande konstruktioner med avsaknad av Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 105 (196)

106 Miljöproblem eller med feldimensionerade trummor har stängt av eller begränsat vattenutbytet mellan kustvattenområden och härigenom påverkat bland annat grunda bottnar. Dessa bottnar är av mycket stor betydelse som lek- och uppväxtmiljöer för ett stort antal arter. Stranderosion är ett annat problem som kan vara en direkt eller indirekt effekt av i fysiska förändringar i kustområden. Stranderosionen är i vissa områden ett stort hot mot marina och kustbaserade kulturlämningar som vrak och den bebyggda miljön. Vattenuttag Mänskliga ingrepp som kan förändra grundvattennivån är inte bara uttag av grundvatten utan också genom grus- och sandtäktverksamhet, reglering av vattendrag och byggen av tunnlar och andra konstruktioner under jord. I tätortsmiljö förhindras dessutom grundvattenbildningen till stor del genom bortledning av dagvatten och genom asfaltering eller annan hårdgörning av marken. Om grundvattennivån sjunker kan detta exempelvis leda till att vattentäkter sinar och att saltvatten tränger in i brunnar i kustnära områden eller områden med relikt havsvatten. Det kan också leda till försurning genom oxidation i svavelhaltiga jordar, till sättningar i marken, till förhöjda järn- och manganhalter i grundvattnet och till uttorkning och biotopförändringar i våtmarksområden. En höjning av grundvattennivån kan medföra stigande järn- och manganhalter, och därtill risk för skred, markförsumpning och ökade halter av organiskt material i grundvattnet. Vattenuttag i vattendrag för bevattning under torrperioder kan också påverka växt- och djurlivet däri. När vattenmängden är liten blir temperaturen högre, samtidigt som risken för stillastående vatten och förhöjda föroreningshalter ökar. En stor del av sjöar och vattendrag i Västerhavets vattendistrikt har utsatts för fysisk påverkan genom till exempel damm- och kraftverksbyggen, rätning och fördjupning för ökad markavvattning samt rensningar för bland annat flottningsändamål. Effekterna har blivit att vandringsvägar för bland annat fisk skurits av och värdefulla biotoper förstörts. Inom jordbruksområdena har man under århundraden dikat ut våtmarker, rätat meandrande vattendrag och sänkt sjöar - allt för att skapa ett effektivare jordbruk och mer jordbruksmark. Man har också dikat stora skogsområden för att öka virkesproduktionen och dagens skogsbruk skapar också en del problem för vattendrag i samband med avverkningen. Det kan vara körskador där spåren efter skogsmaskinerna kan ändra avrinningen i ett område, eller att man vid avverkning inte lämnar en kant med träd eller buskar utefter sjöar och vattendrag. De fysiska ingreppen har utförts under lång tid och restaureringsbehovet är stort. Enligt statistik från SCB har vattenuttagen i Västerhavets vattendistrikt ökat omkring 5 % mellan 2000 och Den största mängden vattenuttag görs av den vattenintensiva industrin, ca 670 miljoner m 3 /år. I vattendistriktet finns ett fåtal grundvattenförekomster som har problem med vattentillgång, men kunskapsunderlaget är bristfälligt. I delar av vattendistriktet finns betydande kulturhistoriska värden, många med anknytning till vatten. Vattnet har varit den förbindande länken mellan de olika kulturcentrumen, och kulturhistoria knuten till vattenmiljöerna är omfattande. Förutom direkt vattenanknutna anläggningar, exempelvis kvarnar, kanaler och dammar, så finns det kulturmiljöer och kulturlandskap som binder samman mark och vatten, till exempel malmhantering, jordbruk, fiske och stadsutveckling. Sidan 106 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

107 Miljöproblem Karta 20. Vattenförekomster som har eller är i risk att ha problem med flödesregleringar. Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 107 (196)

108 Miljöproblem Karta 21. Vattenförekomster som har eller är i risk att ha problem med kontinuitetsförändringar. Sidan 108 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

109 Miljöproblem Dricksvatten Dricksvatten hämtas ur såväl ytvattenförekomster som grundvattenförekomster. För att säkerställa ett bra dricksvatten idag och i framtiden behöver man bland annat införa vattenskyddsområden, där det ställs specifika krav på de verksamheter som ska bedrivas inom området. Genom att införa skyddsområden kan man också bidra till att uppnå en god ekologisk, kemisk och kvantitativ status, på samma sätt som att en god vattenstatus bidrar till bättre dricksvatten. Det krävs också fler åtgärder, som till exempel sanering av förorenad mark och åtgärder mot försurningen, för att säkerställa bra dricksvatten. Skydd av dricksvattentäkter i Västerhavets vattendistrikt I vattendistriktet är uttaget ur ytvattentäkterna störst, medan grundvattentäkterna är fler till antalet. Vattenmyndigheten bedömer att det inom dagens avgränsade grund- och ytvattenförekomster finns ca 230 vattentäkter som inte har ett tillfredsställande skydd. Utöver dessa finns också ett stort antal vattentäkter som ligger utanför dagens avgränsade vattenförekomster och som också behöver skyddas. Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 109 (196)

110 Miljöproblem Övriga miljöproblem Klorid I vattendistriktet förekommer på flera håll förhöjda kloridhalter i grundvattnet. Halterna beror i de flesta fall troligen på så kallat relikt saltvatten, det vill säga gammalt havsvatten från tiden efter den senaste nedisningen då stora områden täcktes av hav. Detta är vanligt i hela området runt Vänern och längs med de större dalgångarna. Höga kloridhalter kan också bero på direkt inträngning av havsvatten i kustnära grundvattenmagasin eller på mänskliga aktiviteter som till exempel saltning av vägar eller läckage från avlopp eller deponier. I områden som är påverkade av havsvatten eller relikt saltvatten är det av stor vikt att man är uppmärksam på vattenbalansen, eftersom för stora uttag kan leda till att mer saltvatten tränger upp och att man på så sätt förvärrar situationen i grundvattenmagasinet. I kartan visas de grundvattenförekomster i distriktet som uppvisar förhöjda kloridhalter eller där det bedöms finnas en risk för förhöjda halter. En stor del av kustzonen är sannolikt också drabbad av saltvatteninträngning. Att detta inte syns i kartan beror på att det inte definierats några grundvattenförekomster i detta område. Sulfat Höga halter av sulfat kan förekomma lokalt i grundvattenförekomster och det kan finnas flera orsaker till detta. Deponier är ett exempel på en verksamhet som kan bidra till höga sulfathalter. Det finns också områden i vattendistriktet där naturligt höga sulfathalter förekommer, till exempel runt platåbergen i Västra Götalands län. I vattendistriktet finns ett fåtal grundvattenförekomster som uppvisar förhöjda halter av sulfat. Halterna är troligen naturliga och geologiskt betingade. Klimatförändringar Att världen står inför en klimatförändring är det få som betvivlar idag, även om det är svårt att förutspå i vilken omfattning som vi påverkas och hur snabbt förändringarna kommer att ske. Med klimatförändringarna förutspås i vårt närområde fler intensiva regnperioder som medför höga vattennivåer och vattenflöden. Samtidigt kommer årstidsvariationen när det gäller vattentillgången att öka vi får våtare vintrar och torrare somrar. Torrperioderna under sommaren är förmodligen det allvarligaste hotet mot vattenresurserna, vattenkvalitet, biologisk mångfald och vegetation. Låga vattennivåer i sjöar, vattendrag och grundvatten orsakar inte bara begränsningar i vattenförsörjningen, vi får även sämre vattenomsättning och vattenkvalitet. Fiskar och andra vattendjurs levnadsförhållanden kan därmed försämras påtagligt. Ett bättre kunskapsunderlag såväl för hydrologin som för klimatförutsägelser behövs. Sidan 110 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

111 Ekonomisk analys Ekonomisk analys Ekonomisk analys är ett begrepp som omfattar moment inom olika delar av vattenförvaltningsarbetet. En del av arbetet är kopplad till kartläggningsarbetet och benämns som den grundläggande ekonomiska analysen. Den andra delen är kostnadseffektivitets- och konsekvensanalyser som utförs i utformandet av åtgärdsprogrammen och som beskrivs i avsnittet Åtgärder för bättre vatten. Den naturvetenskapliga kartläggningen som beskrevs i avsnitt Status 2009 kompletteras med en ekonomisk kartläggning som beskriver den ekonomiska betydelsen av vattenanvändningen samt kostnadstäckningen för vattentjänster. Resultatet kan användas som underlag i utformning av ekonomiska styrmedel med syfte att tillämpa principen om att förorenaren betalar. I avsnitt Riskbedömning 2015 kan prognosresultat för hur vattenanvändningen kommer att utvecklas till 2015 vara stöd för att avgöra om en vattenförekomst är i riskzonen att inte uppnå god status till år 2015, eller om vattenförekomster med hög eller god status är i riskzonen att få försämrad status. Miljöekonomisk profil för distriktet Den miljöekonomiska profilen är en sammanställning av exempel på ekonomiska värden och kostnader som uppstår vid vattenanvändning. Observera att profilen endast visar information för vattenintensiva punktkällor. Med vattenintensiva avses att branscherna är stora vattenanvändare och dit räknas: massa- och pappersindustrin, kemisk industri, stål- och metallindustrin och el- gas och värmeverk. (Källa SCB) Variablerna förädlingsvärde, inrikes omsättning, antal arbetstillfällen och antal sysselsatta är exempel på vattnets ekonomiska värden. För en del av branscherna finns även exempel på miljökostnader, utsläpp av fosfor, kväve, BOD7 (biokemisk syreförbrukning mätt under sju dygn) eller CODCr (kemisk syreförbrukning, utförd med krom, Cr, som oxidationsmedel). För att få en bättre bild av vattnets ekonomiska värden kommer den miljöekonomiska profilen i nästa förvaltningscykel att förfinas för att bättre återge typ av förbrukning och ekonomiska värden inom olika branscher. Profilen ska även omfatta fler än de branscher som är klassade som vattenintensiva, men som har en betydande påverkan för vattenstatusen. Vidare kommer statistiken att kompletteras med exempelvis data över utrikes omsättning. Den miljöekonomiska profilen finns endast sammanställd på vattendistriktsnivå. Tabell 21. Miljöekonomisk profil för Västerhavets vattendistrikt. Industri Jord-, skogsbruk och fiske Vattenintensiva Tillverkning övrigt Vattenoch reningsverk Tjänster Hushåll Ofördelat Totalt SNI övr Förädlingsvärde 2 (milj kr) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 111 (196)

112 Ekonomisk analys Inrikes omsättning (milj kr) Antal arbetsställen Antal sysselsatta 3 Folkmängd Antal hushåll (familjer 20+ år) Hushållens inkomst (milj kr) Totala miljöskyddskostnader 4 (milj kr) Vattenrelaterade miljöskyddskostnader 4 (milj kr) VA kostnader VA intäkter Totala miljöskatter 2 (milj kr) Vattenuttag 5 (1000 m 3 ) Användning av kommunalt vatten 6 (1000 m 3 ) Hantering och rening av avloppsvatten 8 (1000 m 3 ) Utsläpp av fosfor (ton) Utsläpp av kväve (ton) Utsläpp av BOD 7 (ton) Utsläpp av COD Cr (ton) Exkl 21, 24, 27 2 Avser år Vatten och reningsverkens sysselsatta ingår i redovisningsgrupp Tjänster. 4. SNI 41 ingår i vattenintensiva industrin 5 Endast jordbruk i redovisningsgrupp Jord-, skogsbruk o fiske. Totala uttaget (kommunalt och egen vattentäkt) inklusive havsvatten 6 Användning av kommunalt vatten, exkluderar egen vattentäkt 7 Verkets egen vattenanvändning samt läckage 8 Vatten och avlopp till kommunala reningsverk. Renat vatten som släpps ut. För branscherna avses utsläpp med egen rening i egen regi. Sidan 112 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

113 Ekonomisk analys Kostnadstäckning för vattentjänster med avseende på status 2009 Full kostnadstäckning uppnås när det pris som vattenanvändaren betalar återspeglar de finansiella kostnaderna som kan förknippas med vattentjänsten (detta omfattar kostnader för investering, drift och underhåll samt administration) och den miljökostnad som den ger upphov till, se vidare i Naturvårdsverkets handbok 2007:3. Vattenanvändarna får tillgodoräkna sig miljöskatter och/eller miljöskyddskostnader när graden av kostnadstäckning beräknas. I avsnitt Status 2009 visas att den ekologiska/kemiska/kvantitativa statusen är sämre än god för flertalet av distriktets vattenförekomster. Ett sätt att få till stånd åtgärder för att förbättra statusen är att utveckla ekonomiska styrmedel för att reglera verksamheter med miljöpåverkan. Dessa bör utformas med målsättningen att uppnå full kostnadstäckning, det vill säga både med avseende på finansiella kostnader och miljökostnader. Väl utformade styrmedel leder till minskad belastning genom effektiviseringar och finansieringsmöjligheter för åtgärder (om eventuella skatter eller avgifter förs tillbaka till miljöarbetet) samt skapar incitament för utveckling av bättre teknik. Hushållens vatten- och avloppsanvändning Tolkningen av begreppet vattentjänster är inte helt klarlagd. Den svenska hållningen, tillsammans med ett flertal av EU:s medlemsländer, är att endast rening och distribution av dricksvatten samt insamling och rening av avloppsvatten skall omfattas av begreppet vattentjänster. Frågan om vilka verksamheter som skall omfattas av begreppet vattentjänster är i november 2009 inte avgjord i den europeiska kommissionen. Om beräkningen av graden av kostnadstäckning endast görs för vattentjänster som omfattas av hushållens vatten- och avloppsanvändning är den finansiella kostnadstäckningen hög. Idag betalar hushållen VA-taxa (vatten och avlopp) för sin användning av vatten. Hushållen får då distribution av rent vatten och avloppsvatten transporteras och renas i kommunala reningsverk. Kostnaden för vattentjänsten till hushållen måste enligt lagstiftning bedrivas till självkostnadspris och får inte ge någon vinst. VA-taxan varierar mellan kommuner, se vidare på Svenskt Vattens webbplats. Den finansiella kostnaden kan alltså beräknas och graden av finansiell kostnadstäckning ligger omkring %. För enskild eller samfälld vatten- och avloppsförsörjning har den enskilda fullt ansvar och den finansiella kostnadstäckningen är 100 %. Reningsverken Resultaten från kartläggning och analys visar att reningsverken har en betydande påverkan på många vattenförekomster som har sämre än god status. Även hushåll som har enskild vattenförsörjning och avloppsanläggning har i en del fall konstaterats ha betydande påverkan för vattenförekomsternas status. För att uppnå full kostnadstäckning för VA-sektorn behöver VA-taxan justeras upp till en nivå som också motsvarar den miljökostnad som är synlig i termer av miljöpåverkan. För att detta skall kunna göras behöver emellertid metoder för värdering av ett försämrat miljötillstånd utvecklas. Tabell 22 redovisar kostnadstäckning för vattentjänster i Västerhavets vattendistrikt. Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 113 (196)

114 Ekonomisk analys Tabell 22. Kostnadstäckning för vattentjänster i Västerhavets vattendistrikt. VA-tjänster Dricksvatten Avlopp Kostnader Intäkter Kostnader Intäkter milj. kr milj. kr milj. kr milj. kr Går ej att skatta Miljökostnader Miljöskydds-Fulkostnader kostnadstäckning ingen uppgift Nej Uppgifterna i tabell 22 grundar sig på data från SCB Den finansiella kostnadstäckningen uppgår till 99 % beräknat för dricksvattenförsörjning och avlopp sammantaget. Uppskattningen av kostnadstäckning utförs på vattendistriktsnivå eftersom det i nuläget inte är möjligt att få fram underlag på en lägre geografisk nivå. För att tillämpa principen om att förorenaren betalar, och för att få kostnadseffektiva styrmedel, är det möjligt att analysen bör göras på mindre geografiska områden så att styrmedel kan differentieras efter behov. Prognos för socioekonomiska faktorers utveckling till 2015 Prognosens resultat kan vara till hjälp för att bedöma vilka vattenförekomster som riskerar att inte uppnå god vattenstatus till 2015 eller vilka som löper risk att försämras från nuvarande god eller hög vattenstatus. Scenarieberäkningar har utförts av SCB med hjälp av analysverktyget raps, ( Se figur 9, 10 och 11. Figur 9. Befolkningstillväxt Västerhavets vattendistrikt. Sidan 114 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

115 Ekonomisk analys Figur 10. Prognos produktionsvärden Västerhavets vattendistrikt. Figur 11. Prognos arbetstillfällen Västerhavets vattendistrikt. Resultaten kan fungera som stöd i riskbedömningen och kan också användas som stöd i utformningen av prispolitiken. Förväntad tillväxt behöver emellertid inte medföra ökad vattenanvändning, resultatet är endast en fingervisning som kan användas som ett argument tillsammans med resultat från påverkansanalysen. Exempelvis ger kurvorna för jordbrukets och livsmedelindustrins utveckling i figuren ovan stöd åt att peka ut vattenförekomster med påverkan från dessa branscher som varande i riskzonen för att inte uppnå god status Den ekonomiska analysen omfattar också att göra kostnadseffektiva åtgärdsprogram vars åtgärdsförslag ska medverka till att full kostnadstäckning för vattentjänster, och att principen om att förorenaren betalar uppnås. Begreppen och resultaten förklaras och redovisas i avsnitt Åtgärder för bättre vatten. Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 115 (196)

116 Riskbedömning 2015 Riskbedömning 2015 I arbetet med att kartlägga och beskriva vattenförekomsterna ingår att göra en riskbedömning. För grundvatten avser riskbedömningen risken för att en grundvattenförekomst inte ska uppnå god kvantitativ och kemisk status senast För ytvattenförekomster är det risken för att vattenförekomsten inte ska uppfylla de kvalitetskrav som fastställs enligt 4 kap. i vattenförvaltningsförordningen som ska bedömas. Under den första förvaltningscykeln har det inte funnits några fastställda miljökvalitetsnormer att göra bedömningen utifrån. Därför har riskbedömningen under den första förvaltningscykeln gjorts gentemot det övergripande målet i ramdirektivet, det vill säga bedömningen har avsett risken att vattenförekomsten inte ska uppnå god status, eller få en försämrad status, Kraven på att göra en riskbedömning finns i vattenförvaltningsförordningen. Till grund för riskbedömningen ligger statusklassificeringen, påverkansanalysen och till viss del den ekonomiska analysen. Ett viktigt syfte med riskbedömningen är att identifiera de vattenförekomster, utöver de som inte uppnår god status, som ska omfattas av åtgärdsprogrammet. Grundvatten Arbetssätt vid riskbedömning Riskbedömningen för grundvatten har utförts med avseende på kemisk respektive kvantitativ status. Vid riskbedömningen för grundvattnets kemiska status har resultatet av den nationella påverkansanalys som genomfördes 2007 (med uppdatering 2008) varit ett viktigt underlag. Grundvattenförekomster som i påverkansanalysen föll ut med potentiellt hög föroreningsbelastning har generellt bedömts vara i riskzonen för att inte nå god status För grundvattenförekomster där mätdata finns, har förekomsten bedömts vara i riskzonen om maxvärdet av en analys överstiger de utgångspunkter för att vända trender som finns i Bilaga 1 till SGU:s klassificeringsföreskrifter (SGU-FS 2008:2). Generellt har de grundvattenförekomster som inte uppnår god kemisk status idag bedömts vara i riskzonen för att inte nå god kemisk status Orsaken är framförallt att även om åtgärder sätts in nu tar det tid för grundvattnet att återhämta sig (åtgärderna i åtgärdsprogrammet skall vara påbörjade senast 2012). Ett stort antal av grundvattenförekomsterna har idag inte några mätdata att tillgå. Dessa förekomster har klassificerats till god status och har inte bedömts vara i riskzonen för att uppnå god status till 2015, om inte påverkansanalysen visat något annat. Vid riskbedömningen av grundvattnets kvantitativa status har uppgifter om vattenbalans använts. En grundvattenförekomst har bedömts vara i riskzonen att inte nå god kvantitativ status 2015 om 1. de sammanlagda uttagen ur en grundvattenförekomst är lika med eller överstiger medelvärdet för den långsiktiga grundvattenbildningen, Sidan 116 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

117 Riskbedömning uttagen medför att flödesriktningarna långsiktigt ändras så att saltvatten eller andra föroreningar kan tränga in i grundvattenförekomsten. Generellt har de grundvattenförekomster som inte uppnår god kvantitativ status idag bedömts vara i riskzonen för att inte nå god kvantitativ status Eftersom uppgifter om bland annat vattenuttag är bristfälliga så saknas underlag för att kunna göra en riskbedömning enligt kriterierna ovan för majoriteten av grundvattenförekomsterna. Detta innebär att de som har god kvantitativ status idag generellt har bedömts ha det även Resultat av riskbedömningen 127 av vattendistriktets 478 grundvattenförekomster har bedömts vara i riskzonen att inte uppnå god kemisk status Av dessa uppnår 22 förekomster inte god kemisk status idag. Se tabell 23 och karta 22. Fem grundvattenförekomster har bedömts vara i riskzonen att inte uppnå god kvantitativ status Av dessa är det en förekomst som idag inte uppnår god kvantitativ status. Se tabell 23 och karta 23. Tabell 23. Sammanfattning av riskbedömningen för grundvattenförekomster i Västerhavets vattendistrikt. Antal vattenförekomster Totalt i vattendistriktet 478 Risk att kemisk status inte uppnås varav inte uppnår god kemisk status Risk att kvantitativ status inte uppnås varav inte uppnår god kvantitativ status Grundvatten Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 117 (196)

118 Riskbedömning 2015 Karta 22. Risk att god kemisk status för grundvattenförekomster inte uppnås Sidan 118 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

119 Riskbedömning 2015 Karta 23. Risk att god kvantitativ status för grundvattenförekomster inte uppnås Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 119 (196)

120 Riskbedömning 2015 Ytvatten Arbetssätt vid riskbedömning Riskbedömningen för ytvatten har utförts med avseende på ekologisk respektive kemisk status. Liksom för grundvatten så har riskbedömningen för ytvatten baserats på resultatet av statusklassificeringen och påverkansanalysen. Vattenförekomster som i dagsläget inte uppnår god status har bedömts vara i riskzonen, liksom vattenförekomster som idag har god status men där påverkanstrycket är högt, samt vattenförekomster som ligger knappt över gränsen för god status. Vattenförekomster som idag omfattas av åtgärdsprogram för kalkning har också bedömts vara i riskzonen eftersom de är beroende av kalkningen för att bibehålla god status. För flera vattenförekomster har det varit svårt att bedöma statusen på grund av bristfälliga data. I dessa fall har statusen satts till god, men dessa vattenförekomster har samtidigt bedömts ligga i riskzonen för att till 2015 inte nå god status. I en del fall med bristfälliga data har påverkansanalysen tillsammans med interpolation från närliggande vattenförekomster använts för att bedöma risken. Mer information om arbetssättet vid riskbedömningarna finns i Naturvårdsverkets handbok 2007:3. Resultat av riskbedömningen 2161 av vattendistriktets 2557 ytvattenförekomster har bedömts vara i riskzonen att inte uppnå god ekologisk status, eller ha försämrad status, 2015, se tabell 24 och karta 24. Av dessa uppnår omkring hälften inte god status idag medan resterande ytvattenförekomster har bedömts vara i riskzonen baserat på resultaten från påverkansanalysen, för att de omfattas av åtgärdsprogram för kalkning eller för att data saknats. I samtliga ytvattenförekomster i vattendistriktet överskrids gränsvärdena för kvicksilver, och eftersom halterna av kvicksilver inte kan förväntas sjunka nämnvärt under överskådlig framtid så är samtliga ytvattenförekomster också i riskzonen att inte uppnå god kemisk status Om man undantar kvicksilver ur bedömningen är det istället 287 av 2557 ytvattenförekomster som har bedömts vara i riskzonen att inte uppnå god kemisk status 2015, se tabell 24 och karta 25. När det gäller de prioriterade ämnena, som ligger till grund för klassificeringen av kemisk status, är kunskapsunderlaget ofta bristfälligt. Vid klassificeringen av kemisk status har vattenförekomster där mätdata saknas generellt klassificerats till god status med avseende på alla prioriterade ämnen med undantag för kvicksilver. Påverkansanalysen indikerar dock att många av de vattenförekomster där data saknas har ett högt påverkanstryck, varför de har bedömts vara i riskzonen. För vattendistriktets kustvatten görs bedömningen att de vattenförekomster som inte uppnår god ekologisk status idag också är i riskzonen att inte uppnå god ekologisk status Anledningen är att det kan ta lång tid för ekosystemen att återställas även om åtgärder vidtas för till exempel minskad näringsämnesbelastning. Vad gäller den kemiska statusen så görs bedömningen att drygt 6 % av alla kustvattenförekomster bedöms ligga i riskzonen för att inte uppnå god kemisk status till Riskbedömningen för den kemiska statusen är framtagen med hjälp av en påverkansanalys där industrier, reningsverk och förorenade områden kartlagts. Sidan 120 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

121 Riskbedömning 2015 Tabell 24. Sammanfattning av riskbedömning för ytvattenförekomster i Västerhavets vattendistrikt. Antal vattenförekomster Vattendrag Sjöar Övergångs - vatten Kustvatten Utsjöområden Totalt Totalt i vattendistriktet Risk att kemisk status inte uppnås 2015 (exklusive kvicksilver) Risk att ekologisk status/potential inte uppnås Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 121 (196)

122 Riskbedömning 2015 Karta 24. Ytvattenförekomster i riskzonen att inte uppnå god ekologisk status/potential, eller ha försämrad status/potential, Sidan 122 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

123 Riskbedömning 2015 Karta 25. Ytvattenförekomster i riskzonen att inte uppnå god kemisk status 2015 (när kvicksilver exkluderats). Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 123 (196)

124 Åtgärder för bättre vatten Åtgärder för bättre vatten Vattenmyndigheten har fastställt ett åtgärdsprogram, enligt 5 kap 5 miljöbalken och 6 kap 1 vattenförvaltningsförordningen. Syftet med åtgärdsprogrammet är att uppnå de miljökvalitetsnormer som har fastställts för vattendistriktets vattenförekomster senast den 22 december 2015, eller vid den senare tidpunkt som Vattenmyndigheten har beslutat. Åtgärdsprogrammet omfattar i huvudsak de vattenförekomster där det har bedömts finnas en risk för att miljökvalitetsnormen inte uppfylls vid angiven tidpunkt. Sammanfattning av Vattenmyndighetens åtgärdsprogram Vattenmyndigheten har i sin miljöproblemsanalys konstaterat att det krävs ett omfattande och brett åtgärdsarbete för att uppnå miljökvalitetsnormerna. Åtgärdsarbetet behöver utvecklas såväl genom övergripande nationella styrmedelsåtgärder för att myndigheter och kommuner ska kunna vidta åtgärder på vattenförekomstnivå, men det krävs även direkta åtgärder kopplade till vissa vattenförekomster eller sakområden. Ett steg i åtgärdsarbetet är även att utveckla det kunskapsunderlag som behövs för att vidta de mer specifika åtgärderna för olika vattenförekomster. Vattenmyndigheten har, med utgångspunkt i sitt mandat att rikta åtgärderna till myndigheter och kommuner, valt att fastställa 38 styrmedels- och utredningsorienterade åtgärder, vilka ska utgöra grund för fysiska och andra åtgärder som krävs för att nå miljökvalitetsnormerna. Åtgärderna har baserats och indelats efter miljöproblem. Vattenmyndigheten har i åtgärdsprogrammet beskrivit det pågående åtgärdsarbetet, behovet av fortsatta insatser och exempel på de fysiska åtgärder som kan komma att bli resultatet. Vilka faktiska fysiska åtgärder som blir resultatet av de 38 åtgärderna riktade till myndigheter och kommuner avgörs av dessa organisationer så att en anpassning kan genomföras och den mest kostnadseffektiva åtgärdskombinationen kan tillämpas lokalt och i nära samarbete med dem som berörs. Kunskapsunderlaget är inte tillräckligt för att ange de mer preciserade åtgärderna för varje vattenförekomst, vilket behöver basera sig på bättre underlag avseende påverkan och påverkanskällor, åtgärdsbehov och vilken åtgärd som kan ge bäst effekt för varje vattenförekomst i syfte att uppnå normerna. De fysiska åtgärder som exemplifieras i åtgärdsprogrammet är därför inte heltäckande eller den mest kostnadseffektiva kombinationen lokalt. Åtgärdsprogrammet för vattendistriktet är emellertid utvecklat så att de 38 styrmedelsoch utredningsinriktade åtgärdskombinationerna ska resultera i ett kostnadseffektivt åtgärdsarbete inom hela vattendistriktet, och att åtgärder vidtas inom alla sektorer och för alla vattenförekomster där det behövs. Vattenförvaltningen är uppbyggd i 6-årscykler för att genomföra en så kallad adaptiv förvaltning. Det innebär en kontinuerlig process där metoder och mål anpassas efter nya kunskaper, såsom förbättrad kartläggning, uppmätta effekter av genomförda åtgärder, förbättrade bedömningsgrunder m.m. Omfattningen av åtgärder, vilka åtgärder som kommer att behöva vidtas och lokalisering av dessa kan alltså till vissa delar behöva omprövas när nya kunskaper framkommer. Genom vattenförvaltningsarbetet har vi fått ett samlat kunskapsunderlag och en samordning kring vattenfrågor. Miljökvalitetsnormerna, bland annat för ekologisk status, har en komplex uppbyggnad med många ingående parametrar. Därför finns i många fall ett behov av ännu mer kunskap för att föreslå åtgärder. Myndigheter och Sidan 124 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

125 Åtgärder för bättre vatten kommuner kommer att behöva genomföra kompletterande undersökningar för att klarlägga åtgärdsbehovet för att nå miljökvalitetsnormerna. Åtgärdsprogrammet riktar sig till myndigheter och kommuner, men för flera miljöproblem, som till exempel försurning, miljögifter, spridning av invasiva främmande arter och övergödning av kustvatten, kan åtgärder dessutom behöva vidtas utanför Sveriges gränser för att våra vatten skall uppnå god status. Det är därför nödvändigt att Sverige också arbetar aktivt inom EU och andra internationella organisationer som kan påverka dessa nationsövergripande miljöproblem. Vattenmyndigheten konstaterar även att detta åtgärdsprogram är ett första steg i arbetet, och det kommer att krävas andra åtgärder i samverkan med verksamhetsutövare och olika sektorer för att uppnå miljökvalitetsnormerna utöver vad som följer av myndigheternas och kommunernas ansvar. Inom Västerhavets vattendistrikt uppnår omkring 55 % av vattendragen och 36 % av sjöarna god ekologisk status. När det gäller kustvatten är det bara 4 % som uppnår god ekologisk status. Övriga vattenförekomster behöver därmed omfattas av åtgärdsprogrammet. För grundvatten är det mycket utredning som kvarstår eftersom det ännu inte finns så mycket mätdata. Åtgärdsprogrammet beskriver vilket åtgärdsbehov som finns för att uppfylla miljökvalitetsnormerna och vilka myndigheter och kommuner som är ansvariga för att genomföra åtgärderna. Under den kommande förvaltningscykeln kommer åtgärdsprogrammet att behöva preciseras mer för de enskilda vattenförekomsterna. Samverkan med berörda aktörer har varit och kommer framledes att vara en viktig del för att frambringa rätt åtgärder på rätt plats. Undantag från kvalitetskraven har bedömts när det av tekniska skäl varit omöjligt eller ekonomiskt orimligt att uppnå god status till år I dessa fall har många av de föreslagna åtgärderna utformats för att stegvis bidra till förbättringar av undantagsfallen. Utveckling av underlag och olika åtgärder får framgent visa vad som är tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt att uppnå i form av vattenkvalitetsförbättringar. Det går emellertid inte idag att bedöma om det skulle vara omöjligt eller orimligt att uppnå god vattenstatus på sikt, och det finns inte heller underlag som visar att det skulle medföra stora samhällsekonomiska konsekvenser. Åtgärdsprogrammets inriktning mot god status innefattar de flesta vattenförekomster och sektorer. Med denna inriktning kan vattenstatusen förväntas förbättras såväl för sjöar och vattendrag som kustvatten och grundvatten. Vattenmyndigheten har konstaterat att olika åtgärder behövs, såväl i form av juridiska åtgärder, fysiska åtgärder, planeringsunderlag som stödjande insatser för att uppnå en effektiv och adaptiv vattenförvaltning, vilka även ska utgöra grund för andra åtgärder. Åtgärderna har utformats för att bemöta behovet för olika miljöproblem. I tabell nedan redovisas åtgärderna och deras koppling till miljöproblemen. För flertalet åtgärder finns synergieffekter, och i dessa fall finns även de miljöproblemen med i tabellen. I ramdirektivet för vatten, artikel 11 punkt 3 redogörs för minimikrav eller så kallade grundläggande åtgärder. Utöver detta kan även kompletterade åtgärder krävas för att uppfylla miljökvalitetsnormerna. Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 125 (196)

126 Åtgärder för bättre vatten Tabell 25. Tabellen ger en bild av hur åtgärderna bidrar till att normerna uppfylls. Åtgärderna har en övergripande formulering och kopplingen till de enskilda vattenförekomsterna baseras på deras miljöproblem och exempel på förväntad effekt av åtgärderna. Tabellen redovisar även om åtgärden är grundläggande eller kompletterande. Alla åtgärder syftar till att nå kvalitetskraven enligt 4 kap. Förordning (2004:660) om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön (VFF). Miljöproblem Åtgärder enligt Åtgärdsprogrammet Förväntad effekt för uppnåendet av MKN Grundläggande åtgärd /kompletterande åtgärd 1. Samtliga myndigheter och kommuner som omfattas av detta åtgärdsprogram behöver den 28 februari varje år rapportera till Vattenmyndigheten vilka åtgärder som genomförts under föregående kalenderår i syfte att säkerställa att miljökvalitetsnormerna som har föreskrivits för vattenförekomster inom myndighetens eller kommunens verksamhetsområde uppnås. Rapporteringen ska påbörjas år Utveckling av rapporteringen sker i samverkan med Vattenmyndigheten. Kompletterande enligt 6 kap. 5 p 7, VFF. Art , RDV (Ramdirektivet för vatten). Övergödning- Avloppsrenings-verk och industri. 2. Naturvårdsverket behöver, efter samråd med länsstyrelserna, ta fram underlag för, och utveckla föreskrifter och/eller andra styrmedel så att utsläppen av kväve och fosfor från avloppsreningsverk reduceras till de ytvattenförekomster som inte uppnår, eller riskerar att inte uppnå, god ekologisk status på grund av övergödning. Ett krav på reducering av kväve och fosfor i avloppsreningsverken behöver stärkas och kopplas till fastlagda normer i områden där dessa i annat fall riskerar att inte uppnås. Kompletterande enligt 6 kap. 5 p.7, VFF. Art. 11.4, RDV. Sidan 126 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

127 Åtgärder för bättre vatten Övergödning - enskilda avlopp Ammonium, nitrat (sulfat och klorid) i grundvatten. Övriga åtgärder. Miljögifter. 3. Naturvårdsverket behöver, efter samråd med länsstyrelserna, ta fram underlag för, och utveckla föreskrifter och/eller andra styrmedel så att utsläppen av kväve och fosfor från enskilda avlopp reduceras till de ytvattenförekomster som inte uppnår, eller riskerar att inte uppnå, god ekologisk status på grund av övergödning. 4. Naturvårdsverket behöver ta fram underlag för, och utveckla föreskrifter och/eller andra styrmedel för vattenrelaterad miljöövervakning och recipientkontroll så att all sådan övervakning uppfyller tydliga och gemensamma krav med avseende på kvalitet, tillgänglighet, spårbarhet och jämförbarhet samt för vad som i övrigt krävs enligt förordning (2004:660) om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön. 5. Naturvårdsverket behöver efter samråd med Kemikalieinspektionen, Sveriges Geologiska Undersökning, Fiskeriverket, Skogsstyrelsen och Jordbruksverket, förbättra kunskapsunderlaget om de prioriterade ämnenas förekomst och miljöeffekter samt de särskilda förorenande ämnenas förekomst och effekt på den ekologiska statusen för att utveckla föreskrifter och/eller andra styrmedel för att minska effekterna av dessa ämnen, särskilt i de vattenförekomster som inte uppnår, eller riskerar att inte uppnå god kemisk status eller god ekologisk status. Åtgärden främjar uppfyllandet av normer särskilt i de vattenförekomster som riskerar att hamna under god status med avseende på för höga halter av kväve och fosfor i området. Övervakningen i dess nuvarande form är inte tillräcklig eller tillräckligt samordnad för att bemöta vattenförvaltningens krav. Övervakningen syftar till att förbättra kunskapsunderlaget, möjliggöra en löpande kontroll på vattnets kvalitet samt ge indikationer på om något oförutsätt händer som påverkar normerna. Ett utvecklat kunskapsunderlag om prioriterande ämnen och förorenande ämnen ger säkrare statusklassningar och bättre underlag i framtagandet av anpassade åtgärder så att effekterna av deras förekomst kan åtgärdas. Grundläggande enligt 6 kap. 5 p 7, VFF. Art c., RDV. Kompletterande enligt 6 kap. 5 p 7, VFF. Art , RDV. Grundläggande enligt 6 kap. 5 punkterna 2 och 5, VFF. Art a., RDV. Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 127 (196)

128 Åtgärder för bättre vatten Övriga åtgärder. Försurning. Miljögifter. Övergödning - jordbruk. 6. Naturvårdsverket behöver utveckla det nationella systemet med datavärdar så att de omfattar de kvalitetsfaktorer och den påverkansdata som är av betydelse för vattenförvaltningen. 7. Naturvårdsverket behöver, efter samråd med Fiskeriverket och länsstyrelserna, ta fram underlag för, och anpassa den nationella kalkningsplanen till att omfatta de vattenförekomster som inte uppnår, eller riskerar att inte uppnå, god ekologisk status på grund av antropogent orsakad försurning. 8. Naturvårdsverket behöver i sitt arbete med bidrag till att åtgärda föroreningsskadade markoch vattenområden särskilt prioritera de områden som läcker prioriterade ämnen eller särskilda förorenande ämnen, till vattenförekomster som därför inte uppnår, eller riskerar att inte uppnå, god kemisk status eller god ekologisk status. 9. Sveriges Geologiska Undersökning behöver ta fram kartunderlag som anger åkermarkens erosionskänslighet och risken för höga förluster av fosfor, särskilt vid vattenförekomster som inte uppnår, eller riskerar att inte uppnå, god ekologisk status. För en välfungerande analys är det även viktigt att datavärdar i systemet behandlar samtliga kvalitetsfaktorer och data likvärdigt. Den sammanvägda analysen som ligger till grund för normsättningen behöver tydliggöras. Vattenmyndigheten bedömer att en anpassning krävs mellan den nationella kalkningsplanen och normer som i statusklassningen visat på at risk eller sämre än god. Försurningens negativa påverkan kan förhindras genom kalkning i dessa områden och ge den effekt som krävs för att normerna skall bevaras eller förbättras till god status. En prioritering av verksamhet för efterbehandling av förorenade områden där inriktningen är att lyfta fram de områden som läcker prioriterade ämnen eller särskilt förorenande ämnen ger bättre förutsättningar för att normerna skall kunna uppnås. Ett mer utvecklat kartunderlag kan stödja arbetet i nästkommande cykel och ge ett förbättrat kunskapsunderlag. Genom detta kan underlaget till normerna förbättras och kostnadseffektiva åtgärder föreslås. Kompletterande enligt 6 kap. 5 p 7, VFF. Art 11. 4, RDV. Kompletterande enligt 6 kap. 5 p 7. VFF. Art 11.4., RDV. Grundläggande enligt 6 kap. 5 p 2, VFF. Art a., RDV. Kompletterande enligt 6 kap. 5 p 7, VFF. Art , RDV. Sidan 128 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

129 Åtgärder för bättre vatten Övriga åtgärder, Vattenuttag, men även ammonium, nitrat, sulfat, Miljögifter, Klimatförändringar. 10. Sveriges Geologiska Undersökning behöver ta fram hydrogeologiskt kartunderlag, av relevans för vattenförvaltningens behov, som anger grundvattenförekomstern as flödesförhållanden och utbytet mellan grundvatten och ytvatten, särskilt för områden med vattenförekomster som inte uppnår, eller riskerar att inte uppnå, god kemisk status eller god ekologisk status. Åtgärden syftar till att förbättra kunskapsunderlaget så att god status kan uppnås och bevaras. Grundläggande enligt 6 kap. 5 punkterna 1 och 6, VFF. Art c, d och i., RDV. Skydd av dricksvatten. Klimatförändringar. 11. Sveriges Geologiska Undersökning behöver fortsätta arbetet med att insamla information om befintliga vattentäkter med ett uttag större än 10 m³/dygn eller som försörjer fler än 50 personer samt avgränsa betydande grundvattenförekomster. Sveriges Geologiska Undersökning behöver fortsätta att identifiera befintliga vattentäkter så att dessa kan avgränsas till vattenförekomster. Kartläggningen av grundvattenförekomster är en förutsättning för att dessa på ett bättre sätt skall kunna inrymmas i vattenförvaltningens arbete. Avgränsade grundvattenförekomster med dricksvattentäkter är föremål för revidering av vattenskydd av dessa täkter. Grundläggande enligt 6 kap. 5 p 7, VFF. Art d., RDV. Miljögifter, Vattenuttag, Övriga åtgärder. 12. Sveriges Geologiska Undersökning behöver, efter samråd med länsstyrelserna, ta fram underlag om grundvatten som visar på påverkan på terrestra och akvatiska ekosystem, särskilt för områden med vattenförekomster som inte uppnår, eller riskerar att inte uppnå, god ekologisk status. Kunskapen om yttre påverkan på grundvatten behöver utvecklas så att normerna uppnås. Grundläggande enligt 6 kap. 5 punkterna 1, 3,4,5 och 7, VFF. Art a, d, h och j., RDV. Övergödning, Dagvatten, Miljögifter, Fysiska förändringar, Skydd av dricksvatten, klimatförändringar. 13. Banverket behöver ta fram kunskapsunderlag och genomföra åtgärder för att undanröja eller motverka vandringshinder och dagvattens påverkan på yt- och grundvatten, särskilt i områden med vattenförekomster som inte uppnår, eller riskerar att inte uppnå, god ekologisk status eller god kemisk status. Genom utformning av åtgärder inom ramen för Banverkets område kan åtgärder utformas och anpassas till nya och pågående projekt i syfte att minska miljöeffekterna från verksamheten så att fastlagda normer kan uppnås. Grundläggande enligt 6 kap. 5 punkterna 6 och 7, VFF. Art c, i., RDV. Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 129 (196)

130 Åtgärder för bättre vatten Övriga åtgärder, Övergödning, Avloppsrenings-verk och industri. Övergödning-enskilda avlopp, Miljögifter, Fysiska förändringar, Vattenuttag, Skydd av dricksvatten, Klimatförändringar. 14. Boverket behöver, efter samråd med Naturvårdsverket, Sveriges Geologiska Undersökning, Riksantikvarieämbetet, Fiskeriverket och länsstyrelserna, utveckla kunskapsunderlag samt råd och anvisningar för den svenska samhällsplaneringen för genomförandet av vattenförvaltningens miljökvalitetsnormer och åtgärdsprogram. Genom ökad information om åtgärdsprogrammets innebörd och normernas tillämpning, samt riktlinjer för hur dessa vägs in i samhällsplaneringen ökar förutsättningarna för normernas betydelse i planering och planläggning som ofta utgör grund för framtida mark och vattenanvändning. Kompletterande enligt 6 kap. 5 p 7, VFF. Art , RDV. Övergödning-jordbruk, Miljögifter, Fysiska förändringar, Vattenuttag, Skydd av dricksvatten, Klimatförändringar. 15. Statens Jordbruksverk och länsstyrelserna behöver prioritera sin rådgivning inom miljöområdet i ett avrinningsområdesperspe ktiv till jordbruksföretag inom områden med vattenförekomster som inte uppnår, eller riskerar att inte uppnå, god ekologisk status eller god kemisk status. Vattenmyndigheten bedömer att en riktad rådgivning till jordbruksverksamhet i områden där normen är at risk eller sämre än god ökar möjligheterna till att åtgärder vidtas på frivillig basis med hänsyn till den egna verksamheten så att normerna kan uppnås. Kompletterande enligt 6 kap. 5 punkterna 4 och 7, VFF. Art 11.4., RDV. Övergödning jordbruk. Miljögifter, Fysiska förändringar, Skydd av dricksvatten, Ammonium, nitrat sulfat och klorid. 16. Statens Jordbruksverk behöver, efter samråd med Naturvårdsverket och Fiskeriverket, ta fram underlag för, och utveckla föreskrifter och/eller andra styrmedel med syfte att minska jordbrukets inverkan på vattenkvaliteten, särskilt i områden med vattenförekomster som riskerar att inte uppnå god ekologisk status eller god kemisk status. Jordbrukets påverkan på vattenkvalitén är kopplade till miljöproblemet övergödning men även spridningen av miljögifter. Vattenmyndigheten ser att problematiken är så utbredd att nationella styrmedel behöver tas fram i syfte att åtgärda de vatten där normerna är at risk eller sämre än god. Grundläggande enligt 6 kap. 5 punkterna 4 och 6, VFF. Art c, h och i., RDV. Miljögifter, Skydd av dricksvatten. 17. Statens Jordbruksverk och länsstyrelserna behöver, efter samråd med Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen, prioritera sina insatser för att minska riskerna med och användningen av växtskyddsmedel i områden med vattenförekomster som inte uppnår, eller riskerar att inte uppnå, god ekologisk status eller god kemisk status. Genom riktade insatser för minskad mängd växtskyddsmedel som ökar förutsättningarna för att normer kan uppnås i de vatten där statusen visar på at risk eller sämre än god med avseende på övergödning och miljögifter. Grundläggande enligt 6 kap. 5 punkterna 3 och 4, VFF. Art a, h., RDV. Sidan 130 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

131 Åtgärder för bättre vatten Övergödning- jordbruk, Fysiska förändringar, Vattenuttag. 18. Kammarkollegiet behöver, efter samråd med Naturvårdsverket, Fiskeriverket och länsstyrelserna, ta fram underlag och strategier med syfte att åtgärda vandringshinder, regleringar, vattenhushållningsfrågor och andra fysiska ingrepp som påverkar vattenförekomster så att de inte uppnår, eller riskerar att inte uppnå, god ekologisk status eller god ekologisk potential. Vattenmyndigheten ser ett behov av en nationell strategi för förhindrandet/borttagande t eller återställandet av fysiska hinder i vattenförekomster där normerna är inte uppnås på grund av vandringshinder eller morfologisk påverkan. Då åtgärder behöver vidtas i ett stort antal vattendrag finns ett behov av översyn av miljöproblemet i stort så att åtgärder kan föreslås där dessa ger bäst effekt till lägsta kostnad. Grundläggande enligt 6 kap. 5 punkterna 6 och 7, VFF. Art c, i., RDV. Miljögifter, Skydd av dricksvatten. Fysiska förändringar. 19. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap behöver, efter samråd med Naturvårdsverket och länsstyrelserna, utveckla riktlinjer för undersökande övervakning för inträffade olyckor, naturliga och andra, som kan påverka vattenförekomsters ekologiska, kemiska eller kvantitativa status. 20. Riksantikvarieämbetet och länsstyrelserna behöver ta fram underlag för vilka vattenmiljöer och vattenanläggningar som har särskilt stort kulturmiljövärde i, eller i anslutning till, vattenförekomster där det behöver vidtas åtgärder i syfte att uppnå god ekologisk status eller god kemisk status. Riktlinjer för oförutsedda händelser behöver integreras så att kopplingen mellan vattenkvaliteten och förebyggande åtgärder eller sanering av inträffade olyckor kan åtgärdas med minsta påverkan för att normer skall kunna uppnås. Även om åtgärden inte syftar till en direkt normuppfyllelse ser Vattenmyndigheten ett behov i att andra intressen tydliggörs i processen. Genom att tydliggöra andra samhällsintressen kan konflikter i olika vattenförekomster bli tydligare. Genom en förbättrad kunskap på geografisk skala kan också en eventuell prioritering visa sig bli nödvändig så att åtgärder kan föreslås och påbörjas där dessa ger största utbyte för uppnående av normer. Kompletterande enligt 6 kap. 5 p 7, VFF. Art , RDV. Kompletterande enligt 6 kap. 5 p 7, VFF. Art , RDV. Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 131 (196)

132 Åtgärder för bättre vatten Försurning- skogsbruk, Övergödning, Fysiska förändringar, Ammonium, nitrat, sulfat och klorid i grundvatten. Skydd av dricksvatten. Övriga åtgärder. Övriga åtgärder, Vattenuttag, Fysiska förändringar (flödesförändringar). 21. Skogsstyrelsen behöver, efter samråd med Naturvårdsverket och Fiskeriverket, ta fram underlag och utveckla föreskrifter och/eller andra styrmedel för ändamålsenliga skyddszoner och andra skyddsåtgärder intill vattenförekomster så att god kemisk status och god eller hög ekologisk status bibehålls eller uppnås. 22. Livsmedelsverket behöver, i samråd med Sveriges Geologiska Undersökning, ta fram underlag och utveckla föreskrifter och/eller andra styrmedel för övervakning av råvatten för alla dricksvattentäkter i vattenförekomster där det samlade uttaget är större än 10 m³/dygn eller försörjer fler än 50 personer. 23. Statistiska Centralbyrån behöver tillhandahålla samhällsekonomisk statistik på avrinningsområdesnivå med relevans för vattenförvaltningens behov. 24. Sveriges Meteorologiska och Hydrologiska Institut behöver ta fram hydrologisk information på vattenförekomstnivå med relevans för vattenförvaltningens behov. Vattenmyndigheten bedömer att ytterligare styrmedel behövs om normer som är at risk eller sämre än god skall kunna uppnås. Övervakningen är en del i det fortlöpande vattenförvaltningsarbetet. Övervakningen syftar till att skapa kontroll på statusen och hur eventuell yttre påverkan bidrar till förändringar i vattenförekomster. Om åtgärden avser Art 7 punkt 1 sista stycket RDV d.v.s. övervakning av vattenförekomster som ger mer än 10 m³/dygn, behöver åtgärden ändras så att den följer innebörden i lagtexten (10 m³/s). I så fall grundläggande. Statistiskt underlag om avrinningsområdet samt framtidsprognoser om belastning från olika påverkanskällor behövs då det bidrar till nödvändigt underlag. Ett ökat kunskapsunderlag kan ge säkrare bedömningar som ligger till grund för såväl statusklassning och för konsekvensanalys så att mer konkreta och kostnadseffektiv åtgärder kan föreslås i kommande förvaltningscykler. Med detta följer förbättrade förutsättningar att normer uppnås i enskilda vattenförekomster. Grundläggande enligt 6 kap. 5 p 4, VFF. Art 11.3 c, h., RDV. Kompletterande enligt 6 kap. 5 p 1, VFF. Art 11.3 d., RDV. Kompletterande enligt 6 kap. 5 p. 7, VFF. Art 11.4 h, RDV. Grundläggande enligt 6 kap. 5 p 6, VFF. Art 11.3 c,i., RDV. Sidan 132 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

133 Åtgärder för bättre vatten Klimatförändringar, Fysiska förändringar (flödesförändringar). 25. Sveriges Meteorologiska och Hydrologiska Institut behöver ta fram klimatprediktioner på avrinningsområdesnivå som underlag för bedömning av effekter på ekologisk status till följd av förändrade höga och låga flöden. Vattenmyndigheten arbetar med att integrera klimatfrågorna i vattenarbetet. Ambitionen är att utarbeta ett bättre kunskapsunderlag så att en säkrare framtidsprognos kan göras vad gäller klimatologisk påverkan på vatten. Informationen kan användas till ett förbättrat kunskapsunderlag för det fortlöpande arbetet samt för eventuella åtgärder. Kompletterande enligt 6 kap. 5 p 7, VFF. Art ,RDV. Övergödning- övrigt, Miljögifter, Övriga åtgärder. Övergödning- enskilda avlopp, Miljögifter, Fysiska förändringar, Skydd av dricksvatten, Ammonium, nitrat, sulfat och klorid i grundvatten. 26. Sveriges Meteorologiska och Hydrologiska Institut behöver ta fram fysikalisk och hydrografisk information som beskriver vattenomsättningen i kustområden med relevans för vattenförvaltningens behov. 27. Vägverket behöver ta fram kunskapsunderlag och genomföra åtgärder för att undanröja eller motverka vandringshinder och vägdagvattens påverkan på yt- och grundvatten, särskilt i områden med vattenförekomster som inte uppnår, eller riskerar att inte uppnå, god ekologisk status eller god kemisk status. Informationen kan säkra och stödja vattenmyndighetens arbete i såväl kunskapsunderlag som i framtagandet av kostnadseffektiva åtgärder. Vägverket behöver även verka för att andra väghållare tar fram motsvarande kunskapsunderlag och genomför åtgärder. Konkreta åtgärder inom vägverkets område stödjer arbetet med normuppfyllelsen. Grundläggande enligt 6 kap. 5 p 7, VFF. Art 11.3 a, c., RDV. Grundläggande enligt 6 kap. 5 punkterna 6 och 7, VFF. Art 11.3 c, i, j., RDV. Övergödning - avloppsreningsverk och industri, Övergödning jordbruk, Miljögifter, Fysiska förändringar, Vattenuttag, Skydd av dricksvatten. 28. Länsstyrelserna behöver göra en översyn och vid behov verka för omprövning av befintliga tillståndspliktiga verksamheter, enligt 9 och 11 kap miljöbalken, vilka kan ha en inverkan på vattenmiljön, särskilt i områden med vattenförekomster som inte uppnår, eller riskerar att inte uppnå, god ekologisk status eller god kemisk status. För miljöfarlig verksamhet och vattenverksamhet finns ett behov av översyn av de verksamheter eller åtgärder i områden med risk att norm ej uppfylls. Översynen bidrar till ett förbättrat underlag för åtgärdsbehovet så att kostnadseffektiva åtgärder kan genomföras. Grundläggande enligt 6 kap. 5 punkterna 2, 3, 4, 5 och 7, VFF. Art 11.3 a, g, h, i., RDV. Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 133 (196)

134 Åtgärder för bättre vatten Övriga åtgärder. 29. Länsstyrelserna behöver säkerställa att verksamhetsutövare genomför nödvändig egenkontroll och har de kontrollprogram som behövs för att möjliggöra en bedömning av verksamheternas inverkan på ekologisk, kemisk och kvantitativ status i vattenförekomster. Genom stärkt krav på egenkontroll samt med en koppling till Vattenmyndigheternas arbete kan denna information användas till att förbättra vattenmyndigheternas kunskapsunderlag samt till att föreslå kostnadseffektiva åtgärder i samråd med verksamhetsutövaren så att normerna uppnås. Grundläggande enligt 6 kap. 5 punkterna 2 och 3, VFF. Art a, g., RDV. Försurning, Övergödning -jordbruk, Miljögifter, Främmande arter, Fysiska förändringar, Vattenuttag, Skydd av dricksvatten. 30. Länsstyrelserna behöver upprätta en plan för sitt åtgärdsarbete med prioritering av avrinningsområden med vattenförekomster som inte uppnår, eller riskerar att inte uppnå, god ekologisk status eller god kemisk status. Genom att prioritera åtgärdsarbete i vattenförekomster där normerna så kräver det kan åtgärden stödja normuppfyllelsen. Kompletterande enligt 6 kap. 5 punkterna 4, 5, 6, 7, VFF. Art. 11.4, RDV. Miljögifter, Skydd av dricksvatten. Övergödning-enskilda avlopp, Miljögifter, skydd av dricksvatten 31. Länsstyrelserna behöver i sitt arbete med att åtgärda föroreningsskadade markoch vattenområden, särskilt prioritera de områden som läcker prioriterade ämnen eller särskilda förorenande ämnen, till vattenförekomster som därför inte uppnår, eller riskerar att inte uppnå, god kemisk status eller god ekologisk status. 32. Kommunerna behöver, inom sin tillsyn av verksamheter och föroreningsskadade områden som kan ha negativ inverkan på vattenmiljön, prioritera de områden med vattenförekomster som inte uppnår, eller riskerar att inte uppnå, god ekologisk status eller god kemisk status. Genom att prioritera efterbehandling i vattenförekomster med normer som kräver åtgärder för att god status skall nås ser Vattenmyndigheten att en ny inriktning i prioriteringen kan leda till normuppfyllelse i dessa områden. Genom att prioritera tillsyn där god ekologisk status eller god kemisk status är i risk eller sämre än god kan tillsynen bidra till att normer i dessa vattenförekomster nås. Grundläggande enligt 6 kap. 5 punkterna 2 och 3, VFF. Art a, g., RDV. Grundläggande enligt 6 kap. 5 punkterna 2 och 3, VFF. Art 11.3 a, g., RDV. Övergödning - enskilda avlopp, Miljögifter. 33. Kommunerna behöver ställa krav på hög skyddsnivå för enskilda avlopp som bidrar till att en vattenförekomst inte uppnår, eller riskerar att inte uppnå, god ekologisk status. Åtgärden syftar till att minska övergödningen för att uppnå miljökvalitetsnormerna. Hänsyn till känsliga områden ska säkerställas genom tillstånds- och tillsynsverksamhet genom att fastställa skyddsåtgärder, begränsningar och försiktighetsmått. Grundläggande enligt 6 kap. 5 punkterna 4, 5 och 7, VFF. Art 11.3 c, h, j., RDV. Sidan 134 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

135 Åtgärder för bättre vatten Vattenuttag, Skydd av dricksvatten, Ammonium nitrat, sulfat, och klorid i grundvatten. 34. Kommunerna behöver inrätta vattenskyddsområden med föreskrifter för kommunala dricksvattentäkter som behövs för dricksvattenförsörjningen, så att dricksvattentäkterna långsiktigt bibehåller en god kemisk status och god kvantitativ status. Avgränsade dricksvattentäkter med ett fullgott skydd främjar en god dricksvattenkvalitet och bidrar till kontroll och minskad påverkan i sådana områden. Grundläggande enligt 6 kap. 5 p 1, VFF. Art d., RDV. Vattenuttag, Skydd av dricksvatten, Ammonium nitrat, sulfat, och klorid i grundvatten. Övriga åtgärder. 35. Kommunerna behöver tillse att vattentäkter som inte är kommunala, men som försörjer fler än 50 personer eller där vattenuttaget är mer än 10 m³/dag, har god kemisk status och god kvantitativ status och ett långsiktigt skydd. 36. Kommunerna behöver utveckla sin planläggning och prövning så att miljökvalitetsnormerna för vatten uppnås och inte överträds. Genom åtgärder som förbättrar vattenkvaliteten eller förhindrar försämringar kan fastlagda normer i dessa vattenförekomster nås. Kommunerna kan inom ramen för sin verksamhet såväl i planläggning och myndighetsutövning som i tillsyn bidra till att normer uppnås. Grundläggande enligt 6 kap. 5 p 1, VFF. Art d., RDV. Grundläggande enligt 6 kap. 5, punkterna 1-7 VFF. Art a, c-l., RDV. Övergödning - avloppsrenings-verk och industri, Övergödningenskilda avlopp, Miljögifter, Vattenuttag, Skydd av dricksvatten. 37. Kommunerna behöver, i samverkan med länsstyrelserna, utveckla vatten- och avloppsvattenplaner, särskilt i områden med vattenförekomster som inte uppnår, eller riskerar att inte uppnå, god ekologisk status, god kemisk status eller god kvantitativ status. Avloppsplaner fungerar som ett bra underlag i samordningen av normerna i kommunal planläggning. Planerna kan tydliggöra var normerna riskerar att överträdas samt var det finns behov för eventuella åtgärder. Kompletterande enligt 6 kap. 5 p. 7, VFF. Art , RDV. Övergödning - enskilda avlopp, Miljögifter. 38. Kommunerna behöver i samverkan med länsstyrelserna ta fram underlag och genomföra åtgärder för att minska påverkan från de delar av det rörliga friluftslivets samt båtturism som kan ha en negativ inverkan på vattenmiljön, särskilt i områden med vattenförekomster som inte uppnår, eller riskerar att inte uppnå, god ekologisk eller god kemisk status. Kompletterande enligt 6 kap. 5 p 7, VFF. Art , RDV. Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 135 (196)

136 Åtgärder för bättre vatten Stegvisa åtgärder och återrapportering Vattenmyndighetens åtgärdsprogram avser många åtgärder som ska leda till att mera preciserade åtgärder vidtas av såväl myndigheter och kommuner som verksamhetsutövare. Förutom att det är tekniskt svårt att uppnå miljökvalitetsnormerna på kort sikt, har det även bedömts svårt att uppnå dem med hänsyn till den tid det tar för att genomföra de administrativa, juridiska och praktiska åtgärds- och samverkansinsatser som behövs. Stegvisa åtgärder för att nå mål satta vid senare tillfälle än 2015 innefattar bland annat att åtgärdsarbetet behöver innehålla flera kunskapsuppbyggande och stödjande administrativa åtgärder. Övervakning och dataförsörjning är nödvändiga dels för att beskriva tillståndet, men även för att följa att vattenkvaliteten förbättras. Dessa data, kompletterade med ny information om bland annat klimatutveckling, kommer att vara nödvändiga för att kunna ta beslut om kostnadseffektiva åtgärder som behöver genomföras till 2021 eller För att utveckla detta i dialog med myndigheter, kommuner och berörda behöver även dessa redovisa hur åtgärdsarbetet fortskrider, så att vunna erfarenheter kan återkopplas till andra parter i åtgärdsarbetet. Konsekvensanalys av åtgärdsprogrammet En konsekvensanalys har genomförts av åtgärdsprogrammet. Den redovisar såväl ett nollalternativ, dvs utveckling med dagens styrmedel och åtgärder, och en redovisning av åtgärdsprogrammets konsekvenser för miljöproblemen. En kvalitativ jämförelse av utfallet för de båda alternativen visar att utvecklingen av miljötillståndet i Västerhavets vattendistrikt sannolikt kommer att gynnas avsevärt av att genomföra åtgärdsprogrammet. En sammanfattning redovisas i tabell 26. Sidan 136 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

137 Åtgärder för bättre vatten Tabell 26. Sammanfattning av skattade konsekvenser inom olika problemområden under nollalternativet respektive föreslaget åtgärdsprogram. Problemområde Nollalternativet Skattad utveckling Försurning Oförändrad Minskande belastning genom atmosfärisk deposition Övergödning Oförändrad Ökad effektivisering inom jordbruk och industri, befolkningstillväxt, växande transportsektor, något minskande utsläpp av kväve från avloppsreningsverk Miljögifter Försämring Ökade utsläpp av miljögifter Fysiska förändringar Främmande arter Skydd av dricksvatten Oförändrad Försämrad Oförändrad Marginell utbyggnad av småskalig vattenkraft och hamnar. Restaurering av vattendrag pågår i begränsad omfattning. Fortsatt handel och sjöfart medför fortsatt nyetablering av främmande arter Arbetet med att utveckla vattenskydds-område n pågår i långsam takt Åtgärdsprogram Skattad utveckling Förbättrad Förbättrad Förbättrad Förbättrad Försämrad Förbättrad Utökad kalkning i kombination med minskande belastning Minskade utsläpp av både kväve och fosfor Saneringar och förbättrat kunskapsunderlag för tillsyn möjliggör förbättring Åtgärdade vandringshinder, ökad tillsyn m.m. kommer att medföra förbättringar Inga åtgärder föreslås Takten med utvecklingen av vattenskyddsområde n kommer att öka Kostnadsanalys av åtgärdsprogrammet Kostnader har beräknats för vattendistriktet baserat på olika exempel av fysiska åtgärder. Kostnaderna baseras på olika schablonkostnader och anger en översiktlig kostnadsram för åtgärder mot olika miljöproblem. Se tabell 27. Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 137 (196)

138 Åtgärder för bättre vatten Tabell 27. Skattad effekt och årlig totalkostnad för åtgärder inom Västerhavets vattendistrikt. Sidan 138 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

139 Åtgärder för bättre vatten Kostnader per sektor Kostnadsfördelningen för olika sektorer har beräknats med utgångspunkt från åtgärderna och kostnadsanalysen och redovisas i tabell nedan. Tabell 28. Sammanfattning av åtgärdsprogrammets fördelningseffekter. Administrativa kostnader De administrativa kostnaderna för åtgärder inom olika miljöproblem har beräknats och redovisas i tabell 29. Kostnaderna baseras på schablonkostnader för olika insatser. Tabell 29. Totala administrativa kostnaderna fördelade på sektorer. Samtliga kostnader i tabellen anges i miljoner kronor (Mkr). Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 139 (196)

140 Åtgärder för bättre vatten Vattenfrågor i lagstiftningen Vattenfrågor hanteras i många lagar i Sverige då vatten berör de flesta aspekter av samhällsbyggande. Den särskilda vattenlagstiftningen har gamla anor och har framför allt hanterat olika aspekter av nyttjande av vatten samt ansvars- och ägoförhållanden. Det är inte förrän under de sista decennierna som vattenkvalitet har blivit en viktig fråga, och regler om vattenmiljökvalitet som grund för förvaltning, verksamheter och annat nyttjande har tillförts under 2000-talet. Det ligger i linje med det nationellt övergripande arbetet med att uppnå de 16 miljökvalitetsmålen, där flera av dem mer eller mindre avser vattenfrågor. Vattenskydd och vattenförsörjning I Sverige finns sedan många år en lagstiftning och ansvarsfördelning för att skydda vattenresurser och säkerställa vattenkvaliteten, särskilt för de dricksvattentäkter som omfattas av EU:s gemenskapslagstiftning, det vill säga dricksvattentäkter som ger mer än 10 m³ i genomsnitt per dag eller betjänar mer än 50 personer. Dessa dricksvattentäkter är i huvudsak registrerade hos kommunerna, som är tillsynsmyndighet för anläggningarna. Genom miljöbalken och livsmedelslagen ges de ramar som krävs för skydd av vattenresurserna respektive dricksvattenkvaliteten. Naturvårdsverket och Livsmedelsverket har ansvar för att utforma föreskrifter och vägledning för de insatser som behövs och att detta underlag finns tillgängligt. Genom vattentjänstlagen har kommunerna fått ansvar för vattenförsörjningen inom VA-verksamhetsområden, det vill säga områden där det av miljö- och hälsoskäl är motiverat med gemensamma lösningar för vatten och avlopp. Det medför att kommunerna har ansvar för alla större gemensamma dricksvattenanläggningar, vilket omfattar vattenförsörjningen för ca 90 % av befolkningen. Kommunen, som huvudman för dricksvattentäkten, ska se till att det finns ett långsiktigt skydd av vattenresursen, antingen genom vattenskyddsbestämmelserna i miljöbalken eller andra planeringsinstrument. Det finns inget obligatoriskt krav på skyddsområde och föreskrifter för området eller utformningen av dessa, varken med hänsyn till de skilda förutsättningarna i landet eller om det är yt- eller grundvattentäkter, utan de ska utformas efter behov och förutsättningar. Huvuddelen av dricksvattentäkterna omfattas av vattenskyddsområden, men för många dricksvattentäkter behöver skyddsområden inrättas eller revideras. Vattenmyndigheten anger i åtgärdsprogrammet att såväl inrättandet av vattenskyddsområden som en översyn av befintliga skyddsbestämmelser behöver förbättras, och genomförandet behöver verkställas inom de närmaste åren. För övrig vattenförsörjning gäller enskilt ansvar, det vill säga att vattentäktsägaren ansvarar, oavsett om det är större vattentäkter (ger mer än 10 m³ per dag eller betjänar mer än 50 personer) eller om de är mindre. För de större enskilda vattentäkterna gäller samma kvalitetskrav på dricksvatten som för de kommunala vattentäkterna och kommunerna har tillsynsansvaret. Det finns inget krav på skyddsområde och föreskrifter för dessa, det bygger i stället på vattentäktsägarens ansvar. Vattenmyndighetens åtgärdsprogram betonar vikten av att kommunerna även inför skydd kring de större enskilda vattentäkterna för att även dessa ska ha ett långsiktigt skydd för vattenförsörjningen. Livsmedelsverkets föreskrifter ställer krav på övervakning av vattenkvaliteteten för de större vattentäkterna. SGU har etablerat en databas för grundvatten och vattentäkter (yt- och grundvatten) dit kommunerna och vattentäktshuvudmannen kan rapportera sina undersökningar, såväl större vattentäkter som mindre enskilda vattentäkter. Dessa data utgör Sidan 140 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

141 Åtgärder för bättre vatten bland annat underlag för övervakning och uppföljning av tillståndet i vattentäkterna och framför allt grundvatten. Grundvattnet kan påverkas direkt eller indirekt av olika verksamheter. Naturligt har grundvattnet ett bättre skydd än ytvatten genom att tillrinnande vatten filtreras genom marklager innan de når ner till den mättade grundvattenzonen. Utsläpp direkt i grundvattnet påverkar därför grundvattnet betydligt mer, och eftersom det är svårt att få bort eller restaurera förorenade grundvattenförekomster, så finns det förbud mot direkta utsläpp av föroreningar i grundvattnet i miljölagstiftningen. Det finns möjlighet att få dispens mot förbudet, men några tillstånd till direkta utsläpp till grundvatten har inte medgivits. Uttag och uppdämning av vatten Vattenverksamhet inkluderar uppförande m m av dammar eller andra anläggningar i vattenområden fyllning och pålning i vattenområden bortledande av vatten grävnings-, sprängnings- och rensningsarbete i vattenområden åtgärder i vattenområden som syftar till att förändra vattnets djup eller läge bortledande av grundvatten tillförsel av vatten för att öka grundvattenmängden markavvattning Vattenverksamhet kräver tillstånd enligt miljöbalken av tillståndsmyndigheten (miljödomstolen) eller anmälan till tillsynsmyndigheten (länsstyrelsen). Tillståndsmyndigheten för register över alla tillstånd och tillsynsmyndigheten för register över alla tillsynsobjekt. Prövning av tillsyn av vattenuttag (yt- och grundvatten), fördämning av vatten, m.m. sker enligt 11 kap. miljöbalken. Uttag som omfattas av tillstånd registreras hos miljödomstolen. I övrigt finns statistik hos SGU i form av brunnsregistret, SCB har dessutom data över uttag som redovisas sektorsvis (Vattenuttag och vattenanvändning i Sverige 2005, art.nr MI27SM0701, ISSN ) Det finns ett mycket stort antal vattenverksamheter som fått tillstånd sedan vattenlagstiftningen infördes Många av tillstånden har förändrats över åren och förutsättningar runt verksamheten har oftast förändrats medan tillstånden finns kvar. Ett tillstånd är både en rättighet och en skyldighet. Vattenmyndighetens åtgärdsprogram betonar vikten av en översyn av de vattenverksamheter som har påverkan på vattenstatus inom flera olika problemområden. Utsläpp från punktkällor I Sverige finns sedan många år en lagstiftning för prövning och tillsyn av olika punktkällor. Genom ett aktivt miljöarbete har punktkällornas utsläppsmängder minskat med %, men bidrar fortfarande påtagligt till tillförseln i många vattenförekomster. Enligt miljöbalken krävs tillstånd eller anmälan för utsläpp av vattenföroreningar. Tillstånd lämnas av miljödomstolen eller miljöprövningsdelegationen, och tillsyn bedrivs av länsstyrelsen eller kommunen. Även mindre utsläpp som inte kräver tillstånd omfattas av tillsyn enligt miljöbalken. Verksamhetsutövaren har ett uttalat ansvar för de utsläpp och den påverkan som ett utsläpp medför. Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 141 (196)

142 Åtgärder för bättre vatten Vattenmyndighetens åtgärdsprogram betonar vikten av en översyn av de punktkällor som påverkar vattenstatus inom flera olika problemområden. Åtgärder mot ökad förorening av marina vatten Genom ett aktivt miljöarbete har punktkällornas utsläppsmängder minskat med % sedan 1960-talet. Tillförseln till många vattenförekomster är fortfarande för hög för att uppnå miljökvalitetsnormerna. Enligt miljöbalken krävs tillstånd eller anmälan för utsläpp av vattenföroreningar, och tillsynen bedrivs på verksamheter som påverkar vattenmiljön. Verksamhetsutövaren har ett uttalat ansvar för de utsläpp och den påverkan som ett utsläpp medför. Vattenmyndighetens åtgärdsprogram betonar vikten av att åtgärd alla källor som har påverkan på vattenstatus inklusive den marina miljön. Åtgärderna kommer att leda till minskad förorening av marina vatten. Åtgärder mot föroreningsincidenter Miljöbalken föreskriver att verksamhetsutövaren har ansvar för sin miljöpåverkan och för att följa upp den. I detta arbete ingår också att ha egenkontroll där verksamheten och dess risker beaktas i miljöarbetet. Miljöansvaret sträcker sig i princip ända till den enskilda medborgaren som alltså ska förebygga sin miljöpåverkan. Det finns även ett inskrivet miljöansvar för myndigheterna och ett sektorsansvar för miljö för vissa myndigheter som innebär att miljöarbetet successivt utvecklas. De oavsiktliga föroreningsincidenterna är förhållandevis få och de som inträffar gör det oftast i samband med extrema väderförhållanden eller olyckor. Åtgärd nr 19 anger att; Myndigheten för samhällsskydd och beredskap behöver utveckla riktlinjer för undersökande övervakning för inträffade olyckor, naturliga och andra, som kan påverka vattenförekomsters ekologiska, kemiska eller kvantitativa status. Riktlinjer för oförutsedda händelser behöver integreras så att kopplingen mellan vattenkvaliteten och förebyggande åtgärder eller sanering av inträffade olyckor kan åtgärdas med minsta påverkan för att normer skall kunna uppnås. I Sverige är Sevesodirektivet infört genom förordningen om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor (den så kallade Sevesolagstiftningen), förordningen om skydd mot olyckor samt genom arbetsmiljölagstiftningen. Tillsyn över efterlevnaden bedrivs av länsstyrelserna respektive arbetsmiljöinspektionerna. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska från och med den första januari 2010 ha ansvaret för frågor om samhällets säkerhet när det gäller skydd mot olyckor, krisberedskap och civilt försvar. Ansvaret avser åtgärder före, under och efter en olycka eller en kris ( Åtgärd nr 25 riktar sig till behovet inför kommande klimatextremer att ta fram kartunderlag och prediktioner så att bland annat framtida potentiella källor till miljöföroreningar som en konsekvens av översvämningar kan kartläggas. Åtgärden är en koppling till översvämningsdirektivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/60/EG av den 23 oktober 2007 om bedömning och hantering av översvämningsrisker). Åtgärd nr 25 lyder; Sveriges Meteorologiska och Hydrologiska Institut behöver ta fram klimatprediktioner på avrinningsområdesnivå som underlag för bedömning av effekter på ekologisk status till följd av förändrade höga och låga flöden. Sidan 142 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

143 Åtgärder för bättre vatten Kostnader för vattenanvändning Det är riksdagen och regeringen som beslutar om den ekonomiska vattenpolitiken, Vattenmyndigheten beslutar inte om ekonomiska styrmedel. För vattenfrågor som kan hänföras till reglerna kring miljöbalken, gäller principen om att förorenaren betalar. Om åtgärderna kan hänföras till belastning från pågående verksamhet så kan i princip kostnadstäckning finnas för åtgärderna baserat på att förorenaren betalar. Det gäller framför allt industrisektorn och i huvudsak för hushållssektorn medan jordbrukssektorn har låg kostnadstäckning. Det kan i teorin uppnås god kostnadstäckning för dessa sektorer, men den är inte fullt utvecklad i dag. Tillgång till miljöinformation Myndighetsbeslut och data är offentliga handlingar i Sverige. Vattenmyndighetens förvaltningsplan, miljökvalitetsnormer och åtgärdsprogram är offentliga lika väl som tillståndsbeslut, med ansökningsunderlag, från miljödomstol och miljöprövningsdelegationen. Även tillsynsmyndigheternas beslut och underlag är offentliga. Handlingarna finns tillgängliga hos respektive myndighet, en del finns även tillgängliga via internet om det inte strider mot personuppgiftslagen. Utsläppsdata är offentlig information, och delar av informationen finns tillgänglig via internet. Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 143 (196)

144 Miljökvalitetsnormer Miljökvalitetsnormer Vattenmyndigheten har beslutat om miljökvalitetsnormer för samtliga yt- och grundvattenförekomster i distriktet. Beslutet kungörs i en föreskrift från Vattenmyndigheten i Västerhavets vattendistrikt, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, och publiceras i länsstyrelsens författningssamling. Föreskriften består av en textdel, med övergripande bestämmelser, och ett tabellverk som anger vilka miljökvalitetsnormer som har beslutats för respektive vattenförekomst. Inom vattenförvaltningen används miljökvalitetsnormer för att ange krav på vattnets kvalitet i flera olika avseenden. Vattenkvaliteten bedöms utifrån en mängd olika kvalitetsfaktorer och uttrycks som mått på vattnets yt- eller grundvattenstatus. De grundläggande kvalitetskraven inom vattenförvaltningen, som uttrycks i form av miljökvalitetsnormer, är att alla vattenförekomster syftar till att alla vattenförekomster ska uppnå minst god yt- eller grundvattenstatus eller god ekologisk potential senast den 22 december Till detta kan det komma särskilda krav i vissa typer av skyddade områden. Under vissa förutsättningar finns det utrymme för undantag från de grundläggande kraven, om det krävs längre tid för att uppnå god status eller god potential eller om det över huvud taget inte går att nå dit. Vattenmyndigheten har beslutat om sådana undantag, framförallt i form av tidsfrister för att uppnå god status eller god potential. I några få fall har Vattenmyndigheten beslutat om undantag i form av mindre stränga krav. Vattenmyndigheten har också beslutat om generellt undantag i form av ett mindre strängt krav för kvicksilver och kvicksilverföreningar i ytvatten, som ingår i bedömningen av kemisk ytvattenstatus. Dessa övergripande bestämmelser och principerna för normsättning för varje vattenförekomst, redovisas i Vattenmyndigheten i Västerhavets vattendistrikts föreskrifter (2009:533) om kvalitetskrav för vattenförekomster i distriktet. I beslutets tabellverk redovisas vattenförekomsternas nuvarande status eller potential och de miljökvalitetsnormer och andra bestämmelser som gäller. Redovisningen är uppdelad dels på yt- respektive grundvatten, dels på de olika statuskategorierna inom varje typ av vatten ekologisk status eller potential och kemisk ytvattenstatus för ytvatten, kvantitativ status och kemisk grundvattenstatus för grundvatten. För både yt- och grundvatten anges det om vattenförekomsten ingår i ett skyddat område, vilket innebär att det kan finnas kvalitetskrav som kompletterar eller till och med ersätter delar av de krav som ingår i bedömningen av ekologisk status eller potential. Av tabellerna framgår det vidare vilka ytvattenförekomster som ska uppnå hög eller god ekologisk status, maximal eller god ekologisk potential och god kemisk status senast den 22 december 2015, samt för vilka ytvattenförekomster det har beslutats om undantag från detta, antingen i form av en tidsfrist för att uppnå god status eller potential eller som ett mindre strängt krav. Vattenmyndigheten har tillämpat bestämmelserna i artikel 3 och bilaga 1 i direktivet om miljökvalitetsnormer för prioriterade ämnen vid statusklassificering av ytvattenförekomster och fastställande av miljökvalitetsnormer för kemisk ytvattenstatus. Sidan 144 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

145 Miljökvalitetsnormer I tabellerna ingår inte statusklassificeringar och kvalitetskrav för kvicksilver och kvicksilverföreningar inom kemisk ytvattenstatus. De särskilda bestämmelser som gäller för kvicksilver och kvicksilverföreningar framgår istället av textdelen i föreskriften (2009:533). På motsvarande sätt som för ytvatten, anges det vilka miljökvalitetsnormer och eventuella undantag som gäller för grundvattenförekomsterna i distriktet. Beslutet avser dels grundvattenförekomsternas kvantitativa status, dels deras kemiska grundvattenstatus. Dessutom har Vattenmyndigheten fastställt vilka värden som ska gälla som utgångspunkt för att vända uppåtgående trender, uttryckt som koncentration av vissa förekommande förorenande ämnen, i enlighet med bilaga 1 till SGU:s klassificeringsföreskrifter (SGU- FS 2008:2). Statusklassificering och fastställande av miljökvalitetsnormer Hur statusklassificeringar och fastställande av miljökvalitetsnormer ska genomföras regleras i 3 och 4 kapitlet i vattenförvaltningsförordningen och i föreskrifter från SGU (för grundvatten) och Naturvårdsverket (för ytvatten). Utgångspunkten för besluten om miljökvalitetsnormer för olika vattenförekomster de har idag, tillsammans med en bedömning av förutsättningarna för att uppnå god yt- eller grundvattenstatus senast den 22 december Vattenförekomsternas vattenkvalitet beskrivs genom bedömningar av följande statuskategorier: Grundvatten kemisk grundvattenstatus kvantitativ grundvattenstatus Ytvatten (sjöar, vattendrag och kustvatten) kemisk ytvattenstatus ekologisk status Konstgjorda och kraftigt modifierade vatten kemisk ytvattenstatus ekologisk potential Av 4 kap 5 vattenförvaltningsförordningen framgår det att kvalitetskrav för grundvattenförekomster ska fastställas så att tillståndet i grundvattnet inte försämras och så att grundvattenförekomsterna senast den 22 december 2015 uppnår god grundvattenstatus. I 4 kap 2 vattenförvaltningsförordningen anges det att motsvarande gäller för ytvattenförekomster, så att god ytvattenstatus uppnås senast den 22 december 2015, om inte bestämmelserna om konstgjorda eller kraftigt modifierade vattenförekomster är tillämpliga. För konstgjorda och kraftigt modifierade vattenförekomster följer det av 4 kap 3 samma förordning att kvalitetskraven ska avse god ekologisk potential och god kemisk ytvattenstatus. Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 145 (196)

146 Miljökvalitetsnormer Grundvatten Hur normsättningen för grundvattenförekomster ska gå till framgår av SGU:s klassificeringsföreskrifter (SGU-FS 2008:2). Utgångspunkten för normsättningen är en bedömning av grundvattnets nuvarande kvantitativa och kemiska status, tillsammans med en riskbedömning Vattenmyndigheterna har gemensamt bedömt att det är lämpligt att fastställa miljökvalitetsnormer för samtliga grundvattenförekomster i respektive distrikt. För kvantitativ status ska Vattenmyndigheten fastställa krav som i huvudsak innebär att det råder balans mellan nybildning och uttag av grundvatten, så att det inte sker inträngning av förorenande ämnen. Kvalitetskraven för kemisk grundvattenstatus i grundvattenförekomster ska som huvudregel ska fastställas i enlighet med de riktvärden som anges i bilaga 1 till föreskrifterna. Om det har fastställts kvalitetskrav för kemisk grundvattenstatus för en grundvattenförekomst, ska Vattenmyndigheten också fastställa utgångspunkter för att vända uppåtgående trender i koncentrationen av förorenande ämnen i grundvattenförekomsten. Även dessa utgångspunkter ska som huvudregel fastställas i enlighet med de riktvärden som anges i bilaga 1 till föreskrifterna. Med andra ord ska Vattenmyndigheten fastställa kvalitetskrav som syftar till att uppnå dels god kvantitativ status, dels att de riktvärden som anges i bilaga 1 till SGU:s klassificerings föreskrifter (SGU- FS 2008:2) till den 22 december 2015, om inte undantag i form av en tidsfrist medges. Ytvatten I 3 kap Naturvårdsverkets klassificeringsföreskrifter (NFS 2008:1) anges det hur vattenmyndigheterna ska gå till väga när de fastställer miljökvalitetsnormer för ytvattenvattenförkomster. Av bestämmelserna framgår det att utgångspunkten för normsättningen är bedömningen av vilken ekologisk respektive kemisk status, eller ekologisk potential, en vattenförekomst har. För en vattenförekomst som har bedömts uppnå hög ekologisk status, ska miljökvalitetsnormen fastställas till hög ekologisk status. Om vattenförekomstens status har klassificerats som god, måttlig, otillfredsställande eller dålig ekologisk status, ska miljökvalitetsnormen fastställas till god ekologisk status. Normsättningen för konstgjorda och kraftigt modifierade vatten ska ske på motsvarande sätt, men miljökvalitetsnormerna ska i de fallen fastställas till maximal eller god ekologisk potential, beroende på hur den ekologiska potentialen i vattenförekomsten har klassificerats. För kemisk ytvattenstatus anges det i Naturvårdsverkets klassificeringsföreskrifter (NFS 2008:1) att miljökvalitetsnormen ska fastställas till god kemisk status, oavsett hur vattenkvaliteten har klassificerats. Denna bestämmelse har ännu inte trätt i kraft, men Vattenmyndigheten har ändå valt att tillämpa denna princip. I samtliga de fall som beskrivs ovan, kan Vattenmyndigheten besluta om undantag från de grundläggande kraven, om förutsättningarna för detta enligt 4 kap vattenförvaltningsförordningen är uppfyllda. Sidan 146 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

147 Miljökvalitetsnormer Figur 12. Bilden illustrerar normsättning för ekologisk status för ytvatten. Kraftigt modifierade och konstgjorda vattenförekomster För vattenförekomster som har förklarats som konstgjorda eller kraftigt modifierade anger Naturvårdsverkets klassificeringsföreskrifter att miljökvalitetsnormerna maximal potential och god potential ska användas, eller om det finns skäl för mindre stränga krav, måttlig, otillfredsställande eller dålig potential. För klassificeringen av potential för kraftigt modifierade vatten och konstgjorda vatten finns det inga nationella bedömningsgrunder framtagna. I den första förvaltningscykeln har vattenmyndigheterna därför bara klassificerat ekologisk potential i två klasser, god och måttlig ekologisk potential. Mot den bakgrunden har också bara dessa två klasser använts vid normsättningen för konstgjorda och kraftigt modifierade vattenförekomster. God ekologisk potential är den vattenkvalitet som uppnås efter att man har vidtagit alla lämpliga förbättringsåtgärder för att förbättra den ekologiska statusen i vattenförekomsten, utan att det medför en betydande negativ inverkan på miljön i stort eller på den verksamhet som ligger till grund för att vattenförekomsten har förklarats som konstgjord eller kraftigt modifierad. Med lämpliga förbättringsåtgärder förstås sådana åtgärder som ger en betydande ekologisk effekt. Måttlig ekologisk potential innebär att det fortfarande bedöms finnas utrymme för att genomföra lämpliga förbättringsåtgärder, utan att det får en betydande negativ inverkan på miljön i stort eller på den aktuella verksamheten. I sådana fall behövs det dock en mer detaljerad utredning av den nuvarande vattenkvaliteten i vattenförekomsten, verksamhetens påverkan på detta och förutsättningarna och utrymmet för att vidta förbättrande åtgärder. Vid bedömningen av vilka krav som gäller för konstgjorda och kraftigt modifierade vattenförekomster, är det även väsentligt att beakta att utpekandet av sådana vattenförekomster inte får leda till att andra EG-rättsliga miljörättsliga bestämmelser, t.ex. i ålförordningen eller i art- och habitatdirektivet, inte kan genomföras. De kvalitetskrav som gäller till följd av sådana bestämmelser ska alltså uppfyllas även i konstgjorda och kraftigt modifierade vattenförekomster. Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 147 (196)

148 Miljökvalitetsnormer Undantag I regelverket kring miljökvalitetsnormer är det en integrerad del att bedöma vilka vattenförekomster som motiverar till undantag från den grundläggande målsättningen enligt vattenförvaltningsförordningen, att alla vattenförekomster ska ha nått god status eller god potential senast den 22 december Besluten om undantag sker med stöd av 4 kap 9-13 vattenförvaltningsförordningen. Det finns möjlighet att tillämpa fyra olika typer av undantag från målsättningen att uppnå god status eller god potential till 2015: Tidsfrister för när kvalitetskraven ska vara uppnådda (9 ) Mindre stränga kvalitetskrav än god status eller god potential (10 ) Nya verksamheter som under vissa förutsättningar får leda till att god status/potential inte uppnås eller att den nuvarande statusen/potentialen försämras (11 ) Tillfällig försämring av den nuvarande statusen p.g.a. naturliga orsaker eller olyckor (12 ) I det beslut om miljökvalitetsnormer som Vattenmyndigheten nu har fattat, har endast undantag enligt 4 kap 9 eller 10 vattenförvaltningsförordningen tillämpats. Det rör sig alltså om undantag antingen i form av tidsfrist eller mindre stränga krav. I bestämmelserna om undantag anges det under vilka förutsättningar Vattenmyndigheten kan besluta om undantag från de grundläggande kvalitetskraven. Det finns tre huvudsakliga skäl för att besluta om undantag. Tekniskt omöjligt: det saknas teknik, åtgärderna är så tidsödande att genomföra så att de inte hinns med till 2015 eller att orsaken till miljöproblemet eller källan till miljöproblemet är okänd. Ekonomiskt orimligt: de åtgärder som skulle krävas för att nå god status/potential är orimligt (oproportionerligt) dyra, om nyttan med den miljöstörande verksamheten inte kan uppnås på ett miljömässigt bättre sätt utan orimliga (oproportionerliga) kostnader, om de administrativa/juridiska processerna kräver längre tid. Naturliga förhållanden: att de naturliga förhållandena inte medger god status/potential, eller vid exceptionella naturliga händelser eller olyckor Med hänsyn till att kunskapsunderlaget för individuella bedömningar av miljöproblem och åtgärdsbehov i olika vattenförekomster fortfarande är relativt begränsat, har vattenmyndigheten använt vissa generella principer vid bedömningen av om det är motiverat med undantag enligt 4 kap 9-10 vattenförvaltningsförordningen i samband med normsättningen. Dessa principer beskrivs närmare nedan, först övergripande och sedan mer detaljerat för de olika miljöproblem som har bedömts motivera olika typer av undantag. Undantag - tidsfrist För vattenförekomster där statusen har klassificerats till sämre än god, och där det inte bedöms vara möjligt att genomföra åtgärder som leder till att miljökvalitetsnormen god status kan uppnås 2015, kan Vattenmyndigheten besluta att normen istället ska uppnås vid en senare tidpunkt. Grunden för bedömningen har varit att det av antingen tekniska, naturliga och/eller ekonomiska skäl är omöjligt eller orimligt dyrt att uppnå de förbättringar i vattenkvaliteten som krävs för att uppnå god status redan Bedömningen är alltså att problemen är Sidan 148 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

149 Miljökvalitetsnormer möjliga att åtgärda, men att det kan krävas en längre tid innan nödvändiga åtgärder kan komma till stånd och ge önskvärt resultat. Eftersom det i stor utsträckning saknas ett tillräckligt dataunderlag som kan ligga till grund för en bedömning av vilka konkreta åtgärder som behöver genomföras i olika vattenförekomster, behövs det också ytterligare undersökningar och utredningar innan åtgärdsarbetet kan påbörjas. Mot denna bakgrund har Vattenmyndigheten beslutat om tidsfrister för att uppnå god yt- och grundvattenstatus för en relativt stor mängd vattenförekomster. Att tidpunkten för att uppnå miljökvalitetsnormen har flyttats fram, innebär inte att man kan vänta med att vidta åtgärder för att uppnå normen. En tidsfrist grundar sig istället på bedömningen att det inte är möjligt att uppnå normen förrän 2021 (eller 2027) även om man vidtar de åtgärder som behövs och kan krävas så snart som möjligt. Det finns inte heller något som hindrar att normen uppnås tidigare än den angivna tidpunkten. Undantag i form av tidsfrist för ekologisk status gäller för hela statusklassen det är alltså tidpunkten för att uppnå den samlade ekologiska statusen som skjuts fram. För kemisk yt- och grundvattenstatus kan en tidsfrist däremot avse ett eller flera av de ämnen som ligger till grund för statusklassificeringen. Undantag - mindre strängt kvalitetskrav Mindre strängt kvalitetskrav kan fastställas för vattenförekomster där det bedöms vara tekniskt och/eller av naturliga skäl omöjligt och/eller ekonomiskt orimligt att genomföra åtgärder för att åstadkomma att vattenförekomsten uppnår god ekologisk eller kemisk status inom överskådlig tid. Exempel på mindre stränga kvalitetskrav som kan fastställas för en ytvattenförekomst kan vara måttlig ekologisk status och för grundvatten otillfredsställande kemisk grundvattenstatus. För kemisk yt- och grundvattenstatus har det bedömts motiverat att kunna föreskriva mindre stränga krav enbart för vissa ämnen eller ämnesgrupper. I de fallen kommer normerna att innebära att god kemisk status ska uppnås för de övriga ämnen eller ämnesgrupper som ingår i bedömningen av kemisk status. Med avseende på förekomsten av kvicksilver i ytvatten har ett generellt undantag beslutats för samtliga ytvattenförekomster För att undvika att en försämring sker i de vattenförekomster där situationen är sådan att det har bedömts motiverat att fastställa mindre stränga krav för kemiska ämnen, har Vattenmyndigheten beslutat om ett krav som innebär att halterna av det eller de ämnen som omfattas av undantaget inte bör öka i förhållande till dagens situation. Detta gäller även för kvicksilver i samtliga ytvattenförekomster. Underlag till undantag - miljöproblem Vattenmyndigheterna har tagit fram underlag för undantag grundat på de olika förutsättningar för att uppnå god yt- eller grundvattenstatus eller god ekologisk potential som förekommer inom skilda miljöproblemsområden. Miljöproblemen delas in i försurning, övergödning, fysiska förändringar (inklusive vattenuttag, flödesförändringar, kontinuitetsförändringar och morfologiska förändringar), prioriterade ämnen och miljögifter och främmande arter. I besluten om miljökvalitetsnormer framgår det dock inte vilket miljöproblem som ligger till grund för respektive undantag per vattenförekomst, förutom för kemisk yt- och grundvattenstatus. Beslut om undantag för ekologisk status och potential och för kvantitativ status anges enbart på en övergripande statusnivå. Informationen om vilket av Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 149 (196)

150 Miljökvalitetsnormer miljöproblemen som ligger till grund för bedömningen finns i databasen VISS. Försurning Den pågående kalkningsverksamheten som bedrivs i landet har en hög grad av måluppfyllelse. En modellering av den framtida utvecklingen när det gäller försurningsläget pekar på en klart förbättrad situation därför att nedfallet av försurande ämnen kommer att minska ytterligare. Mycket talar dock för att kalkade vatten inte naturligt kommer att uppnå god status till De markprocesser som utgör grunden för att försurade vatten ska kunna uppnå god status är mycket långsamma och av denna anledning gör vattenmyndigheten bedömningen att kalkning måste fortsätta fram till 2021, då en ny bedömning måste göras.. För ytvattenförekomster som bedömts ha försurningsproblem, har det därför beslutats om ett undantag i form av tidsfrist till 2021 Övergödning Problematiken kring övergödningen och dess effekter är komplex och det kan ta lång tid för åtgärder att uppnå avsedd effekt. I vattenförekomster där övergödning är det dominerande miljöproblemet bedöms det därför vara såväl ekonomiskt orimligt, av bl.a. juridiska och administrativa skäl, som tekniskt omöjligt att uppnå god ekologisk status på kort sikt. I många fall finns det också naturliga orsaker till att det inte går att åtgärda problemen till För ytvattenförekomster som bedömts ha övergödningsproblem och som idag inte omfattas av ett åtgärdsprogram har det därför beslutats om ett undantag i form av tidsfrist, i vissa fall till 2021 och andra till För svenska kustvatten motiveras detta även av att de internationella överenskommelser om minskningar av näringsämnesbelastningar som gjorts inom t.ex. ramen för HELCOM:s Aktionsplan för Östersjön och det kommande arbetet enligt EU:s marina direktiv har målår 2021 respektive Fysiska förändringar Problemen med fysiska förändringar av våra sjöar och vattendrag är mycket omfattande även om man exkluderar de vatten som klassats som kraftigt modifierade eller konstgjorda vatten. Problemen bedöms vara så omfattande att det i dagsläget inte är praktiskt möjligt, och dessutom orimligt dyrt, att åtgärda problemen till En av orsakerna till att det bedöms orimligt att uppnå god ytvattenstatus 2015 i de vattenförekomster som är påverkade av fysiska förändringar, är de administrativa och juridiska hinder som finns för att åstadkomma prövningar och omprövningar av vattendomar i nödvändig omfattning. En annan orsak är det relativt omfattande arbete som återstår för att göra mer detaljerade undersökningar och kartläggningar av de fysiska förändringarnas effekter på den ekologiska statusen på vattenförekomstnivå. För vattenförekomster som har bedömts ha sämre än god ytvattenstatus på grund av problem med fysiska förändringar har det därför beslutats om undantag i form av en tidsfrist till Miljögifter (utom kvicksilver) Kunskapen är generellt sett bristfällig när det gäller förekomst och koncentrationer av de 33 miljöfarliga ämnen som benämns prioriterade ämnen och de åtta övriga förorenande ämnen som bedöms vid klassificering av kemisk ytvattenstatus (enligt direktivet om miljökvalitetsnormer för prioriterade ämnen, bilaga I). För Sveriges del anses endast 13 av de 33 prioriterade ämnena ha kommit till sådan användning att det är relevant att bedöma deras halt i miljön. Statusklassificeringar av dessa ämnen har grundats på befintliga mätdata. Utöver de ämnen som anges i direktivet, har statusklassificeringarna även i vissa fall avsett ämnen Sidan 150 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

151 Miljökvalitetsnormer som omfattas av fisk- och musselvattenförordningen. Vattenmyndigheterna har valt att särredovisa den påverkan på kemisk ytvattenstatus som följer av kvicksilverföroreningar. Det beror på att den särskilda problematik som rör kvicksilverhalterna i svenska ytvattenförekomster i annat fall skulle överskugga problem till följd av andra miljögifter. Även i de fall det finns problem med miljögifter i grundvatten, vilket har påverkat statusklassificeringarna av kemisk grundvattenstatus, råder det generellt sett brist på kunskap om orsaker till problemen och, framförallt, möjligheterna att åtgärda dessa problem. Klassificeringen av kemisk grundvattenstatus har i stor utsträckning grundats på påverkansanalyser och dessa behöver i många fall kompletteras med undersökningar och mätningar. Precis som för övriga miljöproblem krävs det alltså ett fortsatt utredningsarbete för att närmare identifiera och belysa omfattningen av problemen med föroreningar av miljögifter. Det behövs också närmare analyser av lämpliga åtgärder för att motverka dessa problem. Mot bakgrund av de komplexa problembilder och omfattande åtgärdsbehov som ofta förekommer i sådana sammanhang, är det sannolikt att det krävs omfattande utredningar och åtgärder för att uppnå god kemisk yt- och grundvattenstatus i de vattenförekomster där så inte är fallet idag. I dessa fall bedöms det vara både tekniskt omöjligt och orimligt dyrt att uppnå god kemisk ytoch grundvattenstatus till För vattenförekomster vars yt- eller grundvattenstatus idag är sämre än god på grund av problem med miljögifter (förutom kvicksilver) har det därför som huvudregel beslutats om undantag i form av tidsfrister för att uppnå god kemisk yt- eller grundvattenstatus till När det gäller ytvattenförekomster finns det dock vissa fall där kunskapen om det aktuella problemet och orsakerna till det är relativt väl känt och dokumenterat. Det rör sig om vattenförekomster där det har konstaterats problem med miljögifter som medför att god kemisk ytvattenstatus inte uppnås, och där det inte bedöms finnas tekniska och ekonomiska förutsättningar för att uppnå god kemisk ytvattenstatus. I sådana fall har Vattenmyndigheten bedömt att det finns skäl för att besluta om undantag i form av mindre strängt krav för det eller de ämnen som förekommer i alltför höga halter. I de fallen har Vattenmyndigheten också bedömt att det behövs ett krav som skapar förutsättningar för att motverka att de nuvarande halterna ökar. Detta krav har formulerats som en särskild miljökvalitetsnorm med denna innebörd. Kvicksilver Sverige har i många områden naturligt höga bakgrundshalter av kvicksilver. Till detta kommer effekterna av historiska föroreningar och fortsatta långväga luftburna föroreningar. Det gränsvärde för kvicksilver i djurvävnad som anges i direktivet om miljökvalitetsnormer för prioriterade ämnen (20 µg/kg), som även tar hänsyn till risk för effekter på organismer högre upp i näringskedjan, bedöms överskridas i samtliga ytvattenförekomster i hela landet. Enligt Vattenmyndighetens bedömning medför framförallt de naturliga förutsättningarna att det inte under överskådlig tid bedöms vara möjligt att motverka de nuvarande kvicksilverhalterna i svenska ytvattenförekomster. Det saknas också tekniskt möjliga och ekonomiskt rimliga åtgärder för att åstadkomma detta. Det har därför beslutats om ett generellt undantag för samtliga vattenförekomster i hela landet, i form av ett mindre strängt kvalitetskrav för kvicksilver och kvicksilverföreningar. Vattenmyndigheten har också bedömt att det behövs ett krav som skapar förutsättningar för att motverka en ökning av de nuvarande kvicksilverhalterna. Detta krav har formulerats som Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 151 (196)

152 Miljökvalitetsnormer en särskild miljökvalitetsnorm med innebörden att de nuvarande kvicksilverhalterna inte bör öka till den 22 december Främmande arter Det råder oftast oklarheter i de främmande arternas påverkan på den ursprungliga floran och faunan. I de fall detta är känt så är bristen på verksamma och kostnadseffektiva åtgärder stor. Det är därför inte möjligt att förvänta sig att problemen med främmande arter (som amerikansk kammanet och signalkräfta) ska kunna var löst till Under tiden måste problemen och åtgärdsmöjligheterna utredas närmare så att normerna kan preciseras bättre art för art. Därför beslutas om tidsfrist till 2021 för vattenförekomster som har problem med främmande arter. Beslutade miljökvalitetsnormer I detta avsnitt beskrivs det vilka olika typer av miljökvalitetsnormer Vattenmyndigheten har beslutat om, grundat på de statusklassificeringar av vattenförekomster som har skett i distriktet. Grundvatten god kemisk grundvattenstatus 2015 För alla grundvattenförekomster som har klassificerats till god kemisk grundvattenstatus har miljökvalitetsnormen fastställts till god kemisk grundvattenstatus som ska uppnås den 22 december 2015 (dvs. den nuvarande statusen ska bibehållas). Grundvatten god kemisk grundvattenstatus 2015 ev. med undantag för ett eller flera ämnen För grundvattenförekomster där nuvarande kemisk grundvattenstatus är otillfredsställande, har undantag medgetts för det eller de ämnen eller ämnesgrupper som förorsakar detta, i form av en tidsfrist till den 22 december I Västerhavets vattendistrikt har 12 ytvattenförekomster fått miljökvalitetsnormen God kemisk grundvattenstatus 2021 för ett eller flera ämnen. Grundvatten god kvantitativ status 2015 För samtliga grundvattenförekomster förutom en har miljökvalitetsnormen fastställts till god kvantitativ status En vattenförekomst har fått miljökvalitetsnormen God kvantitativ grundvattenstatus 2021 i Västerhavets vattendistrikt. Ytvatten hög ekologisk status 2015 För de ytvattenförekomster som har klassificerats till hög ekologisk status har miljökvalitetsnormen fastställts till hög ekologisk status som ska uppnås den 22 december 2015 (dvs. den nuvarande statusen ska bibehållas). I Västerhavets vattendistrikt har 7 ytvattenförekomster fått miljökvalitetsnormen Hög ekologisk status Ytvatten god ekologisk status 2015 För de ytvattenförekomster som har klassificerats till god ekologisk status har miljökvalitetsnormen fastställts till god ekologisk status som ska uppnås den 22 december Sidan 152 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

153 Miljökvalitetsnormer 2015 (dvs den nuvarande statusen ska bibehållas). I Västerhavets vattendistrikt har 1194 ytvattenförekomster fått miljökvalitetsnormen God ekologisk status Ytvatten god ekologisk potential 2015 I Västerhavets vattendistrikt har 3 ytvattenförekomster fått miljökvalitetsnormen God ekologisk potential Samtliga är konstgjorda vatten. Ytvatten god ekologisk status 2021 För de ytvattenförekomster som har klassificerats till sämre än god ekologisk status har miljökvalitetsnormen i de flesta fall fastställts till god ekologisk status med undantag i form av en tidsfrist till den 22 december I Västerhavets vattendistrikt har 1296 ytvattenförekomster fått miljökvalitetsnormen God ekologisk status Ytvatten god ekologisk potential 2021 För ytvattenförekomster som har förklarats som kraftigt modifierade och konstgjorda vatten har miljökvalitetsnormen fastställts till god ekologisk potential med undantag i form av en tidsfrist till den 22 december I Västerhavets vattendistrikt har 45 ytvattenförekomster fått miljökvalitetsnormen God ekologisk potential Ytvatten måttlig ekologisk status I Västerhavets vattendistrikt har 10 ytvattenförekomster fått miljökvalitetsnormen måttlig ekologisk status. Ytvatten god kemisk ytvattenstatus 2015 (med undantag för kvicksilver) För de ytvattenförekomster som klassificerats till god kemisk ytvattenstatus har miljökvalitetsnormen fastställts till god kemisk ytvattenstatus som ska uppnås den 22 december 2015 (dvs den nuvarande statusen ska bibehållas). Det gäller dock ett generellt undantag för kvicksilver och kvicksilverföreningar (se nedan). I Västerhavets vattendistrikt har 2513 ytvattenförekomster fått miljökvalitetsnormen God kemisk ytvattenstatus 2015 (med undantag för kvicksilver). Ytvatten god kemisk ytvattenstatus 2015 med tidsfrist till 2021 för ett eller flera ämnen (med undantag för kvicksilver) För ytvattenförekomster som i dagsläget inte uppnår god kemisk ytvattenstatus, på grund av förorening av ett eller flera prioriterade ämnen (utöver kvicksilver), har miljökvalitetsnormen fastställts till god kemisk ytvattenstatus 2015 med undantag i form av en tidsfrist till den 22 december 2021 för det eller de ämnen som orsakar den sänkta statusen. Det gäller dock ett generellt undantag för kvicksilver och kvicksilverföreningar (se nedan). I Västerhavets vattendistrikt har 42 ytvattenförekomster fått miljökvalitetsnormen God kemisk ytvattenstatus 2021 för ett eller flera ämnen. Ytvatten uppnår ej god kemisk ytvattenstatus för kvicksilver För samtliga ytvattenförekomster har Vattenmyndigheten beslutat om ett mindre strängt krav med avseende på kvicksilver och kvicksilverföreningar. Det har däremot inte beslutats om mindre stränga krav för kemisk ytvattenstatus med avseende på några andra kemiska ämnen. I Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 153 (196)

154 Miljökvalitetsnormer samtliga fall då det har beslutats om undantag i form av ett mindre strängt krav för kemisk ytvattenstatus med avseende på kvicksilver och kvicksilverföreningar, har Vattenmyndigheten också fastställt ett krav på att de nuvarande halterna av kvicksilver och kvicksilverföreningar inte bör öka. I Västerhavets vattendistrikt har 2555 ytvattenförekomster fått miljökvalitetsnormen Uppnår ej god kemisk ytvattenstatus (förutom med avseende på kvicksilver). Tabell 30. Sammanfattning av miljökvalitetsnormer för grundvattenförekomster i Västerhavets vattendistrikt. Totalt 478 Kemisk grundvattenstatus - God kemisk grundvattenstatus God kemisk grundvattenstatus 2015, med tidsfrist 2021 för ett eller flera ämnen Kvantitativ grundvattenstatus - God kvantitativ grundvattenstatus God kvantitativ grundvattenstatus Grundvattenförekomster 22 Tabell 31. Sammanfattning av miljökvalitetsnormer för ytvattenförekomster i Västerhavets vattendistrikt. Vattendrag Sjöar Övergångsvatten Kustvatten Totalt Totalt Kemisk ytvattenstatus (med undantag för kvicksilver) - God kemisk ytvattenstatus God kemisk ytvattenstatus 2015 med tidsfrist 2021 för ett eller flera ämnen - God kemisk ytvattenstatus 2015 med mindre strängt krav för ett eller flera ämnen 2021 Ekologisk ytvattenstatus/potential Hög ekologisk status God ekologisk status God ekologisk status Måttlig ekologisk status God ekologisk potential God ekologisk potential Sidan 154 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

155 Miljökvalitetsnormer Särskilda krav för skyddade områden För de vattenförekomster som ingår i ett skyddat område enligt bilaga IV i ramdirektivet för vatten, gäller kompletterande krav enligt den närmare beskrivningen nedan. Tillfredsställande badvattenkvalitet Av badvattendirektivet följer det att vatten om har pekats ut som badvatten i medlemsstaterna ska uppnå åtminstone tillfredsställande badvattenkvalitet senast vid slutet av 2105 års badsäsong. Badvattendirektivet har genomförts i Sverige främst genom bestämmelser i badvattenförordningen och Naturvårdsverkets badvattenföreskrifter (NFS 2008:8). För alla ytvattenförekomster som helt eller delvis utgör badvatten enligt badvattenförordningen har Vattenmyndigheten fastställt kravet att badvattnet i vattenförekomsten senast den 22 december 2015 ska ha tillfredsställande badvattenkvalitet. Det innebär att den del av vattenförekomsten som av kommunen har förklarats som badvatten ska uppnå tillfredsställande kvalitet i enlighet med 7 badvattenförordningen och de specificerade kraven på badvattenkvalitet i Naturvårdsverkets badvattenföreskrifter (NFS 2008:8). Kraven ska uppnås senast 22 december I Västerhavets vattendistrikt omfattas cirka 165 vattenförekomster av skydd enligt badvattenföreskrifterna. Gynnsam bevarandestatus Av art- och habitatdirektivet och fågeldirektivet framgår det att arter och livsmiljöer inom områden som ingår i Natura 2000-nätverket ska beredas ett särskilt skydd. I sådana områden är målet att säkerställa att en gynnsam bevarandestatus uppnås för de arter eller livsmiljöer som omfattas av skyddet. I Sverige har bestämmelserna i direktiven genomförts som bestämmelser om områdesskydd enligt 7 kap miljöbalken. För vattenförekomster som helt eller delvis ingår i Natura 2000-områden enligt 7 kap 27 miljöbalken ska alltså gynnsam bevarandestatus uppnås. I 16 och 17 områdesskyddsförordningen finns det övergripande beskrivningar av vad detta kvalitetskrav innebär. De mer specifika kraven för att uppnå gynnsam bevarandestatus i ett Natura 2000-område framgår av den bevarandeplan och/eller skötselplan som ska upprättas för sådana områden. I de fall där det finns en konflikt mellan kraven för att uppnå gynnsam bevarandestatus för ett Natura 2000-område och för att uppnå god ekologisk status eller potential i en vattenförekomst, ska de krav som gäller för att uppnå gynnsam bevarandestatus ha företräde. I Västerhavets vattendistrikt ingår omkring 500 ytvattenförekomster i Natura 2000-områden med skydd enligt 7 kap 27 miljöbalken. Miljökvalitetsnormer enligt fisk- och musselvattenförordningen För områden som omfattas av fiskvattendirektivet och/eller skaldjursdirektivet gäller särskilda krav på vattenkvaliteten enligt vad som anges i dessa direktiv. Målet för fiskvattendirektivet är att bevara eller förbättra kvaliteten på strömmande eller stillastående sötvatten där fisk lever eller skulle kunna leva om föroreningarna där kunde minskas eller elimineras. Dessa Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 155 (196)

156 Miljökvalitetsnormer områden är antingen laxfiskvatten, som är fiskvatten där fiskar som lax, öring, sik, siklöja, nors och harr lever eller skulle kunna leva, eller är områdena annat fiskvatten som hyser eller skulle kunna hysa gädda, abborre, ål och karpfiskar. Fiskvattenområden i Sverige framgår av bilagan till Naturvårdsverkets fiskvattenförteckning. De kvalitetskrav som gäller för vattenförekomster som omfattas av fiskvattendirektivet och/eller skaldjursdirektivet framgår av förordningen om miljökvalitetsnormer för fisk- och musselvatten. Dessa krav gäller parallellt med, och i förekommande fall utöver, kraven för att kemisk ytvattenstatus. I Västerhavets vattendistrikt berörs cirka 165 ytvattenförekomster av fisk- och musselvattenförordningen. De återfinns i vattendrag inom Indalsälvens, Ljungans, Lögdeälvens och Storsjöns avrinningsområden. Krav enligt dricksvattenföreskrifterna För dricksvatten finns det särskilda krav som ska vara uppfyllda enligt dricksvattendirektivet. Detta direktiv syftar till att skydda människors hälsa från skadliga effekter av föroreningar i dricksvattnet samt att säkerställa att vattnet är hälsosamt och rent. Dricksvattendirektivet omfattar enbart vatten som är avsett för konsumtion. Kraven enligt dricksvattendirektivet har genomförts i Sverige framförallt genom Livsmedelsverkets dricksvattenföreskrifter. I 7 i föreskrifterna anges det vilka krav som gäller för dricksvatten. Det är viktigt att notera att dessa krav avser kvaliteten på dricksvattnet efter rening, dvs. inte råvattenkvaliteten i vattenförekomsten. Dessa kvalitetskrav gäller alltså som komplement till de övriga kraven på yt- eller grundvattnets kvalitet. I Västerhavets vattendistrikt finns det cirka 50 dricksvattenförekomster, för vilka kraven på dricksvattenkvalitet i Livsmedelsverkets föreskrifter gäller. Sidan 156 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

157 Deltagande i vattenförvaltningen Deltagande i vattenförvaltningen Grunden till uppdraget att skapa deltagande i vattenförvaltningen finns i 14 p. ramdirektivet för vatten: "Om detta direktiv skall bli framgångsrikt krävs nära samarbete och samverkan på gemenskapsnivå, medlemsstatsnivå och lokal nivå. Det krävs också information till allmänheten, inbegripet användarna, och att samråd sker med dem samt att de är delaktiga." I den svenska vattenförvaltningsförordningen är detta infört framförallt med följande skrivning (2 kap. 4 ): "Vattenmyndigheterna skall planera sitt arbete så att det möjliggör och uppmuntrar till deltagande av alla som berörs. " "Innan vattenmyndigheten fattar beslut om kvalitetskrav, förvaltningsplaner och åtgärdsprogram eller andra frågor av större betydelse, skall myndigheten samråda med de myndigheter, kommuner, organisationer, verksamhetsutövare och enskilda som berörs av beslutet." I EU:s vägledningsdokument om allmänhetens deltagande definieras deltagande i vattenförvaltningen som att ge människor möjlighet att påverka resultatet av planer och arbetsprocesser. Tre nivåer av deltagande, med en ökande grad av engagemang, kan urskiljas: Grundinformation Samråd Samverkan Vägledningsdokumentet identifierar följande målgrupper: Grundinformation: ska tillhandahållas till allmänheten Samråd: ska genomföras vid vissa bestämda tidpunkter i planeringsprocessen, och riktas mot allmänheten. Samverkan: berörda intressen, det vill säga någon som kan påverka eller blir påverkad, ska uppmuntras till samverkan så tidigt som möjligt i planeringsprocessen. I Naturvårdsverkets handbok 2006:1 beskrivs samverkan som en möjlighet för vattenmyndigheterna, andra myndigheter och berörda att tillsammans verka för en bra vattenvård inom vattendistriktet. Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 157 (196)

158 Deltagande i vattenförvaltningen Tillgång till grundinformation Grundinformation ska innefatta framsteg i planeringen av vattenförvaltningen, resultat av analyser, föreslagna åtgärder och planer, samt argument som använts i beslutsfattandet. Informationen bör presenteras så att den är anpassad för den relevanta gruppen, det ska vara lätt att förstå och att hitta. Målet med grundinformation är att skapa förutsättningar för att myndigheter och kommuner, allmänhet och berörda intressen på ett enkelt sätt ska kunna informera sig om vattenförvaltningen, och därigenom underlätta och motivera till att delta i samverkan och samråd. En stor del av informationsarbetet under inledningen av den första vattenförvaltningscykeln har handlat om att göra alla berörda medvetna om de viktigaste arbetsmomenten och konsekvenserna av vattenförvaltningsarbetet. Vattenförvaltningen innebär ett till stora delar nytt arbetssätt och det tar tid innan detta etablerar sig hos berörda intressenter. Ju längre arbetet har fortskridit desto mer har informationsarbetet kunnat inriktas på specifika arbetsmoment, till exempel statusklassificering och framtagande av förslag till miljökvalitetsnormer och åtgärdsprogram. Nedan beskrivs några viktiga informationskanaler som används för att sprida kunskap om vattenförvaltningsarbetet och uppmuntra till deltagande. Vattenmyndigheternas webbplats På vattenmyndigheternas gemensamma webbplats som startades 2005 ( finns mycket information samlad kring hur vattenförvaltningen fungerar i Sverige. Under 2009 lades engelsk text ut på webbplatsen. En webbplats för landets vattenorganisationer ( har också utvecklats. Information om Västerhavets vattendistrikt finns på distriktets webbplats. Länsstyrelserna inom Västerhavets vattendistrikt har också information om arbetet med vattenförvaltningen på sina webbplatser. VISS och Vattenkartan Länsstyrelserna och vattenmyndigheterna har tillsammans utvecklat olika verktyg för att effektivisera arbetet och underlätta samverkansprocessen. Syftet är att öka insyn och tillgång till den information som samlas in om Sveriges vatten. I den nationella databasen VISS lagras information på vattenförekomstnivå om statusklassificeringar, miljökvalitetsnormer, riskbedömningar, övervakning osv. Här finns också information om det underlag som har använts i arbetet och det går att hitta motiveringar till de bedömningar som har gjorts. I de fall en expertbedömning gjorts är det tydligt angivet. VISS skall också fungera som ett stöd till vattenmyndigheternas rapportering till EU. Det pågår ett ständigt utvecklingsarbete för att göra VISS bättre och mera användarvänlig för både länsstyrelserna som arbetar med vattenförvaltningen och den breda allmänhet som vill ha information om sina vatten. Vattenkartan är en karttjänst som vattenmyndigheterna tillhandahåller på internet. I Vattenkartan kan man bland annat hitta grundkartor, skyddade områden, övervakningsstationer samt status- och riskklassningar av vattenförekomster. Nyhetsbrev Vattenmyndigheten i Västerhavets vattendistrikt har publicerat nyhetsbrev som skickats ut till myndigheter, kommuner, länsstyrelser och intresserade, samt publicerats på webben. Sidan 158 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

159 Deltagande i vattenförvaltningen Nyhetsbrevet tar upp frågor som är aktuella inom vattenförvaltningsarbetet för tillfället på läns-, vattendistrikts- och nationell nivå. Följande nyhetsbrev har publicerats: Nyhetsbrev 3:2009 Nyhetsbrev 2:2009 Nyhetsbrev 1:2009 Nyhetsbrev 4:2008 Nyhetsbrev 3:2008 Nyhetsbrev 2:2008 Nyhetsbrev 1:2008 Nyhetsbrev 4:2007 Nyhetsbrev 3:2006 Nyhetsbrev 2:2006 Nyhetsbrev 1:2005 Vattenmyndigheten har också informerat om vattenförvaltningen i olika nyhetsbrev från andra myndigheter. Artiklar/media Vattenmyndigheten i Västerhavets vattendistrikt och länsstyrelserna i distriktet har skrivit 19 pressmeddelanden kring vattenförvaltningen, vilket resulterat i flertalet artiklar. Fyra radiointervjuer har också genomförts, och 13 fristående artiklar om vattenförvaltningen har publicerats i olika media i västra Sverige. Särskilt kan nämnas två stora satsningar om vattenförvaltningen 2006, den ena var ett temanummer i Länstidningen (Västra Götalands län) som följde med som bilaga i Göteborgsposten, den andra var bilagan Svenskt Vatten som var gemensam för alla fem vattenmyndigheter och som följde med tidningarna Dagens samhälle och Dagens industri. På världsvattendagen den 22 mars 2009 publicerades en debattartikel i GöteborgsPosten. De fem vattenmyndigheterna och Svenskt Vatten tog fram en bilaga som följde med Svenska Dagbladet i september Affischer och broschyrer Affischer, faktablad, broschyrer, utställningar, sammanställningar med mera har tagits fram för att kunna sprida skriftlig information om vattenförvaltningen till olika målgrupper och i olika sammanhang. Vattenmyndigheterna har bland annat påbörjat ett arbete med att ta fram en serie faktablad kring vattenförvaltningen. Syftet med faktabladen är att ge grundläggande information om vattenförvaltningens olika arbetsmoment. De tre första faktabladen färdigställdes 2008 och ger en introduktion till vattenförvaltningen (Mot ett bättre vatten), information om vattenförvaltningens begrepp (Vägen till bättre vatten) samt information om den ekonomiska analysen (Vatten är det vatten värt?). Ett engelskt faktablad som sammanfattar de tre svenska togs fram under Rullvepor på svenska samt på engelska togs fram samma år. Publikationer Vattenmyndigheterna har publicerat årsrapporter för åren 2006, 2007 och Läs mer i avsnittet Underlagsmaterial. Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 159 (196)

160 Deltagande i vattenförvaltningen Samråd Samråd ska genomföras vid tre tillfällen under den sexåriga vattenförvaltningscykeln. Samrådens målsättning är att lära från yttranden, uppfattningar, erfarenheter och idéer. Kraven på samrådstillfällena är att de ska publiceras i text, göras tillgängliga för kommentarer under minst en sexmånadersperiod och nå ut till allmänheten. Inför de samråd som har genomförts under förvaltningscykeln har kungörelser gjorts i samtliga större dagstidningar inom vattendistriktet. Dessa samråd har genomförts: Arbetsprogram samarbete för bättre vatten: Samrådstid 1 februari till 1 augusti Översikt av väsentliga frågor inför förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt: Samrådstid 1 februari till 1 augusti Förslag till förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt: Samrådstid 1 mars till 1 september Förslag till åtgärdsprogram för Västerhavets vattendistrikt: Samrådstid 1 mars till 1 september Förslag till miljökvalitetsnormer för Västerhavets vattendistrikt: Samrådstid 1 mars till 1 september Förslag tillmiljökonsekvensbeskrivning för Västerhavets vattendistrikt: Samrådstid 1 mars till 1 september Arbetsprogram samarbete för bättre vatten Vattenmyndigheten har tagit fram ett Arbetsprogram samarbete för bättre vatten. Detta arbetsprogram beskriver hur myndigheter och andra berörda föreslås arbeta med den svenska vattenförvaltningen fram till år Samrådstiden för synpunkter var 1 februari 2007 till 1 augusti Generellt kan sägas att samrådssvaren tyder på att det är tydligt hur och när arbetet kan påverkas när det gäller de formella samråden och de stora sammanhangen, men lite otydligare när det gäller detaljerna. Det finns en upplevelse av att inte vara tillräckligt insatt i frågorna, och därför önskas mer och tydligare information. En farhåga är att frånvaron av ekonomiska medel kommer att hota möjligheterna att utföra konkreta åtgärder inom vattenförvaltningsarbetet. Bristen på medel befaras också påverka möjligheterna för alla att delta, eller delta på lika villkor, i samverkansarbetet. Alla inkomna synpunkter har samlats i en sammanställning för vattendistriktet och skickats ut till de som svarat. Ingen revidering av Arbetsprogram samarbete för bättre vatten har gjorts, utan synpunkterna har införlivats i det dagliga arbetet och i förvaltningsplanen. I avsnittet om Grundinformation kan läsas om hur arbetet med att sprida information om vattenförvaltningen genomförts. Översikt av väsentliga frågor vad är viktigt för att nå god vattenstatus Vattenmyndigheten har tagit fram en Översikt av väsentliga frågor inför förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt, som beskriver vilka områden och frågor vattenförvaltningen ska arbeta med i vattendistriktet. Samrådstiden för synpunkter var 1 februari 2008 till 1 augusti Översikt av väsentliga frågor inför förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt beskriver översiktligt vilka vattenområden som kan anses viktiga i distriktet och vilka kända Sidan 160 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

161 Deltagande i vattenförvaltningen problem som finns i dessa vattenmiljöer. Under remisstiden kom det in 62 skriftliga svar och 64 svar via en webbenkät. Sammanfattningsvis så anses samrådshandlingen vara tydlig och välskriven, men i vissa avseenden alltför generellt skriven. En mer detaljerad beskrivning på lokal nivå efterlyses. Generellt upplevs det som tydligt hur och när arbetet är möjligt att påverka. Vikten av att tillvarata den lokala kunskapen påpekas, samt betydelsen av samverkan under tiden mellan samråden. Den preliminära bedömning vattenmyndigheten gjort av miljöproblem i avrinningsområden delas i stort, men i vissa fall finns detaljerade förslag till ändringar eller tillägg av bedömningen. I remissvaren har förslag framkommit på ett flertal områden och problem som vattenförvaltningen bör arbeta med, såsom översvämnings-, skred- och rasproblematiken, klimatförändringen, marina miljön samt kvalitet och kvantitet av dricksoch grundvatten. Flera viktiga förslag på förbättringar av arbetet i vattenförvaltningen lyfts fram. Att klara ut de ekonomiska aspekterna samt ansvarsfördelningen mellan aktörerna är en viktig fråga. Vattenmyndigheten bör satsa på enklare, tydligare och mer tillgänglig information. En bättre samordning av befintliga lagar som berör vattenförvaltningen samt starkare kopplingar mot arbetet med nationella miljömål eftersöks. Alla inkomna synpunkter har samlats i en sammanställning som skickats ut till alla som svarat. Ingen revidering av Översikt av väsentliga frågor inför förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt har gjorts, utan synpunkterna har införlivats i det dagliga arbetet och i förvaltningsplanen. Några exempel på detta är att åtgärdsprogrammen byggts upp från den lokala nivån med underlagsmaterial till åtgärdsprogram. För att förtydliga informationen om vattenförvaltningen togs faktablad fram under 2008 och informationen på webbplatsen förbättrades under VISS har utvecklats med bland annat en förenklad sökväg och en förklarande ordlista. Vattenmyndigheterna för en dialog med berörda myndigheter kring de frågor som vattenmyndigheterna inte direkt ansvarar för, men som påverkar vattenförvaltningen. Förslag till förvaltningsplan, åtgärdsprogram, miljökvalitetsnormer samt miljökonsekvensbeskrivning för Västerhavets vattendistrikt Vattenmyndigheten har tagit fram förslag till förvaltningsplan, åtgärdsprogram, miljökvalitetsnormer samt miljökonsekvensbeskrivning för Västerhavets vattendistrikt. Samrådshandlingarna kungjordes i 89 dagstidningar den 27 februari 2009 och har funnits tillgänglig hos vattenmyndigheten, samtliga kommuner och länsstyrelser inom vattendistriktet under perioden 1 mars till 1 september Den har även funnits tillgänglig på vattenmyndighetens webbplats. Handlingarna har skickats ut till 356 adressater och presenterats av vattenmyndigheten och länsstyrelser under olika möten i distriktet. Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 161 (196)

162 Deltagande i vattenförvaltningen Samrådet har omfattat förslag till fyra dokument som hänger samman: Förvaltningsplanen sammanfattar arbetsmetoder och resultat inom vattenförvaltningen från 2004 och fram till idag. Planen ger även en kort beskrivning av inriktningen på det fortsatta vattenförvaltningsarbetet. Miljökvalitetsnormer innehåller förslag till vilka miljökvalitetsnormer som ska gälla för distriktens vattenförekomster. Målet är att alla vattenförekomster ska nå minst god status under perioden Vissa vattenförekomster har fått en lägre miljökvalitetsnorm än god status. Detta har i så fall motiverats. Åtgärdsprogrammet beskriver de åtgärder som bedöms nödvändiga för att de beslutade miljökvalitetsnormerna ska uppnås i tid. Det handlar dels om att utveckla styrmedel, dels om konkreta förbättringar av vattenmiljön. Åtgärderna som beskrivs i programmet riktar sig till myndigheter och kommuner. Miljökonsekvensbeskrivningen är en generell och övergripande beskrivning av de miljökonsekvenser som det föreslagna åtgärdsprogrammet väntas få. Vattenmyndigheten redovisar samtliga yttrande på vattenmyndighetens webbplats, Nedan redovisas en sammanfattning av yttrandena för varje förslag samt hur vattenmyndigheten har beaktat yttrandena. Många synpunkter på förvaltningsplanen rör struktur och läsbarhet, som till exempel att dokumentet är omfattande, svåröverskådligt och för detaljerat. Å andra sidan anser flera remissinstanser att dokumentet är för övergripande. Det har även kommit synpunkter som pekar på att dokumentet är en bra sammanfattning av arbetet. En del remissinstanser har lyft fram att det saknas en röd tråd och att det finns olikheter mellan distrikten både när det gäller terminologi och innehåll. Bearbetning av förvaltningsplanen har därför främst gjorts för att öka läsbarhet, tillgänglighet och enhetlighet mellan vattendistrikten. Ändringar och förtydliganden har också gjorts för att tydligare beskriva arbetet samt uppfylla alla krav i vattenförvaltningsförordningen. Avsnittet Vattenförvaltningen har tagits fram baserat dels på inkomna synpunkter, dels på interna diskussioner mellan vattenmyndigheterna. Detta avsnitt beskriver hur vattenmyndigheterna avser att arbeta under nästa cykel när det gäller bland annat samordning och samverkan, kartläggning och analys, klimatfrågor, övervakning, åtgärder, dataunderlag och datahantering samt rapportering till EU. Många av remissynpunkterna på miljökvalitetsnormerna berör normernas rättsliga status. Flera remissinstanser har haft synpunkter på bedömningsgrunderna som använts vid klassning av vattenförekomsters status. Kritik har även framförts på att statusklassningarna och bakomliggande dataunderlag är bristfälligt och otydligt. Olikheter mellan vattendistrikten har även uppmärksammats. Förändringar utifrån remissynpunkterna på miljökvalitetsnormerna har bland annat rört samordning av kriterier mellan vattenmyndigheterna, bland annat för utpekande av kraftigt modifierade vatten. Vidare kommer icke-försämringskravet att utgå som en självständig bestämmelse eftersom detta finns inbyggt i normerna. I vissa fall har synpunkter på statusklassningar föranlett justering av status och därmed också av miljökvalitetsnormen. Vattenmyndigheten kommer under nästa cykel bland annat arbeta vidare med att kvalitetssäkra statusklassningarna och därmed normerna, fastställande av kraftigt modifierade vatten och de särskilt förorenande ämnena. Sidan 162 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

163 Deltagande i vattenförvaltningen Flertalet av samrådsyttrandena lämnar synpunkter på åtgärdsprogrammet, såväl vad gäller de föreslagna åtgärder som myndigheter och kommuner ska genomföra, som konsekvensanalysen. Huvuddelen av synpunkterna är kritiska till åtgärdsprogrammet, några vill ha ett kraftfullare åtgärdsprogram. Vattenmyndigheterna har tillsammans omarbetat åtgärdsprogrammets disposition och harmoniserat innehållet så långt möjligt. Åtgärdsprogrammet har renodlats för att skapa tyngdpunkten i åtgärder och dess konsekvenser. Konsekvensanalysen har fördjupats och utvecklats så att den bemöter frågeställningar i de inkomna yttranden. Regeringen har prövat åtgärdsprogrammet enligt myndigheternas begäran. Många synpunkter på bland annat utformning, underlag, åtgärder och åtgärdsutformning och konsekvensanalys har inte beaktats eller kunnat beaktas av olika anledningar, men kommer till olika delar att tas med till den andra förvaltningscykeln. Synpunkter på miljökonsekvensbeskrivningen rör olikheter i struktur och omfattning mellan vattenmyndigheterna. Det finns ett flertal synpunkter som har koppling till den juridiska konstruktionen i miljöbalken och vattenförvaltningsförordningen. Bearbetning av dokumenten har gjorts baserat på inkomna synpunkter för att öka läsbarhet och tillgänglighet. En omarbetning av disposition och innehåll samt harmonisering mellan vattenmyndigheterna har genomförts. Nu är strukturen gemensam och i så stor utsträckning som möjligt även innehållet. Vattenmyndigheten är medveten om att det finns ett stort behov av mer data, information och kunskap om vattens miljöförhållanden inom vattendistriktet, och att detta behöver utvecklas under kommande år. Mer går att läsa i den Särskilda sammanställningen. Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 163 (196)

164 Deltagande i vattenförvaltningen Samverkan Samverkan innebär att intressenter erbjuds att bidra till planeringsprocessen genom att diskutera frågor och bidra till deras lösning. Målet är att de förslag till beslut som tas fram ska vara så bra som möjligt. Det finns ingen uttalad metod för hur samverkan skall åstadkommas, men vattenmyndigheten måste göra ett allvarligt försök att få viktiga samhällsgrupperingar att aktivt vilja delta i vattenförvaltningen. Samverkan genomförs på olika geografiska skalor: internationellt, nationellt, inom vattendistriktet, inom avrinningsområden samt mer lokalt. Nedan beskrivs de olika former av samverkan som bedrivits inom dessa skalor. Samverkan på internationell nivå På internationell nivå finns ett stort behov av att träffas och utbyta erfarenheter. I augusti 2007, maj 2008 samt oktober 2009 genomfördes träffar med representanter från vattenmyndigheter i de fem nordiska länderna. Syftet var att jämföra hur ramdirektivet för vatten tillämpas i de olika länderna och att lära av varandra. I augusti 2006 arrangerade de svenska vattenmyndigheterna ett möte med europeiska vattenmyndigheter med ett trettiotal deltagare under Världsvattenveckan. Under Sveriges ordförandeskap i EU arrangerade vattenmyndigheterna ett myndighetsmöte. Det hölls också under Världsvattenveckan, i augusti 2009, med drygt 130 deltagare. Inbjudna var europeiska vattenmyndigheter, nationella myndigheter och intresseorganisationer. Delar av Norge ingår i avrinningsområdet för Västerhavets vattendistrikt. Ett tiotal möten har genomförts med svenska och norska myndigheter kring samverkan och samordning av vattenförvaltningen i de områden av Norge som berör Västerhavets vattendistrikt. Samverkan på nationell nivå För att skapa en enhetlig plattform för vattenförvaltningen samverkar vattenmyndigheterna till stor del gemensamt med myndigheter, sektorsorgan och andra intresseorganisationer. Regelbundna möten genomförs med Naturvårdsverket, SGU, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Svensk Energi, Sveriges Kommuner och Landsting, Fiskeriverket och Jordbruksverket. Enstaka möten har hållits med Boverket, Svenskt Näringsliv, Skogsindustrierna, Jernkontoret, Vattenfall, Sportfiskarna med flera. På vattenmyndigheternas initiativ har en nationell samverkansgrupp Samvat, Samverkansgruppen för vattenfrågor, bildats. Där deltar vattenmyndigheterna, Naturvårdsverket, SGU och SMHI. Vattenmyndigheterna har gemensamt ordnat konferensen Nationellt Vattenforum vid fem tillfällen: 2005, 2006, 2007, februari 2009 samt november Nationellt Vattenforum är en arena främst för beslutsfattare inom nationella myndigheter, näringsliv och intresseorganisationer. Här har tillfälle getts att informera om aktuella frågeställningar och samla in synpunkter på vattenförvaltningen i ett nationellt perspektiv. Vattenmyndigheten för Västerhavets vattendistrikt har även deltagit i mer än 40 övriga nationella möten med myndigheter, nationella organisationer och företag för att informera om och diskutera kring vattenförvaltningen. Sidan 164 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt

165 Deltagande i vattenförvaltningen Samverkan inom Västerhavets vattendistrikt Referensgrupper på vattendistriktsnivå har etablerats på initiativ av vattenmyndigheten. Syftet är att genom direktkontakt med representanter för olika intressenter skapa en kanal för ömsesidigt informationsutbyte, möjlighet till övergripande policydiskussion samt förankring av förslag till vattendelegationen. Miljövårdsdirektörer på vattendistriktets länsstyrelser har under varit referensgrupp i Västerhavets vattendistrikt. Under 2006 och 2007 var även kommunalförbunden i vattendistriktet referensgrupp. Informationsmöten har varit ett viktigt forum för länsstyrelserna och vattenmyndigheten att sprida kunskap om vad vattenförvaltningen innebär och dess konsekvenser. Vattenmyndigheten har haft drygt 40 informations- och samverkansmöten med olika grupper för att informera om och diskutera kring vattenförvaltningen, till exempel kommuner, vattenorganisationer, och intressentgrupper såsom LRF, skogsindustrin samt vattenkraftsindustrin. Möten har varit såväl riktade informationsmöten samt mer breda möten. Särskilt kan nämnas Vattenrådens dag som började arrangeras Målsättningen är att det blir en årlig mötesplats för information, dialog och utbyte mellan vattenråd i Västerhavets vattendistrikt. Förutom att initiera egna informationsmöten har länsstyrelserna och vattenmyndigheten även deltagit i många externt anordnade utbildningar och seminarier för att informera om vattenförvaltningen. Länsstyrelserna har deltagit i utbildningar på högskolenivå på Halmstad högskola, Kalmar högskola samt flera föreläsningar på Göteborgs universitet. Samverkan inom avrinningsområden Över 530 samverkansmöten har genomförts inom Västerhavets vattendistrikt. Det har varit möten med kommuner, vattenråd och andra vattenorganisationer, samt intresseorganisationer. Vattenmyndigheten och länsstyrelserna inom vattendistriktet har arbetat för att vattenråd ska bildas och att vattenråden ska bli det naturliga forumet för samverkan inom avrinningsområdet. Ofta har vattenråd bildats ur befintliga vattenvårdsförbund. I figur 13 visas vilka vattenråd som är bildade eller är på gång att bildas i vattendistriktet. Målet med vattenråden är att samla intressenterna inom ett avrinningsområde och få ett helhetsgrepp på vattnet och dess förutsättningar, ta fram kunskap, diskutera hur vattnet ska användas, vilka åtgärder som är lämpligast ur teknisk och ekonomisk synvinkel, och hur vattnen ska vårdas i framtiden. Den kunskap och de synpunkter som kommer från vattenråden är centrala för att vattenmyndigheten ska ta så bra beslut som möjligt. I de fall det inte finns vattenråd har länsstyrelserna genomfört samverkan med intressenter i området. Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt Sidan 165 (196)

166 Deltagande i vattenförvaltningen Figur 13. Kartan visar vilka vattenråd som är bildade eller på gång att bildas i Västerhavets vattendistrikt, november Färgkodning: - blå - bildat vattenråd - grön - färdigt förslag - gul - fortsatt diskussion - röd - diskussion påbörjad - vit - ingen eller begränsad diskussion. En utförligare beskrivning av vad vattenråd är finns i broschyren Vattenråd teori och praktik. En webbplats, har utvecklats för att underlätta för vattenråd att samarbeta och hitta information. Samverkansmöten om kartläggningen Länsstyrelserna har samverkat kring de första resultaten av kartläggningen av distriktets vatten under 2007 och I områden där det funnits vattenråd har samverkan genomförts med vattenrådet. I de områden där vattenråd inte bildats har samverkan genomförts med en bred inbjudan till intressenter. Revidering av kartläggningen har genomförts efter samverkan där hänsyn tagits till den kunskap och de synpunkter som har inkommit. Sidan 166 (196) Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt