VILKA KUNSKAPER BEHÖVER SJUKSKÖTERSKAN FÖR UPPTÄCKANDET OCH BEMÖTANDET AV INTIMT PARTNERVÅLD? 46 55p Hälsa och Samhälle

Transkript

1 Hälsa och samhälle INTIMT PARTNERVÅLD VILKA KUNSKAPER BEHÖVER SJUKSKÖTERSKAN FÖR UPPTÄCKANDET OCH BEMÖTANDET AV INTIMT PARTNERVÅLD? MARIA JONSSON LINDA LARSSON Examensarbete i Omvårdnad Malmö Högskola 46 55p Hälsa och Samhälle Sjuksköterskeprogrammet Malmö e-post: postmasterhs.mah.se

2 INTIMT PARTNERVÅLD VILKA KUNSKAPER BEHÖVER SJUKSKÖTERSKAN FÖR UPPTÄCKANDET OCH BEMÖTANDET AV INTIMT PARTNERVÅLD? MARIA JONSSON LINDA LARSSON Jonsson, M & Larsson, L. Intimt partnervåld. - Vilka kunskaper behöver sjuksköterskan för upptäckandet och bemötandet. Examensarbete i Omvårdnad 10 poäng. Malmö högskola: Hälsa och Samhälle, Utbildningsområdet omvårdnad, Det har visats att i de flesta länder engagerar sig sällan läkare och sjuksköterskor i arbetet att upptäcka intimt partnervåld (IPV). Brist på kunskap, djupt sittande normer och attityder är troliga anledningar till detta. Syftet med denna studie är att beskriva vilka kunskaper som kan underlätta för sjuksköterskan att upptäcka och bemöta den som har blivit utsatt för IPV. Studien är en systematisk litteraturstudie gjord på 12 artiklar som kvalitetsgranskats enligt Wengström och Forsberg (2003). Som sjuksköterska bör man erbjuda en säker, stödjande miljö och skapa en god relation som är präglad av hjälpande av tillit innan man frågar om IPV. Enligt omvårdnadsteoretikern Watson (1993) kan man påstå att den som blir utsatt för IPV lider av ohälsa. Att förstå detta tros vara det första steget till en god omvårdnadsrelation. Nyckelord: Bemötande, intimt partnervåld, kunskap, omvårdnad, patient, screening, sjuksköterska,. 2

3 INTIMATE PARTNER VIOLENCE WHICH KNOWLEDGE S DOES THE NURSE NEED TO SPOT AND ANSWER THE DEMANDS OF A VICTIM OF INTIMATE PARTNER VIOLENCE? MARIA JONSSON LINDA LARSSON Jonsson, M & Larsson, L. Intimate Partner Violence. What knowledge does a nurse need to spot and answer the demands of a victim of IPV? Degree project in nursing science, 10 CreditPoints. Nursing programme. Malmö University: Health and Society, Department of Nursing, It has been shown that in most countries Medical Doctors and Nurses rarely engage themselves in the process of discovering Intimate Partner Violence (IPV). Lack of knowledge, deeply founded norms and attitudes are probable causes for this. The purpose of this study is to describe the kind of knowledge that would enable a nurse to spot and answer the demands of a victim of IPV. This study is a systematic litteraturestudy based on 12 articles that has passed the quality requirements put forth by Wengström and Forsberg (2003). As a nurse you should be able to provide a safe and supportive environment that creates a good relationship, which is characterized by a helping and supporting hand, before you deal with IPV. According to the nursing theoretician Watson (1993) you can claim that a victim of IPV is suffering from unhealth. To understand this can be the first step to establish a good nursing relationship. Keyword: Encounter, Intimate Partner Violence, knowledge, nurse, nursing, patient, screening. 3

4 INNEHÅLLSFÖRTECKNING INLEDNING 5 BAKGRUND 5 Incidens och prevalens 5 Definitioner 6 Specifik skadebild tecken och symtom 6 Riskfaktorer 7 Genus 7 Kulturella aspekter 8 Sjuksköterskans kompetensområde 8 Sekretess för hälso- sjukvårdspersonal 9 TEORETISK REFERENSRAM 9 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR 11 Frågeställningar 11 METOD 11 Urvalskriterier 11 Datainsamlingsmetod 12 Databassökning 12 Manuell sökning 13 Databearbetning 13 RESULTAT 13 Bemötande och omvårdnadsåtgärder 13 Patientens åsikter om screening och anmälan 15 Anledningar till att man stannar eller inte söker hjälp 16 Var man inte söker hjälp och anledningen till detta 17 Faktorer som påverkar sjuksköterskan 18 Hur sjuksköterskan tror sig agera vid upptäckten av IPV 19 DISKUSSION 20 Metoddiskussion 20 Resultatsiskussion 21 Bemötande och omvårdnadsåtgärder 21 Patientens åsikter om screening och anmälan 22 Anledningar till att man stannar eller inte söker hjälp 23 Var man inte söker hjälp och anledningen till detta 23 Faktorer som påverkar sjuksköterskan 24 Hur sjuksköterskan tror sig agera vid upptäckten av IPV 24 Förslag till vidare forskning 25 SLUTSATS 25 REFERENSLITTERATUR 27 BILAGOR 29 4

5 INLEDNING Intimt Partner Våld (IPV) är ett vanligt förekommande fenomen och det finns sannolikt ett stort mörkertal. De misshandlade kommer ofta förr eller senare i kontakt med hälso- och sjukvården och detta gör sjuksköterskans roll väldigt viktig vid upptäckandet och bemötandet av IPV. Under vår kliniska praktik kom vi i kontakt med patienter som blivit utsatta för IPV och kände då att vi inte besatt tillräckliga teoretiska kunskaper för att känna oss trygga i situationen. Det förekom obehagliga situationer där inte bara vi som studenter utan även erfarna sjuksköterskor påvisade brister i kunskaper, brist på engagemang och visade rädsla vid kontakt med IPV. Att inte känna sig trygg i sin roll som sjuksköterska tror vi kan leda till att man brister i omvårdnaden. Vi valde därför att fördjupa oss i ämnet genom att göra en litteraturstudie med syftet att beskriva vilka kunskaper som kan underlätta för sjuksköterskan att upptäcka och bemöta den som har blivit utsatt för intimt partnervåld. Med denna studie hoppas vi kunna hjälpa sjuksköterskor att känna sig tryggare vid omvårdnaden av patienter som blir utsatta för IPV. Vi hoppas även att sjuksköterskor blir mer uppmärksamma och medvetna om att IPV förekommer överallt. BAKGRUND Antal anmälda fall av partnervåld är bara en liten del av det verkliga antalet fall som sker. Det är inte förrän på senare tid man har börjat uppmärksamma partnervåld även om det alltid har funnits. Mellan år 1939 och 1969 kunde man exempelvis inte finna en enda skriven artikel som fokuserar på våld inom familjen (Wiehe, 1998). Sjukvården är en instans som har stor betydelse för upptäckten av Intimt partner våld. Det har dock visats att i de flesta länder engagerar sig läkare och sjuksköterskor sällan i arbetet att upptäcka nära partner våld. I WHO:s rapport om partnervåld tar man bland annat upp brist på kunskap, djupt sittande normer och attityder som troliga anledningar till detta (WHO, 2002). Incidens och prevalens År 2004 anmäldes i Sverige fall av misshandel inklusive grov misshandel mot kvinnor 15 år eller äldre. Av dessa var bekanta med offret och skedde inomhus och utomhus. Anmälningarna av misshandel inklusive grov misshandel mot män 15 år eller äldre var och av dessa var bekanta med offret. Jämför man dessa siffror med siffror från år 2003 i Sverige då anmälningar för misshandel inklusive grov misshandel mot kvinna 15 år eller äldre gjordes där den som misshandlade var bekant med offret så ser man bara en marginell ökning. Däremot är ökningen bland män som blir misshandlade av bekant och anmälde det år 2003 större. Där skedde anmälningar 2003 om män 15 år och äldre som blivit misshandlade av en bekant (BRÅ, 2005). 5

6 Det är vanligt att bli misshandlad av en partner mer än en gång. I en litteraturstudie av WHO har man funnit att av de kvinnor som blir misshandlade av sin partner är det 60 % av kvinnorna som det senaste året har blivit attackerade mer än en gång och 20 % har upplevt grovt våld mer än 6 gånger. Sättet man misshandlas på är ofta omfattande. Det har exempelvis visats att bland kvinnor ifrån Japan som blivit misshandlade av en partner hade 57 % upplevt alla 3 typerna av misshandel d v s fysisk, psykisk och sexuell misshandel. I litteraturstudien av WHO där man har sammanställt ett flertal olika studier fann man att mellan % av de kvinnor som blivit fysiskt misshandlade har fått fysiska skador som följd någon gång under sitt liv. I studier gjorda i Australien, Canada, Israel, Sydafrika och USA visas att % av de kvinnor som blivit mördade blivit mördade av sina män eller pojkvänner. I USA fann man att bland män som mördats mellan åren 1976 och 1996 var det bara 4 % som blev mördade av frun, exfrun eller sin flickvän (WHO, 2002). Definitioner Termen Intimate Partner Violence (IPV) som i följande arbete översätts till Intimt partnervåld definieras som det beteende inom en nära relation som orsakar skada hos någon av parterna i relationen (WHO, 2002 ). De olika typer av beteende som kan orsaka skada innefattar fysiskt, psykiskt och sexuellt våld. Då olika typer partnervåld är ett relativt nytt forskningsområde finns det ännu endast material att hämta som fokuserar på fysiskt våld. Fysiskt våld/misshandel i en nära relation definieras i sin tur som slag, sparkar, smäll mot partner eller kastande av partner mot marken (Wiehe, 1998). Det innefattar även användandet av vapen så som kniv, pistol eller diverse hushållsobjekt mot partner (Wiehe, 1998). I följande arbete är det fysiskt partnervåld som kommer att belysas. Undersökningar som har gjorts i industrialiserade länder visar på att fysiskt våld inte ter sig likadant i alla förhållanden där intimt partnervåld existerar. Man antar att det finns åtminstone två typiska mönster i det våldsamma beteendet. Det ena beteendet utgörs av ett ständigt stegrande i grövre form av våld som existerar tillsammans med flera former av misshandel så som hot, terrorisering, ägandeoch kontrollbeteende. Den andra formen av IPV är lindrigare och uppkommer endast ibland som ett utbrott från kontinuerlig frustration och ilska i ett förhållande. Denna typ av våld benämns ofta som det vanliga partnervåldet (WHO, 2002 ). Specifik skadebild - tecken och symtom Att leva i ett förhållande där det förekommer fysisk misshandel kan ha betydande inverkan på en persons hälsa. Det kan röra sig både om akuta och långvariga skador som kan finnas där även lång tid efter att själva misshandeln har ägt rum. (WHO, 2002). Vid fysisk misshandel kan de flesta typer av skador förekomma och likaså kan de ha uppkommit på en mängd olika sätt: knuffar, slag, stryptag eller sparkar. Skadorna kan innefatta t ex blåmärken, krosskador, frakturer, sår, stickskador och brännskador. Vid misshandel finns det vissa typiska tecken på att det rör sig om just detta. Lokaliseringen av skadorna kan ha betydelse, skador på huvudet, ansiktet eller nacken är t ex vanligt förekommande vid misshandel. Man har även observerat skador som döljs av kläder så som bröst, bröstkorg eller bålen vid misshandel. Andra förekommande skador är skador på och kring ögon och öron, mjukdelsskador och frakturer. Andra tecken på att det rör sig om partnervåld är att det finns ett flertal olika skador utspritt på hela kroppen som befinner sig i 6

7 olika läkningsstadier. Ofta stämmer inte heller skadans utseende överens med personens förklaring till hur skadan har uppkommit (Socialstyrelsen, 2003). Synliga och märkbara skador är dock inte den vanligaste följden av fysisk misshandel utan funktionella störningar på kroppen som oftast inte har någon identifierbar medicinsk orsak är mer vanliga. Här innefattas t ex tarmproblem, fibromyalgi, gastrointestinala problem och olika typer av kronisk smärta (WHO, 2002). En person som utsätts för misshandel har även ofta andra besvär så som sömnoch ätstörningar, yrsel och psykosomatiska problem eller depression och ångest. Just depression är vanligt förekommande symtom, litteraturstudier visar på att av misshandlade kvinnor hade 37 % depressionssymtom. Vid kvinnomisshandel förekommer det inte heller sällan gynekologiska problem, skador vid graviditet eller missfall (Socialstyrelsen, 2003). Riskfaktorer Det finns både individuella faktorer och samhällsfaktorer som påverkar uppkomsten av intimt partnervåld. Bland de individuella faktorerna finner man bland annat låg ålder och låg inkomst som riskfaktorer till att bli utsatt för IPV (WHO, 2002). Det visas även att ju yngre en person är desto större är risken för IPV, störst är risken innan 30 års ålder. Om paret dessutom lider av ekonomiska svårigheter löper det 5 gånger större risk än ett ekonomiskt välställt par (Cook, P 1997). Några förklaringar till varför det är så kan vara stress, att leva trångt och känna hopplöshet då ekonomin inte räcker till (WHO, 2002). Par där de olika parterna har olika religioner har också visat sig löpa större risk för uppkomst och förekomst av misshandel (Cook, 1997). Hur ett samhälle hanterar partnervåld är en faktor som visat sig ha stor påverkan på uppkomsten och förekomsten. Det finns studier som visar att de samhällen där kvinnor har god tillgång till skydd eller stöd från familjen har lägre förekomst än andra (a.a). Genusperspektiv Det är påvisat att partnervåld kan utföras likväl av mannen mot kvinnan som av kvinnan mot mannen. Vidare i dessa studier ifrågasätts det dock huruvida det går att jämföra våldet mot kvinnor respektive män. Det har visats att det sällan förekommer den grova typen av våld när kvinnor misshandlar sin man som finns när kvinnan blir misshandlad. Samhällsbaserade undersökningar sägs vara bättre anpassade för att hitta den typ av våld som enbart bygger på frustration och ilska som männen oftare blir utsatta för av sina kvinnor. Man tror att detta kan leda till en felaktig bild av fördelningen mellan män och kvinnor av antal fall av IPV (WHO, 2002). Forskare har hittat fynd som visar på att konsekvenserna av partnervåld skiljer sig markant mellan kvinnor och män, då kvinnor oftare utsätts för upprepat och grövre våld. I Canada är det exempelvis fem gånger vanligare för kvinnor att behöva söka medicinsk vård och att frukta för sitt liv vid fysisk misshandel än vad det är för män. I de fall där kvinnor misshandlar sina män sägs det oftast vara i någon form av självförsvar (a.a). I undersökningar som har gjorts av författaren till boken Abused men visar man på att den allmänna uppfattningen om män som blir misshandlade av sina kvinnor 7

8 inte borde vara så allvarligt eftersom kvinnor trots allt oftast är svagare än män. Det ifrågasätt även av allmänheten att om män överhuvudtaget blir misshandlade av sina partners då man inte hör talas om det. Detta kan dock kanske förklaras i att de flesta män som blir fysiskt misshandlade i hemmet håller sin historia hemlig för vänner, arbetskamrater och nya partners på grund av skam. Mörkertalet är stort i antalet kvinnor som blivit misshandlade i ett förhållande men undersökningar har visat att mörkertalet är ännu större för män. Man har kommit fram till att 54 % av misshandlade kvinnor har anmält IPV medan 45 % av männen säger detsamma (Cook, 1997). Kulturella aspekter I vissa traditionella samhällen är våld mot kvinnor ett svar på mannens rätt att använda sig av fysisk misshandel som en form av bestraffning av sin kvinna. Att exempelvis argumentera tillbaka, inte ha maten klar tid, fråga efter pengar eller undvika samlag kan vara en adekvat anledning för mannen att fysiskt misshandla sin kvinna i vissa samhällen och kulturer (WHO, 2002). Andra faktorer som kan påverka mannens misshandel av kvinnan i ett förhållande har man funnit är i samhällen där mannen har ekonomisk kontroll och beslutfattande rätt i förhållandet (a a). Manlig heder och kvinnlig kyskhet är ett annat exempel som sätter kvinnan i riskzonen för IPV i flera samhällen världen över. Kvinnans sexuella renlighet förknippas mycket starkt med mannens och familjens heder. Det har bevisats i flera studier att när en kvinna utsätts för våldtäkt eller frivilligt har samlag med en annan man än sin make är det mycket stor risk för henne att bli mördad, då ofta av någon inom familjen (a.a). Sjuksköterskans kompetensområde Det är viktigt med ett gott samarbete mellan olika myndigheter och organisationer för att inte utsätta patienten för onödiga påfrestningar. För ett optimalt omhändertagande är det nödvändigt att veta vilka ansvarsområden och arbetsuppgifter de olika verksamhetsområdena har. Brottsofferjouren och även kvinnojouren är goda komplement till hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Det har gjorts en undersökning av Socialstyrelsen på områdena: tillgång till kompetens, kunskap och erfarenhet kring frågor som rör våldsutsatta kvinnor inom några verksamhetsfält inom sjukvården. Där fann man bland annat att ungefär 60 % av personalen på de olika verksamhetsområdena ansåg att de hade behov av ytterligare resurser av olika slag i sitt arbete (Socialstyrelsen, 2003). En tredjedel av den undersökta personalen ansåg att de behövde mer utbildning. Av de kvinnokliniker och akutmottagningar som svarade var det 70 % som hade en nedskriven policy för sitt arbete med våldsutsatta kvinnor. Däremot var det endast 20 % av vårdcentralerna och 30 % av mödravårdscentralerna som angav att de hade detta. Flertalet av personalen på de svarande verksamhetsområdena ansåg dessutom att frågan är komplicerad och kräver fortbildning och etablerade rutiner för internt och externt samarbete (Socialstyrelsen, 2003). I Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska av Socialstyrelsen (2005) finns formulerade delkompetenser som alla är viktiga för att vara en kompetent sjuksköterska. Några av de formulerade delkompetenserna är att ha förmåga att; 8

9 ? observera, värdera, prioritera, dokumentera och vid behov åtgärda och hantera förändringar i patientens fysiska och psykiska tillstånd? dokumentera enligt gällande författningar? kommunicera med patienter, närstående, personal och andra på ett respektfullt, lyhört och empatiskt sätt? uppmärksamma patienter som ej själva uttrycker informationsbehov eller som har speciellt uttalade informationsbehov? identifiera och aktivt förebygga hälsorisker och vid behov motivera till förändrade livsstilsfaktorer? följa gällande författningar samt riktlinjer och rutiner? hantera känsliga uppgifter korrekt och med varsamhet? ha god kännedom och värna om patientens rättigheter/möjligheter och kunna förmedla kontakt med rätt instans? hantera situationer där våld, hot eller risk för skada föreligger (Socialstyrelsen, 2005, s.11-12). Sekretess för hälso- sjukvårdspersonal Det är viktigt för den utsattas säkerhet och den berörda personalen att de tillsammans kommer överens om till vem information får lämnas. I sekretesslagen finns bestämmelser som säger att man som personal inom hälso- och sjukvården inte hindras av sekretessen vid överlämnande av uppgifter till polis och åklagarmyndighet. Detta gäller dock endast om det finns misstankar om brott som inte ger lindrigare straff än 2 års fängelse, exempelvis mord, dråp och våldtäkt. Detta innebär att det sällan kan göras en polisanmälan utan den utsattas medgivande. Viktigt att veta är dock att om man är tveksam över vad som gäller ur ett rättsligt perspektiv kan polis eller åklagare tillfrågas utan att den utsattas identitet röjs. Om personen däremot är yngre än 18 år har man en skyldighet att anmäla till socialnämnden om man får kännedom om något som kan innebära att Socialnämnden måste ingripa för underåringens eget skydd (Socialstyrelsen, 2003). TEORETISK REFERENSRAM Jean Watsons omvårdnadsteori grundar sig på mänsklig omsorg där personens väsen och mänsklig existens är viktiga begrepp. De interventioner som hör samman med den mänskliga omsorgsprocessen innefattar synen på omsorg som ett moraliskt ideal med avsikt att bevara det mänskliga. Denna process leder inte bara till en positiv utveckling för andras välbefinnande utan ger också utrymme för sjuksköterskan att lära sig något nytt och utvecklas. Om bara människan använder sig av sitt intellekt och finner mening och harmoni i existensen, så kan hon utvecklas mer. Detta hör samman med tankar om hur själen äger en kropp som inte är begränsad till objektiv och rum. Människans livsvärld formar sin egen tid och sitt eget rum (Watson, 1993). Detta sätt att se människan och dess själ resulterar i att själen betraktas med hög aktning, stor respekt och förundran inför uppfattningen om människans själ (Watson, 1993). 9

10 I teorin ingår tio grundläggande omvårdnadsfaktorer med humanistisk inriktning som ger struktur åt omvårdnadens innehåll: 1. Humanistisk-altruistiskt värdesystem 2. Tro och hopp 3. Känslighet gentemot självet och andra 4. Mänsklig omsorgsrelation, präglad av hjälpande och tillit 5. Att ge uttryck för positiva och negativa känslor 6. Kreativ, problemlösande omsorgsprocess 7. Transpersonell undervisning och inlärning 8. Stödjande, skyddande och/eller förbättrande av psykisk, fysisk, social och andlig miljö 9. Tillgodoseende av mänskliga behov 10. Existentiell-fenomenologisk-andliga krafter (Watson, 1993, s.94). En kunskapsbas och klinisk kompetens är förutsättningar för omvårdnadsfaktorerna. Dessa faktorer aktualiseras i varje liten del av omsorgsprocessen vid mötet mellan sjuksköterskan och patienten. Den mänskliga omvårdnadsteorin ger utrymme för omvårdnaden att individuellt och kollektivt bidra till att bevara det mänskliga hos individen i samhället (Watson, 1993). Watson menar att förhållandet mellan patient och sjuksköterska blir ett möte mellan två människor där den enes själ förenas med den andres i ett ögonblicks upplevelse. Både sjuksköterskan och patienten tar med sig sina tidigare erfarenheter till denna upplevelse. I mötet finns det då en möjlighet att gå bortom tid och rum, bortom den fysiska, konkreta världen som vi vanligtvis upplever i det traditionella förhållandet mellan sjuksköterska och patient (a.a). I stället för att enbart inrikta sig på vissa aspekter så som människans beteende och fysiologi ser man individen som en helhet inom de fysiska, sociala, estetiska och moraliska områdena. Watson menar att hälsa innebär andlig, kroppslig och själslig enhet och harmoni. Ohälsa kan uppkomma på grund av olika speciella upplevelser som exempelvis utvecklingskonflikter, inre lidande, skuldkänslor, självförebråelser, förtvivlan, förlust och sorg, liksom allmän och specifik stress (a.a). I omvårdnad anses mänsklig omsorg vara idealet, där försök att skydda, förstärka och bibehålla det mänskliga, är det mest väsentliga. Detta görs genom att hjälpa människan att finna mening i ohälsa, lidande och smärta och därmed öka individens självkännedom, kontroll och förmåga till egenvård (a.a). Omvårdnadens mål är att stödja människor till att uppnå större harmoni i ande, kropp och själ. Detta leder i sin tur till processer som omfattar själkännedom, självaktning, självläkande och självomsorg. För att nå detta mål krävs det att sjuksköterskan hjälper individen att finna mening i tillvaron, i disharmoni, i lidande och vid oro, främja självkontroll, valmöjligheter och självbestämmande i besluten som rör hälsa och ohälsa (a.a). 10

11 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR Vårt syfte med denna studie är att beskriva vilka kunskaper som kan underlätta för sjuksköterskan att upptäcka och bemöta den som har blivit utsatt för intimt partnervåld. Frågeställningar 1. Hur vill patienter som blivit utsatta för intimt partnervåld bli bemötta av hälso- och sjukvårdspersonal? 2. Vad får en individ att söka hjälp eller stanna i ett förhållande där intimt partner våld förekommer? 3. Vilka faktorer påverkar sjuksköterskan att screena, identifiera och anmäla intimt partnervåld? METOD I följande studie har det valts att göra en systematisk litteraturstudie enligt Forsberg & Wengström (2003). Detta innebär att systematisk söka, kritiskt granska och sammanställa litteraturen inom ett visst område. Då arbetet skrivs inom området omvårdnad är det viktigt att man inkluderar kvalitativa studier som beskriver patientens upplevelse i vårdsituationen, vilket har tagits hänsyn till. Vi har systematisk tagit oss igenom alla de åtta olika steg som bör innefattas vid genomförandet en systematisk litteraturstudie; 1. Motivera varför studien görs (problemformulering) 2. Formulera frågor som går att besvara 3. Formulera en plan för litteraturstudie 4. Bestämma sökord och sökstrategi 5. Identifiera och välja litteratur i form av vetenskapliga artiklar eller vetenskaplig rapporter 6. Kritiskt värdera, kvalitetsbedöma och välja den litteratur som ska ingå 7. Analysera och diskutera resultat 8. Sammanställa och dra slutsatser (Forsberg &Wengström, 2003 s 31) I inledande start av arbetet har det tydligt motiverats till varför studien görs, frågor har formulerats och plan för hur arbetet skall fortskrida har diskuterats. Urvalskriterier Urvalsprocessen av artiklarna som är inspirerad av Forsbergs & Wengström (2003) innebär att man bestämmer kriterier för vilka studier som ska väljas. Här valdes att inkludera alla studier som var gjorda inom de senaste tio åren, skrivna på engelska och vetenskapliga. Vidare bestämdes att artiklarna skulle inrikta sig på intimt partner våld eller familjevåld. Vid första urvalet valdes att inkludera alla artiklar som svarade på syftet och frågeställningarna. Det inkluderades artiklar som handlade om vilka kunskaper som kan underlätta för sjuksköterskans roll i upptäckten och bemötandet av både män och kvinnor som blivit utsatta för intimt partner våld. Vidare bestämdes att exkludera alla artiklar som enbart inriktade sig 11

12 på gravida kvinnor, då detta skulle göra arbetet för brett och ostrukturerat. Vetenskapliga litteraturstudier valdes även att exkluderas. Efter detta exkluderades artiklar som vid genomläsning av hela artikeln visade sig vara otydliga. Syfte och resultat till övriga artiklar skrevs ned och med detta som grund diskuterades artikelns relevans och huruvida artikeln skulle inkluderas till vidare granskning eller inte. Datainsamlingsmetod Det har med hjälp av både databassökning och manuell sökning av vetenskapliga artiklar hittats data som behövdes för att besvara syftet och därmed utformade frågeställningar. Databassökning Innan databas sökningen påbörjades bestämdes vilket tillvägagångssätt som skulle användas och var litteraturen skulle sökas. Det formulerades gemensamt de sökord som valdes att använda. De sökord som användes var; domestic violence, intimate partner violence, attitude, gender, nursing, male, female, screening, crime victims, handling, risk factor, screening och mass screening. De olika söktermerna kombinerades med varandra och på så sätt gjordes flera varianter av sökningar i databaserna. Artikelsökning har gjorts på databaserna Pubmed och ELIN. Vid sökningar på databasen Pubmed användes mesh-termer för att precisera sökningen. Det lästes flera sammanfattningar (abstracts) som verkade intressanta och kunna vara en hjälp till att besvara vårt syfte. Efter intensivt sökande började samma artiklar återkomma vid olika sökningar på de olika databaserna och det beslutades att avsluta artikelsökningen då redan flera intressanta och relevanta artiklar hade hittats. Databassökningen visas i Tabell 1. Tabell 1. Databassökning Databas Sökord AND Träffar Lästa Pubmed Cinahl ELIN Domestic violence Domestic violence Domestic violence Intimate partner violence Lästa Valda abstract artiklar artiklar Nursing Massscreening Handling Male Female Gender Crime victims Nursing Screening Attitude Gender

13 Manuell sökning Vid sökning av data stöttes det vid ett flertal tillfällen på litteraturstudier som var av hög kvalitet och relevanta för studiens syfte. Därför valdes att söka manuellt genom att granska referenslitteraturen till de här studierna. På detta sätt har fyra artiklar valts ut. Dessa är; Richardson (2002), Burge (2005), Gielen (2000) och Glass (2001). Databearbetning Inledande gjordes en kvalitetsbedömning av valda artiklar i sin helhet enligt Forsbergs & Wengströms (2003) mall. Denna mall består av frågor som ska besvaras och detta bildade ett bra underlag för att kunna värdera studiens kvalitet. Utifrån kvalitetsbedömningen bildades en uppfattning om artikeln var av hög eller låg kvalitet och därmed om den skulle inkluderas eller inte. Det gjordes separata bedömningar av kvalitativa och kvantitativa studier då olika kriterier bör uppfyllas för de olika typerna av studier. Vid kvalitetsbedömningen gjordes en matris som återses i bilaga 1 för kvalitativa artiklar och bilaga 2 för kvantitativa artiklar. Vid databearbetningen lästes varje vald artikel av författarna separat. Var och en bildade sig på så sätt sig en egen bild och uppfattning av artikeln. Det som ansågs vara relevant ströks över med markeringspenna. Därefter byttes artiklarna och man kunde på så sätt få fram gemensamma åsikter om artikeln. Sedan kategoriserades datan i artiklarna under frågeställningarna och en syntes gjordes. Vid sökandet av svar till frågeställningarna under databearbetningen framkom ny data som inte kunde kategoriseras till givna frågeställningar men som ändå var av hög relevans för studien. Dessa bildade rubrikerna; patientens åsikter om screening och anmälan, var man inte söker hjälp och anledningen till detta och hur sjuksköterskan tror sig agera vid upptäckt av IPV. Resultatet redovisas under följande sex rubriker;? Bemötande och omvårdnadsåtgärder? Patientens åsikter om screening och anmälan? Anledningar till att man stannar eller inte söker hjälp? Var man inte söker hjälp och anledningen till detta? Faktorer som påverkar sjuksköterskan? Hur sjuksköterskan tror sig agera vid upptäckt av IPV Denna ordningsföljd valdes för att få en tydligare struktur där de fyra första rubrikerna handlar om patientens uppfattningar och de sista två utgår ifrån sjuksköterskans perspektiv. RESULTAT I detta avsnitt kommer resultat av databearbetningen att presenteras under sex olika rubriker. Bemötande och omvårdnadsåtgärder I en kvalitativ intervjustudie av Chang (2004) fann man att de 41 tillfrågade kvinnorna ansåg att då hälso- och sjukvården frågar om IPV är det snarare en 13

14 möjlighet för den misshandlade att få stöd och information än att identifiera det. Deras råd delas upp i tre teman: 1. Ge en anledning till att fråga om IPV för att minska den utsattas misstänksamhet 2. Skapa en säker och stödjande miljö 3. Ge information, stöd och tillgång till andra resurser oavsett om den utsatta avslöjar och erkänner det intima partner våldet En stor del av rädslan och misstänksamheten för att avslöja IPV hos de utsatta var att de inte visste varför hälso- och sjukvårdaren frågade och vad som skulle hända om de gjorde det. Det är därför viktigt att ge en anledning till varför man frågar. Rådet kvinnorna gav i studien av Chang (2004) var att göra det till en rutin fråga. Inte bara för att förklara varför man frågar utan också för att ta bort en del känslor som kan finnas av att känna att man blir dömd av personen som frågar. I Flincks (2004) kvalitativa intervjustudie gjord på 7 kvinnor fann man att de tillfrågade kände att en del hälso- och sjukvårdare hade fördomar om IPV. Kvinnorna tyckte även att de underskattade våldet och/eller inte hade kunskapen eller modet att hjälpa den utsatta. Det ansågs också att det var viktigt att hälso- och sjukvårdaren hade kunskaper som kunde göra att de refererade kvinnorna vidare om det behövdes. Vidare i Changs (2004) studie visas det att en säker och stödjande miljö har stor betydelse för den som utsatts för IPV. En stor del i detta är att se till att samtalet kan föras privat utan att mannen är med i rummet. Därmed borde man också se till att inte använda partnern som tolk i de fall där den utsatta inte kan språket. Andra råd som ges är att se på de utsatta när man pratar med dem och inte ställa frågor när de är i en utsatt position, som exempelvis då man genomgår en fysisk undersökning och redan känner sig blottad. Informationsblad och annat material som finns om IPV kan placeras i rummet då den som sitter där kan tolka det som att det är säkert att prata med hälso- och sjukvårdaren. Även om den utsatta inte avslöjar eller tar upp misshandeln så kan denne känna sig uppmuntrad att återkomma senare när han/hon känner sig redo. Att sätta ut broschyrer på ställen där kvinnan kan titta på de anonymt kan hjälpa och ta bort en del av skammen som finns kring IPV (a.a). Att ge information, stöd och tillgång till andra resurser även om den utsatta inte avslöjar IPV;n är viktigt. Detta kan ge den utsatta uppmuntran att ta upp och avlöja IPV senare. Det är även viktigt att ha stort tålamod och låta den utsatta ta det i sitt eget tempo. Att ge information om resurser som finns även om personen inte fullt ut vill avslöja att den blir utsatt kan hjälpa på lång sikt. De tillfrågade anser att hälso- och sjukvårdens största arbete borde vara att skapa en uppmärksamhet kring IPV och att ge stöd och information om resurser som finns (a.a). I en kvalitativ enkätstudie av Burge (2005) ger 50 patienter sina rekommendationer inom tre stora områden som kommunikation, hjälp, försiktigheter och uppmuntran. Inom kommunikation tas det upp att det är viktigt att vara uppmärksam, fråga och sen kunna lyssna på det patienten har att säga och att då man lyssnar se objektivt på situationen. Det är även viktigt att först skapa en bra relation innan man frågar om IPV och att fråga om man kan hjälpa till d v s 14

15 inte kräva att få hjälpa. Här tas även upp att det är viktigt att inte se ner på sina patienter (a.a), något som några av de som blivit frågade i Flincks (2004) studie också sade sig ha blivit utsatta för. Inom området hjälp ges rekommendationer som att remittera vidare patienten då det är bra om man är många som ger stöd och hjälp och ge patienten alternativ att välja mellan. Det sista området i Burges (2005) studie är försiktighet. Här tas upp att man ska vara försiktig med vilka råd man ger och att det är viktigt att man har tillräckliga kunskaper inom området innan man försöker hjälpa den utsatta. Patientens åsikter om screening och anmälan Majoriteten av alla de 1186 kvinnorna som var med i enkätstudien av Glass (2001) skulle inte ta illa upp om det förekom rutinscreening av IPV. Det skiljde sig dock lite mellan de olika grupperna av kvinnorna. Av dem som nyligen blivit misshandlade var det 80 % som inte skulle ta illa upp om det förekom rutinscreening av IPV. Detta kan jämföras med de kvinnor som aldrig blivit utsatta för misshandel, där samma siffra var 89 %. Detta visas i tabell 2. Dessa siffror går att jämföra med de i Richardsons (2002) kvantitativa studie gjord med standardiserade enkäter på 1207 kvinnor. Här fann man att 80 % inte skulle ha något emot att bli frågade av allmänläkaren om IPV och att 77 % inte skulle ha något emot att bli frågade av en sjuksköterska. Tabell 2. Kvinnliga patienters attityd angående akutsjukvårdpersonals befogenheter att anmäla misshandel och till att frågar patienter om misshandel enligt Glass (2001). Siffrorna redovisas i %. Påstående; Andel av de nyligen misshandlade som höll med Andel av de som blivit misshandlade under det senaste året som höll med Andel av de som blivit misshandlade någon gång i livet som höll med Andel av de som aldrig blivit misshandlade som höll med Akutvårdspersonal ska ha befogenheten att anmäla en misshandel till polisen Det skulle inte störa mig om akutvårdspersonal frågade mig om misshandel I intervjustudien gjord på 530 kvinnor av Gielen (2000) undersöktes även huruvida misshandlade respektive icke misshandlade trodde att icke misshandlade skulle känna sig kränkta vid rutinscreening av misshandel. Man fann där att misshandlade kvinnor med 1,7 gånger större sannolikhet trodde att de skulle bli kränkta. Man fann även att misshandlade kvinnor med 1,5 gånger större sannolikhet trodde att rutinscreening skulle sätta kvinnan i större risk att bli skadad av sin partner. Det visade sig att 54 % av de misshandlade kvinnorna och 42 % av de icke misshandlade kvinnorna stödde rutin screening av misshandel. I stort sätt de flesta kvinnor (86 %) trodde ändå att rutin screening av misshandel skulle göra det lättare för de utsatta att få hjälp. Ännu större andel (96%) trodde att kvinnor som blir misshandlade skulle uppskatta att någon inom vården frågade och visade intresse angående misshandeln (a.a ). Både i studien av Gielen (2000) och Glass (2001) visade det sig dock att enbart ca 25 % av kvinnorna i undersökningsgrupperna hade blivit tillfrågade angående misshandel av hälso- 15

16 och sjukvårdspersonal. Vidare visades det i studien av Gielen (2000) att av de kvinnor som hade blivit tillfrågade om IPV var det 9,8 % som inte tyckte den erfarenheten var till hjälp, medan 74,5 % tyckte att det var delvis eller till god hjälp. Andra skillnader som hittades var mellan de som nyligen blivit misshandlade och de som blivit misshandlade inom det senaste året gällande frågan om akutkliniken ska ha befogenheter att anmäla fall av misshandel till polisen (Glass, 2001). Det var 76 % respektive 82 % av de nämnda grupperna av kvinnor som stödde befogenheten att anmäla misshandel till polisen. I samma fråga var det 90 % hos både de kvinnor som blivit utsatta för misshandel någon gång i livet och de som aldrig blivit utsatta som stödde befogenheten att anmäla (Glass, 2001). I studien gjord av Gielen (2000) var det dock 54 % av de misshandlade kvinnorna och 42 % av de ickemisshandlade som föredrog att kvinnan själv hade kontrollen över anmälan av misshandeln i stället för en policy om obligatorisk anmälan av hälsooch sjukvårds personal. Däremot var det 75 % av samtliga kvinnor i undersökningsgruppen som trodde att obligatorisk anmälan skulle hjälpa den misshandlade att få den hjälp hon behöver. Samtidigt var det två tredjedelar av dem som trodde att obligatorisk anmälningsplikt skulle hindra den misshandlade från att överhuvudtaget prata om det med sin hälsorådgivare. Hälften av kvinnorna trodde även att obligatorisk anmälan skulle leda till att de redan utsatta kvinnorna blev satta i en ännu större risk att bli skadade av sin misshandlare (a.a). Det bevisades att IPV screening ökade kvinnornas medgörlighet till avslöjande av misshandeln och därmed ökade hälso- och sjukvårdspersonalens dokumentation av IPV. Samt visas att det var signifikant större sannolikhet att de som hade intentionen att avslöja misshandeln hade IPV dokumenterad som ett direkt resultat av IPV screeningen utförd av studie personalen (Coker, 2002). I studien visas det att i bara 14,6 % av de fall som har blivit framscreenade som IPV fanns det dokumenterat sen tidigare i de medicinska journalerna. Av de kvinnor som hade intentionen att avslöja misshandeln till sjukvården som en följd av screeningen var det 46,7 % som hade IPV dokumenterat i sina medicinska journaler. Större delen av dessa hade fått IPV dokumenterat samma dag eller efter IPV screeningen av studiepersonalen ägde rum (a.a). Anledningar till att man stannar eller inte söker hjälp I en kvalitativ intervjustudie med 7 deltagande kvinnor av Flinck (2004) nämner man bland annat att kvinnor som lever med IPV ofta anser att deras liv är kärlekslöst och att de inte har några känslor kvar. Kvinnorna ser sig själva som sexobjekt i förhållandet och går ofta med på att ha sex bara för att undvika hotet om våld. Till en början tror kvinnorna att de kan förändra mannen. I de fall där kvinnorna är gifta känner de efter ett tag att deras hopp om ett lyckligt äktenskap försvunnit och bytts ut mot skräck och skam över deras misslyckade äktenskap. Religiösa aspekter och äktenskap gör det svårare för kvinnorna att lämna det misshandlande förhållandet (a.a). Att leva i en relation där man blir misshandlad ger påverkan på den fysiska, psykiska och sociala delen av kvinnornas kropp, själ och liv. Kvinnorna skäms över sina kroppar, sitt sociala liv och deras misslyckande i förhållandet. Skammen över detta misslyckande är en anledning till att misshandlade kvinnor inte söker hjälp (a a). 16

17 Ofta pågår misshandel under en lång tid innan man söker hjälp eller avslöjar misshandeln och detta sker oftast inte förrän det är allvarligt eller när blåmärken och skador blir för svåra att dölja. Detta fanns i en semistrukturerad kvalitativ intervju studie på 16 kvinnor av Peckover (2003). I Flincks (2004) studie visades det att tankar om frihet var kopplade till tankar om makens död. Detta kunde vara en anledning till att man funderade på att antingen ta livet av sig, eller söka hjälp för makens skull. Dessa tankar visar sig vara ett första steg mot att lämna mannen. Anledningar till att kvinnorna stannar och inte avslöjar misshandeln kan vara rädslan för att förlora sina barn, eller rädsla för sitt eget liv. De är rädda för konsekvenserna av att avslöja misshandeln (Pekover, 2003). Kvinnorna associerade övervinnande av våldet med möjligheten att drömma, göra upp planer för framtiden, hitta sina egna känslor igen och att återfå sin självkänsla (Flinck, 2004). Vissa faktorer som visat sig hjälpa de kvinnor som nämns i Flincks (2004) studie är;? Stöd från vänner? En lång vänskaplig relation med en hälso- och sjukvårdsarbetare? Uppmärksamhet, agerande och stöttande av ovan nämnda personer Var man inte söker hjälp och anledningen till detta I en kvalitativ intervjustudie på 491 kvinnor av Fugate (2005) har man funnit att den hjälpsökande intervention som används minst är kontaktandet av laglig rådgivare (82 %). Den intervention som används näst minst är hälso- och sjukvården (74 %). Efter det kommer polisen (65 %) och sist kommer att tala med släkt eller vänner (29 %). De största anledningarna som nämns till detta och fördelningen mellan dessa ses i Tabell 3. Tabell 3. Fördelningen av anledningarna till att man inte söker sig till de olika interventionerna enligt Fugate (2005). Siffrorna redovisas i %. Laglig Hälso- Polisen Släkt och Behövdes inte, anses inte göra någon nytta rådgivning sjukvården vänner 37,9 74,3 38,7 38,8 Olika Barriärer 20,1 6,0 7,9 47,5 Skydda partnern och bevara förhållandet 6,8 2,2 10,0 - konfidentialitet 18,0 9,1 13,1 - Konsekvenser ,8 - Rädsla ,8 Andra 17,3 8,4 17,4 3,8 Total

18 Anledningen behövdes inte, anses inte göra någon nytta är en stor grupp i Fugates (2005)studie. Många som uppgav denna anledning sa att våldet eller situationen inte var så allvarlig och många trodde att den interventionen ändå inte kunde hjälpa dem. Den andra anledningen som också finns under alla interventionerna är barriärer. De flesta av dessa barriärer var så kallade externa barriärer så som pengar, försäkring eller tid. Andra barriärer som nämns är att partnern hindrade dem, okunskap om resurser som finns, okunskap om vart och vem man kan vända sig till och hur man gör för att kontakta en laglig rådgivare. Barriärer som fanns vid att kontakta polisen var att den som misshandlade eller dennes vänner eller familj var polis. 17 av kvinnorna i studien sa att deras partner hotade dem för att de inte skulle gå till polisen. Den största barriären vid att prata med släkt och vänner var isolering, många ville prata med någon men hade ingen att prata med (Fugate, 2005) Skydda partnern och bevara förhållandet är en anledning till att inte söka hjälp hos någon av de formella instanserna. Vissa kvinnor gick inte till någon inom de områdena för att de var rädda för vad det skulle få för konsekvenser för deras partner. Andra sa att de inte sökte hjälp där för att de ändå inte tänkte lämna förhållandet. De kvinnor som sa detta trodde att om man skulle söka laglig rådgivning så var man tvungen att avsluta förhållandet. Hälso- och sjukvården ansågs däremot inte vara ett hot mot förhållandet. Andra anledningar till att man inte sökte hjälp var att tanken inte kom upp eller att man helt enkelt inte ville söka hjälp (a.a). Faktorer som påverkar sjuksköterskan Screening och identifiering av IPV av sjuksköterskan påverkas av hennes kliniska specialisering. Detta visas det signifikanta resultat på i en kvantitativ enkätstudie av Bryant & Spencer (2002) där 300 sjuksköterskor deltog. Av de sjuksköterskor som var verksamma inom områdena obstetrik och gynekologi var det 70 % som ställde screeningfrågor till sina patienter angående IPV. Inom kvinnohälsan var samma siffra 50 %. Vidare var det 18 % av de sjuksköterskor som arbetade inom familjehälsan som ställde screeningfrågor, medan inga (0%) inom vuxenhälsan hade som rutin att fråga sina patienter angående IPV. De olika anledningar samtliga sjusköterskor hade till att anmäla fall av IPV var; när en patient beklagar sig över fysisk misshandel, när en patients säkerhet är i fara, när patienten är gravid, när det finns barn i hemmet eller när det finns vapen i hemmet. Mellan de olika kliniska specialiseringarna hos sjuksköterskorna hittades dock skillnader i vilken anledning som var den mest avgörande för anmälan av fallet de stött på och i vilken utsträckning de anmäler överhuvudtaget. Sjuksköterskorna inom vuxenhälsan anmälde fall av IPV i större utsträckning än de inom obstetrik och gynekologi när patienten var gravid, när patienten klagade över fysisk misshandel, när det fanns barn i hemmet eller när det fanns vapen i hemmet. Det visade sig även att sjuksköterskor inom familjehälsan i större utsträckning än de inom obstetrik och gynekologi skulle anmäla fall av familjevåld där det fanns vapen i hemmet (a.a). Det visas i den kvantitativa intervjustudien gjord på 212 sjuksköterskor av Christofides & Silo (2005) att sjuksköterskans personliga erfarenhet av familjevåld också påverkade hennes identifiering av familjevåld. Personlig 18

19 erfarenhet kunde röra sig både om att ha blivit utsatt själv eller att en vän eller familjemedlem blivit utsatt. Sjuksköterskorna som hade tidigare erfarenheter av familjevåld uppgav i större utsträckning att de hade träffat patienter utsatta för familjevåld. Det visades även att de sjuksköterskor med vänner eller familj som blivit utsatta för familjevåld gav bättre omvårdnad vid familjevåldsfall i vården. De med personlig erfarenhet hade lite lägre grad av omvårdnad, medan de med ingen erfarenhet alls visades ha sämst grad av omvårdnad vad gällande familjevåldsfall (Christofides & Silo, 2005). Tidigare personliga erfarenheter av familjevåld visade sig även påverka huruvida det finns barriärer för sjuksköterskan till att identifiera och anmäla fallet till polisen. Korta möten med patienten var en barriär för sjuksköterskor till att anmäla, dock i större utsträckning hos de sjuksköterskorna utan tidigare erfarenhet av familjevåld (Bryant & Spencer, 2002) Det fanns inga signifikanta resultat som visade att antal arbetade år som sjuksköterska inverkade på om man uppgav att man hade träffat patienter utsatta för familjevåld. Inte heller träning och utbildning i ämnet visade sig påverka huruvida man har stött på familjevåld eller ej i sitt yrke (Christofides & Silo, 2005). I den kvantitativa enkätstudien gjord på 453 läkare och 553 sjuksköterskor av Carbonell (1995) kom man även här fram till att formell utbildning om familjevåld inte visade sig ha någon effekt på sjuksköterskorna att fråga om våldet. Däremot visades att fortsatt efterföljande utbildning och att ha gått kurser där man sätter sig in i problemet på en djupare nivå gav resultat i sjuksköterskans vanor att fråga patienter om familjevåld. Hur sjuksköterskan tror sig agera vid upptäckten av IPV I studien av Christofides & Silo (2005) visades att 50,9 % av de medverkande sjuksköterskorna skulle notera fallet i journalen om patienten säger sig bli utsatt för familjevåld. Anledningen till detta var att om man någon gång i framtiden ville ta till juridiska handlingar så skulle det finns en medicinsk historik att använda sig av. Av samtliga sjuksköterskor var det 45,3 % som skulle behandla/undersöka patienten för det han/hon hade blivit utsatt för vid ett avslöjande av familjevåld. Vidare var det 15,6 % som skulle be om patientens tidigare erfarenhet av familjevåld och 6,6 % skulle ignorera fallet då de anser att familjevåld är ett privat problem. Det var 33 % som skulle ge patienten rådgivning om vad man kan göra, 16 % skulle ge patienten juridisk rådgivning och 4,3 % visste inte vad de skulle göra vid ett fall av familjevåld. Att uppmuntra patienter som blivit utsatta för familjevåld till att anmäla fallet till polisen var det 78,3 % som skulle göra, dock var det hela 67,5 % av dessa som inte skulle följa upp patienten efter att ha uppmuntrat till anmälan (a.a). Dessa resultat går att jämföra med resultatet från Carbonells (1995) kvantitativa enkätstudie. Se Tabell 4. Tabell 4. Vad sjuksköterskorna i studien skulle göra vid upptäckten av IPV (Carbonell, 1995) Interventioner Andel sjuksköterskor Rådgiva patienten 36 % Referera till stödtelefonlinje 33 % Referera till härbärge 32 % Referera till vägledning 44 % Referera till polisen 29 % Referera till advokat 18 % 19

20 Här tas bland annat upp att det var 36 % av sjuksköterskorna som skulle ge en patient som blivit utsatt för familjevåld rådgivning. 33 % respektive 32 % skulle ge hänvisningar till speciella hjälptelefonlinjer och härbärgen och 44 % skulle ge hänvisningar till rådgivning. DISKUSSION I detta avsnitt tas tre delar upp; metoddiskussion, resultatdiskussion och förslag på vidare forskning. Metoddiskussion Vid artikelsökningarna på databaserna Pubmed, ELIN och Cinahl användes de två övergripande sökorden Intimate Partner Violence (intimt partnervåld) och Domestic Violence (familjevåld). Sökningarna på databasen Pubmed gjordes dock endast på en utav dessa två. Då Intimate Partner Violence inte var en så kallad mesh-term var sökordet Domestic Violence det enda alternativet på Pubmed för att få en så strukturerad sökning som möjligt. Detta fick till följd att de valda artiklarna använder både ordet intimt partner våld och familjevåld i sina resultat. Det kan ses som en svaghet att de artiklar där termen familjevåld används blev inkluderade trots att denna studie fokuserar på intimt partner våld. Till försvar bör tas upp att i de fall där termen familjevåld används fokuseras det på våld mellan två individer i ett intimt förhållande. Detta gjorde att även dessa artiklar var av hög relevans för denna studie. Sökord som Gender, Male och Female användes alla som försök till att hitta vetenskapliga artiklar som fokuserar på förhållanden där kvinnan misshandlar mannen. Detta gav dock inga resultat då de få artiklar som fanns inte var tillgängliga i fulltext eller var vetenskapliga. Vid sökning på ovan nämnda sökord hittades övervägande många artiklar som fokuserade på mannen som misshandlare och kvinnan som misshandlad. Detta har försvårat ambitionen att få ett genusperspektiv i studien. Att kunna jämföra och reflektera över de olika könens erfarenheter av IPV hade varit både intressant och lärorikt för att kunna ge god omvårdnad till alla utsatta personer. På grund av att tillgängligheten till hela artikeln inte alltid var möjlig till vissa av de abstract som lästes, fick man här ett bortfall av möjligtvis intressanta artiklar. Detta inträffade särskilt i sökandet efter artiklar som var inriktade på intimt partnervåld i samband med genusperspektiv. Vid sökning efter artiklar fanns inga studier som gjorts i Sverige. Detta kan ses som en svaghet då resultaten inte fullt ut kan generaliseras i ett svenskt samhälle. Vi anser dock att funna resultat är så pass övergripande att en svensk sjuksköterska kan ha lika mycket nytta av det som vilken sjuksköterska som helst i världen. Att bli utsatt för IPV är trots allt ett fenomen som vi tror upplevs på ganska lika sätt världen över. Sveriges samhälle är dessutom mångkulturellt vilket ger internationella studier ytterliggare relevans. Under bearbetningsfasen framkom det förutom data som besvarade frågeställningarna även data som inte besvarade någon direkt fråga. Att denna 20