Arbetsterapeuters erfarenheter av möten med klienter som inte kan kommunicera på svenska

Transkript

1 Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle Sektionen för arbetsterapi Examensarbete, 15hp Höstterminen 2010 Arbetsterapeuters erfarenheter av möten med klienter som inte kan kommunicera på svenska Occupational Therapists experiences of encounters with clients who do not communicate in Swedish Författare: Mahabad Mohammed Pour Andreas Wahlgren Handledare: Eva Lindqvist

2 Sammanfattning Det som väckte tanken om rehabiliteringen påverkas när klienten inte kommunicerar på svenska var ifrån våra praktikplatser där vi såg att man ibland väntade med att träffa de här klienterna. Att arbeta klientcentrerat innebär att man möter patientens vilja och då funderade vi på hur detta fungerar när klienten inte kommunicerar på svenska. Syftet med studien var att beskriva arbetsterapeuternas erfarenheter av möten med klienter som inte kan kommunicera på svenska. Syftet var också att beskriva arbetsterapeuternas erfarenheter av hur klientens rehabilitering påverkas av klientens och arbetsterapeutens svårigheter att kommunicera med varandra.10 stycken arbetsterapeuter intervjuades på 7 arbetsplatser med en halvstrukturerad intervjuguide. Deltagarna hämtades största delen från akutvården och rehabiliteringsvård. Det insamlade materialet bearbetades och analyserade enligt kvalitativ metod. Analysen resulterade i sex teman: risk för mindre korrekt bedömning, de egna metoderna når inte klienten då man vill instruera och motivera, klienterna erbjuds samma rehabilitering men resultatet blir olika, ovisshet om klientens egna åsikter försvårar målsättning och uppföljning, anhöriga upplevs som både stöd och hinder i rehabiliteringen samt hjälp att tolka - ett nödvändigt men svåranvänt stöd Slutsatsen blev att rehabiliteringen påverkades av att de inte kan kommunicera svenska, att deltagarna upplevde svårigheter att motivera och involvera klienterna i deras rehabilitering, detta innebär att arbetsterapeuter inte arbetar med vad man lärt sig under utbildningen. För att jobba evidensbaserat så behövs mer forskning inom detta område för att säkerställa att klienterna erbjuds samma rehabilitering och att resultatet blir lika. Nyckelord: Culture, Occupational therapy, Rehabilitation 1

3 Abstract It has raised the idea of rehabilitation is affected when the client does not communicate in Swedish were from our internships, where we saw that sometimes they waited to meet with these clients. Working client-centered means that you meet the patient's will and then we thought about how this works when the client does not communicate in Swedish. The purpose of this study was to describe the occupational therapists' experiences of encounters with clients who can t communicate in Swedish. The aim was also to describe the occupational therapists' experiences of how the client's rehabilitation is affected when client and the occupational therapist have difficulties in communicating with eachother.10 occupational therapists were interviewed at seven sites with a semi structured interview guide. Participants were taken mostly from acute care and rehabilitation care. The collected material was processed and analyzed according to qualitative methodology. The analysis resulted in six themes: risk of less accurate assessment, their methods do not reach the client in efforts to instruct and motivate, clients are offered the same rehabilitation but the result is different, considerable doubt as to the client's own views make it difficult goal and follow-up, families are perceived as both support and obstacle in rehabilitation and help to interpret - a necessary but difficult to use aid It was concluded that rehabilitation was influenced by the fact that they can t communicate Swedish, the participants experienced difficulties in motivating and involving clients in their rehabilitation, this means that occupational therapists do not work with what you have learned during training. In order to work evidence based so more research in this area to ensure that clients are offered the same rehabilitation and that the result is equal. Keywords: Culture, Occupational therapy, Rehabilitation 2

4 Innehållsförteckning Innehållsförteckning Sammanfattning...1 Abstract..2 Innehållsförteckning 3 1. Bakgrund Invandring och jämlik vård Arbetsterapeutens roll Klientcentrering inom vården Syfte Metod Design Urval av deltagare Datainsamling Databearbetning Etiska aspekter Resultat Risk för mindre korrekt bedömning De egna metoderna når inte klienten då man vill instruera och motivera Klienterna erbjuds samma rehabilitering men resultat blir olika Ovisshet om klientens egna åsikter försvårar målsättning och uppföljning Anhöriga upplevs som både stöd och hinder i rehabiliteringen Hjälp att tolka ett nödvändigt men svåranvänt stöd Diskussion Resultatdiskussion Metoddiskussion Konklusion Referenslista

5 1 Bakgrund Under vår arbetsterapeututbildning har vi varit ute på praktik i flera omgångar och på olika arbetsplatser i Stockholms kommun. Det som vi sett under den här praktiken och som väckt frågan till den här studien var om det blev någon skillnad i rehabilitering och hur arbetsterapiprocessen ser ut med klienter som inte kan kommunicera på svenska. 1.1 Invandring och jämlik vård På 150 år har Sverige gått att vara från ett utvandrarland till ett invandrarland. Under de här åren har invandringen varierat men det finns vissa perioder där det varit en kraftigare ökning. Den första fasen inträffade i slutet av andra världskriget då invandringen kom från länder i kris efter kriget. Andra fasen med en topp 1970 utgjordes av en kraftig arbetskraftinvandring då det behövdes till industrin och i den offentliga sektorn. De här invandrarna kom framförallt från norden eller länder inom Europa. Den sista fasen började från 1980 och framåt och den består av flyktingar från länder utanför Europa. Totalt har antalet utrikes födda i Sverige ökat med lite mer än en miljon sedan andra världskriget och detta utgör 14.3% av Sveriges befolkning enligt Statistiska Centralbyrån (2008). Om man skulle definiera jämlik vård innebär detta att varje medborgare i Sverige ska ha samma möjligheter att få vård och alla ska bli lika behandlade oavsett ålder, födelseland, civil status mm. Dödlighet i sjukdomar som kan påverkas av hälso- och sjukvårdens insatser samt genom vår folkhälsopolitik som finns i Sverige visar sig att dödligheten är högre i de som är födda i utlandet och lågutbildade än de som är svenskfödda och högutbildade (Westerling, 2008). Socialstyrelsen använder sig av begreppet vård på lika villkor som innebär att alla medborgare har lika rätt till vård och behandling (Haglund, 1994). Enligt Wamala, Merlo, Boström & Hogstedt (2007) visade det sig att utlandsfödda har ett lågt förtroende för den svenska vården. De upplevde även att tillgängligheten till att få vård är sämre än svenskfödda klienter samt att de upplevde att det är svårt att få hjälp och komma fram i telefonen när de söker vård. Vidare upplevde de att respekten mot de själva när de söker vård och informationen kring diagnos och behandling är dålig. Enligt socialstyrelsens lägesrapport från 2007 visade det sig att personer med utländsk bakgrund behandlas med en sämre läkemedelsbehandling vid hjärtinfarkt, hjärtsvikt och stroke. 4

6 1.2 Arbetsterapeutens roll En viktig del av arbetsterapeutens arbete är att samla in information från klienten samt ge klienten information så det är väldigt viktig att både klienten och arbetsterapeuten förstår varandra, angående detta beskrivs i den etiska koden (FSA, 2005) att när klienten inte förstår den information som arbetsterapeuten ger eller när klienten kan inte ta ställning till en åtgärd ska arbetsterapeuten hämta godkännande från någon som står nära klienten eller representerar klienten. Kielhofner (2008) hävdar att en bra relation mellan klienten och arbetsterapeuten är värdefullt för en lyckad rehabilitering. Motivationsarbete är även en viktig del som ingår i arbetsterapeutens uppgift. I många situationer behöver klienten uppmuntras och motiveras, exempelvis att delta och engagera sig i sin rehabilitering och vecka interessen för olika aktiviteter samt nå sina mål (Jenner, 2004). Klientcentrering är ett centralt begrepp inom arbetsterapi vilket betyder att arbetsterapeuten samarbetar och stödjer klienten att uppnå sina mål (Fischer & Nyman 2007). Fischer och Nyman(2007) påpekar också att arbetsterapeuten bör utgå från klientens behov och göra klienten delaktig i sin rehabilitering. Enligt den etiska koden (FSA, 2005) har arbetsterapeuten ansvar att försöka ta reda på klientens önskningar och vilja när klientens förmåga är begränsad att uttrycka dessa själv. Kielhofner (2008) menar att arbetsterapeuter ska vara uppmärksamma och förstå klientens intressen, önskemål och värderingar. Vidare beskriver han vikten av klientcentrering och han hävdar att arbetsterapeuten ska se klienten i fokus och möjliggör för klienten att vara delaktig i sin rehabilitering. Att individen har och vet sina mål och är involverad i att ha planerat för att uppnå dessa mål är arbetsterapins utgångspunkt (Awaad, 2003). Det är viktigt att klienten själv bestämma och skapa sina mål vilket gör att klienten engagerar sig mer i sin rehabilitering enligt Armstrong (2008). Vidare hävdar författaren att målen blir viktigare när klienten själv skapar dem samt tar klienten mer ansvar för att uppnå dem. Enligt Armstrong (2008) kan målen ses som att öka klientens delaktighet i sin rehabilitering. 1.3 Kommunikation inom vården Utifrån det historiska perspektiv med invandring kan man se att behovet av kunskap och att vi som människor möter individer med annan kulturell bakgrund sker dagligen och att detta innebär att vi möter människor som inte kan språket och att användandet av tolk är ett behov för att klienten ska få rättvis hjälp. Att använda tolk i myndigheters möten med den enskilde 5

7 klienten är stadgad i lag enligt 8 i Förvaltningslag (SFS, 1986:223), liksom en regel om auktoriserad tolk. Tittar man på tolkens uppgift och funktion i ett samtal blir den enbart översättare utan egna initiativ. Tolkens uppgift är att översätta ett budskap som en person vill förmedla till en annan person i en dialog. Klienten är beroende av hur tolken genomför sitt uppdrag för att den vård och service som den behöver ska bli rätt. Enligt Allwood & Franzen(2000), bör det finnas en beredskap inom varje personalgrupp hur man genomför sitt arbete med tolk. Bischoff & Hudelson (2009) hävdar att otillräcklig uppmärksamhet på det språkliga hindret i vården kan leda till dålig kommunikation, sämre vårdkvalitet samt sämre hälsa. Författarna beskrev vidare att i många situationer använder sig vårdgivaren av arbetskamrater som talar olika språk eller klientens anhöriga och vänner för att kommunicera med klienten vilket kan leda till olika problem. Behovet av tolk vid kommunikation med dessa människor är stor vilket leder till att dessa människor upplevde problem och brist i kommunikation enligt Fatah, Nordholm, Mattsson & Hellström (2010). Författarna har belyst kommunikation och framför allt språkproblematiken. De beskriver också hur kommunikationen påverkas när den görs via tolk och kan leda till missförstånd mellan den som informerar och den som tar emot informationen. Författarna anser att hälso- och sjukvården och personal inom social vård har ansvar att använda sig av lämpliga tolkar så att den nödvändiga informationen kommer fram till klienten samt att klienten uppfattar detta. Av tidigare forskning inom detta visar det sig att det finns nästan inte någon forskning gällande arbetsterapeuter och om rehabiliteringen påverkas. De studier som finns är om rehabilitering i allmänhet och kulturella skillnader som kan påverka men inte specifikt ur ett arbetsterapeutiskt synsätt. Det finns en svensk studie av Lundberg, Bäckström & Widén (2005) som handlar om sjuksköterskors roll och hur viktigt det är att för sjuksköterskor att ha kunskap att vårda patienter med kulturell mångfald och att ge information till de här klienterna. Studien visar på att problem i kommunikationen kan leda till stress och att klienten känner sig orolig. En engelsk studie av Smart & Smart(1995) handlar om rehabilitering i allmänhet som handlar om tolkar visar att en tolk som kommer från den kultur och det språk som klienten talar har större inflytande än en tolk som bara lär sig ett språk. Studien visar även på hur stor betydelse kommunikationen har för en klient i rehabiliteringsprocessen och är det svårigheter så blir rehabiliteringen sämre. Då vi inte kunde hitta där arbetsterapeuters var involverade så anser vi att det är ett behov då vi ska jobba evidensbaserat och att det behövs mer forskning runt detta ämne inom arbetsterapi. Tittar man historiskt på invandring så ser man att det ökat och med detta innebär att det är vanligare att vi kommer i kontakt med 6

8 klienter som inte kommunicerar på svenska men också hur kulturella skillnader gör oss påminda. Att som arbetsterapeut kunna ta hänsyn och möta klienter på deras nivå gör att det ställs höga krav då vi arbetar klientcentrerat. 2 Syfte Syftet med studien var att beskriva arbetsterapeuternas erfarenheter av möten med klienter som inte kan kommunicera på svenska. Syftet var också att beskriva arbetsterapeuternas erfarenheter av hur klientens rehabilitering påverkas av klientens och arbetsterapeutens svårigheter att kommunicera med varandra. 3 Metod 3.1 Design Vi valde att göra en kvalitativ studie. En kvalitativ studie handlar om människans upplevelser och erfarenhet om ett ämne(starrin & Svensson, 1994) vilket passar bra med vårt syfte som handlar om arbetsterapeuters erfarenheter i mötet med klienter som inte kan kommunicera på svenska samt om klienternas rehabiliterings påverkas av dessa. För att samla in data om vårt ämne använde vi oss av en halvstrukturerad intervju vilket enligt Lantz (2007) betyder att det finns frågeområden i en bestämd följd och inom dessa finns det följdfrågor. 3.2 Urval av deltagare Vi kontaktade våra handledare på tidigare praktikplatser för att fråga om de ville ställa upp i studien och via handledarna rekrytera övriga deltagare. Deltagarna kontaktades genom ett informationsbrev som skickades via mail och vi tog även kontakt med deltagarna via telefon. Deltagarna hade arbetserfarenhet mellan 1 och 17 år och alla deltagare var kvinnor och nio av dem hade svenskmodersmål och en deltagare hade inte svenska som modersmål. Alla som tillfrågads tackade ja till att delta i studien. 10 arbetsterapeuter intervjuades på 7 olika arbetsplatser. Anledning till att vi valde deltagare från olika arbetsplatser var att vi kanske fick ett bredare urval och synsätt. Undersökningspersonerna valdes ut genom bekvämlighetsurval (Starrin & Svenson, 1994) och deltagarna bestod av arbetsterapeuter som har träffat människor med svårigheter att kommunicera på svenska och hade erfarenhet av möten med dessa personer (DePoy & Gitlin, 1999). 7

9 3.3 Datainsamling En halvstrukturerad öppen intervju (Lantz, 2007) genomfördes och tog mellan minuter att genomföra med varje deltagare. Intervjuerna genomfördes på de olika mottagningar där deltagarna arbetade då det var lättast för deltagarna att intervjua på arbetsplatsen. Trost (2005) menar också att man ska välja en trygg och ostörd plats så att den intervjuade kan känna sig säker och inte bli störd av händelser som sker runtom. Vi valde att inte skicka ut frågorna innan intervjun då vi inte hade bestämt de exakta frågorna så att det inte blev fel sedan under själva intervjun. Vi intervjuade 5 deltagare var och de spelades in med bandspelare (Kvale & Brinkman, 2009) för att det skulle bli rätt information att arbeta med sedan under kodningen men framförallt att vi lyssnade och var fokuserade på intervjun så vi kunde ställa följdfrågor. Vi hade intervjuguiden som stöd och i slutet ställdes eventuellt kompletterande frågor. Vi har använt oss av en intervjuguide där hade vi förslag till frågor och följdfrågor som användes under intervjuerna men samtidigt har vi bestämt att intervjuaren kunde välja att lägga till följdfrågor vid behov. Genom att spela in intervjuerna får intervjuaren möjlighet att koncentrera sig på ämnet och intervjuutförandet. (Kavle & Bringman, 2009). Därefter skrev vi av de inspelade intervjuerna och det bildade data till vår analys. 3.4 Databearbetning Intervjuerna analyserad enligt Lantz(2007) och samtliga 10 intervjuer transkriberades och de 5 intervjuer vi själva gjorde transkriberade vi. Anledning till detta är att det är underlättar och blir mer strukturerat vid fortsatta bearbetning. Första steget var att vi läste igenom materialet flera gånger för att få en djupare förståelse av vad deltagarna hade beskrivit i sina intervjuer. Efter detta steg så reducerade vi data som var irrelevant för vårt syfte för att underlätta för oss själva att hantera. Vi färgkodade av materialet i datorn utefter innehållet, som vi kom överrens om då vi färgkodade på varsitt håll. Därefter bildades kategorier med liknande innehåll från samtliga intervjuer och varje grupp fick ett eget namn. De mönster som bildades var t.ex. vilka svårigheter det medför som arbetsterapeut att använda tolk och att det beskrevs att rehabiliteringen påverkades för en klient som inte kommunicerar på svenska. Det dök upp fler och fler gemensamma teman i intervjuerna och till slut kunde vi hitta sex teman som vi ansåg vara viktiga för vårt syfte. Därefter formulerades de sex teman till beskrivande rubriker: 8

10 Analyserandet gick fram och tillbaka från original till analys och tillbaka innan vi avslutade bearbetningen (Lantz, 2007). 4 Etiska aspekter Det kan förekomma etiska dilemman så vi har tänkte på att informera deltagarna om syftet med intervjuerna och vad vi skulle använda materialet till. Vi tänkte också på att informera deltagarna om att materialet används konfidentiellt (DePoy & Gitlin, 1999). Vi kom också att tänka på att inte redovisa data i undersökningen som kan identifiera deltagarna. Vi tänkte även på att inte ställa frågor som inte berörde syftet vid intervjun samt lägga in egna värderingar och tankar som påverkade intervjupersonen. Enligt Kvale & Brinkman(2009) kan de som blir intervjuade känna sig stressade och ovan vid den här situationen och då kan konsekvenserna bli att de inte ger svar inom ämnet och det var därför vi valde en enskild plats och på deras arbetsplats för att undvika att deltagarna blir stressade. Vi frågade även om vi fick tillåtelse för att använda bandspelare vid intervjuerna som vi också informerade om i brevet vi skickade ut men också vid telefonkontakt. En annan sak som vi att tänkte på är att deltagarna hade rätt att avbryta sitt deltagande när de ville. 5 Resultat 5.1 Risk för mindre korrekt bedömning Det beskrivs i intervjuarna att det förekommer svårigheter i olika arbetsterapeutiska processer när klienten inte kan kommunicera på grund av den språkliga svårigheten. Deltagarna i studien utrycker att det är svårt att göra en rätt bedömning när det gäller ADL- och kognitiva bedömningar när klienten inte kan kommunicera på grund av den språkliga svårigheten. De beskrev behovet av att förstå varandra på ett tydligt sätt och samspela hela tiden under bedömningsutförandet vilket är grunden för att arbetsterapeuter ska bli säkrare i sina bedömningar samt göra en riktig bedömning. Deltagarna tar upp att det är svårt att motivera under en bedömning med en klient som inte kan kommunicera på svenska. Arbetsterapeuter har oftast mer erfarenhet av att förklara för klienten på ett berättande sätt. När detta görs genom en tolk förlorar deltagarna en del av kommunikationen och förhållandet till klienten. det är inte bara det att det är viktigt att förklara innan bedömningen utan viktigt att ha en kommunikation under bedömningen, och kunna fråga hur, eller bara en sån sak att man ska putta på och fortsätta 9

11 Det framkommer i intervjuarna att arbetsterapeuter använder sig av tolk eller anhöriga vid bedömningstillfällen men ändå upplevs bedömningsutförandet svårt. Anledningen till att deltagarna upplever svårigheterna i detta moment var att de personer som tolkar, särskilt om det var en anhörig, hjälper de klienten för mycket vilket kan påverka resultatet av bedömningen. Det beskrevs så här av en av deltagarna: Just om man tänker vid en personlig situation där klienterna ska klä sig tillexempel, så kanske jag vill vänta in längre och vänta och se vad som händer då när en annan som är med och som tolkar är det lätt att de hjälper till fort, speciellt om de har någon relation med varandra. Då är det risken att man inte får en riktig bedömning I en kognitiv bedömning vid t.ex. ett minnestest kan den som tolkar påverka svaret men här berättar deltagarna att det är svårt att använda sig av tolk eller anhörig som översätter åt klienten vid en kognitiv bedömning. Deltagarna i studien anser att det är mycket svårare att ta reda på klientens kognitiva svårigheter av den anledningen att deltagarna inte vet hur mycket den som tolkar ger klienten hjälp eller information när de gör minnesutredningar. Det är ju jätte svårt att göra MMT- bedömningar och sådana saker med tolken också, för det gäller också att tolken verkligen förstår att inte få säga absolut någonting annat än det som står i uppgiften Deltagarna berättar även att det är svårt att veta om klienten har nedsatt minne eller inte helt adekvat när klienten inte kan prata svenska. Det går mycket lättare att märka detta när man kan prata direkt med klienten. En av deltagarna nämner att hon inte använder tolk vid minnesbedömningar utan använder sig utav av andra metoder för att själv kunna avgöra, sånt hon klarar av att visa på egen hand. Detta gör att man som arbetsterapeut får en mer rättvis bedömning så mellanledet med tolk försvinner. då använder jag mycket jag kan visa, jag plockar sånt material som jag kan jobba med som inte spelar någon roll, för mig spelar det ingen roll om den drabbats av stroke eller en patient som inte förstår språket, det är så jag tänker Deltagarna berättar också om att genom att kommunicera med klienten läser man av mycket information om klienten, men om man inte kan kommunicera med varandra då missar man den delen. Deltagarna upplever att de tar reda på ganska mycket information när klienten och arbetsterapeuten kommunicerar genom andra saker och genom detta kommer det fram information som är viktig för arbetsterapeuterna att veta, vilket beskrevs av en deltagare på detta sätt: Sedan är det en massa saker som man av läser i mellan vad klienterna säger som inte heller kommer fram. Där jag som arbetsterapeut som kan av läsa att den här klienten verkar inte riktig adekvat. Ja, det här verkar inte riktigt stämmer med det han säger allt sån missas när man inte pratar samma språk 10

12 Deltagarna tar upp att arbetsterapeuter inte kan göra noggranna bedömningar när kommunikationen inte är tillräckligt. Arbetsterapeuterna känner sig osäkra när de gör bedömningar och har svårt att förstå anledningen till att klienten inte klarar en uppgift. sen vet jag inte alltid om klienten inte klarar visa saker eller om det handlar om att klienten egentligen klarar men är rädd så det är därför klienten inte utför en del grejer så det blir inte lika noggrant 5.2 De egna metoderna når inte klienten då man vill instruera och motivera En viktig åsikt som kom fram ur intervjuarna är just hur motivationsarbete påverkades när klienten har svårigheter att kommunicera svenska t.ex. vid en träning eller andra aktiviteter vilket ingår i arbetsterapeutens behandlingsarbete. Deltagarna anser trots att arbetsterapeuter använder sig av tolk ofta vid en situation där klienten behöver uppmuntras och motiveras men ändå upplever de att det inte är lika effektiv som man kan prata med klienten själv. Sättet att lägga fram ett budskap och vilken väg man tar för att nå klienten blir budskapet annorlunda när någon tolkar. Ibland det är ju klienter som har varit här under lägre period som man har tränat där man inte känner riktigt att man har gått fram, där man kanske känner att man kanske skulle behövt motiverat klienten bättre, då måste man göra det genom någon som tolkar. En viktig sak som deltagarna nämner är hur svårt det är att jobba med tolk eftersom de känner att tolken inte översätter allt det man själv säger. Deltagarna beskriver att när de själva kommunicerar med en klient så förekommer det att man lindar in känslig information så att klienten tar åt sig på rätt sätt. Att då använda tolk finns det en risk att klienten inte lyssnar eller tar åt sig då tolken kan förklara på ett rakare sätt och därmed inte linda in det man skulle säga själv som arbetsterapeut. Detta kan orsaka att klienten får sämre förtroende för vårt yrke och anledningen varför vi är där., jag ser att han behöver en rullstol inom snar framtid och kanske inte själv tänkt på det själv. PÅ svenska kan jag lägga fram det på ett sånt sätt att det inte blir svårt för klienten att ta emot budskapet men om då tolken översätta och vilka ord tolken använder vet inte jag, så därför kan jag tycka det är svårt när det är dom här känsliga frågorna. Deltagarna i studien upplever att den språkliga barriären försvårar arbetsterapeutiska insatser. De har många erfarenheter om situationer som har varit svåra. De tar upp att det blir svårt för klienten att ta emot information och förstå instruktioner vid träning. Tillexempel i en personlig vård situation kan det vara jätte svårt eftersom man inte förstår varandra eller om klienten ska gå upp och om man vill ge instruktioner om hur den ska göra när han ska gå upp eller instruktioner i personligt vård, hur den borde göra för att ska bli lättare 11

13 Men det finns den erfarenheten hos deltagarna också att i många situationer kan man använda sin kropp och försöka visa hur man ska göra exempelvis när man gör handträning eller träna påklädning genom att arbetsterapeuten visar praktiskt hur klienten ska göra när han/hon tar på sig kläder. Om jag ska gå in och öva påklädning med klient tar jag med mig extra kläder och sätter mig på en stol bredvid klienten och så drar jag på mig kläderna för att jag vill visa att du. ska göra det här 5.3 Klienterna erbjuds samma rehabilitering men resultatet blir olika I många situationer behöver arbetsterapeuterna vänta med att börja sina behandlingar med klienter som inte kan kommunicera på svenska för att då måste de vänta på någon anhörig, personal eller en tolk som ska komma och tolka och deltagarna upplever detta som en frustrerande situation. Deltagarna beskriver att detta kan leda till att klienten får vänta lite på behandlingar vilket kan påverka klientens rehabiliterings tid att den missar lite tid av sin rehabilitering på grund av just detta, de menar att klienten har en vis tid för rehabiliteringen på vårdavdelningen. En annan viktig punkt som förekommer under intervjuerna är att deltagarna inte alltid har tid att ringa anhöriga när de behöver träffa klienten så det finns risk att arbetsterapeuten gör andra saker som går lättare att utföra. Det kan lätt bli så om man har mycket att göra och kanske man har inte tid att ringa någon som kan tolka allt det här, då blir det att kanske den klienten få vänta lite och sen tar man andra saker förre tills har man tid, tyvärr göra saker som går lättare och snabbare Deltagarna betonar vikten av att ge alla samma behandling och inte göra skillnad vid sina behandlingar men de berättar också att behandlingar inte kan blir maximalt som för en klient som kan kommunicera på svenska. Då blir inte att vi tar bort något, eller något behandling utan man kan säga att det blir minimalt Deltagarna i studien utrycker att de gör lika behandlingar för alla klienter oavsett om klienten prata svenska eller inte, men resultat och kvalitén på behandlingar kan bli påverkad av att klienten inte kan kommunicera fritt. Deltagarna berättar att det är svårt att förklara och sätta ord på hur brist i kommunikationen kan påverka arbetsterapeutiska insatser för dessa klienter. När kommunikationen inte fungerar mellan arbetsterapeuten och klienten kan detta påverka hela rehabiliteringen. Deltagarna berättar att när klienten inte kommunicerar på svenska får de sämre rehabilitering. Jag är säkert på att det påverkar men svårt specificera 12

14 5.4 Ovisshet om klientens egna åsikter försvårar målsättning och uppföljning De flesta av arbetsterapeuterna beskriver målsättning med klienten som en viktig del av arbetsterapi. Det är viktigt att arbetsterapeuten ska sätta mål med klienten för att på detta sätt öka klientens delaktighet i sin rehabilitering och möjliggöra ett klientcentrerad arbetssätt. Deltagarna beskriver språket som ett hinder för målsättning med klienten. I många fall när klienten inte kan kommunicera på svenska är det väldigt svårt att diskutera och sätta mål med klienten utan man behöver ha en tolk eller prata via anhöriga vilket kan leda till i många fall att klientens önskemål och vilja inte kommer fram. Deltagarna upplever att det är lättare att ge klienten instruktioner om ett träningsprogram än att diskutera mål. Det framkommer också i intervjuerna att det svårt att kommunicera med klienten när de pratar om mål men samtidigt beror på vilken typ av mål man pratar om, är det något som handlar om personligt vård då går det lättare att kommunicera med klienten men när det gäller andra saker som exempelvis att klienten har kognitiva svårigheter då blir det svårare och att man måste ha en tolk eller få hjälp av anhöriga. Men om hur detta fungerar i praktiken utrycker deltagarna att målsättningen med klienten beror på var man träffar klienten. Så här utrycker sig en av arbetsterapeuterna. Akutvården har inga mål. Vi hinner inte ha mål. Man får jobba efter ett koncept När det gäller uppföljning och betydelsen av det berättar deltagarna att det viktig att arbetsterapeuten gör uppföljningar för att veta hur har det gått för klienten efter varje åtgärd. Deltagarna betonar att de aldrig riktigt vet hur klienten känner och om han/hon är nöjd med de behandlingar som arbetsterapeuten gör. Eftersom arbetsterapeuten och klienten inte har den möjligheten att diskutera direkt med varandra angående resultatet av de behandlingar som klienten får på grund av just att klienten har svårt att kommunicera på svenska. Deltagarna tar också upp att det är även svårt att veta om klienten har andra önskemål eller om man behöver anpassa behandlingar. Deltagarna tar även upp att när klienten inte kan kommunicera på svenska då tar arbetsterapeuten kontakt med anhöriga och frågar de hur det har gått exempelvis med handträningen eller hjälpmedlet som klienten har fått. Så klienten har inte den möjligheten att själv utrycka hur den känner sig efter behandlingen och vad den tycker om behandlingarnas resultat samt att deltagarna upplever att det aldrig blir en direkt kontakt med klienten. Kan de inte bra svenska då är det lite svårt att fråga patienten om det fungerar, men andra gången då måste ta anhöriga till hjälp och tolka via de. 13

15 5.5 Anhöriga upplevs som både stöd och hinder i rehabiliteringen De flesta av de intervjuade menade att när man kommunicerar med klienten genom deras anhöriga finns det en stor risk att de anhöriga inte översätter det som klienten verkligen säger. Det kan vara så att den anhöriga inte tycker det är viktigt men också att den anhöriga pratar åt klienten. Detta är en nackdel i arbetsterapiprocessen att den inte får ta del av den informationen som kommer från klienten. Därför nämner deltagarna att de i stort sett alltid tolk vid första mötet och att det sedan går bra med anhöriga om arbetsterapeuterna och klient tror att det kommer fungera. En av deltagarna beskriver såhär: Vid första tillfället gör vi det men inte efter det, då kan vi använda anhöriga istället. Däremot är det en stor fördel beskriver arbetsterapeuterna att anhöriga känner till klienten och vad de tycker om och inte tycker om samt de kan läsa av hur klienten reagerar och mår. En av arbetsterapeuterna nämner att det är bra med anhöriga på vårdavdelningen och att tillåter klientens anhöriga även utanför ordinarie besökstid då den kan hjälpa till och förklara hur klienten mår. Det vi tänker väldigt mycket på är besökstiderna med de här klienterna. Att det är lättare för den här klienten att ha med sina anhöriga att översätta om den t.ex. mår dåligt. Samtidigt finns det den åsikten hos deltagarna att det ibland går bättre att använda personal som tolk istället för anhöriga för de märker att när personalen tolkar då de avstår att lägga egna åsikter och synpunkter vilket är väldig vanligt när anhöriga tolkar. 5.6 Hjälp att tolka - ett nödvändigt men svåranvänt stöd Alla arbetsterapeuter nämner att tolk är ett nödvändigt redskap för att kunna arbeta med en klient som inte kommunicerar på svenska. Samtidigt som alla säger att det är ett behov säger alla att det har förekommit situationer och problem med att tolken inte kan språket eller rentav att tolkförmedlingen skickat en fel tolk. Detta kan vara att arbetsterapeuten beställt en kvinnlig tolk men det har kommit en manlig tolk, men också en tolk som inte pratar samma språk som klienten. Några av deltagarna berättar om situationer där klienten träffat tolk t.ex. vid en bedömning i ADL och där klienten haft svårigheter då tolken är av fel kön. jag har haft tolk med mig någon gång också men det kan vara känsligt ibland och ha med sig en helt främmande person till, ännu en person som ska vara med, särkskilt om det är en av motsatt kön 14

16 Deltagarna berättar också att det är problem att använda tolk då inte allting översätts, t.ex. att en deltagare berättar att vid ett möte med en klient så la tolken in egna värderingar och en åsikt som finns i deras kultur då klienten och tolken kom från samma kultur. Han sa att enligt vår kultur är det en synd att begå självmord och hon kommer brinna i helvetet om hon gör det. Då känns det som hela det tillfället är förstört. Han har gått in och lagt in sin personliga värdering och har sänkt henne och han har varit otrolig oprofessionell Deltagarna i studien berättar att de använder ofta vårdpersonal som tolk under sina behandlingar vilket har både nackdelar och fördelar. En nackdel med det är att personalen som är tvåspråkiga och kan tolka har själv egna arbetsuppgifter så de kan inte ställa upp varje gång man behöver och de kan inte tolka hur lång som helst. De kan inte vara med under hela mötet med klienten utan de kan förklara visa saker i början och sedan de går. I många fall behöver arbetsterapeuten ha en som tolkar under hela mötet med klienten och behandlingstillfällen. På vissa arbetsplatser använder deltagarna ofta sig av annan vårdpersonal, anhöriga eller städerskor som tolk men samtidigt finns det arbetsplatser där deltagarna bara använder sig av annan vårdpersonal, anhöriga eller städerskor i nödsituationer. Så här berättar en av deltagare: Man kan visst ha mycket städerska som pratar det språket eller läkare eller sjg, men vi tar inte in dem för att tolka, men i nödfall Det framkom i studien att tillgång och användandet av vårdpersonal som tolk underlättar för arbetsterapeuter att utföra sitt jobb och ser det som en resurs. Men samtidigt kommer fram den åsikten också att det finns risk att personalen missar viktig information exempelvis när en klient har kognitiva svårigheter och är förvirrad samt när klienten är deprimerade då de har svårt att uppmärksamma det trots att de pratar klientens språk. 6 Diskussion 6.1 Resultatdiskussion De klienterna har inte varit alltid adekvata ibland har de varit förvirrade men det har inte övrigt personalen märkt. Och även har det varit klienter som vart deprimerade och det har också gåt förbi resten av personalen Syftet med studien var att beskriva arbetsterapeuternas erfarenheter av möten med klienter som inte kan kommunicera på svenska. Syftet var också att beskriva arbetsterapeuternas erfarenheter av hur klientens rehabilitering påverkas av klientens och arbetsterapeutens svårigheter att kommunicera med varandra. Resultatet av studien visar att det uppstår problem i mötet och vid olika arbetsterapeutiska behandlingsprocesser när kommunikationen inte är tillräckligt på grund av att klienten har 15

17 svårt att kommunicera på svenska. I resultatet visar det sig att det finns en risk för mindre korrekt bedömning hos klienter som inte kommunicerar på svenska än klienter som kan kommunicera på svenska. Vidare visar studien att det finns begränsningar och svårigheter med att instruera och motivera klienter men arbetsterapeutens egna metoder av den anledning att det ska gå genom någon som tolkar. Resultatet visar även att klienterna erbjuds samma rehabilitering men att resultat kan bli olika. Studien visade även att det är svårt att få klientens egna åsikter vilket försvårar målsättning och uppföljning. Det framkommer också i studien att anhöriga ses både som ett stöd men också som ett hinder för klientens rehabilitering. Att tolka åt klienten är något som är nödvändigt men svåranvänt stöd upplever deltagarna i studien. Det framkommer i resultatet att bedömningsarbetet begränsas och försvåras när klienten inte kan kommunicera på svenska. Deltagarna upplever att de inte kan göra en korrekt bedömning och utredning av klientens aktivitetsförmåga när kommunikationen är begränsad samt att de känner osäkerhet vid bedömningstillfällen, särskilt vid kognitiva bedömningar och trots att tolk används kan detta upplevas som ett svårt moment. Att bedöma och utreda klientens möjligheter och begränsningar är en grund för en korrekt behandling enligt Fischer & Nyman (2009) och den möjligheten blir svårare när klienten inte kan kommunicera svenska. Vi anser att en förutsättning för en rättvis behandling utgår ifrån att bedömningen bli korrekt. Även en bedömning med en klient som kommunicerar på svenska är svårt anser vi. Att då göra en bedömning med en klient som har svårigheter att kommunicera på svenska ställer ännu högre krav och behöver mer noggrannhet. Deltagarna anser att andra arbetsterapeutiska moment som t.ex. ett träningsmoment påverkas när klienten och arbetsterapeuten inte kan kommunicera vilket även Fischer & Nyman (2009) nämner som en viktig del i rehabiliteringen. Deltagarna upplever att träningstillfällena inte blir så effektiv samt deltagarna känner att de inte kan uppmuntra klienten under träningstillfällen att utföra det på ett effektivare sätt. Vidare anser deltagarna att det även är svårt att göra dessa moment via någon som tolkar vilket kan påverka både bedömningsmomenten och träningssituationen negativt speciellt om det är en anhörig som tolkar då de lägger in egna värderingar. Då blir det aldrig en riktig bedömning och träning upplever deltagarna. Vi tycker att detta kan förbättras genom att försöka förtydliga betydelsen av de olika momenten som möjliggör en effektiv behandling för klienten när någon som 16

18 tolkar är närvarande. På detta sätt kan arbetsterapeuter minska risken för en negativ påverkan av den som tolkar anser vi. Det som är väldigt tydligt i resultatet är att motivationsarbetet vid olika arbetsterapeutiska behandlingar försvåras när klienten inte kan kommunicera på svenska. Deltagarna upplever svårigheter kring motivationsarbetet och de upplever att de inte kan motivera klienten i olika situationer vilket enligt Jenner(2004) är ett viktigt moment av arbetsterapeuternas arbete idag. Vidare beskriver deltagarna att när detta görs via tolk, anhöriga eller personal som är tvåspråkiga är det inte så effektiv som när arbetsterapeuten kan prata med klienten själv. Att motivera klienter i olika situationer är en viktig del i vårt yrke tycker vi, eftersom vi möter många människor med olika diagnoser som förändrar hela individens livssituation vilket kan medföra en stor risk för hopplöshet och depression hos dessa människor. Att inte kunna motivera klienten försvårar för klienten att försöka komma tillbaka och försöka bli bra igen. Vi tycker att det fortfarande kan vara en brist inom arbetsterapi när det gäller motivationsarbete med alla klienter som har behov av arbetsterapi och inte bara med klienter som har svårigheter med att kommunicera på svenska. Studien visar på att klienter som inte kommunicerar på svenska riskerar att klienterna får vänta längre tid med att påbörja rehabiliteringen vilket betyder att de här klienterna kan förlora lite av sin rehabiliteringstid. Tittar man på vad Socialstyrelsen från 1994 tagit fram för riktlinjer så stämmer inte detta överrens i verkligheten. Deltagarna upplever att de blir beroende av tolk eller anhöriga för att möta klienten och ta reda på vad klienten behöver och vilka begränsningar han eller hon har vilket i många fall leder till att klienten behöver vänta på sin rehabilitering tills arbetsterapeuten tar tag i en tolk eller anhörig. Detta leder till att det blir skillnad mellan en klient som inte kan kommunicera på svenskan och en som kan i att få samma tid för behandlingen tycker vi. Fast det inte görs medvetet av yrkesutövande arbetsterapeuter men samtidig har de inte möjlighet att påverka detta på ett positivt. Studien visar på att när ett gemensamt språk inte finns mellan klienten och arbetsterapeuten så påverkar detta hela rehabiliteringen. Deltagarna menar att rehabiliteringen för dessa klienter kan bli minimalt och till och med blir sämre. Deltagarna pekar på att de inte gör skillnad mellan klienter som inte kan kommunicera på svenska och de som kan svenska och de ger samma rehabilitering men effekten av det kan skilja just på grund av att kommunikationen inte är tillräckligt. Detta betyder att alla klienter inte har möjlighet till lika vård och 17

19 behandling vilket stämmer inte med det Socialstyrelsen säger att alla medborgare har lika rätt till vård och behandling (Haglund, 1994). Vi tycker att det är svårt att säga att hela rehabiliteringen inte påverkas när det finns problem och begränsningar i själva mötet/informationsutbytet, målformuleringen, bedömningsmomenten och uppföljning vilket kan påverka klienten negativt. Deltagarna menar att utvärdering och uppföljning är väldigt viktig för arbetsterapeuten för att ta reda på om klienten är nöjd, om klienten har nått sina mål samt om anpassningar av träning och behandlingar behövs. Enligt Fischer och Nyman(2007) ska man som arbetsterapeut följa upp och prata med klienten om den vill fortsätta eller avsluta samarbetet. Det här samtalet bör ske med klienten men oftast så görs detta genom anhörig vilket kan leda till att arbetsterapeuten inte riktigt får kontakt med klienten samt svårare att veta om klienten är nöjd. Anledningen till att det kan ske med anhöriga kan vara t.ex. klientens språkbegränsningar. Enligt vårt sätt att arbeta med ett klientcentrerat arbetssätt och att fokusera på vad klienten vill är en stor del av vårt yrke. Att då som arbetsterapeut diskutera med klienten och komma fram till gemensamma mål anser vi är viktigt. Deltagarna beskriver att de inte använder mål med de här klienterna gör att vi som arbetsterapeuter inte arbetar så som vi lär oss. Då undrar vi varför man inte sätter mål med klienten när socialstyrelsen(2007) kommit fram till att delaktighet ger ett bättre behandlingsresultat. Är det så att man använder sig av målsättning med klienter som kommunicerar på svenska men att man inte använder sig av målsättning tillsammans med klienter som inte kan kommunicera på svenska eller är det så att man inte alls använder sig utav målsättning? Detta väckte frågan om varför man inte sätter mål med klienten när det är bevisat att när man involverar klienten blir rehabiliteringsresultatet bättre(armstrong, 2008). Deltagarna i studien är ena om att det är viktig att arbetsterapeuten möjliggör för klienten att delta i sin rehabilitering och sätta sina egna mål, men att detta upplevs som svårt i praktiken. Att sätta mål tillsammans med klienten stämmer överrens vad Fischer & Nyman(2007) nämner men detta görs inte i praktiken pga. klientens svårigheter med att kommunicera på svenska. Den här studien visade på att det finns ett behov av ytterligare forskning inom detta område och att arbetsterapeuter behöver mer kunskap i hur man bemöter klienter som inte kommunicerar på svenska då det finns lite tidigare forskning inom detta område. Inom 18

20 kulturella skillnader och hur man använder tolk finns mycket forskning, både inom arbetsterapi och annan personal. Vår studie visar på att ett klientcentrerat arbetssätt försvåras när klienterna inte kommunicerar på svenska eftersom det är viktigt inom arbetsterapi. Detta visar på att det behövs fler studier för att komma fram till om man kan arbeta på ett annat sätt än genom någon som tolkar för att öka klientens inflytande och delaktighet i sin rehabilitering. 6.2 Metoddiskussion Syftet med studien var att beskriva arbetsterapeuternas erfarenheter av möten med klienter som inte kan kommunicera på svenska. Syftet var också att beskriva arbetsterapeuternas erfarenheter av hur klientens rehabilitering påverkas av klientens och arbetsterapeutens svårigheter att kommunicera med varandra. Vi använde oss av en kvalitativ intervju med en halvstrukturerad intervjuguide (Lantz, 2007). Vi såg en fördel med en halvstrukturerad intervju eftersom det kan dyka upp andra frågor och följdfrågor som vi inte tänkte på i förväg. En möjlig nackdel kan vara att vi kanske frågade efter olika saker i intervjuerna och kanske inte fick med allting som skulle finnas med i samtliga intervjuer. Detta upplevde vi inte som negativt för studien då vi fick ett bredare material till studien. Vi gjorde 5 intervjuer var och anledning till det var att vi hade tidsbrist. Detta gjorde att även om vi hade en intervjuguide så skildes frågornas inriktning lite. I efterhand kanske det vore bättre om vi gjorde intervjuerna tillsammans då vi kanske hade fått fram ett rikare och bredare material men vi tror inte att det påverkade resultatet i någon större utsträckning. Något som vi inte tänkt på alls var att deltagarna kunde läsa igenom sin egen intervju för att på så sätt bekräfta att intervjumaterialet var rätt transkriberat men vi tror inte att materialet skulle bli annorlunda med att deltagarna fick gå igenom det själva. Vi gjorde ingen pilotintervju för att se om frågorna var rätt formulerade och för att vi skulle bli lite vana vid att intervjua. Detta är något som säkert hade hjälp oss till att göra en bättre intervjuguide och att frågorna uppfattades rätt av deltagarna. Innan intervjun så tittade vi över vad vi ville ha svar på och vårt syfte för att våra frågor ska vara så relevanta som möjligt. Vi valde att inte skicka med intervjuguiden i förväg. Om deltagarna hade fått intervjufrågorna i 19

21 förväg hade deltagarna haft möjlighet att förbereda sig inför intervjun vilket i sin tur kunde leda till annorlunda material men samtidigt hade vi möjligheten att ändra och lägga till mera frågor och följdfrågor. Urvalet bestod av våra tidigare handledare och andra legitimerade arbetsterapeuter. Resultatet kanske påverkades av att vi hade haft en tidigare relation till några av deltagarna. Några kanske ville ställa upp för att vi kände varandra och svårt att tacka nej och kanske inte för intresset för ämnet och studien. Vi kontaktade våra deltagare både med mail och telefonkontakt och fördelen med telefonkontakt var att man fick direkt kontakt med arbetsterapeuten som man inte får med mail. Detta är nackdelen med mail som vi fick erfara men eftersom vi var ute i god tid så fick vi svar innan vi hade tänkt börja intervjua deltagarna. 7 Konklusion Studien visar att arbetsterapeuter upplever svårigheter i att arbetet med klienter som har svårt att kommunicera på svenska samt att detta leder till att hela klientens rehabilitering påverkas. Studien visar även att det behövs en tydlig kommunikation mellan klienten och arbetsterapeuten för att erhålla en rehabilitering med god kvalité samt att arbetsterapeuter ska kunna utföra sitt arbete på ett säkert och klientcentrerad sätt. Det kommer fram i resultatet att målsättningsarbetet med klienten begränsas och försvåras när klienten har svårt att kommunicera på svenska. Risk för rätt och säker bedömning och problem vid uppföljning är andra viktiga exemplar som kommer fram i resultatet. Det framkommer i studien att arbetsterapeuter upplever svårigheter i att motivera och uppmuntra klienten på grund av att den språkliga barriären vilken känns även svårt när detta sker via någon som tolkar. Resultatet av studien pekar på att trots att arbetsterapeuter använder sig av någon som tolkar vid dessa situationer upplevs detta svårt. Anhörigas närvarande och delaktighet i klientens rehabilitering upplever deltagarna som både stöd och hinder. Studien kan hjälpa arbetsterapeuter att uppmärksamma mer språksvårigheten och problematik i mötet med klienter som de träffar i sitt arbete eftersom det är bevisat i studien att det kan påverka klientens rehabilitering negativt. Studien kan även kunna hjälpa arbetsterapeuter i det praktiska sammanhanget för att de ska kunna ge bättre behandling och att vara mer kritiska om hur de använder sig av både tolk och anhöriga för att översätta vid mötet mellan klienten samt arbetsterapeuter och bli medvetna om att detta kan leda till missförstånd och problem. 20

22 8. Referenslista Allwood, C M., & Franzén, E C. (2000). Tvärkulturella möten: grundbok för psykologer och socialarbetare. Nyberg, E(red). Att använda tolk. Stockholm: Natur och kultur Armstrong, J. (2008). The benefits and challenges of interdisciplinary, client-centred, goal setting in rehabilitation The Free Library. Backman, J (2008). Rapporter och uppsatser Andra upplagan, Lund: Studentlitteratur Bischoff,A. & Hudelson,P.(2009). Communicating with foreign language-speaking patients: is access to professional interpreters enough. Institute of Nursing Science, University of Basel, Basel, Switzerland. De Poy, E., & Gitlin, L. (1999). Forskning: en introduktion. Lund: Studentlitteratur Fatahi, N., Nordholm, L., Mattsson, B., & Hellström, M. (2010). Experiences of Kurdish warwounded refugees in communication with Swedish authorities through interpreter. Patient Education & Counseling, 78(2), Retrieved from CINAHL database. Fischer, A., & Nyman, A. (2007) OTIPM: En modell för ett professionellt resonemang som främjar bästa praxis i arbetsterapi. Nacka. Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter. FSA, Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter,(2005). Etisk kod för arbetsterapeuter. Nacka: Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter. Haglund B. Vård på lika villkor. Stockholm: Socialstyrelsen, (Socialstyrelsen 1994:3). Illman, R., Nynäs, P. (2005). Kultur människa möte Ett humanistiskt perspektiv. Studentlitteratur: Lund. Jenner, H. (2004). Motivation och motivationsarbete i skola och behandling. Stockholm: Liber. Kielhofner, G. (2008). A Model of human occupation : theory and application. Baltimore: Lippincott Williams & Wilkins, cop. 21